Senaste kommentarerna i forumet

Du har min medkänsla!
Om du orkar, så ska du passa på och smida medan järnet är varmt!
Bra att du inte tog konflikten igår, DET hade varit meningslöst..
Jag hade nog lämnat min gubbe,där han var, om han inte velat följa med hem efter en fest..
Han hade fått krypa hem om så vore..

SKÖNT att se, att du verkar bli ännu mer bestämd i att avstå från alkohol pga incidenten!

Och fortsätt vara förbannad, det har du rätt att vara, men använd ilskan på ett konstruktivt sätt (den ger en faktiskt en del energi, att ta itu med saker..)

Sätt er i nyktert till stånd (även om han är bakis..) och diskutera igenom , om han tycker att hans agerande var så himla "briljant"..?!
Det var EN av de saker jag gjorde, när gubben "trillade igenom" förra gången.. Och jag tror att skammen fick honom att ta sig en (liten men dock) funderare..

Nu har han faktiskt minskat ner, men vägrar fortfarande att se sig själv som "beroende"..
På sätt och vis tycker han att jag är konstig, som deklarerat att jag nog är alkoholist..

Men, säger han, du har ju inte något "sug", dessutom har du ju druckit mindre än mig..?( och sköter jobbet etc..)
Det han har, är naturligtvis den gängse bilden av "parkbänks-alkoholisten" i huvudet.. Men det är ju för att han än så länge inte riktigt vill titta på sina egna alkoholvanor..

Jag hoppas att det kommer..

Tröstkram / trollis

Bibbi: "Shit... vad nyttigt att tänka på, hur skönt det var att känna mig 'stadig'. Nu ska jag snart ta och bege mig ut för att handla lite kläder och skor. Hade inte heller varit möjligt förra helgen! Med mitt drickande följde social fobi. Border line panik ångest."

Det är bra att påminna sig om fördelarna. Vad man faktiskt FÅR av att vara nykter, inte vad man har gått miste om. Där har jag gjort fel förr. Istället för att ha lyckats fokusera på allt det positiva så har jag istället tänkt "alla andra hade 'kul' igår och jag fick minsann inte ha det". Även de små fördelarna är egentligen väldigt stora fördelar när man börjar tänka efter. :)

Grattis till din första nyktra vecka! :)

Du är innerst inne, en helt vanlig människa Dompa.
Men jag tror att du börjar bli "vidbränd".. Dvs, din inre stress får dig att reagera så du blir ett "surkart".
Man märker det inte själv, utan tycker att man är duktig och effektiv.. Det är alla andra, som är ansvarslösa, lata, långsamma etc..
Själv är man ju den som har "kontrollen" och är "oumbärlig"..
Ja, du ska nog tänka ett varv till på VARFÖR det är så viktigt för dig med vissa saker, att du retar upp dig på omgivningen.. (Känns det som om du håller på att tappa kontrollen?)
För det är sällan vi är arga, sura irriterade, på det vi först tror..
Först och främst, fråga dig, om du kan förändra det hela (det du är irriterad på) om inte, släpp det!
Hur viktigt, är det att andra gör på "ditt sätt"? Kom ihåg, att det finns många "rätt sätt"!
Vad påminner situationen du blir irriterad över, dig om...?

Gör ett litet test:
När du blir irriterad, säger du dig själv jag blir irriterad över (nämn det du är irriterad på)" därför att".
Ta sedan detta "därför att" och prova att stoppa in i påståendets (blev irriterad på)...

t.ex. Jag blir irriterad på ungen som skriker i affären.. Därför att Mammans agerande irriterar mig.

Jag blir irriterad på mammans agerande.. Därför att, Hon inte får slut på det..
Jag blir irriterad på att hon inte får slut på oljudet, för att jag är trött och stressad...
(SE DÄR!), Jag är irriterad för att jag är trött och stressad.. därför att...

Det här sättet kräver både uppriktighet (mot sig själv) och en smula tålamod (inte minst mot sig själv..)

Din idé med läkartid, är bra. Du behöver ta hand om DIG, Dompa! Annars orkar du inte finnas där, för din älskade "cirkus"..

Ta-hand-om-dig kram från trollis

Mammy blue: - "jag mår utmärkt, pigg, utvilad, känner mej som en människa för första gången på flera år! Så det var så här bra det kunde vara innan alkoholen tog över?"

