Senaste kommentarerna i forumet

Hej Berra!

Ditt inlägg fick mig att fundera på vilka stunder i livet jag haft som roligast och skrattat som mest. Kom på att i princip har ingen av dom har varit i samband med alkohol. Oftast har det varit i nykter samvaro med andra människor som det varit som mest kul, ex utflykt med kajakerna, bygga en friggebod m m. Alltså: man kan ha kul utan sprit ; - )

...usch vad jobbigt att det bara blir sämre som det känns. Du vet väl att trötthet är något som kan dyka upp när man slutar dricka också. Är man trött så blir allt annat förvärrat. Jag har ingen erfarenhet av detta så jag kan tyvärr inte ge några bra råd. Har du testat att googla?

Verkar finnas en massa människor som lider av detta, kanske går det att få något tips. Visst har du fått Levaxin eller nån annan medicin? Min mamma åt det, hon fick något annat knas med sköldkörteln. Båda mina katter har fått problem till följd av att sköldkörteln inte gör sitt jobb. Veterinären talade om att en av orsakerna till att fler och fler, inklusive djur, får problem bl.a. med ämnesomsättningen, är flamskyddsmedlen som det stod så mycket om i pressen för ett tag sedan. Finns t.ex. i möbler, ett djur (eller ett barn, eller kanske ett fyllo ;-) som ligger på soffan med nosen i soffkudden får ju i sig små små doser som i längden kan bli skadliga!

Positivt tänkande: visst är det bra att du känner att du skiter i spriten i alla fall!

http://hypotyreos.se/

jag vill ge dig en hel massa respekt för den väg du går. Det är stor skillnad att läsa dina inlägg idag jämfört med för... jag bara ett halvår sen. Jag läser, på och mellan raderna att du valt väg beträffande alkoholen och väntar med spänning på vilka val du tänker göra för ditt liv. Systerkram / mt

jag gillar Saxhyttegubbens 100% Blåbär till kött, det finns också äppelmust av olika slags äpplen som funkar fint. Amé - finns på hälsokosten - är supergott i st för champagnebubbel.
I vår familj är det mannen som druckit för mycket - han gillar alkoholfri öl (det finns nollöl) och även alkoholfritt vin men det är omdiskkuterat om det fungerar eller om det väcker sug. https://www.alkoholhjalpen.se/forum/forandra-sitt-drickande/4828
Viktigt att kampanja för alternativ till alkohol, att inte smyga och smussla! / mt

Är lite låg aktivitet här på Forumet nu, glad över att några tittar in då och då och skriver. Jo det är väl så, att jag har accepterat. Det känns som att mycket handlar om det nu, acceptera att jag inte klarar alkohol, att jag är som jag är, acceptera mina brister och fel, inte bara kämpa emot så förbannat ehela tiden. Vissa saker är dock svårare att acceptera än andra. Min relation till min mamma är tex komplicerad, enligt mej iallafall. Enligt henne vet jag inte, hon skulle aldrig säga det. Livsfarligt att prata om känslor. Hon är lite av en martyr och det krävs inte mycket för att jag ska gå igång. Försöker verkligen lämna tillbaka de problem som inte är mina, men det är svårt. Blir förbannad på mig själv när jag liksom faller till föga men får dåligt samvete när jag står emot. Känns som om jag blir bitter över hela siuationen.

Alkoholrösten som varit tyst ett litet tag har börjat prata igen. "Du har väl inga alkoholproblem heller, gud så dramatiskt". Det känns som om jag börjat ifrågasätta hela mitt beslut istället för att småförhandla om en eller två öl. Är det nu krisen kommer? När jag tänker på att jag skulle dricka tar det emot, det vill jag inte. Inte helt klart i tanken just nu, blir lite luddigt när jag ska förklara. Det är som om jag vill ha valet att dricka eller inte, men ändå aldrig dricka. Att det inte ska vara så definitivt, men ändå vill jag ju inte bli av med den här sköna känslan jag har nu. Tänker kanske för långt igen, en dag i taget. Får väl snart sätta upp små lappar här och där i lägenheten, verkar glömma det där hela tiden! Kanske är det en klassiker, man vill ha kakan och äta den? Men rent rationellt vet jag ju att det inte går, det är svart eller vitt. Får väl lita på förnuftet, lita på mig själv, att jag gör det som är rätt.

