Senaste kommentarerna i forumet

Janne, du har ett stort stöd i din partner som nu litar på din ärlighet. Viktigast av allt är att du inte går bakom hennes rygg, i allt vad du gör eller drabbas av. Du har insikt när du säger att hjärnan försöker lura dej, ta vara på din klarsynthet och låt dej inte luras. Har du klarat ett dygn kommer duklara nästa. Är du orolig för kroppens kraftiga reaktion ring 1177 för rådgivning. Du kan vara ananonym. Ge inte upp!

Det är ni som varit nyktra en längre period och fortfarande skriver här som får oss nynyktra att hoppas på att det finns en möjlighet att klara detta. Att läsa och se att tvivlet kommer och går men att nyktra dagar ändå läggs på rad i vackra band (poetiskt va?) gör att åtminstone jag vill fortsätta kämpa. Som jag skrivit lite här och där tidigare så är jag så rädd att glömma varför jag vill sluta dricka. Varför jag aldrig kan dricka. Idag vet jag att det är så men minnet av allt negativa kommer att blekna och jag börjar tro att kusten är klar att "tuta" och köra igen. Jag kommer aldrig att kunna dricka normalt och ångestfritt. Så är det bara. Det är där ni "långkörare" kommer in och påminner mig. ;)
Så jäkla bra gjort! Kram H

Att du resonerar kring vad du behöver just nu (vara vit) och ser till att du får det, trots nackdelarna som du nämner.
Hoppas du kan vakna nöjd idag, stärkt av ditt goda val och må gott.

...än oss här på forumet. Men likadana symptom du talar om har många här gått igenom utan några bestående men. Om du får delirium, dvs ser syner, börjar tala osammanhängande osv är det dags att pallra dig till akuten. Den värsta ångesten, darrningarna och krampkänslorna borde gå över på några dagar, svettningarna och framförallt sömnlösheten kan fortsätta något längre, men blir lättare hela tiden. Du har helt rätt i att din hjärna försöker lura dig. Om du köper den där flaskan, så slutar det knappast där, så gör inte det.

Grattis till ditt stora beslut och välkommen hit. Fortsätt läsa och skriva så kan du få stöd och råd av andra, hjälpen man kan få via det här forumet är ett stort stöd för många. Du har druckit mycket, så du kan nog behöva stöd också annanstans. Har du funderat på att kontakta hälsovården AA, eller söka någon annan stödform?

En grej till. Om du har vitamin och spårämnestabletter, så ta av dem nu och regelbundet en tid framöver. Speciellt magnesium, zink och B-vitamin har man ofta brist på om man druckit länge. Magnesium hjälper dessutom ofta mot mindre kramper.

Vill bara säga att jag tycker du har gjort en grym insats. Särskilt med tanke på att den du lever med dricker.

Ja, det där med att varva ner utan a kräver sin omställning. Att lyckas hitta ett fullgott alternativ kanske är nyckeln till livslång nykterhet.
För min del tänker jag att jag ska lyssna på mindfulnessband, eller ta ett ett avkopplande bad i det läget. Eller promenad. Men ack så sällan jag gör det ännu.
Nåväl, skynda långsamt....

Hej och välkommen hit. Bra att du hittat hit. Ger ett otroligt stöd att vara här. Både läsa vad andra skriver men också få skriva av sig. Jag tror inte på att trappa ned. Det stannar nog inte bara där liksom. Några goda folköl skriver du men jag tror att dom bara triggar igång suget och du bara vill ha mer. Så är det för oss flesta. Du har ju druckit en rätt ansenlig mängd alkohol om dagen så jag är kanske inte rätt person att råda eftersom jag inte druckit lika mycket och fått samma abstinens. Hoppas någon mer kan ge dig råd.
Jag tror att det bara är att rida ut stormen. Det är tufft i början när skiten ska ur kroppen och hjärnan spelar en ett spratt. Lättare att somna dyngrak ja, men helt vidrigt att vakna dan därpå. Har varit nykter i snart en månad och det är den härliga känslan att vakna på morgonen utan ångest och bakfylla som är min starka motivation. Stort lycka till! Kram H

Bra gjort med festen!

Du har kommit långt. Ha en trevlig kväll.

Igår inföll dagen då jag varit nykter 6 månader. Det firades med att jag somnande ovanligt tidigt efter en hård arbetsvecka.

Jag har numera inte speciellt svårt med att inte dricka, trots att jag i stort sett varje dag har alkohol i min absoluta närhet. Däremot har jag lite svårt med andra saker. Vad gör jag för att koppla av när jag är dränerad på energi så jag inte orkar ta för min något alls ("slänga-sig-i-soffan-men-en-öl-mode")? Musik, dåliga filmer och ganska många tidiga kvällar har blivit mitt svar på det som tidigare var att dricka. Jag hade en rejäl dipp under nyårshelgen som jag tror inte har så mycket att göra med drickandet egentligen, möjligen blev det tydligare för mig själv i och med att jag valde att inte självmedicinera med att dricka.

