Senaste kommentarerna i forumet

ni skriver här ovan MB, MT och Markatta. Håller verkligen med om att svårigheten att säga vad som är för mycket alkohol är svårt att säga. Der är svårt för en som jag som inte är van vid att någon dricker för mycket (från min uppväxt) att fatta att någon dricker för mycket i mitt vuxna liv, som dessutom hävdar med bestämdhet att jag har fel. Sedan har det mycket riktigt sakta men säkert blivit mer och mer då vänjer man sig väl även som anhörig att det är alkohol jämt och ständigt. Hade min alkoholist istället snortat kokain hade jag reagerat annorlunda (tror jag, eller kanske inte....) Din definition Markatta om vad för mycket är ska jag ta fasta på, det tyckte jag var en alldeles utmärkt definition.

Jag har varit på mitt första samtal, den jag träffade var också medberoende med levde nu med en nykter alkoholist sedan 20 år tlllbaka. Vilken känsla att få prata med någon som faktiskt exakt fattar vad jag pratar om, precis som alla andra här på forumet. Det blev ett bra avstamp till mitt nya liv. Jag inser att jag är inte längre mig själv, jag har stått tillbaka med mina önskemål, åsikter, planer och drömmar om framtiden, för att koncentrera mig på att min alkoholist ska få dricka så mycket han vill och inte störa honom med saker vi har olika åsikter om. Då får han ju en orsak att dricka och den ville jag ju inte ge honom. Om jag ska beskriva hur jag uppfattar mig själv är min första tanke att jag blivit en LITEN människa med obetydligt värde. Alltså förminskad, sjukt jaa!

Nu känner jag en sån oerhörd ilska när jag tänker på honom att han gjort så här mot oss, min egen del orkar jag just nu inte se, men den dagen kommer väl också. Vår son har också talat om att han inte längre står ut med drickandet, det tycker jag var oerhört starkt gjort av honom. Alkoholisten svarade ju klokt och sa att han var tacksam att han berättade hur han kände. Men det återstår ju att se om han ändå kan stå emot begäret att dricka. Hur som helst jag måste må bra och tar tag i mig själv och det jag kan göra för mig, sen får jag väl orka ta tag i nästa problem att kanske få iväg sonen till samtal också men just nu säger han att han inte tror det behövs, inte vet jag om det gör det men jag skulle nog vilja att han gjorde det. Eftersom han nu är myndig är det ju hans beslut. Funderar mycket på honom och hur hans uppväxt varit, men tror han ändå haft det bra i eländet som varit emellanåt, det har ju inte varit kaos och fylla jämt i alla fall även om det nog varit rätt så mycket festande.

När vi separerade och skulle dela på våra saker insåg jag att det var jag som betalat det mesta av våra möbler och husgeråd, inser att jag dessutom finansierat hans supande..... :(

Jag känner mig verkligen lurad, förd bakom ljuset liksom, bedragen och trampad på fy faaaaan! Det är väl tur jag har ett jobb att gå till för att gå här hemma och älta all skit är ju inte bra för mig blir deprimerad och apatisk, orkar inget ta tag i.

Ny dag imorgon nya erfarenheter och nya insikter att upptäcka både bra och dåliga.

vet jag att man måste slå i sin personliga botten -hårt!- innan man kan börja förändra sitt liv. Om man har någon som servar med mat, städning, etc, så kan man fortsätta som man gjort. Tror man måste sluta slänga mjuka kuddar under sin alkis för att dämpa fallet. Har läst det här förut, och kan nog skriva under på att det är sant.
/MB, nykter sedan åtta månader

Härligt att höra att det går bra. Och ja vi har det jätte bra här i vårt land. En härlig tid att njuta av naturen nu!

