Senaste kommentarerna i forumet

hoppas du har sovit gott och sovit bort misshumöret! Det är jobbigt att var ogin och otillfreds, särskilt när man inte hittar nån anledning. Vill bara tala om att jag vet hur det känns. Och att det går över:) / mt

Vad skönt att höra att du vågat se att ditt meberoende handlar om dig själv. Det blir ju inte enklare
att agera men det underlättar att veta vilka rädslor det egentligen handlar om hos sig själv.

Jag har levt i en relation som du där jag från första stund vetat att alkoholismen fanns hos honom.

Sådant känner vi. Det finns medberoende på det här forumet som skriver här dag ut och dag in, av samma
skäl som alkoholisten behöver påminna sig att varje dag är en ny dag. En del av dem försöker övertyga andra och sig själv att deras medberoende utvecklas genom att de ständigt lär sig mer om medberoendets
sidor, i sin relation till sin make eller maka. De delar ut råd till höger och vänster, och de delar och delar för att långt fram i sin resa upptäcka hur även detta byggt upp en värld som håller dem från
smärta. maken eller makan finns där bakom kulissen. Ingen vågar säga något för en del medberoende är experter på kloka ord och andras psykologi, allt utom sin egen. Ingen vågar på allvar ens försöka föreställa sig ett liv helt utan medberoendet eller ett liv med en personlighet helt fri från alkoholismen. De har en uppväxt av missbruk och tror att livets mening bor i att lära sig hantera denna alkoholisten. De skriver även om en tid efter medberoendet, fast de inte en gjort sig fria från behovet
av ett forum. Det är sorgligt och beklagligt men en naturlig del i processen.

Jag som levt i bägge världar kan bara dela med mig av mina erfarenheter. Om du inte vill bli expert på medberoendet. Lämna det helt. Alla vackra gränser kan man tänja på. Allt kan man definiera och diskutera ur alla möjliga vinklar. Men ett liv helt utan alkoholism är att föredra. Att slippa fundera över vita knogar, slippa behöva säga att man anat oro man inte tidigare vågat stå för. Alltid halvblunda, alltid vilja väl, aldrig våga ta de svåra valen. Som att leva livet. Våga fråga varför man
ideligen fastnar på ett forum fast man har en nykter alkoholist, där ingen egentligen förutom en själv tror det. Men ingen säger något, alla bara inväntar processen. Det är en tröttsam process att se, att stå så bredvid och ana. Se deras ögonbindlar. Inte kunna ingripa. För ingen vill se.

Du har kommit så långt. Ta tag i de skäl som handlar om din ensamhet, de skäl som du innerst inne inte
vill ta hänsyn till. Vad andra tycker och tänker. Hellre barn och familj, hellre villan, skit samma
om det är en alkis, så länge det ser ok ut. Så många som säkert vetat det du vet och sedan sitter de där och skyller på de stackars barnen, som inte kan vara hos sin pappa. Då fick de de skälen oxå.

Man blir trött, en evig soppa. gör dig fri. På riktigt. Du är välutbildad och vet vad ett riktigt liv består av. Tror på dig.

Att leva ett riktigt liv är underbart. Med en man där ingen oro alls finns för alkohol. Där ingen oro finns för någonting. Det är himmelriket. Det är vi värda.

Livet ska levas helt utan misstankar, ett sant liv. I frihet,, Kramar /F

Hej Tvåbarnspappan! Hur går det och hur mår du? Jag tänker på dig.
Kram från Nynykter

Japansk stenträdgård verkar lättskött.
Ex som skriver skit på FB verkar svårskött.
EN nykter förälder är en fantastiskt bra förebild.

Kram från Nynykter som idag har inhandlat folköl till gästerna ( men själv dricker Loka). Till Systemet går jag INTE!

Jag känner mig stinslig ikväll. Lättirriterad och sur på allt och alla. Har stängt in mig i mina monsterlurar med diverse powermusik. Fullt ös och tung bas. Försöker fly världen och rensa hjärnan en stund. Lyckas rätt bra.
Det är inget som hänt. Har det rätt bra. Framför mig ligger tre lediga dagar. Ändå lyser humöret med sin frånvaro. Skit är det me´t. Lika bra att gå och lägga sig.