Ja, min fru dricker som förut och det är både jobbigt och motiverande. Jobbigt för att tycker samtal och annan samvaro bli helt meningslös när hon druckit, motiverande för att det mycket levande illustrerar det som jag i mitt sinne tycker är en av alkoholdjävulens värsta uttryck: det stegrande tvångsmässiga vardagsdrickande som står i vägen för så mycket i livet. Jag vill och ska inte dit igen.

Jag har inte bestämt vad det är jag håller på med. Ska jag aldrig mer dricka? Kommer jag att kunna bli en normaldrickare? Vill jag det? Men just nu finns det inget som helst skäl att ändra nuvarande ordning. På det hela taget mår jag mycket bättre nu än jag gjorde tidigare. Framförallt känner jag att jag styr mitt liv, och det är en fantastisk känsla.

Det finns ingen gräns för hur tacksam jag är mot detta forum. Det här hade jag inte kunnat göra utan er, under de första månaderna låg återgång till gamla vanor hela tiden nära, men skriva och läsa fick mig att inte välja den vägen. Stort tack.

Kram till er alla där ute.
/Akvariet

Jo, jag misstänkte att det bara fortsätter med tiden om den som dricker inte vill eller känner att de kan. Därför kapar jag linan nu så jag kan, i framtiden, minnas de goda stunderna och hur lycklig jag var. Är du kvar i ditt förhållande, och i så fall, vad håller dig kvar? Försöker inte att påverka ditt beslut eftersom man också styrs av känslor. Lycka till! :)

Jaha, så går det undan ibland. Mannen min valde flaskan över ringen och har också börjat förbereda sig in för vad komma skall. Skrev mitt sista känsloladdade brev till honom där jag spydde ut allting men ändå hoppas det går bra för honom. Imorgon ska jag kolla med banken och se om de kan låta mig ta över samtliga lån. Det blir för jobbigt om vi måste sälja huset och båda måste hitta nya boenden samtidigt.

Hade en god gråtstund, mest av lättnad att jag inte backade från ett svårt beslut. Förhoppningsvis kan vi ta oss igenom detta utan alltför många fler tårar. Jag älskar mannen min och vill inte göra honom mer illa än jag har. Sedan vet jag ju att han inte gjort allt detta med flit. Tyvärr visste jag inte att han redan var gift med fru Flaska...

Håll modet uppe, jag vet att många har det tufft när det är helg.

Kram

Hej

Jag känner igen mig i det du skriver, är i en väldigt likvärdig situation. Dessvärre har jag kämpat med detta i 2 år utan resultat, han smygdricker inte jämt och det går ca 2 veckor mellan gångerna jag upptäcker det (jag vet inte om det sker oftare men jag har blivit väldigt duktig på att läsa tecknen på att han druckit). Det är utmattande att agera polis och att inte våga lite på det han säger. Jag hat försökt många olika strategier för att få till en förändring. Min sambo har också gått till motattack, han skulle inte smygdricka om jag inte överreagerade när han dricker öppet. Det spelar ingen roll att han är världens finaste kille nykter, frågan är om du orkar leva med att vara den person du blir av hans smygdrickande (dvs. Misstänksam, arg,irriterad, ledsen, uppgiven och tråkig... jag listar här hur jag kan känna mig) samtidigt som du väntar, kämpar och hoppas på att det ska bli bättre och hur lång tid du är beredd att låta den kampen ta.

Du har absolut ingen anledning att skämmas över din situation. Vi är många här som har i, princip, exakt samma problem. Bra att du är här. Här får man mycket bra stöd och handfasta tips.

Jag har varit nykter 41 dagar och det går riktigt bra. Skammen och skuldkänslorna försvinner sakta men säkert i takt med att man är nykter. Man kan börjar respektera sig själv mer. Det är underbart. Tänk på allt du har att vinna. Läs och skriv här ofta det tror jag är bra och ökar motivationen. Var stark. Viljan är allt.

Ja vad ska man säga till folk?? . Det beror ju på vem det är. Folk du känner väl kan du väl vara ärlig mot och säga att just nu vill du inte dricka för du vill vara nykter en period.( det räcker oftast.) Till andra kan du väl bara säga att du ska upp tidigt och måste köra. Kanske ett möte eller match ja vad som helst egentligen. håller tummarna för att din helg går bra :)
//mod60

En seg kväll. Men så får det väl vara. Ingen alkohol på 41 dagar och det är skönt.
Imorgon fest och jag hoppas att det blir en rolig kväll. Första nyktra kvällen med vännerna på år och dagar. :)

Nej dom är inte alls bra för mig och mitt drickande. Men känner mig så fruktansvärt kontrollerad av mina döttrar, lite som fånge i sitt eget hem:(

Var lite snabb på svara, såg nu att du har sökt hjälp. Vad bra! :) Och du är ärlig med den här personen och mot dig själv vad gäller ditt drickande? 100%?

