Senaste kommentarerna i forumet

Skönt att kunna hjälpa till, på rätt sätt för en gångs skull..........
//A

Känner mej fortfarande nästan euforisk över gårdagskvällens pubafton, att man kan ha SÅ roligt hade jag ingen a-a-a-aning om! Får väl passa mej så jag inte blir besviken nästa gång, detta var ju faktiskt (tror jag i alla fall) första gången i mitt liv som jag varit nykter frivilligt på en fest, det har ju hänt att vi har betalat massa pengar för taxi för att ingen av oss vill köra...Bor man på landet är avstånden och taxiräkningarna stora.

Ett kanonställe, det här forumet, tack alla okända vänner för att ni finns här och skriver så flitigt! Mycket att läsa och läsa ifatt, men helt otroliga mängder kunskap och livserfarenhet! Kramar!

...Blir VÄLDIGT LÄTT dubletter på det häringa forumet med mobilen... ;-)

du resonerar ganska logiskt i ditt senaste inlägg. Du vet att du tänker fel, men fortsätter på samma vis ändå. Det verkar som du ackumulerar stress utan att tänka på det. Jag gjorde likadant tidigare, samlade små saker som jag upplevde som stressande på hög, och har man samlat på sig riktigt mycket så behöver man en ventil ut till slut och då ligger ju en redig Whisky nära tillhands. Du måste undvika att hamna i den situationen eftersom du bestämt dig för att vara nykter.

Du har fått många kloka råd här redan och jag kan bara tillägga att du om möjligt skall försöka att inte bry dig om saker och ting som du ändå inte kan göra något åt. Det går om man verkligen försöker, eller som gubben sa som fick en potta i julklapp; "de e te å skita i"

VV

Igår kväll var det nån som sa att jag såg ut som Victoria i profil.. när hon var anorektisk.
Hm..
Det var väl..snällt?

När jag kom hem tog jag en bild på mej själv i profil för att kolla om det stämde.
Det gjorde det faktiskt.

Men det som hände sen..
Tittar på bilden och efter en stund ser jag att kameran fångat nåt mer. Utanför fönstret bakom mej står en gubbe i rock och tittar in.
Det finns en sida på nätet som heter ShitBrix som mina barn garvar åt ibland..
Jag lovar, jag skrattade inte alls, snarare så, ja, översätt engelskan.. ;)

Men festen gick galant!

Dompa-vännen!

Det är inte konstigt att du är grinig. Jag tror att det är helt naturligt efter en tids (hur lång är det nu?) nykterhet. Av många olika skäl reagerar både psyket och kroppen med just grinighet, tror jag.

Men. Jag röstar på att du inte provar lyckopiller. Du är fortfarande nynykter och din kropp och din själ behöver vänja sig vid det utan att du blandar in andra substanser. Eller?

Dessutom - med risk för att trampa dig lite på tårna, men jag tar den risken, du vet ju att jag bryr mig om dig - att känna en humörsvacka är ett varningstecken när det gäller återfall. Det är väldigt lätt att hamna i att "livet blev ju inte rosenrött trots allt" och "alltså kan jag lika gärna dricka" eller "det är ju synd om mig, jag är värd att dricka lite trots allt". Ett återfall kommer aldrig som en blixt från klar himmel, utan är alltid en följd av en längre tids resonerande med sig själv.

Så, mitt förslag är att du istället för lyckopiller går tillbaka till AA (du har inte varit där på ett litet tag, eller hur?). Berätta där hur du känner. Be de andra om råd om hur du skall göra. De vet precis vad du går igenom. Och det där med Gud... det är värt det!

Kram, surgubben! :-)
/H.

Det är lätt att tappa fokus, speciellt när man varit nykter en tid och det gått relativt lätt.
Då vill vi gärna tro att vi nog inte har så stora problem. Det är ju tyvärr inte svårt att sluta, det svåra är att inte börja igen.
Jag tror på dig, här får du en Styrkekram till !!