Det låter härligt, bra kämpat. :) Själv vaknade jag för 10 minuter sedan. Sitter här nu och jämför idag med med en "vanlig" söndag. Hade suttit här nu med hjärtklappning, ångest, oro, trötthet och som så många gånger tidigare tänkt att "det var ju egentligen såååå onödigt att dricka igår". Inatt har jag sovit nio timmar i ett sträck! Vanligtvis hade jag vaknat runt 04:00 tiden på morgonen med hjärtklappning. Hade då fått gå upp och peta i mig värktabletter och en halvliter vatten för att därefter sova oroligt ett par timmar till.

Kanske en dag: "För mej gick jag nämligen in i mitt tredje dygn utan på hur länge kommer jag knappt ihåg. Svettningarna och huvudvärken har funnits där sen i onsdags så för mig var det verkligen dags att fylla på igår!(fy vad hemskt det ser ut när jag läser det) Kvällen gick hyfsat bra, dock fanns en känsla av rastlöshet och en känsla av att det var tråkigt utan. Har haft en natt med ångest, magont,illamående och huvudvärk... Jag var inte sugen på att gå upp och dricka men det var inget vidare..."

Oj vad bra kämpat! Jag är riktigt imponerad!! Hur känns det idag? Idag är det 14:e nyktra dagen för mig! Vet ärligt talat inte när jag hade en sådan lång vit period sist. Den här helgen gick faktiskt lika bra som den förra, är fortfarande lite förbryllad över det. Det har ju varit så svårt tidigare. Vi hade gäster igår och en av dem drack hyffsat mycket alkohol, dock ej så att denne blev full. Under tiden drack jag alkoholfritt öl och ingen märkte någonting. Jag kände inget sug över huvudtaget faktiskt och jag störde mig inte heller på att övriga drack (får nog skatta mig lycklig på den punkten).

Vill sluta: "Ditt köp på gröna skylten är exakt som mitt häromsistens första men inte sista!"

Jag har nu testat ett gäng olika varianter av alkoholfritt öl och har hittat två stycken som jag tycker smakar helt ok faktiskt. Jag älskar ölsmaken (har faktiskt ej druckigt _enbart_ för att bli berusad) så det är en win-win för mig. Jag slipper vara trött dagen efter samtidigt som jag har druckit något gott. Ska nog beta av hela deras alkoholfria sortiment och se om jag hittar något ännu bättre.

Tack för input VV och Maria! Anar att vill slutas inlägg var till VV. Jo, jag ska nog be om ett glädjepiller. Fast det känns fel. För jag är ärligt skrivet faktiskt inte deppig. Inte ledsen. "Bara" grinig men en sjukt massa åsikter om allt och alla. Visst är det en reaktion på allt som hänt, men jag vill INTE reagera så här. Jag vill inte bli en dryg djävel. Dels för att det är osunt att döma som jag gör nu förtiden men mest för att jag är rädd för att bitterheten sipprar ut och smittar ongar.

Så vad är det för bitterhet? Ja, exempelvis när jag läser här på Forum. Denna livlina för mig. Ibland känner jag bara; "Men vad fan, ryck upp dig, lämna flaskan/din galne man...om det får dig att må så dåligt". Samtidigt vet jag att det inte är så lätt. Detta kommer igen även i vardagen...jag ser hur medmänniskor försöker göra tokgrejer till normalt.

Nytt exempel; I går var jag på supermarketen. En kvinna med två barn, den ena kanske tre, den andre tio? Tioåringen får ett tantrum i affären när han inte får rätt sorts puffar (sockerskit som folk äter till frukost, typ corn flakes, men värre). Börjar grina (!), riva ner saker i hyllorna, skriker på sin mamma. Så vad gör mamma? Ja inte går hon sin väg...vilket jag tycker vore en normal reaktion, utan hon håller om grabben och nynnar. Tar det puffpaket han viill ha...och allt är frid och fröjd. Men är det verkligen det? För under tiden har alla glömt tre-åringen...men jag ser. Han är mkt ledsen men inte lika utagerande som sin bror. Så jag blir sur....på mamman. Fast jag inte vet ett skit om denna familj, kanske äldste grabben hade ngn sjukdom?

Det är det här jag menar med gringubbe. Vad har jag med det att göra? Om jag låter det fortgå (surandet) så kanske jag nästa gång går fram till mamman och säger att din treåring behöver dig. Under dricka-perioden hade jag antagligen inte sett det...och om jag hade sett det så hade jag skrattat åt puffungen...inte blivit sur på att jag tyckte att mamman vek sig.

