Senaste kommentarerna i forumet

Varför gör vi det? Såna mängder? Rastlösheten igen?

Får kolla bättre vad jag skriver

men jag har varit utan mitt fylledrickande sedan efter helgen 17-18 maj, då jag låg helt nersupen i mitt sovrum i fyra dagar. Hade ett återfall i tisdags som renderade en solig sommardag dagen efter. Så jag är inget föredöme och har inga råd att ge. Jag finns här på forumet och läser i princip allt, vilket ger mig oerhört mycket. Ibland hoppas jag att jag kan ge något lite tillbaka. Kram !

med fotbad. Försöker minst en gång per vecka eftersom jag har fötter som kräver en hel del omvårdnad. . Tror dom blir två storlekar mindre varje gång :). Hursomhelst - Skönt är det. Jag försöker också vara uppmärksam och se vad som förändras. Men rastlösheten finns där fortfarande. Dock var jag mycket glad att vakna icke- bakis i morse.. Till skillnad från äkta hälften ;). Kram / FM

Följde ditt exempel där och försökte praktisera mindfulness när jag slog till en fluga som satte sig i ansiktet på mig. Insikten som kom strax därpå om att jag slog flugan med en 120 mm pensel dränkt i vit fasadfärg, var minst sagt känslosam. Tänkte på den där Stingo och på alls prat om mindfulness här på forumet och stod still och bara andades, försökte njuta av varje kanal med färg som rann ner för mina kinder och kände att... mindfulness kan slänga sig i väggen, flugjävel! :D

igår bjöd sambon på ett par små glas citruslikör, som inte triggade suget. Idag har jag varit på en öde och badat, solat och haft det skönt utan planer på att hinna till systemet! Har nu köpt hem 3,5:or, 2,8:or, bubbelvatten och en flaska Sparrels and Drums, som flera på forumet skrivit om, ska bli spännande! Att vara hemma hos min särbo, som är en mycket måttlig alkoholkonsument är verkligen välgörande! Ska stanna här så länge som möjligt!

Låter absolut som att det kan finnas en och annan poltergeist där...

Vad gäller smak så tror jag för min del aldrig att alkoholhaltiga drycker kommer att börja smaka sämre på något sätt. Alkoholen i sig är ju en smaksättare och inget annat i mitt liv har i vuxen ålder börjat smaka annorlunda. Som att plötsligt göra en rätt med extra mycket citron och plötsligt tycka att det smakar päckel, bara för att man inte ätit något med citron på ett år.

Det finns alkohol som jag enbart druckit för att bli full och de dryckerna kommer inte smaka gott óm jag väl smakar igen, men jag betvivlar att jag någonsin kommer att tycka att en single malt smakar illa igen. Särskilt när det inte finns något annat som smakar likadant utan alkohol. Det var ju en sak att sluta dricka läsk med socker i på 90-talet, där kom det ju snabbt substitut som smakade exakt likadant (om inte ännu bättre rentav).

Hur man reagerar på alkoholen i sig, även i små mängder, tror jag har mycket att göra med tidpunkt på dygnet, tom eller mätt mage, typ av alkohol, vätskebalans i kroppen i övrigt mm.

Vi hjälps åt, vi är ju ett helt gäng här som sitter i kanske inte exakt samma sits allihopa, men på ett eller annat sätt har ju hamnat här pga en gemensam nämnare. Låt det som har varit få bli historia, nu ser vi till o skriva en ännu bättre framtid!

Hej Platina, ville bara säga att jag är inte en duktig, högpresterande, framgångsrik individ. Kan hålla med om att det verkar som att detta forum är för de rastlösa och ambitiösa, men vart ska jag vända mig? Känner att jag kan sluta med A på egen hand med hjälp av cyberrymden. Kanske jag kan tillföra andra infallsvinklar. Jag är en misslyckad person men det syns inte på min utsida heller. Jag har inte druckit för att kunna varva ned, ingen ventil för prestationsångest, utan självmedicinerat mot depression och ensamhet. Skrev i en annan tråd att jag tittat på filmen "Farväl Las Vegas" inatt, den destruktiva existentiella stämningen som råder i den filmen kan jag identifiera mig med. Känner mig som vanligt utanför, men Platina jag hejar på dig, jag är också i början av min resa till ett nyktert liv. Borde kanske börja min egna tråd istället för att låna andras, nå't med "trailertrash drunkie", fniss.

