Senaste kommentarerna i forumet

hoppas du har kunnat sova. Du frågar om du redan är färdig? Om beslutet var så lätt... antagligen inte varken "redan" eller "lätt" om problemen varit tydliga sen 7 år tillbaka. Du har tagit ett klokt och bra steg.
Skapa gärna en egen tråd, fortsätt läsa och skriva. Det har visat vara till stor hjälp, för mig och många andra.
Styrkekramar / mt

Kan det förhoppningsvis bara bli bättre?
Du gjorde helt rätt som berättade. Det är ett sista? rop på hjälp för dig och era barn.
Din man kan inte annat än att vara tacksam om några dagar när skammen lagt sig.
Jag tror att riktig förändring borde komma nu, annars måste du lämna och tänka på dig och barnen.

Du kommer orka och klara det här.
Tänker på dig.

Kram
LillPer

Glad att du funderar vidare på det vidare livet. Riktigt glad. Men det var inte därför jag skrev. Har precis läst om AnsvarsFULL. Den bok du rekommenderade. Ungefär som du visste hur lika vi är. Jag och Camilla. Givetvis är vi alla lika i vår sjukdom. Men hon tog tag i mig. Tack Fenix!!! Önskar dig så mycket gott och jag anar att du fixar det själv. Kanske med lite downs...vare sig det gäller vikt eller ekonomi.

Fia

Hej alla!
Jag har spenderat de senaste timmarna med läsa er inlägg. Jag har idag tagit det stora steget att berätta för mina svärföräldrar att deras son har problem med spriten sedan 7 år tillbaka. Detta med buller och bång när bägge rann över. Barnen (tvillingar 7år) sover där för att inte behöva vara här när jag konfronterar honom imorgon. När de frågade varför de helt plötsligt ska sovs hos farmor och farfar sa jag som det var. Sitter nu hemma och kan inte sova. Var är kärleken? Känner mig skyldig när jag tänker tankar som att jag inte kan bo kvar och dyl. Vad blir det av honom? Vad blir det av mig? Kommer jag att orka? Varför gråter jag inte? Är jag redan färdig? Var beslutet så lätt? Många tankar, vågar inte somna.

Jag tycker du kommit så långt och vi medberoende är värda ett bättre liv. Står på avstånd och hejar på dig!

Trevlig helg!

/särbo

Jag har tvingat mig själv att inte träffa min särbo så mycket då jag vill undvika hans humör. Orkar inte med att han ska snäsa och kritisera. Måste få andrum. Måste sträva framåt hela tiden och tänka på mig själv. När jag inte längre ger allt av mig själv till honom märker jag att även han tar avstånd, tror detta är början på slutet av vårt liv ihop.

Det är nog lite sorg jag känner inför den tanken men om det är den enda vägen för att jag ska må bra är det så det måste bli. Fast kanske någon gång i framtiden när vi repat oss kan vi kanske hitta varandra igen.

Läste om personlighetsstörningar och det var ju en liten pusselbit som kanske ramlat på plats, men är ju inte säker det är så. Det får jag väl aldrig veta heller med säkerhet men nog är det många likheter. Det skrämmer mig också, då är ju vår problematik inte endast relaterad till alkohol......

Ensam av fri vilja just denna kväll.

/Särbo

Oj......jag har inte riktigt koll på i vilken tråd inläggen hamnar ser jag.

Jag befinner mej exakt där du befinner dej.
Kampen för att inte gå till systemet gör mej helt utmattad.
Timmar av "nej nej nej jag skall inte gå idag" och sen
står man ändå där med ett par vinflaskor kvart i sex.
Igår var jag "duktig" och köpte bara en flaska. Det ångrade
jag bittert framåt tiotiden på kvällen då jag i princip
skulle kunna dragit i mig vad som helst bara det innehöll alkohol.
Skokräm...fotogen....ja fy fan.
Jag hittad en flaska Amarula och slocknade fullt
påklädd med oborstade tänder framför teven.
Vaknade i vargtimman och önskade jag var död.

Å vad jag känner igen mej i dig.
Den jävla alkoholen är starkare än allt annat.
Jag önskar dej lycka till.
För egen del blir det beroendemottagning måndag morgon.
Det känns som om jag nuddade botten igår när jag satt hemma och söp helt ensam istället för att åka till landet med man.
Han ringde hem vid åttatiden på kvällen och då hade jag redan börjat sluddra.
Försökte skärpa mej för att låta normal men jag vet att han hörde......
Jag undrar hur länge han skall orka.

från att dricka alkohol är nog något alla borde prova, även om man inte har "problem" med denna vara. En tid i alla fall, för att ge sig själv en chans att känna efter hur det känns att leva utan och se om det är så man vill ha det.
Jag tycker det är skönt att slippa vara påverkad dagen efter, det är gott att slippa be om ursäkt för saker som sagts och gjorts då jag inte var "riktigt jag" (som en ursäkt liksom, för "jag", det var det ju). Det är skönt att ha kontroll över mina handlingar... och känslor, inte minst. Känslorna var formade i en annan dimension när jag druckit vin. De fann sina egna vägar. Det är mycket klarare nu, lättare att reda upp när det snärjer ihop sig, för det gör det givetvis fortfarande. Det är som att landa... landa rätt. Att livet känns enklare, lite tråkigt kan jag uppleva det som ibland, men det är värt lite tristess. Jag tror jag hittar andra livskickar snart. De fanns förut, innan. Det minns jag alldeles säkert... och ibland dyker det upp något som jag känner igen som äkta lycka.

