Senaste kommentarerna i forumet

Ja vet inte om jag håller helt med dig. I mitt fall har inget hänt ännu. Jag kan inte dricka måttligt, alltså super mig inte skit full häller utan gör allt för att ingen ska märka nåt, dricker "lagom" för att ingen ska märka. Hittills har ingen märkt nånting alltså har det inte blivit problem i form av skandal. Men det är ett helvete att ge fan i att dricka. Finns det hemma så dricker jag annars köper jag. För eller senare tar man en klunk för mycket. För eller senare brister fasaden. Därför tar jag tag i det nu. men det finns ingen i min närhet som tror att jag just i detta nu kämpar för att inte dricka. Fast jag har berättat för min fru delar av problemet så tror jag inte att hon inser mitt riktiga problem

Enligt mig är "man" alkoholist när/om alkohol utgör ett direkt eller indirekt problem i ens liv.
Även om man bara dricker på nyårsafton, när varje nyårsafton slutar i katastrof.
Även om man "bara" tar ett glas vin varje dag, när det enda glaset påverkar dig negativt.

Jag rekommenderar AA. Där finns människor med oerhörda insikter som är till stor hjälp.
Trots att flera av dessa människor nått en till synes långt djupare botten än någon som har sin familj kvar.
Det kan verkligen vara fullständigt förlösande.

Du är jätteduktig!! Bara att bestämma sig för att berätta är ett stort och smärtsamt steg. Dit har inte jag nått ännu! Jag försöker i det tysta än så länge. 2 veckor är jättebra! Jag tror på dig!.

Varje dag är en kamp! Du är jätteduktig som sätter upp mål för dig själv och köper hem alkoholfritt. Tror precis som andra att det är jätteviktigt att planera in andra aktiviteter som inte är förknippad med vårt drickande.

jag måste nu gå emellan lite här.. det är inte så skoj att umgås med en som dricker och som dessutom har alkoholproblem.
Det är väldigt lätt att som nykter partner gå in i försvar,ilska och annat som skyddar en mot det faktum att den man lever med faktiskt väljer att droga sig mitt framför ögonen på en.
Sämre betyg kan man inte få som partner,att man inte är värd en nykter och dräglig samvaro.Att man som nykter måste ha strategier för att skydda sig själv och sitt självsliv blir ett måste efter ett tag i en relation där det dricks för mycket.
Skällsord och brist på respekt hör ju inte hemma i nån relation,men inte alkohol i överflöd heller.Hoppas jag inte trampar på alltför många tår här.Jag försöker låta bli att generalisera.
Ibland är det ju den nyktra parten som står för skället och obehaget och den som dricker som flyr in i dimman för att slippa.Ingen nämnd ingen glömd..

Har inge över för drama. Gemensamma vänner och arbetskollegor har inget med detta att göra. Facebook är inte rätt form för det helt enkelt.
Hade hon postat här inne, hade jag inte brytt mig alls. Kanske snarare positivt.
Skapar inget, bara förstör.. och kostar kraft och tid.
Anledningen att ni får uppleva drama från min sida är enkel.. jag är anonym,det är en bra form på gnället.. Ni ger mig feedback anonymt och rakt.
Gissar att möjligtvis om frun hittade tråden, att just hon skulle kunna veta vet som skrivit tråden.. Men i övrigt är det perfekt...

Ja, fast..nä.
Alltså ta detta på rätt sätt..
Men det spelar ingen roll om jag är hemma eller inte.. När jag är hemma sitter hon ensam och lägger pussel, pysslar med tvätten, städar en garderob... och dricker vin.
Hon undviker mig , och jag henne.. Och om det nu var så att hennes nykterhet skulle vara beroende på mig, hade vi varit fel ute iaf.

Träffade jurist igår. Papper påskrivna av oss båda och ska skickas in till rätten, värderingsman bokad.
Så blir det. Jag tänker inte må dåligt för att hon gör det. Vi är ansvariga för det liv vi lever.

Och varför kallar du henne så nedlåtande för " primadonna"?
Det svider i hela mej när jag läser det.

