Senaste kommentarerna i forumet

♥

Hemma... Jaha, ett tillfälle till med alkohol avklarat. Fick en konstig känsla, när det fanns en vinbox och öl framme, kände en lockelse av själva boxen, men inte av vinet som dryck. Mer som att boxen sig är ett föremål som skickar signaler till min hjärna. Kan inte förstå själv att jag inte var sugen på att dricka. Nu var vi ju flera som körde och det underlättar kanske, men ändå. Sådana saker har inte avhjälpt suget innan. Har jag kört, så har jag hällt upp vin när jag kommit hem, för att,kompensera för att jag avstått tidigare. Skön känsla.

Kommer på fler saker att vara nöjd över (med nykterheten):
- behöver inte tänka imorgon att jag var vinpratig ikväll
- behöver inte tänka att jag hade velat fylla på mitt glas en gång till men inte gjort det, eftersom det skulle kunna tyda på att jag dricker för mycket
- behöver inte känna mig dum imorgon och undra om det var någon mer som tog ett glas till hemma
Ja, det finns fler saker, men det får räcka med de här ikväll.

Tänker på det som Weekend skrev i sin tråd, om att rekommendationen är att hålla uppe 90 dagar för att bryta hjärnans mönster. Har också läst det någonstans här på forumet, men tycker att det låter som en kort tid. Isf skulle jag kunna bryta min nykterhet i mitten på januari, och vad har jag hunnit ändra då? Klart att jag har visat för mig själv att jag klarar mig utan alkohol i tre månader, men det är en kort tidsperiod, där det är många situationer och personer man inte hunnit träffa. Jag vill fortfarande inte sätta upp några tidsgränser eller yttre ramar för min nykterhet, men i smyg tänker jag att jag vill vara fri från alkoholen under en lång tid.

Imorgon är det fredag, och jag ska träna på em. Inte längre för att jag känner att jag behöver ha något inbokat för att mota bort vinsug, utan för att det känns bra att starta helgen med ett träningspass. Skönt!

Nu är det sovdags, med vinden vinande utanför... Hoppas vi inte blåser bort!
God natt!

kraft, kärlek och styrkekramar / mt

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥ :) / mt

... när jag såg ditt inlägg trodde jag att jag läste i någon annans tråd *generad* Tack för en fin komplimang!!

Ja, nu får det f*n räcka: vi sitter på möten och han vräker ur sig allt han tycker om mig och jag lider, jag hör hur illa han tycker om mig, hur mycket han tycker att jag förstört i hans liv, hur han vänder på det jag säger och jag är så rädd att jag skakar, att hjärtat håller på att ömsom stanna, ömsom hoppa ur kroppen, men jag försöker möta hans blick, jag står på mig så gott jag kan och jag känner mig så stark och så galet nöjd att jag inte har backat denna gång!!!!!! Fattar ni - för första gången så står jag på mig!? Alla gånger som jag varit nära att anmäla så har jag backat av rädsla, och sedan ångrat mig så oändligt, men denna gång har det blivit en utomståendes anmälan, men jag står på mig, jag tar chansen till någon slags upprättelse. Oavsett vad som händer eller vad utredningen visar så har jag äntligen stått upp för oss, och han får inse fakta - nu kan han inte längre hota mig! Känns gott!!! (eller: hota kan han ju, för han ser ju att jag blir rädd, men det biter inte så bra som förut...! Heja mig!!)

Och - imorgon är det dags, imorgon får jag nycklarna till mitt hus! Är så glad att jag skulle kunna skrika ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Kram

Hej Monami! Jag tror att det blir bra att trappa ner för då får du mindre negativa biverkningar.Du ska se att allt ordnar sig!

Hej Pellepennan! Visst är det skönt när man känner ett behagligt lugn! Var hos en kompis o fikade,hon ville bjuda på glögg men jag sa nej tack o det kändes så skönt jag känner just nu att jag vill inte ha något alkohol utan jag vill ha verkligheten att veta vad jag säger o gör.hon frågade varför o jag sa bara att jag inte var sugen,vågade inte säga sanningen!

när jag skrev ett inlägg till en medsyster insåg jag att i denna stund är det tre år sen jag åkte till ett evenemang och bad mannen lova att vara nykter när jag kom hem. Han lovade och har berättat senare att omedelbart jag stängt dörren började han dricka. Det märktes minsann när jag kom hem ett par timmar senare. Den natten bar jag ut det mest nödvändiga till bilen och på morgonen for jag till min vän. Om detta har jag skrivit många gånger här.

