Senaste kommentarerna i forumet

Hej Marie,

Läst igenom din tråd och inlägg och det är tydligt att du inte var redo för att bli nykter.
Jag försökte bli nykter för cirka ett år sen.. Eller försökte är väl att överdriva, men jag började skriva i forum som detta och såg massa filmer och dokumentärer om alkoholism, köpte massa böcker om alkisar (kan bland annat rekommendera Benny Haag - Inte mer än fullt tack och Camilla Kuylenstierna - AnsvarsFULL)... Dock så var jag inte mentat redo och jag ursäktade mig hela tiden med att jag "måste ju få njuta lite, alkohol är ett av livets goda", jag menade att jag bara behövde dricka mer "kontrollerat" och inte bli dyngrak titt som tätt.. Jag hade så mycket ursäkter och funderingar och tankar kring det hela och var inte tillräckligt motiverad helt enkelt.
Nu, ett år senare, så har min alkoholism blommat ut 100 procent. Jag smygdricker, ljuger, gömmer alkohol, börjar bli mer och mer trög, mindre energi, deppig, ångest, apatisk.. Jag har sårat alla som jag älskar och jag är tre vänner fattigare idag (mina tre bästa vänner stod inte ut med mig längre). Jag har nått absolut rock bottom.. Jag har aldrig varit mer motiverad. Instinktivt så vet jag att jag klarar detta den här gången! INGET ska få mig att börja dricka igen. Alkohol är ett gift och har nästan förstört hela mitt liv.
Jag hoppas att du kommer att finna motivation till att bli nykter och att du slipper få ditt wake up call lika sent som mig. För min del så kom mitt wake up call när det nästan var för sent..

Lycka till!

Kram AA

Men min make stannar hos mig ännu. Det svåraste är att min yngsta dotter och familj inte litar på mig längre, får inte vara banvakt till deras barn. Vilket gör så ont. Vet inte hur jag ska få tillbaka hennes tillit.
Jag går hos läkare och psykolog och jag tror det är ett måste, tar antabus. Annars skulle jag aldrig klara detta, i dag har jag varit fri i 15 dagar. Vecka ett var tuff, sen andra veckan gick det bra. Men nu är det tufft igen, deppig och rastlös. Vet inte vad jag ska ta mig till. Skulle vilja veta hur symtom, humör och sånt ändrar sig med tiden.

Jag är nykter sen november bara och kämpar ännu med att försöka förlåta mig själv som alkoholen ställt till med. Hade också hemska kramper, skakningar och sjukt orolig över de kroppsliga besvären vid abstinensen. Du kan alltid ringa Sjukvårdsupplysningen och berätta om dina symtom och höra vad dom tycker! Dom känner direkt igen om det skulle vara läge med avgiftningshjälp. Sköt om dig och din kropp!

som fri går mot sitt slut.
I vanliga fall så hade jag snart suttit med ett glas vin och en cigg. Om jag lyckas att inte dricka varje dag så är det efer 2-3 dagar som jag sitter där igen och häller i mig.
Jag har haft svårt att inte ta något på veckorna. Söndagar brukar va sista dagen på veckan för att sedan max stå ut tills onsdag för att få dricka igen. Tankarna har kretsat mycket runt att jag inte ska ta något och hur jag fått kämpat för och inte ta något. En kväll kan ha varit en jäkla kamp och te eller kaffe i mängder hjälper inte.
2 kvällar utan vin har varit en jättekamp. Trist att jag inte kunnat lägga den tiden och energin på andra vettigare saker.
Känns lite bedrövande och läsa det jag skrivit om kampen. Nej så här vill jag inte att mitt liv ska vara igen.
Skönt och ha detta forumet och skriva i och läsa det hjälper mycket och får tankarna på annat håll, åt detvrätta hållet.

Välkommen. Du är på helt rätt ställe när du skriver här. AA är också bra. Håll koll på de där skakningarna och Googla på "Delirium Tremens". Om de blir värre och du får hallucinationer så kontakta vården med det samma. Det kan nämligen vara ett direkt farligt tillstånd.

Ångesten, det dåliga samvetet och skuldkänslorna hör tyvärr också till paketet. Det fina är att det värsta brukar släppa rätt fort. Kom ihåg att du nu jobbar på något som är svårt, stort och fint och att du har all rätt att vara stolt över varje nyktert steg du tar. Superbra att din familj och dina vänner vet och stöder. Där ligger du före många av oss andra här.

Mitt råd just nu är att om den akuta fasen blir för svår, så tveka inte att ta all hjälp du bara kan få från vården. Att ligga en vecka på avgiftning är ett litet pris att betala för en möjlighet till ett nyktert liv, fast det säkert inte känns så för dig just nu. Fortsätt skriva här, läs andras trådar, fortsätt gå till AA och häll ut all alkohol hemma, om du inte gjort det redan (jo den dyra Cognacen och årgångsvinerna med).

