Senaste kommentarerna i forumet

Att vara mamma är man från den stund knytten kommer till en vare sig man vill eller inte. Usch, mitt hjärta blöder för dina småttingar. Vilken tur att de nu fått en sådan bra pappa som ser till att göra allt så bra han bara kan! :-) pussar å kramar i massor!

Det kunde varit jag som skrev: "När man tidigare kanske försökt föra saker och ting på tal som man känt har varit fel, så har det raskt avfärdats eftersom man druckit, (med all rätt). Denna möjlighet till att undkomma äktenskapliga diskussioner finns inte längre om man är nykter. Om äktenskapet är på väg att dö så har det ju samtidigt varit ganska praktiskt för motparten om den andra har problem med alkoholen för då kan dom ju göra som dom vill medan den andre får sitta där och supa med sitt dåliga samvete."

Jag minns en sällsynt alkoholfri diskussion mellan mig och maken och jag sa till honom att "jag är så trött på att höra mig själv prata och säga samma saker om och om igen utan att få någon respons från dig eller att någonting händer!". Då sa han bara att när du säger de där sakerna så har du ju druckit så de betyder ingenting för mig. Bara så där! Allt jag tänkt och sagt bara sopades undan rakt av! Usch vad arg jag blev nu igen, jag hade glömt av detta lite, det är ju faktiskt en fruktansvärd sak att säga. :-(

Du kommer att flytta till Italien. Grattis! Det kanske inte är så stor sak för er, för det verkar ju vara hemma för både dig och barnen. Det hörs också redan på dig att du fått en ny entusiasm och inte bara tänker på hängmattan ;-)

Ja, den låga intuitiva rösten. Som talar om för en vad man borde göra men som sedan försvinner och tystnar i samma takt som ruset infinner sig och sedan trampar man på som vanligt. Och du har rätt NN, ju mer jag tänker på stundande förändringar, ju mer sinnesro tycker jag mig känna.

Man får en annan skärpa när man varit nykter ett tag och orkar då ta tag i saker och ting på ett helt nytt sätt. När man tidigare kanske försökt föra saker och ting på tal som man känt har varit fel, så har det raskt avfärdats eftersom man druckit, (med all rätt). Denna möjlighet till att undkomma äktenskapliga diskussioner finns inte längre om man är nykter. Om äktenskapet är på väg att dö så har det ju samtidigt varit ganska praktiskt för motparten om den andra har problem med alkoholen för då kan dom ju göra som dom vill medan den andre får sitta där och supa med sitt dåliga samvete.

Så har jag känt det de sista åren. Jag tjänar bra och står mestadels för fiolerna utan att ha fått så mycket tillbaka. Som jag sa tidigare; det är ju ingen ide att vara gift om man ändå lever parallella liv. Jag skall vara nykter ett tag nu sedan skall jag ta tag i den andra biten. Jag har gudskelov inga småbarn längre så det jag ser det hela mer som en utmaning att ta tillbaka vad jag tidigare försakat med drickandet.

Ha det Gött

inte så mycket här men jag läser desto mer.
Måste bara skriva en kommentar här för jag beundrar verkligen din energi och din lust till förändring, att göra det bra för dig och barnen. Fantastiskt, lycka till!!! Håll dig kvar här också med näbbar o klor. Detta forum är guld värt!

att läsa dina inlägg, den bästa litteraturen just nu :)
/Tilde

Hej Dompa!
Stort grattis till jobbet och den stundande flytten! Det låter underbart att slippa mygghelvetet (passerade dina hemtrakter häromdagen :-)) Skönt också att du förhoppningsvis kommer bort från den absurda alkokulturen på jobbet i byhåla. Även om det är samma koncern kan jag tänka mig att alkokulturen är helt annorlunda i Italien.

Apropå det här med att inte ta stora beslut under första året av nykterhet. Bara du vet vad som är rätt i just ditt liv. Jag tror att verklig sinnesro kommer av att fatta beslut inifrån. Lyssna till sitt hjärta, som det så uttjatat heter. Då måste man ibland bortse från vad "alla" eller "man" eller "det sunda förnuftet" säger. Man kan lyssna och fundera och rannsaka sig själv, men det är den lågmälda, intuitiva inre rösten som har utslagsröst.

