skrev mulletant i Hur finner jag styrkan att gå min väg?
skrev mulletant i Hur finner jag styrkan att gå min väg?
kramen i min tråd. Blir glad och varm i hjärtat att höra av dig. Klokt av dig att följa flygcert - vilken resa hon gjort och gör. Det är svårt, för att inte säga omöjligt att förstå kraften i medberoendet "utifrån" och ovärderligt att föjas åt här.
Du ska veta att det inte är du som förstört och förstör - det är hans sjukdom (alkoholism) som talar. Vet du, också min kloka, fina mullegubbe sa såna saker så länge han drack. Svårt att förstå men alkoholen förgiftar både människor och relationer. Jag önskar och hoppas att du snart hittar kraften att lämna - jag vågar säga idag att det är din - och hans - enda möjlighet att hitta vägen till ett annat liv. Det liv både du och ni alla är värda att leva. Varmaste kramar / mt
skrev Mazza i Vill inte - kan inte
skrev Mazza i Vill inte - kan inte
tjena fenix. du flyger än ser jag. många år sedan jag var här nu. har gjort testet alla före mig kan vittna om inte fungerar i längden. återfall alltså. första tiden, några månader fungerade det hyfsat men sen mest en pina. nu nykter sedan i somras och för den som inte riktigt tagit in det: alkohol är fruktansvärt överskattat och nykterhet ännu mer underskattat. mina 4 nyktra år tror jag är en bra grund att förlita sig på när jag nu vill återgå till detta. fattar inte varför man ska testa dricka igen. 4 helt underbara nyktra år. hoppas jag förstår mina egna ord. men hoppas naturligtvis att du/ni också förstår. "underskatta inte nykterheten, den är fantastisk".
skrev Framtidsdrömmar i Mitt nya år
skrev Framtidsdrömmar i Mitt nya år
Ville bara skicka en kram till dig!
skrev Framtidsdrömmar i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...
skrev Framtidsdrömmar i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...
Vill sända dig en stor och varm höstkram- jag följer dig på forumet även om jag inte är inloggad. Du är min förebild och jag tycker du är så stark.
KRAM
skrev Framtidsdrömmar i Hur finner jag styrkan att gå min väg?
skrev Framtidsdrömmar i Hur finner jag styrkan att gå min väg?
Skrev ett sms utifrån mitt hjärta i fredagskväll med hopp om att han skulle komma hem på lördagskvällen (då vi var barnlediga)så att vi kunde prata och reda ut/bestämma oss för ett "antal" saker:
Mitt sms löd (kl.20:56):
"Känner du inte att vårt förhållande är på bristningsgränsen- att vi har en hel del att prata om?
Detta funkar inte för mig längre; tystnaden, respektlösheten, kärlekslösheten och osynligheten. Både du och jag är värda bättre, att få vara lyckliga. Det måste bli en förändring. Jag orkar inte ha det så här längre, jag går sönder".
Svaret från honom kom kl.01:25:
" ...........(Mitt namn) det är du som förstör allt vi haft.
Jag har inte ringt honom eller smsat honom sedan dess- svarade inte på hans sms. Jag kommer att stå ensam utan någon som helst förståelse från hans sida den dagen jag väljer att gå- han kommer att bli en tuff motståndare- men jag ska stålsätta mig.
Kram
skrev Särbo11 i Inte drömde jag om det här
skrev Särbo11 i Inte drömde jag om det här
Tror jag går under av känslan jag har att vårt liv ihop bara varit en enda stor lögn är livrätt för att jag levt med en man med svår personlighetsstörning med åtminstone starka drag av narcissism. Det låter inte klokt, kanske är det inte sant, jag hoppas inte det men kan inte blunda för att det jag läser om människor som lever eller levt med en narcissist är skrämmande likt vårt förhållande. Nu önskar jag helt plötsligt att han "bara" var alkoholist, säger inte det för att förringa problematiken med att vara nära en alkoholist, men då finns ju fortfarande ett hopp om att han ska kunna tillfriskna och vara en bra far för vår son. Om mina farhågor är sanna finns inget hopp om tillfrisknande då finns inget att göra annat än att gå.
Om någon av er har misstanke om att den ni lever med har en personlighetsstörning hittade jag en länk förutom den jag fick här ovan från MT, http://www.terapisnack.com/, här finns massor att läsa om olika störningar och hur det är att leva med en som har en.
Hur ska jag någonsin kunna få nån ro i min själ, jag känner mig så ledsen så ledsen.
/särbo
skrev mulletant i Hur gör jag nu?
skrev mulletant i Hur gör jag nu?
att du skapat en egen tråd! Bra att du har ett nätverk och någonstans att vara. Hoppas verkligen att svärföräldrarna förstår och orkar se problematiken i vitögat. Tror du, eller vet du om de anat eller vetat hur det står till eller kommer det som en obehaglig överraskning för dem?