Exempel tre; Jag tvättar åt ongar. Viker och lägger ren tvätt på varje onges bädd. 13-åringen tar sin tvätt och lägger ner den på golvet. Jag vill att han ska lägga den i rätt låda/garderob eftersom allting blir hårigt annars. (hund och katt). Men det är ju hans kläder...vad har jag med det att göra? Är det mitt problem om hans kläder är håriga och dammiga? Nej! Men ändå blir jag grinig.

Exempel fyra; Kollegan på jobbet. Vi samarbetar om ett projekt, men han hinner inte med sin del. Men det gör han ju...vi har ingen tidspress på detta och han och jag arbetar i olika takt. Vad händer? Jo, jag blir sur. Varför?

Vad händer med "Lev och låt leva", vad händer med mig? Jag vill inte förlika mig med en ngt surmulen attityd. Jag vill bara vara. Tycker det är bättre om folk blir sura på mig än att jag går omkring som en slags djävla Messias. Piller får det bli. Alla knep är tillåtna!

Hoppas jag inte har avskräckt ngn som är ny i sin nykterhet nu...men detta är hur jag känner. Dessutom är inte alla lika fördömande som jag.
Som skrivet; Jag har i min nya nykterhet utvecklats till en riktig surgubbe. Fy fan! /R

Det har hänt mycket i ditt liv detta året, stora grejer, skilsmässa, bli nykter, flytta till annat land.
Detta är kriser i livet och det har inte funnits möjlighet för dig att bearbeta allt. Jag skulle tro att det du upplever nu är en reaktion på allt som hänt.
Eftersom du upplever det som ett problem tycker jag att du ska ta hjälp, antidepressiva tbl är en bra hjälp så varför inte prova men jag tror du har en naturlig reaktion på ett jobbigt år. Kram!

Dag 61 har så övergått i Dag 62, och jag har druckit en hel tetra med.. granatäpple-och tranbärsjuice! Samt en 33 cl mineralvatten. Kissnödig ja, men inte full i alla fall :)

Sambon däremot skulle dricka några öl och blev dryg, pinsam och högljudd. Jag ska förstås inte säga något, gud vet hur många gånger han fått skämmas över mig. Han var väldigt ovillig att åka hem, det var nära att han inte kom med alls.. Till råga på allt ligger han nu här hemma och tjatar med sin fylleröst om att han minsann vill gå ut på krogen och att det var JAG som ville att han skulle dricka öl idag (jag sa att det var helt ok om han ville göra det, att han inte behövde avstå för min skull) så nu är jag bara en glädjedödare som är sur och "tvingade" hem honom.

Som sagt, jag har gjort sådär själv så många gånger att jag inte tycker mig ha rätt att vara sur. Men det är jag ändå. För övrigt kallade han mig just för f-ordet, vilket fick mig att allvarligt fundera på att smälla till honom med en stekpanna eller något. Istället gick jag iväg och skriver ett inlägg här och hoppas på att han somnar med kläderna på i det andra rummet och vaknar med riktigt ruskig bakisångest (får man hoppas på det?). Vad sorgligt allting blir med A.

Ikväll har jag nattat barnen utan att lukta alkohol. Jag kommer ihåg allt jag sagt. Jag kommer inte att vakna med kladdig mascara runt ögonen, huggormsandedräkt och dödsångest i morgon. Inte vara trött och grinig på barnen på grund av att jag druckit kvällen innan. Och det är jag förbannat STOLT över. Inte glad, för jag är inte ett dugg glad just nu, snarare förbannad.. men stolt, det är jag faktiskt. För det var riktigt svårt att inte trilla dit ikväll, men på något jäkla vänster så fungerade det ändå.

Usch, nu kom tårarna också. Partymiddag, månadens värsta PMS-dag och full sambo = dags att sova.

Hoppas att du tog dig igenom din kväll utan gupp, vill.sluta! I annat fall: Nya tag i morgon (idag)!

där vi har lite intresse. Pubafton. Jag körde, ska jobba i morgon. Det gick fantastiskt bra, sambon klämde förvissom fem öl, och kommer må efter det i morgon, men jag ville inte ens lukta på hans öl. Hade roligt, dansade och skrålade nästan lika duktigt som de andra. Det GÅR alltså att ha roligt utan sprit, vilket härmed torde vara bevisat, hi-hi, jag brukar inte ens dansa när jag är full. ;-)

...tagit bort dublett....

