Senaste kommentarerna i forumet

Jag har bostad i Sverige men bor utomlands i långa perioder och just nu bor jag under ett år i detta avlägsna land. Här finns förstås Pepsi men inte så stor tillgång på alkohol, men som utlänning kan man förstås köpa hur mycket som helst.

Håller tummarna för framgång i din intervju. Jobba med det man trivs med är en viktig hörnsten för att må bra och då är det också lättare att klara av vardagen. Du får jobbet. Jag är lite synsk också ;-)

Ha det Gött!

Ja. Jag erkänner...spanska är inte mig grej! Satan vad trist att även du torskade. Men jag tror vi är på rätt väg. Vi har iaf. insett att vårt drickande är destruktivt. Alltid en början tänker jag. Så upp igen...stappla vidare som Kalla skulle säga. Själv närde jag en vansinnig tanke om att jag inte skulle "behöva" denna sida i sommar. Jo,jo...nu vet jag bättre. Vi hörs Paron, ta hand om dig...ut och träna! /R

Klok är du Villervalle. Jag gillar dina inlägg. Anar en mycket smart man bakom alkoholisten ;-). Tack för komplimang by the way. Exakt så uppfattar jag Stigsdotter. Hon stöttar alla...kloka formuleringar. Att jag skulle kvala in i samma liga är en riktig boost för självkänslan. Den självkänsla som jag kommer behöva mycket av idag. Ska nämligen på intervju...se om jag kan omvandla min plan om att rädda ongar från Norrland till verklighet. Nu är det iof. sig samma koncern som jag redan jobbar inom...men nervig är jag. Som satan. För ett halvår sedan hade min tröst/belöning varit en stor whisky när jag kom hem. Nu blir det ett AA möte...men jag -envis som den åsna jag är- hävdar att detta kan bli det sista AA mötet. Någonting på mötena lämnar en sur smak i munnen...och blir det inte bättre denna gång så kanske jag ger upp. Jag skulle vilja påstå att en känsla av självgodhet frodas där. Eller så är det jag som är självgod...som tror mig klara mig utan dem. Inte en djävla aning...som vanligt fattar jag noll.

Håll iaf. tummar och tår för mig idag. Vill ha denna tjänst. Hur det blir sen med J och barnens avstånd till henne...ja, det har jag ingen tanke på. Självisk? Yep!!! Men det kanske ger sig? Sköt om er därute! /Dompa

PS: Eftersom jag ser allt i "bilder" så ser jag även Villervalles väska i tullen. Pepsi för en storfamilj! Men det är rätt tänkt. Nu blir jag ju nyfiken på vad det för håla du jobbar i...där inte Pepsi finns.

är väl med dig! Skriver några rader och "lyfter upp" din tråd.
Sommarkramar / mt

Tack för kommentarerna angående AA, Stigsdotter. Du och Dompa är några av mina favoriter här inne, dels för att ni skriver kloka saker men också för att ni verkligen engagerar er och är inne och stöttar de flesta om ni kan.

Angående AA så har jag som sagt inga erfarenheter själv men jag har inga som helst problem med att Gud är med på ett hörn eftersom jag själv är troende, (dock såg han ut att ha övergett mig sist, eller också hade han tröttnat på mig ett tag :-) )

Just nu har jag ingen möjlighet att gå på några möten eftersom jag jobbar i ett land där man inte konsumerar särskilt mycket alkohol och då finns det inga AA, så jag får försöka klara mig själv. Jag har dock gjort ett stort framsteg. Jag jobbar mestadels ute i väldigt avlägsna trakter i 3 veckors perioder och då brukar jag bunkra upp med ett par buteljer whisky och ett par flak öl. Det gjorde jag inte denna gång. Jag tog inte med mig något alls, men i takt med att avfärden nalkades så började kroppen tala till mig och sa; "Men det fattar du väl själv att detta inte kommer att gå. Du kommer ju få spader om du inte kan ta ett par whisky och några öl på kvällen". Men då började jag resonera med kroppen och sa: "Ja det kanske är sant min vän, men denna gången bestämmer jag och så får det bli".

Sedan funderade jag på vad jag tyckte om att dricka när jag inte drack alkohol och då brukar det bli Pepsi, så sagt och gjort. Nu är jag på treveckors jobb tur med bagaget packat med Pepsi och hitintills har det fungerat förträffligt.

Sköt om er och Ha det Gött!