Att våra inlägg kunde vara till nytta för dig. Ta hand om dig själv Surgubbe! :)))

Ja! Det är precis så jag känner. Ni kvinnor kan verkligen sätt ord på känslor. Jag uppskattar och tar till mig samtliga inputs. Från Trollis övningar till Marias fråga; Var jag sådan före drickat? Svar; Ja tyvärr. Har alltid varit en som snarare gör än planerar att göra och i min enfald fattar jag inte att det finns flera "rätt sätt". Jag blev aldrig arg före dricka-perioden, men visst var jag grinig. Tyvärr mest på min fru...kanske en anledning till att hon började dricka. På jobbet behärskade jag mig...men sen kom jag hem och sårade den som var viktigast. Så fult! Ongar har jag aldrig direkt rättat...eftersom jag själv hade en pappa som skrek och gormade, surade och bestraffade så har jag varit mkt mån om att inte gå den vägen.

Detta trubbades av under dricka-perioden. Jag blev mer easygoing. Kanske ännu en anledning till att jag drack...jag orkade inte med den här "supermannen". Jag orkar inte med honom idag heller...så det får bli doktorn. Santorini skriver att piller trubbar av...det är kanske sant. Men eftersom jag har en familj som snart kan drabbas av mitt depp så känner jag att allt är tillåtet.

I mitt hem/min vardag ska inga surtaggar få gro...inga surtyngder ska släpas omkring. Här ska tankar och åsikter få vandra fritt. Ongar växa och spreta åt vilket håll de vill. Flummigt? Jo, GUD ska veta att som fadersfigur saknar jag mkt.

Tilde beskriver det så bra; Jag har rusat på i ett rasande tempo...nu har det hunnit ifatt mig. Som Maria skrev; Mitt i skeendet måste man vara där. Nu är lugnet här....och då börjar jag hetsa upp mig. Mkt underligt...men jag förstår mer efter era inlägg. Så; TACK!!! Den stora frågan; Ångrar jag att jag sprang så fort? Nej! Det här är bra för mig, bra för ongar (Jag ser hur de mentalt växer, nästan dag för dag). Men att Mr Surkart skulle titta fram...ja, det var en otrevlig överraskning.

Jag tror att en del av min surhet beror på tidspress. Jag är borta långa dagar på jobbet. Ongar får klara sig själva (och det går, jag är inte oumbärlig), men då blir jag tokig när jag tycker at min kollega är en slacker. Han har ju rätt i sitt tänk (?)...när detta projekt är klart så väntar bara nästa. Men jag min sjuke fan...jag gillar det, att prestera.

Nu ska jag sluta gnälla. Känner att det bara är rundgång här. Dessutom måste jag laga lunch...ja vi äter ganska sent nuförtiden.

Ta hand om er! /Surgubben

Gjorde just som Maria sade och läste tillbaka.
Den här kille HAR visst problem med spriten. Datumena kommer en efter vartannat då jag trillar dit, kör mitt eget race. Om vart annat.
Skärpning nu. Tagga ner och samlas vid pumpen så kör vi!
Detta stärkte mig nåt oerhört!
Tack Maria......
//A

jag vet att jag är bra på att peppa och trigga folk att vara i sina val.
Jag hoppas och tror att jag kommer vara så stark i min övertygelse att jag inte behöver starta från dag 1
NÅGOT MER ALLS!
JAG SKALL GÖRA SOM DU SÄGER, LÄSA TILLBAKA OCH LÄSA LÄSA LÄSA.

Det blir bättre utan skiten, igår drack jag tonik utan nåt i. som en alkoholfri drink.
Men när det var dags att gå och lägga sig så tog jag den goda väntande ölen........
Den var god. Riktigt god, det är det som är det besvärliga.
Men det gäller att ta sig i kragen.
Antingen är man med, eller så står man utanför. Och då är man inte med. Men jag vill vara med!
Karraktär handlar det om, enbart.

För min egen skull främst, men även för alla andra i min omgivning. DET VET JAG!
Ni är så kloka och bra här inne så jag hänger med av bara farten och blir stärkt av att läsa och peppa.
//A

Vad har fått dig att tappa fokus?, ser att du flyttar fram dag 1 hela tiden.
Läste just din tråd från början igen, gör det du också så att du kommer tillbaka till varför du ville/behövde sluta. Det fanns ju en anledning som du verkar ha tappat bort nu.
Hoppas du hittar tillbaka igen, Styrkekram!

jag vill och samtidigt vill inte........
jag vet och förstår varför jag inte ska! Men jag känner även att vad gör det.
Planerar dagen så att jag inte ska. Men suget........

