Senaste kommentarerna i forumet

Jag blir när jag kommer hem i kväll och läser dina rader Lillablå!! Du har också betytt massor för mig under åren, vet inte heller riktigt varför. Men så är det och det är bra. Jag har kämpat bra på sista tiden om jag får säga det själv, eller vad sägs om att sedan jag slutade i början av oktober har jag varit på utlandsresa, (japp, Istanbul Vana, spännande stad), varit på personalfest, hemma ensam en hel helg, ute på två middagar på krogen i helgen med olika människor. Och allt detta med en god cola eller Loka vid min sida. Kan inte säga att det varit jättesvårt, känner mig faktiskt så lugn när det gäller tanken att jag slutat dricka så det är fantastiskt. Dock efter alla tidigare bakslag medveten om risken att glömma, så jag tar mig minst en gång i veckan till AA och hämtar stora muggar av den kraft som finns i den gemenskapen. Nu ska jag spela Little Blue innan jag somnar för att fira dig Lillablå. Hur har du det med allt?'
Kram,
/Fenix

får jag så kloka kommentarer från kära vänner :-) En mening i ett mail nu på morgonen som får mig att börja fundera över hur jag gör och fungerar.

"Kanske skulle det göra dig gott att lägga bort hjärnan, dvs försöka förstå, för en stund...."

Hon har så rätt.........<3 Tack kära C !!

Godmorgon Berra, här är jag - vi har nästan skiftbyte:) I början av vårt nyktra liv, på vårvintern, sökte jag aktivt,nästan lite desperat efter bra alkoholfria alternativ. Särskilt till kötträtter. Jag ville ha kvar känslan av festlighet, god mat och goda drycker. Sen insåg jag att hemma var det inget värde i det - i det läget kanske det påminde om det som saknades.
I somras var jag på några fina bjudmiddagar på dyra restauranger och drack det alkoholfria som fanns, dvs mineralvatten (+ lättöl då), och blev helt förundrad över hur servitörerna vid varje rätt frågade om jag inte ville ha LITE vin. Helt otroligt! De andra som körde drack lite av alla sorter som ingick. Nu har vi (maken) genom nån TV-sommelier hittat ett rött vin som heter Loxton. Helt ok. Vi har konsumerat en (1) flaska under 2 middagar. Jag föredrar 100% blåbär från Saxhyttegubben. Vi har båda konstaterat att mineralvatten är gott, inte bara en ersättning för något annat.
På de allra bästa restaurangerna typ F 12 finns alkoholfria alternativ och där rekommenderas främst olika "natur"drycker som 100% blåbär och olika äppelcider. Jag har en plan på att terra restaurangerna här i stan så att de utvecklar alkoholfria alternativ - skulle vara ett litet projekt i min smak:) Hoppas att genomtänkta alkoholfria alternativ snart blir ett kvalitetskännetecken på fler ställen än Fredsgatan! / mt

..och det står Söndag i kalendern...
Min helg har passerat med dryga hälften, och jag mår jättebra, i mitt tidigare liv så borde jag ha varit som mest packad nu men det är jag inte , gudskelov!
Jag har fortfarande kontrollen över mitt liv och det är JAG som bestämmer, när jag ska få vara glad och dessemellanåt också ledsen.
Jag har möjligheten att kunna styra mina känslor på ett helt naturligt sätt, inga fyllskratt, ingen fyllfgråt, ingen tristess...
Jag mår inte längre dåligt när jag är utan alkoholen, den har idag ingen makt över mig, jag har den över den, maktförhållandet är omvänt!
Friheten är min, så länge jag inte låter mig fängslas av just...alkoholen...
Det som inte når mig...kan inte heller gör mig illa, mer än en armlängds avstånd alltså...

Ikväll var jag och frugan ute på stan, vi shoppade tillsammans ( ja jag har större tolerans idag..), och avslutade med en shysst restaurant,
Jag skällde som vanligt på servitrisen när hon erbjöd lättöl som enda alkoholfria alternativ, den är inte alkoholfri!!!
Jag frågade om de hade lättsprit också, hon förstod inte min pik, men jag fortsatte inte min högst irriterade konversation, cola i ett vinglas TACK!