Tack brorsan! Tack för livstecknet. Du vet att jag är en orolig sate...men nu är jag nöjd :-) Du lever och du simmar...det gör mig glad. Visst är det ngt fantastiskt med vatten? Tänker på din sjukdom. Givetvis ska du simma! Varför listade vi inte ut det tidigare? Skönt att du lever och lever bra... Enjoy Helsingborg! Nu får du en äkta bamse cyberkram. Haha /Dompa

Har tagit mig ner till mitt älskade Helsingborg. Sitter
och ser ut över havet nu nere på Råå efter att ha simmat
några hundra meter. Kände mig så oerhört rörlig i vattnet!
Har strosat i hamnen och bara
njutit! Att vara här i mitt paradis är som balsam för själen.

En liten semesterhälsning från gamle TP

Lite seg idag, men det är en vanlig bakfylla om man kan benämna den
så. Ingen ångest osv. Skönt. Ikväll skall det lagas middag och drickas
vin. Jag själv har köpt 3 champis :) Ha det gott och lycka till på
vägen mot era nya liv ! Kram fr Mr drama..

Tack för att du delar med dig, det hjälper mig att se ljust på framtiden. Även om det är motigt måste jag ju tro på att det går att leva helt vit, annars funkar det inte! Så fortsätt skriva, du är en inspiration för mig. Tack för det!

glaset tar du ju inte! Tack för ditt inlägg! / mt

skrivit det förr men..........att se vänner och bekanta dras ner i missbruket eller nyktra alkoholister som är på väg mot ett återfall är djävligt jobbigt !!

Hela känslan av maktlöshet är så fasansfullt kompakt att den blockerar mycket av det fina som trots allt finns runt om mig själv. Att inte kunna nå fram eller se att de inte söker hjälp själva kastar mig tillbaka i minnet till den tiden då jag också kunde allt själv, utan hjälp. Trodde jag.

Alla mina undanflykter och bortförklaringar kommer tillbaka och jag kan se så sjuk jag var innan jag valde nykterheten. Att medvetet hälla i mig ett av de lagligaste farligaste gift som finns är en sjukdom och jag är glad att jag blivit varse att det finns ett bot mot den.

Med den takten jag hade i mitt drickande på slutet hade utan tvekan slutat i en för tidig död för mig. Med den medvetenheten så är mitt nuvarande liv både i uppförslut och i "räkmackeåkning" en riktig glädjetid för mig, jag har ju liksom fått ett förlängt liv, en bonustid ! Visst är mitt liv dystert som fan ibland men jag har ju fått gåvan att försöka göra det jag kan för att gå vidare.

Jag har lärt mig att ropa högt och ljudligt på hjälp om livet blir för tufft.

Jag har också märkt att jag har slarvat att gå på mina möten det sista året och det är en farlig väg att vandra för då går jag helt plötsligt ensam och en alkoholist som drar sig undan och går sin egen väg är ute på helt fel väg och går helt plötsligt vilse. Jag har varit så totalt vilse i mitt tidigare liv så dit vill jag inte nu. Jag vill inte glömma, jag vill leva i nuet, men komma ihåg vem jag är och det bästa sättet för mig är att göra som jag blivit upplärd : Gå på mina möten och lasta av mig mina spöken.

Nu är det semestertid och förhoppningsvis kommer det goa AA-vänner på besök och stannar några dagar. Killen är jag bekant med sen några år och han är en sån sanslöst trevlig människa så jag vetefan om jag träffat nån så fin karl tidigare :-)) Hans sambo har jag inte träffat än men ser självfallet fram emot det med. Blir det inget nu så ser vi fram mot Gullbranna då vi möts igen !

Så det kan bli i ett nyktert liv om jag bara inte tar det första glaset !!

med familjen runtom, mycket kommande-och-farande, mat och samvaro.
Mannen och jag har rett upp "golvsilen" och gjort rent hus om den saken:)

Nu blir det lugnare liv här i hemmet men fortfarande en hel del evenemang och aktiviteter.

Jag blir så upprörd när jag läser om kränkningar och våld på forumets anhörigsida. Ser så klart hur mänskor låter det fria utrymmet krympa till ingenting, har stark lust att svära & gorma - inser samtidigt att det kunde vara jag - men kanske ändå inte? Jag har låtit begränsa mig i vissa avseenden men inte i andra. Jag funderar hur mitt medberoende ser ut - i mina och i andras ögon. Hur långt skulle jag kunna låta mig dras ner? Jag satte punkt i ett skede när jag uppfattade att kurvan lutade brant neråt i och med att det kom starksprit in i bilden. Tänkte nog inte så systematiskt just då - det var bara att jag nådde en punkt, samlade ihop det viktigaste och lämnade. En av de bästa saker jag gjort! I det skedet lät jag mig inte hejdas av familjemönster längre - tidigare lät jag olika familjetilldragelser hindra mig, särskilt våren-sommaren 2009 då jag aktivt tittade på bostäder men inte kom till handling.

