Senaste kommentarerna i forumet

Ja det är en knepig relation, jag & alkoholen. För det går ju inte alltid åt skogen, ibland går det bra och man har riktigt roligt tycker man. Även om man mår skit dagen efter. Men det funkar okej. Sedan mitt i alltihop får man en totalbläcka, man beter sig som en idiot och minns knappt något, får ringa runt och be om ursäkt, huka sig när man går på stan för att man inte vill se någon i ögonen. Och man kan aldrig riktigt förutse när dom där skämsfyllorna kommer, det bara händer. Det var det jag ville slippa när jag tog mitt beslut, jag var så trött på att känna mig som en tickande bomb som kunde brisera när som helst. Och när jag började analysera mitt drickande insåg jag att det var så mycket mer jag ville slippa. Och i takt med att jag har varit icke-drickande inser jag att det inte bara handlar om att slippa något, jag vill uppnå något med det här. Jag vill börja må bra, och jag mår bättre. Om det beror på att jag inte dricker eller att jag mer och mer låter mig själv vara jag vet jag inte, men jag misstänker att det går hand i hand. Att ta bort alkoholen innebär ju att jag inte kan fly lika lätt, att jag måste vara jag. Kan inte bli den där galenpannan som jag inte litar på. Många gånger har jag ju gjort puckade grejjer som jag absolut inte är stolt över men som kan viftas bort med "jamen du var ju full". Men det hjälper liksom inte, jag är så trött på det. Jag har börjat förstå att alkoholproblem är mer komplexa än jag tidigare trott, det handlar inte bara om att dricka eller inte dricka. Det finns ju en anledning till att man dricker som man gör, iallafall i mitt fall, och det problemet måste jag lösa. Inte för att kunna dricka normalt igen, utan för att jag helt enkelt mår dåligt. Alkoholen är ett symptom på ett problem och ett problem i sig. Att bara ta bort alkoholen kanske inte får en att automatiskt må bättre, om man inte jobbar med andra delar i sitt liv? Vad jag vet hade jag inget direkt fysiskt beroende, och att ta bort alkoholen då gör ju ingen jätteskillnad för kroppen, mer än att jag då och då kan påminna mig om hur baksmälla känns.

Att jag börjar lära känna mig själv...ja det låter ju lite dramatiskt kanske, men det är så. Tvingar mig att känna efter hela tiden, göra det som känns bäst. Lite mycket ibland, att känna efter så förbannat, men jag måste. I början av den här tråden skrev jag något om att jag inte känner mig själv längre. Det var väl mest för att jag var rädd för mitt fyllebeteende, men också för att jag tryckt undan mig själv så, fogat mej efter andra. Så jag kunde inte riktigt skilja på vad jag egentligen ville och vad jag tyckte att jag borde vilja. Låter snurrigt kanske. Jag är mer dämpad nu, mer av en ensamvarg. Men jag tror att jag måste vara det. Är trött på att vara clownen, att roa för andras skull. Men samtidigt gillar jag ju humor, att skratta, att ha roligt. Tror det växer fram, man går väl igenom nån slags fas :-)Om jag tycker om mig själv bättre nu vet jag inte riktigt, innan har jag ju hela tiden värderat mig själv och mina prestationer. Då fick jag ju kvitton på mig själv, ett slags betyg på hur bra jag var. Nu är jag bara, förlåter mig själv när jag är sur eller irriterad, men inte mer. Och det är så ovant, att inte analysera mig själv utifrån, utan inifrån. Låter det konstigt? Fattar knappt själv :-) Men det är ju lite skrämmande också, hur vet jag att jag duger?

