Senaste kommentarerna i forumet

Härligt att det är fredag, känner mig inte orolig över helgen. Vi köper inte hem något. Ser fram mot en lugn kväll och vakna pigg imorgon. Min man säger till mig att du ska se, det här är nog det bästa beslut du fattat hittills i ditt liv. Jag märker att hela familjen har börjat andas ut, börjar tro på att det håller. Själv känner jag mig övertygad, jag mår jättebra nykter. Trevlig fredag på er, idag tar vi inte första glaset!!

Ena dan snö och halt, sen regm och nu ser jag att det snöat igen. Man får hoppas att det inte är is kvar under, det gäller att gå försiktigt idag. Det kan nästan bli en liknelse till nykterheten, det kan finnas små isfläckar under fast man tror vägen är bar, ha,ha. Du har nog rätt Andas att man får aldrig glömma var man kommer ifrån. Jag tror det löser sej med tiden och man behöver inte se längre än en dag i taget. Jag vet att jag inte klarar av att dicka alkohol så det gäller faktiskt framöver men problem och funderingar behöver jag bara ta en dag i taget. Så är det nog.

Jag läste för länge sen om en av skådespelarna i Sex & the City, minns inte vad hon heter. Hon sa att hon inte dricker alkohol och på frågan varför sa hon: "it was getting in the way of what I wanted so I stopped". Himla bra sagt. En bra översättning till det så har man svaret om nån frågar.

Så har jag också Sarah Dawn Finers låt "I'm moving on" som pepplåt, lyssna på texten.

Jag känner mej starkare och starkare och ser med spänning fram emot helgen och hur min man tänker göra. Han har varit ledig hela veckan och inte en droppe sprit där heller.Jag sa förra lördan att han får gärna dricka vin till maten om han vill men han måste förstås åka och köpa det själv. Och vi har ingenting hemma nu så jag vet också att han bara köper så mycket som han vill ha. Det är nog en extra trygghet ändå att veta att inget finns hemma. Jag kan inte falla för nån impuls. Men som sagt, om han köper ska det bli intressant att se OM det känns nåt för mej. Han är nog så glad och lättad över mitt beslut. Inte för att han nämner det heller, lika lite som han skällde när jag drack men jag ser det på honom att han slappnat av.
Ha en riktigt bra dag alla!

Tack!

Vad skönt det måste vara att veta att du klarar att vara nykter en lång period. Och att du fick visshet om att det inte går att rucka på nykterheten med ett glas bubbel! Det känns som om det ibland behövs ett återfall för att fullt ut vilja vara nykter. Du förstod ju inte då att du faktiskt inte klarar det, alltså agerade du efter den kunskapen du hade då. Idag har du en annan insikt och kan agera efter den.

Precis det du var med om efter 1,5 år oroar jag mig redan för! Att jag inte har förstått så mycket som jag tror nu. Men det är ingen idé att tänka så, en dag i taget är ju det som gäller!

Jag tänkte på det sista du skrev.
Hjälper det eller stjälper det att lägga denna period bakom dig längre fram?
Inte för att jag menar att du ska tänka, skriva och älta alkohol hela livet, men att göra som du hoppas på kanske gör att du om fem år har glömt allt jobbigt som alkohol för med sig för dig? Och så kommer det där glaset champagne, fast den här gången förklädd som en rolig paraplydrink vid poolen.

Jag tror att det är viktigt att hålla problemet levande, i anpassad form, för ifall problemet inte lever så är det dött antar jag. Och vad är då problemet?

Det där känns bekant på något sätt. När jag berättade för min granne som är en väldigt god vän så sa hon -"Fast ni blir nog ganska isolerade när du inte kan ta ett glas vin". Det är några år sedan så jag minns inte ens vad jag svarade, OM jag svarade. Hon var inte helt spik nykter vid det tillfället hon sa det, ska kanske nämnas. Vilken inställning! Om inte folk vill umgås med oss för att jag inte kan dricka alkohol då får det baske mig vara. Sådana vänner är jag inte intresserad av. Självklart blev det inte så. Våra vänner blev jätteomtänksamma på ett bra sätt och fixade alltid något annat gott att dricka om vi t.ex. var hembjudna till någon av dem. Jag påminde henne om att hon sagt så här för något år sedan. Hon kom inte ihåg det och tyckte själv att det var helt idiotiskt (och säkert rätt pinsamt). Ett förslag: Berätta för henne hur det kändes när hon sa det. Då får hon en chans att be om ursäkt. Gör hon inte det - okey, då får du fundera lite...kanske.