Din man kan behöva få komma till ett behandlingshem. Alkoholen är "listig, falsk och stark" brukar det skrivas här och det nog så sant. Om du läser på missbrukarsidorna kommer du att se de som försöker och vill och ändå faller dit gång på gång. MEN och viktigare, det finns också de som blir nyktra,
Du behöver också veta att du är insnärjd i medberoende och det är en lika stark sjukdom som alkoholism. Trots att det låter hårt är det väldigt stor risk att allt återgår till gamla mönster om du "bara" flyttar tillbaka. Jag klistrar in två länkar till dig varav den ena är till Al-anon http://www.al-anon.se/Om-Al-Anon/Till-dig-som-ar-ny/ Den andra är Carina Bångs blogg Information och stöd för medberoende http://medberoendeinfo.blogspot.com/
Carina Båbgs blogg har varit till stor hjälp för mig och jag följer den regelbundet. Al anon finns inte på min hemort men jag har besökt konvent och upplevt stark gemenskap.
Varm kram och med önskan om det bästa idag / mt
PS - så bra också att du följde dit du sa om nästa gång - och faktiskt invigde svärföräldrarna ... DS
skrev Pontus i Min tillflykt, ett tomrum att fylla..
skrev Pontus i Min tillflykt, ett tomrum att fylla..
Sumering av vecka2. Söndag och njuter av vädret och nykterheten i skogen. Denna vecka har känts något lättare i bröstetmen med viss vemod fram och tillbaka. Varit hyffsat aktiv men trött på kvällen. Vid tidigare tillfällen så när man varit nyker en vecka och det gått bra så har det oftast slagit tillbaka under veckan efter. Men har denna vecka känt mig skonad från alkohol demoner. Förutom fredag på jobbet då alla verkar planera sin inköpslista inför helgen, inteför det gjorde någon större risk men gamla spår av tänk blev påminda, tacklade dom bra men funderar på att ta ledigt nästa fredag för att slippa lyssna. Unnade mig och min sambo en riktigt mysig middag på lyx restaurang igår, behövde verkligen det. med zingo:-)
Hoppas ni har det bra!
skrev mulletant i Ska jag lämna min man som är alkoholist?
skrev mulletant i Ska jag lämna min man som är alkoholist?
hoppas du har kunnat sova. Du frågar om du redan är färdig? Om beslutet var så lätt... antagligen inte varken "redan" eller "lätt" om problemen varit tydliga sen 7 år tillbaka. Du har tagit ett klokt och bra steg.
Skapa gärna en egen tråd, fortsätt läsa och skriva. Det har visat vara till stor hjälp, för mig och många andra.
Styrkekramar / mt
skrev LillPer i Ska jag lämna min man som är alkoholist?
skrev LillPer i Ska jag lämna min man som är alkoholist?
Kan det förhoppningsvis bara bli bättre?
Du gjorde helt rätt som berättade. Det är ett sista? rop på hjälp för dig och era barn.
Din man kan inte annat än att vara tacksam om några dagar när skammen lagt sig.
Jag tror att riktig förändring borde komma nu, annars måste du lämna och tänka på dig och barnen.
Du kommer orka och klara det här.
Tänker på dig.
Kram
LillPer
skrev FylleFia i Vill inte - kan inte
skrev FylleFia i Vill inte - kan inte
Glad att du funderar vidare på det vidare livet. Riktigt glad. Men det var inte därför jag skrev. Har precis läst om AnsvarsFULL. Den bok du rekommenderade. Ungefär som du visste hur lika vi är. Jag och Camilla. Givetvis är vi alla lika i vår sjukdom. Men hon tog tag i mig. Tack Fenix!!! Önskar dig så mycket gott och jag anar att du fixar det själv. Kanske med lite downs...vare sig det gäller vikt eller ekonomi.
Fia
skrev Dotts i Ska jag lämna min man som är alkoholist?
skrev Dotts i Ska jag lämna min man som är alkoholist?
Hej alla!
Jag har spenderat de senaste timmarna med läsa er inlägg. Jag har idag tagit det stora steget att berätta för mina svärföräldrar att deras son har problem med spriten sedan 7 år tillbaka. Detta med buller och bång när bägge rann över. Barnen (tvillingar 7år) sover där för att inte behöva vara här när jag konfronterar honom imorgon. När de frågade varför de helt plötsligt ska sovs hos farmor och farfar sa jag som det var. Sitter nu hemma och kan inte sova. Var är kärleken? Känner mig skyldig när jag tänker tankar som att jag inte kan bo kvar och dyl. Vad blir det av honom? Vad blir det av mig? Kommer jag att orka? Varför gråter jag inte? Är jag redan färdig? Var beslutet så lätt? Många tankar, vågar inte somna.
skrev Särbo11 i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...
skrev Särbo11 i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...