Skriva ger tröst. Just nu behöver jag mycket tröst. Jag har analyserat och vänt och vridit på varför det har blivit så fel. Ifrågasätter hela tiden mig själv och min förmåga att förändra situationen, man känner sig inte värd att älskas om det hela tiden är andra krafter som styr. För mycket grubbel och analyserande ger handlingsförlamning.
Därför samlar jag nu konkreta exempel på vad som händer och vad som sägs. På något vis blir ju dessa sjuka dialoger och beteenden normaliserade med tiden. Det är väl inget konstigt med att man ligger och sover halva dagen? Eller att man tar sig några öl och tittar på TV ( Gud vet vad ) kl två på natten? Alla kan väl ha svårt att hålla tätt? Ska du ta upp det nu igen? Ska du börja gråta nu? Du Älskar verkligen de här diskussionerna, när du kan trycka ner mig! Har du gaddat ihop dig med dina väninnor nu igen?

Jag orkar inte längre! Du kan väl åtminstone försöka sluta dricka! Jag kan inte se hur du förstör dig. Tänk på dina barn och barnbarn!
Dra inte in dom i det här!
Du har ett val, och det har jag också.
Gör vad du vill!
Ska du börja gråta nu igen?
Jävligt dåligt manus det här.

Ditt inlägg träffade mig rätt i magen..
Jag har varit nykter nu i 3 dagar och funderingarna kommer och går om allt möjligt som hänger ihop med mitt alkoholintag under alla år.
Jag har haft en känsla av noll motivation, inget intresse eller nått är direkt kul iallafall de senaste 2 åren. Funderingen har varit på att alkoholen har förändrat mig och mitt allmänna känslotillstånd till det sämre. Har letat orsak länge till varför jag har kännt som jag gjort och det klart att alkoholen påverkar belöningscentrat och att det är eftersatt och slitet efter många år med alkohol.
Har trott på många andra orsaker men förnekat eller helt enkelt inte haft den kopplingen innan att det kan va så. Det kändes väldigt skönt att läsa det du skrivit och jag känner en sor tillförsikt att jag ska kunna må och fungera bättre framemot våren sommaren. Lycka!!!
Tack för ditt aha-inlägg.

föreläser om sockerberoende. Finns en film på nära 1 timme på youtube som heter "bli fri från ditt sockerberoende".
Hon har oxå haft problem med alkoholen och rökte. Har för mig att det pratas om det en bit in i filmen att samma del i hjärnan triggas av belöningen så det kan ju va bra och skippa snuset oxå.
Jag är inne på min tredje dag utan alkohol och har även skippat ciggen för dom 2 i kombination var ren förödelse för mig, den ena drar igång suget efter den andra.
Jag skaffa mig dåliga vanor av dessa i kombination. Du får känna efter hur det känns för dig och om du klarar och bryta 2 stora grejer ihop. Lycka till!

Hej LNA69,

Jag hade ett dagligdrickande, som mycket liknade ditt. Efter tillräckligt många år av det var jag inte lycklig ens då jag drack. Det är, vad jag förstått, en stor del av sjukdomsbilden, att alkoholen överbelastar belöningssystemet så att man inte mera känner sig lycklig i situationer där man normalt skulle göra det.

Den goda nyheten är att det här systemet långt kan reparera sig själv om man är utan alkohol. Den dåliga nyheten är att det behöver mycket tid för att göra det. Efter många års drickande talar vi om betydligt mera än en månad. Jag tror att det var efter ca 3 nyktra månader, som jag skrev här om att jag plötsligt upplevde ett spontant lyckorus. En känsla som jag inte känt på många år före det (varken nykter eller full). Fortfarande (efter drygt 5 månader) känns det ofta knyckigt i belöningssystemet, som om det skulle tända bara på en cylinder.

Med det här försöker jag inte säga att de första nyktra månaderna måste vara illa. Tvärtom, åtminstone för mig har det senaste halvåret varit mitt överlägset bästa på mycket länge. Så mycket har gått mot det bättre. En nykter månad är ett bra mål, men det blir lätt som att klättra uppför ett brant berg, bara för att vända om just före man når skogsbandet och kan börja se utsikten. Så när det målet är nått är det värt att fundera på hur det skulle kännas med några månader till.

Hur mycket stöd får du av maken? Är han beredd på att också hålla en vit månad, eller åtminstone inte dricka hemma? Det är, enligt mig, inte alls för mycket stöd att be om. "Men det är så gott" är ett väldigt svagt argument, då en annan mänskas fysiska och psykiska välmående ligger i andra vågskålen. Vad har du för andra strategier för att stå emot när suget slår till?

