Senaste kommentarerna i forumet

Vill tacka dig för ditt stöd, blir glad igen. Det låter skönt att vara i stugan med
ljuvligtfågelkvitter. Kan inte så mycket om fåglar men antar att hanarna kallar på
honorna. Koltrasten vet jag vem han är han sjunger så fint.
Spontanbjudningarna är över här, men mig gör det inte så mycket. Får höra som du skrev
vad duktig du är. Jag blir nästan förbannad, duktig hit och dit. Ingen kan riktigt förstå
hur vi har fått kämpa mot A. Självklar ni här inne och därför är forumet mycket viktigt för mig.
Ska fundera över stugan, kanske testa en helg. Ta med massor med böcker och mitt favoritte.
Vaknade till ett inferno i köket idag, enligt min mening. Jag har blivit lite pedantisk nu.
Tycker om att ha rent och fint omkring mig. Innan kunde ju dammtussarna bli som råttor ibland.
Han hade värmökat soppa och spillt duktigt, men han får nu städa upp sin egen skit.
Ja du m-m jag växer och han står och stampar. Nekar att söka hjälp. Finns inget jag kan göra.
Jo, jag kan tänk på mig själv och vandra min väg framåt.
Ha en fin lördag
Konstnären
Ingen drink eller vin för mig idag

för stöd och pepping. Ja jag kanske provar stugan i sommar. Trivs ju faktiskt bra
med mig själv. Men där finns inga grannar, ligger längst ute i skärgården och blir
då rädd att jag ska få lappsjuka. Jag får se.
Hörde just mannen hosta inifrån sovrummet så snart är det väl dags för vinpimplande under
fläkten. Jag gör så gott jag kan, ställer mig liksom utanför och är bara en betraktare.
Det där starka begäret som kom för två dagar sedan är nu helt borta. Ändå känns det som om
jag börjar om från början, när det är han det gäller. Behöver lugn och ro.
Dragit mig tillbaka vid 21-tiden på kvällen med en bok. Igår kom han in och började gagga
om att hans mor inte varit snäll mot honom när han var liten. Har månne gått in i barndomen
igen. Har ju hört det 100 ggr. och när jag själv var full tyckte jag så synd om honom så
vi grät tillsammans. Nu tycker jag bara det är patetiskt att se höra på en vinglande man
som är ganska högröd i ansiktet. Känner tydligt nu att jag växt ikapp honom och han står på
utgångståget igen. Tur att man kan spela upp sin gamla B-film så jag får se hur jag var själv.
Jobba, jobba med sig själv är vad som gäller, aldrig glömma.
Mycket glad att vakna utan ångest och baksmälla.
Tack än en gång
Konstnären

Är själv ny här inne men hur är det med din sambo? Kan hon finnas och stötta? Själv är jag väldigt glad att ha en sambo som stöttar, även om jag vill "undanhålla" lite och inte prata så mycket såsom att min låga stämning och irritationen som helt plötsligt kommer från ingenstans, att jag tror det har med att göra att min kropp är vid det här laget van att ha fått sin dos av alkohol, o då tror jag att det kommer bli än mer jobbigt imorgon då jag går in på min tredje nyktra dag..kanske bra att han jobbar..;) men imorgon är en stor prövning för mig, ledig, sambo jobbar o är det solsken oxå så är det styrka som gäller...
Hejjar på dig o skickar en styrkekram!

Är själv ny här, liksom för dig var det ett jättesteg att skriva in här, allt blev verkligt liksom, erkännandet för en själv.. Hade normalt sett suttit o varit dragen nu.. Drack alldeles för mycket under Valborg och jag som inte skulle dricka alls, hade ja tänkt..
Det tips jag fått från andra här är att skriva av sig för det hjälper, det blir ack så verkligt men tror det behövs att se sanningen i vitögat för att ta sig vidare i processen.. H

Hejjar på dig! Kämpa på!

Tacksam för alla svar

Maj månad är här.... Hade någon sagt i oktober att jag skulle fixa att hålla uppe med alkoholen ända tills nu hade jag aldrig trott på det. Inte innerst inne. Visste bara när jag tog beslutet att det måste bli en skillnad på mitt sätt att leva. Och det har det blivit på så många sätt, mår mycket bättre nu än jag gjort på flera år. Jobbat mycket med mig själv under den här tiden, att stärka både kropp och själ. Tränar mycket och mår bra av det, och tränar mig själsligt också, försöker utmana mig själv och min bekvämlighetszon.

