Senaste kommentarerna i forumet

Tack för din kram,
det är en tröst att bara få en kommentar. Tycker själv det är svårt att finna ord kring detta problem. Dina ord fick mig att inte känna mig så ensam :-) Samtidigt sorgligt att jag inte sprider glädje som jag brukar vara den som gör. Jag kopplar ihop alkoholismen så starkt med sjukdomen norexia/bulimi som jag själv haft som ung när jag vasr 18-25 och jag vet hur starkt jag tänkte att hur gärna jag än ville sluta så gick det inte. Det var precis som om någon annan styrde över mig. Det gick inte förrän man var på botten och jag orkar inte ens tänka att den jag inte vill annat än att hjälpa får nå botten själv. Jag har så svårt att se till mig själv, hur illa jag mår i det här. Det är ju det rådet som är genomgående att tänka på sig själv, gå vidare...

Jag är väldigt stolt över att jag kommit ur min sjukdom sedan många år, det som hjälpte mig var terapi och att jag träffade en kille som visade att han verkligen älskade mig. Jag kanske drar för stsora paralleller. Jag vet inte. Jag vet bara att de som tar sig ur alkoholism är otroligt fantastiska människor. Enorm insats på alla sätt och vis. Kram tillbaka! //A

Jag vet inte vad jag ska skriva till dig. Men jag blir så nedslagen av att läsa ditt inlägg. Kram till dig!

Hade planerat så mycket för den här dagen. Skulle göra adventsfint. Kommer inte ens ur sängen. Sorgen griper tag i hela mig, från fotknölarna upp till skallbenet. Drömde att allt var bra igen, att han bestämt sig för att det ändå var ett problem och att han ville ha hjälp. Varför slutar man aldrig hoppas? Förnekelsen är ju helt total. Kan inte släppa tankarna på hur han mår och att jag inte kan göra något. Att han inte ens reagerar när jag ger mig av. Han måste vara jättesjuk. Älta, älta, älta. Envis. Varför släpper jag inte? Jag vill ingenting längre. Vet att jag borde gå ut, men orkar inte, vill bara sova. Saknar så mycket att jag blir helt förlamad.

Vad fantastiskt att du kan njuta av din sömn. Och du vännen, vila när kroppen säger vila. Lyssna. Det kanske är en stor del av vår alkoholproblematik att vi inte har lyssnat på vad vårt inre, det fysiska och mentala, försöker tala om för oss. Vi har tystat den inre rösten med bedövningsmedel. Jag upplevde att ganska många signaler var som nya för mig, visste inte alltid riktigt vad jag skulle göra med dem, för jag har aldrig tillåtit mig att stanna och bara vara i dem. Alltid flytt vidare.

för dit svar. Har talat med min läkare och dosen ska ändras till nyår på min egen begäran. Vill fortsätta med samma dos till dess för det har faktiskt inte varit så svårt att låta bli att dricka under den här perioden. Är medveten om att det kan vara svårt att peka ut vad som är biverkning och vad som är en reaktion på att kroppen inte får alkohol. Känns bra när du skriver att många vittnat om trötthet med eller uta antbus, det är kanske så det är bara. Nu vill jag säga att det är inte bara negativt. Soffan och sängen har aldrig varit skönare och jag längtar om dagarna till kvällen och få gå och lägga mig, det är en njutning. Antabus gör det lätt för mig att ta beslutet att inte besöka bolaget, behöver inte ens tänka på det, finns inget val. En liten detalj som jag gillar är att jag nu närsomhest på dygnet kan sätta mig i bilen och köra utan att vara rädd för "länsman", känns som frihet.

Ante

Tyvärr kan jag inte bistå dig. Jag har själv gått på Antabus i 2 månader för något år sedan. Jag hade inga biverkningar alls mer än lite mer trötthet än normalt. Jag kan bara hänvisa till Vickans råd. Vänligen/Mickey

hej Ante, jag har själv inte ätit antabus men precis det du beskriver har andra här vittnat om tidigare minns jag. Tråkigt med biverkningar, kan du inte höra med din läkare om det kanske är möjligt att ändra doseringen? Sedan är det ju också så att många som varit nyktra en liten tid- med eller utan antabus - beskriver en stor trötthet. Tänker att det kan bero på att kroppen går på högvarv för att "städa upp" och försöka komma igen. Hjärnan brukar ju också vara slut, då det faktiskt är en psykisk process likväl som en fysisk.
Det är ett fantastiskt steg du tagit, det är inte lätt jag vet! Fortsätt gärna delta här på forumet, det är en fin plats att vara på : )

Ingen som har erfarenhet av Antabus? Vill höra att biverkningarna går över, vill fortsätta med Antabus. Fram till åtta veckor sedan drack jag mig full 5 - 7 kvällar i veckan, jobbade på dagarna med ständig bakfylleångest. Korttidsfrånvron ökade hela tiden. Helgerna gick åt till att dricka, satt och väntade till ertermiddagen så jag kunde börja dricka och så var den dagen bortslösad. Känner mig stolt över mitt beslut att börja med Antabus, det satt långt inne och fick värka fram under lång tid, stolt över att jag inte druckit någon alkohol under åtta veckor.