Jag tycker du kommit så långt och vi medberoende är värda ett bättre liv. Står på avstånd och hejar på dig!
Trevlig helg!
/särbo
skrev Särbo11 i Inte drömde jag om det här
skrev Särbo11 i Inte drömde jag om det här
Jag har tvingat mig själv att inte träffa min särbo så mycket då jag vill undvika hans humör. Orkar inte med att han ska snäsa och kritisera. Måste få andrum. Måste sträva framåt hela tiden och tänka på mig själv. När jag inte längre ger allt av mig själv till honom märker jag att även han tar avstånd, tror detta är början på slutet av vårt liv ihop.
Det är nog lite sorg jag känner inför den tanken men om det är den enda vägen för att jag ska må bra är det så det måste bli. Fast kanske någon gång i framtiden när vi repat oss kan vi kanske hitta varandra igen.
Läste om personlighetsstörningar och det var ju en liten pusselbit som kanske ramlat på plats, men är ju inte säker det är så. Det får jag väl aldrig veta heller med säkerhet men nog är det många likheter. Det skrämmer mig också, då är ju vår problematik inte endast relaterad till alkohol......
Ensam av fri vilja just denna kväll.
/Särbo
skrev SorgeSaga i Hur gör man för att bli nykter?
skrev SorgeSaga i Hur gör man för att bli nykter?
Oj......jag har inte riktigt koll på i vilken tråd inläggen hamnar ser jag.
skrev SorgeSaga i Hur gör man för att bli nykter?
skrev SorgeSaga i Hur gör man för att bli nykter?
Jag befinner mej exakt där du befinner dej.
Kampen för att inte gå till systemet gör mej helt utmattad.
Timmar av "nej nej nej jag skall inte gå idag" och sen
står man ändå där med ett par vinflaskor kvart i sex.
Igår var jag "duktig" och köpte bara en flaska. Det ångrade
jag bittert framåt tiotiden på kvällen då jag i princip
skulle kunna dragit i mig vad som helst bara det innehöll alkohol.
Skokräm...fotogen....ja fy fan.
Jag hittad en flaska Amarula och slocknade fullt
påklädd med oborstade tänder framför teven.
Vaknade i vargtimman och önskade jag var död.
skrev SorgeSaga i jag måste sluta dricka innan jag förstör mitt liv
skrev SorgeSaga i jag måste sluta dricka innan jag förstör mitt liv
Å vad jag känner igen mej i dig.
Den jävla alkoholen är starkare än allt annat.
Jag önskar dej lycka till.
För egen del blir det beroendemottagning måndag morgon.
Det känns som om jag nuddade botten igår när jag satt hemma och söp helt ensam istället för att åka till landet med man.
Han ringde hem vid åttatiden på kvällen och då hade jag redan börjat sluddra.
Försökte skärpa mej för att låta normal men jag vet att han hörde......
Jag undrar hur länge han skall orka.
skrev Tilde i Jag vill slippa tröstevinet och hitta tillbaka...
skrev Tilde i Jag vill slippa tröstevinet och hitta tillbaka...
från att dricka alkohol är nog något alla borde prova, även om man inte har "problem" med denna vara. En tid i alla fall, för att ge sig själv en chans att känna efter hur det känns att leva utan och se om det är så man vill ha det.
Jag tycker det är skönt att slippa vara påverkad dagen efter, det är gott att slippa be om ursäkt för saker som sagts och gjorts då jag inte var "riktigt jag" (som en ursäkt liksom, för "jag", det var det ju). Det är skönt att ha kontroll över mina handlingar... och känslor, inte minst. Känslorna var formade i en annan dimension när jag druckit vin. De fann sina egna vägar. Det är mycket klarare nu, lättare att reda upp när det snärjer ihop sig, för det gör det givetvis fortfarande. Det är som att landa... landa rätt. Att livet känns enklare, lite tråkigt kan jag uppleva det som ibland, men det är värt lite tristess. Jag tror jag hittar andra livskickar snart. De fanns förut, innan. Det minns jag alldeles säkert... och ibland dyker det upp något som jag känner igen som äkta lycka.
Spänningen, den var i vilket fall som helst ingen vidare bra spänning under de här åren. Den bestod i att få varje morgon att fungera, varje trött förmiddag att förflyta och att få en reda i snurriga tankar. Inget att ha. Men! SÅ lätt det var att fastna. Jag ser med skräck vilken kraft den tog över mitt liv och fick makt över hela tillvaron.
Det är så skönt nu.
Tacksam.
Jag läser och tänker på er ofta.
Kram till er och önskar alla styrka att hitta tillbaka till "innan".
skrev SorgeSaga i Antabus - biverkningar?
skrev SorgeSaga i Antabus - biverkningar?
