Senaste kommentarerna i forumet

Hur gick det för dig? Skriv och läs här oavsett, det hjälper!

och för övrigt alla andra som de sista dagarna hittat tillbaka, bra gjort att komma igen.
Lycka till ny i nystarten, och en massa kraft till er!

//PP

Även för dig, en riktig lycka till hälsning för din nystart!

//PP

God start och mycket styrka!
Lycka till och häng i

//PP

Även jag vet naturligtvis att du har lagt ytterligare en månads nykterhet bakom dig. Vår "höstgrupp" är fortfarande på banan och det glädjer mig verkligen. I dagarna är det Weekends tur. I början är det verkligen som ett arbete. Men inte vilket som helst utan ett där man jobbar övertid både natt och dag. I och med att vi nu vet hur mycket energi det tar är jag säker på att vi verkligen vill akta oss för att behöva jobba alla dessa timmar igen. Lön för mödan? Jovars, men inte i form av stålar ;-) Idag har dygnetruntjobbet blivit mer till ett extraknäck. Men något som var dag får plats i tankarna. Det är lugnt, det kan jag leva med, och det tror jag nu andra även tycker Solen skiner och idag var jag hemma ett par timmar för att ta emot vedleverans. Det gäller att tänka på att det snart är vinter igen :-) Men innan dess får vi säkert an skön fyllefri sommar. Det önskar jag så många av oss som möjligt.

Ta vara på dig vännen!

//PP

Jag har läst din tråd från början till slut och jag vill att du ska veta att du genom din berättelse har hjälpt mig så mycket i min egen process som jag just nu befinner mig i. Du är en inspiration. Det kunde varit jag som skrivit om fredagarna som bara är som de ska vara med vin, vardagstristessen, att inte vara nöjd och vilja vara någon annanstans. Tack och jag hoppas allt går vägen för dig.

Jag klarade inte att stå emot. Jag köpte en flaska och resten av dagen gick åt att i huvudet planera för när jag skulle ta första glaset. Så fort maken och barnen åkte bort på aktivitet tömde jag upp. Det var så konstigt för jag kände nästan direkt att det inte gav någonting, att jag inte ville och håller på av vana. Jag tog inget andra glas och är så glad över det idag. Igår kände jag mig ledsen, inte för att jag inte tog mer utan för att jag ens tog något. Jag hade ju bestämt att inte dricka i veckorna men gör så ändå? Ångesten jag kände blev bättre av att läsa här. Det är så mycket jag känner igen.
Ångest blandas med känslor av lycka och klarhet. Jag känner mig så klar i huvudet och ser saker på ett annat sätt när jag inte dricker. Mycket gamla känslor kommer fram. Det känns som jag är redo att ta tag i saker nu. Är trött på att skjuta fram. Jag vill hitta tillbaka till den person jag en gång var.
Svamligt inlägg kanske men det är skönt att skriva av sig.
Idag ska jag vara nykter!

och stort grattis till 7 månader. Det hade jag aldrig trott i september förra året att
jag skulle klara 8 månader. Bra jobbat av oss. Tror inte att jag heller skulle klara av den
här resan en gång till. Och jag ska se till att det inte sker. Vill nästan inte tänka tillbaka
på första tiden då jag hade gojan boende hos mig dygnet runt. Som du skriver ibland kommer och
går tankarna på A. Detta blir en annorlunda sommar, kommer knappt ihåg förra om jag ska vara ärlig.
Ständigt rus månad efter månad, och en liten ostskiva eller knäckebröd gick ner.
Självkänslan har skjutit i höjden och det är ju ett mycket stort plus. Men den sjönk till noll
när mannen hade sin sista period som han säger. Om jag bara kunde tro. Men jag gör inte det. Inte en
gång till utsätter jag mig för att må så dåligt som jag gjort. Där finns ilska, sorg som bara pyser ut.
Ännu har jag inte sett några tecken att ta till någon sort hjälp, utan bara orden jag gör på mitt sätt.
Pratat med honom vilken hjälp jag har haft av forumet. Svaret blev jag kan inte skriva så bra.
ja, m-m det är skönt att slippa ha kontakt med bolaget och dessa hemska gröna påsar eller lila som
svämmade över under diskbänken. För att inte tala om alla bag in box man har stampat på tryckt ihop och
smugit ut till miljöhuset med. Kronjuvelen som p-p kallar den börjar närma sig med stormsteg, tänker
inte så mycket på den helgen, det är bara en vanlig helg.
Nu ska jag åka och klippa klorna på min hund.
I går bakade jag en rulltårta med vaniljkräm, har blivit en liten expert på det.
Är så glad för din skull m-m du är stark.
Ha en fin dag
Konstnären