Igår gick vi ut, jag och pojkvännen, och det var faktiskt trevligt. Har varit osminkad hela semestern så jag kände knappt igen mig i spegeln när jag sminkat mig, skönt att få på fin klänning och fina skor. Skönt att det stannade där, jag jämför mig inte längre med andra tjejer, sprang inte in på toa hela tiden för att kolla nyllet. Satt bara bland vänner och hade trevligt. Det är så konstigt för det är så totalt olikt mig, utseende har varit JÄTTEVIKTIGT mer än halva mitt liv. Det kommer kanske tillbaka när jag går ur min "fas", inte vet jag, men det är rätt skönt att få en paus från det nu. För ett par nätter sedan drömde jag att jag skulle dricka öl. Sådär som jag sett många beskriva här, helt plötsligt satt jag bara med en öl i handen. Minns bara att jag satt och funderade över varför jag inte skulle dricka den, försökte komma ihåg varför jag slutat. Minns inte att jag blev besviken eller arg på mig själv, mest förvånad. Och så igår hörde jag rösten, som faktiskt hållt truten ett tag nu. "En öl kan du ju ta". Nej, det kan jag ju inte. Snart tre månader, måste akta mig för galna infall.

Berättade för en vän igår som undrade varför jag hade Pepsi i glaset, och hon sa så där som intelligenta människor säger: "Vad skönt för dig". Så härligt med folk som inte ifrågasätter. Var ganska ärlig och sa att det blivit för mycket, och att jag har svårt att sluta när jag väl börjat. Men det vet hon nog, hon är ju inte blind. Dök upp en tjej i sällskapet som var bra i gasen, skilde sig markant från övriga. Fan vad glad jag är att slippa vara hon imorgon tänkte jag. När vi gick hem, jag och pojkvännen, sa jag att hon tror säkert att alla andra är på samma nivå ungefär. Och det där kunde vara jag, som är skitfull och tror att jag är så jäkla kul. Ja, svarade han. Knep såklart till i magen. Hon kommer ju försöka bortförklara sitt beteende idag för att försöka behålla självkänslan något sånär intakt. Men min bild av henne ändras ju inte av det. Nu skiter ju jag i henne, känner henne inte. Men jag tänker på mig själv, och bilden av mig själv jag serverat folk runtomkring. Och så sitter jag och gnäller nu om att folk sett mig som oseriös. Värt att fundera på.

Har insett att jag klarar av fulla människor rätt okej, förutom de som är närmast. Pojkvännen. Mamma. Blir skitirriterad på henne när hon dricker vin. Visar honom tydligt när jag tycker att det räcker. Det där måste jag jobba på på nåt sätt. Någon som har några tips? Kan man över huvud taget kräva av andra att dom sk visa hänsyn till mig som nykter? Eller står man ut alt. går därifrån när man får nog?

Har förresten fortfarande inte varit ute och sprungit, reste ifrån löparskorna. Men jag har cyklat, snorklat, paddlat tills armarna höll på att trilla av, varit ute i skogen och plockat svamp. Tröttat ut kroppen så att hjärnan inte orkar gå i spinn, inte en massa intryck bara skog och hav. Det är så jag ska leva, det är så lugnt i själen. Hamnar väl till slut på en liten kobbe, ensam mitt i havet :-)

var på konsert med frun igår. Hon drack några glas vin under kvällen och verkar märkbart bakis nu. Visst får man känna lite skadeglädje?

Ja, beteendet är ju helt sjukt så det är ju bara att acceptera att jag inte kan dricka alkohol längre. Det är ett stort steg att ta när man druckit mer eller mindre hela tiden i olika mängder sedan man var 13 år och det är ju konstigt att kroppen inte tagit mer stryk än den gjort för jag har fortfarande en god fysik fast jag är 57. Hur skall man då gå tillväga? Ja forumet har gett mig väldigt mycket och fick mig att minska rejält och avståndet mellan de riktiga bläckorna blev längre, men jag vill helst inte ha några bläckor alls i framtiden.