Jag tror det hade gjort stor skillnad om du stannat.
Min man har också ett förhållande med skogen som han ofta föredrar framför mig, vare sig jag är nykter eller full.
Lätt att känna sej överflödig då.
Flaskan stannar ju åtminstone kvar i alla lägen......

Har samma problem, vill sluta dricka vin varje dag. Skall verkligen göra ett tappert försök nu. Fint att detta forum finns så vi kan peppa och stötta varandra. Får ta en dag i sänder och hålla tummarna att det funkar. Lycka till alla som kämpar på.
Kram.

KarinAnna: Vill bara säga att min far är alkoholist och har varit hela mitt liv. Det jag är absolut gladast för är att min mamma lämnade honom tidigt så att jag har kunnat växa upp i en trygg miljö och det har gjort mig stark. Det räcker med de gånger jag minns sen jag var liten samt alla gånger jag sedan försökte hjälpa honom i tonåren. Det sätter sina spår så att det räcker att se sin far full de gångerna. Lögnerna följer med sjukdomen alkoholism tyvärr och det är fruktansvärt att inte kunna lite på någon som står en så nära. Det finns såklart flera exempel där alkoholisten lyckats sluta och håller sig från spriten och allt slutat lyckligt, men jag har tyvärr aldrig sett min far lyckas och man hör om så många som stannar och ger nya chanser hela tiden men plötsligt har tiden gått och du har låtit ditt barn växa upp bland detta och det tycker jag inte att du ska tillåta. Sett ett ultimatum och håller han det inte så tycker jag tyvärr att du ska lämna...

Tanken är att få stöd och support av andra som befinner sig i samma situation som jag. Jag dricker varje dag och vill få ett slut på detta. Sköter mitt jobb och omgivningen vet inte om mitt problem ännu, men det är nog en tidsfråga innan det kommer fram. Jag skäms och mår dåligt av att jag inte har kontroll över mig själv och mitt drickande.

Jag har egentligen inte ställt till med någon skada utåtsett. Folk uppfattar nog mig som rätt städat kille och även min fru har inte märkt alla mängder jag dricker. Jag kan känna sug när som helst. Smyg dricker på veckorna. Känns som att piramidens topp är snart nådd och jag blir avslöjad och det kanske händer nåt idiotiskt på köpet.därför vill jag ta tag i det innan. Har en pappa som inte spottar i glaset precis. Så jag vet vilken egoist en alkoholist kan bli. Och dem känslor börjar jag åxå få. Hämta barn på kalas på en fredag kväll kan göra mig skitarg för då kan jag inte dricka. det skulle kännas pinsamt att ringa och be om antabus. Jag har nu bestämt mig att sluta dricka och det har jag berättat för min fru men har inte varit helt ärligt med allt jag drack bara mest om att jag känner sug efter a. Jag hoppas att jag kan hålla detta löfte om inte ska jag fråga efter antabus. Nu har jag hållt mig nästan 2 veckor tror jag och det känns jobbigt varje dag. Att planera semester utomlands utan a osv...

Jättebra jobbat. Du har dessutom bjudit på ett gripande och inpirerande läsning. Själv nykter i 2 veckor idag.

Vad innebär antabus?. Det är helt nytt för mig.
Jag är ganska social av mig men just aa möten känns lite svårt. Jag har inte så mycket att berätta. Dricker för mycket och vill ändra på det. Och när är man alkoholist? Tack för dialog