Sitter här i sommarvärmen i trädgården och loggar in, läser era kommentarer och tårarna rinner... Av sorg, av lättnad, av tacksamhet. Ni hjälper mig att stanna i detta, att inte lyssna på den där rösten som vill börja förhandla. Jag läser era inlägg och förstår att detta är allvar. Bilden jag fick när ni skrev om att fokusera på den där känslan jag kommer ha om ett år när jag sitter där och ser stoltheten och kärleken i deras ögon istället för fördömandet...det ären målbild att hålla kvar vid. Det där om omyndighetsförklaringen känner jag igen... Jag blir som en revolterande barnunge, förlåt - blev. Jag måste inse. Tacksam att ha mött så många kloka och insiktsfulla människor här... Tack.

tiden och lusten att skriva finns.Det är alltså två dagar kvar så är det ett år sen jag började skriva här om min situation och mitt mående.
Nu är jag väl inte riktigt frisk,men åtminstone tillfrisknande.
Mitt mönster har blivit tydligt, mina fällor och mina svagheter.

Jag är så tacksam för detta forum där man bara fått spy ur sig de fulaste och svagaste tankarna och inte behövt låtsas ett dugg.
För låtsas det är ju nått vi anhörig är duktiga på att göra.
Jag kommer att fortsätta skriva, kanske jag i framtiden är "så dum" så jag tror på min tillfrisknande alkoholist och ger honom en chans till.
Då kommer jag med alla säkerhet behöva skriva regelbundet igen.
Kanske jag går vidare ensam eller i sällskap med någon ny man.
Men just nu är läget under kontroll och livet är gott att leva.

För mig var avståndstagandet, från sjukdomen medberoende och alkoholism och från min drickande exsambo nödvändigt för att jag skulle börja tillfriskna.
Att leva kvar i det och tillfriskna förstår jag inte hur det överhuvudtaget kan vara möjligt.
När man i alla fall som jag trots separation haft så otroligt svårt att kapa banden.

Jag känner idag ett visst avstånd från de nya som skriver.Jag känner dom inte och har inte aktivt följt deras lika sorgliga historia.
Det känns skönt.En sorts sund attityd till att deras problem är inte mina problem att ta till mig beakta och analysera kring.
Jag börjar helt enkelt vara lite klar.

Jag är fullt medveten om att det är skört och att det kan brista igen.Jag kan också träffa någon ny partner med annan missbruksproblematik som får mig att gå igång på samma sätt.Men jag ska ha mina tentaklar på mig och försöka undvika såna män.
Lycka till alla ni och tro på er själva och er egen styrka.

En 1,5 l-dricka under en tevekväll i soffan och då är jag inte ens törstig. Tur jag har SodaStream också, om det skulle knipa. Älskar bubbel.

Modig, stark, varm. På dig, Sattva, växer ingen mossa. Lördagskram på dig.

I midsomras lämnade jag vanliga mobilen hemma och tog med mig en annan. Den går bara att messa och ringa med och bara ett fåtal människor har det numret. Det är väldigt avkopplande - efter ett tag, när man vant sig - att vara urkopplad.

Ha så skönt till fjälls. Kram!

Gå inte i mina fotspår! Jag kan inte med ord beskriva skammen och ångesten att åka dit för rattfylla. Jag kände mig nykter, uppfattades som nykter, men hade druckit betydligt mer. I mitt fall så är det bara jag själv som råkat illa ut, men tanken finns där. Även om jag kör vettigt, så kanske någon annan inte gör det.

Jag kan inte med ord beskriva hur det känns nu och veta att jag ska infinna mig hos Tingsrätten och för första gången i mitt liv bli dömd till fängelse. Allt för att jag ville ha en hamburgare från McDonalds kl 22 en måndagskväll. Med alkohol i kroppen.

Låt det inte gå så långt. För min del har jag förstört rejält mycket av min sommar och mitt liv, trots att inget allvarligare hände än att jag åkte fast (ingen olycka eller annat). Se det som ett uppvaknande, en liten käftsmäll för att få dig att ändra på beteendet.

Tack snälla ni!Jag ska banne mig sluta med att tycka synd om mig själv.Det är endast jag och bara jag som kan göra något åt detta "elände"!Det blir tufft men det måste gå......

Var och handlade i går em och stötte då på en jämnårig kusin. Jag har alltid känt mig underlägsen henne. Hon var den coola tjejen i skolan, jag var den med läshuvud. Men i går hade vi ett kort, genomgott samtal och jag fann mig titta henne rakt in i ögonen, ärligt och utan ansträngning, strax innan vi båda exploderade i ett gemensamt skratt som fick tiggaren bredvid att också dra på munnen. Så jäkla skönt var det. Ett äkta möte.

I förmiddags tog jag ett långt fotbad. Ni vet, ett sånt när man verkligen går loss med fotfilen och får så härligt lena bäbisfossingar efteråt. Och jag märkte medan jag grejade med mina fötter att jag gjorde det för min egen skull, för att jag tycker det är skönt att ha lena bäbisfossingar, inte av rädsla för att nån annan ska tycka att jag har ovårdade fötter.

