Senaste kommentarerna i forumet

Hej på er allihop!

Hoppas att det är okej att jag slänger mig in den här tråden och skriver av mig lite!

Jag är en 40-årig kille som nu bestämt för att det får vara nog med drickandet, jag är en tvåbarnspappa som inte vill att mina barn ska behöva skämas över mig, utan istället kunna känna att jag är en bra förebild.
Jag har under allt för lång tid direkt när jag kommit hem ifrån jobbet, smugit upp på mitt sovrum efter jobbet (som jag lyckas sköta oklanderligt) och ur laptopväskan smugit upp dagens vinranson och direkt börjat dricka. Tar mig sedan ner och lagar till någon mat till grabbarna, (smyger eventuellt med mig en plastmugg med vin som jag smuttar på i smyg när jag lagar till maten) och drar mig sedan tillbaka till sovrumet igen.
Naturligtvis pakerar jag mig inte fullständigt i sovrummet och dricker, men jag gör det alldeles för ofta, och jag skäms verkligen över mitt beteende.

Nu har jag verkligen bestämt mig för att tag i mitt drickande innan det är alldeles försent!
Jag har gjort lama försök tidigare, och lite naivt tänkt att det är bara att passera systemet istället för att gå in...det väl bara att jag tar en prommenad när jag känner att det jobbig o.s.v.
Och det är ju såklart att det är väl två vettiga saker att jobba med, men jag har nu förstått att det är naivt att tro att det räcker med det. Jag förstår nu att jag behöver hjälp och stöd för att kunna passera förbi systemet, och inte tänka att IMORGON ska jag inte dricka något, men ikväll kan jag väl ta en sista fylla.

Jag har förståt att jag måste prata med mina nära och kära, men vet ännu inte hur...jag skäms ju, och känner att det är svårt att slutligen erkänna för dem att jag har så stora problem som jag faktiskt har...inte bara att "visst dricker jag lite för ofta".

Jag har för länge sedan kommit på att jag har problem, men en lite "rolig" grej var när jag igår kom på att systemet faktiskt var stängt eftersom att det var helgdag, och under fredagen helt missat det och bara köpt hem kvällens ranson.
När jag så igår insåg att det skulle vara stängt både lördag och söndag och jag ver helt torrlagd så kände jag hur paniken träffade mig.
Då kände jag att nu får det verkligen vara nog!
Jag kan redan nu sitta och le lite över den ovanstående situationen, och hoppas att jag i framtiden ska kunna sitta och öppet prata med mina söner och skratta åt det, när vi pratar om dagen då jag slutatde dricka...om jag får drömma lite vill säga :)

Nu ska jag i alla fall börja min resa, och jag ska försöka att ta hjälp av mina nära och kära för att lyckas...om jag vågar.

/TH

Det är aldrig för sent att hoppa på tåget! Det är inte lätt. Men det går om den genuina viljan finns. Bevisen finns här på forumet. Ha en bra dag!

barbalala! Skriver en rflektion med anledning av ett (till) av dina inlägg i min tråd. / mt

Nu får du förklara dig lite närmare, jag hajjar inte fullt ut...
Vad behöver du mer att förnya?

Forumet för mig är att jag har en kontakt med mig själv både i nuet och i historien, och får nya inputs ifrån er andra,
Er som jag känner men inte till utseendet...

Forumet har varit som en länk till mitt inre, en närkontakt i skriven form, lixom...

Mina önskningar?...hmm.

Min allra första önskning jag hade när jag loggade in här första gången var att...
Slippa ångesten från bakfyllan...
Kunna få ett kontrollerat drickande...
Fortsätta leva det liv jag hade, men med alkoholen kvar...

Men det blev inte så, för mig...
När alkoholen försvann, försvann också det livet jag hade rutat in med just alkoholen, min "napp" var borta!
Livet i ett helnyktert format gav mig svåra nya motsättningar jag inte hade förväntat mig.
Min trygghet var borta, och jag fick bygga upp något helt nytt, ett liv förutan alkoholen...
Och på den vägen är jag...

Mina önskningar idag är att fortsätta utveckla det liv som precis har börjat för mig, vidare...
Jag känner mig fortfarande helt lost, men det är ett liv som jag trivs mycket bättre med, känns mer naturligt, mindre falskt...