(har inte hört nått om jobbet. Inget alls. Så vi får väl se)

Avicii är go musik för mig ikväll http://www.youtube.com/watch?v=nKPddBxMVks

Hej!Oc

Tack för ditt fina svar. Naturligtvis har du rätt, han kom in i en tidpunkt i mitt liv, då jag var redo att slå mig till ro. Charmig med talets gåva, lustigt nog så sa min magkänsla redan då att han egentligen inte var något för mig. Knäppt nog har jag vetat det hela tiden, varför jag inte drog mig ur, kan jag bara svara med "Svaghet", rädsla som du säger med ensamhet. Jag har tidigare bott i en större stad i över 10 år, samt rest världen över, studerat osv. Och har ironiskt nog en magisterexamen i psykologi. Så jag vet rent teoretiskt mitt problem, men min uppväxt osv..Men det är svårt att applicera denna kunskap på sig själv..Jag hade levt ensam i ett par år och stormtrivdes med det, hade inga planer på att träffa någon. Däremot när jag flyttade hem till min hemstad, en ganska liten stad, kändes ensamheten större, alla i min närvaro undrade varför jag inte stadgade mig. En god väns man frågade till och med min vän, om jag var homosexuell!! Kan du förstå, inte för jag egentligen brydde mig, men det är ett högt pris man får betala om man inte följer samhällets normala familjebildnings strukturer. Har nu pratat med min sambo och sagt att hans helg supande gör mig olycklig. Och jag tror i ärlighetens namn faktiskt inte att han kan ta till sig det. Han är för själv centrerad och olycklig själv, för att ens ha tid att se eller ens kunna försöka tillgoda se mina behov.

Så nu får jag försöka finna styrka och avsluta detta, hellre ensam än denna stress varje helg. Jag vill bara ha lung och ro i mitt liv.

Tack snälla för dina ord, det känns alltid bättre att veta att man inte är ensam..

förkyld, förvirrad, lugn, tillfreds och omtumlad. Kanske livrädd. Så säger mannen: befriad och livrädd. En ny situation, svårt att ta till mig den inre vändning som uppenbart ägt rum.

Idag är Mm nykter som han varit de allra flesta dagar under lång tid. Idag är han inte nykter pga mitt ultimatum, inte för att det är en förutsättning för att jag ska stanna kvar.

Idag vill han vara nykter för sin egen skull det är alldeles tydligt.

Just nu känns det overkligt att vi levt ett nyktert liv så länge och att detta nu är så annorlunda.

Jag känner mig ödmjuk. De händelser som utspelats i vårt liv under de två första veckorna i maj inträffade i en följd som känns tillrättalagd av en ordnande hand; valborgsfyllan, samtalen 1 maj, dagarna och helgen i kaos och kris, upplevelsen av tillbakadragande, mitt klargörande torsdagmorgon och oförutsägbara händelser samma dag, sen länge planerad resa på måndagen - med möjligheter... att höra "jag kanske kunde..." omvandlas till "jag kan förstås ordna så att..." Och det sker.

Att konstatera att jag förlorat makt och kontroll och ansvar - önskat, lättnad och förvirring.

Ny verklighet söker karta och kompass. Eller GPS som man har nuförtiden:)

En samtalsöppning på morgonen med beskrivning av förvirringstillståndet. Blev bra.
En för mig trött och sorgsen eftermiddag. Sen middag i tornet med det mest önskade, efterlängtade samtalet ...

Hörde KD på radion idag, han berättade om att skrivandet bär fram det man inte vet att man bär inom sig. Han satte ord på hur det är för mig. Flera dagar nu har jag saknat orden, har inte vågat spana inåt...
Nu, i kvällsljuset vågar jag och några meningar sökte sig fram.

Nu ska jag sova. / mt

Hoppas några av mina funderingar, snedsteg eller framsteg kan vara till hjälp och stöd.

Kramar!

Lev och låt leva är väldigt bra. Jag har börjat leva efter det väldigt mycket också. Det tar ett tag att komma underfund med den, men sen är den väldigt användbar. Men likgiltig blir jag inte ändå. Klart jag tycker saker och blir irriterad, men det stannar där.