till din långa nykterhet! Sista april ska jag kunna säga samma sak (om jag vill säga det), att jag varit nykter i 4 månader. Jag känner verkligen att jag fått nog nu och det går att sluta. My Skarsgård sa i Efter 10 att det gick förvånansvärt lätt när hon väl var redo. Hon var ju på behandlingshem en månad förstås men jag har läst nånstans att de allra flesta som slutar med alkohol gör det på egen hand. Det är skönt att veta. Jag kommer att hålla en noll-linje för jag vet att jag inte klarar av måttlighet men där är vi alla olika också. Jag har prövat på det. Jag var helt nykter för ett antal år sen i 1,5 år. Mådde bra, var så nöjd och säker. Sen hamnade jag på en liten familjetillställning, jämn födelsedag, där champagneglasen kom färdigt ifyllda och jag blev faktiskt helt ställd. Jag hade inte förberett mej på hur jag skulle ta mej ur det. Jag inser nu att jag kunde ha låtsas dricka och bytt glas med min man sen men det stod helt stilla. Och så tänkte jag att vadå, ett glas champagne gör väl ingen skillnad. Och det var ok då men ett par månader senare på sommaren tyckte jag att lite vin skulle vara gott och nu skulle jag klara det. Sen blev det snabbt för mycket och mer än tidigare. Jag förbannar fortfarande det där glaset champagne för det var där jag bröt min nykterhet och jag undrar hur livet skulle sett ut om jag valt att säga som det var att jag inte klarar alkohol. Nå nu är det som det är och jag får förlåta mej själv för det som varit och vara tacksam att jag ändå inte gjort nåt oreparerbart. Jag behövde kanske dom här åren emellan som lärotid och nu är jag verkligen mogen. Jag ska inte gå på den niten igen. För egentligen har jag "alltid" känt att ett eller två glas vin kan göra detsamma om jag inte får mer.

Nu i början är det ju mycket tankar kring alkohol och det känns bra att skriva och läsa här. men så småningom räknar jag med att kunna släppa det. jag tänker inte resten av livet klassa mej som nykter alkoholist, det känns för trist. Jag är en som valt bort alkoholen för att den orsakade problem för mej helt enkelt.

Hej Santorini, vad skönt att höra att det flyter på så bra!

Du frågade mig om hur länge jag varit nykter och det här blir mitt svar:

För 6 1/2 månad sen kände jag att nu får det vara nog (nådde verkligen botten) och bestämde mig för att inte dricka vin eller starksprit, bara öl (dock inte starköl). Jag var inte helt beredd att avstå den där tryggheten jag ändå tyckte alkoholen gav mig...

På dessa 6 1/2 månad har jag trillat dit under en 2-dagarsfylla. Första kvällen var ju lite rolig tyckte jag. Resten av tiden gick åt till att fasa ut alkoholen. Det är dock den enda gången jag varit onykter på 6 1/2 månad, så bara det är en fantastisk förbättring mot tidigare!

För 4 månader sen slutade jag även med ölen.
Och har sedan dess druckit ett glas vin vid tre festliga tillfällen, i sällskap. Senast vid nyår. Och egentligen behövde jag inte de glasen, gammal vana att känna att det blir mer festligt med alkohol i handen helt enkelt. Och då jag inte var särskilt sugen så var jag inte rädd för att trilla dit. Konstigt egentligen, varför kunde jag inte kontrollera mig förut men nu? Det är väl att jag tänker annorlunda nu!

Jag säger att jag varit nykter i 4 månader för det har jag ju faktiskt varit i min bok. Inte berusad eller onykter en enda gång! Dock har jag ju inte varit helt vit som sagt.

Och det viktigaste av allt, jag känner att jag mer och mer förankrar en identitet som tillhör en nykter människa. Jag vill inte dricka "som alla andra", min inställning till alkohol har förändrats. Jag ägnar ganska många tankar kring alkohol fortfarande, men det är inte hur, var och när jag ska dricka. Nu är det mer om fenomenet alkohol, kring vilka problem skapas för alla partner när det missbrukas, kring systembolagets funktion, kring hur andra dricker omkring mig osv. Och jag vill faktiskt vara ett föredöme för mina barn, så har jag inte riktigt tänkt tidigare.

Jag är lite rädd för att glömma allt och tro att jag vet vad jag gör, och att jag sakta men säkert börjar med mitt gamla drickesmönster. Jag tycker det har gått lätt efter mitt vägskäl, inget egentligt sug har jag haft t ex. Samtidigt har jag tänkt tusen gånger att jag ska dricka mindre under 3-4 års tid. Så det var kanske tillräckligt bearbetat då jag började en förändring för 6 månader sedan. Och började läsa här!

Det var ett långt svar, men det känns skönt att reda i tankarna skrifligt! :-)

I gamla trådar, nästan alla känns som om dem är skrivna om mig. Tycker det är fascinerande att vi alkoholister är så lika i våra beteenden. Man inser verkligen att det är en sjukdom som följer ett visst mönster. Skrämmande, glad att jag äntligen fått insikt om min sjukdom. Kram på er!

