Senaste kommentarerna i forumet

<3

Hej, Framtidsvännen!
Jag vill bara lämna en liten hälsning här. Jag tänker på dig.

Kram! <3
/H.

Hej igen, monopol! Det är bra att du funderar, och även om du tycker att allt det här är nytt så verkar du kunna hålla huvudet kallt och tänka klart. Bra! :)

Några saker tänker jag, och jag fortsätter att gå rakt på sak, för jag tolkar dig som att du vill det.

För det första: det går alldeles utmärkt att ha ett bra liv tillsammans med en nykter alkoholist. Jag är ett levande exempel! :) Resan har varit allt annat än enkel, men vi klarade det!

För det andra: jag tycker att du skall vänta med att köpa hus ihop med henne. Nykterhet en period först, sedan kan det vara läge kanske. Min man fick lära sig på sin behandling att inte göra någon större förändring i livet (typ flytta, byta jobb, skilja sig...) under det första året av nykterhet (minst!). Det är så mycket som förändras i och med nykterheten att man riskerar att ta felaktiga beslut om sådana saker innan hjärnan (och själen) har "torkat". Om ni ändå bestämmer er för att flytta ihop: se till att tänka igenom ekonomin och det gemensamma, så att ingen av er blir ekonomiskt beroende av den andre.

För det tredje: du vill att hon skall vara nykter för att kunna leva med dig. Är det då för mycket begärt att du är nykter med henne? Eller åtminstone att du låter henne ha något annat i glaset där i solen? Hänger den bilden verkligen på hur många procents alkohol det finns i era glas?

Helt krasst, alltså: både du och hon behöver bestämma er. Flaskan eller relationen? För det är antingen eller.

Var rädd om dig och din relation till din fina kvinna! :)
/H.

2009?

Det är ett bra tag du! :)

Har du varit nykter sedan dess?

Att du svarade på mitt inlägg fick mig att inse att jag inte var ensam och det känns skönt.

Får man fråga hur gammal du är?

Det är det som är det fina vet du, här är man inte lika ensam. Forumet har varit mitt AA på något vis. Har läst och läst och skrivit, många kvällar då suget härjat har jag "bott" här.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Medberoende

vet inte om det är den bästa förklaringen. Forumet här har ju också en anhörigdel där medberoende hjälper varandra.

Dra på smilbanden du ;) inga problem.

Ja. det är faktiskt riktigt skönt men jag vet ju som du säger, att det är bara jag som måste ta steget och jobba
men ensamheten knäcker mig. Kanske borde skriva här lite oftare från och med nu då?
Vad är ett medberoende?

Haha, förlåt mig men drar på smilbanden nu! Ja du, att tvingas sitta fast här på forumet med oss andra alkisar i ett år eller så kanske inte är någon lek det heller! Fast bättre än alternativet. Bli inte livrädd nu, men jag har häckat här sedan 2009, haha! Fast nykter är jag ju nu i alla fall!

Du, vad skönt att höra att det finns någon trots allt som inte hör till ditt missbrukarliv. Jag menar förstås inte att någon annan kan göra jobbet, där står vi trots allt själva. Men stöd behöver vi. Det viktiga tänker jag, är att detta stöd kommer från någon som också värnar sina egna gränser, för att inte hamna i ett medberoende.

Jag förstår precis vad du menar.

Det var därför jag valde att skriva här.

Men jag skulle ljuga om jag inte sa att jag känner mig uppsprättad och öppen.

Jag har ett par men dom är spridda över landet. Jag ska ner på en tripp nu den 8 nov till en bra
vän som jag igentligen tycker om men vågar inte riktigt säga vad jag tycker i rädsla av att hon
inte besvarar mina känslor. Hon dricker inte ofta och vet om min bakgrund men vet nog inte riktigt
hur illa det är.

Jag är beredd att kapa allt för att bli fri. Om jag är tvungen att sitta här eller något annat forum
i ett år eller längre för att slippa alkoholträsket så är det värt det.