Kram från Nynykter

Ju längre tid som går desto enklare blir det att vara öppen med sitt beslut, tycker jag. Jag har berättat om mitt beslut för ytterligare ett syskon samt för min gamle far. Det var ingen stor sak alls. "Jaha?" liksom och absolut inget trugande när de själva drack vin. Skönt! Det känns för övrigt väldigt tryggt att vara nykter när man sitter i en sommarstuga långt ifrån civilisationen med barn och gammal sjuk pappa och är totalt bilberoende.

Kram från Nynykter

Hej Kalla!

Det är så mycket i våra liv som är förknippat med alkohol, eller hur? Också de godaste, finaste stunderna. Jag är inte alls förvånad över att det blev ett litet snedsteg just på lillsemestern. Titta ett slag på alla annonser för weekendresor! Tror att solen glimmar i fyllda vinglas i så gott som alla. Och titta på ditt eget liv. Vad innebär romantisk minisemester. .?
Jag ser på mitt eget liv. Klarade av en hel vecka i Grekland med särbo och alla barnen utan att känna minsta sug, Men sen, när jag och särbon var ensamma i en avsides belägen sommarstuga, då slog det till! Äntligen ensamma! Nu ska vi mysa! Men var är vinet..? Jag blev SÅÅÅÅÅÅ trött på mig själv. Att man ska vara så jäkla programmerad... Sen är det ju enklare att avstå om man sitter ute på en ö och måste åka både båt och bil för att komma till Systemet...

Jag instämmer med alla som talar om för dig hur starkt det var av dig att sluta efter ett glas! Du tycks ju också ha koll på den lilla alkoholdjävulen som hittar ny energi av sådana lyckade experiment.
(Det finns skojigare saker som ett par på tu man hand kan ägna sig åt och de blir faktiskt blir ännu bättre utan sprit.)

Till sist ett exempel på hur en romantisk weekend kan gå snett på grund av alkohol. En väninna till mig som hade varit gravid och sedan ammat en längre period skulle åka iväg med maken för att få nytändning i det risiga förhållandet. De brassade på med slottshelg, gourmetmat och champagne. Men hon var ju inte alls van vid alkohol, så det hela slutade med att hon satt i duschen och storbölade natten igenom...

Kram från Nynykter

Händer ngt illa för att man slutar mörka. Vem skulle bli sur för att man inte dricker? Visst finns det människor som blir obekväma i ens sällskap när man är nykter...men de är få och de har ju antagligen problem själva. Att en farsa blir upprörd för att sonen inte vill ha en kall öl? Det finns nog inte på världskartan. Givetvis kan han känna sorg över att hans PP inte kan hantera drycken, men samtidigt är han nog stolt för att du erkänner ditt problem. Och tar tag i det!

När det gäller procentfri öl så har jag inte vågat pröva än. Det är ju en liten sorg för vad smakade så gott som en iskall öl i värmen? Nu blir det liksom för dig PP litervis med vatten. Det är också gott! Sen blir vi ju snygga också ;-) /R

PP och Vv! Jag tror att lätt blir så när man nyktrar till. Man börjar ompröva både det ena och andra. Tid som förr spenderades i dimman...den tiden har man nu. Och då är det lätt att man börjar känna efter. Jag vill verkligen inte propagera för skilsmässor...men samtidigt är livet för djävla kort för att tillbringas med "fel" person. Och när drömmarna inte är desamma? Mycket där ni har att tänka på killar! Sen är det ju barnen. PP, dina är ju båda så små än. Usch...inte avundas jag er. Men det kan ju lika bra ge sig! Själv har jag bara några månader kvar innan mitt äktenskap är upplöst. Visst är det sorglig att det inte lyckades...men samtidigt är jag nöjd.

