Senaste kommentarerna i forumet

Tittar bara in och säger STORT grattis till dina fem månader, var stolt! Vart hade du "varit" idag utan din nyktra period? Ingen vet antagligen och det är inte lönt att spekulera men jag tror det är nyttigt med tid för reflektion. Hur är det idag, hur var det för 5 månader sedan.. Ja, du vet! Men glömmer så lätt på nå vis.

Tycker du är grymt duktig, vet ju själv hur jobbigt det är vissa perioder då motivationen tryter.

Hejja hejja!! :)

om mig Flupp så kommer du att må ganska vedervärdigt.Man tror att nu börjar det fria livet utan kontroll och bättre mående.Men så roligt ska vi inte ha det :) Nu kommer ångesten ensamheten och tomheten ångande.
Tidigare hade vi vår drickande partner att fokusera på och nu måste vi ta hand om oss själva.Du är man och kanske har bättre förstånd att se att problemet är hennes och verkligen mena det.Då finns det ju hopp att du ska klara den här övergången galantare än vad jag gjorde.I mitt fall så var både skulden att han mådde dåligt och drack min,fast jag med förnuftet visste att det inte var sant.
Först nu börjar jag se honom som en egen person som tagit alla dessa steg bort från oss och vår relation pga sitt drickande.
Men i början så är det svårt att skilja ut känslorna från varann.Jag önskar dig lycka till,och var inte så hård mot din fd käresta.Hon är inte frisk och har antagligen inte varit det på länge.
Förståelse och förlåtelse värmer hjärtat bättre än ilska och bitterhet.

Idag har det varit tungt. Fick meddelande från mamma idag där hon skrev att jag gjort henne till alkoholist. Att hon inte vill ha kontakt med mig längre. Att allt är mitt och pappas fel. Jag är så trött på att ta den här skiten. Jag vill bara hjälpa men får alltid skit av henne till slut. I 15 år har jag hört det här snacket nu. Känner mig uppgiven. Jag vet ju att det inte är mitt fel, men är så trött på att vara slagpåse...

Inte mina tår heller :)

Nä, jag bryter ihop ibland, men det är bara hålla blicken på målet.
Hon ska ut på egna ben. Då kan en förändring ske för oss båda, och förändring är bra.
Jag är mitt eget ansvar. Hon får ta sitt ansvar.
Har inga planer på att må mer dåligt för hennes skull.
Blir det ingen förändring när hon flyttar, är vi redan skilda, och ekonomin ordnad.

Alkoholfria veckor skall det stå.

Ja Ulla-Bulla du har helt rätt.
Det är väldigt komplicerat.
Mina tår trampade du i alla fall inte på :)
By thé way - nykter nu i 18 dagar och det börjar faktiskt kännas lite bättre.
Sover hyfsat, inte lika mycket mardrömmar, gått ner två kilo......
Skriver detta som en uppmuntrans till de som gör sina första två vidriga alkortis veckor.
Håll ut - det blir bättre!!!

Hej SaliaAmalia

En anledning att endast rubriken sänds kan vara att forumet inte kan hantera emojis. Om detta är fallet för dig prova gärna att posta ditt inlägg igen utan emojis. Vill passa på att välkomna dig till forumet.
Li-Lo
Alkoholhjälpen

är den känsla jag har i dag. Känns så sjävklart att äntligen på djupet känna att jag druckit färdigt. Nu är det över, nu väntar ett bättre liv. Har läst så mkt senaste tiden här inne och glatts med de som slutat kortare eller längre tid. Nu är det min tur. Kan också hänga ihop med att jag börjat gå i kyrkan och lyssna på mässor, allt sammantaget tror jag mynnar ut i denna dag när jag inte längre känner rädsla för att misslyckas. Lugnet i kyrkan är detsamma som kan kännas på ett AA-möte, det finns en gemenskap och en kraft. Hoppas att vi alla ska få leva utan alkohol när vi nu kommit så långt i vårt missbruk att vi inte längre kan hantera den. Jag har ingen chans mot alkoholen, kommer aldrig att få. Och just nu känns det bara som en bra känsla att ha gett upp. Kram!

Jag har inga vettiga kommentarer att ge.Om du orkar fullfölja en brytning,så gör det.Vägen tillbaka finns ju alltid om ni båda tror på det och vill det.

Blodet var i kombination med tanken på pappas cancer en mycket bra påminnelse om att alkohol är cancerframkallande.

Socker göder cancercellerna. Socker låter jag bli att äta i någon större mängd.

Jag kan sköta min kost men av någon korkad anledning så har dryckat inte ingått i kosten. Tja ibland så undrar man hur hjärncellerna fungerar.....eller deras icke funktion.