I år är sommaren annorlunda än förra året, mannen är redo att bege sig ut i sommarlivet igen. Han har varit på olika ställen och utforskat det alkoholfria utbudet. Förra sommaren var det mycket vila, sömn, och ett slags undandragande. Känns spännande att se hur det som återstår av denna sommaren kommer att gestalta sig.

Jag har konstaterat att det inte verkar finnas någon Al-anon-grupp i min omedelbara närhet. Vet att det har funnits tidigare. Ska forska lite i den saken. Kan ju starta en om inte annat - finns säkert deltagare... en annan sak är om människor skulle våga sig fram. Nu ska jag ha sommar och ta det lugnt. / mt

Vill bara skicka en morgonpuss till min favvogirl! Puss puss. Nu drar jag iväg till kyrkan som vi anständigt folk gör på söndagarna ;-). Puss puss/R

Givetvis har min ljuva duvfa så rätt. Ursäkterna man hittar för att inte gå. Jag hakar upp mig på orden allt för lätt. Jag ser GUD när det är meningen att att jag ska se den högre makten som jag uppfattar den. Givetvis är det ett alkisknep...här nere i Italien går jag i kyrkan varje söndag utan att störas av GUD. Visst är det pga av farmor men jag gillar det faktiskt. Sitta och inte lyssna på latinet...bara låta tankar fara. Rofyllt på ngt sätt. Så att jag inte pallar den anglosaxiska guden är är ju en lögn...det med. Det är ju bara ord. Men fortfarande frånsett GUD. Något hos AA skaver i mig. På de möten jag har varit på så vill folk slänga sig om halsen på mig. Anar att jag bara hamnat i "fel" grupper. Precis som Dufvan skriver; Ursäkterna är många. Ska iaf ge det en chans till. Nytt engelskpråkigt möte imorgon...och jag ska gå. De inhemska däremot...folk där har problem med alkoholen...men i mina ögon dricker de inte. Två tre glas vin. Vad är det? Men jag fattar ju att det stör deras världsbild och är för mycket för dem. Men bland framför allt engelsmännen passar jag...fy fan vad de har supit. Kanske är det känslan av att inte vara värst som jag gillar.
Nej...jag vet inte. Men en chans till ska jag ha/ta. För jag vet inte mycket men jag fattar att jag är sjuk.

Givetvis ska vi som "känner varandra" cyberkramas. Hade jag inte fått en kram av Dufvan hade jag antagligen blivit förnärmad! Vi är ju för fasiken trolovade ;-). Ta hand om er mina vänner! /R

Jag förstår precis vad du menar! Har varit likadan innan, men nu helt plötsligt bryr jag mig inte längre om varken prylar eller produkter. Fokus inifrån, inte utifrån. Är det kanske självkänslan som börjat växa? Bra där förresten, ta ingen skit! Gubbar som gnäller om bilkörning är det värsta jag vet! Nejdå det finns värre, men inte ska vi ta skit längre väl? Lättare att stå upp för sig själv när självkänslan har vuxit lite. Ibland far orden bara ur mig utan att jag hunnit reflektera, ifrågasätter och sätter gränser. Det är bra.

Ha det gott så länge!

Olla = hej på Spanska!
Tråkigt att höra Dompa, Ennu en bekräftelse på att vi har samma problem
Visst fan åkte jag dit så det stänkte om det! I Spanien..... På semester inget bra för en sådan som mig. Nu är det bara att börja om:-(
Kunde nog ha sagt detta innan.
Ska göra som du Dompa, borsta av dammet och ta nya tag, vara med här varje dag,

Hörs!

O

Vi som "känner varandra" härinne kan väl få cyberkramas i alla fall ;-)

VV: tack för att du delar med dig av din historia, vi lär oss massor av den. Förlåt för att jag skrattade lite när jag läste, men det var mest i igenkänningens anda - den där självömkan som är så typiskt för oss alkisar "det är minsann ingen som bryr sig om oss, kan lika gärna ta in på hotell" o.s.v.

