Senaste kommentarerna i forumet

...häromveckan lättade jag mitt hjärta för en ny kollega. Höll igen men beskrev helvetet på min tidigare arbetsplats, ett helvete som fortsätter rida mig som en mars eftersom min formella anställning ligger kvar hos dem.
Kollegan sa då bara : Jaja, skit flyter uppåt.
Vill du bli av med någon befordra han/henne...
Det är en trösttanke som faktiskt styrkte mig.
Har läst om din nyktra helvetesresa. En sådan styrka du besitter!
Jag är imponerad!
Ös ur dig här till oss vi som klarar att dela det mest nattsvarta. Det ger sådan värme att veta att det finns andra runt som vet och ser.
Jag ser dig Berra, nu följer jag dig som en varm Skugga genom din dag och hoppas så det kan ge dig styrka.
Du får gärna följa mig så gervi varandra och oss själva ännu en nykter dag!
En försiktig kram från Skamsen

- kände också för avtryck just här och skickar en kram till er båda. / mt

tröst- och styrkekram till dig Berra! Fy f-n för att ha det så på jobbet:-( Fruktansvärd press att känna att ledningen är ute efter att man ska misslyckas -om det är så du känner det? Oberoende hur det går med jobbet Berra har du hittat LIVET, det har vi fått läsa så många gånger. Det är det viktigaste och det kommer du hålla greppet om! / mt

Stort grattis och snyggt jobbat.

Kram till er båda
Lisamari

Peters princip:
Alla har en inkompetensnivå.
Exempel: En chef som gör ett bra jobb blir befordrad till en högre tjänst. Gör han även detta bra blir han befordrad igen. Detta fortsätter tills han är på en post som han inte klarar av och inte blir befordrad längre. Han har nu nått sin inkompetensnivå. Detta betyder att de flesta chefer som inte är i karriären är inkompetenta för vad de gör och där tycks ju onekligen din chef vara.

Det finns idioter Berra. Låt honom inte komma åt dig och få dig att må så här dåligt. Han är inte värd det. Det är ett helvete att ta sig ur ett missbruk, det går upp och ner. Jag har själv inte varit alkoholberoende men haft anorexia/bulimi under många år under min uppväxt och det är väldigt likt på många sätt. Maktlösheten att styra, sökandet efter lugn. Nu har jag lämnat min älskade make som vägrade sluta dricka, jag orkade inte se på hur han destruktivt gick ner sig och många många många gånger tänker jag att fan vad enkelt det skulle ha varit att bara ha blundat och låtit alkholen fått vara. Han hade fått sitt lugn och jag hade inte suttit här och gråtit i min ensamhet. Men du vet lika bra som jag att i längden är det inte lösningen. Inte för någon, varken för dig eller dina anhöriga, hur mycket livet än suger emellanåt. Alkoholen är lömskt. Den kan lugna och döva för stunden, ger ro och vila, men i längden förgör den. Tänker på dig - håll ut! Tänk så många du hjälper här och det kommer bättre dagar. Försök att inte ta åt dig av chefens beteende - jag är övertygad om att han lyder under Peters princip ovan. Styrkekramar! Anonymt

Tror inte alls att du bryts ner!
Du verkar va jävligt stark.Det som inte dödar stärker!
Nu tar vi dom..

..om alltings jävlighet stämmer faktiskt, verkligen...

För er som orkat läsa min helgberättelse så är det inte nog...
Har denna veckan ett viktigt leverantörsbesök från utlandet som jag tvingas jobba både länge och väldigt intensivt med.
Jag måste alltså prioritera att ta hand om min "gäst" samtidigt som allt annat formligen bara spyr ut andra brandkårsutryckningar.
Så det jag borde göra med mitt besök blir lite halvant samtidigt som det andra blir också lite stressat genomfört...
Det blir sena kvällar för att komma ifatt agendan, och middagen står kall och smaklös kvar när jag kommer hem på natten,
Familjen sover redan, och jag försöker varva ner så snabbt jag bara kan, utan alkoholen...
Det är viktigt att få sova, men mitt huvud är inte klar med sina reflektioner över dagen, den måste få till lite ny agenda inför morgondagen.

Tisdag morgon börjar redan med att chefen ringer på mobilen när jag sitter i bilen,och skäller ut mig efter noter...!
Jag intar naturligtvis en försvarande position och gör mig själv "skyldig" när andra tar sig i ton, han gapar som fan!
Blir ofantligt ledsen och kränkt, det där förstör hela dagen, otroligt smidig chef man har...?

Hel upprinnelsen är en skitsak och utav en teknisk karaktär, och det är avlöst på en timme eller två senare på jobbet...
Men han hatar mig, och ger varje tillfälle att hålla på och klanka på mig, det skulle han knappast göra med min f.d kollega som han håller varmt under armen,
Men det är ju klart, de är ju kompisar och han har ju blivit befordrad med både att bli min nya chef med ny bärbar dator, så gisses så gulligt då..

