Senaste kommentarerna i forumet

Jag inser att jag också måste göra något åt mitt liv, min situation och mina val. Men det känns som att jag varken har handlingskraft eller förmåga ( och när det väl gäller - vilja).
Känner mig vidrig.
Vaknar som så ofta med ångest och självhat mitt i natten.
Har lyckats med konststycket att utveckla en fulländad alkoholism under mina tre föräldraledigheter. Nu dricker jag i stort sett varje kväll. En flaska vin ikväll när min man var med ena sonen på gympa. Mannen märker inte ens att jag druckit... han har ingen aning om hur mycket jag dricker! Jag är för jävla sorglig och patetisk!!!!!
Jag är maktlös! Hjälp mig!

Men det är så vi fungerar, jag har funderat mycket över det själv med. Man tror att man är säker på vad man vill o hur man vill ha det men det kan ändras så snabbt. Det din man säger att det är ok om du lämnar honom säger han säkert bara o det kan vara att han säger det för att du ska börja tvivla. Jag har varit o det där o känner igen mig i ditt sätt att tänka. Man vet varken ut el in, vet inte vem man är , vad man vill o känner. Jag tror på din första känsla att lämna är den rätta eftersom det verkar som du har tänkt på det så länge. Styrkekramar till dig<3

Det värmer att ni skriver ett svar. Det känns inte lika ensamt med allt man tänker på precis innan man somnar.

oj oj nu har jag varit nykter i 37 dagar.

Känns väldigt bra och alkoholsuget är nästan obefintligt. Jag dricker mycket kolsyrat utan socker och det är gott och verkar stilla min törst!!

Jag har tränat lite mer, umgåtts med familj vänner och faktiskt gått i kyrkan ett par gånger. Jag är väl inte så troende egentligen men när jag mådde som sämst sista bakfyllemorgonen så bad jag. Grät och bad till högre makter om ork och hjälp att förändra mitt liv. Märker att jag behöver fylla det tomrum som alkoholen lämnat efter sig med många olika saker. Tid och framför allt ORKEN har man ju helt plötsligt så mycket mer av. Jag märker att jag om min man är gladare mot varandra. Vi har pratat en del om hur det var sista tiden och det känns skönt.
Jag är nog både lugnare och mindre lättirriterad nu vilket bidrar till en bättre stämning hemma.
Ja allt rullar på utan större svårigheter. Jag hoppas att det går bra för alla som kämpar och lyckas hålla sig nyktra. Livet är såååå mycket skönare// mod60

Har varit nykter nu i 14 dagar! Måste skriva av mig.
Innan har jag ju supit skallen av mig på helgerna och som levt i en bakisdimma mån ändå till ons om det ville sig illa. Med otrolig bakisångest...
Har SÅ mycket mer energi idag. Jag har tid att umgås med folk! Herregud. Vad man missar när man ligger i bakisångesten. Jag har ju som stängt in mig när jag haft mina ångest-perioder. Blivit extremt osocial. Inte velat umgås, inte svarat i telefon. Bara velat dra täcket över huvudet.
Och vad pigg jag är på jobbet, och humöret. Mycket gladare. Innan kunde jag sitta på måndagsmötet på jobbet med whiskeyröst (så pinsamt) och sett allmänt sliten ut. INGEN kunde undgå att se vad jag gjort under helgen.
Hur som. Detta känns bra, Lever i nuet och funderar på AA-möte. Hoppas, hoppas jag ska våga gå dit. Over and out

Nej, känner mig inte patetisk i dagsläget faktiskt. Ska inte förringa mina nyktra dagar utan försöka vara nöjd med mig själv. Förmodar att det hjälper till att lägga fler nyktra dagar till samlingen. Det är på tiden att börja gilla sig själv lite.. Förmodar att självförakt är en bidragande orsak till destruktivt drickande. Och destruktivt drickande bidrar till ett större självförakt. Vad är vad? Cirkeln sluts.. Just idag är jag toknöjd över att somna nykter och imorgon vakna likaså. Det är en härlig känsla. Vill alltid känna så.. Upprepar mitt mantra: får inte glömma att jag aldrig kan dricka alkohol normalt...