Jag vill bli mycket starkare psykiskt och vill veta vad jag vill med mitt fortsatta liv, det förutom alkoholberusningen...
Jag vill också att bli "erkänd" som någon som bryr sig om det inre och de andras inre, inte bara det glassiga yttre som de yngre tycker är så viktigt.
Själen är så mycket vackrare.

En stark person till sitt inre behöver inte alkoholen att hävda sig med, det är vad jag tror...

Jag vill klara mig utan alkoholen, och vill veta varför!

..och min resa....ja den fortsätter, i varje stund och tillfälle...

/Berra

Ja visst är det en seger att delta i sammanhang med mkt alkohol och inse att det är så mkt bättre för en själv att inte dricka. Stärker mig i mitt beslut och lägger en tegelsten till i min nyktra mur känner jag. Det är helt ok att inte alltid svara eller skriva. Själva idén med ett forum. Lev och låt leva passar bra in.
Ha en bra helg Mickey och alla andra,
/Fenix

Det är otroligt skönt att ha deltagit på personalfester nykter. Jag var själv nykter på julbordet 2009. Jag minns att jag var förvånad hur lätt det ändå gick. Jag minns också hur nöjd jag var när jag tog bilen hem. Nu är det snart dags igen. Hoppas att jag kan upprepa (givetvis nykter tills dess) bedriften.

Jag vill passa på att säga att jag kanske inte alltid skriver eller svarar. Det gäller till alla. Jag skriver när andan faller på och när jag känner att jag har något att säga eller som jag vill berätta och dela.. Men jag kan lova att jag läser vad ni skriver. :)

viktoria - du blir inte glömd. Jag har verkligen uppskattat dina inlägg och saknat dig. Fint att veta att du "finns kvar" även om du inte ofta lämnar spår. Allt gott, vänligen:) / mt

du hittade din tråd igen, bättre byxlös än trådlös eller vad det heter. Kul att se ditt namn här igen, hur går det för dig? För min del känns det just nu bra, jag har fått en förklaring till varför jag aldrig verkade kunna sluta dricka, och det är ett stöd för mig nu i min nykterhet. Jag har också börjat gå på AA-möten igen bara för att känna gemenskapen med andra människor med samma problem och inte plötsligt glömma bort att det helt tiden finns ett allvarligt hot mot ett fortsatt bra liv. Nämligen alkoholen.
Nykter, ganska utvilad, kaffet urdrucket och en hel dag för mig själv där jag ska rensa upp omkring mig. Kan just nu inte tänka mig att ha det bättre.
Kram,
/Fenix

De mår nog sådär. Inte alldeles bra. Pappan vill fortfarande ha mycket kontakt med mig, att jag stannar och äter när jag lämnar och hämtar, och när jag gör det är vi ganska snabbt tillbaka i samma mönster igen, allt det som är skälet till att jag ville därifrån. Och tackar jag nej till lunch eller middag blir han rasande och ska inte ha någon kontakt alls. Hur mår barnen av det här? Är det lättare med en gradvis övergång där Han och jag som vanligt sitter och tjafsar i köket medan de är tysta som möss i TV-rummet, men bara ibland. Eller är det bättre att klippa, att konsekvent säga nej till alla inbjudningar och minimera kontakten...? För barnen? Jag skulle helst vilja att vi kunde ses som vanliga vuxna vänner och behandla varandra med lite vanligt hyfs, men det går liksom inte.

Jag funderar på att flytta till våren igen också. Till ett hus i närheten. Jag vet inte om det är för tidigt för barnen att genomleva en flytt till? Fast det kommer att vara till det bättre, och den stora förändringen är ju själva separationen...

Jag har i alla fall tid och lugn omkring mig och kan fundera igenom sådana här saker, och det känns helt underbart! En lång blank dag utan störningar ligger framför. Ska börja med en prommis!
Kram kära vänner! / M

Denial, vill bara att du ska veta att du inte är, eller kommer att bli glömd : ) Om du bestämmer dig för att inte skriva mer så tackar jag dig för allt. Du har stor del i mitt tillfrisknande. Kram

Ikväll kunde det ha gått illa..!

Vi var fullständigt lata och handlade hem lite kinakäk, dottern är under helgen utbytt till kusinbarn.