Spänningen, den var i vilket fall som helst ingen vidare bra spänning under de här åren. Den bestod i att få varje morgon att fungera, varje trött förmiddag att förflyta och att få en reda i snurriga tankar. Inget att ha. Men! SÅ lätt det var att fastna. Jag ser med skräck vilken kraft den tog över mitt liv och fick makt över hela tillvaron.
Det är så skönt nu.
Tacksam.

Jag läser och tänker på er ofta.

Kram till er och önskar alla styrka att hitta tillbaka till "innan".

Hej!
Jag är ny här och har suttit och läst länge vad ni skriver.
Jag känner igen mej i så mycket.
Har försökt sluta dricka hur många gånger som helst de senaste åren. Men det skiter sej varje gång efter några veckor.
Mår så dåligt i både i kropp och själ. Mår dåligt när jag varit ren ett tag oxå.
Jag har inte testat antabus men det kanske är dags......

På ett sätt är det väl bra att jag trillat så många gånger. Om jag någonsin skulle börja oroa mig för att bli präktig så är det ju bara att påminna sig. Stort är att jag vågat visa upp mitt vingliga beteende. Det är nytt. Det här forumet är guld.

Ska inte orda så mycket mer än säga att jag gör ett nytt försök nu. Inga vilda hejarop, bara ett nytt försök.

Eder Groda

Tack MB. Det behövde jag höra. Att jag är envis. Det avgjorde saken. Nytt försök. Antabus tagen. Tror det var NM som skrev att den djäveln försöker döda mig (alltså alkoholen) och jag tänker slåss. Inser dock att jag behöver stöd och hjälp i stora mått när så litet kan betyda så mycket.

Hur går det Benson? Det finns plats på tåget även för dig! Du hör hemma bland oss!

Stora kramar till er alla i cyberrymden

En Groda på väg upp ur dyn

Ok, ja det känns ju både bättre och intressant av att få läsa det du skriver. För när suget väl kommer så tänker man: "Ja, det kanske inte är så farligt att köpa si o så många öl, det är ju bara för denna gången." Men samtidigt så tänker jag inte göra det, för det skulle kännas som en megaförlust inför mig själv. Jag har ju sagt minst 1 år, men det blir nog fler år till, så det kommer aldrig på fråga, oavsett vad som händer.

Du är ett föredöme och jag gläds med dig och de stigande dagarna i din nykterhet.

Bilfaaaan har pajat och behöver fixas.
Men lika glad i hågen åker jag med barnen till Uppsala och badar på äventyrsbad.
Kommer bli roligt.

Jobbigt att vara som en svajig buske i en storm.
Magen växer och jag ser inte rolig ut med en ryggsäck på magen.

Som jag sagt och tänkt såååå många gånger förr.
På måndag, eller..............

Tänker INTE gräva ner mig i ångest.
Le, det BLIR bättre.

/A

...men du har tiden och livet framför dej, vännen. Jag noterade en som varit medlem här i över fem år och först nu har "skådat ljuset", så det finns hopp!

Klura gärna lite på om det finns nåt annat sätt att överlista demonen än det du testat hittills, och låt dej inte luras av pippin på axeln som fförmodligen viskar i ditt öra att "det inte är lönt att försöka mer, du kommer ändå inte fixa det".

Att du är kvar här är ju ett bevis på att DU vill sluta, då är det nästa steg att få tyst på gojan. En del testar mindfulness, googla, med gott resultat, det viktigaste är nog att man förstår själv vad det är som händer när man faller igenom.

Du kanske kan skriva ner här hur du tänker, vad som händer i huvudet när du får för dej att dricka?

Kram, Andreas!
/MB,

Läser att det går bra för dig med drickat.
Så jag gläds för din skull.
Läser om fler det går bra för, Fenix, MamaBlue och flera.....Stigsdotter tittade förbi verkligen roligt.

Själv tappar jag gaisten. Mer än ett år här.
Vad sade malignt........ Lyteskomik?

Ja man är väl det, ett skämt.
Bra på att lura sig själv, att man är sl bra.
Somnade till idol igår. Barnen hemma........
Skämtet går vidare, biljäveln pajade igår.
Inte bra ..........
Allt känns tungt..................
/A

nog påstå att du är på god väg i ditt tillfrisknande från medberoendet ! I vår "bransch" talas alltför sällan om "posttraumatiskt stressyndrom" men många av oss, på båda sidor, genomgår kraftiga verkningar av det. Ett tillstånd som kan vara länge men som är viktigt att få bearbeta för att komma ut hel på andra sidan.
Vi som går på exvis AA elle Al-anon har ju en fördel eftersom vi där kan avlasta oss våra mardrömmar och effekter av dessa till andra fysiska personer. Ett annat bra sätt är ju precis vad du gör här när du skriver om vad du upplever och på så sätt får en avlastning. Upp med trollen i ljuset !!