Vännen och jag pratade om en bekant som haft problem med sprit, betett sig som en fullständig idiot och skrämt upp både fru och barn. "Har han slutat dricka nu då" frågade jag. "Nej, han har slutat dricka sprit bara" blev svaret. Men det hjälper väl inte, tänker jag? Det är väl inte så att man dricker ett visst antal glas per kväll, och råkar några vara starkare blir man knäpp? Så att det hjälper att ha vin i istället? Kunde han inte reglera sitt intag innan tror jag inte han gör nu det heller, det är ju bara att dricka mer. Fortare. Folk gör som dom vill, jag undrar varför jag känner mig provocerad? Ser att en del användare här har som mål att dricka normalt. Kanske går det? Blir nog provocerad eftersom jag är rädd att dras med i det, att få för mig att det går för mig. Håller fortfarande stenhårt fast vid att jag inte kan dricka normalt, hade jag kunnat det hade jag väl gjort det? Hoppas nu ingen tar illa vid sig, jag skriver för att jag själv ska reda ut mina tankar, inte för att predika. Måste ha drömt om vin inatt, för jag har kvar en känsla i kroppen, som ett minne. Den där känslan av att dricka lite vin och känna hur det suger tag i en, att man måste ha mer. Skönt till en början, men jag tror att den känslan inte direkt hade med nån avslappning att göra utan snarare att jag visste att det fanns mer kvar i flaskan, flera glas till. Sedan jakten på mer, balansgången mellan att få i sig mer och samtidigt väga av mot omgivningen, märks det på mig, är jag värre än andra? Och i takt med att vinet rann ner i kroppen trubbades ju den där bedömningsförmågan av. Blickarna från människor runtomkring, den där tycka-synd-om-blicken blandat med förvåning.

Nej usch och fy, idag är jag nykter. Imorgon åker vi ut på landet och hälsar på vänner, som dricker ytterst måttligt. Ska bli skönt. Har förresten hittat en jättegod cider (tror jag att det är) på Systemet, vill minnas att den heter Beo eller nåt liknande. Med blodapelsinsmak. Den är så förbaskat god att jag önskar det var fest oftare. Måste förresten gnälla lite över vissa krogars katastrofala sortiment vad gäller alkoholfritt. Förra veckan var vi ute, jag frågade vad som fanns. Pepsi, Fanta och lättöl. Barn/gubbdricka. Tycker det är anskrämligt. Under kvällen fick jag i mig fyra lättöl, kände mej lätt bakfull dagen efter. Nu tror jag ju inte att man kommer upp i en såpass hög alkoholhalt att det är möjligt, men ändå. Kanske var det hjärnan som skickade ut en varning? Hur som helst borde det finnas fler alternativ. Kanske inte just alkoholfritt vin och öl men annat än sliskiga sockerdrickor. Ska vi starta kampanj kanske?

Ha det gott i värmen! Själv får jag vackert hålla mig i skuggan eftersom jag slarvat med solkrämen.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Selektiva_serotonin%C3%A5terupptagsh%C3%A4…

Tack Leo, det var rart av dig! Jag tycker att det hjälper mig själv också att sätta ord på tankar och att peppa andra, roligt att det uppskattas :-)

Tanken att skriva ned vad jag tycker har också slagit mig. Men sen blir jag lite irriterad, ska jag inte kunna prata med min egen livskamrat utan måste jag skriva ett brev till honom? Är han min livskamrat egentligen då?

Nej, detta är något jag skall ta tag i när jag hittat tillbaka till mig själv, när jag är stark nog att erkänna inför mig själv vad jag vill med livet.

Skrev nyss såhär i Tildes tråd, känner att detta var viktigt och klistrar därför in det också i min egen:

"Att hitta tillbaka till glädjen är även mitt mål. Jag börjar känna att jag är på väg dit. Det är så mycket i mitt liv som jag inte är nöjd med men hittills har jag inte orkat ta tag i saker men om jag hittar glädjen igen så kommer jag att bli stark nog att ta tag i mitt liv, att välja mitt liv - låter det rimligt? Att "välja sitt liv"? Det inte bara blir som det blir utan jag kan ärligt säga att här är jag nu därför att jag har valt det, jag vill inte vara någon annanstans."