Hej vännen,
Min pappa gick bort i sviterna av sin alkoholism förra året. Han var en underbar människa och pappa men han drack när jag var liten och det har ju satt sina spår. Jag har enormt höga krav på mig själv, MÅSTE fixa allt, litar inte på att någon annan kan, vill göra ALLA nöjda OCH glada till vilket pris som helst, kontrollbehov och en konstant grämande känsla av att jag inte mår helt bra.
Så nu är han död men min mamma lever och hon är på väg på samma bana. Dock vill hon gärna vara barnvakt men är då disträ och orkeslös fast nykter då.. enda gången hon kan vara. Men nu vet jag inte.. man blundar ju från problemet ändå. Jag tänker kanske fel men det borde ju svida någonstans och NÅGOT måste man förlora på sitt missbruk, man ska inte kunna missbruka och ändå ha kvar allt. Relationer handlar om att ge och ta och om man känner konstant oro när man lämnar sitt barn är det en björntjänst mot både en själv och ens barn. Den enda som får som den vill är missbrukaren. Som kan fortsätta som vanligt OCH få alla previlegier av en sund familjemedlem. Så visst ska de få träffas men under kontrollerade former och inte ensam. Är de fulla ska de absolut inte ses. Fulla människor är skrämmande.. de beter sig märkligt och oförutsägbart och alla vet vi att barn behöver förutsägbarhet för att känna sig trygga.
Jag svamlar på nu men jag försöker argumentera till oss båda..
Med detta har jag också en dotter på några år.

Jag börjar inse det nu också. Tack o lov! Jag jobbar med mig själv nu och har fokus på det och redan nu märker jag skillnad. Igår och idag har han inte druckit vad jag vet och vi har pratat lite idag. Jag avvaktar lite med ultimatum så jag vet att jag orkar genomföra det.

85 dagar nykter. Jag älskar att jag samlat ihop alla dessa dagar. I lördags klarade jag av en hel dag och kväll totalt omringad av alkohol där alla i mitt "gäng" drack utom jag. Och vet ni vad? Det kändes inte så hemskt! Det kändes bra! Till en början kände jag: fan vad gött med en heldag ute med en rusfylla. För varje minut som jag gick blev jag dock mer och mer stark i min nyktra tankebana. När kvällen blev sen och alla fortsatte dricka på stan bland krogar och öltält valde jag nöjt att stanna hemma ensam med tända ljus framför melodifestivalen. Fyfan vad jag är nöjd. Fyfan vad jag är stolt. Jag trodde inte jag skulle klara sånt här, eller ens att jag skulle vilja klara det, men jag gör det!!! Och förresten är det en ganska god bekräftelse när man ser folk förändras, bli dryga och stinka fylla att man gör rätt val. Inte ett dugg bakfull blir man ju heller så dagen efter på Ikea blev en härlig söndagsutflykt. Älskar min nykterhet just nu.

Frågan är om han inser sitt problem?

Dvs allt är inte bra, men det är inte motigt hela tiden. Håller mig stabilt ifrån vinet. Nykter dag 25 idag. Går mot vitt rekord sen mina a-problem grundlades med allt vanemässigare vardagsnervarvning med väldigt länge två glas vin för 1,5 år sen. Ha haft en vit månad, för ungefär ett år sen. Men det tangerar jag snart.
Har haft en del ångest i veckan som var och då åt jag i överkant. Ändå rätt så nöjd med helheten tycker jag ändå att jag kan vara.

Jag tror på dig tjockafrasse! Jag vet hur det känns när det är riktigt mörkt. Idag ser jag ljuset på ett sätt som jag aldrig gjort förut. Du klarar det! Och fortsätt dela även de mörka tankarna. Man behöver få dem ur sig. Ur systemet. Det lättar. Vi är många här som stöttar dig! Heja-kram!

Du har påbörjat rätt väg nu när du ser problemet. Våga bestämma dig för att du är värd en bättre väg än den du vandrar nu. Livet utan alkohol kommer ge dig en ny syn på dig själv och det här forumet kan stötta dig. Det har hjälpt mig på vägen fram till idag då jag varit nykter i över 80 dagar. Jag hejar på dig!

Vi är många som tänker som du..... tyvärr. Gå till en läkare få antabus utskrivet. Ta kontakt med en aa-grupp. Börja prata med andra som har samma problem. Tro det eller ej du är inte ensam även om man känner sig jävligt ensam. Har du någon hobby?

Konfrontera honom med dina känslor. Ställ ett ultimatum som du kan leva upp till. Typ mig eller a annars flyttar vi isär. Jag vet inte. Farligt eller livsnödvändigt. Prata med soc de kan ju erbjuda honom samtal. Prata med hans arbetsgivare, de kan hjälpa. Har inget bra råd men du kan ju inte leva så här.