Men glöm inte att vila! Vet inte hur mycket och ofta du druckit, men kropoen kan behöva lite vila nu, dricker man mycket är kroppen ständigt i kaos, och att ge den ett par veckor att anpassa sej är inte fel.
Kram!/MB

Visst är det så LP, vi har kommit för långt för att återvända.
Ang Träningsvärk och styrka så vill jag gärna tro att om man kan se nått ljus av all de onda alkoholen ställt till med, så är vi nog starkare människor på så sätt att nu. (som nykter) så Njuter och försöker ta tillvara av varje dag mer. Tex ibland på jobbet brukar jag sitta och lyssna på folk och deras världsproblem. (inte alla men många) Tänker dom ens att dom lever nu. Detta liv är då inte hugget i sten. Man vet aldrig när jordelivet tar slut och jag vill inte lämna den nu såhär. jag har visioner och mål som hamnat i kläm efter alkoholen. Kanske låter djup:-)
Men vill inte slösa mer tid på att vara nedbruten och jävlig pga ölen. Lång bit kvar men vi ska dit.
I morgon är det redan onsdag. Dagarna går så fort, är nog ett tecken på att man är mer bekymmersfri.

inte bara alkoholen utan även genomklappningarna bakom sej och se framåt är nog bra. Allt dumt jag hittade på som aktiv alkoholist är redan gjort, det kan inte göras ogjort, meningslöst att plåga sej retroaktivt.

Härligt Pontus att du känner dej mer avkopplad nu, du kanske har kapitulerat inför alkoholen, och kan känna fullständigt glädjefnatt över att slippa dricka? Fortfarande efter åtta månader nykter kan jag stanna upp en stund och bli sådär härligt bubblande lycklig över att jag faktiskt lyckats ta mej ur skiten med livet, förståndet, hälsan, familjen och jobbet i behåll.

Kramar!!!!!
/MB

Den gick bra,blev 9,7km löpning.

Pontus!
Du är allaredan starkare och funderar på ett annorlunda vis.
Det märks lång väg.
Jag är också där.
Gamla bravader finns det gott om, försöker inte tänka på dem så mycket utan lägger dem åt sidan. De kommer alltid finnas där men man kan helt enkelt låta dem bli suddiga och inte plåga mer.

Träningsvärken kan man leva med, det betyder att man blivit starkare. Så funkar kroppen. Förr trodde man att det var muskelfibrer som brustit och orsakade små blödningar vid för hård träning, men så är inte fallet. Muskeln värker för den blivit starkare och tåligare.
Tänk vad starka vi vore om det onda med bakfyllan funkade på samma sätt? Fast det kanske den gör på längre sikt, då man lämnat träsket bakom sig?

Sköt om dig Pontus!

LillPer

Fortsatt stark och motiverad.
Ingen alkohol i helgen. Veckorna för mig är ganska safe. Jag har utvecklat min dåliga vana och beroeende under helger, semester och allt annat som hör fest till. Det finns alltid anledning att fira nåt?

Var ute på en lång energigivande skogsluff i dag. Solen sken, träden med alla dess färger, klar skogsdoftande luft, ensam med smala vältrampade stigar, goda tankar och snabb andhämtning.

Sverige är fantastiskt om man har vett att öppna ögonen och se det. Jag uppskattar varje minut, oftast, då jag är hemma och tycker ibland att gemene man klagar på allt för små saker. Vi har det så bra, om man har jobb, hem, är nykter och någon som tycker om en.
Det var många saker på en gång, jag önskar alla kunde ha det så. De flesta som har det, tar det för givet.

Förstår Furious Fias frustration över denna menlösa jakt från AF som bara gör skit och skapar stress för det mesta. Ibland kanske det gör nytta på dem som "lever" av staten och har det som livsstil. Jag tror det är svårt med det numera, och de är nog få.

I vilket fall som helst så önskar jag alla kämpar därute glädje och kraft att fortsätta mot sina mål.

LP

Malign! Starkt jobbat! Ge sig på en som redan ligger. Jag vill se DIN tråd innan jag känner att du kan uttala dig. Visst vill.sluta och jag har en trasslig historia. Vi funkar inte. Men att ge dig på honom är nedrigt! Elakt! Ditt "namn" är verkligen så rätt! Malign.... Res dig upp vill.sluta. Jag kanske inte alltid tror på dig, men det här förtjänar du inte.