Är i stugan över helgen och njuter av sol och stillhet. Blommor och växter växer så det knakar och när jag vaknar låter det som att jag är i ett tropikhus med fågelkvitter överallt. Märker att vi hamnar lite utanför grannumgänget här nu jämfört med tidigare år. Det är som att de inte vet hur de ska förhålla sig till att jag inte dricker, och att mannen är nästan helt vit också. Man ser lite skuldmedveten ut med vinglasen eller öl och jägermeister, och talar om hur duktiga vi är... Inte så många spontaninbjudningar. Å andra sidan kanske jag/vi inte bjuder in till det heller. Tycker det är skönt att läsa och kolla någon film på kvällen och sova tidigt, jag är ju trött på kvällarna och måste kalkylera med allt som vill hinnas med dagen efter numera :-) Så egentligen inget problem, mer ett konstaterande.

Ja, ha det bra alla därute....
m

Hoppas du har det bra i din stuga, med barnen. Ville egentligen bara skriva att jag läst/läser dina inlägg, och hoppas att du hittar en lösning för dig och barnen. Kan ni hitta en tillsammans, du och mannen, så är ju det bra, men i första hand måste du tänka på dig och dina barn, som ju behöver dig. Du själv gör ju en fantastisk resa med din egen nykterhet, bra jobbat!
Ha en fin helg,
Kram m

Låter ju som mer än bara alkoholmissbruk. Man säger väl inte så till sitt barn! Dubbelbestraffning. Då säger man väl hellre att man inte kan el i bästa fall att man säger som det är, att man är alkoholist o ska söka hjälp.

Du är i gott sällskap här :-) Vi är några som hållit uppe en tid och andra som är i början av resan. Det finns mycket klokt skrivet, och mig har det hjälpt oerhört mycket att läsa och skriva härinne. En vecka är en bra början, dagarna läggs till varandra, och självkänslan ökar med dem...
Lycka till, och häng i, det blir bättre ju längre tiden går,
m

Håller med de andra som redan skrivit till dig, du är fantastiskt stark som fixar detta. Jag har det så enkelt i jämförelse... Du måste nog hitta en plats att andas, att få energi. Tror också att du fixar stugan, särskilt ensam. Jag förknippar/de vår väldigt starkt med vindrickande, men det funkar över förväntan här. Snart är de nyktra minnena fler än de onyktra.
Förstår om du inte vill att ditt äktenskap ska ta slut, men att sätta ner foten och ta tag i och rädda dig själv kanske måste ha prio ett nu. Kanske en tillfällig särboperiod a'la Fia ett tag? För att låta er båda finna ut vad ni vill ha ut av livet och varandra... Låt inte någon annan, ens den du älskar, dra ner dig nu när du har gett dig själv så lång tid i nykterhet, och skulle kunna må mycket bättre.

Styrkekramar m

Tack...Jag hoppas att han gör hälsosamma och långsiktigs val och att jag väljer att inte vara medberoende. Hur hittade du hit anti anti?

Precis som weekend skriver har du ju tagit första steget genom att skriva här. Häng i, skriv och läs, det är ett bra sätt att komma till insikt om sig själv. Och ja, vi är många som har barn i olika åldrar, som behöver en nykter förälder de kan lita på. Som sagt, välkommen, och det går att klarast liv utan alkohol.
/m

Tack för stöd weekend. Jo så är det nog, har tänkt att ja ska vara helt ärlig här, skriva precis som det är, inte ljuga för mig själv längre. Vill ju inte att sanningen är så illa, drar tillochmed av hur mycket ja dricker när ja gjort såna där självtest, fast det bara är jag som ser..

Välkommen hit!

Det låter som en jobbig situation för dig och dina barn.

Visst är det så att han borde prioritera barnen framför alkoholen men nu är det inte så. Det är ju väldigt mycket ansvar han lägger på en 17åring, ansvar som ligger hos honom själv. En tonåring ska ju inte behöva göra det valet, att inte träffa sin pappa alls eller att gå med på att han är full. Skrämmande också att han tänkte övningsköra med sonen dagen efter.

Barn till föräldrar som dricker för mycket tar ofta ett stort ansvar, många gånger skyddar de sina föräldrar även om de är arga på dem. Själv upplevde jag det som att jag var lojal in i döden med min värsta fiende, min pappa. För trots att jag älskade honom så var det p.g.a. hans drickande jag mådde så dåligt. Hoppas sonen kan prata med dig men jag tänker också att det är lätt att han kanske censurerar vissa delar för att skydda sin pappa och att det kan vara bra om han också pratar med någon annan,t.ex någon kurator, psykolog eller inom kommunens beroendecentrum där de brukar erbjuda stöd till barn till missbrukare.