Alla människor är värda Dompan. Framförallt om man kommer till insikt. Jag tycker också att du ska berätta för din fru. Jag skulle bli fantastikt glad om min man hade kommit till den insikten och öppet och ärligt sa som det var.
Om du vill lägga armen om din fru och vara säker på att hon förstår dig rätt så säg öppet att du inte har några "avsikter" men att du gärna vill känna hennes värme. Tror hon skulle bli glad för det med.

Lycka till Dompan!

att hon lämnar dig är mycket större om du biter ihop för dig själv! Men du ska välja din egen väg, du har tagit oerhört viktiga första steg. Fortsätt läsa och skriva här, forumet är en guldgruva av livserfarenhet och kunskap! / mt

Nykter och trött, sovit inatt men var ändå trött när jag vaknade. Äntligen helg snart, trevlig kväll alla!

Nu har jag läst allt. Vilken resa och vilken kvinna du är. Själv känner jag mig helt psykiskt matt. Vet inte hur jag ska gå vidare men vidare ska jag. Saknar min älskade så mycket. Är rädd att hon inte känner samma sak längre. Hur skulle hon kunna göra det? Dompan

Bara en kommentar för att visa att jag är med och lika stark och övertygad som tidigare. Inga problem. Jag hoppas och tror att det går lika bra för er andra.

läsa igenom mina kommentarer innan jag postar och få bukt med alla stavfel..........

att du haft en bra dag och att det brev en produktiv kväll igår i alla fall! Jag ahr gått till och från jobbet, drygt en timme blir det så det får räcka för idag. Här regnar också. Det går bara bra för mej med. Sov riktigt bra inatt och är energisk på jobbet. det är stor skinnad mot när jag drack, då var jag nog tröttare än jag förstod. Javisst blir man stärk i sin nykterhet när man läser om alla som kämpar. Nu är det slut för gott för min del, det får vara nog med strulande och förspilld tid. Ska bli spännande att se hur det känns imorronkväll, fredagskväll utan avkopplande vin. Om det kommer nåt sug. Jag tror inte det men man vet aldrig. Nå hur som helst så ska jag verkligen inte dricka. Hoppas alla får en trevlig kväll.

Stigsdotter, hur är det med dig?

Vände kvällen igår eller blev det all-in som du skrev?

Om det blev all-in så hoppas jag att du inte är hård mot dig själv idag.
Skriv gärna.

/Andas
(som gjort många "all in" i ren frustation de senaste åren...)

Har varit ledig i dag, kom iväg till gymmet och det kändes bra. I dag blev jag helt plötsligt röksugen är väl cirka ett år sedan jag slutade. Tänkte då på en tråd jag läst om att summan av lasterna är konstant, men nu fick min kropp nöja sig med en påse skumtomtar istället och det kanske får bli den nya lasten :-) Annars tycker jag att känns ganska skönt och ett viss lugn finns i kroppen efter träningen.
Har passat på att läsa runt lite ibland gamla trådar och alla livsöden som finns här, gör ju att man verkligen får avsmak ifrån alkohol. Med tanke på hur många som har problem så borde det finnas en alkoholrådgivning vägg i vägg med bolaget. Det borde ju vara lika lätt att få hjälp som att köpa det och givitvis skall man kunna åka till vilken stad som helst för att få hjälp. Många tankar som snurrar om kring just nu.

Klart att du är värd berömmet, Dompan! Det kräver mod att tänka och skriva som du gör.

Jag känner mig hedrad att du vill läsa min tråd! En bit ner i tråden som heter Vägen vidare hittar du länkar till mina tidigare trådar, men det märker du.

/H.

Klart att du ska berätta för din fru, håller fullständigt med Mulletant att det skulle vara den finaste gåvan att få. Berätta från hjärtat, din insikt och din rädsla. Bju in henne hit och gör henne delaktig i din resa. Min högsta önskan är att min "gubbe" skulle göra något sådant.

Lycka till

Du måste vara en människa i särklass eftersom du även kan se försonande drag hos mig. Den allra finaste gåvan? Ja kanske. Men jag är feg, tänk om hon bestämmer sig för att lämna mig. Om jag drar fram flodhästen? Jag har druckit hårt i över ett år, det är klart att hon vet men vad händer när jag säger det? När monstret står i vårat kök? Jag är helt enkelt för djävla feg. Hur gjorde din man? Eller är det för personligt? Hoppa över frågan då.
Jag ser att det finns män som jag på detta forum men på något sätt känns de som för duktiga. Jag vill inte till AA. Jag vill inte skriva en bok. Missförstå inte, jag beundrar dessa killar men tror inte de är svaret för mig. Istället vill jag hålla mig här på anhörigsidan och läsa om de berättelser som skulle kunna vara min frus. I ett försök att förstå? Nu blir det Lelas story. Allt på arbetstid. Jag vill gärna höra inputs ifrån hur ni reagerade när era pojkvänner/makar erkände flodhästen. Hälsar en mer och mer förvirrad Dompan