Jaja, det var okej för en vecka sedan men nu ..........
Men vafaaaan, är det inte ensam man är stark? Vill inte bli som starke man........ Kul kille hursom.

Imorgon kör vi på allvar...dag 1
//A

Fortsätt så det ger bara mer känsla och du fixar alles!
Kul att läsa, kul att veta!
Youre the one!
/A

Av att läsa ditt inlägg. Skönt att du inte har sug. det har jag, riktigt tufft och besvärligt.
Ser fördelarna med att INTE dricka....... men resten då?
//A

men desto större anledning för mig att fundera VARFÖR?
Så viktigt är det inte, det är gott och så. Men stimulansen i hjärnan är väl oxå ok. Men du kan inte göra ngt.......... köra bil, vbara med barnen eller arbeta ordentligt. tränar du på gym är det faktiskt farligt för pumpen oxå.
Är det värt det? den sunda delen skriker '
-NEJ för faaaaan skärp dig.

Men reptilen i mig väser fram......jaaaaa jooo vem märker. Bara du och ingen annan.

Tufft..............................
//A

,

I skåpet skall spriten stå.......
En skön känsla infinner sig när man lyckats. Håll fasst vid den!

Dagarna rullar på, är inne och läser varje dag men har inte haft något jag behövt få ur mig direkt.

-2 kg på vågen känns bra, håller fortfarande fast vid LCHF. Rätt skönt att slippa sockret om jag ska vara ärlig, för precis som med vinet är det där också en kamp, jag ska ha hela kakan eller inget, kan inte nöja mig med två, tre bitar. Hellre skiter jag i det. Men att tänka sig ett liv helt utan, det kan jag inte. Jag förstår logiken i det hela och ser ju att jag troligtvis missbrukar socker på samma sätt som alkohol, men det går bara inte att se ett liv utan socker. Men det kommer kanske?

Har haft tankar på att jag kommer kunna ta ett glas vin i framtiden, men dessa skjuter jag undan med de vanliga argumenten. Jag vill definitivt inte dricka så jag vet inte vart dom kommer ifrån. Det är som om det är skönt att ha det som tröst, och så lägger jag det på framtiden, långt bort, så att jag ändå inte behöver ta i det på nåt sätt. Ibland får jag tankar om att vilja vara lite dekadent, bara släppa lös mig själv, gå ut och dricka öl och röka. Har ju slutat med både alkohol, socker och nikotin under det senaste halvåret så det är väl inte så konstigt, känner mig lite väl präktig ibland. Men så tänker jag att nä, alkohol blir jag bara knäpp av. Och röka, nä fy, det är jag glad att jag slipper, för det är faktiskt äckligt. Har en massa energi som vill ut och tänkte att jag för en gångs skull ska använda den till något bra, relationer, träning, skriva kanske? Resa, starta något nytt projekt, lära mig något, utvecklas. Inte fastna i en massa planer över en flarra vin, planer som rinner ut i sanden i takt med att man nyktrar till.

En annan positiv aspekt av hela det här straight edge-projektet jag har är att jag för första gången på flera år har pengar kvar på kontot nu, fyra dagar innan lön. Visst sparar man in på att varken köpa vin eller cigg, men jag har aldrig haft svårt att bränna pengar direkt. Finns så himla mycket jag vill köpa. Men av någon anledning har jag inte känt något behov av att handla, inte känt av den där stressen i magen, stressen över allt jag saknar. Vet inte om det beror på min nya livsstil eller om det är tillfällig sinnesförvirring ;-) För min del får det gärna hålla i sig.