Lite mañana mañana över det hela.

går in i nykterheten och trivs med det så vill man gärna frälsa hela världen :-)

Så var det även för mig men då var det kloka "gamlingar" som påminde mig om att blicka inåt igen. AA har en devis som heter "Lev och låt leva" och jag hade förtvivlat mycket nytta av den. Inte bara i alkofrågor utan även i det "vanliga" livet där vissa hade en förmåga att uppehålla mitt sinne med div skit som jag egentligen inte hade med att göra. Att lära sig att släppa den kontrollen var inte lätt men var en förutsättning för att jag skulle kunna lita på min egen förmåga. Tillit till att andra sköter sitt utan att jag kontrollerar det och tillit till att jag klarade att släppa den kontrollen var ett stort övningsområde för mig i början. Det gick bra men jag kan se att när jag blir stressad idag så kommer gärna det gamla beteendet tillbaka och jag får påminna mig om att världen snurrar fast jag inte kontrollerar den.

Och du MissH !! Det är ok att vara lite grinig ibland :-) Vi är bara människor !

gå bara gå! Lämna honom i allt elände. Du förtjänar ett bättre liv. Du ska inte behöva ta en massa skit längre. Jag har sagt att jag ska lämna min sambo...och banne mig...det ska jag. Känner mig mer säker än någonsin på det. Jag är också trött på att höra ord som f..ta, hora osv.

Nu får han "stå på egna ben"! Lycka till säger jag bara!

Du klarar det Framtidsdrömmar...säg att du är trött på att leva i detta ohälsosamma liv. Att du behöver få lugn i ditt liv och börja leva för dig själv och barnen, istället för att backa upp för honom hela tiden. Någon gång måste han börja ta ansvar och inte skylla sina egna problem på andra (talar för mig själv också.

Jag är så j**vla förbannad på min karl just nu...det hjälper. Jag jobbar å "sliter" hela dagarna, medan han är hemma o gnäller för att han måste ta hand om barnen hela tiden. Inte gör han ett dugg i hemmet heller. Jag kommer hem till en massa disk, tvätthögar och matlagning. Nä du j**lar. Jag tänker inte arbeta ihjäl mig för att han ska supa upp alla pengar!!

Jag har fått nog!!

Stå på dig! Du kan...om du vill!

Kram på dig!

Trevligt att mannen är med dig i detta! Han tycks ju inte göra så stor sak av det hela... Vilket det är det ju inte är heller! Hoppas att ni får en trevlig kväll! :)

Håller tyvärr inte helt med PiL här.. Trots att jag förstår resonemanget! Så, no offence! ;) Men kanske är det så att vi alla här är i lite olika skeden just nu. Ifall jag jämför med mig själv t.ex. fungerar det tyvärr inte alls just nu att ha alkohol inom räckhåll… Men var och en har ju naturligtvis bara sig själv som utgångspunkt för att ta sig framåt! Roligt annars PiL att höra att det verkar gå bra för dig nu! :)

Jag tänker att sonen är lite fundersam inför förändringar överhuvudtaget, det kan vara en (kanske undermedveten) oro bara av att inte riktigt veta vad som händer. Precis som nynykter skriver, kan jag lite på mamma?

Kramis

Jag tänker att sonen är lite fundersam inför förändringar överhuvudtaget, det kan vara en (kanske undermedveten) oro bara av att inte riktigt veta vad som händer. Precis som nynykter skriver, kan jag lite på mamma?

Kramis

Det är faktiskt något visst med att sticka ned händerna i jorden. Jag har inte så fint som jag skulle vilja varken i trädgård eller i blomkrukor inne men ibland när jag fixar i trädgården så känner jag ett sånt lugn. Ibland fastnar jag där med händerna i jorden och liksom bara tar in alla dofter! (å sen kommer en liten rödmyra och biter mig i fingret då är det inte lika mysigt längre ;-)

Visst är det härligt att slippa den där klibbiga hinnan (jo det var min skrivning). Precis så som du Nynykter beskriver det så bra: "att höra enstaka toner istället för bara musik", man känner flera dofter, urskiljer en särskild fågel - man är helt enkelt lite mera "med" i tillvaron! En härlig känsla (fast som sagt, ibland inte, ibland är det jobbigt att vara närvarande i alla känslor och i nuet).

Apropå FB, får jag dela med mig av min åsikt? Som med allt här i livet är lagom och att ta med en nypa salt bäst. Det är INTE ok att skriva elaka saker om andra människor precis som att det inte är OK att sätta upp en lapp på anslagstavlan på ICA och skriva att maken är impotent och snål). Har man barn som vänner (sina eller andras!) får man absolut tänka sig för alternativt ändra i inställningarna så att de inte kan se alla inlägg jag gör. Man kan t.ex. göra listor och lägga vänner i och sedan välja "dölj detta för".