Gick rakt in till mig det du skrev. Tack. Ja, när man står där på kanten och vinglar
då fanns bara ett val kvar för mig. Att sakta kravla sig tilbaka, till vad visste jag inte.
Men jag står här idag ganska stadigt.
Tack än en gång
Konstnären

Kan bara instämma med m-m
Ha en solig dag

Dag 3

Förra försöket att hålla mig nykter gick åt skogen efter några veckor. Då trodde jag att dricka som alla andra nog skulle gå bra. Ha ha! Föll tillbaka i mönstret med att pigga upp alla vardagssysslor med alkoholintag. Drack mängder i min ensamhet och något över "normalt" tillsammans med andra.

Men sedan ett par månader tillbaka har jag börjat förlora spärren när jag är tillsammans med andra. Bara måste få i mig mer och mer, gärna en öl, ett glas vin och en snaps redo på bordet framför mig samtidigt. Detta har resulterat i missnöje och kommentarer, främst från min fru naturligtvis. Men även chefen har märkt att jag fortfarande varit påverkad på morgonen efter att ha druckit halva natten. Mitt konstanta tuggande på starka halstabletter talar väl också sitt tydliga språk...

Så nu gör jag ett nytt försök. :-)

Bra och tänkvärd morgonläsning.
Ha en bra dag, PP,
/m

Men en ganska kul slutkläm på dagen. Idag ville jag testa att hitta lite tillbaka till mer humor. Alla kan ju inte tycka att samma saker är roliga. Vi är ju olika. Det här tycker nog 89,5% av oss är kul. Förutsätter iofs. att alkoholproblemen är fördelade ungefär som partisympatier i befolkningen.

PS. Han som skrev heter Henrik Schyffert

//PP

Dom skjuter raketer i husen runt omkring mig i Bromma under valnatten. Jag tror att det bara är rika, vita män som firar att det går så bra för Moderaterna. Men det var nått läskigt med att se en festande Jimmie Åkesson på tv, samtidigt som det exploderade gnistfontäner utanför fönstret.
Så medan häxpiporna ven i septembernatten stod jag på balkongen och undrade vad det här egentligen betyder.
Om det nu är så att Sverigedemokraterna inte vill ha invandrare, konstig kultur eller något som sticker ut så borde det betyda att det de vill ha är motsatsen.
Alltså svenska, traditionsbundna, vita, medelålders män med 2,0 barn och blonda fruar.
De vill alltså ha mig. Ett land till brädden fyllt av folk som mig. Kan ni tänka er något värre?
Så alla ni som röstade in Sverigedemokraterna i riksdagen i söndags: innan ni nu sätter igång och börjar rensa ut vårt land på allt och alla som är ”annorlunda” så skulle jag bara vilja berätta några grejer om mig ...