Tänker på vad en av hantverkarna sade i måndags morse, en snubbe i 30-års åldern....
Han kom gående i kulverten såg allmänt galen ut, höll sig för sitt huvud och sade högt....
Gud ge mig mera alkohol!, jag måste få tyst på rösterna i mitt huvud!!!, sedan skrattade han när han gick förbi...
Han skämtade naturligtvis, jag känner honom rätt bra...
Jag smålog åt honom, skakade på huvudet som jävla knasboll på ett ungefär, men han borde få veta hur förbannat nära sanningen han är..
Några års mer praktiserande så lär han nog få höra den kraxande papegojan på sin ena axel, och då skämtar han nog inte i den sjangern längre...

Jag vill inte moralisera till mina vänner, det får de upptäcka tids nog av egen erfarenhet...
Men frågar de mig så får de veta min, och den blev dyrköpt, den kostade mig en del av själen och den håller jag på att ta igen nu....

Men som sagt, jag borde har varit full nu, och det var jag för PRECIS 3 år sedan just i detta nu, för sista gången...
Har inte ångrat någonting sedan dess, det var ett av mitt livs viktigaste beslut....

Alkoholen är inte lösningen på allt, utan mer tvärsom...

/Berra

Hörde ni på Morgonpasset Helg imorse? Helena Sandklef berättade om sin bakgrund som barn till två alkoholister, både hur livet var då och hur det är nu. Fantastiskt att höra! Sorgligt på många sätt, men också hoppfullt och fint.

Här finns det att lyssna på:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3328&artikel=4810939

Kram, alla!
/H.

...tänker jag inte vara varje gång om jag nu ska sluta dricka" sa jag till maken när han satt och nickade bredvid mig i bilen, han var till brädden fylld med före-maten-drink, en massa vin och whisky. Själv fick jag en virgin före-maten-drink och drack god Ramlösa med smak av granatäpple (tror jag det var). känner mig pigg och fräsch nu när vi kommit hem från festen men maken sitter och snarkar här i soffan, orkar inte gå och borsta tänderna. "självklart inte" svarar han och somnar om.

Jag är fortfarande inte sugen och hoppas att detta håller i sig!

Tack Trollnäsa, visst är det skönt att ta bilen till festen - man kommer ju hem så snabbt och smidigt sen :-)

Håller med mulletant, de kan vara väldigt smärtsamt o ett invant beetende!

Jag har jobbat nu i ca 2 år med mig själv sen jag blev ensam o får varje
dag tankar om beetenden jag gjorde i mitt medberoende till alkoholisten.
Samma med att vara till lags o inte riktigt kunna vara stark i mitt ego.
Men samtidigt har jag levt som medberoende så länge att förståss tar de
tid o byta vanor!

Kämpar på o är så GLAD att ni finns o är ett STORT stöd! Kram på ER

Jag gillar dig och känner gemenskap eftersom vi båda har småbarn. Min flicka är 8 och pojken 5. Ikväll ska jag på fest! Jag tar bilen...

och medberoendet är ett djupt och smärtsamt tillstånd. Jag har lärt mig oerhört mycket om beroende och medberoende genom att läsa här på forumet undet snart ett år. I mitt skrivande har jag lärt mycket om mig själv.
Ofta har vi delat tankar om den dubbla bilden av alkoholen - dels den glorifierade som finns snart sagt överallt och motbilden av den nersupne på bänken. Här på forumet blir den stora gruppen av alkholdrabbade människor synlig. Vi som har kvar det mesta: körkort, relationer, hem och arbete men lider under alkoholens förtryck som beroende eller medberoende. Men också de som håller på att förlora mycket och befinner sig i utförsbacken... För mig är forumet en plats för livsmöten. / mt

som delar med er av alla era erfarenheter och känslor. Ni är ett enormt stöd för såväl
gamla redan bekanta som för alla nytillkomna. Funnit mycket tröst här ikväll. //A

