Senaste kommentarerna i forumet

Vilken sorglig och ändå fin beskrivning du har skrivit.

Du har stora alkoholproblem som skadar dig och kommer sluta illa förr eller senare om du inte lyckas få stopp på detta skenande tåg.

AA behöver man inte tala på, man får vara helt tyst och bara lyssna på alla andra och det är lärorikt och innerligt skönt tycker jag.

Du behöver hjälp om du vill stoppa alkoholtåget du har inom dig, innan det kraschar.

Kram

Lexi!

vad kul att höra av dig! Ja, skiter sig allt får jag åka till Birmingham för att sluta dricka! Vet inget om kurserna i Sverige när det gäller rökning, det är förstås skitviktigt att det är riktigt duktiga kursledare om det ska funka.
En vecka rökfri ska räcka för att du klarat över dig gränsen! Move on, verkligen. Nu finns inget lyckligt rökande att återvända till.Blev så glad när en killar jag peppar med Carrs böcker nu har slutat i mer än en månad, han är ca 65 år och så glad över att han äntligen lyckats.
Kram

listor, borde börja sätta upp dem överallt!

Hur mår du?
Vi ska inte lukta på vinkorkar du o jag för det kan bli lite jobbigt då.
Har du haft en bra dag?
LP

En kort hälsning till alla som lyckats, kämpar, faller, tvekar, önskar, hoppas, gråter.
Ta hand om er.
Vi klarar det tillsammans.
Sov gott.
LP

Välkommen hit, jag vet hur det känns att må skit. Jag är helt övertygad om att du behöver hjälp. Det finns att få. Du är ung men verkar redan ha kommit relativt långt ner i spiralen. Du kan ändra detta kära du.
Funderade lite över att du och din mamma drog i er så mycket tillsammans?
Hur känns det egentligen? Eller har jag missuppfattat något?
I vilket fall som helst så vänd detta nu, du kan och du vill.
All kraft till dig.
Tänker på dig, stor kram från LillPer

Exempelvis om du mår så dåligt pga a och uppsöker exempelvis psykakuten så kommer dom att kontakta soc i den kommun du bor i. Utredning öppnas om det finns skäl till det. Oftast händer ju ingenting. Det jag menar är att många är verkligen rädda. Detta om du kommer onykter till psykakuten. Att gå till läkare så har ju denne tystnadsplikt.

Var tvungen(faktiskt på riktigt) att ringa ikväll och be om hjälp som bara han kunde ge.Full förstås.Inga braskande extrarubriker eftersom det är tredje gången sen vi började om vårt låtsasförhållande(inte minirelation eller kärleksrelation :)) igen.Jag känner mig så blank och blir mest irriterad för att min tanke om kommande helg ev grusas.Kanske en bra känsla?Min helg blir förstörd, mina planer blir förstörda.Inte stackarn,eller har jag gjort nått.

Ska låta det få sjunka in och kanske ha nån form av strategi för hur jag "borde" känna.Just nu är jag som sagt blank och det är en icke känsla som jag inte tänker acceptera.Att jag struntar i det är liksom en annan sak.Då har jag tagit ställning.
Att jag blir ledsen är också helt ok,för då är jag besviken.Att jag är arg är också på ok listan.Men inte skuldtyngd eller sänkt för då har liksom känslan vandrat över till mig och där ska den inte få bo.Känslan och agerandet är hans.
Sen har kvällen löpt på som vanligt och jag har haft mina vardagssysslor som inte blivit förstörda eller sänkta.Jag hoppas bara att jag inte förnekar att det är såhär just nu ikväll utan att jag faktiskt kanske helt enkelt struntar i det?

Hade egentligen en ganska vanlig dag. Ledig från jobbet och skulle gå på spa med mamma, det blev ett glas vin. Sen en sväng på stan och fem öl. Sen gick vi hem och delade vi på en flaska vin. Mina tankar på förändring var som bortblåsta. suck suck suck.

"Femtitredje dagen då", upplyser jag mellan korv stroganoff-tuggorna.
"Aaahmen, jag som bara är inne på dag tre!" kommer det från Lucas.

Ja....vi skriver om samma och nästan med samma ord.
Sov gott ni alla där ute och ta hand om er.

" Det anpassade barnet "
Läser som en galning om allt som gäller medberoende och med varje ord blir jag mer och mer rädd......Jag som trodde att jag är empatisk och bäst att trösta.
Jag behövde näring för att fortsätta vidare .
Nu börjar det jobbiga.
Stackars min gubbe ......tänk om han blir frisk ? .....Klart att jag vill att han ska vara frisk .

här har du en till.Jag mår aldrig så bra som när jag fått en person att öppna upp sig och delge sina bekymmer och jag känner att jag hjälpt den personen vidare på något sätt.Och jag som trott att jag varit så generös och lyssnande.Och så är det JAG som behövt deras ångest för att må bra själv.Lite läbbigt.

Packar inför konferans, nu gäller det att hålla garden uppe.

Då är vi två , du och jag och kanske många fler.
Det känslomässiga medberoende kommer inte sådär , pang och så måste man ha en alkoholist att ta hand om . Som jag ser bakåt i mitt liv så var jag nära människor som behövde hjälp. Kanske var det bara jag som tyckte att de klarar sig inte utan mig....
Jag dras på nåt sätt till dem och dem "söker " mig.. Jag vill på nåt sätt göra det bästa för de....Blir jag färdig med en så söker jag en annat person för att må bra .
Det låter inte klokt .