Om så är fallet så tycker jag att du bör prata med dem som försöker kontrollera dig så ni kan sätta fingret på mer exakt vart problemet ligger. Kanske kan du även få tips från din kontaktperson vad gäller medberoende och hur du skulle kunna prata med din omgivning om det?

Vidare så verkar de inte ha så höga tankar om din (ex) pojkvän och hans vänner, varför? Är han/de bra för dig och ditt drickande?

Hej Ny början!

Som du säkert förstår så har du tappat förtroendet hos dem och det tar tid att bygga upp sådant. Jag förstår din frustration då jag kan känna igen mig till viss del. Mitt absolut bästa tips är att du söker hjälp för dina alkoholproblem, detta för att på allvar visa att du tänker förändra dig och bli bättre men även för att ge dina nära chansen att få lite utbildning i medberoende. Jag vet inte om du sökt hjälp tidigare (?) men det är nog en förutsättning att du jobbar med dig själv före du leder dem in på hantering av sitt medberoende. Tror detta är otroligt viktigt för er alla om ni nånsin skall komma vidare i era liv och leva dem som ni vill.

All lycka till!

Ja det är möjligt att det är så som du skriver. Men jag hävdar ändå (kanske i mitt försvar) att så farligt har det inte varit med min fylla

att trampa på dina redan ömma tår,så kanske det är saker du gjort och sagt som lett fram till detta beteende från dina barn?Jag är själv anhörig till föräldrar och exsambo som är beroende av alkohol.Jag har alltså i nyktert tillstånd sett en hel del tokigheter i fyllan som pajat relationer och tilltro.När man i efterhand konfronterar eller ifrågasätter beteenden så får man ofta goddag yxskaft till svar.Dvs förnekanden lögner och bortförklaringar.Som anhörig som fortfarande bryr sig så blir det då lätt att man går igång i kontroll och regler i nån sorts desperat kamp att hindra den som dricker att dricka igen/dricka mer.
Kan det vara något sådant som hänt i fallet med dina barn?

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/215250?programid=1272

TACK för respons! Jag har mycket att ta till mej innan jag är på samma väg...

Lite tungt ikväll. Fredagskväll och vänner (fyllevänner?) är ute på stan. Jag är hemma. Dom försökte dra med mig ut, jag sa att jag behövde en lugn helg, att jag kör vitt ett tag. Får för mig att dom tycker jag är tråkig och konstig. Men jag litar inte på min karaktär så mycket att jag vågar gå ut nykter. Det är mitt mål, men verkligen inte där än. Som sagt. Ikväll är jag faktiskt lite bitter. Hade varit kul att gå ut. Men vågar som sagt inte. Vet att jag kommer tacka mig själv i morgon. Om jag hade gått ut i vanlig ordning hade jag legat bakis resten av helgen. Finns ju inget stopp i mig. Får i mig otroliga mängder alkohol. Tar flera dagar för kroppen att rensa ur det ur systemet. Vilken även påverkar psyket, såklart. Ligger ju samtidigt med bakisångest blandat med allmän ångest. Det är inte värt det.

Antar att vi inte får klandra våra nära när tilliten till oss får sig en törn. Man kan inte lova någonting. Det enda man kan lova är ju att vara ärlig. Vågar aldrig mer säga varken till mig själv eller någon annan att jag inte kommer att dricka igen. Har sagt det för många gånger nu och inte kunnat hålla det. Hoppas att du kan få det stöd du behöver hemifrån. Har du lagt korten på bordet? Kampen mot alkoholen är tung nog att bära. Att ytterligare kämpa mot ett dåligt samvete mot andra lägger ju mer sten på bördan. Hang in there...

Fem månader och inte fel månader

Min erfarenhet är att det finns bara en sak att göra - upp på hästryggen igen. De flesta av oss faller nog av ett antal gånger innan vi lär oss att kontrollera alkoholberoende. Mao inget att skämmas över utan bara starta om igen med nya krafter.

Min egen kropp klarar inte idag att dricka socialt. Då kommer automatiskt ett par glas på måndagskvällen, sedan på tisdagen osv. Snart är det 3 - 6 öl per kväll eller en flaska vin, därför har jag valt fel månader utan alkohol och sedan får jag se hur det blir.

Men vi är alla olika och vägen till framtiden unik. Önskar dig all lycka framöver.