Frugan frågar mig vad vi vill dricka, och jag säger gärna en öl,
och tänker då på de där gröna glasflaskorna som stod så prydlígt uppställda efter förra helgens garagestädning, de såg inbjudande ut...

In kommer hon med drickan till oss alla, jag hör svosh'p och en kapsyl träffa golvet bakom mig.
Hugger in på de rykande heta anrättningarna jag införskaffat, och är precis på väg att hälla upp glaset med ölen..

-Men jävlar!, utbrister jag..
-Vad är det?, säger hustrun...
-Men vad fan, du har ju plockat fram en Urguell-öl!
-Ja!, svarar hon...
-Men den här är ju alkoholbesmittad, säger jag...
-Nämen satan..! svarar hon, det hade jag inte en tanke på, de är ju fasligt lika...
Jo svarade jag, jag såg dem i veckan och blev liksom sugen där de stod, men tänkte vänta till helgen.
Men varken hon eller jag hade reflekterat på detta, det är ju för bövelen svågrarnas dricka!

1,5 sekund ifrån att bli ofrivilligt alkoholintoxierad, jädrar vad nära det var...

Fort som ögat drog jag ut i garaget och hämtade en av de MINA ölen,
det fick bli en Norrland Alkoholfri...

Jag fick svettdroppar i pannan redan innan jag hade inmundigat kvällens heta måltid, pfuuuiii!

Där måste jag medge att jag faktiskt blev lite rädd, tänk om jag inte hade reagerat på detta,
utan druckigt upp den och sedan känt igen en gammal (o)vän, helt oinbjuden!

Jag hade skämts ögonen ur mig, för min egna skull..

Och jag vet inte hur jag hade reagerat, tänk om känslan hade varit jätteskön, och alla mina
spärrar hade släppt, och jag hade åter kommit in i mitt beroende, 3 fucking år!

Straffet för frugan blev att HON fick dricka upp Urkeln, det tog henne fyra timmar...
Men så är hon ingen ölpimplare heller, för här snackar vi om proffsen...

Ännu en fredagskväll att minnas, och shit vad nära det var...

Mors Berra

den heter fortfarande hur gör jag o jag hittade den tack!

för ditt välkomnande. Just nu sitter jag här, skönt trött, ensam, gräsänkling och nykter. Särskilt bra känns det att ha varit på personalfesten i kväll, deltagit vid bordet, ätit mkt gott och haft en trevlig men kort kväll. Gick hem efter några timmar, och var mkt nöjd med hur kvällen blev. Precis som jag hoppats och planerat. Såg i stället på tv och drack lite julmust och nu ska jag läsa några sidor innan jag somnar. Ser fram emot min nyktra morgondag då jag ska få undan en hel del praktiska ärenden.
Natti till alla som är vakna,
/Fenix

din tråd heter tillbaka igen och finns nu här på sidan ett. Kolla bland de tio första.
Fenix

jag hittar inte min tråd jag får nästan panik hur hittar jag min hgamla tråd jag behöver skriva !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Vad roligt att höra av dig blå-timmen!

Jodå! Jag har flyttat och det är sååå skönt! Hade aldrig kunnat tro att de där timmarna mellan fyra väggar där bara, bara jag var ifred kunde ge mig så mycket energi! Jag kunde hantera alla våra tjafs på ett helt annat sätt. Jag hade helt plötsligt makten över mitt eget liv!

Jag läste igenom min plan igen nu när du ställde frågan, och jo jag följer den fortfarande. Jag har betat av steg 1 - 6 :)

Igår var jag först på familjeterapi med Honom och sedan på Al-Anon på kvällen. Det har tagit till nu för honom att acceptera att jag verkligen flyttat och inte kommer tillbaka... Och just nu är han jättejättearg. Jag får ångest och åker direkt tillbaka i mina gamla känslor när han vräker sin ilska över mig, men det lättar mycket fortare än jag trott när jag lämnar honom och kommer hem till mig. Det rinner av mig ganska snabbt. Just igår var det ändå jobbigare än vanligt, och skönt med Al-Anon på kvällen.

Jag går i egen samtalsterapi också och har mycket kontakt med mina närmsta vänner. Utan dem hade jag aldrig klarat det! Ett råd är: om du har bestämt dig för att flytta, så prata med dem av dina vänner som är övertygade om att du gör rätt i det. Prata med dem ofta, och så fort du känner dig tveksam, t.ex. när du blir utsatt för makens reaktioner.