Det är så fruktansvärt genomskinligt vad i det glödhetaste de håller på med, så det bara äcklar mig!
Varför ringer han då inte den personen som är min chef och gnäller hos honom, så kan hackordning fastställas istället?

Väl hemma så gråter jag nästan ut inför hela familjen, det blev en tidig kväll, vi kunde inte göra mer för just den där tekniska saken, eller rättare sagt
Upprinnelsen till den, jag försökte forcera fram en sak för att kunna fortsätta jobba med besökaren, men jag hade överskridit mina osagda befogenheter,
Och hans val var att sätta mig på plats, helst vill han ge mig sparken...

Det känns lurt med just detta projekt jag har fått mig tilldelat, ramarna är väldigt diffusa, och allt och alla verkar bara vilja sätta krokben för mig...
De vill nog att jag ska misslyckas och säga upp mig själv, men fan heller, de ska få stå ut med vad det har skapat...

Just nu har jag förstått vad jag borde ha sagt, tagit i orda på samma sätt som han och käftat emot, men det är lätt att vara efterklok, inte sant...

Det första jag gjorde när jag kom hem var att kliva rakt ut i garaget och hämta två snabba bira, här skulle det tröstdrickas minsann...
Men effekten uteblev, och här sitter jag med mitt nyktra jävelskap, det var ju nollbira i korgen nu på väg ut till glasåtervinningen....

Hela mitt inre håller på att splittras sönder av saker jag inte klarar av att hantera längre, allra minst mina egna reaktioner....
Under tiden när allt känns som jävligast så ifrågasätter jag mitt val av ett liv i alkoholfrihet....
Vore det inte så mycket enklare...att bara fly iväg i alkoholdimman och ge blanka fan i att försöka leva det här livet, det ser ju inte ut att fungera alls...

Jag bryts ner bit för bit, och snart orkar jag inte längre...

/Berra

är ungefär knappt en miljon i antal här i Sverige, och då är alltså inte tablettmissbrukare eller narkomaner med.

På oss alkisar går det ca 3 medberoende per alkis............medför alltså att ca 4 (FYRA) miljoner i vårt land är direkt drabbade av sjukdomen. Nästan halva Sveriges befolkning.

För några år sedan fick jag lära mig av en alkoholforskare att ca 60% av oss alkisar har fått sjukdomen genom arv ( fel på en eller fler gener) och resterande 40 % har fixat det själv genom ihärdigt supande. Samma grupp av forskare hade också kommit fram till sex-,mat-,spel-,arbets-,narkotika-beroende har samma ursprung i hjärnan och behandlas på samma sätt vilket många olika 12-stegsprogram gjort i många år utan vetenskapens hjälp.

Detta är uppgifter som intresserade kan söka själv på nätet numera, en del rapporter är dj-ligt tunglästa men intressanta, vilket är bra. Idag kan man också se att det är fler och fler som är blandmissbrukare och jag är väldigt glad att jag konsekvent tackat nej till sinnesförändrande kemikalier.

Jag tillhör den delen av alla beroende som anser att vården av oss ska tillhöra sjukvården och inte soc eftersom det är en sjukdom. MEN det krävs då att personalen är tillräckligt utbildad att ta sig an oss och inte bara skicka iväg oss med ett recept på tabletter.

Jag har många gånger helt förstummad suttit och kollat in folk på AA's konvent och stilla förvånats över att, hade jag inte vetat annorlunda, så hade jag aldrig sett att det är alkisar som samlats för att umgås och ha trevligt.

Alkoholismen genomsyrar samhället och finns i alla skikt och just jag är en liten del av det samhället.

Fast idag är jag en stolt nykter alkoholist som är nykter för min egen skull.

...det gå bra. Vill inte tänka annat. Ett ljus har brunnit för dig i köksfönstret hela dagen.
Även när vi vilat/sovit. Skönt att du är hemma nu.
Sjukhusmiljön kan verkligen knäcka en när man
är där som patient. Mkt väntan... Hoppas du hade
ngn me dig.

"Läste ut "Ur vulkanens mun". Kände verkligen
igen surandet och ledsnaden. Men inte Anna eller
maken. Antar att alla relationer är olika. Tror det
var vat Tolstoj som sade ztt alla lyckliga familjer är lika, men de olyckliga är olyckliga på sitt eget sätt.

Skönt iaf att du är hemma nu. Jag tror också att
din oro över "riktig" fysisk sjukdom gör att det
är lättare för dig att vara vit. har sett exakt smma beteende för några mån. sen. Inte om att vara
vit men om att få ett slags uppvaknade om vad
man håller på med.