Nu sitter vi och mår bra i varandras sällskap medan stormen viner utanför. Man kan förändra sitt liv / mt

med Adde. Du behöver inte vänta på att "något" mer ska hända - precis som du själv skriver har det redan hänt - alldeles tillräckligt.
Styrkekramar / mt

läser ditt svar så ser jag att du har lösningen klar för dig. Jag kan också känna en oro för att det är du som står i vägen istället för en kökslucka nästa gång. Riskera inte det !

Varför bo kvar hos en person som riskerar att skada dig både fysiskt och psykist ? Al-anon, kvinnojour, beroendecentrum....ta hjälp !

Kram !!

Torsdag idag. Ska ha lite samkväm på jobbet ikväll och det kommer att finnas alkohol. Känner ingen oro eller sug efter det, och det känns skönt. Dagarna går och suget efter vin är i stort sett obefintligt. Tänker inte heller att jag vill prova, rädslan för att trilla dit igen är alldeles för stor.

Påminner mig om det positiva med att vara nykter:
- med utlovad storm är det helt ok att tänka att jag kan ta bilen hem ikväll
- att sova utan att vakna vid 4-5-tiden och känna att hjärtat slår, huvudet känns tungt och torr i munnen
- att kunna träna när jag vill
- att inte behöva läsa om samma sidor i boken varje kväll
- att känna mig stolt över mig själv, inga skuldkänslor
- inte behöva planera besök på bolaget

Jag har berättat att jag numera inte dricker någon alkohol i några sammanhang. Får frågan "hur länge ska du hålla uppe"? Svarar att jag vet inte, så länge det känns bra. Får bara positiva reaktioner, att jag är duktigt, starkt gjort, skulle nog inte jag klara osv. Och jag kan säga att ingen av dem vet om konsumtionen tidigare, har dolt det bra tror jag.

Måste sluta nu, ha en bra kväll...

Tack för era vänliga kommentarer, Pellepennan och Konstnären.

Jag törs inte gå ner till 10 cl/dag så här i början utan jag har startat på 20 cl/dag och minskar 1 cl var 3:e dag

Läste på forumet eller i en undersökning, kommer inte ihåg.
MEN... skall man bryta sina dryckesvanor skall man hålla upp i 90 dagar.
Detta för att hjärnan skall glömma?
Då räknar jag ner nu då! Halvvägs till målet med mina 45 dagar.

Ha det - Kämpa på!

...i det du skriver. Jag är också delägare i min sambos företag som är otroligt misskött ekonomiskt. Ingen f-skatt eller moms är inbetald sedan starten. Han skyller på mig, att det är jag som inte "sett till" att det blivit betalt. Men hur skulle jag ha kunnat, när han i samma ögonblick som pengarna från kunder kommer in, tar ut dem så fort det bara går. Pengarna har använts. Förbrukats. Till spel, kläder, utekvällar, någon hotellövernattning med mig osv. När han har pengarna i handen är han kung. Jag har en klump i magen och försöker le och vara tillags, låtsas vara glad och tacksam samtidigt som jag känner att det är så fel! Om jag säger något om vad pengarna borde gå till istället så är jag så tråkig och att jag inte ska lägga mig i vad han gör med sina pengar. Sina pengar? Det är företagets pengar! Jag är så orolig för det här och jag vill bara ut ur företaget så fort det bara går, men jag vågar inte ta upp det med honom. Är rädd för hans reaktion... Inte så att han slår mig, men hans ilskeutbrott och explosivitet ändå! Jag är rädd då. Jag blir som en liten våt fläck när han mal på och det är en vidrig känsla. Jag är ingenting då.