Bamsekramar och lycka till, och skriv och berätta hur det går!

Hej Barbalala
Hur går det med din plan? Är någonstans i en snarlik process ... Att frigöra sig från sitt medberoende - och mitt fall också från min man som just nu har ett försvarspansar som är så tungt att det tynger ned mig också om jag inte försöker stå stadigare än stadigast. Och det är svårt.(Men i mitt fall är det jag som får ta alla stegen, bara detta att tala om skilsmässan är jobbigt. Eller snarare - det absolut jobbigaste är att säga till min man "jag vill skiljas" ... det känns just nu svårare än banken, lånen, sälja hus, köpa lägenhet och sedan också förhoppningsvis organisera flyttlass och städ... Just de där orden - de är just nu svårare än allt annat)

Hoppas du kan stå stadigt och tappa inte bort din plan när känslorna far omkring och huvudet känns som ett getingbo. Själv försöker jag ta ett djupt andetag och mentalt backa några steg, se det från sidan eller ovan. Men lätt är det inte ... Kram

ännu en natt, ännu en dag utan alkohol. Ännu en morgon utan ångest och skräck inför tvånget att dricka. Ännu en dag framför mig som är blank och med många möjligheter att göra bra saker. Och i kväll ska jag gå på personalfest, äta gott och dricka nåt. Men med 0% alkohol i. Ska gå hem tidigt, och i trivas i min ensamhet framför datorn eller teven utan alkohol. Kanske unna mig lite salta nötter och ett glas iskall läsk. Är gräsänkling och njuter varje stund av att vara det nykter. En omöjlighet tidigare. Och i morgon har jag en ny oskriven dag, då jag ska unna mig att ägna mig åt min hobby musiken på ett mer planerat sätt, börja komponera.
Så kan det gå när korken är på...
Tack Berra för alla delade tankar,
/Fenix

Modesty, det är inget att skämmas för. De flesta av oss här har försökt och misslyckats för att försöka igen. Jag har låtit bli alkohol och rökning sedan mitten av september och nu går det lättare. Första helgen och första två-tre veckorna hade jag sug, sömnsvårigheter och kände mig missmodig, men sedan har det faktiskt släppt. Nu känner jag mig piggare och gladare än på länge. Det mesta går lättare och vardagsproblemen är mindre. Bonus är att det inte kostar så mycket och att jag slipper tänka på om jag kan köra bil. Alkoholen skapar depression, istället för tvärtom. Jag vet att man kortsiktigt blir gladare av att dricka, men snart är man tillbaka ännu djupare.

Hoppas att du kan hålla dig borta från giftet i helgen. Vi hörs!

Mr. Dry

Är inne här varje dag, och läser om alla duktiga själar, som inte druckit på flera dagar, veckor, månader..... jag däremot fortsätter mitt drickande, varje vecka :(
Trodde jag kunde ha karaktär, vara duktig och stå emot alkoholen, det sköna "ruset" då den grå vardagen/alla bekymmer, det tråkiga livet, på nått sätt blir lite lättare.... då jag får "smyga undan" lite i min dimma.
Var på en resa, köpte med mig en liter vodka hem ..... trodde att jag bara var sugen på vin.... men icke sa nicke, den flaskan har jag smuttat på hela veckan :(
får sån jävla ångest efteråt!! Skäms att jag som mamma smyger i en massa sprit i mitt cola-glas, sitter med lillgrabben och sen på film.....tänk om han förstår snart?? för mina barn ser ju att jag o min sambo dricker vin ons, tors, fre o lör...... och däremellan, så kan jag dricka mer, om det finns hemma.

funderar starkt på att hälla ut spriten ikväll, min sambo vet inte (än) att jag druckit från flaskan, men det lär han snart upptäcka :(

så sista 2 v kan jag summera: 2 glas vin ons, 2 glas vin tors, resa fre-lör med MYCKET alkohol, sön 3 drinkar (i smyg), mån 3 drinkar(i smyg), tis 2 drinkar(i smyg), ons 2 glas vin med sambo, igår tors 4 glas vin med sambo.....och nu kommer även fre o lör o förutom spriten, så har jag en full vinbox hemma...... vet inte vad jag ska ta mig till snart, för en del av mig vill inte sluta dricka, det är så avkopplande o skönt att bara få vara.... men en del av mig skäms, vet att jag är på fel väg, att jag undviker träning, vänner mm o att allt snart brakar :(

och nej, jag har inte ätit tabletterna jag fick för depression....och dr sa att det bara var att ringa, om jag ville ha tabletter mot alkoholsuget, men jag skäms så för att behöva ringa igen, o ta upp detta problem, som ibland är litet o ibland STOOOORT :(

hoppas ni alla får en skön helg! Utan alkohol! jag ska försöka stå emot......