Jag har fått bra kontakt med sådana som jag träffar alldeles för lite IRL, t.ex. släktingar som jag annars bara träffar på begravningar kan jag nu få ta del av, när kusinbarnen får barn och oroar sig över saker kan jag vara med se på bilder och tipsa. Det är jättekul tycker jag! På så sätt är FB bra, men man behöver inte hänga ut hela sitt liv där. Bilder på barnen får bara vissa tillgång till osv. Som tur är har jag inte fylleskrivit så mycket där när jag har gjort det så har det bara blivit sådant jag kunnat stå för dagen efter (även om jag kanske använt lite mer kryddat språk än
vanligt :-)

Måste också återigen slå ett slag för chattmöjligheten som finns på FB eftersom det kommer inte att bli någon chatt här på Alkoholhjälpens sida inom överskådlig tid men man kan hänga på Alkoholhjälpens facebooksida om man vill, eller chatta med sina ANONYMA vänner. Jag har lagt upp en helt ny profil/användare som heter Stigsdotter von A-hjälpen (så att ni hittar mig :-) och loggar in på FB med den. Eftersom man kan ställa in så att man får en pling i telefonen när det kommer ett nytt inlägg från en vän vore det perfekt att ha som chatt, då ser vi på en gång om någon behöver snacka! Är ni inte lite nyfikna och vill testa? Vore kul om fler kom dit - självklart kan vi hänga här med!

Kram till alla duktiga kämpar och en extra stor till min superduktiga fästman (jag väljer att tro att den vackraste överdriver ALLA dina tillkortakommanden ;-)

Det hade inte funkat att smygdricka alkoholfritt eller risken är överhängande att frestelsen blir för stor? Annars är jag generellt förespråkare för metoden "sätta press på sig själv" genom att i valfri omfattning outa sin situation. Lätt att tycka vad andra bör göra, själv har jag kört en väldigt light variant där jag inte alls är alkoholist utan enbart känner ett "allmänt ointresse" för alkohol, vilket lyckligtvis börjar innehålla en viss grad av sanning efter snart 4 månader. I initialfasen var det en lögn av tyngre kaliber.

Alkoholfritt funkar inte alls för mig, jag har aldrig gillat smaken av öl eller vin, ska man skönmåla in absurdum kan man säga att resan alltid har varit fullständigt ointressant, målet desto viktigare. ;-) På den fronten har man dessvärre lyckats leverera desto bättre :-o

Med hopp om en trevlig kväll och helg!

Åh vad jag känner mig irriterad, måste skriva av mig. Pratade med pojkvännen som är på festival, var bakfull och gick runt och letade efter en spritbutik. Blev provocerad men vet egentligen inte varför. Lät så jäkla trist bara. Fast han gör ju som han vill såklart, det är ju jag som har problem och inte han. Är kanske rädd att jag inte kommer få med mig honom i mitt "nya" liv kanske? Eller så är jag bara grinig för att jag är sjuk.

Tycker du gör helt rätt, tänk om alla vi som "inte" skall dricka lät bli att servera alkohol då tror jag det skulle bli hur naturligt som helst.
Skall nog följa dig nästa gång vi skall ha gäster, skulle vara väldigt skönt att slippa den utmaningen av att ha vin hemma.

Hoppas ni får en trevlig kväll //Kalla

Men här är jag. Tack för att ni saknar mig <3 Jag mår bra, tror jag...!

Jobbar mycket och försöker hinna med allt (som blivit liggande eftersom jag sitter här och hänger på forumet mest hela dagarna ;-)

Min stora tjej fyllde år i går och när vi ändå var lediga passade vi på att ha en heldag tillsammans det var länge sedan, vi hade riktigt trevligt faktiskt. Lunch på stan, Junibacken där tjejerna inte varit tidigare och så sushi till middag. Idag jobbar jag kortare dag medan barnen är hemma.

Ikväll ska vi ha några vänner hemma på middag och maken undrade igår hur vi ska göra med vin till maten. "vore skönt att slippa det" sa jag men vännerna kommer att undra. Eller inte, jag skulle tro att de har reagerat över mitt drickande - särskilt när jag lyckades fyllna till rejält på en av deras barns dopfester mitt på dan! (där fanns en öppen bib tillgänglig i köket, oj vad jag hjälpte till med in- och utdukningar!).