Vilken regnig morgon, kan tro att väderguden har Pms denna veckan fick vi först 10cm snö, dagen efter var snön borta och det var 7+ och sol,i dag blåst och häll regn. Skall vara ledig i dag, så tänker ta en tur till gymmet och trötta ut den här tantkroppen lite. Sov faktiskt väldigt gott i natt, måste berott på bullbaket igår kväll :-) Jag tror att jag måste trötta ut min kropp riktigt för att slippa känna den där rastlösheten.
Hoppas vi alla får en riktigt bra dag, kramar

all den uppskattning du fått för ditt mod att skriva ner det du förstått, att du har gjort din fru illa. Och att du inser att det var din reaktion och inte hennes avvisande som gjorde att du drack whisky. Det är en stor insikt och stort att skriva de orden!
Alla mäniskors berättelser här är unika men mönstret i alkoholismen är väldigt lika. Därför känner du igen dig, och jag. Min man, som i mina ögon är alkoholist har inte sökt professionell hjälp, jag har varit på ett samtal. Vi har mycket kunskap som har hjälpt oss och kloka vänner som vet. Om du läser runt här kommer du att se att det finns olika erfarenheter av professionell hjälp och olika erfarenheter av AA. Jag tror att de allra flesta behöver någon form av hjälp och har nytta av det.
Jag tycker du ska berätta för din fru vad du insett och förstått. Det skulle nog vara den allara finaste gåva hon kan få och öppna dören till att ni börjar prata med varandra.
Ha en bra dag med Lelas tråd! / mt

Tack för er härliga respons men jag är inte säker på att jag förtjänar den. Den "svarta" blicken har min fru upplevt alldeles för ofta. Jag är feg, jag kan inte tänka mig profesionell hjälp. Jag läste att du mulletant inte heller gjorde det. Men hur fan bär man sig åt? Jag lider att ett djupt självhat men givetvis ska inte min fru bära konsekvensera för det. Är nog inte redo för en egen tråd som Louise förslog. Vad ska den heta? Misshandlar Dompa? Nej jag smyger här. Idag kramade jag min fru så mycket jag orkade när jag kom hem. Men med vetskapen från denna sida så kunde jag känna hur hon blev stel och antagligen undrade vad kommer nu? Fyfan, min reaktion men inte hennes beteende fick mig att hälla upp en whisky. Kände mig så avvisad, med all rätt. Men jag vet nu att det var min reaktion och inte hennes avvisande som gjorde att jag drack. Alltid en början inbillar jag mig. Imorgon ska jag läsa hela Lelas tråd istället för att jobba. Ser fram emot det samtidigt som jag är rädd för att en massa fula känslor kommer upp. På mitt jobb märks det inte om man är lite själsligt frånvarande några dagar. Jag önskar min fru hade vänninor som er. Nu borde jag sova men allt allt allt far runt i skallen. Skulle vilja lägga armen om min fru, men hon skulle antagligen bli obekväm och se det som om jag försökte "få till det". För det är ju precis så jag har rört henne det sista året. Fan vad i helvete svårt detta är. Iaf Tack tjejjer. Vi lär väl tyvärr höras då min resa är långt från över. Hälsar Dompan

Hej Vana, låter mysigt med ditt inredande. Har nu två gånger varit mkt nära att säga offentligt både privat och på jobbet att jag inte dricker längre. Snart kommer jag nog att göra det, men det ska kännas helt rätt. Sliter fortfarande med mitt sockersug, men alkohol känns inte på något sätt frestande. Väldigt tacksam faktiskt att jag inte har några som helst sug, eller längtan att dricka. Håller på att lägga upp en plan för att börja träna, som ska motivera mig ännu mer att sluta med godiset.
Jag heter Fenix och är alkoholist, så är det!

"Baka en hel hög med bullar", skall genast anteckna det på att-göra-listan vid eventuell rastlöshet :-)

Keep up the good work everybody!

Hej Dompan!

Det var väl jättebra att du ramlade in här på "fel" sida. Som Mulletanten skriver så skriver vi på olika sidor om vi vill. Om Lillablå's tråd har öppnat dina ögon så är ju det helt fantastiskt. Jag hoppas du hittar ett sätt att komma vidare när du nu verkar vara medveten om att du har ett problem. Även om du bor på liten ort så är det värt att gå.

Lycka till Dompan! Jag håller tummarna för att det går bra! Du kan väl starta en tråd så vi får följa din resa. Det kan vara ett sätt att lyckas.

/Louise