Senaste kommentarerna i forumet

Min kära, fina vän... Fan vad ledsen jag blir för dig. Inte ska du, fina Konstnären, behöva må så här dåligt. Men det är klart att du gör... Det är nog tyvärr som du säger. Du är djupt medberoende. Kan du få hjälp via Al-non (eller vad det nu heter...)? Du har väl varit på några möten där tidigare? Kan du få samtalsmöjlighet via din läkare?

Känner du att du vill bryta nu med mannen? Du har tidigare sagt att det är så svårt att hitta bostad på din ort. Men vem har sagt att det är du som ska flytta? Det kanske är så att han ska flytta om han inte söker hjälp?

Önskar dig allt gott, att du ska få må bra. Du är värd så mycket bättre än detta.

Varm kram och mycket kärlek till dig vännen

Hör att du kämpar!
Vill inte vara en negativ bittertant - men jag tycker mig se hur mycket av dig och ditt liv som kretsar kring honom, hans nykterhet, hur det ska bli, att du har fått backa osv. Låter kanske dumt och hårt av mig - men du har backat på kravet om total nykterhet så han sitter säkert och tänker att "ett glas hit eller dit gör inget, hon backar ju ändå" eller liknande... Jag hoppas att jag har fel, men kan inte låta bli att skriva det, du är värd att ha ett liv utan oro!

Jag känner ibland att jag vill rikta mig personligt till någon som jag ser har det extra tungt.Eller när jag själv har det extra tungt och tycker att någon verkar besitta de svar jag just då saknar.Kan någon i adm hjälpa mig med det svaret tack?På beroendelinjen så finns ju denna möjlighet i alla fall.

Kanske är det så att vi jobbar med alla medel på vår egen nykterhet och att engagemanget i den (och även andras problem här på forumet) gör att vi riskerar att bli lite utmattade? Känner igen det du skriver att det nästan varit som ett heltidsjobb, och visst hade även jag trott att allt nu skulle vara som att sväva på rosa moln ;-)

Kanske tycker du det är svårt att berätta hur du tänker kring ditt medberoende till Gagarin och vad det gör med dig/er? Du skriver "nog om det", och att du hoppas på att tron på hans nykterhet ska komma tillbaka. Det är verkligen näst intill omöjligt för mig att försöka rikta några råd när det kommer till hur du bör hantera det. Skulle vara intressant att läsa om hur du ser på framtiden och vad vilka saker du tror att du nu behöver förändra?

När jag funderar på min egen resa så har jag vid flera tillfällen läst att man bara lyckas om vi tar hjälp. Nu har åtminstone inte jag tagit någon större hjälp utan klarat mig i snart ett år på ren och skär "envishet". Naturligtvis kommer då tankarna upp till och från om det är någon pusselbit som fattas? Hade det kunnat vara ännu bättre om jag gjort annorlunda? Har jag missat något för att detta ska bli riktigt riktigt bra?

Kanske är det lite så med dig med och vad ditt medberoende innebär? Är det så att du behöver träffa och prata om detta med någon som kan medberoende?

Styrka till dig din gamla kämpe! ;-)

//PP

Jag har nog tappat både gnistan och mig själv i all turbulens som varit. Det har ju varit ett heltidsjobb att jobba med sig själv för att hålla sig ifrån A. Sedan på det åka berg och dalbana med mannen. Begriper nu att detta är kroppens reaktion på detta. Har väl inte precis varit rädd om mig själv utan fokuserat på att mannen ska bli nykter. Har tappat tron men jag hoppas den kommer tillbaka. Borde ju vara lite nöjd nu utan A i hemmet, men det är jag inte. Tror att jag får förändra en del saker igen, om jag bara vetat vad A skulle förstöra i mitt liv hade jag aldrig tagit första glaset någonsin. Har ju inte druckigt på 13 månade nu, jag borde ju sväva på små rosa moln nu, men icke. Det värsta av allt är att Gagarin klarar detta själv. Nog om honom. Visst är kampen ojämn, men vi har ju övetaget om så bara idag. Vad som än händer idag ska det inte dövas med A.
Fin måndag pp
Konstnären