Man har alltid ett val. Det har jag alltid vetat och jag har lugnat (kanske lurat?) mig själv med "att välja att inte göra någonting är också ett val". Visst, det är också ett val, kanske lika gott som ett annat, men är jag nöjd med det valet? På riktigt nöjd?

har jag upplevt denna dag. Läkande och helande.
Steg 8 - Vi gjorde upp en förteckning över alla de personer vi skadat och var beredda att
gottgöra dem alla.
Steg 9 - Vi gottgjorde alla dessa människor, så långt det var oss möjligt,
utan att skada dem eller andra.
Övar mig i att bara ta emot. / mt

känner jag av att läsa dina rader Tilde, du är på rätt väg! Du ska vara rädd om dig och klappa på dig själv för att du gör sådant som är bra för dig, t.ex. väljer bort sådana människor som kan vara till skada för dig.

Att hitta tillbaka till glädjen är även mitt mål. Jag börjar känna att jag är på väg dit. Det är så mycket i mitt liv som jag inte är nöjd med men hittills har jag inte orkat ta tag i saker men om jag hittar glädjen igen så kommer jag att bli stark nog att ta tag i mitt liv, att välja mitt liv - låter det rimligt? Att "välja sitt liv"? Det inte bara blir som det blir utan jag kan ärligt säga att här är jag nu därför att jag har valt det, jag vill inte vara någon annanstans.

Önskar dig och alla andra en vacker och skön dag!

Det är bara jag själv som kan reda ut den "oreda" jag skapat under de senaste åren (sakta gick det ju, jag märkte knappt själv hur jag drogs in i destruktivt tänk- och handling). Insikt.

Jag så att säga "körde det hela i botten". DÄREFTER INSIKT. Var det så det måste hända? Kanske.

Jag har rett upp. Har mest mig själv att tacka eg. Ja bara mig själv... Och under tiden... hade jag en tanke, "Bara VÄNLIGA människor har inträde i mitt liv just nu" Jag var skör. De andra, de som inte var vänliga vände jag ryggen. Tidvis måste iafall jag omge mig med extra mkt godhet för att stärka MIG, för att orka ordna upp.

Rätt bra att skriva det svart på vitt. JAG fixade o fixar det här. Svårare att värdesätta när jag själv gör något riktigt bra än om någon annan gör nåt bra eller beundransvärt. "Vad bra jag fixade det här" ...ja det gjorde du Tilde, det blir bra ändå fast det såg så mörkt ut.

Nu känns det ljust, så längesen jag kände den känslan. Riktigt jädra skönt varmt glatt leende inifrån magtrakten. LIV!

väder och ganska omväxlande sinnestillstånd. Lugnt i huset nu, inga gäster.

Vi har båda varit och är påverkade av viss ohälsa hela sommaren.

Den påverkan som det nyktra livet innebär sätter fortfarande spår, även hos mig. Ser de relationer som verkligen upphört och har mixed feelings till det. Funderar vilka vänner (?) jag verkligen har ett ömsesidigt utbyte av. Ser på fb hur semster för de flesta (?) är förknippad med alkohol - en så stark del i det sociala kittet. Lev och låt leva.

Livet är inte enkelt men lugnt. Två rader att reflektera över:
- Det är bättre med ensam ensamhet än ensam när man är två (Susanne Alvengren)
- Där två ensamma finns / finns inte längre en ensam (Claes Andersson)
Anderssons vinner helt klart.

Har nästan tappat tidsperspektivet. Ska söka upp min gamla räkneramsa - mitt övergångsobjekt:) Med denna dagen inräknad 24+53+15+173+60+179(---)+86. Jag har faktiskt nästan glömt hur det var före dec 2010. Har flashbacks i vissa (ibland oväntade) situationer, "minnesmärken". Fascinerande att mannen samtidigt är på dag 25 - trots en lång "tekniskt" (mestadels)nykter tid och på-ett-annat-sätt-nykter-tid maj-juni detta år. Det är mysteriet människan det. / mt

Just nu finns knappt alkoholen med i mina tankar överhuvudtaget,
Än mindre något sug. All min fokus ligger just nu på att
bara klara av min jävla hypotyreos. Blir bara sämre, tröttare och
fetare för var dag. MÅSTE hitta ett sätt att bli frisk på. Vill bli smal, pigg, slippa tröttheten, värken och kunna komma tillbaka till mitt älskade jobb igen!