Lördagskvällen över även den utan alkohol! Skönt!

det på en lagom nivå.'
Jag hoppas och tror att jag skall försöka mig på detdu gör..........
Ikväll i vart fall. Har 6 st goda olika ölsorter av IPA, STAUTAR, samt riktigt mörka lager i kylen.
1-2 st ikväll...... Ett test. Viljan finns.
Jag säger som Björnen Balooo
-jag vill ju va som duuuu............
//A

tack för din hälsning! Du måste ha känt att jag tänkt extra mycket på dig idag - vi har kört norrut hela dagen och befinner oss i Luleå. Imorgon Piteå där vi ska lyssna till den nya orgeln, Gunnar Idenstam och BAO. Vi har störtnjutit hela dagen av den fantastiska naturen. Kram till dig från oss båda / gm mtA

Och skulle du kört på ett gupp på vägen så är din bäste kompis tiden redo att ställa sig vid din sida!
Blir deppig av att läsa att du fakjtiskt klarart +60 dagar.
Jag är dessvärre tillbaka på ruta ett, imorgon!
Fast hittils så har jag bara druckit nollor dvs alkoholfritt.
Men har dessvärre en god, riktigt god Ale i kylen som skall avnjutas när jag hämtat frun från sjukhuset där hon varit i jobbet.
Bara en! Skall upp skjutsa imorgon bitti.
Barnen sover borta....... eller så skiter vi i det oxå? Ge mig styrka..................
//A

- jag mår utmärkt, pigg, utvilad, känner mej som en människa för första gången på flera år! Så det var så här bra det kunde vara innan alkoholen tog över? Jobbar förvisso hela helgen, och då har jag inget sug, men att ha fått vila på riktigt de två lediga dagarna innan - julafton för kropp och själ. Hinner inte läsa och skriva så mycket när jag jobbar, så det är tur att suget uteblir. Kramar till alla, vi kommer klara detta!

Ough.

Varför var det jag inte ville dricka nu igen? Giv mig styrka.. Idag kom suget som ett brev på posten. Eller som ett gensvar på att jag ska träffa några av mina allra roligaste och mest dryckesglada partyvänner. Det här kommer kanske inte att gå så lätt, det känner jag redan nu. Visst har jag sagt till dem att jag inte dricker, och specifikt att jag inte ska dricka ikväll. Men åh vad jag kommer att vilja. Jag vill redan.

Jag ger mig själv lite "första hjälpen" genom att skriva ner mina tankar här, och även läsa lite i era trådar innan jag ger mig iväg. Inte ens det ville jag egentligen göra. Bara tanken på att gå in på forumet gjorde mig lite irriterad. Som om jag hade någon slags handikapp och måste jobba förebyggande...

...men vänta nu, det har jag ju.

Eller har jag det? Jag kan inte riktigt minnas idag och det kommer att bli mitt stora problem ikväll, känner jag. Måste ha en lista i huvudet: bakfylla, vara full inför barn, bli helt oberäknelig, kanske bråka med sambon, vilja dricka mer och mer och mer. Det är det jag INTE vill, så var det ja.

HÖRNI BARN, MAN KAN FAKTISKT HA ROLIGT UTAN ALKOHOL! Nej, jag är int' bitter ;)

Styrkekramar till alla er andra som tar er igenom denna lördag tillsammans med mig.

//Vinter

Hej min fina Mulletant/A. Vill bara att du ska veta att jag tänker på dig ofta. Varma tankar. Kram så länge/Victoria

Du är fantastisk och har gjort helt rätt!
Vad roligt att du och gubben finne r varandra, vårda alla BRA! relationer.
Lycka till,, starten brukar vara tyngst
Nu är den avklarad, fortsätt glidflyg nu.
/A

jag har också förstått att många som blir nyktra alkoholister, och hänger kvar här, har en lite surmulen attityd. Kanske är det något man får förlika sig med den dagen man bestämmer sig för att bli nykter. Jag har, som jag tidigare berättat, bestämt mig för att inte sluta dricka alkohol för tillfället.

Jag vill absolut inte uppmuntra andra till detta, men för mig går det ganska bra just nu. Jag har inga direkta problem med att avvara alkohol men har som så många andra svårt att vara måttlig och när jag väl tar några glas, så blir det gärna några till. Jag dricker inget under veckorna, och just nu så tar jag mig ett rus var fjortonde dag eller var tredje vecka ungefär och det har fungerat förvånansvärt bra och jag har ju ingen familj eller så runt omkring att ta hänsyn till, så jag kör väl med detta så länge det funkar.

Det är dock fortfarande kul att läsa här och man lär sig ett och annat hela tiden.