Jag kan ingenting.
Det jag är bra på är att roffa åt mig. Ingenting annat.
Jag säger att jag måste jobba och sen sitter jag och laddar ner jaktfilmer och googlar gamla flickvänner.
Såna som vi tänker mest på oss själva. Vi har svårt att engagera oss i allt som inte handlar om inskränkningarna i rätten att köra båt på fyllan och jobbiga parkeringsvakter.
Det går inte att bygga ett samhälle kring mig.
Om man stängde alla gränser och vi var tvungna att börja om, att det blev som i tv-serien ”Lost”, skulle jag inte kunna tillföra någonting. Jag kan inte rena vatten, jag kan inte slakta en höna. Jag skulle kanske kunna städa på ett ålderdomshem men jag skulle antagligen smita efter en kvart för att det var för tråkigt.
Skulle vi skriva en ny lagbok baserad på mina åsikter hade jag inte kunnat tillföra en enda originell tanke. Det enda jag kan är att säga sarkastiska saker som ”Om ni fattar vad jag menar” eller ”... sa pastorn” efter att någon annan har sagt något förnuftigt.

Jag behöver 5 550 kalorier per dag. Jag skiter i vad dom kommer ifrån och jag skiter i var jag skiter ur mig dom. När bajsgropen är full så flyttar jag. Det kommer väl nån och tömmer den, jag skiter i vem.
Jag är intresserad av status, att platta till folk jag inte känner och klaga på såna som vågar ta initiativ.
Jag är framavlad för att jobba som mellanchef i Keops pyramid.
Precis där i mitten bor jag – under dem som tar viktiga beslut och precis över dem som har ett riktigt jobb.
Så om er dröm är ett samhälle med bara såna som mig, så är min dröm ett Sverige där man kan blanda ut såna som mig med många andra människor.
Människor med andra infallsvinklar och andra kunskaper, människor som är så modiga att de faktiskt vågat bryta upp från alla de känner och allt de vet för att börja om någon helt annanstans. Människor som kan tillföra något.
Därför vill jag ha ett blandat samhälle, där alla slags människor finns. Där alla får plats.

Om Sverige nu ska bli ett land av utrensningar och deporteringar så borde ni åtminstone ge er på de verkliga problemen.
Ni borde ge er på oss.

Berra du är en konstnär i ditt sätt att skriva! Du har en otrolig förmåga att sätta ord på och beskriva problemen på ett sätt som jag tror vi alla kan känna igen oss i! Du är seriös; reflekterande och eftertänksam samtidigt som du lyckas få till en humoristisk knorr på det hela.
Jag kommer på mig själv med att nicka instämmande ena stunden och skratta högt den andra. Jag blir också berörd av ditt sätt att skriva,du når mig och det går rakt in i hjärtat eftersom du skriver direkt från hjärtat!
Tack för att du fortsätter att vara aktiv och dela med dig trots din egen framgång!
Jag tar mig än en gång friheten att dela med mig av dina fantastiska texter där jag vet att de kommer att göra nytta!
Du ska veta att du är till stor hjälp, att du når fram och att du gör skillnad! Du har tagit kontroll över ditt missbruk och använder dig av det på bästa tänkbara sätt, att hjälpa andra!
Tack än en gång!

Ja, det är nog lätt att halka tillbaka till ruta ett. Har själv gjort det fler ggr än jag kan räkna till. Bra att du vet vilken/vilka tider och tillfällen som är svårast, jag hade också sen em/tidig kväll som de svåraste stunderna. Försök boka in något, eller ändra rutiner för att förekomma suget. Hoppas du tog dig förbi systemet "oskadd", och att kvällen gått bra.
/m

Bra jobbat med dina 18 dagar! Tror också på träningen, jag har haft jättestor nytta av den, på olika sätt. Ett bra sätt att pysa ut frustration och få tankarna på annat håll.
Skönt att du får bra stöttning av din sambo, och hoppas du fick bra första intryck av terapeuten,
Lycka till!
/m

Har nu varit nykter i sju månader. Det börjar kännas naturligt, och inte som ett arbete. Tankarna finns, då och då, men inte längre så ofta i de situationer där de fanns från början, eller i de där logiska lägena där man tror att de ska komma, som helgkvällar, evenemang där andra dricker osv. Mer när jag har dagar där tempot är i 140 och det inte finns någon tid för reflektion eller återhämtning. Eller de dagar allt blir fel. När jag skulle vilja dra mig undan och ludda in hjärnan i något mjukt, stötdämpande... typ rött vin. Jag har lärt mig att pysa ut den där stressen med träning eller hundpromenader och det funkar ofta bra.