En dag i tage"

Tack för era tankar och fina ord. Jag tar till mig det ni skriver och kämpar vidare.
Jag ska nå fram till min resas mål och försöka njuta av färden....

Kram TP

En stor del i återhämtandet består just nog i att sätta målen...lägre...

Du har ett felaktigt levnadssätt gentemot dig själv, och jag tror att det är själva beteendet som skapar drickande, och med den en massa misslyckanden när man inte nådde målen..

När man dricker så blir man först gladare, och sedan ett milsvidd djup hål av ånger..

Man åker jojo i sitt temperament, man peak'ar sitt liv, upp och ner, nästan lite bipolärt beteende..

Att bryta den trenden med att dricka mindre (eller helst ett längre avbrott),
och sätta målen löjligt låga, som t.ex idag ska jag ta en timmes promenad, och vara nöjd med det.
Sedan kan jag laga mig ett mål mat under lång tid, och njuta av den lika länge, och vara nöjd med det, efter det läsa en kvällstidning i lugn och ro, utan att tänka på allt du kunde ha gjort istället och vara...nöjd med det.

Bryt invanda mönster och gör DET till en vana istället, och sätt målen låga...
Glöm inte bort dig själv i ditt tänkande, och varje gång du inte stressar dig i ditt inre
så är det ...väldigt bra, och du känner dig lugn och lite mera harmoniskt...

Om du kan sitta och titta på en fläck på väggen, och lyssna på en klockas tickande,
utan att känna obehag under en längre tid, då är du i harmoni med din tid...

Det är f-n inte lätt, och det kräver lite av positiva tvångstankar, men det funkar efter ett tag.
Och hela tiden, glöm inte bort dig själv, och hur du mår...

Ditt välmående är viktigast, allt annat sekundärt, va det än må vara...

Jag är nästan framme, och har fått verktygen för att hantera mina livssvängar,
jag vet när det barkar åt he..te, och har lärt känna mina vibbar..

Och istället för att leta efter orsaker, så tittar jag på hur jag reagerar...

Och det mesta klarar jag av, men inte ännu en alkoholångest, där går min gräns..

Lycka till!

/Berra

Efter att nu har läst igenom din tråd så kan jag bara säga, grymt bra jobbat och grattis! Sen kan jag inte låta bli att gratulera dig till att ha en tjej som Lelas! :)

Vad fantastiskt upplyftande att läsa Pianoman! Vilket jobb du gjort, du har all anledning att vara stolt och glad. Grattis till det nya riktiga livet. Hoppas de som nyligen hittat hit läser dina rader och fylls av hopp. Önskar dig och Lelas en skön och god helg.

...det låter inget vidare hos dig just nu!! Jag känner igen mig i det du skriver, just att veta vad man ska göra men ändå inte ha orken/lusten att ta sig för detta. Läs lite i början av min tråd om du vill.

Jag bestämde mig slutligen för att söka hjälp när jag mådde sådär. Hamnade hos käck beteendeterapeut som gav mig hemläxor men jag bara kände att "ja jag vet att jag mår bättre av att göra sådant som jag tycker är kul, problemet är ju att jag inte gör det där". Precis som du ställer jag upp mål, misslyckas, och så åker man ned ett pinnhål till i sin egen självbild.

Alkoholen är en väldigt bra självmedicinering. Tror man. I början. I själva verket gör den att man hamnar allt längre ned i depressionsträsket. Har jag insett nu. Den stora målsättningen nu är att ta ansvaret i mina egna händer (för det är ingen annan som kommer att ta det i sina!!) och se till att jag börjar må bra. Att sluta dricka tror jag bara kan leda till gott vad gäller det allmäna måendet, både fysiskt och psykiskt.

Jag har fått kontakt med en beroendemottagning som verkar bra, där träffar jag läkare, psykolog och sjuksköterskor, skall få gå en kurs i återfallsprevention. Jag har fått utskrivet antideppmedicin, jag har alltid varit emot den typen av tabletter men inser att även om det är alkoholen som gör mig deppig så har det ju på något sätt blivit en ond cirkel där det ena har lett till det andra och att jag nog behöver lite hjälp att ställa kemin till rätta där inne i skallen.