Där finns också stöd för dig att hämta, för även om du inte lever med honom så tvingas du ju in i ett anhörigsskap då ni har barn tillsammans. Det finns också en stödgrupp Alanon för anhöriga till alkoholister. Du kan också fortsätta skriva och läsa här på forum. Inte alltid man får så många svar, går lite i perioder hur många som är aktiva, men på något sätt så kan man ibland komma fram till mycket själv bara genom att sätta ord på sina tanka och känslor.

Första steget är ett erkännade - välkommen hit!
Vägen är inte lätt.
Alla har vi skyldigheter som borde gjort att nödbromsen drogs långt innan det spårade ur.
För egen del är detta forum ett "tyst vittne" som gjorde att jag har följt den vita vägen.

Skriv av dig, det hjälper.
Om inte annat för att påminna sig själv om skiten alkoholen drar med sig!

Ha det - kämpa på!

sannerligen rätt. Det låter som att han har stora problem med alkoholen. Tycker synd om dig.

Vad bra du är stark. Vad bra att du kommer ihåg.
Emellanåt inbillar jag mig att det skulle gå finfint att "findricka".
Men det går inte, kommer på mig själv med att halsa en N.A pilsner, hjärnan förväntar om en kick som uteblir.
Normaldricka innbär inte halsande.

Ha det - kämpa på!

Bra tanke Pp! Jag tror också att du klarar det konstnären, du visar på en helt otrolig styrka, att du tagit kontrollen över ditt eget liv och att du verkligen har bestämt dig! Åk till stugan, andas och finn sinnesro!
Jag har också druckit många liter vin i min stuga genom åren men har valt att åka dit med barnen över denna långhelg. Maken valde i och för sig att inte följa med med motiveringen att vi behöver vara ifrån varandra men jag tror att det beslutet baserades på att han inte var beredd att vara nykter. Tror också att han känner sig obekväm med att min familj här vet om våra alkohol problem...
Han har istället, impuls styrt som vanligt, helt plötsligt åkt iväg på skidsemester med sina barn. Allt för att slippa stanna upp i verkligheten! Detta får mig att känna mig ännu starkare. Jag är stolt över att jag vågar konfrontera mig själv, min omgivning och verkligheten! Jag ser också allt tydligare hur djupt ner han befinner sig i sitt missbruk och den förnekelse som medföljer.
Du och din man befinner er ju också på olika platser i ert missbruk, även om jag får intrycket av att ni är närmare varandra än vad vi är just nu. Du har som sagt styrkan och insikten, du är den som gör de rätta valen! Förhoppningsvis är din make på väg åt samma håll men det kan ju bara han välja och bestämma.
Försaka inte din egen livskvalitet, njut av de delar av livet som du kan!
Styrkekramar!

Låter som ett härligt avbrott efter vintern att ta sig ut till stugan. Luftombyte och att njuta i stunden.
Lite som en dag blandat av några vedermödor, som avslutas med en räkmacka. Och det kan man väl säga om frugan till
och med skalar räkorna :-)

Ha det så skönt Berra!

//PP

Hit in. Kan inte direkt berätta hur just du ska göra, men det är säkert något som du kommer fram till allt eftersom dagar med nykterhet läggs till varandra. Kommer du fram till att det är total avhållsamhet som krävs, så är det samtidigt ganska enkelt som det kan vara oerhört svårt. Då gäller det bara att inte dricka ;-) Hur som helst, bra början att bestämma sig för att det måste till en förändring.
Du kommer säkert att få svar från andra som har erfarenheter från panikångest och liknande. Kombon ångest och alkohol är i alla fall inget som verkar vara någon hit. Lycka till nu, och ta beslutet att inte dricka. dag läggs till dag och allt blir klarare i och med det.

//PP

Om du nu klarade det där, så tror jag inte att du behöver vara orolig att åka ut till stugan heller.
Kanske kan du ta dig en sväng helt själv, nästa gång gubben tar sina tredagars turer in i dimman?
Var bara en fundering som sagt...

//PP

Det du beskriver av din upplevelse igår låter riktigt läskigt. Tänk att det kan dyka upp så stora starka känslor och en längtan efter att få berusa sig efter så lång tid som du nu varit nykter. Fantastiskt hur du lyckades att motstå detta, och jag tycker verkligen du var smart att ta en frivillig "utvisning" i sovrummet och landa i att väga av situationen. Tänk dig om du hade fallit för frestelsen, så himla onödigt. Och hur i hela friden hade maken mått idag om han hade hällt upp ett glas till dig? Det är det som är så konstigt att tänka sig tycker jag. Hade han fått dåligt samvete då? Att varit behjälplig till en situation som rasera 8 månader av kämpande för din del? Eller hade han varit glad för att ha fått med dig på "flykttåget" en kväll. Helt ofattbart när man funderar på det tycker jag, och om man har en tillstymmelse av aning av hur - och med vilken kraft du har kämpat - under vintern.