Lycka till, hur du än gör. 24 timmar eller 1 månad i taget!

ett lycka till värmer gott i jobbet med att bli fri.
Trist att du åkte dit men det är väl en klassiker för alla antingen det är sprit, mat, socker, nikotin osv det där med att man bara ska testa en gång så åker man dit.
Viktigaste insikten är ju att man vet att man måste ha nolltolerans för att inte fastna igen. Då får man jobba utefter den hållpunkten och förhålla sig till det.
Att inte trycka ner en själv för hårt om man gjort ett avsteg är viktigt så att man inte hamnar i en ond spiral och tänker att jag lika gärna kan fortsätta för det går inte vägen ändå.
Nu tar vi ett nytt avstamp och sök hjälp för att komma ur det om man är chanslös själv. Det är svårt att klara detta ensam och man behöver stöttning på olika sätt.

Hej igen Cissi1,

Tar han antabus själv eller går han till någon vårdcentral eller liknande? Förstår att det känns knepigt om du kan fråga eller inte och det naturliga är givetvis att man ska kunna fråga och konversera med sin partner, risken är dock att han kan bli lite irriterad.. Ett förslag är att du låter det vara tills/om du ser några tecken på att han kan ha druckit och då isåf fråga om allt går bra med antabusen. Det är inte lätt, jag förstår det. Har du undersökt om det finns någon hjälp för medberoende i närheten? Tror att det skulle hjälpa dig jättemycket.

Ha en bra helg!

och du tagit upp det med din man. Tror det är bättre om man har någon nära som vet problemet och att man vill göra en förändring.
Mitt 2014 eskaladerade rejält på intag av alkohol och min stora last är rödvin.
Jag försökte i februari och sluta med alkoholen men det gick ej vägen då.
Nu är jag på banan igen med ett nytt föröka och känner mig väldigt besluten att klara det.
Jag funderar starkt på att få hjälp av nån kbt för att få till en förändring och tänker hitta någon efter alla helgdagarna.
Önskar dig all lycka till i ditt beslut att komma ur alkoholberoendet.

Nej, än ska jag inte sluta :) till slutet av januari ska jag fundera en gång till. Tror jag behöver oxå att som många ni andra få prova på att vara nykter på egen hand, utan antabus-hjälp. Men antabusen har hjälpt mig att ta mig upp några snäpp från det absoluta mörkret och hjälpt mig klara några mål som gett mig bättre självkänsla. Bara känslan att kunna säga "jag klarade just det".

Hej.........ge inte upp .
Prova igen även om det är svårt ....men prova igen och ge inte upp !!!!!!!!!
Kram

Tillsammans så ska vi klara oss ur den här sorgliga skiten.. Mic - återfall är vanligare än vad man tror. Huvudsaken är att du är tillbaka här och "skriver av dig". Tove du är ett steg närmare nu än vad du var igår. Varje dag är viktig! Nykterheten är den enda lösningen för alkoholister som oss. Vi måste kämpa!

Jag hatar alkohol!!! Jag var nykter i 9 dagar nu före nyår.. Det är faktiskt den längsta vita perioden jag har haft på 3 år.
Så skulle jag bara smaka på lite rödvin dagen före nyårsafton.
Då var det kört!
Drack utan pause i nästan 4 dygn. Nu ligger jag i soffan och är förtvivlad. Bakfull, hjärtklapping, ångest, klarar inte slappna av, klarar inte äta, ser ut som ett monster och känner mig helt rutten. Sårat min familj, min sambo, mina vänner ... Alla är trötta på mig.
Mina tomma ord! ALla löften.. Smygdrickandet... Gömda flaskor och ölburkar i hela lägenheten...
Jag är chanslös mot Mr Alkohol.. Han klarar att lura mig varenda gång.. Gång på gång på gång.. Men nu, nu måste det få ett slut.

Tack till alla er som är aktiva i dessa forum. Att läsa era trådar hjälper verkligen. Att veta att man inte är ensam i kampen mot den där jävla alkoholen... Alkohol är roten till all ondska och allt hemskt i mitt liv. Jag hoppas att jag klarar det den här gången.

Kram till er alla som kämpar där ute!

tittar in ibland men inte ofta. Om ni inte har personliga kontaktvägar tror jag du kan hitta henne i en AA kvinnogrupp i huvudstaden, dock bara som jag tror.
Lycka till trollnäsa, jag minns dig härifrån och från din blogg. Allt det bästa till dig / mt

Känns det bra?

Jag känner så igen mig i ditt drickande. Exakt samma problematik. Har länge varit orolig för att min "riskkonsumtion" ska övergå i "katastrofkonsumtion". Jag är så trött på att känna att jag inte riktigt har kontroll längre. Det känns mer som att alkoholen kontrollerar mig.