Flytten går från byhåla utanför Gävle till Firenze. Jag vet inte om jag är fötetagsam. Kände mer att detta var ett måste. Och när ongarna också var positiva så såg jag ingen anledning till att låta bli. Hur det blir med J och avstånd till ongar...ja, där har de små liven fått säga sitt. J har också sagt sitt. Hon "orkar inte" vara mamma just nu. Så det blev som det blev. Hoppas jag ska må bättre i detta nya klimat. Jag avskyr den svenska lååånga vintern. Mörkret och slasket man genomlever för att få några ljusa sommarnätter med mygg och spöregn. Nej Tack! Inte mer nu. Bostad ja...det verkar faktiskt lättare att hitta ngt att hyra här än i Sverige. Den största sorgen är Strawberrys häst. Nu får hon nöja sig med ridskolehästar ett tag. Men nu ska vi äntligen skaffa en katt. Går ju inte att rida på...men en liten tröst.

Ha,ha ja den katolska kyrkan kan man nog säga både det ena och andra om. Alla skändligheter som de har utövat under århundraden. Från pedofeli till ren stöld. Men rofyllt är det att sitta där. AA-mötena är mer turbulenta. Jag är fortfarande ambivlent gällande dem. Men jag har inte uteslutit denna gång. Tycker att alla knep kan duga tills jag blir säkrare i min nykterhet. Nu ska jag ringa runt lite på bostäder...det blir bra!
Sköt om er vänner! /R

Urstarkt Kalla! Att lägga ner efter ett glas. Men nog var det konstigt med den kollektiva minnesförlusten! Att din make inte tycks förstå...tror kanske att han inte vill förstå. För hur kul är det att dricka själv när ngn annan ser på? Men som Stigsdotter så vist skriver. Förklara ordentligt för honom...så att han verkligen greppar att dina vinodagar är över. Stolt ska du vara...ditt återfall blev ju ingen knasresa. Nu knatar du vidare min vän. Kramar /R

Hur kunde ni glömma båda två? Och din man också, har inte han riktigt förstått hur du haft det? Jag glömmer aldrig blicken i min mans ögon när jag, i höstas efter att ha slutat dricka under en tid, när vi var bortbjudna på middag sa till honom att "ett glas kan jag ta, det gör ingen skada!". Där var så mycket besvikelse, ilska, ledsenhet, nästan som om jag hade sårat honom. Jamen herregud, det är väl inte så farligt med ett glas försökte jag då, men det liksom fastnade i halsen på mig.

Men oj vad starkt av dig att stoppa efter ett glas. Bra också att du genomskådar de där tankarna, för visst, det gick ju bra, du stoppade efter ett glas. Men, samtidigt satte det ju igång en tankeverksamhet som du ju lika väl skulle kunna klara dig utan, eller hur? Och visst känner du att du egentligen vill ha mer (ro hit hela flaskan!) Tänk vad mycket tid vi slösar på att fundera fram och tillbaka, dricka eller inte dricka, ett glas gör väl ingen skada osv...

Många kramar till dig Kalla, se till att förklara för din man att du inte vill dricka mer och att han måste stötta dig i det. Förresten tillbringade jag förra veckan i Skåne/Halland, det är så fint därnere. Tyvärr blev det inte det havsbadande jag sett fram emot, kalla vindar på stranden :-(

Får nytt jobb bara så där?? Om något borde väl DET vara en ego-boost? Vad bra du är!!!! Jag tror också det kan vara bra med förändringar istället för att trampa på, åtminstone om det inte riskerar att bli något som upplevs som jobbigt så att man riskerar att åka dit igen. Personligen kan jag inte förstå hur jag skulle kunna bryta upp och flytta, tänk allt som måste fixas. Och flytta till ett annat land finns inte på kartan (hur gör man för att hitta jobb, hitta bostad, hitta skola osv osv i all oändlighet). Sådant verkar inte bekomma dig det minsta och det är ju jättebra!! Jag hoppas att min personliga oföretagsamhet är ett utslag av mitt alkoholspökessjukdom och att det kommer att försvinna så småningom.

Ett tips är att kolla med familjerätten i kommunen så att det inte finns regler om hur man får göra med sina barn, tänker att det kan finnas bestämmelser mot att fly landet med någon annans ungar... kan vara bra att kolla det först så att det inte blir surt efteråt!