MEDBEROENDE

Det rasslade liksom till när jag förstod att alkoholisten är beroende av alkohol.Jag/den medberoedne är lika beroende av alkoholisten som han av alkohol.Dvs får jag inte min del av alkoholisten så mår jag fysiskt och psykiskt dåligt.
Jag kan inte säga att det gäller för alla medberoende men i mitt fall stämmer det alldeles utmärkt.

... Men jag förstår hur du tänker och känner om att ingen kanske orkar lyssna. När jag var helt sänkt så kunde jag varken tänka på ellee prata om annat än Mitt Sorgliga Liv. Om jag träffade släktingar så hörde jag knappt vad de sa utan bara var i min bubbla, om jag träffade vänner så pratade vi bara om mig och mitt - jag pratade om, drömde om, ältade, tänkte på mitt liv, mina dilemman, min osäkerhet och min sorg och det var så mycket för mig så jag kunde helt enkelt inte ta in vad andra sa - låt det vara så för dig också, det är ju så en period!

Det verkar på dina ord som datt du är på väg ut ur ert gemensamma liv?! Försök känn efter vad du vill, vad som är viktigt för dig...

... Med stor rädsla för att trampa dig på tårna Sorgsen... Jag minns så väl hur det var att lastas med som en annan disktrasa i alla svängar, och ofta fick jag orden från er om att jag skulle försöka tänka på mig och inte låta honom styra så, är det möjligt för dig?

Kramar

Om jag förstår rätt så fungerar jag inte utan honom..........Finns inte han i min närhet så mår jag inte bra för jag kan varken provocera eller hjälpa ?
Jag är helt enkelt beroende av honom.Medberoende som är beroende !!!!!
Det kan man då förklara min känslomässiga medberoende.

Var det igår jag lovade mig själv att bli superwoman på jobbet? Hahahah tog en dag innan jag glömde det. Men jag är ändå nöjd med bedrifterna idag. TROR dessutom att det kan finnas en kille som jag är lite intresserad av. Vi får se! Oavsett så kan det vara kul att ha någon att hänga upp tankarna på. Var en evighet sen jag var intresserad av någon.

Berättade för ytterligare en vän idag på telefon att jag slutat dricka. Jag sa även till henne på skarpen att hon absolut inte får hetsa eller fresta mig. Hon lovade att inte göra det och tyckte det lät underbart att jag mådde så mycket bättre överlag. Hennes spontana reaktion var direkt "jaha är du inne i en vit period". Ja jo, det kan man ju säga men när en utomstående säger så verkar det vara att perioden är tillfällig. Jag vill ju inte ge sken av att jag helt plötsligt ska börja dricka igen på ett givet klockslag. Det kanske jag ska. Men det vet jag ju inte, och jag tror inte att det kommer ske inom den närmsta tiden. Därför väljer jag inte att säga att jag är i en vit period. Jag säger kort och gott att jag slutat dricka alkohol. Punkt. Om jag sen får lust och de frågar så säger jag att mitt psyke mår bättre när jag inte dricker. Inte kan någon säga emot mig där.

Att jag dessutom börjar tycka att tanken på all form av alkohol är äcklig är bara en bonus. Att bara kunna säga; jag tycker inte om alkohol. Vittnar på karaktär. Skulle kunna förlika mig med att vara en sån person.

Man är inte ensam.

Kram Ebba

Hej! Har också två små barn. Dricker/drack också för mycket och hade svårt att sluta. Har nyligen tagit beslutet att söka hjälp. Funderade i många år. Försökte sluta på egen hand. Men idag vet jag att detta är vägen att gå för min egen del. Jag hoppas så innerligt att du, jag och alla andra med problem med alkohol på detta forum tillsammans kommer att klara oss VÄGEN UT från beroende. Mina bakfyllor på slutet var A LIVING HELL. Vill ALDRIG mer må så. ALDRIG mer se händerna skaka. ALDRIG mer att mina barn ska se sin mamma full. Så valet blev till slut att jag inte hade något val. Skulle helt enkelt inte psykiskt stå ut med den ångest mitt missbruk genererade. MEN har bara varit VIT sedan i helgen. Jag ska säga som det är. Men det känns annorlunda denna gång. Har aldrig tidigare sett min situation så klart eftersom jag varit en mästare på att dölja mitt missbruk både för mig själv och andra.. Hoppas ditt vägskäl också har kommit. Tänker på dig. KRAM

Blir så chockad över att jag nu som nykter börjar inse hur STOR plats alkoholen tagit i mitt liv. Skummade till exempel igenom några tidningar alldeles nyss. Hade inte hänt i förra veckan. En sådan enkel vardaglig sak som ändå är rätt trevlig! I förra veckan hade jag ju antingen varit för trött och bakis för att läsa eller orka något över huvudtaget eller så hade jag varit helt i färd med att bli rusig eller full… All ångest jag haft. Allt DUMT jag sagt och gjort. Plötsligt får det en förklaring- jag är missbrukare. Känns så overkligt. Hur jag har flytt. Från mig själv. Från mina behov. Mina maror… Ångesten kommer och går. Att veta att ni finns där ute. Mina vänner som jag inte känner men ändå delar så mycket. Det är en trygghet. Istället för att bli full går jag in här, surfar, läser, gråter men känner att det kanske finns hopp ändå. Mitt i allt. Kvällskram från mig till er alla.

Ovärdig.
Det är det som är skönt med att sluta dricka - värdigheten återvänder.
Faktiskt.

<3