Hej Maken, tack för dina kommentarer och berättelser kring ditt liv. Man blir bara så ledsen hur alkohol kan få förstöra så mycket. Dessutom blir jag urförbannad över att det är så glorifierat i samhället. Jag har nästan slutat dricka alkohol. Klarar inte av det och nog f-n är det alltid någon som kommenterar varför man nu inte dricker. Konstigt, med tanke på hur många som är drabbade sett till såväl de med beroende som de runt omkring. Jag förstod väldigt sent att det fanns något som hette medberoende. Jag trodde att jag kunde hantera situationen, det var ju ändå inte så ofta, mest på helgerna. MEN, som du skriver, man blev ju alltid lika besviken när det händer om och om igen. Egentligen är det väl inte så konstigt att man som nära anhörig blir medberoende. Det är ju väldigt tydligt vad omgivningen till stor del tycker om alkoholism. Det är väldigt tabubelagt och älskar man någon är det sista man vill att hänga ut personen för att h*n ska bli nedvärderad. Ofta finns en väldigt fin person bakom har jag förstått och så var det också i mitt fall och säkert ditt eftersom du också ville få allt bra igen. Tack för att du skriver att jag ändå gjort rätt, jag behöver höra det. Tror att det här är ett bra forum för oss att komma vidare. Det är ju helt tydligt att vi inte är ensamma om detta problem och även om det är mycket smärtsamt att inse vad det verkligen handlar om är det nog enda sättet att lära sig att förhålla sig till denna sjukdom. Var rädd om dig! Hoppas vi hörs här igen. //A

Hej FallenAngel, tack för ditt svar och ditt stöd. Jag har fått en tid för anhörigsamtal
i veckan som kommer och det kan säkert vara bra. Jag märker ju själv att jag inte ser klart
och fastnar i mina egna destruktiva tankar. Tänk om jag ens anat att mitt äktenskap skulle
sluta så här. En dag i taget har jag förstått, det är säkert ett bra tips. Känner också att
jag behöver distans från dem som inte kan eller vill förstå. Jag orkar inte hantera det just
nu. Tack för att du beskriver liknelser med det jag själv upplever, skönt att inte känna sig
så ensam hela tiden. Kramar tillbaka! //A

Gulledu!

Ja, jag är oerhört glad att jag har varit på de där träffarna. Nästa gång blir min sista och idag har jag köpt en liten glasängel till kvinnan som leder träffarna. Hon behöver få veta att hon är en ängel.

Tänk vad det snöade......... i år är det mycket varmare. :-)

Kram!
/H.

Välkommen hem, lillablå. <3
/H.

Alla borde få reda på att sidan finns, och alla borde få det stöd och den värme och kärlek jag fått från er alla! Underbart att er kommun har förstått!!
Jag har en liten sak i min ficka, som jag hittar ett par gånger varje dag, och blir glad och varm i magen, och skickar ett par tankar till dig och din vackra fru, den finaste gåvan jag fått på många år! och det ligger en äppleskrott i min frys och väntar på att våren ska komma, så att den kan få bli planterad och växa upp till ett vackert äppleträd!
Tack för att du och Lelas finns!
Kramar!!!
/k

Så glad jag blir över att läsa dina rader!!!
som jag tänkt på dig... vet inte varför egentligen, men du betyder massor för mig... knäppt va?! =D
fortsätt kämpa, fortsätt tänk, fortsätt vara ärlig mot dig själv, och glöm inte älska dig själv och vara stolt över det du gör!!!
så himla glad jag blev, alldeles varm i magen och med en liten tår i ögat!
stor kram till dig!!!
/k

Lelas,
det känns i hela magen att du mår bra, att ni mår bra tillsammans, och jag förstår att du känner att det är dags att avsluta dina anhörighetsträffar... men åh vad glad jag är att du gått på dem, för utan dem hade kanske inte du och jag träffats den där supersnöiga dagen för snart ett år sen... tack för att du bad om hjälp, och att jag därigenom fick en vän! Eller två, din fina man räknar jag också in!
Stora kramar!!
/k

så fint att höra av dig! / mt

Jag läser dina rader, och blir så glad över att du flyttat och fått ett eget bo, och blir så ledsen över all den makt han fortfarande har över dig... att det ska vara så svårt... men du har kommit långt, och längre kommer du att nå, och du är stark, det kommer gå fortare och lättare än du tror! Ta hjälp av dina vänner, din samtalskontakt och fortsätt framåt! You go Girl!!
stor kram!
/k

