Senaste kommentarerna i forumet

vännen ! Med små rädda snabba steg så så släpper vi rädslan när vi trippar in i det okända och upptäcker en ljus fin värld där vi kan njuta och vara oss själva. En dag i taget för oss långt om vi gör det valet.
Kram ♥

grattiskramen till dej MB från mej mt :)

idag har jag varit medlem här, har varit nykter i 9 månader och 1 dag. Känns fortfarande som ett mirakel! Jag gjorde det - jag slutade dricka! Det trodde jag aldrig! I synnerhet om man betänker att jag försökt sluta röka i säkert tjugo år och ännu inte lyckats.

Kram till alla som kämpar, vi är på ett mycket bra ställe! Så mycket värme och erfarenhet!!!

Kram!

jag fick nog efter att vara nära att supa bort julen för barnen. Jag lade faktiskt upp en status på Facebook och förklarade att jag är alkoholist.

Känns oerhört skönt, finns inga nödöppningar, alla känner till att jag inte ska dricka. Dessutom - som du skriver så slipper jag nu förhandla med mej själv om när och hur mycket jag ska dricka, det är mycket enklare på detta sättet. Noll, inget, nada.

Rekommenderar det! :-)
Kram! MB

Ja visst, ett inte helt otroligt roligt uppvaknande när man kommer på att man faktiskt är alkoholist. Häng kvar här, läs de andra trådarna, skriv, och försök lösa upp din egen lösning. Sjukdomen är likadan för alla, sätten att komma till nykterhet är något mer skiftande.
/MB

Det är skönt att veta (och sorgligt) att det inte bara är jag som har problem.

Askan; ja jag har min man med mig, situationen är ganska lika från förra året. Han avstår gärna, och jag tror faktiskt att han nu ser att problemet finns för mig. Kanske också för att jag varit mer ärlig nu och berättar hur sugen jag kan känna mig på att dricka vin. Precis som för dig är det inte något särskilt som hänt mig nu, jag har inte gjort bort mig eller druckit så mycket att jag inte kunnat ta hand om mig, men alldeles för mycket ändå för att det ska vara bra.

Jag räknar också dagar, också sedan i lördags. Var ute och fikade med en kompis i em och där satt ett par bredvid oss med varsitt glas vin. Blev jättesugen då, och hade det varit förra veckan hade det räckt för att jag antingen a) hade köpt ett glas där och då eller b) stannat på bolaget och köpt hem vin till kvällen (det är ju ändå onsdag...). Nu gjorde jag inget av det, åkte hem och berättade för maken hur det kändes och surfade lite här och så kändes det faktiskt bättre :-)

Nu ska jag sova och vakna utan ångest i morgon bitti. En sak är alltid bra med att avstå - man ångrar aldrig dagen efter att man inte drack något. Kan vara värt att påminna sig om då och då.

Godnatt ni andra också

att din man varit nykter i en vecka!

Men - hur mår du? Du har all rätt att vara arg, ledsen, frustrerad och alltihop - se till att få prata med någon, precis som Lelas skriver!! DU är viktig så ta hand om dig!!!!