Stigsdotter: Jag var nere på Råå och simmade, men jag va visst
den ende token som vågade mig i...så det fanns gott om plats för mig :-)!

Dompa min broder! Är du hemma i byhåla än?

Kram på er alla från TP

Är antidepressiv medicin.

Hej Stigsdotter!

Leo här, vill bara ge dej en stor eloge hur fantastiskt du stöttar alla här i forumet. Försöker själv lite här och där men är tyvärr skriftligt en torrboll. Beror säkert på att jag är en byråkrat som skriver tjänsteutlåtande; - ). Utanför det skriftliga ordet är jag en stor känslomänniska.

Såg i nån tråd om att din make inte brydde sej om vad du sa som berusad vilket jag själv upplevt och har funderat på följande: Varför inte skriva ned vad man känner och kräva en skriftlig kommentar. Det blir inte lika lätt att bara avfärda med att man var onykter?

Hej!

Kanske verkar något "efterbliven" men har läst det på fler ställen i forumet vad är SSRI för preparat?

är bra. Då hinner du med och kan studera och analysera dig själv. Precis som någon annan skrev här ovanför, du är normal, eller rättare sagt, det är inte mer fel på dig än på någon annan!! Alla har vi våra fel och brister, eller snarare OLIKHETER. En del är allergiska mot nötter, vi andra är allergiska mot alkohol. Så är det bara, vi är inte sämre människor bara för det! Det inte för att vi är dåliga människor som vi trillar dit gång efter annan trots att vi lovat oss själva och andra att "aldrig mer!". Det är för att vi har den här allergin, sjukdomen, som gör att det blir fel. Men det går att hantera, så länge som vi inte tar det där första glaset!

Här får du något att tänka på, du skriver att du äter SSRI-preparat. Jag har fått lära mig att alkohol förtar effekten av medicinen - detta sammantaget med det faktum att alkohol i längden orsakar depression gör ju att du aldrig mår bättre. Du måste hitta ett sätt att ta dig ur detta! Jag äter själv en sådan medicin sedan hösten förra året. Jag mår nu bättre än på länge. Min läkare menar att denna typ av medicin äter man tills man mår bättre och sedan ska man sätta ut den, man skall inte äta den för resten av livet.

Det är högsta vinsten att vakna pigg och glad. Frisk! Egentligen är det helt otroligt att vi valt att förgifta oss själva, eller hur?

Ta en dag i taget. Att bestämma sig för att aldrig mer dricka är så stort. Säg till dig själv att "imorgon vet jag inte vad som händer, men IDAG ska jag inte dricka vad som än händer".

Särskilt i havet! Tänk om vi hade simmat på varandra, jag var också i Helsingborg förra veckan! Fast inte blev det något simmande för mig inte, det var alldeles för kallt och blåsigt på den strand vi hittat till lite längre upp. Burr!

Skönt att du lever, simma lugnt och tanka mycket själsbalsam!

till fd lessenfrun. Du får känna allt det där i din blandade röra, det är OK. Du klarar av att känna allt det där och du vet att det inte drar ned dig. Man får känna saknad, avundsjuka, ja till och med lite bitterhet ibland. Bara man inte fastnar där. Och DET tror jag inte du kommer att göra! Ha det bäst på din resa söderut. Känner du för att styra över något stup får du höra av dig så får vi komma och stå i vägen!!

...du har släppt taget, accepterat, gillar läget - accepterar: såhär är det. Jag känner igen de där små poppande lyckorusen (har för mig jag skrev i min egen tråd om små lyckobubblor). Känns ganska larvigt för egentligen är allt som förr med den skillnaden att jag inte dricker sedan drygt 2 månader tillbaka, men ändå, det är kanske allt det här funderandet och omtänksamheten om det egna jaget som leder till de små bubblorna. Härligt är det i alla fall :-)

Jag känner igen mig i dina funderingar. Du är på rätt väg!!