Jag har blickat tillbaka en del och en del saker skrämmer mig rejält. Jag jobbade i Ukraina under tiden och där dracks det rejält hela tiden med affärs bekanta och med vänner på fritiden. Jag försökte låta bli under en period och förde då dag bok över mina dryckesvanor och när jag ibland läser detta så är det ju inte klokt hur mycket det kunde bli under en månad och det var då jag lyckades hålla upp en månad under förevändningen att jag hade lever inflammation, (vilket jag kanske också hade).

AA, ja det lockar mig inte heller efter att jag har läst en del negativt om deras program och att kramandet skulle kunna vara en grundläggande del av behandlingen ställer jag mig också undrande till, (jag har svårt för kramande av människor som inte står mig nära), men för andra tycks det ju funka bra, (ADDE skriver ju hela tiden hur mycket han längtar efter att få åka på konferens och kramas ;-)

Jag tror jag ska börja med dagbok igen som ett första steg, så jag kan skriva ner mina dagliga funderingar och sedan kunna gå tillbaks igen och läsa när suget kommer. Hjälper inte detta så får jag väl ge AA en chans eller så kanske någon form av terapi skulle göra susen, vem vet.

Ha det Gött!

Vad du inte visste om brorsan din är att han är en åsna. Eller det visste du...men kanske inte att vi åsnor är sega rackare. Så nu är jag här igen. Hur mår du brorsan? Skulle kontakta dig på fejjan...men lösenordet är borta. Ligger i en pärm i byhåla...det tragiska med att vara "smart". Ska be svägerskan/blom-och-postvakten kolla upp det.

Mitt liv rullar på. Mycket strandliv och mycket städning. Passar på att städa hos farmor. Hon är inte direkt purung så lite tacky är det i hörnen. Hemtjänst vill hon inte ha...behöver det ju inte. Maten är superb men rent är det inte enligt svenska mått.

Hur har du det? Har du skurat sönder kåken? Eller är du trött? Fan TP...ta tag i livet. Ingen annan kan göra det åt dig. Checka in och bekräfta att du är någorlunda ok. Jag saknar dig!!! Yep! /R

Härlig semester! Good for you! Nästa del roadtripen kommer att bli lika bra. Du min vän är en stark tuff kvinna som kan själv. Vad ska du i Nordnorge och göra. Sitta bland myggen och den osäkre gubben? Nej, bilen, vänner och söderut är det enda rätta. Have fun och undvik stupen...för då blir jag ledsen. En riktig sommarkram får du nu din brunbrända sticka. /R

Villervalle; Jag säger som PP! Tack för att du delade denna tragiska händelse med oss. Starkt av dig. Nu ser vi än en gång vad drycken gör. Din semester...din frus semester. Fy fan. Men nu fick du det bekräftat än igen...vissa av oss ska inte dricka. Det där med att checka in på hotell - jag körde ju samma variant - för att få hänga med älskarinnan i fred. Så djävla sjukt beteende. Men nu tar du nya tag. Visar dig själv och hustrun vilken shysst kille Villervalle innerst är. För du verkar ju bright...av dina inlägg får jag den känslan.

Själv trotsar jag mig dataförbud...loggar in trots semester. För jag har insett att jag är alkoholist året om. Behöver påminna mig själv. Därför har jag även besökt AA tre ggr senaste veckan. Ville verkligen ge det en chans. Två inhemska möten...tycktes inte finnas några riktiga alkies där. Inte den norrländska ligan om man säger så. Kände mig helt off. Pallrar iväg till ett engelskspråkigt möte. Där ska det väl iaf finnas hardcore alkies? Jodå, det fanns det. Men jag var ändå inte nöjd...någonting hos AA skaver i mig. De gör ett fantastiskt jobb och jag vill absolut inte avskräcka ngn från att gå dit. Men mig passar det inte. Det kan vara kramarna...det kan vara GUD. Nu har jag iaf prövat. Blev så rädd efter min resa. Att det var så djävla lätt att skita i allt. Nu skötte jag ju det "snyggt". Ongarna slapp se, syrran fick några semesterdagar förstörda, farmor blev ledsen; Alla minnen av min druckna farsa blommade upp.