Det låter kanske enkelt, och de flesta dagar och veckor är det just det. De tillfällen när det inte är så kommer och går. Jag har nog ändå lärt mig att låta dem passera förbi, även om det känns som skit den dagen. Alla fördelar med att vakna och somna nykter gör livet lite mindre komplicerat. Inget planerande för när och hur, inget jämförande med hur jag kontra andra dricker, om jag cyklar eller kör bil till jobbet beror på vädret och inte tyngden på vinboxen sen kvällen före. Det står inte Systembolaget på vart och varannat kortköp. Jag behöver inte mörka att jag inte kommer ihåg hur förra veckans avsnitt på den där tv-serien slutade.... och så mycket, mycket mer.

Det allra bästa med det här är nog ändå att självkänslan och tron på mig själv har blivit så mkt bättre. Slippa den där skamkänslan och skuldoket är så befriande. Och om jag kunde göra detta, vad finns det mer för saker jag kan? Känner mig lite som Pippi och trumpeten - typ, klart jag kan spela trumpet, jag har bara inte provat än... Det är många fällor kvar, och jag ska inte slappna av helt... har dock inga som helst planer på att provdricka någonting. Även om det känns bra nu har det varit en mkt tuff resa, och jag vet inte om jag skulle orka med att börja om från början igen om jag skulle falla tillbaka till de vanor jag hade i september förra året.
Nej, livet är betydligt enklare att leva nu än vad det var då...
Ha det bra alla ni som kämpar på olika sätt - häng i, det blir bättre :-)
/m

Det känner jag igen, jag hade ont överallt i kroppen, leder, muskler och framför allt i magen. Det går över när du har hållit upp i ett par veckor. Att det känns nattsvart i bland hör oxå till, men ju längre du håller dej nykter desto bättre kommer det att kännas. Kämpa på, du kommer klara det.

Ha det! R

..för att ni stöttar mina inlägg, trots att jag svamlar iväg emellanåt.
Blir lite emotionell och svävar iväg ibland, låter känslorna styra präntet utan inverkan av sållningen från vad som borde skrivas eller inte.

Självaste tanken är väl att jag skriver direkt från det undermedvetna, det som känns mest äkta liksom.

Brutal nakenhet, ja så är det nog, inget som skyler den fasaden vi försöker sätta upp inför oss.
I mångt och mycket så håller vi en sorts fasad utåt, klär oss i starka kläder för att dölja en svag självkänsla.
Den som vågar sticka ut med sina egna klädval kanske just visar på en stark självkänsla, jag vågar stå emot och försvara min attityd.
En goth klär sig i svart, skinnskallen med bombarjacka och kängor, punkaren med flerfärgad tuppkam osv..de visar på en sorts tillhörighet.
De visar sin tillhörighet och sympatier mycket öppet, vi andra kanske vågar sätta på det rosa bandet eller en majblomma för att visa empati.

Men det finns ingen klädkod eller märke för den stora delen av människor som har ett alkoholberoende, vi vill inte visa det.
Inget halsband likt de med epilepsi eller de med hjärtfel, vi är så....anonyma.
Men vi finns i alla samhällsdelar i alla sociala skikt och lönegrupper, vi syns bara när vi blir helt utslagna.
De som kan och har råd kan fortsätta dölja sitt beroende mycket längre än så, de köper sina medberoende, påverkar eller hotar dem.
De har kanske inte nått sin botten ännu, men ligger på kanten och är så nära att trilla över, så nära men inte tillräckligt nära.
Det kan gå många år och de medberoende väntar tålmodigt på en så önskad förändring, ska det ske nu?, hen lovade ju bara vi nådde den här gränsen.
Oroligt vickar de på kanten, till slut känner de medberoende en sådan stark motivation att de till slut vill hjälpa dem över kanten.
Jag flyttar ifrån honom/henne så händer det något i alla fall, antingen blir det en uppryckning eller ett förfall, ansvaret ligger bara kvar hos den beroende.
Svårt att släppa taget om den man älskar så mycket, men man måste för sin egna existens, för en fortsatt möjlig överlevnad.
Att oroas på avstånd kan skära djupare sår än att vara nära den som missbrukar, men man orkar inte med det längre, ger upp för att orka leva vidare.