Mitt inlägg var inte riktat just till dig, utan jag spann vidare på tankarna ditt inlägg väckte. Tänkte nog mer på mig själv när jag drack. Hur jag kunde sitta och få lätt hybris och raljera över saker och ting.

Självklart var din partners beteende oacceptabelt på alla sätt. Det är otroligt förnedrande att säga så till någon, allra helst ens närmaste! Just det där vad man vågar säga till sin partner är ju ett allmänt problem. Ofta får i alla fall jag stålsätta mig för att prata om vissa saker. Och det finns saker som jag drar mig så för att ta upp att de aldrig blir upptagna, speciellt inte som nykter. Och vad är det för värdemätare av förhållandet?

Att ifrågasätta fler förhållanden än det till alkoholen tycks vara ett centralt tema för oss här inne.

Visst är det sorgligt när man inser att det man har eller har haft tillsammans är drickandet och de minnen som skapats under alkoholens påverkan!

Men, skulle det kunna vara så att om man träffades oftare så skulle man så att säga passera det där tjötandet om gamla minnen lite snabbare och så småningom komma in på lite nya samtalsämnen? Man kanske kan lära sid det med? Ni skulle kunna prata om döden till exempel, det vidare livet. Mycket svårt, jag fattar, men kanske är det något man vill kunna göra med goda vänner tänker jag? Diskussionerna blir ju inte alltid så seriösa som man kanske velat (eller tror!!) under ruset...

Vad betyder det? För mig betyder betrodd att man inte åläggs ansvar för något, ett barn t.ex, eller en hemlighet.

Men, det jag talar om är rätten att bli lyssnad på. Visst svamlas det en massa under alkoholpåverkan men när jag pratar med min partner om tankar jag har rörande vår relation och vårt liv tillsammans då vill jag i alla fall bli lyssnad på alternativt bli visad den respekten att han åtminstone SÄGER till mig att "du kan vi inte prata om det här i morgon" eller "låt mig tänka lite på det här", alternativt att han frågar dagen efter, "du det här du tog upp..." ÄVEN om jag tar upp sakerna ifråga när jag har druckit.

Det kan ju faktiskt vara så att vår relation är sådan att jag inte törs ta upp dem när jag är nykter, när jag har druckit tror jag mig kunna hantera hans reaktioner på ett bättre sätt. Att få veta efter mer än 10 år tillsammans att han inte tagit ett ord jag sagt på allvar eftersom jag oftast druckit när jag yttrat dem var faktiskt ett slag i ansiktet som jag inte förtjänar!

Hej igen. Sitter på verandan efter en trevlig helg med måttfullt
drickande. En bonus var att det blev många diskussioner i
Sällskapet (vi känner varandra bra och jag är helt öppen med dom )
positiva Sådana med självrannsakan för dom också. Verkar som
dom har börjat se över sina egna vanor nu också. Inget ont som
inte för ngt gott med sig. Förut har jag alltid känt för att "det vore
ju mysigt med EN sista kväll på semestern. Dvs att supa en kväll
till. Kan ärligt säga att jag inte vill dricka ikväll. Skönt.
Men återigen nu jäklar är det farligt att tro att man är cool.
Jag måste troligen för all framtid påminnas om detta
ska funka. Håll tummar & tår för mig. Ni är bäst !!

Tänker på filmen (och boken) Jack av Ulf Lundell. Huvudkaraktären brottas mycket med det här att de smider en massa planer när de super/röker på, och att dessa planer sedan i princip aldrig realiseras. "I höst skaffar vi bågar, sen bara drar vi!" Puff, puff. Jack känner igen snacket från föregående sommar och blir fly förbannad, förvirrad. Vad lever vi för liv, tänker han, och smäller igen dörren efter sig. Han behöver luft.

Jag anser att dricker man alkohol så frånsäger man sig samtidigt rätten att bli betrodd. För mycket sägs under ruset som bara är skitsnack. Därför drunknar även sanningar som sägs under berusning. Det blir lite som Peter och vargen.

Jisses vad mycket skitsnack som kommit ur käften då man varit på lyset. Och som nyktra människor fått lyssna till...