Bra att du tänker på att ge lilla Strawberry barndomen åter. Elva år är trots allt inte så gammalt och man ska då verkligen inte behöva ansvara för sina föräldrars väl & ve. Lilla gumman. Jag har precis spenderat en vecka med en elvaåring, det verkar vara en sådan mitt-i-mellantid, å ena sidan är man ett litet barn å andra sidan är man väldigt stor.

av dig att sluta efter ett glas, det hade jag aldrig klarat. Känner igen mig så på situationen, ska iväg på barnfri weekend i augusti och det är alltid jag, mannen, bubbel, vin till maten osv.... Börjar redan nu oroa mig. Funderar på varför det är så att man när man sitter där och egentligen har det hur bra som helst tycker att det liksom behövs A för att förstärka situationen?

Låter kanske konstigt....?
Men nu har vårat veckolånga utlandsbesök äntligen åkt hem, och jag NJUTER av ensamheten...
Är nog något av en eremit i mitt sinne, men jag orkar bara inte förställa mig till något jag inte är, trevlig?
Älskar besök, men inte mer än ett par dagar, en vecka är på tok för länge, har behovet av att få vara med mig själv...
Gillar inte tandkrämsfläckar i handfatet, skidbackar på osten och högar av kläder utspridda överallt, men kanske mest att få åter ligga i min egna säng,
Ja vi brukar ge gästerna det bästa, själva sov jag och frugan i soffan...
Men inte upp och göra frukost stort som ett fyrstjärnigt hotell, brakmiddag kväll efter kväll...!
Inget sådant dära att man måste hålla låda hela tiden, låsa muggdörren osv...
Utan nu, bara vara...gisses så skönt..
Eller skönt och skönt?, fasiken har sanerat hela huset sedan de åkte i morse, vill ha tillbaka vardagen där allt är i sin ordning,
Nu är klockan fem på eftermiddagen och jag kan sätta mig i soffan med en kall kopp kaffe...
Tvättmaskinen surrar behagligt ifrån hallen, jag kan sätta upp fötterna på soffbordet, släppa en prutt och vara helt ...naturlig, haha!

Det kändes lite konstlat med besöket, vi har liksom inte lika mycket att surra om längre, mest tjata om gamla minnen...
När vi inte krökar ihop längre så skapar vi heller inga nya minnen på sätt och vis...
Har inte analyserat detta klart för mig, det måste få gro in ett tag till...
Nollbiran är slut både här och hemma och i stugan, två backar borta, men det ser jag som ett sunt beteende, jag gillar ju fortfarande ölsmaken...
Vad han hade det som surrogat eller inte, det vet jag inte...

Men någonstans kändes det som ett avsked, det känns som om jag inte kommer få träffa honom något mer, hans sjukdom vill inte låta sig tuktas längre...
Man får vänja sig vid tanken, livet går vidare, för vissa kanske inte lika länge...
Orkar inte ens sörja i förskott, och jag kan ju ha fel, och är det någonting min nykterhet har lärt mig, så är det att inte ta någonting för givet, längre...

Det enda jag kan göra är att styra mitt liv så gott det går, under rådande förutsättningar...
Och att gå ut på ett minerat fält skapad av alkoholen, det tänker jag inte...

Berra

...den katolska kyrkan är väl ändå... nä, nu ska vi inte ge oss in i några teologiska diskussioner. Slutsatsen torde ju ändå bli densamma ( i mitt sinne i alla fall) : man plockar det man behöver och mår bra av. Om man tycker att det är rofyllt att sitta och slölyssna på en obegriplig mässa i en vacker kyrkosal, ja men då ska man göra det. Om du känner efter riktigt ordentligt ska du se att du förnimmer något slags högre väsen därinne, ett lugn, en kraft, gud, whatever - öppna ditt hjärta bara :-)

Apropå AA igen, det kan självklart vara så att en grupp är mer eller mindre "frisk" som någon uttryckte det. Sedan är det dock så att man ska försöka bortse från personerna, deras yttre, deras sätt att föra sig osv. Det finns en tradition inom AA som manar till "princip före person". Rätta mig om jag har fel någon som vet bättre men jag tolkar det som att man skall ta till sig ett budskap från någon som delar med sig utan att hänga upp sig på hur (man själv eventuellt felaktigt tror att) personen ifråga är.