Att smaka på livet kan utgöra saker som man inte brukar göra, testa sig fram på nya saker, att våga göra något annat.
Vi lever i tryggheten om att så länge det är som det brukar, så är det bra, men kan bli långtråkigt.
Även att kröka vartenda dag kan bli långtråkigt också, det blev inte så där kul som det blev de första gångerna, det har blivit ett slentriandrickande.
Men man dricker för att att det redan har blivit en invand rutin, det är som det brukar vara, men händer det något då?
Oftast inte, och händer det något så är det eller var det i mitt fall bara tråkigheter, det fanns ingen bra anledning kvar, bara att det var en helg och man inte behövde jobba dagen efter var en tillräcklig anledning, en tillräcklig anledning att inte vilja skapa en förändring, en passivitet i det aktiva drickandet.

Varför brukar jag tänka, varför var jag så ovillig att våga bryta rutinerna, jag måste ha varit feg eller helt enkelt lat, orkar inte...
Orkar inte, varför då?
Vad skapade min orkeslöshet, min passivitet av drickandet?

Man upptäcker hur drickandet väver ihop problemen till ett väldigt komplext problem, en väg med två återvändsplaner, eller en cirkulationsplats utan avfarter.
Man känner sig inlåst för man vill inte ändra på sina rutiner som man känner trygg med.
Varför då?

Klistret till problemen var som ett utspottat tuggummi i en dammsugarpåse, den samlades tovor av sopor runt omkring det.
Jag koncentrerade mig till att plocka bort tovorna av smutsen men såg inte att tuggummit var det som drog till sig smutsen.

Att inte våga ifrågasätta varför jag gör eller reagerar på ett visst sätt när jag utsätter mig för vissa situationer var mitt stora problem.
När jag är stressad, pressad, uttråkad, glad, trött, ensam osv, allt detta och många saker fler var associerat med att dricka alkoholen.

Varför gör jag på detta viset?

Ja varför gör jag på detta viset, hade jag fått fel på inlärningsprocessen i vuxen ålder, associerat rätt saker till fel sorts lösning, lösningsmedlet alkoholen.
Alkoholen löser ingenting, den skapar nya problem, men samtidigt så förlåter hjärnan de nya problemen för att de skapar en sorts falsk harmoni i hjärnan.
Lurad, så fucking lurad, ett lockmedel att få mig att fastna i beroendefällan.

Det bästa sättet för mig var att sluta mata den ulven som växte inom mig, och bara blev starkare med tiden.

Det bästa vore om man ifrågasatte varje gång, varför gör jag på detta viset, hur rättfärdigar jag mitt beteende just nu, tar jag ansvar för mitt liv?
Kan jag inte svara på det så krävs det en förändring, jag ansvarar i varje stund för allt det jag gör, allt det jag säger, det finns ingen ursäkt längre som heter...
...men jag var ju full ju.

Har jag inte kontrollen på vad jag gör på fyllan, inte kan ta ansvar för de handlingar jag gör då, borde jag inte heller dricka alkoholen.
Jag kan inte göra mig ansvarslös bara för att jag dricker alkoholen, det finns ingen sådan amnesti, jag har förstått det nu.