också varit här i lite mer än ett år och det har gått upp och ner antar jag. Inget spektakulärt har hänt, dvs jag har inte gjort bort mig eller gjort något dumt men jag har druckit vin för ofta. För många vardagskvällar, för många (alla) helgkvällar.
Det som gjorde att jag återigen kom fram till att jag måste sluta helt är att jag inte orkar inte sova mer. Precis som du så förstörs min nattsömn av så lite som två glas vin till middagen.
Jag orkar inte vakna klockan 4 och sedan ligga vaken i två timmar med riktig ångest. Alltså riktig som i att jag har svårt att andas och inte kan vara i min egen kropp. Skammen över att vara en mamma som älskar att dricka vin. Skammen, åh skammen. Skammen över allt. Underlägsenheten som är så otroligt starkt kopplad till mitt drickande och att jag innerst inne vet att jag är en alkoholist men det omöjliga i att identifiera sig som en sådan. (Men jag har ju ett fint hus och är lyckad på jobbet och mina barn är välartade och min man framgångsrik inte kan väl jag inte kan väl JAG?)
Skuld och skam, skuld och skam.
Jag läste din gamla tråd nyss, har du fortfarande din man med dig? Min är ett under av härlighet men, precis som din, så tycker han inte att jag har ett problem, att det inte är så farligt, att jag inte ska tänka så mycket.
Jag tänker så här att om jag tror att det är ett problem så ÄR det ett problem. Då har jag ett problem.
Har inte druckit vin sedan i lördags (ja, jag räknar dagar) och det har inte varit så farligt än. Jag tror det är för att jag fortfarande minns hur det var i söndags natt alltför väl.
Den riktiga kampen börjar väl på fredag. Tidigare i kväll när jag lagade middagen så kom suget med full styrka men då stannade jag till och frågade mig vad det var som hade hänt som gjorde att jag helt plötsligt ville ha vin och då kom jag på det: Jag var arg och irriterad och i stället för att ta itu med situationen så ville jag dricka vin för att bli på bättre humör. Slippa ilskan och ffa slippa den eventuella konflikten som ilskan skulle ge.
När jag väl bara hade fattat vad det handlade om så försvann suget. Dagens solskenshistoria.

Nu gör vi det här.

Jag glad men ledsen fortfarande rädd men det är helt underbart att ha en nykter man

Du behöver tänka på dig!

Jag levde med en man en alkoholist med någon slags aggressions-/psykisk-problematik. Plötsligt inträffade ett antal händelser som gjorde att jag insåg att han var alkoholist och att han hade behandlat mig på ett helt oacceptabelt sätt under alla våra år tillsammans. Först visste jag inte vad jag skulle göra - någonstans fanns ändå hoppet att allt skulle bli bra, tanken att jag inte skulle klara mig själv, att barnen skulle fara illa osv. Jag levde i nära fyra månader i något slags kaos; jag ringde alla samtal jag kunde (socialtjänst, polis, AA, AlAnon, kvinnojour, BRIS, familjerätten, barnpsykolog) och gick på samtal på krismottagning för kvinnor, samtal genom jobbet och hos kvinnomottagningen. För mig var alla de sakerna jätteviktiga - även om jag fortsatte att på många sätt försvara min exsambos beteende så fick fick hjälp att reda ut tankar, utomståendes bekräftelse på att jag inte hade fel - hans beteende var inte ok, hans sätt att behandla mig var inte ok. Jag blev sjukskriven och kunde inte tänka på annat än att det var inte så här jag ville leva, och jag trodde inte jag skulle orka överleva - jag gick och önskade att jag skulle på överkörd av en lastbil så att jag skulle slippa leva (samtidigt som jag ansträngde mig till mitt yttersta för barnens skull).
Plötsligt fick jag kraft att lämna honom. Men då gick jag in i ett ännu större mörker - det gick ett par månader när jag verkligen trodde att jag skulle gå under. Som jag grät, och tack vare min bästa vän, mina föräldrar och inte minst min samtalskontakt på krismottagningen så överlevde jag. Och så började jag känna att jag mådde bättre, att jag kunde vara mig själv, att jag inte behövde göra allt för att göra någon annan nöjd/lugn för att inte få skäll, hot osv.

Så om frågan är "När blir det bättre?" så vill jag svara: det dröjer ett tag, men det kommer bli bättre!!! Många saker kommer fortsätta vara svåra, ledsamma och ibland känner mig sig ensam, ledsen och önskar att allt varit annorlunda, men det kommer ändå att vara bättre totalt sett!!! Det kommer - bara håll ut!

Jag stämmer in med kloka markatta - att det skulle ha krävts kärlek är hans sätt att lägga över problemet på dig. Jag fick höra i flera år att att han drack för mycket, att han betedde sig illa mot mig och gjorde sådant som absolut inte är ok - det var mitt fel, för jag älskade inte honom tillräckligt, jag stöttade honom inte, jag fanns inte där när han behövde mig osv osv osv - och jag försökte vända ut och in på mig själv för att visa honom att jag älskade honom, att jag fanns där, att jag stöttade osv osv osv - men vad jag än gjorde så var det aldrig tillräckligt för han hittade alltid "bevis" för att jag inte gjort tillräckligt. Jag gjorde långt mer än tillräckligt, jag höll på att utplåna mig själv för att vara honom till lags.
Du har redan gjort mer än tillräckligt!