...om jag blir direkt men jag säger NEJ!
Du ska inte ge efter för något som helst som går emot din grundinställning!
Du är den ende som har hela bilden hur barnen och du levt. Att det är bättre nu är ju bara bra men släpp ingenting i nuläget!!!
Inget 50/50 för du är trött och utmattad och känner dig tillfälligt osäker! Skulle tom vilja sträcka mig så långt att även om advokaten rekommenderar det så säg nej! Håll kvar i din övertygelse och ursprungshändelserna. Det jobbar långsamt i rätten och de kan inte hänga med i allvaret om du vänder för du är i en svacka. Det är alltid lätt att ändra ett nej till ett ja men i princip omöjligt omvänt i ett sånt här läge om inte något riktigt allvarligt inträffar.

Din uppgivenhet kan säkert analyseras på många sätt, ett kanske att du har utrymme att slappna av vid tillfällen nu som du inte kunde tidigare.

En 3 och 5-åring är små barn men som ser och förstår det som händer runt omkring på sina små sätt och jag gissar de båda sliter med att vara lojala åt alla håll.
Var den du är och behåll ärligheten i dina reaktioner. Det är det enda de behöver och ger dem trygghet i att själva få reagera och prata spontant själva gentemot dig i längden.
Pappan är den han är, bra om du fått honom lugna sig men ändra honom kan du inte så släpp det så gott du kan.

tack för dina ord i min tråd...det kommer bli bättre, det måste bli bättre och jag har kommit en lång bit på väg om jag går tillbaka i mina tankar...
Tack för all din värme...

Sänder många varma tankar till dig.
Du är bra!

Klokt? Vete tusan. Du ska veta att det är mycket ofta det flyger minst sagt okloka tankar genom huvudet. Så sent som ikväll när jag satt i bilen på väg hem. Tanken kom helt utan förvarning. Kände plötsligt en lust att känna av berusningen igen. Kanske berodde det på att jag lämnat mitt barn och var lite sorgsen på grund av det. Den typen av tankar lyckas jag idag mota bort ganska lätt, men uj vad jag avundas de som aldrig tänker så! Många inlägg i dagarna som berör och gett mig mycket att fundera på. Själv fick jag en riktig dipp efter cirka 3 - 4 månader. Från att ha levt med att vara fantastiskt nöjd med mig själv rasade allt ganska snabbt i botten. Tappade helt plötsligt gnistan och förståelsen för vad jag höll på med. Då återgick jag till att ta beslutet från dag till dag. Att läsa att andra gör på samma sätt underlättar faktiskt.

Det är det som jag tycker är så fint med forumet. Det finns alltid någon som befinner sig i en fas som vi kan spegla oss i. På det sättet finns hjälp att få. När vi är svagare eller till och med faller, så kan det hjälpa andra. Så även de inläggen är värdefulla. Jag har själv varit där med. Läst i månader utan att skriva för jag har inte klarat att vara nykter. Kände då att jag inte "förtjänade" att skriva och göra försök efter försök. Men så är det inte, det ser jag annorlunda idag. Det är en stark motståndare och det är ingen skam att kampen är ojämn. Läste att det är det en kamp vi kanske inte kan vinna. Men kanske kan vi acceptera att vi förlorade kampen, och ändå gå vidare? Kanske kan hålet i oss på sikt fyllas med något nytt?

Tiden gör nog sitt. Imorgon tycker jag vi noterar ännu en alkoholfri dag i protokollet.

//PP

Inser att jag blir så ivrig när jag skriver om dessa saker att jag ibland stannar upp skräckslagen direkt efter att jag tryckt på "Spara". Tänk om jag i all hast råkat skriva mitt namn eller annat utlämnande- Ho ho ja ja.