Just idag är jag trygg i beslut att inte dricka...men vem vet hur det blir imorgon, eller ikväll? Gillar Pianomannens liknelse vid den stängda dörren...så vill jag se det. Inget lås...bara en djävla järnvilja som gör att man inte sliter upp den. Men jag funderar osunt mkt kring drickandet. Kanske för att vi bor så nära turiststranden och jag ser fulla människor varje dag. Intalar mig själv att detta är friska människor. Att de bara super till på semestern när de är plakat klockan elva på förmiddagen på beachen?

Men jag känner sorg över den stängda dörren - så sjuk är jag. Jag känner sorg över att AA inte var min grej. Jag känner glädje över forum...Tack gode tur för att jag hittade hit. Ta hand om er. Drick med förstånd ;-) /R

Hej min vän, jag vidarebefordrar info som Magnus skrivit i en tråd:

Sorry att ni inte fått något svar tidigare

Jag är på ledighet med superdålig uppkoppling och kan i princip bara läsa meddelanden till "kontakta alkoholhjälpen". Certifikatfelet är anmält och man kommer att förnya det. Trafiken till och från alkoholhjälpen är fortfarande krypterad vilket gör att ingen kan se trafiken mellan er dator och vår server. Detta är ett extra skydd för för att man ska kunna förbli anonym som inte finns på Facebook. Som loggar alla ip nummer. Vill man vara helt anonym där behöver man använda en dator som inte går att spåra till er som person. Det där blev lite nördigt.

Hur som helst ber jag o ursäkt för varningarna och hoppas att de snart upphör.
/magnus

Kram till dig, är uppe o myser med vårt minsta barnbarn ett-och-ett-halvt år.
Allt väl:) A

Blev några cola & en ruschian dom rotade fram. Var några som gjorde
sig lustiga över detta, men det bryr jag mig inte det minsta om. Jag
känner mig faktiskt trygg i den rollen. Och om ngn verkligen vill veta
Som verkar vettig säger jag - jag dricker inte flera dar i rad för jag får
sdn ångest. Brukar täppa till dom ;) Kom på att jag haft en del träning
i ärlighet från mina depressioner när folk undrade "hur det var"
Men som sagt - nu gäller det att hålla i detta om det ska funka.
Allt talar emot mig, men jag drog iofs i bromsen relativt tidigt
så jag håller tummarna hoppfullt. Ni tänker ni - "kommer aldrig
Gå" säkert. Förstår & vet att det brukar vara så.
Fortsättning följer. Som min mamma brukade säga:
Sov gott, vakna TORRT ;)

Hej. Jo det är min önskan att kunna dricka normalt. Men jag respekterar
alla som väljer bort till 100 %. Jag har inte vågat ta det steget än och
hoppas slippa. Inte för att jag tror att det är ngn förlust i långa loppet
men det verkar så kämpigt på vägen. Bugar mig inför er som grejar det.
Nu gäller det bara att vara jävligt försiktig och inte glömma bort hur
det kan bli. Ikväll dricker alla öl förutom jag. Imorgon bli det ev några
enheter. Hoppas ingen blir inspirerad av detta som bestämt sig för att
sluta. Det är verkligen inte min avsikt. Mer för att sporra mig själv.
Solen skiner, det är sommar (typ) och man lever bara en gång. Så
sköt om er därute och glöm aldrig hur det varit. Jag hejar på alla kämpare
här på forumet !!!!

Men full av beundran att du stoppade efter ett glas, hade jag varit i din situation hade jag inte kunnat stoppa. Var stolt över det!
Kram

... är ett helvete. Jag gick in i väggen för tolv år sedan, bröt upp ur ett äktenskap som förintade och förminskade mig. Utmattningsdepression, och jag fick också SSRI-preparat. Som tur var kom jag till en bra psykiater som skrev ut ett preparat som fungera än i dag och som för allt i världen inte vågar släppa. Numera lever jag i ett tryggt förhållande och jag kan inte önska mig mer. Är inne på dag 12 i min utan-vin-period och det har gått bra. Känner äntligen att jag mår bra, kan utnyttja mitt intellekt och kreativitet.