Nu ska maken stötta mig in i ett vitt Januari. Har inte varit nykter en hel vecka sen barnen var små så det vore ju fantastiskt.
Har berättat om min oro för honom, som för övrigt inte tycker att mitt alkoholbruk är något större problem.

Hur går det för dig?

Tack för svar. :) Jag har länge funderat på att det är jag som gör det till ett problem, inte dem. De kanske tror jag har tråkigt, och att inte göra saker med mig lika ofta. Jag ska görsöja träffa mina vänner och själv bjuda in till aktiviteter där vi inte dricker, tex bio för att umgås på andra sätt. Jag har en vän som är nykter alkolist och jag får mycket stöd av hen. Jag ska också vara riktigt ärlig mot mina vänner om min bakgrund med ångest. Att det inte handlar om "att vara duktig" och inte dricka. Utan att jag mår riktigt dåligt. Är man riktigt bra vänner så kommer inte alkoholen vara orsaken till att vi tappar kontakt. Nu har jag haft en nykter jul och nyår och våren känns ljus. Tack!

Har pimplat på rätt bra under 2014... Fredag och Lördag är standard för mig ca 1 flaska vin, sedan två glas på Söndag. Måndag och Tisdag har jag försökt hålla "vita". Sedan Onsdag, då är det ju lilllördag, två glas vin, sen Torsdag, då är det ju snart Fredag... Osv... Hela året... Semestern ska vi inte prata om...

Julafton, en eller två snapsar för mycket, Nyårsafton, kunde lätt hoppat över de sista två glasen. Aldrig full, men en obehaglig känsla av tappad kontroll.

Nu har jag pratat med maken om att han ska stötta mig in i ett vitt Januari. Har inte varit nykter en vecka i sträck sen barnen var små. Så en hel månad vore ju fantastiskt. Vi gillar vin båda två, även om maken har mer kontroll på sitt drickande och inte är riktigt lika törstig som jag. Igårkväll blev det lättöl, gott faktiskt. Och skönt att gå och lägga sig nykter en fredagkväll. DET var Lääängesedan!

Jag tar nu 24 timmar i taget även om hela januari är målet. Tre dagar nu...

Jag känner igen känslan av att alkoholen inte ger någonting längre, ingen effekt förrutom den som kommer dagen efter och
den kommer med ränta!! Allan Carr har rätt, vin är inte gott, tror bara det är en "accepterad" orsak för många att dricka!
Kämpa vidare!!

i alla fall tror jag det.Men ingen antabus och ingen terapi.Allt det ska isåfall påbörjas nu till veckan.Han är starkare gladare och mer beslutsam.Men fortfarande precis lika egoistisk.Så har han aldrig varit tidigare under våra 20 år.Det är en trevlig egenskap han har lagt sig till med nu de sista åren.Jag klarar med möda att lägga locket på alla frågor.Nu ska jag återigen försöka låta honom vara den som tar initiativ till samtal och till att öppna upp sig.Då får vi se om det överhuvudtaget blir något sådant.Jag mår sisådär.Bitvis är jag så mycket starkare nu i mitt ensamliv och har stadga på många plan.Men idiotiskt nog fattas han mig ändå.

Skulle ha kunnat skrivit detta själv... Känner igen mig själv i det du skriver, förutom att mina barn är stora. Men jag känner också att jag MÅSTE ta mig ur detta NU! Om jag ska ha nån chans till en lycklig framtid!

Med liknande problem. Dricker inte så ofta, men kan inte sluta när jag väl tagit första glaset :/ Men nu äntligen inser jag att det gått för långt! Min älskade särbo har bestämt att vi måste ta en paus i vårt förhållande till jag kommit fram till vad som är viktigast - familjen eller alkoholen. Jag har sagt förut att jag ska sluta dricka, men har alltid "fallit" tillbaka och särbon har ju hela tiden förlåtit mig...fram till nu. Denna gång gick jag för långt och nu har han fått nog! Och jag kan inget annat än att förstå honom. Jag ser nu själv att jag måste ta tag i mitt liv och verkligen sluta dricka! Ser så mycket av mamma i mig, och hon smög med sitt drickande vilket vi tyckte var synd och påpekade ofta för henne att hon måste dra ner på sitt drickande. Nu sitter jag själv i liknande sits. Att söka upp denna sida är mitt första steg! Hoppas kunna hitta stöd och råd här. Jag ska även ta upp mina problem med min läkare och terapeut, då jag dessutom lider av depression och ångest.
Jag har tre underbara barn och ett barnbarn. Och jag vill så gärna "ha tillbaka" min älskade särbo och mina två bonusbarn!

God fortsättning på det nya året!

Jag blir bara så glad av att läsa det där.

<3