Förr så kunde jag låta bli att dricka på vardagarna men det starka suget kom allt som oftast på torsdag eller fredag. Oftast var det känslomässig flykt från livets många bekymmer som ekonomi etc. Men vinet användes även för avslappning och firande. Dryckandet började öka för lite drygt 10 år sedan dock med nästan 2 års uppehåll vid graviditet och amning. Med öka menar jag att antalet helger jag drack ökande. Helt plötsligt börjar vi också fira jul med alkohol även om mängderna var små och kontrollerade. Under min uppväxt så hade vi aldrig alkohol på julen.
För ungefär tre år sen så drack jag ungefär 2 flaskor vin i veckan, på helgen, men inte riktigt alla helger. Men då kom en av mina stora livskriser. Jag, den mest trogna människa i världen blev otrogen mot mannen i mitt liv. Min bästa vän och pappa till mina barn. Att min hjärna bara kunde bli så korkad förstår jag fortfarande inte. Detta ledde till jobbig skilsmässa. Efter denna idiotiska handling eskalerade mitt drickande. Jag började dricka mer på vardagarna. Oftast när jag umgicks med mannen jag var otrogen med. Idag är vi sambos och jag älskar honom. Han kan dricka en öl vardagkväll men kan nöja sig där. För honom räcker också folköl eller lättöl. Jag är ingen stor öldrickare utan vinet har varit min last.
Antalet flaskor per vecka har genom dessa år stadigt ökat och nu var jag nog uppe i 5 flaskor vin i snitt och lite starksprit per vecka.
Jag har varit medveten om mitt problem länge nu men inte orkat ta tag i det fullt ut. Från 1 januari har jag fyllt i min app med målet att inte dricka något de veckor jag har mina barn. Jag har misslyckas med det även om jag har kunnat låta bli vinet vissa av dessa veckor, åtminstone på vardagarna.

Summa summarum jag är sugen på vin varje dag, jag dricker mig påverkad när jag dricker men jag kan mycket väl stanna vid två glas också....en bra dag. De veckor jag har låtit bli att dricka detta året så har jag varit i en dimma. Säkert abstinens. Dessa veckor har jag också tagit min medicin som jag inte ska blanda med alkohol vilket jag dock gjort tidigare år men nu har jag lovat mig att inte blanda igen.

Grattis till dag 1! Hoppas det gått bra för dig dag 2 o 3 också. Har haft flunsan så jag har varit låg. Jag är i vart fall inne på min tionde dag utan en droppe A. Känns bra att kroppen får hela ifred utan A. Dessa dagar har det gått åtskilliga liter av Ramlösa o massor av godis. Till helgen ska jag fortsätta min resa genom att praktisera meditation o lära mig yoga. Behöver lära mig att vara här o nu o att koppla av på annat sätt än med A.

Jobbade måndag. Pannkillen kom och mätte på min pelletsbrännare. Allt var bra. Onsdag morgon stannar brännaren 15 grader i huset. Upp 6.30 med 39,5 grader feber och igenkorkad hals. Satt i 3h och försökte få igång skiten. Bytte tändelementet och nu funkar den igen. Hela lovet låga jag i halsfluss skitkul..... not. Jobbat två dagar efter lovet. Jag är fortfarande dränerad på energi. Allt är så trist, inget att se fram emot. Dagarna bara lunkar på. Så jävla trött på allt just nu. Mest trött på mig själv. Vet inte vad jag ska göra snart.

Har du en sambo som är värd namnet så älskar hon dig för den du är och vill hjälpa dig. Skulle hon bli arg eller sur ja då är det inte mycket att förlita sig på, hoppas du tolkar det jag skriver på rätt sätt. Vi vänder på dig. Om din fru smygdrack och du senare flera år senare kanske får veta detta. Hur skulle du känna dig då? Skulle du inte vilja veta nu och hjälpa till? Du ska naturligtvis göra det som känns bäst för dig.

Blod i avföringen kan ju vara annat också som hårdhet mm. Härligt när man kan sätta gröna lappar på sin kalender. Bara att kämpa på ta en dag i taget.

Att ta dig ur relationen. Du måste göra det som känns bäst för dig. Du skriver att du inte tål se han mm. Dina känslor verkar ju inte finnas där.

Och då kan jag sätta grön plupp i min app :-)