Berra

Hej jag är ny medlem och har inte riktigt förstått.. Men jag skriver till dig iaf gottsunda93... Jag känner igen mig i hur du beskriver ditt beteende när du har druckit och hur du känner.. Jag börja dricka när jag var 12 första gången men blev mer när jag var 14 och när jag var 16 hoppa jag med av skolan och prioritera fest å vänner.. Du vet lika mycket som jag att du är värd mer!! Du har en kväll eller en dag när du väl börjar dricka som du tycker att det är härligt skönt slippa tänka å bara vara med vänner skita i allt dansa och få med en kille hem kanske bara för att du kan.. Vet inte om det är så du tänker men det gjorde jag.. Och idag sitter jag hemma själv just nu och dricker lite.. Och ångrar att jag inte gick skolan "som alla andra" och kunde ha ett bra och fast jobb och körkort och en egen bostad.. Jag trodde också jämt att personer visste precis vem jag var och vad jag hade gjort varje helg då jag vart ute å snurrat.. Jag hatade att göra saker själv typ gå själv på stan själv eller sitta själv på bussen själv, jag var beroende av att göra saker tillsammans med mina vänner annars kände jag mig obekväm.. Och så ska det inte vara.. Jag har blivit lite starkare har mina stunder när jag faller tillbaka.. Men du är en stark och underbar människa och du måste stå för det du har gjort när du vart onykter och förstå att det var när du var onykter och du vet att du är bättre än den onyktra personen och du kan göra allt bättre! Istället för att se dina minnesluckor och dina fylle svängar som ett jätte stort "problem" så se vad du kan göra bättre nästa gång för att inte få "problemet" till det värsta som hänt dig, se vad du kan göra som får dig att vakna upp och må bra och känna att du är den bästa personen som går på "stan" eller något iaf som får dig att känna dig självsäker.. Och jag lovar dig att kärleken kommer till dig när du älskar dig själv och är trygg i dig själv.. Jag hatar dem orden vill hitta min stora kärlek nu med en gång själv.. Men litar man inte på sig själv eller tycker om sig själv.. Då kan du aldrig älska eller lita på din partner.. Och man ska inte bygga upp en relation med att lägga trygghet eller känslor av något slag i någon annans händer! För det blir bara fel.. Tyvärr.. Livet är hemskt ! Men jag hatar och ångrar mycket jag har gjort! Men jag står för det jag har gjort även om jag inte är stolt över det.. Men det har gjort mig till den personen jag är idag och jag tycker ändå om mig själv och jag har lärt mig massa om respekt känslor och vänskap och mycket med var jag har för en underbar mamma och en kanon lillebror på 9 år.. Det är jag tacksam över även om mitt nuvarande läge är ett helvete och jag dricker ..

Tack för visat stöd och hoppas det gått bra för dig med nu med allt vad det innebär. Skönt att höra att du har en stöttande sambo, det betyder ju allt. Har själv också det, så har aldrig behövt hymla om varken min konsumtion eller hur jag mått i det hela, och då hon själv sällan dricker överhuvudtaget så har ju hon fått se på allt för många gånger hur jag dragit iväg på mina utsvävningar.
Men trots detta har vi hållit ihop över nio år och hon har funnits där vått och torrt, så som jag funnits där för henne med. Vi har alltid haft en väldigt ärlig och öppen relation och kunnat prata om precis allt, det är därför hon blev så extra glad när jag på eget bevåg tagit tag i detta först och främst för min egen skull, men givetvis lika mycket för hennes. Så hon följer med mig till beroendeterapeuten idag som moraliskt stöd.
Så hade inte kunnat tänka mig en bättre kvinna att dela mitt liv med, så all heder och kärlek åt henne. Kan mycket väl vara så också att utan henne så hade jag nog aldrig tagit mig till det här beslutet jag nu äntligen tagit.

Förstår att det känns jobbigt med både solsken och ledig dag osv, men hoppas du finner ro och tillfredställelse i andra saker som gör att du inte behöver dricka. Bästa tipset jag kan ge är träning! Långpromenader, jogging, gym osv. Det har hjälp mig oerhört mycket då jag drog igång tränande för ca 2,5 månad sen och har nu varit utan en droppe i 18 dagar, så nu är det där fokus ligger, väldigt bra ersättning som funkar ialf för mig.
Hur har det gått för dig med allting?