Att han har ett nytt förhållande är kanske för att han inte klarar sig själv - så länge någon medberoende "bär" honom så kan han ju fortsätta sitt missbruk utan att allt ska gå käpprätt... Det finns någon som ser till att han har någonstans att bo, någon som ser till att han äter, som ser till att det finna pengar (till alkohol), någon som tar hand om hemmet så att det inte ser ut som en jag-vet-inte-vad.

Jag kämpar fortfarande och har svårt att klara det, men jag jobbar varje dag med att tänka på mig, vad som är viktigt och bra för mig - och inte jämföra med honom, om han har det bättre eller om han gör bättre/roligare/mer spännande saker osv. Försök att tänka på dig. Jag vet att det är svårt, men försök - det blir lättare!

Välkommen hit!
Kram <3

Jag är ett till skämt som hänger kvar här, utan att klara två helger i rad, knappt en enda...
Vi kör tillsammans...

/Snoopy

Känner så med er,,, Jag vet precis hur det här. Jag har fått från att resa i vindimman natt och dag till att ta beslutet efter något drastiska händelser i mitt liv de sista dagarna.

Håll i, vi kan stötta varandra...

Varma Kramar // C

DUM i HUVUDET!!!
SI2RT med diagnostiserad hän aktivitet.
Men ändå så sitter man med den där djävla.....
Allt har ett syfte, låt mig få kända det......
/

Ojojoj gissa om att denna text gick rakt in i mig. Jag är skämtet som hanar mig kvar, men imorgon är det dag ert för mig.
Låt mig hålla detta två helger i rad.......

Har för faaaan inte lyckats med två helger på rad efter mer.ett års tid här.

Jag vill och jag kan, låt mig få klara det.....
/A

Läst dina inlägg. Måste varit tufft när din chef konfronterade dig - men skönt att någon reagerar. Själv vet man ju att något är fel, kan inte ta tag i det och ibland har jag kunnat känna att det varit positivt om någon annan sagt något. Nu kan jag tänka att andra ser och kanske tänker eller pratar med varandra, men att ingen vågar konfrontera. Ibland behöver man våga stå upp och säga något!
Att sticka är en alldeles utmärkt sysselsättning på kvällarna, jag ägnar mycket tid åt det. Dricker man dessutom inte något vin så är chansen större att man inte behöver repa upp dagen efter... :/

m-m

Tack för det du skrev.
Du skrev så mycket klokt så jag blev rörd.

Då du själv har levt i ett förhållande som har kantat med fylla samt misshandel så vet du vad jag pratar om.
Du skriver även om det här att man är i ett vacuum, att man inte orkar att göra något och det stämmer helt.

Jag är glad att jag har ett arbeta att gå till. Lägger upp planer på vad jag skall göra när jag kommer hem, det finns en hel del
att göra när man har hus..men när jag kommer hem så är allt som bortblåst.
Måste verkligen ta tag i mig själv för att överhuvudtaget få mat i mig.

Jag har tagit kontakt med en kvinnofridsrådgivare som har hand om- makt,psykiskt våld/utsatthet, normaliseringsprocessen, hot, kränkningar, sexuellt tvång, knuffar,sparkar och annat fysiskt våld samt ekonomiskt våld samt en del annat.
Jag hoppas att det kommer att ge mig något.

Vet också att det kommer att ta lång tid att kunna bli hel igen, att kunna skratta, slappna av och bara vara.

kram på dig

Tack konstnären:)

Jag känner igen det där så väl..Även om man inte har drukit på ettag så vet man ändå inte riktigt hur man ska må dagen efter.
Det pendlar ofta och så snabbt.Kan gå bra på fm för att senare på em mår man skit.Är det spriten som ställer till det att det är så?
Man får ingen stabilitet liksom:(

Hej! Och tack för ditt svar. Jag har tagit kontakt med en kvinnofridsrådgivare och har fått en tid i november.
Det kommer att kännas bra att få ventilera sig.