Att tänka att några inte har problem för att de dricker två tre glas vin? Ursäkta om jag låter lite brysk här nu Dompa men du har ingen aning alls om hur de har det! Att gå på AA-möte är väl inget man gör för sitt höga nöjes skull, bara för att man inte har något bättre för sig?? (ja ursäkta till den det berör, kan man kanske visst göra, men ni förstår vad jag menar ;-)

Nu ska jag kuta iväg på ett möte, i den sunkiga lokalen som jag inte gillar och där de konstiga människorna finns...

Trevligt med komplimanger, bra för självkänslan :-) Jag tycker att det hjälper även mig själv att sätta ord på tankarna och att försöka stötta andra. Sedan inser jag ju ofta att det blir väldigt mycket "lättare sagt än gjort" för min egen del men då har jag åtminstone orden på skärmen och kan gå tillbaka till mina egna råd och tankar och kanske dra lärdom i efterhand om du förstår.

BRA att du talar med dig själv och din inre alkoholdemon! Låt honom/henne inte vinna, som sagt, det är DU som bestämmer!

inte helt enkelt så att du nu har släppt taget, lämnat över ? ".....grubblat särskilt mycket på VARFÖR...." Ligger inte svaret där ? Jämför sinnesrobönen :

...ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra..Eller med andra ord : Så är det.
...mod att förändra det jag kan.....Eller med andra ord : Jag kan bara förändra mig själv.
...och förstånd att inse skillnaden....Eller med andra ord : Fatta det !!

När jag väl insåg att jag var helt maktlös inför alkoholen blev allting så mycket enklare, jag behövde ju inte slåss mot väderkvarnar, slösa energi på nåt jag inte kunde förändra, bara acceptera.

Enkelt ! Ja, när jag väl kom på det :-)

Jag tror att det absolut kan fungera för vissa. Men det är än mer balansgång än för den som bara behöver hålla reda på att INTE dricka. Då har man liksom bara en gräns att förhålla sig till. Den nyblivne måttlighetaren behöver bra mycket bättre balanssinne. För mig slog ångesten till med full kraft vid första återfallet. Du verkar ha sluppit, skönt!

Jag tror det är viktigt att hitta nya vägar i livet samtidigt som man lagt av med alkohol. Det ger ju dig också möjlighet att fokusera på nya spännande saker i stället för att trampa på i gamla hjulspår och komma hem till det gamla invanda alkoholspöket, men det är ju viktigt att ungarna tycker det åtminstone tycker det är nästan lika spännande. Nu vet jag ju inte om du kommer att flytta till en annan landsända eller bara en bit bort.

Ja, man kan väl diskutera andra saker här om intresse finns, alla har vi väl erfarenheter av lite av varje och inte minst äktenskaps problem. Sitter själv i ett val eller kval om jag vill fortsätta att leva med min fru eftersom vi liksom lever parallella liv och då kan man ju lika gärna fortsätta med det fast utan att vara gifta.