På tal om AA: man måste inte kramas, mitt intryck är att man kramas om man känner varandra. En gång fick jag sällskap med en av tjejerna från mötet, vi pratade en stund medan vi väntade på tåget och när hon skulle gå frågade hon om jag ville ha en kram, det var rart tycker jag. Man slänger sig inte bara om halsen på varandra hur som helst :-)

När det gäller gud tänker jag så här: det är ju ett faktum att väldigt många hardcore-alkisar och narkomaner har blivit hjälpta av 12-stegsprogrammet där "en högre kraft" eller "gud, som jag uppfattar honom" är en del av konceptet. Det är ju knappast jättemånga av dessa som var troende eller religiösa när de kom dit, kan de ta till sig detta budskap ska väl jag också kunna göra det? Jag har varit på flera möten där folk beskrivit sin egen skepsis inför detta med "gud" som de ju inte tror på, och att de till sist fattat det där med "som jag uppfattar" - den högre kraften kan vara precis vad som helst det behöver inte vara en särskild gud! Det kan vara kraften i naturen, i detta forum, kärleken från barnen. En kvinna berättade att hon pratade en stund med HK varje morgon (vem fan är den där HK minns jag att jag tänkte halva mötet, men fattade till slut att det var den Högre Kraften, vad det nu var, för hon ville INTE kännas vid någon religion whatsoever) Nå, bara det funkar. "Var och en blir salig på sitt" som min kära morfar brukade säga ;-)

En annan sak, jag har tänkt lite samma sak som både VV och Dompa beskriver: det är fel på de människor som sitter på ett möte, antingen är de för mycket alkisar eller så är de för lite alkisar som D beskriver. En av mina favoriter är att jag tyckte det var en sunkig lokal, så till de mötena slutade jag gå.Till slut hittade jag en grupp med bara tjejer och när jag berättade om detta, att jag hoppades att jag skulle trivas i deras grupp därför att jag upplevt än det ena än det andra på andra möten så var där flera som skrattade igenkännande: detta är ju en del i vår sjukdom, precis som att vi hittar ursäkter och förklaringar till att dricka så hittar vi ursäkter till varför vi inte skall delta i än den ena än den andra behandlingen till exempel. Eller ett AA-möte.

Jag tror det är väldigt viktigt att ge akt på sig själv och att genomskåda sina egna dåliga resonemang - det gäller att överlista den lille alkoholdjävulen :-)

Självklart kommer du att greja det här även om det känns för hemskt nu, du har många jobbiga saker på gång samtidigt. Men oj vad härligt att du hällde ut skräpet - du ser, du är starkare än du tror!!

Om du vill kan du väl dela med dig lite av vad det är för sjukdom och eländig medicin som du drabbats av? Kanske det finns någon här som har liknande erfarenheter som kan dela med sig av bra tips!

Varma kramar från mig, se nu till att sköta om dig själv och att varje dag göra minst 3 saker som gör att du mår bra, sitt på bryggan, läs en dikt, ät en chokladbit, sätt dig på marken och studera en myrgång - vad som helst, litet eller stort som gör dig glad!

Och, när jag nu ändå har börjat ta till mig det här med AA vill jag dela med mig av Sinnesrobönen, den förkortade variant som används inom bl.a. AA:

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”

Man ska inte låta sig skrämmas av "gud", "gud" kan helt enkelt vara liktydigt med vad som helst som är en "högre" kraft utanför det egna jaget (den sistnämnda som uppenbarligen för många av oss inte räcker till alls ;)

När vi kramades hejdå idag vid sista pausen under hemresan passade jag på att tacka svåger och svägerska för den alkoholfria veckan "jag uppskattar det verkligen" sa jag. "Det är bara skönt, särskilt om morgnarna!" sa svågern. En gång när jag var riktigt arg på min make och han frågade varför jag var med honom sa jag elakt att "ja hade det inte varit för din familj hade jag nog inte valt dig". Det var ganska elakt sagt men i stunder som dessa känner jag att det ligger ett uns sanning i detta, de kan vara väldigt goa!

Passar på att dela med mig av en annan bra sak jag märkt under den här veckan: Jag brukar alltid vara lite avundsjuk på sådant som svägerskan och hennes familj har eller har hittar på. Det kan vara allt från stövlar de köpt till sina ungar till hårvårdsgrejer som hon har som verkar vara bra. Jag blir på något vis avundsjuk för att jag inte hittar lika bra saker eller för att hon hela tiden har en sådan bestämd uppfattning om vad hon tycker om för saker eller vilken åsikt hon har i alla frågor.