Och jag vet att det kommer att ta tid att läkas, att bli hel igen.

fågel blå

Hej
Fem veckor för mig igår utan vinet som varit min vän och ovän
i många år. Märkligt att man fått så mycket tid över. Gick det
åt så mycket tid till planering inköp tänka på att man hade
vin till dagen efter.Pust vilket meningslöst arbete.
Tycker du är strong och skriver förbaskat fängslande.
På tal om din stickade mössa. Har nu funderat på att lära mig
sticka vad nu detta kommer ifrån. Hittade en kus på nätet
får se om jag kommer igång har inte inhandlat garn ännu.
Har gjort hela hemmet rent och fräscht ligger i som en igel.
Måste göra något hela tiden. Innan kunde jag sitta under fläkten
och röka och dricka i timmar.
Har inte träffat mina väninnor ännu har inte orkat då det alltid
funnits vin inblandat i våra träffar. Får se tiden an.
Just nu bara myser jag av att vara nykter. Hoppar upp varje morgon
och går ut med min älskade hund. Mannen min dricker inget heller.
Nu kör vi vi är starka, jag vet också att jag inte kan prova fler
gånger då blir det skjuts ner i svarta hålet.
Ha det bra
Konstnären

Hej och godmorgon
Läste dina rader om hjärnröntgen.Min husläkare skrev
omedelbart en remiss åt mig för en hjärnröngen kom
dit samma dag. Kan berätta att jag bara föll i hop
hemma i köket där min man hittade mig då hade jag
kramper i helqa kroppen, själv minns jag inget. Jag
hade en jävla tur hade inte epelepsi. Däremot hade
jag natriumbrist det är saltbrist som kan vara jätte-
farligt. Fick ligga med saltlösningsdropp i fyr dygn.
Jag talade om för läkaren att jagf druckigt flera
månader och slarvat med maten, och det var orsaken.
Vill inte skrämma upp dig, men det vore bra för dig
tror jag med en röntgen.
På grund av denaq händelse är jag livrädd för alkohol.
Tror och hoppas det ska gå denna gång.
Igår fem veckor just nu går det bra alkorösten har
hållit sig borta. Men men den ligger säkert och lurar
min värstqa fiende som förstört så mycket.
Ha en bra dag, Vila och ta det lugnt.
Kram
Konstnären

Även jag behöver mössa, för här har snön fallit sedan igår:(
Igenkänningsfaktorn i det du skriver är stor. Skickar dig ett virtuellt konfettiregn (som för övrigt är ett underskattat pepp som man ser alltför sällan i vår moderna tid tycker jag!)Ett riktigt, och inte de där små plupparna som blir kvar i hålslagaren som fröken i min lågstadieskola alltid sparade till avslutningen.
Önskar dig en bra, nykter dag, kram/Victoria

God morgon Henke,
vet inte om du redan sett inslaget på morgonnyheterna idag, annars kommer en länk här:
http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/missbrukare-med-adhd-kan-behandlas-24…
Hoppas du har det okej. Här har snön som kom igår stannat kvar på marken, och fortfarande kommer det mer, så nu blir det ingen cykel till jobbet idag. Suckar lite över att bo där jag bor.

att du är inloggad och jag vill önska dig en bra dag i dag och hoppas att du haft en lugn natt !! Ta hand om dig !
Kram !!

Helt rätt att du slängde ut honom! Verkligen bra gjort av dig.
Du har all rätt att vara trygg i ditt eget hem och du visar att du inte accepterar att han använder våld. Du ska absolut inte behöva känna dig "taskig" när du gör det du behöver göra för att inte utsättas för misshandel, oro, rädsla.

Det där med att han säger att det bara krävdes "kärlek" eller en kram för att han inte skulle dricka eller misshandla är rent ut sagt bullshit men det tror jag du vet innerst inne. Vore lösningen så enkel så skulle vi inte ha en sådan statistik på våld i nära relationer som vi har och heller inga missbrukare alls, för alla, nästan alla har någon som älskar dem. De kanske inte vill eller vågar se det men kärlek har inte något med det att göra.