Hej! Tack för välkomnandet. Jag blir fruktansvärt arg när jag är riktigt full. Men kommer inte ihåg något själv. Säger elaka saker till min man och beter mig allmänt illa. Detta händer inte när jag är "lagom" full men det är inte så ofta jag är lagom full längre.. Känner att allt kretsar lite väl mycket kring alkohol nu. Brukar belöna mig själv med ett glas vin och sen när det är slut vet jag inte ens varför jag tog ett. Blir seg av drickandet nu föryiden och inte pigg och glad som förr. Oroar mig för helgen. Men tänker inte dricka en droppe. Får köpa alkoholfritt eller cider på ica till maten. Detta ska gå!

Dag 6 är avklarad..

Tusen omstarter än inga alls. Däremot kan det vara lite desillusionerade med jojo, så jag önskar dig en lång rad vita dagar nu, tvåsiffrigt, månad minst!
Kramis

Låter det klämkäckt? Jag är långt ifrån min drömform, men tror seriöst att motion kunde vara lösningen. Jävulsk tröskel emellanåt dock, speciellt vid deppighet .

Ilska kan också vara en del av deppighet, har själv upplevt det. Fast din ilska känner du bäst själv.
Är inte all ilska, om den är stark, jävligt jobbig att bära på?
Ursäkta mina svordomar, vill inte vara otrevlig.
Hoppas tillvaron går framåt-uppåt

Sjöstjärnan, och välkommen till forumet.
Det låter väldigt sunt av dig att ifrågasätta dina dryckesvanor och hålla upp ett tag.
Minnesluckor låter läskigt, å för mycket bakfylla kan väl inte göra nån glad. Värst i mitt tycke låter dock att du säger att alkoholintaget får dig att behandla folk illa.
Har inte så mycket klokskaper att komma med men själv har jag haft nytta av naltrexon-medicin.
Lyckatill-kram

Har inte så mycket att säga... Jag har en bekant som sitter i din sits - hon lämnade och nu vill inte barnen vara hos henne. Kvinnan har fått hjälp och försöker få hjälp till dottern. Kvinnan har fått rådet att avvakta, samtalskontakten säger att det är inte helt ovanligt att barn som levt länge i missbruksfamilj tar över ansvaret när missbrukaren blir lämnad. Kan det vara så för din dotter?

kramar

Jag är så arg sen jag slutade dricka! Känner ngn igen sig?? Sjukt arg och kort stubin. Bestämd och barsk.
Det kombinerat med överlycklig vissa stunder för att jag är nykter.
Blir galen!
Känner mig som en jojo.
Letar liksom efter nåt som kan ge mig en kick i livet.. Något som kan ersätta tomrummet efter alkoholen.. Men vad skulle det vara............

Hej Izzy,
Jag förstår hur du känner det. Jag skulle säkert ha känt precis som du gör. Att det borde vara självklart att dottern som du har stöttat och tröstat skulle välja att bo hos dig. Men jag tror säkert hon kommer så småningom. Under tiden kan ni väl träffas och göra lite kul ihop ändå då och då.
Det är just det här som skrämmer mig också om jag lämnar min man. Barnen har alltid stått närmare mig, eftersom jag varit den förälder som alltid varit närvarande. Det är mig de ringer först och främst nu när de inte bor hemma. Men min rädsla är också att de ska ta avstånd från mig om jag nu gör deras pappa så illa. Men jag hoppas att det inte blir så. Du har väl en dotter till eller? Bor hon inte hemma?

Kramar till dig!

Dag två och är nykter. Normalt brukar jag nu ta en mellanöl när jag lagar mat. Jag har istället gjort citronvatten men suget sitter klistrat i gommen. Det känns som jag blivit mer sugen efter A nu när jag bestämt mig för att sluta.. hur kan det komma sig? Ska ut på en promenad efter maten och sen komma hem och dricka the. Det är min plan i alla fall..

Jag känner mig så ensam! Min dotter väljer att bo med sin pappa än så länge. Det känns så jobbigt för jag tycker ju att det är han som har betett sig så otroligt illa mot både mig o sina döttrar. Jag tänker tillbaka på allt som har varit o så många gånger som han har sårat oss o skrikit ut så mycket hårda o sårande ord. Nu har han blivit snällare mot tottern o mig med o bryr sig mycket mer men dricker fortfarande men inte lika mycket tror jag. Det känns så orättvist på nåt sätt att hon är hos honom fast det alltid har varit jag som har funnits där o stöttat o tröstat. Jag har gjort många fel jag med eftersom jag nästan aldrig sagt ifrån men nu när jag har gjort det så blir jag lämnad ensam. Jag vill inte tjata på henne att hon ska komma till mig för jag tror det är bäst att hon får bestämma själv. Känner mig bara så ledsen!!