Ha det Gött

Det är sant, man kan inte göra något åt att andra dricker. Bara låta bli själv. Det jag har problem med är inte att folk dricker, utan att de blir påverkade :-) (eller ibland både och, är inte helt glasklart i tankegångarna).Fast när vi var ute i lördags blev en vän till mig ganska berusad, men det gjorde mig ingenting. Vi stod ute och rökte och pratade och jag hörde hur hon sluddrade och tänkte bara att hon är full. Samtalet blir inte helt hundra men det gör inget. Värre är det med dem som står närmare. Förmodligen är det väl för att jag märker förändringen tydligare när de dricker. Vill att dom ska vara som vanligt, inte dra ner den där alkoridån mitt framför näsan på mig. För det blir ju så, det är som om man pratar med en annan person eller att det ligger en dimma emellan som du skriver LillaMy. Fast när jag tänker efter tror jag det ligger i mig, i min dagsform. I fredags blev jag irriterad på pojkvännen som drack två öl, kände mig utanför, tyckte det kunde räcka med det han druckit tidigare i veckan. Semester för honom är att dricka öl varje dag tydligen. Nu hade han bara en vecka och jag hoppas att det inte skulle bli så om vi hade fyra veckor ihop. Han dricker inte mycket, inte så att det märks på honom, men ändå. Det kan väl inte vara bra för kroppen? Fast när jag tänker efter...varje chartervecka jag haft har jag ju druckit. Varje dag. Kastar jag sten i glashus kanske? Ja. I lördags drack han sig berusad, då gjorde det mig ingenting. Tyckte det var kul att han hade roligt, jag hade jättekul jag med. Alla i sällskapet drack, var mer eller mindre märkbart påverkade, men det spelade ingen roll. Så det ligger ju i mig själv. Och jag kan ju inte bestämma över andra, bara över mig själv. Får väl helt enkelt dra mig undan när jag inte trivs. Att börja kämpa över något jag inte kan påverka är ju som att slåss med väderkvarnar, för att använda ett slitet uttryck. Det kommer bara trötta ut mig till ingen nytta eftersom jag inte kan vinna. Men man kan ju hoppas att man sätter ett bra exempel, kanske påverkas våra nära av att vi håller oss nyktra? Det är ju inte kul att vara den nyktra med någon som är full, men hur kul var det att vara full med någon som var nykter? Och LillaMy, tror du inte vi vänjer oss? Jag tror att alkoholen är så laddad för oss som har problem med den, men inte för dom som inte har det. Därför blir vi mer känsliga, det är så många känslor som väcks i kroppen när någon blir full. Kanske blir man provocerad av att något som är så destruktivt för oss används så ledigt av någon annan? Fast att bli en slags barnvakt för att man inte dricker är såklart inte okej. Inte heller att alltid vara fyllechaufför. Eftersom jag är nykter kör jag ju såklart, men jag sitter inte och lider mig igenom ett fylleslag. Tröttnar jag åker jag, så får folk (oftast pojkvännen) välja att åka med eller ta sig hem på annat sätt. Det är som att vi har samma spelplan men olika regler. Det gäller att komma på de nya reglerna bara. Glöm inte LillaMy att sätta dig själv främst, du bestämmer över dig. Det är skitsvårt ibland, jag vet. Men man måste ge sig själv det, vara stenhård.

Väninnan förresten, "försvarade" min nykterhet inför en gemensam bekant. Han ansåg att det måste finnas en anledning till att jag inte dricker, att jag är gravid eller något annat. Nej, sa hon. Ibland vill man bara inte dricka, är det så jäkla svårt att förstå? Fina fina hon. Jag hörde det inte själv, hon sa det sen. Och så sa hon det jag själv grubblar på, att det är konstigt att det måste finnas en anledning till att inte dricka, men ingen till att dricka. Har väldigt sällan, förmodligen aldrig fått frågan varför jag dricker. Det är normen helt enkelt, bara att foga sig. Jag var så rädd för det där förut, vad man skulle säga när någon frågade. Men det blir allt lättare, och jag håller mig allt mer till den rena sanningen. Jag mår inte bra av att dricka, och jag har svårt att sluta när jag börjat. Svårt att argumentera emot, om man inte är gravt ointelligent alt. full.

Det slog mig precis att jag inte har grubblat särskilt mycket på VARFÖR jag inte kan dricka. Jag har liksom bara köpt läget och handlat därefter. Kan det vara därför det fungerar den här gången? Det känns ganska meningslöst att fundera över bara, jag tror inte jag kommer komma fram till något vettigt. Det bara är så. Livet är så stort och komplext att det inte går att se klara mönster, speciellt om jag ska analysera mitt eget. Och vad som bidragit till vad kan jag ju inte riktigt veta. Det är skitsamma.

Har börjat uppleva små lyckorus som bara poppar upp i kroppen då och då. Samma som jag kände i början, som jag var rädd skulle försvinna. Kanske är det för att jag rör mig mer, är ute mer. Eller kanske är det kroppen/knoppen som börjar fungera som den ska? Härligt är det iallfall. Och jag har så mycket mer energi, gör så mycket som jag bara funderat över förut. Är kanske inte så mycket piggare i kroppen, men jag har mer...livslust. Känner mer glädje.

Jag ser att många har svårt just nu, kämpar och vacklar, faller och reser sig. Tycker det är så jäkla starkt att inte ge upp, imponeras av envisheten och styrkan. Hoppas att ni som kämpar så hittar motivationen och det där lugnet, får känna känslan av det där lyckoruset. Jag vill inte verka självgod, känner bara att jag haft det oförskämt enkelt och önskar att alla kunde få ha lite medvind i allt det motiga.