Jag tar ett steg i taget. Och är glad för varje dag jag håller mig till grönt te och flädersaft.

Alkohol är som sagt den allra största tidstjuven. Ta vara på det du har, sekund för sekund, minut för minut....

Tänker på dig, finns här om du vill skriva. Vi behöver varandras stöd. Ingen är perfekt.

/H

Hej dramatikern!

Jag tänker så här: kanske kommer du lyckas dricka kontrollerat, kanske inte. Om det nu är ett mål att klara det, och du lyckas, så skall du vara stolt över det. Men för många andra är det inte det som är målet, utan att inte dricka alls. Många har dessutom testat vägen som du testar nu, och misslyckats.

Därför tror jag att du inte direkt får någon respons när du beskriver att du lyckas kontrollera ditt drickande (just nu). Jag tror att det lämnar ganska många med ett "Jaha". Det finns inte så mycket annat att säga, liksom.

Men, som sagt, om det är ditt mål och du lyckas med det så skall du vara stolt. Det skall man alltid vara när man når sina mål. :-)

Fortsätt skriva och läsa, jag menar inte att det är ointressant att följa dig på din resa. Ok?
/H, tillfrisknande medberoende och lyckligt gift med mr_pianoman :-)

Tack för att du påminner oss om hur värdelöst det är att unna sig lite krök. Och jag tror att Dompa klarar sig bra. Han skulle ju inte koppla upp sig här under semestern skrev han.

och ser till rummet. Vädrar och dammsuger bort några flugor som surrar i fönstret. Slänger de vissna blmmorna i komposten, sköljer vasen och tar in nya blåklockor - många vita och någa blå.

Tänker på tomrum, leda och stress som anledningar att dricka. Även fest och fira med faktiska anledningar. Antagligen måste alla hitta sitt eget sätt att möta sig sjlv i olika sinnestillstånd. Våga vara nära sig själv i det som är... / mt

Hej Dompa och alla andra!

Som en del säkert kom ihåg så hade jag ännu inte tagit steget att bli en nykter alkoholist bara för att kunna veta att man skulle kunna ta sig ett rejält rus utan att det skulle verka som man förlorat ansiktet. Nu tog jag det efterlängtade ruset och det blev ett rus som jag kommer att minnas ett bra tag.

Efter att ha jobbat och varit nykter ett bra tag så skulle jag ta ut en vecka ledigt för att vara med min fru som är och besöker sina släktingar i ett annat land. En massa aktiviteter var in planerade och alla parter såg riktigt fram emot detta. Väl på planet så tänkte jag att eftersom jag varit så redig under en längre period så skulle jag väl åtminstone unna mig ett glas vin eller två under färden. Vin glasen blev ett, två och flera. Sedan beställde jag in whisky och flygvärdinnorna hörsammade gärna mina beställningar och resten av flighten har jag bara sporadiska minnen av. Väl framme så var det bara en timma till nästa avgång men jag minns att jag besökte en taxfree och köpte 2 liter whisky till special pris som jag tog några rejäla klunkar av innan jag entrade nästa flyg. Väl framme vid slutmålet minns jag bara att jag stegade ut och inte såg mina nära och kära och letade därför upp första bästa taxi och drog iväg.

Till vår bostad kom jag på något vis och min svärfar blev mäkta förvånad över att jag kom i taxi och efter viss turbulens så lyckades han meddela min fru att jag redan var hemma så dom inte behövde leta längre på flygplatsen. Resten av kvällen och natten spenderades i fyllesömn.

På morgonen efter, (efter att ha styrkt mig med några rejäla whiskyn), erfor jag att jag inte fått med mig bagaget från flygplatsen och att min plånbok med körkort, kontanter och kreditkort var borta, (det är lätt att stjäla från fyllon). Förmiddagen tillbringades därför med att hämta bagage, spärra kort osv.