Det måste kännas väldigt jobbigt att vara tillbaka i detta medberoende när man tror o hoppas att det har blivit en förändring. Jag hoppas att han kan sluta igen o att ni kan få det bra tillsammans. Jag tänker på dig o håller tummarna!! Kram<3

Mot VILL

Så startar man om igen då

Visst är det så att vi båda behöver hjälp att sluta dricka. Men jag känner att jag bara orkar att ta hand om mig själv. Det är svårt nog. Men visst skulle det vara lättare om jag levde själv. Min ex.man var och är alkoholist. Så urbota dumt att gifta om sig med nästa alkoholist. Men när vi träffades såg jag det inte. Han är dessutom en fin människa. Men han gillar spriten. Jag måste bli superstark för att klara av det här. Jag har så mycket att leva för. Alkoholen får inte förstöra mitt liv! Kanske är det lättare om jag öppet talar om att jag inte tål att dricka. Jag vill bara inte bli stämplad som alkoholist. Det håller jag helst för mig själv. Jag tror inte att någon anar hur mycket jag dricker för det gör jag hemma. Men nu är det alltså slut på att dricka vin.

Att du loggat in här.. massor av bra tips och vänliga stödjande medlemmar! Gör saker du tycker om att göra som du mår bra av.. av det får du styrka, skriv om din oro här så har du en plats att öppna ditt hjärta och ventilera tankar och frågor så känns det inte så ensamt!

Idag är det starten på min 6:e dag utan alkohol! För att klara dagen är tränings väskan packad och bokad tid på gym.. fick tipset att äta starka tabletter-så nu laddad med fishermansfriend! Jag vill klara detta!

Mina känslor spelar mig ett spratt just nu tror jag. Här har jag gått nu i flera månader och känt mig totalt låst i min situation pga av min mans känslor. Att han kommer att gå under om jag lämnar. Detta har gjort att jag byggt upp ilska inom mig, ilska för att han utövar detta känslomässiga spel mot mig. Ilska för att han totalt skiter i mitt mående. Det har känts som om han inte respekterar mig och mina känslor som lutat åt att jag vill lämna. Nu idag kom han och satte sig hos mig i köket och sa att han kommer att finna sig i om jag säger att jag vill lämna honom. Han hoppas ju inte det, men om det blir så är det ok. Nu tror jag inte han kommer att stå fast vid dessa ord imorgon, men ändå. Men nu, efter att han sagt detta, så kommer helt andra känslor fram hos mig. Vill jag verkligen lämna honom? Vad jag plötsligt fylls av empati för honom och tycker så synd om honom. Är det någon som kan förklara detta för mig? Vilka känslor ska jag lita på? Är jag bara så styrd av hans känslor, eller vad är det som händer? Att man inte ens kan förstå sig själv och sina egna känslor är väl märkligt!!!

inte patetisk :) Du är superduperduktig HannaH!

Känns så skönt att summera helgen när man varit nykter. Ingen ångest och inga skamattacker när man går igenom vad som gjorts. Jag har umgåtts med härliga människor både fredag och lördag och det har druckits en hel del alkohol. Jag har hållit mig till vatten och det har känts helt ok. Mina vänner har inte druckit för mycket eller blivit för onyktra men hade jag druckit hade jag förmodligen blivit helt klart fullast och varit den som suttit kvar längst ( om det funnits alkohol kvar ).
Nu har jag tagit på mig att vara chaufför men har inte haft några problem att stå emot ändå. Jag har ju inte haft så stora problem att stå emot i början av mina vita perioder utan svårigheterna har ju kommit efter en tid då jag börjar glömma hur dåligt det går för mig när jag dricker. Har nog inget större bekymmer med att kämpa emot suget. Det går rätt bra den här gången. Försöker hålla mig sysselsatt med träning och promenader. Har tappat några kilo som extra bonus :)
Sov gott alla!
HannaH