Att våga vara och visa sig svag kan ibland vara väldigt starkt. Förstår du hur jag menar? Jag är inte hemma på vad för slags vårdvägar som finns att välja på i ditt läge, du skriver att du har/haft kontakt med socialtjänst och beroendevård sedan tidigare. Och jag hör att du känner dig väldigt ensam, men finns det någon enda person som du tror skulle kunna hjälpa dig vidare, stötta dig i detta? Det kan ju vara väldigt svårt om man hamnat i läget att man bara har likasinnade vänner, nästan omöjligt kan jag tänka mig. Forumet har varit en slags fristad för mig, en plats där igenkänningen varit stor, där andra vet av egen erfarenhet precis vad jag går igenom, och just därför har det varit så befriande att få skriva av sig här. Utan den hjälp från andra som jag fått hade jag inte klarat att bli nykter. Ensam är inte stark.

Skön fredag önskar jag tillbaka, och grattis till fyra nyktra veckor! Och ja, jag känner igen mig i detta du beskriver med att fylla tomrummen. Nu förtiden förstår jag ta mig tusan inte hur jag hade tid att planera, handla, dricka och vara bakis i tid och otid! Men det är det som var det svåraste tycker jag, att på nytt lära sig vad som är lustfyllt, och vad man vill fylla livet med. Den första nyktra tiden fick jag tvinga mig till mycket, för inget kändes riktigt lika roligt längre, inte utan vin. Men trägen vinner och belöningssystemet repade sig, alltmedan de nyktra veckorna passerade. En fin nykter helg önskar jag dig och hoppas du unnar dig något som gör dig gott/Victoria

Jag vill sluta men ångesten tar över. Jag klarar inte av att hantera den. Det är därför jag fortsätter.

Dom vill att man ska vara totalt nykter och drogfri till 100% och det är ju inte så konstigt egentligen.
Blanda ritalin eller concerta med alkohol och stora doser gräs är ju bäddat för att gå åt helvete.

Att göra en lång historia kort;

Varit i socialtjänstens klor och beroende vårdens klor sedan 1993 ungefär. 7 olika fosterhem
och massor av praktikplatser som har resulterat att jag har fått sparken på grund av missbruk.

Nu har jag jobbat arslet av mig i ca 3 år med ett pågående alkoholmissbruk och jag har hållt masken men
känner någonstans att jag är på kanten av vansinne och är rädd att prata om det för min chef.

Tänker mer tanken att bryta till 100% med alla som nyttjar droger och mycket alkohol och sköta det privat.
Vill inte att jobbet får reda på det. If you catch my drift?

Jag har förlorat allt jag äger och har och familjen är inte mycket att hurra för.

Mamma som är psykiskt instabil och en far som är grovt alkoholiserad och där har jag inte mycket att hämta.

Jag är fruktansvärt ensam och instabil som satan. Vill bara bli stark och ta tag i sitsen med min son och
bli en bra pappa trots att han sitter i fosterhem.

Jag vet att dom har gått igenom samma sak som jag gör nu men jag känner mig inte stark. Inte stark någonstans.

Tänker på dig och sänder varma tankar, höstiga kramar med vackert färgglada träd och stearinljus.

Du finns i mina tankar!

Har hittat en grupp här i stan jag tänkte jag skulle kunna gå på. Men som så många andra säkert också känt innan. Kommer jag passa in? Är det rätt för mig? VÅGAR jag ens gå dit?
Just ny blir jag jättenervös av bara tanken.

Hej Henke, Det river i mig då jag läser din historia. Så stora förluster i ditt liv. Att du hittat hit och valt att skriva är en början eller hur? Ett första steg. Vet att det funnits fler här på forumet som haft samma diagnos som du, och det verkar inte ovanligt att man innan diagnos och rätt medicinering under många år självmedicinerat med droger och alkohol. Hur är det, är det så att man inte får ADHD-medicin om man dricker alkohol? Tänker eftersom du skriver att du har "chans" att få men inte kan sluta? Har inte samma läkare isåfall möjlighet att erbjuda eller skriva remiss till beroendevård?
Och du, en annan sak, det här med att du inte orkar se alla som lyckats. Du vet ju inte hur många försök dom har bakom sig, hur många "misslyckanden". Vi är så lika vi missbrukare, det är därför vi är bra på att stötta och hjälpa varandra - här och på AA - alla har vi ju varit där för allra första gången. Dom har varit där du är nu, och någon kommer efter dig...
Fint att ha dig här! Kram Victoria

