Senaste kommentarerna i forumet

Igår gjorde jag något bara för mig - gick med en gammal kompis på restaurang och bara hade det bra. Kan inte komma ihåg när jag hade det så mysigt senast! Det var värt varenda krona och jag var riktigt uppsluppen när jag kom hem. Det försvann dock ganska fort.

Ok, de goda nyheterna är att han klarade kryssningen och att hålla sig nykter. Tror till och med att han fick någon insikt, eftersom alla andra var så packade (kanske inte de han åkte med, men kryssningar är ju ökända sjöslag). Allt bra så långt. Vi kom hem och kändes för första gången på länge som en familj, vilket var helt underbart.

Nästa dag kom bakslaget. Han var trött och blev arg för att jag inte gjort en sak som jag sagt att jag skulle. Nä, jag hinner inte med allt, försökte jag förklara. Hur mycket har du gjort sen du kom hem? Och sen var grälet ett faktum. Det värsta var att barnen inte sov än, men jag kunde inte kontrollera mig utan skrek lika mycket åt honom som han åt mig. Sen började jag förstås gråta, för jag vill inte att det ska vara så här och pojkarna blev rädda och alla kom in till mig för att trösta mig. Mitt hjärta går sönder när jag tänker på hur det här måste påverka dem! Han lugnade ner sig och bad dem om ursäkt och försökte släta över allt för att de skulle gå och lägga sig. Han bad mig om ursäkt också. Så gick en dag som var ok och sen var det dags igår igen. Han får för sig en sak och ska stå på sig och så hamnar ett av barnen i kläm, för det stämmer inte alls överens med vad någon annan vuxen har sagt till honom. En 6-åring kan inte ifrågasätta en främmande vuxen! Ska inte göra det heller i den här situationen, anser jag, det är upp till oss som föräldrar att lösa det. Så han var ju helt förkrossad, men maken fortsatte hojta. Till sist tror jag att jag fick honom att fatta vinken, men det var så onödigt alltihop.

Så nu ställer jag mig förstås den eviga frågan igen - vill jag vara med honom även om han är nykter?? Jag vet att vi kan ha det så fint tillsammans som familj, men jag kan inte hålla på och kliva emellan honom och barnen hela tiden och tassa på tå för att kolla av hans humör - även om det inte är alkohol inblandat. Och det har jag inga garantier för att det inte kommer att vara heller.

Tungt idag.

Tycker att det låter som om han gör det han är bra på - manipulera! Det mindre barnet är det ingen idé att försöka på, så han tar medvetet det större. Väldigt sinnrikt uträknat. Det är hemskt förstås, men jag tror att han kommer att bli genomskådad. Inte nu, men senare.

Fortsätt kämpa. Du är inte alls bara en arg och trist mamma, du försöker skapa något bra av allt det här och om DU blir lyckligare och lugnare så blir barnen det också! Jag vet att vi är så otroligt fast i medberoendet, men vi måste sluta tänka på honom hela tiden.

Det är fantastiskt att träffa nya vänner - riktiga vänner - i vuxen ålder. Visst kan det vara kul med barndomsvänner, men där fastnar man gärna i gamla roller. Trots att de har känt en längst, så kan det vara de som känner en allra minst. Mina "bästisar" har jag lärt känna i vuxen ålder. Vanligen genom att man gått igenom något tufft tillsammans. Har två hjärtevänner från min tidigare arbetsplats som var 'from hell'. Det svetsar samman människor.

Jag har egentligen inga bekanta. Vet inte riktigt hur jag ska vara då. Antingen är jag nära eller inte alls. Jag vill kunna vara mig själv och öppna upp, men det gör jag verkligen inte för vem som helst (IRL alltså...). Däremot har jag många vänner som är riktigt nära. Hur fungerar du SL?

God morgon vännen! Hur är dagsformen? Låt detta få bli en glad och kreativ dag med enbart fokus på dig. <3 Stor, varm kram till dig

Håller tummarna för dig idag när du ska prata med honom. Du vet varför du gör det här. Du bär inte ansvaret för orsaken, men du tar nu ansvar för ditt fortsatta liv. Och vad du gör,, om ni kommer dit; låt bodelning osv bli rättvis, så att du inte tycker synd om honom och låter honom ta allt och du själv står utan. Har själv gjort det här misstaget och det finns inget gott i det alls. Det var bara en tanke som dök upp.

Du kan också berätta för din dotter varför du inte orkar längre. Det är inte att prata illa om honom. Han har ett stort problem som påverkar er familj på ett dåligt sätt och du orkar inte fortsätta längre.

