Senaste kommentarerna i forumet

Kära Kastellen,

1. Känn ingen press med att du måste hänga på forumet. Inte alls. Vi behöver inte mer stress och press i våra liv än vi redan har. Vi skrev ju ganska intensivt ett litet tag och sedan försvann du. Klart man blir lite orolig och undrar vad som hänt. Men så är det på forumet. Man skriver när det passar, funkar och man vill och orkar. Det är inget mer med det. :-)

2. Så roligt att du är på banan. Dina sista inlägg handlade om att du hade alkoholtankar, så det är extra roligt att det inte blev något av dem.

3. Skönt att mannen är nykter fortfarande. Socialt drickande tror jag inte på, men det är hans beslut...

4. Vet ju vad du jobbar med, så du vet antagligen allt om eventuella näringsbrister m.m. MEN jag funderar ändå på om du inte ska kolla B12?? Det låter som en ganska typisk brist. Inte ska du behöva må så dåligt vännen. Klart det tar tid för kropp & knopp att läka, men det känns lite väl tungt för dig. Gå till vårdcentralen.

Ta väl hand om dig. Ses vi här igen är det roligt, men känn absolut ingen press. Tänker på dig

Kram

Kära Fenix,

Bra att du är ärlig mot dig själv och skriver här. Funderar på om du har hängt upp din nykterhet på löften till andra? Frun, kompisar osv. Eller så missförstod jag. Men om det är så kan det nog bli svårt. Beslutet måste vara ditt. Det måste komma från dig och du måste vilja för din skull. Inte för någon annans eller för att du kommer överens med någon annan. I så fall är det så lätt att falla om den andra gör det.

Fatta ett beslut för dig själv. Du kommer klara detta Fenix. Men sök samtidigt hjälp. Antabus kanske är nödvändigt ett tag? AA-möten ett par gånger i veckan. Lämpligen fredag kväll kanske? Vårdcentralen?

Jag tror på dig. Kram

Du klarar allt, även middagar utan vi. In nu men om en månad kanske. Behov och behov. Bara att gå på möte, fråga, prata gör dig stärkt. Massor med fina människor. Belinda, du är inte ensam i detta. Många med dig har samma bekymmer. Ta en dag i taget, men samtala med någon är ett plus

Ditt senaste inlägg är ett av de vackraste och mest gripande inlägg jag har läst här.
Det sätter på pricken fingret på hur jä*vla fort det kan gå och så är karusellen igång. Efter mitt återfall fick jag inte stopp på karusellen förren tre år senare.
Jag skickar mod att våga gå till ett AA imorgon, när du väl har gjort det kommer du känna en slags frid tror jag (gjorde jag) och aldrig ångra dig.

Tack för att du är ärlig, det hjälper dig, det hjälper oss och är det enda rätta för att komma vidare.

KRAM Ebba

Ska inte dricka. Jag vet ju att det inte löser några problem. Och jag hoppas verkligen att jag kommer till klarhet så småningom. AA har jag funderat på många gånger, men aldrig kommit iväg. Just nu känner jag inte alls det behovet men det kanske ändrar sig. Vi får se vad som händer framöver. Jag känner mej ovanligt stark i mitt beslut nu.
Men jag vet vad som väntar........Det här var bara andra dagen. Men jag är glad att jag klarat av den utan att känna suget.
Men jag tackar nej till middagar med vin. DET klarar jag inte.
Tack Muränan och Aeromagnus för kramar och pepp.

.

detta är! I fredags kl 17.00 var jag och min fru helt överens om att ha en vit helg. Några minuter över 17 ringer en god gemensam vän från en annan stad, som jag kommit överens om att hålla en ölfri augusti med, och vill ha fribrev denna fredag eftersom han bara vill ha några kalla öl. Jag pallade inte, gav honom förlåtelse och mig själv förstås. Två minuter senare var jag på väg till systemet och köpte både vin och öl. Frugan gav OK men bara på fredag. Hej och hå, nu sitter jag här några minuter över midnatt mot tisdag. Sjukskriven i går och i dag. Började ikväll dricka efter frun lagt sig, och vet att det blir en skitdag till i morgon. Inser att jag behöver hjälp, så det ska bli AA i morgon kväll, finns inget annat val. Helvete vad jag är less och trött på denna alkohol. Som andra skrivit här, var ärlig och nu är jag också det. Hade som alkis jag är tänkt ett tag mörka mitt återfall, men det är ju lika meningslöst som att dricka. Vad ska man säga? Vi hörs tisdag och tack alla för att ni vill veta hur det går. Jag ger mig faan inte, måste få ett stopp på detta!