Han har nu sökt hjälp för alkoholen. Men det tar tid. Han har varit nykter sedan i fredags, en vecka imorgon! Han mår inte alls bra och jag väntar bara på att det ska dra igång igen. Jag har en plan nu. Det känns tryggt mitt i allt. Lägenheten är uppsagd. Han vet inte om det. Kanske fult av mig, men jag har valt att göra så. Bara två hyror kvar att betala, sen flyttar jag till en kompis. Jag får bo där om det skulle bli aktuellt redan innan dess, om han faller tillbaka igen. Jag har bara lovat honom denna sista chans. Jag känner mig tom på känslor, vet inte om jag älskar honom längre. Men jag ser det som positivt, det gör mig starkare i förhållande till honom. Jag vill verkligen klara av det den här gången.

Nu babblar jag på om mig själv, det var inte meningen. Jag kände bara igen mig så i det du skrev. Jag hoppas att du genom att läsa mycket här och lära dig mycket om det här med medberoende, kan få verktyg som gör dig starkare och som hjälper dig vidare. Det finns en sådan gemenskap här trots att vi inte känner varandra, men det är otroligt hur lika våra liv är på många sätt. Alla är i olika fas och har kommit olika långt, men det sker en utveckling hela tiden - för alla!

Styrkekram till dig och lycka till!

Är heller ingen läkare. Men jag håller med pellepennan, försök minska till 10 cl första
dagen. Har bara erfarenhet från mig själv, men kom i håg det då hade jag druckigt
dygnet runt nästan i månader, men jag fick kramper i hela kroppen när jag slutade
tvärt. Det blev fyra dygn på medecinavd. för avgiftning.
Jag vill inte skrämma upp dig jag bara talar om hur det var för mig. Det är aldrig
fel att söka proffs dom är vana vid det mesta.
Hoppas det går bra för dig
Konstnären

Välkommen hem och jag håller tummarna för dig. Vad underbart med
en liten ny familjemedlem. Själv har jag en labrador som har hjälpt
mig fantastiskt mycket. Hon tyckte absolut inte om när jag var full.
Inte för att jag var elak men lukten och mitt sätt att röra mig reagerade
hon på. Nästa vecka 3 månader.
Hoppas du får en bra hemresa
Du fixar detta
Konstnären

det är nog så att det är svårt att inse sin egen maktlöshet. Man är van att försöka fixa och lösa allt. Ekonomin är självklart ett jättestort problem som jag inte har en aning om hur jag ska kunna lösa. Jag kan nog inte ens lösa det tillsammans med honom. I så fall måste jag härifrån, bo ensam (och billigt) för att kunna reda ut allt utan inblandning.

På något sätt känns det som om jag har släppt taget om honom lite. Jag ser och observerar det som händer med honom, men jag känner ingenting. Jag har ingen tilltro alls till att han ska kunna fixa det. Han ska visserligen till läkaren idag för sjukskrivning, samtal och läkemedel (tror jag att det blir). Men jag har ju varit med förr...tror att det som vanligt kommer att gå max ett par veckor innan han tycker att han mår så bra att han kommer att klara det utan hjälp. Och sen är det kört. För då kommer han att tycka att han kan ta ett par öl en kväll - för att han är vuxen, har slitit så mycket idag så att han är VÄRD det... Och jag kommer att låta tveksam på rösten, varpå han blir provocerad av det och tycker att han är vuxen (igen) och bestämmer själv. Och så är det igång igen. Jag vet. Sen blir han överdrivet kärleksfull, senare en massa misstolkningar av vad jag säger, kalla mig för en massa onämnbara saker och därefter ilskeutbrott, krossade glas, kanske en trasig skåplucka osv osv. Känns som om jag bara väntar på att det ska hända, att jag släpper taget nu och bara låter det ske. För jag vet vad jag kommer att göra då. Jag lämnar honom. Jag vet att han inte tror att jag kommer att göra det på riktigt den här gången. Han har lyckats manipulera mig varje gång. Jag har trott och hoppats varje gång, och han vet det. Men jag tror inte ens att jag hoppas längre. Det känns nästan som att jag hoppas att det ska hända, för jag är så trött nu och vill ut från det här. Jag känner mig helt avstängd.

så väl igen den där ilskan. Första gången blev jag rädd för den, bli arg på en död människa ?? En ilska för att vännen svikit sina egna löften och kanske också för att jag känner mig sviken själv ? Idag kan jag mera förstå min reaktion när jag ser felvalen som leder till stupet. Jag har precis avslutat en morgonchatt med en vän som har 4 dagars nykterhet men som ännu inte vill/kan/törs göra valet som leder till frihet. Jag har slutat att bli arg i det fallet och bara accepterat att jag inte kan påverka, ibland känns det som hjälper till att förlänga lidanet aka medberoende.