blev det innan nästa återfall. Jag borde ju vara överlycklig men blev om möjligt ännu mer förbannad och besviken när han till slut drack igen.
Jo visst har jag varit glad och tacksam under tiden och har börjat kunna slappna av mer. Men under ytan har jag vetat att snart dricker han igen. Han kommer att ta ett återfall. Konstigt vore det annars. 5 månader. Så länge har han aldrig varit nykter nånsin. Så jag borde väl tycka det är bra. Men för mig så är det noll som är bra. För mig så känner jag att det gäller att aldrig börja igen, aldrig ta första ölen.
När jag har frågat honom så har han sagt att han inte tänker på det just. Att det går förvånansvärt bra och att det är helt riskfritt att han ska dricka. Detta på grund av att han har en massa andra problem och tics. Han är helt fixerad vid sin kropp och att han tappar muskler och är förslappad, trots att han tränar som en idiot och går långa sträckor varje dag. Dock äter han bröd okontrollerat på kvällarna. Han äter nästan inget på dagarna för att kunna äta hämningslöst på kvällarna. Bröd är öl i fast form och hans ätande är bara en annan form av beroende. Han är väl medveten om detta. Inser att han är en beroendeperson på alla plan. Han gör allt för mycket. Snusar för mycket, äter för mycket, tränar för mycket osv. Dock har han gått iväg till en psykolog för att jobba med andra bitar som inte handlar om alkoholen, detta efter påtryckningar från mig och hans alkoholterapeut. Han säger han gör det för att jag vill det, men tror ändå att han innerst inne vill detta för sin egen skull, annars skulle han inte gå iväg och betala dyra pengar för terapi om han inte själv inser han behöver det. För trots att alkoholen varit borta så har han mått riktigt dåligt och det har varit mer än jobbigt skulle jag vilja säga. Att alkoholen varit frånvarande har inte varit lösningen på allt. Tror nånstans att allt annat kommit upp mer till ytan. Frågan i hans fall är väl vad som är hönan eller ägget. Misstänker att det finns beteenden, känslor och tankar som han hållt undan med hjälp av alkoholen och att problemen runt alkoholen överskuggat de andra problemen som ligger under ytan. Inser att detta är mer komplext än jag trott.
Inser också nu när han väl dricker att det för mig nu blev ännu värre. Det gjorde inte saken lättare att det gått 5 månader. Jag tål det ännu sämre och blir mer förbannad och besviken, trots att jag fattat att han kommer att ta återfall. Jag klarar det inte. Tål inte se honom. Vill göra honom illa. Är på honom hela tiden. Vet ju att det är bättre att jag låter honom vara, inte säger nåt. Men jag känner mig så trängd. Han gapar om vart han ska ta vägen (det är min lägenhet) Men jag känner att var fan ska jag ta vägen! Jag bor här också. Nu känner jag att nu måste jag nog ta steget ur relationen. Jag klarar inte återfallen. Jag kan inte vara ett stöd för honom i hans tillfrisknande.
Om det nu är ett sånt. Jag känner mig så förbannad på mig själv också som utsätter mig för detta. Känner mig ledsen över hur långt jag har anpassat mig till honom och att vara honom till lags för att han ska må så bra som möjligt.
Känner mig rädd och orolig att det ska bli en sån lång period igen, för han verkar ha svårt att sluta när han väl börjat och nu har han druckit 5 dar igen så jag rädd han inte kommer kunna stoppa nu.
Jag har sagt att så här kan vi inte fortsätta. Det är bättre han flyttar iväg själv och så får han kämpa med detta själv. Han är välkommen att höra av sig när han varit nykter ett år, då kan vi se. Men då kanske jag inte är intresserad av någon fortsättning oavsett.

Det inser jag åxå. Jag är bara rädd i början att behöva hantera min relation plus alkoholsuget. Försöker finna stöd här så länge. Ska ta tag i detta åxå.

Den där jäkla alkoholen, abstinensen driver människor starkare än kärleken. Det är hemskt. Vanmakten är jobbig. Hade själv en mamma som söp. Alkoholen viktigare än sitt barn. Det gör ont att stanna men det gör också ont att lämna..... för stunden men tiden läker såren. Vad du ska göra vet jag inte men TÄNK PÅ DIG SJÄLV! Prioritera hur du mår. Många stora varma kramar från mig.

Skulle bara vilja ge dig en stoooor kram. Vilket liv du haft. Jag tycker ni ska ha kommandot vad gäller träffar med din mamma. Tyvärr kan ni inte ändra på henne. Träffa när hon är nykter

Ersätt vinet med cola eller annat. Ta en dag i taget

Om du läser trådar kommer du upptäcka att de som lyckats sluta dricka har en vilja att ta hjälp för det är oftast inte lätt att klara på hand. Antabus är en medicin som gör att du inte kan dricka. Var livrädd för mitt första aa-möte men ack så skönt. Berätta för din fru att du druckit i smyg och nu vill ta rag u situationen. Ärlighet varar längst

Du gör det så bra MåBättre! Både för dig själv och för andra som du peppar här på forumet!

Känns lite som vi följts åt sedan vi startade båda två. Det känns bra tycker jag, att vi båda biter i.

Ha en fortsatt bra kväll och vecka! :)

Det handlar mer om rädsla. Jag har bestämt mig att inte dricka. Jag är osäker på hur hon reagerar. Jag tänkte att det är bättre att jag berättar när jag har koll på läget själv och brotten är preskiberat. Jag har trots allt druckit bakom ryggen på henne rätt mycket. Hon vet nu att jag inte ska dricka mer.