Mvh/M

...böner och ljus. Känns otroligt bra att veta att ni tänker på mig även om jag inte vet vilka ni är :-) förhoppningsvis får jag ett positivt besked i slutet av veckan

Jag undrar om det är detta jobbiga som gör att jag inte haft lust att dricka? Jag vet ju inte hur det påverkar därinne i magen (eller vaddå, klart jag vet att det gift som alkoholen är, inte är bra för mig!).

Över tre veckor har nu gått, jag har lyft korken på makens öppnade vinflaskor ett par gånger men stått emot, eller snarare: har inte haft lust att lyfta flaskan till munnen. De senaste dagarna har jag känt ett litet litet sug men inte mer än att jag kunnat slå bort det eller motat det med en chokladbit (!) Så här länge har jag inte varit utan alkohol sedan jag var gravid.

Flodhästen i vardagsrummet : om medberoende och om mötet med barnet inom oss av Tommy Hellsten. Finns på www.adlibris.com (Pocket 64:-). MYCKET intressant!

...och håller tummarna!

...idag. Hoppas allt går väl.
Kram/

-

Ja du Adde. Ett antal gånger har jag besökt akuten onykter om man så säger.

finns om nytänk iaf :-))

Datortest

fick akutpatienter att dricka mindre

Genom att kommunicera med en dator på akutmottagningen kunde hälften av en grupp riskdrickare minska sin alkoholkonsumtion till måttlig nivå. Studien ingår i en ny avhandling vid Linköpings universitet.

Hög alkoholkonsumtion ligger bakom många besök på sjukhusens akutmottagningar. Patienter med skador, till exempel benbrott, dricker i genomsnitt mer än de som kommer till akuten med hälsorelaterade problem som bröstsmärtor.

-Besöket på akuten kan vara en varningsklocka förutsatt att patienten sätter skadan i samband med sitt drickande, säger Anna Trinks, doktorand vid Avdelningen för samhällsmedicin.

Problemet är att personalen ofta tvekar att fråga patienterna om deras alkoholvanor, och själva har dålig kunskap om alkoholens betydelse för hälsan. Det är här informationstekniken kommer in i bilden. I en interventionsstudie lät Anna Trinks patienter svara på frågor via en dator som sedan levererat utskrifter med en bedömning av deras alkoholvanor: drack de på lagom nivå eller över gränsen för riskdrickande.

Omkring 3 000 personer deltog frivilligt. Hälften av dem accepterade att också vara med i en uppföljning via brev.

Avhandling: Alcohol prevention in emergency care – Drinking patterns among patients and impact of a computerized intervention in a Swedish Emergency department.

Du är en sådan fin person Stigsdotter. Det kan jag utläsa av din aktivitet här på forumet och vad du har skrivit. Jag kommer att tänka på dig och hålla tummarna mentalt. Vänligen/Mickey

En stor kram från mig med - lycka till i morgon och hoppas att du får besked snabbt!

önskar dig all kraft och hoppas att du får ett lugnande besked imorgon. Kommer att tänka på dig<3

Här har jag varit i över två år och läst, för jag kämpar varje dag med alkoholen. Den har tagit över fullständigt, tänker hela tiden på den, planerar, ska inte, men jo, sista idag osv osv...
Men som många säger, tror ingen i min omgivning har den minsta aning om detta.
Men nu känner jag att jag vill ge en kommentar, för jag kommer verkligen att hålla tummarna för dig!
Detta ligger mig så nära om hjärtat.
Många styrkekramar!

Jag vet hur det känns. Kram

...tänka på dig imorgon. Inga böner men ska tända ett ljus som den övervintrade hippie jag är.

Det behöver verkligen inte vara stora C. Min man gick igenom ngt liknande nu i höstas. I hans fall
var det lugnt, men veckorna innan med provtagningar och ständig ångest...

Bättre att få veta, då kan man ta det därifrån. Håller även mentala tummar imorgon.

mina tummar och jag tar med dig i mina böner. Obehagligt med oro, bra om man kan få veta så fort som möjligt. Och alltid målar man f-n på väggen. Vi får hoppas att det är en oskyldig förvirrad sak du har så den kan lämna dig ifred/ Kram Vildvuxen

...och kanske, om ni är lagda åt det hållet, ta med mig i era böner?

Jag har lyckats tjata till mig tidigareläggning av alla undersökningar och läkarbesök så imorgon skall jag genomgå skiktröntgen och på torsdag förhoppningsvis få svar på vad det är för tumör jag har.

Rädd och orolig är jag - det är så många i min omgivning som dukat under för cancermonstret, tänk om jag också...?

trevligt när du kommer "hem" till min "hörna" :-)) Och jag tycker mycket om dina avtryck !!

Ha en härlig dag Viktoria !!