av både det ena och det andra. Jag är nykter sen snart 1,5 år nu men har varit nykter längre perioder även tidigare. Höll upp ganska länge för ett antal år sen men beslöt mej för att göra undantag och dricka på en semesterresa, 1 vecka. Det var ju ändå en begränsad tid och utomlands räknas inte. Eller? Det blev en lång färd neråt i missbruket. Jag måste tyvärr säga att jag delar de deprimerande svar du redan fått. Har man dragit på sej ett missbruk så kan man inte dricka kontrollerat. Det går en tid men man är snart tillbaka och snabbt går det utför. Det blir en nedåtgående spiral mot undergång om man inte får stopp på det. Jag säger som Adde att jag skulle nu aldrig riskera det för det har jag provat och konstaterat att det inte fungerar. Så det kan du nog glömma.

Sen reagerar jag som de andra att det är din kvinnas eget val vad hon gör och inte ditt ansvar. Aldrig nånsin har du ansvar för hennes drickande, det låter lite oroande. Men om hon har en stark och ärlig önskan att vara nykter och det är hennes val så kan ni leva ett härligt liv tillsammans. Var lite försiktig bara, avvakta kanske?

Jag var med maken på en semestervecka förra hösten, all inclusive. Det gick bra att dricka mineralvatten och jag kände faktiskt inte att jag förlorade nåt alls på det. Min man drack behärskat. Jag tycker att han måste få dricka om han vill, dock med det förbehållet att blir han berusad får han acceptera att jag inte vill umgås med honom. Det fungerar bättre och bättre. Som nykter måste man lära sej att leva i en omgivning där andra dricker så en mycket viktig sak är nog att ta ansvar för sej själv och sitt dricka eller inte. Lycka till!

Har varit på ett CA hittills men är för fucked för att gå på fler. Inte själv iaf.
Åratal sen jag gick på NA sist. Varför jag inte pallar går är för att se alla som har lyckats, känner mig som ett bottenskrap.

apa85 !!

Ett snabbt svar : Sök hjälp på en beroendemottagning, gå på AA eller NA, ta ett beslut varje morgon om att inte dricka, läs och skriv av dig här !

Kram !

har ett hyfsat regelbundet mötesdeltagande på AA, idag kanske lite för sällan men jag är med i grupper på FB, skriver/läser här och har ett bra nät av AA-vänner jag kan prata med. Det finns AA's hemsida olika grupper på nätet som kan vara bra. Jag har inte själv använt just de men jag vet att nån här på forumet har nyttjat det.

Annars tycker jag att det mänskliga mötet ansikte mot ansikte med folk i samma sits som jag är att föredra, jag trivs bland folk som inte ljuger och inte har nån annan agenda än att vara nykter och njuta av livet.I början var jag på så många stora konvent som jag kunde och hade ekonomi till typ Gotlandskonventet, Landsmötet (ambulerande i olika städer, nästa år i Skellefteå ) och mitt favoritställe Gullbranna. Numera har jag Gullbranna som mitt absoluta favoritställe och är det heligt för mig.

Jag kan se att det är många yngre som kommer in numera, förut så kom 40-50 åringar men nu klarar ni yngre av samma resa på betydligt kortare tid. Tyvärr. Men bra att ni hittar AA.

Så knalla in på ett möte nära dig och skaffa lite kontakter, det kan vara din räddning !

Tack för svar!

Har varit inne på denna sidan av och till ända sen jag var 20. Alltså fem år snart. Och det har inte blivit bättre. Snarare tvärrt om.

Har märkt det där. Men vänner som försvinner när man har sina nyktra perioder. Men det positiva är ju att man får upp ögonen för andra...

Går du på aa-möten Adde? Eftersom att jag haft dom här problemen sen första fyllan när jag var 12 och nu är 25 börjar jag tänka att det kanske är dags... Kanske lättare att hålla sig nykter då? Det jag lärt mig är att jag måste ersätta alkoholen med något. Blir rastlös utan. Behöver nog också stöd av min omgivning tror jag. det där med möten... Kan ju göra så man håller lågan uppe? Inte glömmer bort efter tre nyktra veckor? (som är mitt rekord)

till dig kerran som så bra formulerar dig :-) Tack !!