Fia

Skitdag! Precis en sån dag som jag förut hade tänkt att ta ett glas vin. För det "förtjänar" jag ju med tanke på all stress. Men inte idag. Idag vet jag så väl att alkoholen bara förhalar känslor. Så vad har hänt? Jobbar bara 80 procent och resten stämplar jag. Vilket jag fan har rätt till efter 20 års fackavgifter. Men nu har AF i sin stora kunskap lagt sig i. Ska på intervju imorgon hos en arbetsgivare jag inte vill ha, hos en arbetsgivare som lika lite vill ha mig. Jag blir så tokarg på detta resurslöseri med allas tid och pengar. Ett glas vin hade suttit fint, men jag vet ju att det inte stannar där så istället får jag väl gå ut och gå. Gå bort alla ilskna känslor. Det är tufft att vara människa när samhället av ren välvilja (?) lägger sig i. Så förbannad idag.

FurieFia

Håller helt med dig Fenix. Hemskt hur kontrollerad hjärnan kan vara av alkoholen. Alltid när någon frågat om besök mm så måste man alltid fundera före,"kommer jag va bakis då!?" sorligt. Nu bokar jag med glädje in mig på vad som helst utan en tanke på att lukta alkohol. Härligt befriande
kan som inte förklara denna gång varför allt känns annorlunda och stabilt. Jag har nog gått igenom dom flesta taktiker och lärt mig. Du kan inte bara springa som en tok stångandes igenom vardagen, man går in i väggen. Känner nu en balans och jag var tydligen tvungen att slå hårt i botten. Med tur i oturen! Mår dåligt över mina bravader men jag känner mig inte jagad på samma sätt längre, allt är annorlunda nu. En dag i taget, smälter sakta men säkert in i denna härliga rytm av befrielse, jag kan göra vad jag vill utan att tänka före på alkohol konsekvenser.
Det enda jobbiga idag är Träningsvärk från hellv.. :-) alltid värst två dagar efter träning. Inte bra med längre uppehåll. Men ett härligt problem jag gärna hellre handskas med.
:-)

länk till min gamla tråd https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/5025

tror jag att du fixar genom att klicka på "Skapa nytt diskussionsämne" upp i vänstra hörnet. Gå in på Hjälpa nån som står nära först så är du på rätt. Så bra att du börjat tänka framåt och på ditt eget liv. Klistrar in en länk till Al anon också http://www.al-anon.se/Om-Al-Anon/Till-dig-som-ar-ny/
Styrkekram / mt

Lyteskomik? Ja, visst men lycka till idag tisdag Andreas! Försök att komma ihåg ditt beslut i helgen.

fint att höra från dig Stigsdotter! Livet går vidare men utan alkohol, det är som det ska vara för oss som inte tål giftet.
Kram
Fenix

Är du kvar här? kan du inte berätta lite om hur det gått?

Du skriver så klokt att det egentligen bästa sättet är att lämna. Ja jag tror det också faktiskt då måste han klara sig själv det finns inget skyddsnät längre. Jag gör allt hemma bilen räkningar städning allt. Lämnar jag måste han ta tag i det också. Klarar han det eller kommer han gå under.
Tankarna är många.
Kram o tack

Ja det är skrämmande likt. Jag har också tittat på lägenhet i somras. Men min man bröt ihop helt o hållet o lovade återigen att han skulle ta tag i det, och det gör han om o om igen.
Det känns så elakt att gå, det enda jag egentligen vill är att han ska bli som vanligt igen. Jag känner inte igen honom.
Det är så pinsamt också - skämmigt, samhället är inte förstående o förlåtande. Inte ens hans familj kan låta bli att dricka vin på middagar och whisky på kvällen. Ingen annan i familjen har de här problemen. Det säger bara " men det är väl bara att låta bli" men nej det är inte det.
kram till dig o lycka till

Vad var det som gjorde att du klarade dig igenom allt? Och hur gjorde din familj?
Tack för att du skrev:)

Tänk vad skönt att höra eller att läsa att jag inte är ensam. Det visste jag men ni förstår hur jag menar.

Det är svårt att lämna jag har tjatat och gråtit och hotat. Jag har varit förstående snäll. Jag tror att jag har försökt med allt utom att just lämna.

Våra barn har också gråtit och tjatat och skrivit 100 motivationslappar som han skulle läsa varje dag, fina brev. Nu bor de sen 1 1/2 år tillbaka i USA och pluggar där. De säger själva att det är en mer eller mindre flykt från verkligheten.