När allt detta var avklarat tog jag några whisky till och efter en tupplur upptäckte jag att jag var ensam i lägenheten och kände mig övergiven och besviken, (min fru hade åkt och handlat mat), och beslöt mig därför att lämna hemmet och ta in på ett hotell eftersom ingen ändå tycktes bry sig.

Från två dagar på hotellet minns jag inte mycket mer än att jag lyckades få slut på whiskyn, rensa mini baren och ändå gå ut och köpa mer. Efter ett tag lyckades jag koppla upp mig på internet och där var naturligtvis ett mail från min fru som var jätte orolig, så efter att ha svarat på mailet så fick jag skjuts hem igen.

Jag behöver väl inte ens nämna hur frostig min frus attityd var mot mig, vilket i sin tur innebar att jag kände mig ännu mer berättigad till att fortsätta att dricka. Dock drack jag lite mindre de resterande dagarna eftersom jag sov dåligt, hade en hemsk ångest, hjärtklappning, svettningar, spydde och mådde allmänt dåligt som jag endast kunde motverka med ett visst alkohol intag som jag insåg att jag bara successivt kunde trappa ner.

De sista dagarna kunde vi dock umgås normalt igen men jag fattar ännu inte hur jag kunde spoliera en vecka som skulle bli fantastisk med att supa mig redlös mer eller mindre varje dag. Kanske var det saknaden jag känt över att behöva jobba när man skulle varit lediga tillsammans som kulminerade på detta sätt?

Behöver väl knappast berätta att hemresan naturligtvis inte heller var trevlig utan jag upptäckte att jag blivit dålig i magen och fick planera varje steg på flygplatsen och var jag skulle sitta på flyget för att hastigt kunna bege mig till toaletten. Drack dock inget på flyget och köpte heller ingen tax free.

Dompa ditt återfall ingenting i jämförelse och nu blir det jobb resten av sommaren och jag känner för närvarande inget sug till att uppreva bravaden.

Ha Det Gött

och tar mig tid att skriva en stund, tacksam för Magnus info om certifikatet.

Station golvsil var ett steg rakt ner i ett svart hål ... dagen före gäster och gästabud. I backspegeln (som oftast) en nyttig erfarenhet. När två hudlösa ytor möts gör det ont. Att mannen går på AA är en stor trygghet för mig. Hittade Jellinekkurvan för anhöriga, den har jag inte sett förut. Väl värd att betrakta och begrunda och försöka bestämma min position.

Att familjemobilen gungar var tydligt igår men när det är många delar i mobilen vet man inte riktigt var obalansen har sin startpunkt och hur tyngden är fördelad. Balans infann sig sedan och den obesvärade glädjen i gemenskapen - till en del genom en hög obekymrade barn som lekte hejdlöst och lyckligt. Kan konstatera att det tar sin stund innan det alkoholfria umgänget hittar sin form. / mt

Efter några vingliga dagar när jag verkligen har slagits mot drakar och spöket, känner jag en ny tändning igen.

Tog ut några dagars ledigt och åkte i väg med mannen på en lillsemester, då vaknade alla odjur i huvudet och det var nog de värsta dagarna så här långt. Beundrar Maria som klarade en hel semester, är helt slut efter 2 dagar.

Satt på en uteservering, när både jag och mannen plötsligt drabbades av dåligt minne och beställde in en flaska vitt vin. Njöt i solen med glaset framför mig och tyckte livet var jätte härligt, när ångest slog till "Vad fan gör jag" skall jag slänga bort allt och ramla ner i det jäkla hålet igen.

Lyckades bromsa efter ett glas och vi gick tillbaka till hotellet, han tycker nog att jag är helknäpp och menar att ett glas inte betyder något. Men för mig betydde det att jag för första gången ser mig själv som alkoholist för jag ville ha så mycket mer. Lärde mig en läxa som gjorde ont i själen, jag är alkoholist och jag kommer aldrig mer att kunna dricka.