Lillablå lika go som vanligt. Man blir glad när man ser ditt nick igen och läser dina rader! Hoppas du träffar någon om det är vad du vill. Du har ett stort hjärta! Vänligen/Mickey

jag har inte glömt er!
jag har bara inte haft ork eller energi att logga in...
bestämde mig för att inte skriva eller läsa här under min semester i somras, och sen har det bara inte blivit av, och inte heller har jag kommit iväg till al-anon... en vacker dag går jag dit igen!

allt är bara bra, jag lever ett rätt gott liv, trots åldersnoja och ensamhetskänslor. jag har många goda vänner, men när hösten kommer blir det extra tydligt att jag är singel, och att de har sin familj att mysa med, inte lika lätt att hitta på nåt, eller spontant ses.

har fortfarande ett ansträngt förhållande till alkoholen, har svårt för att se folk berusade, svårt för att höra hur pappa och bror diskuterar var man hittar den billigaste spriten på flygplatsen på väg hem från Afrika, och jag vägrade ta in en liter sprit åt pappa, varför vet jag egentligen inte... men så är det, och det får vara så, tills det inte längre får min kropp i stridsberedskap....

mina vänner, ska läsa era trådar nu, jag hoppas att ni alla mår bättre än sist, och till alla nya fina, välkomna, jag hoppas att ni ska finna den tröst och det stöd jag fann här när jag behövde det!
stora varma kramar!
/k

och säkert har vi alla våra fel och brister. Jag läste bakåt i din tråd nu, om ert 20-årig liv, om de andra kvinnorna, om de hårda orden, om örfilen-kakelväggen-och-den-översminkade blåtiran.
Det är angelägna frågor du ställer på slutet, om att bevara sig sig själv, sitt sanna jag. När jag läser vad du skriver känner jag starkt att du är så inåt-skådande och så ärlig att du kan känna dig trygg i din med-mänsklighet. Jag menar det. Kram / mt

...nästan två veckor har det gått sedan sista glaset. Och jag som var rädd att ens försöka! Jag är inte ens sugen. Nu funderar jag över allt jag läst om återfall, vid tredje av allting kommer problemen säger några. Jag har hört om folk som hållt uppe länge och sedan ändå trillat dit. Jag tänker att om man lyckas hålla upp ett tag så borde jag väl klara av att inte dras med igen.

Det är skåptömning på jobbet nästa vecka och sen är det julfest. Många tillfällen att dricka. Jag har bett att det skall införskaffas något gott till oss som inte vill ha alkohol, någon kände till att det finns en god alkofri öl (var det Carlsberg?).

Jag tänker fortfarande väldigt mycket på alkohol överhuvudtaget men jag är inte sugen. Märkligt. Undrar om det är för att jag är orolig över min lever som jag inte har det minsta sug efter att dricka? Kanske hamnar man i det här tillståndet när man verkligen bestämt sig?

Om ca 2 veckor ska jag genomgå ytterligare underöskning och får en vecka därefter förhoppningsvis veta om den tumör jag har på levern beror på cancer eller någonting annat. Jag är mycket orolig och har svårt att koncentrera mig på sådant som jag borde koncentrera mig på.

Känner efter för mycket och tycker att det gör ont därinne :-( känner mig lite ledsen faktiskt...

trevlig helg med äkta frid & glädje! / mt

Sitter vid fikabordet på jobbet och tittar ut på det gråkalla vädret genom fönstret...
Nu är det helg tänker jag, och vad det innebär för mig..?
Vad innebär helgen för mig?

Lugn, frihet och tid för mig själv, inte alls något jagande efter alkoholen, inte när den skall inhandlas,
Drickas och med vem, inte på något sätt legalisera den, utan bara att få vara..
Bara att få vara...Berra, den verkliga Berra, ingen ångest ingen önskan om att få backa tillbaka tiden, alls...

Och det kan ju låta väldigt konstigt, en önskan om att det ska just hända...ingenting, märkligt...
Att få uppleva nuet precis som det är, är för mig en ynnest...

Jag är (nykter), alltså finns jag (i verkligheten)..
En sak att begrunna, och jag känner ingen stress, över någonting.

Och jag som tidigare ansåg att just alkoholen var ett avstressningamedel...
Så j@vla fel man kan ha'!

Trevlig Helg!

/Berra