Ha en fortsatt skön semester!

Det blir så platt med bara snack om alkohol. Det som hjälper är att se hur andra trasslar runt med sin liv utan alkohol. Inte bara själva alkoholen. Tack!

Vad spännande det låter med nya utmaningar. Är riktigt avundsjuk. Nu har jag det dåligt igen med frugan. Våra totalt olika drömmar om hur framtiden ser ut stör mig något så enormt. Och då stör jag mig på allt hon gör. Vill bara säga åt henne att sticka iväg och leva sitt liv som hon vill någon annastans, med någon annan. Men jag vet att det går över...

För din tro på mig. Vet du? Jag fick faktiskt jobbet...bara rakt av sådär. Trodde jag skulle få plågas i minst en vecka. Men jag fick det direkt. De imponerades av mina "språkkunskaper" för att jag kan finska och svenska. För mig blir det lite festligt; Kan inte alla människor svenska? Men det underliga är att direkt efter mötet ville jag verkligen "belöna" mig själv. Sneglade på uteserveringarna i storstan...men där skulle jag väl få sitt nu? Jag som landat ett jobb? Så sjuk man är. Tog mig iaf. samman och åkte hem till farmor. Men det är tokigt hur knäppt jag tänker. Jag vet ju att jag inte kan belönas med en drink på uteservering...men ändå blommar tanken upp. Nu är jag ännu mer övertygad om att jag behöver AA-mötet ikväll. Skit samma om de andra vill kramas...det blir ju ändå nyktra kramar. Jag får ta det. Men livet? Anar att jag gör allt fel. Alldeles för många förändringar under mitt stapplande första halvår. Precis emot regelboken. Men samtidigt känner jag att jag behöver dem...förändringarna. Ska inte sälja hus och hem än...men åker upp en vända till Sverige med dottern Strawberry nästa vecka. Nu fan ska vi packa. Killarna vill inte hänga med. Det finns inte ord för hur jag älskar min lilla tuffa tjej...vilket djävla lass hon drar trots sina ynka 11 år. Men jag vill ändra på det...ge henne en barndom igen. Att hon ska behöva rodda för mig och även J är så sjukt. Anar att det är kvinnans lott. Nu spånar jag om allt annat än alkohol...men detta är ju min dagbok...så jag får ta det. Ja,ja livet flyter på. Nu blir det lite beach, lite AA och imorgon börjar jag leta bostad. Det ska väl gå det med. Ta hand om er mina vänner. Ni betyder mkt för mig. /R

Tog ett stort steg i helgen. Var ute i farsans stuga och hjälpte till med lite trädfällning. Efteråt bjöd han på kall öl, och jag blev tvungen att säga som det var: jag dricker inte alkohol eftersom jag mår dåligt av det, främst efteråt. Innan har jag helt sonika skyllt på att jag kör bil, men nu skulle jag ju vara kvar över natten. Men det hände inget, ingen blev frågande, besviken eller chockad. Jag nöjde mig med kallt vatten i värmen. Så nu är det helt officiellt, om man säger så.

En skillnad nu mot innan återfallet på midsommar är att jag inte ens tittar åt de alkoholfria varianterna av öl eller cider längre. Jag trodde det inte då, men de där dryckerna höll mig kvar i alkoholkulturen på något sätt. Det var enkelt att byta 0,5-ölen mot en 3,5-öl och sedan en starköl. Nu är öl en dryck jag inte nyttjar, punkt. Enklare så. Jag är en blivande vattensnobb däremot.

Hoppas att ni alla har haft en bra sommar även om inte alltid väderguden är på vår sida. Nu har jag jobbat långpass igen och äntligen gått av. Så bilen är packad för par dagar i Skåne innan nästa långpass.

Jo, Maria jag kände mig stolt, men spöket fick vatten på sin kvarn och tyckte att det här gick ju bra och då kan man ju testa igen. Men än så länge har jag lyckats att hålla bort de flesta sådana tankar och knallar vidare på min väg.

Kram Kalla