I och med mitt tillfrisknande känner jag mig mer nöjd med mig själv och de saker jag har valt åt oss, jag kan stå för min egen uppfattning i olika frågor (även om min uppfattning just då är att jag inte tycker något särskilt just i den frågan!). Om hon hade någon bra grej som jag tänkte skulle passa mig eller familjen tänkte jag bara lugnt att, "ja den där kanske jag skulle kolla in lite närmare", istället för att slå lite på mig själv för att jag inte hittat till det braiga.

Vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig så att ni förstår vad jag menar? Men vill i alla fall dela med mig av någonting jag upplever som positivt och jag är övertygad om att det är min hjärna som håller på att tillfriskna nu när den inte längre regelbundet dränks i alkohol!

ja det tycker jag att man kan få göra :-)))

försök jag gjort att sluta för andras skull så har jag äntligen accepterat att jag är nykter för min egen skull. Det var inte en helt enkel insikt för mig men jag fattade det en dag under mitt första år när dottern och hustrun hade varit på en utbildningskväll på ett öppenvårdsföretag där en nykter och drogfri narkoman höll fria utbildningskvällar. De kom hem och började prata om att jag (och de själva) hade ett val att göra angående inställningen till alkoholen. Mitt val var ju alltså att inte dricka........för min egen skull !! De hade sina val, hustrun hade det inte så svårt, hon är ju en sån som kan lämna halva glaset kvar och hör och häpna...slänga ut det som blir över !! För dottern var det lite knepigare eftersom hon inte har riktig koll på arv och miljö men hon väljer att dricka cider, öl eller nån annan "tant" dricka :-) Och hon har stenkoll på hur alkoholmiljön runt henne ser ut, är det sällskap som spårar ur sticker hon därifrån, minnen blir alltför svåra.

Idag är det så att hustrun kan dricka sitt vin och det har jag inga problem med för jag vet ju att hon inte har sjukdomen och jag störs inte av att andra dricker OM de inte blir för gapiga och snurriga för då tackar jag för mig och går.

Alkohol finns överallt i samhället och det kan jag inte göra något åt men jag kan sköta om min nykterhet och välja att inte dricka idag.

Jag är idag en stolt nykter alkoholist som är nykter för min egen skull.

Rapport från bryggan. Misslyckades första kvällen och det va inte värt det!! Andra kvällen som jag egentligen ville, vaniljte och stickning och vilken skillnad! Det är så härligt att sova och vakna utan A!! Varför tackar jag ändå ha?? Vet ej, men jag vet att jag tänker fortsätta kämpa och att ser ljust på framtiden. Jag ser det som att jag ändå lyckats, så här lite har jag aldrig druckit de senaste somrarna. Man får vara glad för de små stegen oxå. Tack alla här!

Hej Miss H,

Även jag har funderat på det där med nära som dricker och vart gränsen går, vad som är brukligt att säga och inte.
Nu har jag inte varit nykter på långa vägar lika länge som dig (bra kämpat!) men vid alla tillfällen (eftersom det är semester) har jag utsatts för människor i omgivning som ex respektive eller vänner som har varit mer eller mindre berusade.
Jag tycker att det är jobbigt. Inte endast för att dom har något som "jag vill ha". I början av varje nykter kväll har det varit så men efter att timmarna flutit på och de blivit onyktra i olika grad så är det just det; onykterheten jag blir irriterad på.
I går var en sådan kväll. Vi var hos goda vänner och alla utom jag drack. Detta bidrog till att jag var den som tog hand om allas barn vilket kan vara trevligt om det inte sker timma ut och in... Men iaf. Mest berusad blev respektive och när vi landade hemma hos mig, även om det inte rådde en dålig stämning så var det ändå svårt. Det var som om det låg en dimma emellan oss. Vi satt på balkongen en stund och jag försökte prata om det utan att blanda in alkoholen eller nykterheten. Då fick jag till svar: Ja men du är ju nykter så det är väl inte så konstigt...
Vad skulle jag svara? Egentligen att: Ja men DU är ju onykter. Samtidigt känner jag att det inte är ett ok svar med tanke på min egen sits.
Nej jag tycker det är jätte svårt, verkligen och talar gärna vidare om det eller tar emot tips.

Så vill jag passa på att tacka för dina ord om att du nu hittar dig själv inifrån.
Det stycket har jag läst ett par gånger och kommer sannolikt göra igen.

Allt gott!
/My

Att vara självcentrerad förresten :-) Hur känner du Tänkaren, inför att du drack? Kändes det okej, någon ny insikt? Hur bestämde du dig för att du skulle dricka, hur gick tankarna?