Nu vet jag inte var du bor eller om du gillar konst. Men på Moderna Museet pågår just nu en utställning som jag har för mig öppnade i lördags. Där bland annat den amerikanska konstnären Jeff Koons ställer ut, jag tror till och med att han var i stan till vernissagen. Hade jag inte haft den där jobbjippot så hade jag sett till med armbågar och vässat munläder sett till att ta mig in på den. Men nu ser jag istället mycket fram emot att gå och se utställningen. Det har jag längtat efter sen ett par månader då jag fick nys om detta. Jeff Koons beskrivs ofta som nutidens motsvarighet till Andy Warhol så det kommer ha varit stort att ha sett hans verk inte bara i Sverige men under hans livstid.

Det får vara Steglitsans kulturtips för idag :)

Sen tycker jag att du ska titta på senaste Babel, allt är inte bra och jag tittar inte alltid på programmet. Men de tar upp årets nobelpristagare och Sartre då. Resten verkade mina öron stängt av på för jag minns det inte.. :)

Det gör jag så gärna LN. Du kommer säkert att hinna med Steglitsan innan jag hunnit öppna första sidan. Det skulle ju blivit mitt stora höstprojekt men så kom virkningen ( och nu stickningen!! ) i vägen.

Men ett tips som jag gärna delar med mig av är radioprogrammet Stil i P1, de lyssnar jag på som podversioner när jag går till/från jobbet och/eller när jag stickar. Jag har lyssnat på långt ifrån alla men av de senaste avsnitten som jag har betat av så gillade jag avsnittet som heter Hotell Rydberg. Det är som ett härligt glossigt magasin med vettiga reportage om saker som man blir sugen på att lära sig mer om. ÄLSKAR! Dessutom handlar avsnitten långt ifrån enbart temat utan de hittar spännande sidospår som de djupdyker i. Det går sällan ett avsnitt utan att jag googlar vidare på något som jag blir lite mer nyfiken på och det måste ju vara ett gott tecken, inte sant? Åh hoppas du kommer gilla det, så kan vi diskutera avsnitten här!

Det har varit Whiskygate här i Finland, efter att någon töntig myndighet försökte förbjuda privata bloggare från att använda ordet Whisky i samband med ett evenemang. Under det dök den här upp:

http://www.moominworldshop.fi/WebRoot/GPL/Shops/27082008-94943/4ADE/FE3…

Visst kunde också Muminpappan vakna med ont i huvudet efter en kväll med pannan, eller flaskorna.

Härligt. Hoppas att det flyter på. Alkoholen skafar mer än den gör nytta.

... vad du ser varje gång du ser nåt "intellektuellt", SL. Behöver vidga vyerna. Såg Knausgård-dokumentären du tipsade om och funderar nu på att trycka på Adlibris klicka hem-knapp ett antal gånger. Steglitsan funderar jag också på, samt nån bok den här Donna skrev innan, minns inte titeln men det var också en tegelsten.

<3

Sitter och tittar på ett fantastiskt avsnitt av Babel som får mig att vilja läsa allt om (inte av) Jean-Paul Sartre. Han tackade nej till Nobelpriset trots fattigdom (visserligen ville han ha pengarna tio år senare men fick nej) och ihop (i ett öppet förhållande) med en av historiens coolaste feminister Simone de Beauvoir. Sen bodde han i en av de mest fantastiska städer som finns, Paris, där han hängde på underbara Café de Flore med andra intellektuella. Dit drömmer jag mig bort titt som tätt. Nästa gång jag sätter mig där så blir det utan det tidigare obligatoriska vinglaset. Men inget kan ta ifrån mig känslan av att sitta i samma rum som några av vår tids största tänkare.

Som jag registrerade mig på det här forumet.det har hänt en hel del på det året som inte hade hänt om jag inte hade hittat hit.
Ja det är precis som du skriver Yogi att man är i ett vakuum och jag tror inte att jag ska klara av det. Jag har talat om för honom att jag har skrivit på kontraktet för lägenheten men åndå är det som att han inte förstår. Han frågade förut hur länge jag har bundit upp mig på lägenheten ifall det inte skulle funka ekonomiskt?! Ja hur tänker han då, att vi bara ska vara ihop av ekonomiska skäl. Annars säger han ingenting och det är så svårt att ta upp det varje gång!! Hade vart så mycket enklare om vi kunde prata om det hela tiden istället för att tiga! I morgon måste jag prata med honom om tiden hos juristen. Tror att jag ändå måste ta det själv med honom även om det kanske hade varit bättre för mig att haft stöd. Jag tror att han blir nog ännu argare om jag tar med någon. Ja man tassar på tå hela tiden och försöker hålla honom lugn o snäll precis som du skriver. Jag oroar mig verkligen för det här! Jag tror att det är det svårastesom jag blir tvungen att säga till honom. Hans humör går så upp o ner och jag vet inte alls vart jag har honom. Jag måste fokusera på att jag gör rätt o att det är det bästa för alla!
Tack Yogi det betyder mycket att du skriver!!
Kram