Så nu skall jag analysera mig själv och även min man, hur kunde vi glömma och hur skall vi undvika att hamna där igen.

Kram Kalla

Vad du är stark, man blir så glad för din skull, Kram Kalla

Hej igen. Vet inte om ngn brydde sig, eller rent av blev irriterad
av detta inlägg .. ? Glömde skriva att jag planerar att avstå i veckorna.
I Helgen är det semester resa med 3 kvällars
drickande för folk. Jag och fru tänker välja 1 kväll och dricka lite.
Resterande dagar alkoholfritt. Rapport kommer. Hoppet finns !
Kul om ngn kommenterar. Bu eller bä. Allt välkommet. Ha det bäst!

Kul att höra att det går så bra, och vilket stöd av svägerskan!!
Det går bra för mig med, har äntligen kommit ur svackan så det känns stabilt igen.
Kram!

Bara för att höra av mig. Hade ett mkt bra samtal med svägerskan när vi var på egen shopping/fikatur utan män och barn. Vi pratade om alkohol och när jag frågade berättade hon att de bestämt sig för att avstå alkohol för att sympatisera med mig den hör veckan vi semestrar tillsammans. Jag berättade om whiskyflaskan (som jag tittat lite mer på men faktiskt inte ens luktat i :-) I kväll var vi på restaurang och då sa hon att hon hört att man ska dricka te till vietnamesisk mat, vilket också kyparen bekräftade. Så det gjorde vi! Är så glad för min gulliga familj (fast maken var tvungen ta öl till maten så att jag tvingades köra tillbaka sent och lyssna på hans passagerarsäteskommentarer - knip igen och sov! sa jag, nöjd med att mitt nya starka jag inte tar skit längre!)

Kram till alla mina vänner, hoppas det går bra för er!!

Åh, vill tillbaka! Underbar stad Barca ...underbara son..

Nu är det liksom lite tufft.
"Gamla släkten" är där vi brukar vara, i det vackraste Nordnorge.
Men inte jag.
Fy fan. Ilska, bitterhet, saknad, avundsjuka!, allt blandat i en röra.

Det står en tom rödvinsflaska här. Men jag har haft middagsgäst, ingen fara, det blir inte mer. ?

Har en Selma and Louise framför mej. Utan Selma. Utan Louise.
Bara jag och bilen drar imorrn på roadtrip neråt landet.
Bokat upp möten med gamla vänner, slutar hos syrran. Hemåt sen förhoppningsvis utan att dra över nåt stup..

Det blir fint.

Ni måste må bra allihop, det är min önskan.
:)

Snart en semestervecka gången och ingen alkohol.
Måste vara första semesterveckan på 30 år som jag inte dricker något.
Hade det varit som förr om åren så hade det varit 7-8 rejäla glas vin var kväll.
Tänk så många kalorier det innebär.
Ska erkänna att jag faktiskt har blivit lite viktfixerad.
Har gått ner 6 kilo sen jag sluta dricka och vill inte gå upp det igen.
Har blivit mycket tränng under våren det är ju så mycket lättare att träna när man inte är bakfull.

Men får inte glömma.

Länkarnas punkt 1.
Erkänn att DU ej behärskar spriten.

Att allt gått bra! Det är nog vanligt att relationen blir förändrad, nu var det tydligen inte så farligt i ditt fall men vi är några som ser relationerna till maken/makan ur ett annat perspektiv nu och inte alltid till det bättre. Men när en förändrar sig påverkar det ju båda så det måste nog få ta tid. Kram!

Låter helt underbart med kaffe och morgondopp från bryggan innan ngn vaknat. Det är som högsta vinsten att varje morgon vakna och vara pigg i knoppen. Livet blir så mkt roligare fast det var svårt att tro innan man slutade. Kram!