Hoppas det går bra för dig idag!
Styrkekramar
Yogi

Till månaden och virkglädjen. Länge sen jag handarbetade nu. Kanske skulle plocka fram det igen...

Då har det som sagt gått en månad sen jag drack mitt senaste glas. Och en månad + ett par dagar sedan jag hade min sista minneslucka. Även om jag fortfarande säger mitt "senaste" glas så måste det ha varit min SISTA minneslucka. Jag vet inte vad jag gör om jag skulle råka ut för det en gång till. Jag har lovat mig själv att aldrig aldrig utsätta mig för en sådan igen. Jag är så fruktansvärt rädd för vad det gör med min hälsa och vad jag kan råka ut för. Men jag är inte dummare än att jag förstår att det hör ihop med att jag envisas med att vela kring alkoholen. Oavsett så har jag fem fina vita veckor framför mig.

Vet ni vad, den där virkning och stickningen som jag faktiskt skrattar åt själv. Jag är ganska övertygad om att det har spelat stor roll i min nykterhet. Den tillfredställelsen jag känner när jag stickar och den längtan efter att sticka när jag är borta från dem är så härlig att det slår all alkohol i världen. Men jag känner ju mig själv, det kommer lägga sig så småningom. Men jag njuter och skapar så länge det varar.

Idag var jag på middag med en kompis som jag lärt känna ganska nyligen. Vi har en hel drös gemensamma vänner men hon och jag träffades först för ett halvår sedan. Det är så roligt hur vi öppnar upp oss för varje gång vi ses och därmed också lär känna varandra bättre. Fortfarande har vi inte tagit steget fullt ut i vänskapen. När man träffar en ny vän i vuxenålder blir man så otroligt medveten om de olika stegen man ska ta för att utveckla sin relation. Nu har vi gått från att flirta till att dejta varandra mer seriöst. Till och med så att jag drog på mig ett läppstift innan jag mötte upp henne efter jobbet. Jag förstod ganska omedelbart efter de första gångerna jag träffade henne att hon ger mig helt rätt energi och väldigt tidigt kändes det så självklart hon skulle bli en nära vän. Tänk vilken lycka att få ytterligare en pärla att få trä på halsbandet.

i AA, ta till dig det du vill i boken. Men den är rolig, och avslöjar mkt av falska myter kring alkohol och dess förtjänster. Jag har plockat fram den igen och ska börja läsa, man får en positiv kick av att läsa det allra mesta i boken tycker jag. Helt klart en stöttande bok om man vill bli av med alkoholdjävulen!
Good luck, jag lyckades i alla fall att sluta röka för 11 år sedan med hjälp av mr Carr.

<3

Fast floskler sagda med omtanke är väl knappt några floskler...
Sen kan ju rent allmänt en persons dyra visdom betraktas som en floskel i ett helt annat sammanhang

Läste nyss något så sjukt!
Unga flickor i Afrika utsätts för våldtäkt eftersom vuxna män gått på myten att det går att bota HIV och Aids genom att ha sex med en oskuld!
Det går nästan inte att fatta. Vilket oerhört mänskligt lidande som är resultatet av okunskap. Och så kan man ju undra hur den föreställningen har uppstått? Är det bara ännu en förevändning för den starakre att utnyttja den svagare? Tur att det finns organisattioner som arbetar för att motverka de här övergreppen, men man förstår ju att hjälpen inte når alla...

Du har gjort vad DU kan. Bry dig. Nu börcdu backa tillbaka lite annars kommer du hamna i ett medberoende. En alkoholist måste inse själv att det är problem med a. Vilja sluta själv. Drt kan ingen anna hjälpa till med i beslutsprocessen. När man tagit det beslutet och verkligen kapitulerat så är man mottagöig för yttre påverkan.

Känner igen mig så mycket i det du skriver. Bra att du sätter ner foten för dig själv, DU förtjänar den bästa versionen av dig själv. Ingen annan och inget jobb.

Hej då från floskelsprutan :)

Om fem veckor så fattar jag förhoppningsvis beslutet att köra året ut, då joinar jag dig Stingo!

Aha...! Men så trög man kan vara ibland. Jag fattade inte alls. Tänkte så klart 'm-m', tja det är ju en godis, men hur får de ihop det? Fira med chokladöverdragen nöt? Ha ha ha... ni ser vad som kretsar i min hjärna. Men 'ett år senare' - ja, så klart! :-D

Tack.
<3

Du är inte påflugen. Tvärtom. Kram.