Hej!
Jag är ny här och har suttit och läst länge vad ni skriver.
Jag känner igen mej i så mycket.
Har försökt sluta dricka hur många gånger som helst de senaste åren. Men det skiter sej varje gång efter några veckor.
Mår så dåligt i både i kropp och själ. Mår dåligt när jag varit ren ett tag oxå.
Jag har inte testat antabus men det kanske är dags......
skrev Grodan i Jag duger!
skrev Grodan i Jag duger!
På ett sätt är det väl bra att jag trillat så många gånger. Om jag någonsin skulle börja oroa mig för att bli präktig så är det ju bara att påminna sig. Stort är att jag vågat visa upp mitt vingliga beteende. Det är nytt. Det här forumet är guld.
Ska inte orda så mycket mer än säga att jag gör ett nytt försök nu. Inga vilda hejarop, bara ett nytt försök.
Eder Groda
skrev Grodan i Så trillade man dit igen...
skrev Grodan i Så trillade man dit igen...
Tack MB. Det behövde jag höra. Att jag är envis. Det avgjorde saken. Nytt försök. Antabus tagen. Tror det var NM som skrev att den djäveln försöker döda mig (alltså alkoholen) och jag tänker slåss. Inser dock att jag behöver stöd och hjälp i stora mått när så litet kan betyda så mycket.
Hur går det Benson? Det finns plats på tåget även för dig! Du hör hemma bland oss!
Stora kramar till er alla i cyberrymden
En Groda på väg upp ur dyn
skrev Jajamänsan i Ibland kan suget komma plötsligt
skrev Jajamänsan i Ibland kan suget komma plötsligt
Ok, ja det känns ju både bättre och intressant av att få läsa det du skriver. För när suget väl kommer så tänker man: "Ja, det kanske inte är så farligt att köpa si o så många öl, det är ju bara för denna gången." Men samtidigt så tänker jag inte göra det, för det skulle kännas som en megaförlust inför mig själv. Jag har ju sagt minst 1 år, men det blir nog fler år till, så det kommer aldrig på fråga, oavsett vad som händer.
skrev vill.sluta i NU får det faaan vara slut!!!!!!
skrev vill.sluta i NU får det faaan vara slut!!!!!!
Du är ett föredöme och jag gläds med dig och de stigande dagarna i din nykterhet.
Bilfaaaan har pajat och behöver fixas.
Men lika glad i hågen åker jag med barnen till Uppsala och badar på äventyrsbad.
Kommer bli roligt.
Jobbigt att vara som en svajig buske i en storm.
Magen växer och jag ser inte rolig ut med en ryggsäck på magen.
Som jag sagt och tänkt såååå många gånger förr.
På måndag, eller..............
Tänker INTE gräva ner mig i ångest.
Le, det BLIR bättre.
/A
skrev Mammy Blue i NU får det faaan vara slut!!!!!!
skrev Mammy Blue i NU får det faaan vara slut!!!!!!
...men du har tiden och livet framför dej, vännen. Jag noterade en som varit medlem här i över fem år och först nu har "skådat ljuset", så det finns hopp!
Klura gärna lite på om det finns nåt annat sätt att överlista demonen än det du testat hittills, och låt dej inte luras av pippin på axeln som fförmodligen viskar i ditt öra att "det inte är lönt att försöka mer, du kommer ändå inte fixa det".
Att du är kvar här är ju ett bevis på att DU vill sluta, då är det nästa steg att få tyst på gojan. En del testar mindfulness, googla, med gott resultat, det viktigaste är nog att man förstår själv vad det är som händer när man faller igenom.
Du kanske kan skriva ner här hur du tänker, vad som händer i huvudet när du får för dej att dricka?
Kram, Andreas!
/MB,
Sitter hemma i mitt kök, barnen sover i vår säng. Känslorna har kört berg och dalbana med, så jag är lätt illamående. Har fått lite mat i kroppen. Dagen första möte var inte positivt, jag var inte välkommen. Vi fick spriten med oss. En del i alla fall, helt övertygad om att det finns mer, men vet att det inte riktigt är lönt att leta. Svärfar förstår vidden, men svärmor försvarar sin lilla pojke. Jag har skällt och skrikit. Jag har gråtit och våndats. Jag har hoppats och känt kärlek. Mest arg blir jag över att orden som kommer hans ord låter som floskler i mina öron. Hans mor säger att jag måste tro på detta! Det går inte! Det går bara inte! Det tar lång tid innan jag gör det. Dessutom våga han skylla på mig, som om det var jag som hällde spriten i munnen på honom. Där gick han över gränsen. Nu sitter har på psykakuten för att han säger att han inte orkar mer. Det gör inte jag heller, men jag måste för barnen skull. Dessa älskade små troll! De ger mig kraft. Det är för deras skull jag kämpar.