Jag kan nämna om det där med att som medberoende vara med när alkisen ska snacka själv.......Bland erfarna terapeuter som åker hem till alkisen så är deras främste motståndare den medberoende !! Inte alkisen utan den anhöriga som ska skydda och ställa till rätta och på så sätt förstör en konfrontation.

Återigen : Valet är helt mitt som alkis om jag vill förändra mitt liv eller supa mig till förtida död.

som alkis skulle kunna dricka några glas vin under semestern är fullständigt uteslutet.

Hela mitt beroendesystem skulle dra igång i 110 km/h och jag skulle verkligen kasa ner i skiten igen. Aldrig någonsin att jag skulle överväga att göra så. Om jag så mycket som smuttar på ett glas så leker jag med döden och den risken vill jag inte ta idag.

till forumet Plationides !!

Om du läser runt här så ser du att du sannerligen inte är ensam !! Vi är mängder med människor som är eller har varit i din sits så häng på och följ de som gått före dig ! Läs lite på AA's hemsida och hos http://ypaa.info/ (hittar bara internationella just nu :-( )

Och ofta är det så att "vänner" man har som aktiv håller samma höga takt på krökandet som en själv. Det kommer du att märka om du håller upp ett tag, de som vill fortsätta kommer antigen att tjata eller undvika dig. Känn dig för hur du fungerar utan sprit i kroppen. Det positiva brukar komma rätt snabbt efter att man valt att sluta dricka.

Men häng kvar och skriv av dig vad du bär på och som stökar till livet för dig.

Tack för alla kloka ord från er med erfarenhet. Jag är ny på detta område och känner att det behövs mer kunskap. Själv har jag aldrig haft problem med alkohol och har gärna tagit vin till maten. Men nu i sällskap med min nya kvinna dricker jag ingenting alls.
Mina funderingar handlar om det är möjligt att ha ett gott liv tillsammans med en nykter alkoholist. Vi har nu var sitt hus och planerar att sälja dessa och skaffa ett gemensamt boende på annan ort. Detta blir i så fall aktuellt till sommaren. Vi har det mycket bra tillsammans. Vi delar på de vardagliga sysslorna, har samma smak, tänker politiskt lika, tycker om samma mat, filmer och annan underhållning m.m. Jag älskar henne verkligen men är inte helt säker på att hon älskar mig lika mycket. Känner att det är för långt mellan hennes ömhetsbetygelser till mig. Kan det månntro bero på att hon älskar min rival Mister alkohol mer och längtar till honom?
Jag tänker inte flytta ihop med en "praktiserande" alkoholist men med en nykter sådan skulle vara möjligt, detta har jag talat om för henne. Detta är hon medveten om. Trots mina starka känslor för henne så kommer jag att lämna henne om hon börjar dricka i vardagslag. Jag har förstått att det är inte ett liv som jag vill ha. Vi är båda 60+ och jag tänker leva resten av mitt liv så trevligt och njutningsfullt det bara går.
I ett sånt liv förekommer det t.ex. middagar och semesterresor där vin är en naturlig ingrediens. Är det helt omöjligt för en alkoholist att dricka vin till maten men inte mer? Vad händer i kroppen och psyket? Detta skulle jag vilja veta. De svar jag tidigare fått är verkligen deprimerande. Om hon tillåts att ta vin till maten för att förgylla sin semester så så blir det sluttande planet ännu brantare. Jag har ju en romantisk bild framför mig där vi kan sitta i solen och ta ett glas till maten som tydligen är helt otänkbar.
Just nu känner jag mig väldigt villrådig efter att ha läst mer om detta ämne på nätet. Kommer jag att få ett bra liv tillsammans med henne eller inte? Skall jag backa ur redan nu innan vi sålt våra hus och lämna henne åt sitt öde, nej det känns fel. Oj vad svårt.

Du sätter ord på mina tankar när du skriver det med att med sina goda intentioner och vilja att hjälpa i stället stjälper. Vi får se hur mötet kar gått och vad de har kommit fram till. Mao tålamod. Suck!