...Igår fick jag veta från hans familj , att han tog hjälpen från arbetsgivare....att han får inte dricka alls.
Det falska lugnet omfamnar mig som ett moln . Jag är som bedövat själv , glad , nöjd ? Nöjd ? varför skulle jag vara nöjd....för att jag har gjort nåt som ingen ville göra ? Skrika , be , gråta , anpassa mig eller titta på ? .....
Ska jag vara nöjd , att jag hjälpte honom genom att kontakta för andra gången hans arbetsplats , att blöta mig och ropa efter hjälp för honom ? Just nu är jag arg....ARG att ingen har hjälpt honom förr och alla bara tittade på och pratade bakom ryggen på honom....och ingen har alls försökt att prata till honom.

Han kontaktar mig inte.....jag söker ingen kontakt heller även om jag skulle vilja krama om honom och säga att allt blir bra.
Vet inte hur jag ska göra......vill hjälpa honom att gå genom allt och samtidigt är jag rädd att allt blir som förr. Jag ska sitta här och han där utan nån vilja att komma och sitta bredvid mig.

om du scrollar lite.Men min historia påminner lite om din.Föräldrar med både alkohol och tablettmissbruk.En känslomässigt närvarande far som ändå hjälpt mig på många sätt att ha ett hyfsat fungerande liv.En mentalt sjuk mamma som nu ändå efter 35 år faktiskt är nykter,men fortfarande sjuk,narcissist eller aspberger oklar diagnos och hon har heller inte låtit testa sig.Sen har jag haft en del relationer genom åren där jag dragits till män med problem av olika slag som jag lite grann hållit under armarna och fått känna mig stor stark och vacker.Nu lever jag sen fem månader ensam och har precis börjat nosa på om vi ändå kan hitta varann igen jag och min fortfarande drickande exsambo.Har börjat förstå mer och mer av vidden både av medberoende och sjukdomen alkoholism ju mer tid jag lagt ned på det.

Absolut, ska titta runt lite här. Får man vara ful och fråga vad din historia är och varför du hamnat här på forumet?
Ringer man direkt till alkoholmottagningen, eller måste man gå via VC?
Tack för tipsen!

Tack Meredith! Att ta sig till en psykolog var för mig ett stort steg. I samband när mamma höll på att dö, så förstod jag kanske för första gången att det har påverkat mig genom hela mitt liv. Hur jag agerar och hur jag känner osv.
Men att inte få en vettig psykolog och det trots att de på vårdcentralen skulle remittera mig till en psykolog med "kunnande" inom anhöriga till alkoholmissbrukare, gjorde att jag tappat suget för att gå vidare till ytterligare en. Dvs, via VC igen osv.
Al-anon har jag läst om, men vet väldigt lite om deras träffar. Någon som varit där och kan beskriva hur det går till?

Heja, heja!

Läste ditt första inlägg och kunde känna igen mig i det mesta. Väl jobbat. Som PP sa, en helt ny innebörd till din rubrik.

Har haft ett vinfritt dygn!

Det är inte så mycket att skryta om.
Men bättre än inget.

Och svårt var det inte heller!

Vi är många just på andra sidan stängslet som lider.Det jag tycker är förnämligt med detta forum är att man också kan gå in på missbrukarsidorna och se deras kamp,lidande och lyckade/misslyckade försök att vinna över alkoholen.Här på den "goda" sidan dvs vi medberoende så brukar vi försöka hjälpa varann med att lyssna,försöka förstå och kanske ge några uppmuntrande ord.

Titta runt lite och följ några trådar så ska du se att du snart får snurr på dina egna tankar och kanske vill plita ned några rader för att få respons.Utanför forumet så finns det ju i vissa kommuner/landsting mer specialiserad psykoterapi eller alkoholmottagningar som brukar kunna stötta.Alkoholmottagningen brukar kostnadsfritt ge 5 besök där man får ventilera till kunnig personal.Om du redan testat detta och fått skiftande respons så kan jag ändå rekommendera detta forum.Det har gett mig och många andra hjälp att klara upp tankar.Sen finns ju förstås alanon som kanske verkar i din stad.Det är också en guldgruva om det är en fungerande grupp som fungerar som den ska.Återigen,hoppas att du ska få samma hjälp som jag har känt att jag har fått.Framför allt chansen att kunna formulera mina mer eller mindre förvirrade och motsägelsefulla tankar och få stöd i att jag inte är galen,bara medberoende :)