Nä, nu ska jag nog ta en lite middagslur. Skiter i att analysera varför jag är trött, låter kroppen bestämma nu. Det är rätt skönt att bara åka med...

reagerar rätt mycket på diverse, på jobbet eller annars. Tror inte det hat direkt med nykterheten att göra men förstås så ser man ju mer när man alltid är klar i huvet och inte är funderar på när och om och hur mycket man ska dricka. Jag är nog ofta en bitch! Tror inte det finns piller mot det, i så fall blir man avtrubbad. Men man måste träna på att göra som tilde säger, reagera men sen släppa och gå vidare. Sånt man inte kan göra nåt åt.

Hade även jag reagerat på, det tror jag är sunt men som Tilde skriver det ska ju inte sitta kvar som en surtagg hos oss.

När du beskriver mer så tycker även jag att det låter som att du håller på att bli "vidbränd".
Tror inte alls att detta hänger ihop med din nykterhet, utan det har varit för mkt för dig ett längre tag och nu när du har börjat landa i allt, ni har fått lite lugn i er nya familj i Italien så kommer reaktionen.
Den kommer ju sällan när man är mitt uppe i allt för då måste ju allt bara funka.
Bra att du ska till läkaren, ge honom/henne en bild av hela ditt år så kommer du nog få rätt hjälp.

Har även en annan fråga, hur var du innan du började dricka för mycket? Blev du då sur på kollegor som inte var lika snabba som du?
Blev du irriterad när barn/fru inte gjorde saker på "ditt" sätt?

Själv jobbar jag snabbt och effektivt och får nästan allergiska utslag när jag jobbar ihop med någon som inte jobbar likadant.
Det fick jag inte under min dricka-period i samma grad, jag var mer avtrubbad då. Men så var jag före och det har kommit tillbaka nu.
Det är inte lika starkt som när jag var yngre, jag har väl blivit mognare och börjat inse alla är inte lika men det kan vara bra ändå.
Men helt klart finns det draget hos mig och har alltid funnits, jag har dåligt tålamod.
Kram och ha en bra söndag!!

lite till...
Att man reagerar på mammor i affären och allt annat du tog upp, egentligen är det ju naturligt tänker jag.
Att reagera är ok men att bli sur o arg efteråt missgynnar en själv enbart, man samlar på sig surhet o det mår inte kroppen bra av.

Men att reagera, det är väl sunt?

Reagera, känna efter och sedan släppa, gå vidare utan surtyngd i bröstet...

Jag hade nämligen också reagerat i affären där med mamman. När det gäller barn och djur där reagerar jag alltid om någon far illa... (fick mig en funderare där)
Jag är nog också en surkart :)

Gör ju inget att känna sig lite småkrasslig när man hittat lugnet, eller hur?
Det utstrålar lugn o harmoni från ditt inlägg ska du veta.

Ha en fortsatt skön o slö dag...
önskar det andra trollet från barnböckerna värld ;)

Jag tror att de där reaktionerna du får när du ser sådant du ogillar är din inre stress som ger sig uttryck på det viset. Och du trivs inte med att vara så irriterad på allt och alla.
Känner igen mig i det där, när jag hade som allra mest inre stress o oro var jag arg o irriterad på allt och avundsjuk :) också. Det kan byggas upp till ett berg inom en som blir väldigt svårhanterligt tänker jag av egen erfarenhet.
Det jag sysslat med senaste halvåret sedan jag fattat min situation (eftersom den slutade med ett "brunnshopp" på väg in i väggen s a s) är att försöka hitta tillbaka till mig själv, eller till mitt nya själv som jag gillar och trivs med att vara.
Kanske behöver du prata kontinuerligt med ett proffs som kan få dig på en annan nivå i tillvaron. Det är ju inte bara den yttre stressen som påverkar till att man till sist inte känner igen sig själv. Man bygger lätt på sin inre oro och bearbetar aldig. Du har ju verkligen varit med om mycket senaste året, du har sprungit fram i ett rasande tempo som jag ser det. Det kommer ifatt en vet du.

Verkar bra råd att gå till läkaren, och framför allt tror jag att du behöver samtal.
Ge dig tid till att läka. Ta dig egentid.

Detta är min tanke runt det du skriver... utifrån mina erfarenheter.
Jag är säker på att du finner en väg som är bra för dig att ta hand om dig...
Var rädd om dig.
Tilde