Hej kära vänner! Jag ber om ursäkt för min frånvaro men jag har inte orkat vara på forumet under sommaren. Delvis pga att barnens aktiviteter hållit oss sysselsatta men också för att jag känner mig helt utpumpad och haft behov av att sluta mig inom mig själv ett tag.
Jag känner fortfarande att jag knappt orkar skriva och det har tagit mig flera dagar att uppdatera mig på konstnären och Muränans trådar...
Jag kände ändå att jag ville ge ifrån mig ett livstecken och samtidigt tacka för hälsningarna i min tråd.
Jag är fortfarande nykter och maken jobbar på med sin nykterhet, ett återfall så här långt och en alltmer liberal syn på alkohol. Två nyktra månader och han pratar alltmer om normal drickande... Oroväckande men inget jag kan göra... Han går fortfarande i behandling dock.
Sommaren har varit fantastisk på många sätt men min sinnesstämning i moll.
Tycker livet är tråkigt, har ingen gnista och känner mig fortfarande rädd och orolig för hur framtiden kommer att bli.
Livet känns på något vis otillräckligt, för mycket problem och för lite glädje!
Skört, krävs lite eller ingenting för att humöret ska åka i botten.
Tungt går det även om det är otroligt mycket bättre än i våras, måste bara hitta igen min glädje och mitt skratt...
Känner mig som sagt väldigt väldigt trött, på gränsen till kraftlös så jag kommer tillbaka i sakta mak.
Ska försöka bli aktivare på for igen men vi får se vad jag orkar.
Stor kram till er, jag är glad att det går så bra för er!
Snart ett helt år för Konstnären! Heja dig!
Stor kram

Hatar också improduktiva möten som bara tar tid och inte kommer någonstans... Men som det låter nu Vickan - kanske fundera på nytt jobb...? Varför inte?

Natti natti

Välkommen! Trist så klart att du är en till beroende men väldigt bra att du är här! Misstänker att du läst en del redan men rådet brukar vara att läs här. Det hjälper till och skriv när du vill om allt. Alkoholen förändrar oss och våra liv sakta men säkert om inte drastiskt. Du verkar ha kommit fram till att det är för mycket och det är bra. Nu gäller det att hitta ditt beslut och våga sluta på riktigt och möta rastlösheten och allt den första tiden när giftet går ur...

Lycka till och vi ses!

...att skriva om och åt er själva häri "min" tråd. Medmänsklighet och våra egna erfarenheter är väl egentligen det enda vi har att hjälpa varandra med. Jag behöver dessutom definitivt påminnas om att tycka om mig själv. Det är ju det som är så viktigt och svårt. Man måste gilla sig själv för att verkligen kunna gilla andra.

Lycka till du med, Vickan.

Sköt om dig med. Vi tar inte första glaset!

PS. Fin bild. Många Adele Andersson-profiler på fb :-)))

Egenskam är också ett bra ord Muränan :-)
För mycket finns det av den, för min smak, dock. ;-) Vi ska vara stolta och se den fina starka inom oss varje dag! Det kan man också träna på. Hej, Vickan. Jag älskar dig och tänker ta hand om dig och beskydda dig, medan man ser sig i ögonen. Svårt, orsakar fnitter och lite skämmighet men väldigt bra att öva på! Tycker om mig mer nu och ska öva på att vara snäll mot mig.

Kroppen är själens tempel... Vet jag att jag hörde i mitt huvud när jag misshandlade mig själv... Varför inte ta hand om templet och låta det spira och blomstra. Ord och tankar till mig själv, här i din tråd... ;-)

Hoppas det går bra för dig Stingo!

Tack Muränan. Kanske en tråkmåns i vissas ögon men jag brukar kunna vara som de flesta är onyktra i festligt sällskap. Inga problem om folk är uppåt men när jag behöver vara motorn då är det lite tyngre, utan A. Har liksom inte samma tålamod med folk längre...

Lite moll idag. Ganska mycket. Tycker jobbet och arbetskulturen vi har är supertrist faktiskt. Vet inte vad detta leder till. Kanske är det sunt att den dör känslan långt borta kommer närmare. Jag börjar känna vad jag vill göra och inte göra. Vilket hemskt möte jag var på idag. Så segt och otydligt och okonstruktivt. Blir galen!!! Har inte tid och lust att sitta och lyssna på tramset. Allvarliga duktiga chefer och konsulter men faan vad urbota meningslöst möte. Svårt att hålla tyst.

Någon mer som blir otålig på sega möten och massa politiskt korrekt dravel? Jag blir en enstöring snart.... Jag som älskar människor, levande människor. Känner alla så hör, även gällande mig ur deras perspektiv. Hur trist ska jag bli?

Igår massa energi och kul på lång träning med mannen. Bra morgon, inga problem att vakna men drivet i jobbet saknas...

Skönt att gå in här. Det ser jag alltid fram emot!

Kramar

/vickan

Jo, Stingo, tyvärr är hela jag svart/vit, på/av, med/emot... Avspeglas nog i det mesta... Men klart var det inte BARA därför - jag generaliserade lite.