Hang in there, det löser sig med lite jävlar anamma.

Det känns bra att kunna gå in här och läsa era uppmuntran ord, betyder väldigt mycket för mig så tackar för det!
Är nu inne på min 18 dag utan en droppe alkohol och nu har jag bokat möte med en beroendeterapeut, så 16.30 idag skall jag iväg på på mitt första möte. Känns väldigt spännande och ser verkligen fram emot detta, kommer nog gå vägen det här ialf trotts allt. Hittills har jag bara känt att det gått hur bra som helst med att hålla mig nykter, men problemet är väll just att man sakta men säkert kommer börja glömma bort allt elände det bär med sig, så det kommer nog vara väldigt skönt att ha någon att vänta sig till när det tryter riktigt ordentligt.

..däremot två vita veckor. Det kan gå flera dagar utan att jag ens vill dricka vin och helt naturligt. Dricker citronvatten istället. Det är bra.
jag gillar vin speciellt till mat. Vad jag inte tycker om är det hejdlösa drickande som gör att jag får blackouts.

Varför kan inte jag hantera vin på ett sunt sätt? Vad ska isåfall ersätta det, för att få optimala dagar på mina villkor?

Den senaste månaden har jag vaknat utan att känna meningslösheten. Jag är enormt trött, yr vissa timmar på dagen, sover fortfarande stående, när som helst, så blir jag attackerad av sömn ett par minuter. Det är som om min energi inte räcker för att hålla mig vaken.

Jag tänker på det Berra skrev om vad saker är värt. Var det värt att kämpa så det här året, för en kreativ drivkraft som att fotografera? Det är ju kameran som gjort att jag går smidigt. Den har så att säga, *fått mig att ta omöjliga, svåra steg framåt* Inte själva kameran utan viljan att visualisera min värld genom en bild.

Om jag nu kan hålla mig rätt köl framöver. Se att det finns någon form av framförhållning för en omedelbar framtid, som imorgon eller övermorgon. Jag kan inte se framtid om månad, eller nästa år. Utan det blir nära..i tid.

/wolf

Tack alla! Jag borde svarat men var snabbt tillbaka på ruta ett igen och kände mig misslyckad. Nu gör jag ett nytt försök. Idag är dag 4 utan alkohol och idag är svårast hittills att tänka kvällen utan ett glas vin. Att läsa på forumet hjälper. Dagarna är inga problem förutom att jag fightas med tankarna. Det är den tidiga kvällen som är svår. Snart ska jag till en plats nära bolaget och det kommer bli kämpigt att inte gå in.

Hej förstår dig så väl... är själv separerad med min minstas pappa (far till barnet i min mage) När jag flyttade mådde jag skit och han fanns inte här. De stora barnens pappa fanns o stöttade, åkte från jobb och allt... sedan började jag må bättre kände att jag blommade upp gick framåt. Trivdes med livet. Då hade han så svårt att ta det. Att jag fick uppmärksamhet av andra osv. Fick ett bakslag o i det dök han upp då liksom bröt han ihop men köpte hem åt mig i veckor!! Var helt nere i skiten.. kanske trodde han att han hjälpte mig pånågot sätt att slippa abstinens.. han visste att jag var "beroende" avhonom.. blev liksom inte stark mer utan mer ledsen o tillgänglig.. nu har jag börjat må bättre vi bor i sär väntar barn men när jag bryter ihop o är ledsen kan jag ifrågasätta honom hur någon som ska vara "frisk" stark o liksom klarar vardagen (tyvärr trots detta flera bakslag=() kan stå o se på o köpa hem... Jag tror inte han klarar mig som nykter och "ensam" då jag är en enormt stark person med en enorm vilja... Kan det vara så att han vill "veta vart" han har dig.. ?? Kramar o ta hand om dig