VV

Kanske kan vara det? Även om det är 20+ just nu så har hösten även nått hit. Småregnar och nätterna är kalla... Kanske är det inte värre än det?

Men jag står fast vid vad jag tidigare skrev; Jag VÄGRAR bli/förbli en surkart! Just say No ;-) /R

Tack vännen! Nu har jag läst ;-). Have fun tonight! Riktigt djävla fun!!! /R

Tack för välkomnandet!
Jag blir innerligt glad för din skull Sundown, det låter underbart och fortsätt på din inslagna väg :)

Jag lyckades också hålla mej borta från A igår kväll men det gick inte så lätt. För mej gick jag nämligen in i mitt tredje dygn utan på hur länge kommer jag knappt ihåg. Svettningarna och huvudvärken har funnits där sen i onsdags så för mig var det verkligen dags att fylla på igår!(fy vad hemskt det ser ut när jag läser det) Kvällen gick hyfsat bra, dock fanns en känsla av rastlöshet och en känsla av att det var tråkigt utan. Har haft en natt med ångest, magont,illamående och huvudvärk... Jag var inte sugen på att gå upp och dricka men det var inget vidare...
När jag väl somnade och sedan vaknade kände jag mig lite överkörd men ändå så stolt och glad över min nyktra fredag. Nu är det snart kväll igen så det blir att bita ihop igen. Jag har läst mycket innan, och fastnat för ord som, "en dag i taget" och "ta aldrig det första glaset"

Hoppas ni får en fin lördags kväll! :)

Framtidsdrömmar!
Jag kan inte ge några råd nu på grund av min egen situation men jag förstår vad du menar.
Just nu håller jag på att fixa vårt hus som skulle bli vår dröm! Nu gör jag det för att fortsätta ensam.
Ville så gärna detta med min sambo och nu känner jag mig ensam.
Tack för att du skrev det om att det känns som ett misslyckande. För det är precis så det känns.

Ser inte ljuset i slutet av tunneln än men jag hoppas för min, din och alla andra människor att det ljusnar snart.
Tänker på dig och det känns skönt att veta att man inte är ensam och det känns hemskt då jag önskar att ingen ska behöva ha det så här!

Kramar till alla!!

Läser du på Fb??

Det finns så många fördelar med nykterheten så att jag nästan skäms att ta upp detta. Men sen jag slutade dricka har jag mer och mer utvecklats till en surgubbe! Är detta min sanna karaktär? I så fall gillar jag det inte. Jag reagerar på saker som jag förr bara skakade bort. Visst, ibland blev jag tokförbannad (men aldrig aggresiv) men oftast skakade jag bara av mig.

Nu tjurar jag för nästan allt...och har åsikter om nästan allt. Jag är inte nöjd med den utvecklingen. Jag är ju inte heller helt dum...ser att många som är nyktra alkisar utvecklar det här beteendet efter ett tag. Kanske de förnöjda slutar höras/skriva/märkas? Går vidare?

Men frågan kvarstår; Är jag en surskalle innerst inne, är detta min sanna natur? I så fall vill jag inte vara med. Nej, jag menar inte att jag ska börja supa igen...jag har tre barn. Men kanske finns det ngt piller som gör en lättsammare? Jag vill under inga omständigheter förvandlas till en fördömande gubbe som tror att det är "my way or the highway" som gäller.

Jag vet att många på forum är emot medicin, men för er som inte är det...inputs? Råd? Jag vill inte att mina ongar ska växa upp med psychodad. Nej, jag försöker att inte pracka på dem mina åsikter...men jag är livrädd för att en dag kanske de bara slinker fram. Jag är emot dödligt allvar...samtidigt som jag vet att jag måste ta ansvar. Haschpundaren kontra svenne-banan-business-mannen.

Eller är detta bara ett steg i processen? Nej, jag tror inte det.

Annars är allt ok, ongar ok, katten ok, hunden ok, farmor ok, nya jobbet ok och till och med den lite supasugna au-pairen ok! /R

PS: Har bokat läkartid på måndag, men är jag verkligen tokig? DS

jag föreslog att jag kunde tvätta idag så att vi kan åka med barnen till badhuset imorgon. barnen blev överlyckliga. :) det känns underbart att ha mer energi för min omgivning!

om någon undrar varför jag går upp med barnen, utför en hel del hushållssysslor, etc, så är det för att min fru är kroniskt sjuk. jag har fått göra det under många år nu. skillnaden nu är att det är betydligt trevligare och lättare att göra det utan att vara trött och energilös från kvällen före .. :)