Förra veckan fick han "torrfylletabletter" för en vecka, som hjälpte någorlunda. I lördags fyllde hans bror år och vad gör han? ju han skippar tabletterna för han skulle ta två glas vin o inge mer. hahaha vilket skämt.

I söndags drack han vet inte hur mycket men tillräckligt. Idag var han hemma från jobbet, vilket han har skött bra hittills. En liter vin blev det idag. inge mer säger han. det är för att ta bort ångest och abstinens.

I och med att han inte åkte till jobbet missade han en tid hos beroendekliniken. Där han säger själv att han skulle be om antabus. Jag vet inte.

Han vägrar att ta upp det på jobbet. Hittills har han klarat sig genom att aldrig fika eller äta med ngn annan för skakningarna.

Usch det är så jobbigt han är en egentligen så fin människa....

Imorgon har han ett viktigt möte så då har han sparat "torrfylletabletter" tills dess. Nu när han missade mötet idag på beroendekliniken så verkade det inte finnas tid förrän nästa vecka. o då blir det en helg till.

Ja o vad gör det egentligen en helg mer eller mindre....

Förresten hur skapar jag en ny tråd som du föreslog "mulletant".

Såg att jag det gick att ringa till Nämndegården och till Al anon. Ska göra det tror jag.

tror det går kanonbra ! Ät bra, sov mycket, lagom motion och njut av att kroppen ställer om sig ! Ta en dag i taget och ta ett beslut varje morgon om att inte dricka just idag så går det lättare. Samt skriv av dig och häv ur dig här, det hjälper !
Välkommen !!

Jag känner precis som du skriver. Det är ju just det där dribblandet med olika lösningar som ställer till det, så länge man tror att det ska gå att förändra sitt drickande. Ja, det går en gång, två, kanske tre...sen kommer en rejäl drängfylla som en käftsmäll och med den alla tokigheter och så den urvidriga ångesten som pricken över i. Jag både tror och hoppas att jag genom att identifiera mig som helnykterist kommer att ha lättare att hantera livet med allt vad det innebär. Från och med nu finns inga alternativ, jag ska inte ens försöka dricka 3-4 öl i något socialt eller annat sammanhang. Jag kan inte dricka alkohol. Man kan tala om det som en sorg, men ser man på det hela i ett vidare perspektiv så finns det ingenting med alkoholen, inte ens den ljuvliga stunden när första ölen träffar blodet, som uppväger ångesten...INGENTING.
FORTSATT LYCKA PÅ DIN RESA, FENIX!! Och alla ni andra som är på samma resa...

Barn igen! Är det inte förunderligt, så säg?!

Jag har iallafall haft roligt som ett barn den här helgen, vilken jag spenderade med att verkligen umgås med mina telningar. Och det är en ren och skär och genomgripande glädje som fan ingen drog kan bidraga med, det är ett som är säkert.

Jag är så genuint glad för att det verkar som att du har hittat "DET" i ditt liv, Fenix. Dina inlägg andas framtidstro och tillförsikt och är klädda i den lugna nyfikenhet som jag själv förnimmer när jag sakta spankulerar genom livet med målet att verkligen uppleva det. Återigen något som är stört omöjligt när monstret sitter i förarsätet.

Många gånger känner jag att det skulle vara så utomordentligt fantastiskt att få träffa mina forumsyskon IRL, jag tror vi hade haft en riktig kanonkväll om vi hade suttit och "tjötat" över ett par koppar kaffe, eller ett par nollbira. Och jag tror att vi hade både kunnat garva och gråta tillsammans, utan att någon hade känt sig obekväm eller generad. Jag tror att nykterheten ger oss full tillgång till både oss själva och våra medmänniskor. Jag upplever iallafall att de sinnen som jag under lång tid hade låtit trubbas av, har på något vis kommit tillbaka starkare och mer utvecklade sedan jag skruvade åt kranen. Det är ett litet under i sig själv tycker jag.

Eftersom den där kvällen i glada vänners lag nog aldrig blir en realitet, så är det ju ändå ganska förträffligt att vi kan hålla på och tjöta härinne. Det är ju inte alla som har så goda vänner som vi har här!

Ha en bra kväll och njuuut av livet, Fenix! Bamsebjörnkramm till dig och alla andra som behöver det!/NM

att du hör av dig !! Kram ♥