Jag som alkis har ju utan tvekan levt nära döden genom mitt drickande och den psykiska anspänningen har ju legat på topp i många år så när jag slutar så kommer ju rädlsa och ångest ifatt, känslor som jag bedövat. För er anhöriga/medberoende är ju anspänningen precis lika stor men där har giftet varit den beroende där ni lagt hela er uppmärksamhet på. Erat eget liv har fått stå i bakgrunden och era egna symptom har ni helt ignorerat under en lång tid. Det är inte alls ovanligt att ni, likväl som vi beroende, helt plötsligt upptäcker att ni lättare får förkylningar el liknande när stressen i kroppen släpper.

Allt kommer ifatt när ni väljer att avsluta relationen med er alkis och lär er att upptäcka er själva och ert eget liv igen. En alltigenom naturlig del av det nya livet som bär fram emot en starkare självkänsla och ett friskare liv.

Du är på helt rätt väg flygcert ! Ta emot och njut av ditt nya liv som nu möter dig !

Kram ♥

... kvar hos exsambon. Det var som att jag observerade utifrån samtidigt som jag var jag, alltså jag som var kvar i livet som jag faktiskt lämnat.
Jag drömde att allt var som det var innan jag lämnade, men med skillnaden att jag i drömmen mådde så dåligt - allt var som det varit: han hotade, han var snäll, han var arg, han var lugn, han tvingade mig till saker jag inte ville, han försökte övertyga mig om att jag var i en kris men att om jag bara stannade så skulle allt bli bra... Det var som en dröm om hur det hade blivit om jag inte hade lämnat - och det var en mardröm där jag såg hur fruktansvärt dåligt jag mådde - jag kunde knappt prata i drömmen utan att tårarna kom, utan att magen krampade...
Hela dagen har jag varit lite dämpad, nästan kvar i drömmen, men - jag är inte kvar hos honom. Det är lite sorgligt, och jag känner mig lite ensam, men allt är ljuvligt jämfört med innan - tänk att jag kan skämta med vem jag vill, på mitt sätt, utan att bli bedömd och beskylld på ett oerhört förnedrande och förtryckande sätt.
Tavk för vännens födelsedagskalas idag - där jag påmindes om att jag behöver inte tänka på att någon ska säga att jag ler mot fel person osv.

har du, Mulletant, tipsat många om, nu har jag själv tvingats vidarebefordra tipset till en bekant. Psykiskt våld, kontrollbehov, förföljelse, inspelning av samtal, kapning av facebook - ja jisses vad hon har råkat ut. Jag är oerhört tacksam för att jag fått denna kunskap från dej. Tack!
Fredagskram!
/MB

det är precis så jag känner också, är så innerligt tacksam och lycklig över att jag lyckades ta mej ur Ekorrhjulet Mot Avgrunden om man kan kalla det så.

Santorini skrev även på en annan plats att hon gav upp kampen mot alkoholen, resignerade, och lugnt konstaterade att hon inte behärskar den och det är nog en go tanke.

Grodan:
Välkommen tillbaka. Du är envis och vet vad du vill, du kommer att fixa det, även om det inte känns så nu.
Benson:
Hej och välkommen! Du är i gott sällskap!

Kramar!
/MB

Du är värd lyckan!
Hoppas du fortsätter njuta!

Stor kram från en som tänker på dig med tacksamhet!

finns i alkoholen, det förstår man när man sluppit den. En stund, nån timme högst, varade euforin, det goda ruset. Sen fortsatte jag att dricka av bara farten i princip tills jag somnade. Sen kom ångesten och skammen. Stressen att inte ha tillräckligt, hur få tag i mer. Upprätthålla fasaden av ett normalt liv, att försöka se ut att vara den omgivningen tror. En respektabel kvinna, mor och farmor. Värst av allt- att vara en farmor som dricker för mycket. På väg mot avgrunden. Tacksam varje dag för att jag fick stopp innan det fick konsekvenser. För att min botten var nådd utan alltför högt pris ändå.

skriver LillPer och det sammanfattar nog många av oss rätt bra. Stämmer på mej i alla fall, därför är total avhållsamhet det enda som fungerar. Så skönt att slippa fundera över vad som är för mycket eftersom det alltid blev det.

är, om ej vetenskapligt bevisat, att många återfall kommer runt 3,6 och 9 månader. Jag hade min riktigta kris runt 3 månader och precis före det fick jag några sug som kom ur tomma intet. Trodde jag då. Idag kan jag se sammanhangen som jag var i då och förstår bättre varför.

Häng i och skriv av dig hur det känns !!