Både alkoholister och kvinnomisshandlare är experter på att tycka synd om sig själva, skylla ifrån sig, se sig själva som offer så att de själva inte behöver ta något ansvar för sina handlingar och de val och de själva gör. Innan han själv inser att han måste själv ta ansvar och söka hjälp, både för sitt alkoholberoende och sin våldsproblematik så är han farlig för dig att vara kring. Starkt av dig att lämna honom! Jag vill vara tydlig med det, att det är skillnad på alkoholism och våld i nära relationer. Alla alkisar misshandlar inte sina partners och alla som misshandlar har heller inget missbruk. Dessa destruktiva mönster förstärks såklart av varandra men båda delar behöver behandlas för att en sådan man ska vara, ja inte farlig helt enkelt.

Någon som misshandlar och missbrukar kan inte vara lycklig, att han redan inlett ett nytt förhållande har ju inget med dig att göra utan kanske snarare har han misshandlat och missbrukat just för att han inte kan hantera sina känslor. Försök att inte ta det personligt. En person som ständigt flyr sina känslor har ett beteendemönster som inte alls behöver vara knutet till bara en person. Huvudsaken är att du är trygg, att du förändrade din situation. Vad han gör eller känner nu kan du inte styra över.

Det är inte alls konstigt att du känner en massa kring detta. När jag själv separerade från min misshandlande och alkoholiserade sambo så levde jag som i ett vakuum den första tiden, orkeslös, gråtandes, grubblandes, tvivlandes, nästan helt isolerad från omvärlden för jag orkade inte, allt kändes overkligt. Forum här blev min livlina då.

Även om du kanske innerst inne vet att du gjorde rätt så är det inte alls konstigt att efter en nio års lång relation känna sorg, ilska, kanske besvikelse av att det inte blev som du hoppats. Det är inte ens konstigt om du skulle känna saknad, tvärtom så är det vanligt att efter ett tag tvivla, kanske sakna de fina stunderna även om de mot slutet var få, sakna den man först blev förälskad i, eller bara en fysisk närhet. Tillåt dig själv att få känna de känslor du känner men försök att inte agera utifrån dem.

Har du haft kontakt med någon kvinnojour? Om inte så rekommenderar jag det verkligen. Det är väldigt viktigt att ha någon att prata med för att undvika att de trauman man utsatts för i framtiden blir ohanterliga, posttraumatisk stress o.s.v. men också för att bolla med om tankar om huruvida man gjort rätt, kanske skamkänslor som kan dyka upp.
Man kan alltid ringa Kvinnofridslinjen anonymt för att prata med någon och också få tips om kvinnojourer i närheten så man kan besöka någon face to face också. Kvinnofridslinjen ringer du gratis på 020 50 50 50.

Och du, det blir bättre! Det kanske tar tid och kräver en del jobb från din sida men det blir bättre. Du har ju rätt nyligen påbörjat den här processen så försök vara snäll mot dig själv och ha tålamod. För det är en process att bearbeta sådant som du varit med om. Försök se det så här; hade du inte lämnat honom så hade du inte ens kunnat påbörja en process mot tillfrisknande och att kunna må bra, då hade du ju bara varit kvar i samma helvete. Men nu är du på väg!

Kramar!

Riktigt högt blodtryck bara, 206/169 så det blir till att ta det lugnt nu.
Sjukskrev mig själv till att börja med.
Skall ta kontakt med neurologen på DS och höra om man kan göra en ? "eeg" dvs om dom kan se så jag inte haft ett epleptiskt anfall.
Och har jag haft det får jag inte köra bil på 6 månader.
Knepigt då jag åker 4 mil enkel resa för att komma till mitt nattarbete.

Jaja, de problemen får vi ta när de kommer.

Om det är alkoholrelaterat vet jag inte men att det är tokhögt innebär att pumpen flåt jobba extremt mycket, och jag tror det hänger ihop.......
Kramar/A