Nå, nyss ringde maken och berättade om allt gott alkoholfritt han hittat, nån god cider och "Carlsberg har alkoholfri öl!!, och så köper jag de där fruktdryckerna på hälsokosten..." Bara han ser till att hälla hela flaskan vin i kastrullen (dottern har beställt rödvinssås till maten) så ska det nog ordna sig, sen får vännerna undra bäst de vill.

Får erkänna att jag är lite nervös inför detta, vad jag ska säga. Det är väl en sak att jag väljer att inte dricka men att heller inte servera vin till gästerna...?!

Den stackars levern måste alltid bränna alkohol först, sen kolhydrater och sist fett så inte konstigt att man blev tjock på vin. Jag har nog gått ner 13 kg sen januari och levern gör väl vågen inne kroppen :D
Så du kommer märka att kroppen blir gladare rätt fort, att jag rusar runt i skogen är mer för att hålla nere stressen//Kram Kalla

Kan bara pusta ut, för nu är dom stora och man oroar sig för andra saker. Känner mig inte som en expert så hur du skall göra kan jag inte säga. Men så här gjorde jag när det gällde alla barn och bonusbarn. FB är tillåtet men jag skall vara vän, bilddagboken är ok om den är öppen, att bryta regler skall vara krångligt efter som vi bor som vi gör så har det blivit naturligt att man hämtat dom. Inte lika kul att lukta öl om morsan skall hämta.

Det var ju inte så att man kollade ungarna hela tiden, men man lär sig som tonårsförälder att märka när något är på gång. Min store kille trodde att jag hörde på rösten om han ljög och det gjorde jag faktiskt ett tag :-)

Alla barnen har klarat sig bra och det är man ju evigt tacksam för.
Nu när ungarna är store är ju FB jätte roligt, för man håller ju kontakten så lätt sen är det ju ett kontaktnät för gamla kompisar som man tappat bort under åren.
Så nog med pr för fb man överlever utan också ;-)//Kram Kalla

Trädgårdsfix o lite plantering kan vara som balsam för själen. Svårt o litungt men så fint det blir. I lördags planterade jag sommarblommor i krukor som en galning, tog "vinpengarna" till det! Är inte helt med i stendiskussionen men vad mysigt att sitta PÅ en solvarm sten med en vän. Kanske en kopp kaffe o ett ballerinakex...eller två. Som alkis har man ju en tendens att överdriva så antagligen slinkar hela paketet ner. Men ett kex hit eller dit är iaf mycket bättre än två flarror rose. Kram från Socker

Dag 5!!! Mätt på frukost :) Lite läskigt med fredag men tanken på vin känns idag direkt äcklig. Det är fasligt vad trött jag är, ffa på kvällarna. Men allt nattsuddande o gifterna har väl satt sina spår. Tänk om jag kunde bli lika hurtig som Kalla. Då skulle jag bli smal igen. Alkohol har iaf jag blivit fet på. Önskar er alla en härlig fredag o att alkospöket håller sig tyst! Kramar

Hoppas magen din är stor och stinn, står i all fyra hörn...full av nötter och naturgodis! Om inte...ja, men ingen panik. Då kör vi Dag 1! Jag vet att du inte vill ha några fler Dag 1, men de är fan så mycket bättre dagar än Dag 0!!! Kram/R

Härligt att du är på uppgång. Det märks faktiskt...tydligt! Du skriver på och stöttar andra...även om det sker mitt i natten. Vet ju att forumklockan går en timme fel. Du känns trygg i dig själv. Högst upp på stenen och därifrån kan du sparka ner elakheter och frestelser. Tjoff!

Tack för din stående inbjudan...kanske dyker jag upp. Då kan vi också hålla varandra i handen så ingen trillar ner. Skönt att ha dig i min hörna.

Hundklubben verkar ju vara ett jättebra alternativ till flaskan. Som du skrev...att även kunna umgås med människor man delar ett intresse med. Som ej går ut på alkohol. Hur ofta är klubben tillgänglig/öppen? Flera kvällar i veckan? Utnyttja det!

Ha en bra fredag. Själv fortsätter jag att jobba på min trädgård. Ska åka och köpa sommarblommor...vad nu det är. Det skrev du ej...får ta hjälp i butiken. Kram /R