:)

halvligger jag nu i diva-rummet och håller med er 2 i det här ovan. Det var gott med choklad och hårda smörgåsar. Hade röd tomat på också. Det utspelade sig mycket vackert där i slottets sal, den som ändå hade rik fantasi och kunde hitta på något lika vackert som verkligheten - den vore rik. Jag har släppt ut håret, tagit loss hårnålarna. Idag har jag inte gråtit.

Tack för idag. God natt.
Kram.

Att måsta kämpa ensam är så jädrans ensamt. Men att nån är solidarisk med en och vill och vågar gå bredvid, det är stort. Fantastiskt!

Pratade med en ung kille (ingen aning men 23-24 år kanske??!!) på en middag en gång som berättade för mig att han var mitt uppe i en vit period på ett halvår. Jag har ingen aning om vad beslutet grundar sig i och det har ingen betydelse heller. MEN den här killen har en så jäkla fin kollega (också kille i samma ålder) som ville stötta sin vän så han bestämde sig för att göra utesluta hans största last och beroende, godis under samma period. Detta så att kille 1 inte skulle kämpa med suget själv.

Jag blev så otroligt glad över att höra detta. Oavsett anledningen till att kille 1 väljer att avstå under ett halvår må vara okänd, men kanske kan vi anta att det beror på att han insett att alkohol inte är hälsosamt på ett eller annat sätt. Och att han sen har en vän som stöttar honom i detta och som han uppenbarligen känner så pass mycket förtroende för att kunna berätta det för. Men också att han i sin unga ålder förstår att fundera och ändra ett ohälsosamt beteende. Det gör mig så oerhört glad.

Var bara tvungen att gå och lägga mig en stund under eftermiddagen, har nåt oknytt i kroppen som stjäl massor av energi. Jag somnar och drömmer den här drömmen.

Jag är på en flygplats (à la gammal flygplats) och ett tröskverk till skrivare har precis spottat ut diverse dokument inför resan. Jag är på väg att ta dem då en kvinna plötsligt norpar åt sig bagagetaggen (som ser ut som ett stycke bajsbrunt toalettpapper). "Men det där är ju min", säger jag till henne, lite lamt. Hon släpper den och den landar på golvet så jag måste böja mig ner och plocka upp den. Och då! Jag blir plötsligt hejdlöst förbannad, stegar fram till kärringen, griper henne om käkarna och trycker upp mitt ansikte intill hennes öra. "KO!" väser jag.

Sen bara måste jag ha en öl men hinner vakna innan jag hittat åt en bar.

Lider med dig och önskar att det ska bli bättre!!!

Stor kram!

Vad bra att du hittat till detta forum för stöd. Det har hjälpt mig mycket. Vi är många här som förstår precis vad du går igenom. Klumpen i magen, oroar, kontrollen och rädslan för framtiden. Jag vet att jag som du kände att hans ord betyder ingenting, eftersom jag blivit besviken gång på gång och det inte fanns någon koppling mellan ord och handling. Till slut blev jag kall, känslorna stängdes av. Så här efteråt tror jag att det var något försvar hos mig när jag helt enkelt inte orkade känna längre. Försök att hålla fokus på dig och vad du behöver för att må bra. Låt det ta tid och stressa inte fram något beslut om du i nte vet just idag vad du ska göra. Har du någon du kan prata med som kan stötta dig i detta så gör det.

är urusel hos den personen :-(
4e namnet är ordföranden och det funkar bra mycket bättre.