Du skall vara rädd om dig, det finns bara en TP och för dina småttingar är du världen och du skall också presentera och ge världen till dem. (Nu kanske inte dina ungar är små, men du fattar ;-)

Ha d så gott du bara kan och stå på dig!

Nu har jag gjort min sista eftervårdsfredag. Känns lite som en befrielse. Nu står jag helt på egna ben, men det kommer gå bra. Jag har sån bra stöttning från vänner och familj, och AA kommer bli en naturlig del av mitt fortsatta nyktra liv.
23/11-10 flyttade jag in på hemmet 25/11-11 vinkade jag farväl. Satte punkt och vände blad.

Framtiden - nu kommer jag!

Tack för era stöttande ord.

Det har helt enkelt varit för mycket runt omkring mig som hänt sista tiden. Åh då har jag valt det icke logiska alternativet att dricka.
Jag sätter hela tiden upp mål i mitt liv, men självdiciplinen är lika med noll. Blir besviken på mig själv att jag inte lyckats bättre med mitt liv.
Jag är rädd, trött och ensam. Känner att jag är på väg ner i en depresion igen. Så det jag pysslar med är väl en form av destruktiv självmedecinering.

Jag vet vad jag behöver göra för att må bra. Varför ska det vara så förbannat svårt att ta steget att genomföra dessa saker!?

Jag vill kunna se mig i spegeln och känna mig stolt! Nu blir jag bara ledsen av min spegelbild.
Vet inte hur jag ska ta mig vidare...?

Kram TP

Skållad råtta är man ibland, sådant är livet. Det är väl själva fasen att vi inte klarar av det utan hjälp av glaset? Eller? Blir det inte egentligen bara värre? Om vi är helt ärliga mot oss själva så, jo självklart blir det värre allting.

Du behöver inte berätta mer än vad du har behov av att dela med dig av, jag ville mest att du skulle tänka igenom för dig själv vad det var som gjorde att du föll för frestelsen denna gång för att försöka detta nästa gång.

Var rädd om dig, försök att ta lite tid till dig själv. Om du skall kunna vara ett stöd för din sambo får du inte själv hamna i depressionens klor. Alkoholbruk kan leda till depression, det är det som är så läskigt. T.ex. rödvin är ett bra antidepp, i början, sedan blir man mer och mer deppig, ner i den onda spiralen...

Hur har du det? / M

vill inte gå in på för mycket.

men min sambo har hamnat på sjukhus p g a depression.
Och jag far som en skållad råtta mellan alla ställen.
Det känns som om huvudet snurrar av sig själv.

...är ju ganska lång tid (tycker jag som inte trodde jag skulle klara mig en vecka ens!). Vad var det som hände som fick dig att falla? Försök tänka igenom detta och hur glasen du drack kändes - hjälpte de mot vad det nu var som du kände? Var det gott? Att fundera och fundera lite till tycker jag är en god hjälp att försöka undvika fällorna.

Och du, ta inte det där första glaset, det är ju alltid bara det första eller hur?

Nya tag i morgon!

TP, vad var det som hände, som fick dig att falla? Försök att tänka tillbaka. Kanske kan du göra på något annat sätt nästa gång och hejda dig i tid. Tänk också igenom de glas du tog - hjälpte de mot vad det nu var som fick dig att dricka? På riktigt? Att analysera sig själv är en hjälp tycker jag. Kram från mig, på't igen bara!!

öl till allt det andra vill bara supa ner mig i kväll

Kära TP jag blir så ledsen när jag läser dina rader.
Vad har hänt? Du jobbade ju på så bra!
Nu gäller det att börja om igen.
Jag har tänkt på dig så mycket - önskar dig lycka till!
Kramar/Lg

först ,måste man bestämma sig, sedan kämpa, kämpa igen...är inte gratis och enkelt tyvärr.
'
Utan vilja kommer man inge stans utan hjälp
är det bara utför/ kram till dig

Usch, Jag har spårat ur totalt. Dricker i veckorna Nu också, vilket Jag inte gjort tidigare.
HJÄLP!

Japp, jag har också varit fullast på stället ett antal gånger. Har blivit förvånad över hur många jag numera träffar på då jag (iofs sällan) går ut nu för tiden, som verkar nästan helt nyktra, druckit ett glas vin eller en öl bara. Dom finns, och det är rackarns trevliga gossar oftast ; )