Ha en fin kväll!

...dagar. Var inte för hård mot dig själv, för att du inte får andra saker gjorda. Att lägga av är ett jobb i sig. Avkoppling behöver väl inte heller vara vettigt? Sitt fast och stirra i väggen ett tag, om det är vad du behöver.

Glad av att läsa ditt inlägg Zelda. :-)

Muränan! Så är det en dag i taget! Dag fem avklarad och det går bra. Tack för att du gav mig en kick i baken! Det här ska gå bra. Men jag märker redan att jag ser på mina medmänniskor litet annorlunda. Blicken och omdömet har blivit klarare. Spännande att se vart detta leder mig vidare. Saker som jag inte sett tidigare eller brytt mig om framstår tydligare.

Kram från Anna

Ojojoj vilken styrka. Beviset för att man kan klara mycket om man bara vill och tar hjälp

Du har bestämt fig att inte dricka. Skitbra. Funderat på medecin så du inte kan dricka? När alkoholen lämnat din kropp kommer din ångest att flyga sin kos, kan jag garantera. Aa? Kan vara bra att snacka med likasinnade som inte dömer och ger moralpikar. Du behöver nog lätta på trycket. Kämpa på

Tänkte precis som du traxxy. Bara en, hade inget sug, hott med öl till grillat. En som slutat röka, testar den igen med en cigg? Du kanske klarar dig en, två, tre , tio gånger men VET du att du alltid kan dricka kontrollerat. Läst din tråd ioch du har ju ett utvecklat beroende och det nämner du själv. Går alkohol och idrott ihop? Jag önskar di lycka till med allt men lyd mitt råd att lämna flaskan bakom dig, precis som du ska göra i maratonloppet.

Usch vilken sits du är i vännen. Jag kan bara säga att han aldrig, aldrig kommer få ensam vårdnad för jag vet av erfarenhet. Min pappa hade en vårdnadstvist med min lillasysters mamma (ej min mamma). Hon söp på helger, hade min syster med ut på krogen full, full hemma låg i sängen däckade, full på storhelger. Pappa och jag ringde socialjouren 23 gånger, ingen gång obefogad stod det i underlaget till domen. Delad vårdnad blev det. Han kommer få delad och även du. Att du äter antidepp tja gör många och har du ingen allvarlig psykisk sjukdom som gör att din förmåga att vara mamna är gravt nedsatt kan du vara lugn. Försök att sälja huset. Har ni familjerådgivning, familjerätt där ni bor så kanske ni under tiden ska hs nåhot deponikonto för hushållskostnader. Förlåt är så där tråkigt ordningsam nu.

Måste bara flika in att ca 500 000 svenskar äter antidepressiva läkemedel så knappast något som kan användas mot dig. Finns nye en chans att du blir av med barnen. Han är bara desperat att ta tillbaka kontrollen.
Hoppas att de går bra med mäklaren! Det är rätt väg att börja.

Är verkligen det enklaste att vara kvar och må dåligt? Du är värd så mycket bättre. Att föräldrar skiljer sig är normalt idag i min krets i alla fall och något som ungdomar kan hantera. Med risk för att låta hård men finns det inte en risk att man gömmer sig bakom barnen för att slippa ta ansvar och fatta svåra beslut som förälder? När jag och mina vänner diskuterar så är de som haft det värst de som växt upp i hem där föräldrarna borde ha separerat inte vi som har föräldrar som flyttat i sär.

Du ska inte ge huset till honom utan bevaka dina egna intressen. Ni gör så att ni låter huset bli värderat. Det behöver inte vara perfekt städat för det. Mäklare bortser från sånt. Sen finns två alternativ. Antingen köper han ut dig eller så säljer ni om ingen vill bo kvar. Det åter ju fantastiskt om du har möjlighet att få en egen lägenhet. Boka tid på banken så hjälper de dig med en boendekalkyl så du vet. Det är inte så krånglig. De räknar på vad du har för inkomst och sen får du själv hjälpa till att ta fram vad du har för kostnader varje månad.
Du fixar detta! Det blir aldrig rätt tillfälle och varför varför skulle de vara bättre för dina barn att ha en mamma som lider hemma?
Kram!

Har just öppnat en vakupack med varmrökt lax och låtit familjen fixa mackor av det till middag. Kanske inte något helt nytt, men det kan nog ha blivit mera av sånt under den senaste månaden. Å andra sidan har jag alltid haft två helt olika sätt att äta. På det ena njuter jag av god mat och på det andra intar jag föda för att få näring och bli mätt. Båda fungerar för mig och sätt nummer två är väldigt praktiskt, då man behöver klara sig med maten på någon sämre lunchrestaurang, eller så.

Men (bara) "ett svepskäl"? Varför så svartvitt? Säkert kan det ha varit en delorsak, men månne inte intresset för riktigt god mat hittar tillbaka också utan vinet.