Ja, såna där små aha-upplevelser gör att jag märker att jag är på rätt väg. Att det är värt att vara nykter. Och att belöningarna kommer.

<3

Jag blir alltid extra häppi när jag får vykort. Såna där, du vet, som trillar ner i ens brevlåda på gammaldags vis. Ditt känns som ett sånt.

Varmt i går, svalare i dag här hos mig.
Kristina Sandberg har jag inte läst. Har påbörjat en annan Donna Tartt efter Steglitsan (SL:s fel alltihopa). Nej, vad säger du? Har hennes man alkoholproblem? Är han rentav en ALKOHOLIST? :D

Ja, jag tror jag förstår vad du menar. Eller, jag är nog rätt säker. <3
Jag dricker inte och vill ibland dricka.
Japp, sånt är livet. I ett nötskal. Skrattet fastnar i halsen sometimes. Men what the heck..!

Har inte hunnit dricka kaffe än. Ojojoj, klockan är ju över elva!
Bada, hm. Osett.
Jag längtar också efter kräftor! Äääälskar kräftor, såna överljuvliga små djur!
Carpe Diem:ar i korta ögonblick åt gången, dom är fler i dag än i vintras.

Gillar dig med!

(Ochdetärklartattjagvillvetamassoromhurdetärmedalltmen ... jaja)

KRAM!

Tack, brudar!

/Lena-bruttan

Jag känner igen mig i mycket av det du skriver, Nyckelpigan. Framförallt att inte vilja att barnen ska få uppleva alkoholism som man själv gjorde. Jag har själv begränsat mitt alkoholdrickande sedan jag fick barn på olika sätt; aldrig köpa BIB exempelvis, men så fort jag släpper ner garden för mig själv så hamnar jag med att dricka vin dagligen och att vinet blir det viktigaste som finns. Nu ska jag prioritera familjen och min egen hälsa. Försök att fokusera på det du mår bra av och undvik din svägerska ett tag. Ångesten kommer minska när du varit nykter ett tag, det är vad jag har fått höra iallafall ;-)

Har faktiskt inte sett den filmen, men nu när du nämnde den så kände jag för att se den... jag vet ju lite om vad den handlar om, men har inte känt mig lockad av att se den. Förrän nu. Tack för tipset!

Ja, visst, de kanske inte finns i ens närvaro, men så många telefonsamtal jag ringt till min mamma och besviket fått höra hur hon varit onykter där hemma. Har hört via telefon när hon redan bara druckit någon folköl t.ex. Så jag tror nog att ni som har barn och har stålsatt er för barnens skull, kommer nog ändå känna att ni inte vill svika dem ens på distans heller.

är du inte! Vi är många som finns här med dig , kram till dig och dina hundar!

Hur är det nu inför helgen då? Det blev alltså inget dricka igår alls? Jag är nyfiken för du har ju ställt dörren på glänt och inte stängt den helt och jag som har stängt min helt, tillfälligt iaf, får verkligen stå och hålla i dörrhandtaget med båda fötterna mot dörrkarmen känns det som just nu. Trots att dörren är låst och reglad så är det någon som försöker slita upp den.

Hur går det för dig? Styrkekram till dig!

Ett liv utan A är inte farligt. Eller sämre. Det gäller att man får ställa om sig lite bara, men ta det där kalaset som ett exempel. Hade du istället valt att dricka a-fritt vin eller på förhand gjort i ordning en sommardrink utan alkohol som du hade haft under dagen/kvällen, så hade hela dagen antagligen utspelat sig annorlunda. Det hade kanske känts lite "awkward" att inte kunna dricka, lite som om man är omyndigförklarad. "De andra kan ju, varför skulle inte jag kunna ta ett glas?!"... men i ditt fall och som för så många av oss andra här på forumet, så är det där "lilla glaset" bara som att låsa upp en dörr till ett helvete. Inte där och då, inte de första minutrarna - men ett par timmar senare börjar det...

Nästa gång du står där på ett sådant kalas, så kommer du ha med dig i minnet vad som hände denna gång. När du ser A så kommer du veta att tar du ett enda glas, så öppnar du den där dörren igen, tar den där risken att det blir en dejavú. Eller så tar du glaset med A-fritt, vilket i sin tur istället låser upp den andra dörren, där chansen att du får en kanonbra kväll öppnas istället.

Jag tror du kan fixa det, om du sätter en plan och faktiskt bestämmer dig för att det får vara nog nu. Stor styrkekram till dig och massor med kämparglöd nu, låt detta bli ett kapitel till historieboken och börja skriv på framtidens bok!