När min senaste vän dog hängde jag kvar på fb-sidan tills begravningen var över, sen tog jag bort den. För mig blir det en symbolisk handling .....acceptera det jag inte kan förändra...

För mig har ilskan senare vänt till en förebrående sorg, varför ??, för att ytterligare senare bara övergå till saknad.
Jag saknar min väns telefonsamtal fast det ibland bara varit av hövlighet jag svarat när fyllan har trängt igenom. Innerst inne är vi alla lika och jag vill ju behandla alla med samma respekt.

Ta hand om dig fina du som kan känna smärta och saknad över andra ♥

Ps Är det inte så att stjärnorna finns här ? http://www.youtube.com/watch?v=cB1nKe4oy-c Ds

till nya livet :-))

vilken kraft det finns i dig. Urkraften! Kramar i natten / mt

av en felringning och nu kan varken katterna eller jag somna om.... Sänder dig varmaste kramar hur många som helst. Såklart du inte kan sova... och att det är så som du beskriver. Livet är så ofattbart och oförutsägbart... finns inga ord. / mt

http://www.youtube.com/watch?v=xGadLs4BMKc

Jag gör det jag ska och funkar "normalt" på dagen. Men när det är dags att sova så ser jag bara min vän. Ser problem under mitt ögonlock.
Kollar hans facebooksida om och om igen bara för att se allas inlägg om hur mycket de saknar honom, för att få det bekräftat att han är död. Som att jag inte kan fatta. Jag vill inte acceptera det här.

Jag är så arg att han fattade så många dumma beslut med alkohol och droger. Så arg att jag inte vet vart jag ska göra av min ilska. Jag vill ringa honom och skrika på honom; varför gjorde du så här. Men det går inte.

... jag håller alla mina tummar och tår - jag måste vara stark, nu gäller det!!! Efter alla dessa gånger då jag tänkt att jag ska lämna och sedan inte vågade, alla dessa gånger då jag ringde polisen men sedan inte vågade anmäla, alla dessa gånger då jag sett barnen fara illa och alla gånger barnen berättat om saker efter att jag lämnade - nu har jag satt ner foten.
Jag är rädd, och han är arg... väldigt, väldigt arg och beskyller mig för alla möjliga saker... Men - jag står upp, jag är rädd och han ser det på mig, men denna gång viker jag inte. Nu är det inte längre mitt beslut, nu har myndigheter kopplats in, men jag hoppas att det märks - jag har inte ljugit, jag har inte överdrivit; jag har berättat en bråkdel av alla upplevelser och hoppas att det ska gå fram.

Är tillbaka i vårens märkliga känsla av konstant hjärtklappning, nervösa skakningar och svårt att äta, men de tär helt ok - jag vet att det kommer gå över. Kom igen bara, jag vet vad vi varit med om och han kan skrämma mig, men han kan inte skrämma mig till tystnad längre.

Nu ska jag snart sova och mina små änglar ligger och sussar gott, inatt ska jag sova ordentligt! Dörren är låst och jag bor i mitt eget hem, ingen kan ta sig igen, ingen kan väcka mig mitt i natten och vara galen-arg. Jag kan vara lugn!

Välkommen hit! Bör ju inte ge några medicinska råd, så ta detta med en nypa salt. Jag tror nog du kan minska lite tuffare än så.... Men jag är övertygad att någon som har bättre koll snart skriver här i tråden. Kanske finns det någon läkare här som har problem med drickat, som kan vara behjälplig :-)

Fint att du hittat hit, du har nog kommit rätt!

Sitter i mörkret förutom levande ljus och värmen från brasan, och så datorn förstås:-) Ute sliter kulingen i adventsbelysningarna och man riktigt känner att en vinterstorm är på väg. De är skönt när man får en stund av att inget fattas. Extra fint är det att det kan vara så här när man är helt nykter. Det ska jag försöka tänka på när frestelser kommer igen. Funderar på om jag ska plantera flera svartvinbärsbuskar till våren? Saften tryter redan....