MB

hej har inte skrivit på ett tag
behövde förnya mig ännu mer
ser människor leva i alkoholens dogma ?
berra stämmer dina önskningar med dina uppfattningar ?
skriver nog inte mer här
men kollar lite ibland
vänligen denial

Välkommen tillbaka Fenix. Du är och kommer alltid att vara välkommen här! Här är alla välkomna! Även ni andra som har tankar på att sluta. Eller bara vill stötta.

..går det liksom tusen tankar genom mitt huvud, på en och samma gång...

Får nästan lite panik så där emellanåt, hur ska jag lyckas sortera dem..?
Och hur ska jag ens kunna prioritera dem, och jag kan dessutom bli stressad av dem, självklart!

Någon sorts inre balans känns rubbad, en inre stress som byggs upp på enbart ..känslor...
Eller så är det jag som är rubbad?

Varje dag... varje sekund så faller mina tankar på hur jag förhåller mig till min omvärld..
Hur ser folk på mig?, vad tänker de när de ser och pratar med mig?
Jag sträcker på mig för att orka vara alla till viljes, men det duger inte alla gånger..
Min ambitionsnivå är hög, alltför hög och självkritisk.....

Önskar man vore populär och rik och kunde kosta på sig att vara lite blase',
folk skulle vilja umgås med mig ändå, men kanske inte under de rätta förhållanden...

Är jag rädd för att inte vara tillräckligt inställsam hos alla de andra?
Att inte få vara omtyckt???

Ibland blir jag förbannad på mig själv, för att jag är så jäkla jobbig med mig själv...
Och förbannad på de andra för att de inte uppskattar min närvaro bättre...

Jag blir till slut bara en bitter medelålders man, någonting jag inte vill vara...

Önskar jag kunde radera bort en bit av mig själv, den bittra sidan...

Jag kunde det med alkoholen, om ens bara för en liten liten stund...
Bytte ut det mot ångesten istället, ledsamhet gör att man inte kan vara arg längre, eller?
Så jag gjorde fel då också...

Idag tänker jag fel, på ett självdestruktivt sätt..
Tar nykterheten för givet, och alla problem likaså..

Stora skillnaden är att idag så ser jag problemet, jag förnekar det inte ens...
Men finner inga bra svar på mina tunga funderingar...

Är jag en deprimerad själ?, fortfarande???
Kanske, kanske inte, men med en djup oro i alla fall, för saker jag inte kan få färdigfunderade...

Det enda jag har kommit till klarhet med är att livet är fortfarande väldigt komplext,
något lättare utan alkoholen och ångesten, men inte svar på alla livets svåra frågor...

Och en annan sak, man kanske skulle sluta fundera så himla mycket..

Jag har redan gått igenom alla tänbara alternativ, så föga ting förvånar mig längre...
Får inga plötsliga överaskningar eftersom jag har funderat ut allt på förhand...
Massor av tankar upptar hela min energi, och jag får väldigt lite kvar till spontana kickar..
Hela framtiden känns redan utstakad för mig...

..och jag söker fortfarande efter mina kickar och spontanitet..

Jag vill ju egentligen vara fri som vinden, men känner mig instängd i mitt egna liv...
Jag är nog inte missnöjd, mer håglös, få saker kittlar mina sinnen just idag...

/Berra

Ja, ja, jag ska gå och lägga mig. Såg bara att en intervjun i TV4 med My Skarsgård och Åke Lundqvist som driver projektet Prime for life ligger kvar. Här är länken:

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/efter_tio?title=my_skarsgard_o…

har gjort sitt. Jag skulle förstås ha varit inloggad som Fenix i inlägget ovan. Skriver det så att förvirringen inte bli större än nödvändigt:-)
/Fenix