Är så glad för din skull att du står emot. Det har du all anledning att fira idag.

Hoppas du får en solig fin dag! Inte en droppe för mig heller idag ;-)

//PP

Skönt då man börjar urskilja leenden hemma, gick suveränt att grilla med iskall cola ist för öl som säkerligen hade fått släcka törst ända fram till söndag. Dessutom var man pigg och utvilad lämpligt då helgen på riktigt är här vilket är kul, före förra veckan såg det helt annorlunda ut. Vilket blindbock man varit som hela tiden vetat om att man inte kan dricka normalt eller "socialt" som det så vackert sägs, men ändå fortsatt år ut och år in med illamående och ångest som bästa vän.. Har egentligen i mitt övriga liv allt man kan önska, och att jag fortfarande har det är nog för att under åren har jag varit en mästare på att ljuga både för mig själv mina kollegor familj o vänner. Tänk vad man kan komma långt med ett falskt leende och ett lyssnande öra, i själva verket var jag ett vrak som låg på botten och börjat rosta, ett likgiltigt skal som inte kunde göra annat än att sitta apatisk och lyssna och klura ut hur man skulle lösa alla andras problem.. Nä ångar mig igenom denna 7 vita dag och ser fram emot mitt nya nyktra liv, får bara hoppas de håller i sig den här gången provade en gång förra året och det gick väl inget vidare, men då visste jag inget om detta forum är ganska skönt att läsa om andra i samma situation och att veta man inte är ensam . Ha en nykter och bra dag

Vilken fin släkting som tänker på dig och inhandlar till dig precis det du vill ha.
Hade en hård prövning igår med mannen och en vän som satt och drack ihop inför mig.
Blev så ledsen och förbannad skrek och gapade på mig. Vet att man inte ska bära sig åt
på det viset, visar ju egentligen bara min svaghet, jag är ju stark, jag dricker inte.
Kände mig så provoserad i min sköra nykterhet. Märkte igår att jag är skör vad gäller alkohol.
Kanske tyckte jag synd om mig vet inte. Tycker inte det är just mot mig.
Tillbringade kvällen i mitt sovrum och dividerade med mig själv kom fram till att jag har valt
rätt väg, och mannen fel. Får se hur allt blir.
I alla fall hur glad som helst att vakna utan bakfylla. Se upp får jag göra i framtiden.
Här ska inte trillas ner igen, jag har ju redan varit nere i jordhålan. Mycket roligare ovanför
jord.
Hoppas du mår bra
Ha en fin dag pelle
I dag vad som än händer inget första glas för Konstnären

Vilken vacker morgon. Har inte skrivit på ett tag men skriver av mig lite nu.
Den här gången varade mannens nykterhet 2 veckor sedan var det dags igen. På val-
borgsmässoafton är man ju tvungen att fira lite. Maktlös är jag mot alkoholen, inte
för mig själv då jag går mot 8 månader, utan för mannen. Kan bara stå och titta på,
ursäkterna för att dricka är många. Känner mig utbränd, myror i kroppen och oro.
Har pratat om det där att beslutet måste komma inifrån en själv, ingen kan hjälpa någon
annan att bli nykter, stötta kan man inte hota, gräla. Sömn och dricka, sömn och dricka
är vad helgen bestått av. Äter sin mat ute under fläkten som en gris och jag sitter i ett
annat rum. Vet inte just nu hur det ska sluta mina krafter är slut. Svårt om inte nästan
omöjligt att hitta en mindre lägenhet i denna staden. Vill samtidigt inte förhasta mig då
detta är mitt tredje äktenskap och någonstans bland alkodimmorna kan man se den underbara
man han är egentligen. Vill inte gå på AA, vill klara det själv, komma till sin botten som
han säger, som jag anser att han har passerat.
Men jag står faktiskt fast inte en droppe sedan 10 september förra året.
I går kväll kom en vän upp med lite inhemsk mat från sitt hemland. Då började hon och mannen
dricka vin och jag satt med en bakelse och en kopp kaffe. Plötsligt brast allt för mig och jag
började stortjuta, och sa till dom eller rättare skrek jag, JAG VILL SUPA NER MIG JAG OXSÅ.
Gick in i sovrummet och stängde in mig. Då började den stora utmaningen mot mig själv, en del
av mig ville dricka och en del absolut inte. Absolut inte vann och tror ni jag är glad idag.
Jag vann, jag är stark, den jävulen ska aldrig mer besitta mig.
Konstnären glöm aldrig garden, var ödmjuk och tacksam för att du är nykter.
Nu känns det bättre, har ju er alla kära vänner ni betyder så mycket för mig.
Kram
Konstnären