Senaste kommentarerna i forumet

Det värmer så i hjärtat att veta att helt okända människor faktiskt bryr sig. Han är på väg att bli nykter nu, jobbigt men det kommer att gå.
Tack igen!

Var till biblioteket i går och tänkte egentligen söka efter en bok som relaterade till AA:s tolv steg. Hittade inget sådant. (Och blev som vanligt lite småsur och irriterad över att det var så oorganiserat? och svårhittat där :) Faktiskt varit lite onödigt lättretlig sista dagarna.

Lånade i stället 'Snälla mamma sluta dricka'. Men nej det var inte rätt bok för mig nu. Jag kan inte känna igen mig i ens en tredjedel av det hon varit med om. Så följaktligen började ju en liten tanke tränga sig på att jag ju egentligen är ganska frisk i jämförelse.
Men försöker vända på det och se att det är vad som skulle kunna hända.

I kväll ska jag bort på middag, är en bit dit och jag kommer att ta bilen så känns bra.

Nu en promenad i solen och försöka få ordning på tankarna!

Till nästa helg känner jag att jag får lov att boka in flera belönings och skäm bort mig själv aktiviteter, för att göra annat och inte grubbla för mycket..

Ha en bra lördag alla!

När jag imorse på väg till träningen satte på radion sjunger Laleh – “ just because there is black in the dark doesn’t mean there’s no colour”. Jag tänkte på dig och din eländiga situation men när allt detta du utsätts för är historia kanske du återigen kan finna det fina i livet.

Din situation berör mig väldigt djupt och det gör mig riktigt ont att läsa hur din tillvaro är. Jag måste erkänna att jag ibland tycker att det är så jobbigt att läsa att jag gärna undviker dina inlägg. Men så tänker jag igen att om Yogi mitt i skiten fixar det så skall väl jag kunna läsa om det trots att jag knyter näven i fickan.

Det är bra att du har en plan. Håll dig till den tills att du VET att den är fel. Lita på magkänslan, den är ofta underskattad. En plan är trots allt inget som är skrivet i sten utan den kan ändras och bör ändras när verkligheten förändras.

Du, och ingen annan heller för den delen, förtjänar att leva på det sätt du beskriver. Jag trodde att vårt sociala nätverk fångade upp familjesituationer som din eller har det blivit så grovmaskigt att det inte längre fungerar.

Jag tror att du och din situation berör många här på forumet. När det känns eländigt och ensamt så kan du åtminstone tänka att det finns människor som tänker på dig. Du är inte ensam.

May the Force be with You

Andreasson detta pastående kan döda många av oss med sjukdomen alkoholism! All annan forskning, vetenskap o kunskap hävdar de motsatta. En gång alkis alltid alkis. Visst kan de kanske gå en , tio eller flera gånger för en del. Men sen faller vi tillbaka precis där vi slutade dricka. För oss med denna dödliga sjukdomen kan det första glaset bli våran död! Har du inte tillräckligt med pengar Andreasson ?

då jag föll rakt ner i katastrofkänslohålet - och blev uppfångad och omhållen. Gott, gott.

Tack Stigsdotter för din hälsning - även här. Fint att höra av dig:)

Gläds gör jag åt nya skrivare som Asteroiden, Lars44 och nygamla Mullegubben förstås. Och sidans Old Boys: Adde och Berra. I den kategorin alltså.

Hittade i morse ett inslag på nätet där det framgick att Andreassons forskning finansieras av Systembolaget http://www.tv4play.se/program/nyheterna?video_id=2487256 Sånt gör mig betänksam och reserverad... fast jag vet hur svårt det är att hitta forskningspengar så samtidigt förstår jag... också. Och är övertygad om att avsikten är den bästa.

Det var dagens... Allt gott, lev väl / mt

Frågan om när på vägen in i nykterheten man kan/bör börja fatta viktiga beslut - som rör framtiden - tycker jag har varit lite svår. Det handlar för mig om frågan om det jag känner vid ett givet tillfälle är tillräckligt nära ett friskt tänkande som leder till beslut som även i framtiden kommer att vara någorlunda rätt. Dom här tankarna har varit bidragande till ett tillbakadraget liv i hobbithålan. Lite som "fattar jag inga beslut kan inget bli fel". Tyvärr finns det i relationen en situation av "stukad" tillit, så det har inte känts möjligt att ta upp alkoholproblemet. Att vilja skylla ett destruktivt dryckesbeteende på yttre omständigheter (andra)känns både fel och omoget. Däremot är det något som jag måste reda ut för mig själv, så detta inte sker i framtiden igen. Att inget, och då menar jag inget får leda mig in i att försöka döva livets svårigheter med alkohol.

Igår var en sådan dag som ledde mig in i en känsla av total maktlöshet. Samtal och beslutsfattande som rörde framtiden och mina barn. Nåväl allt för långt för att förklara här. Det som skedde efter mötet var att alla bokstäverna i HALT lyste illrött, alla på en och samma gång, och alla så starkt som det bara kan. Tror att jag aldrig kommer att få "mer" anledning till att inleda ett återfall än så. Fördelen var att jag var förberedd, och på morgonen - inför dagen - beslutat: Idag dricker jag inte "no matter what".

På eftermiddagen gick jag själv helt planlöst runt i "Fiakvarteret" En fredags eftermiddag i snöyran i dom lila plastpåsarnas tid. Och med en ofattlig sorg i bröstet. Fy tusan vilken obehaglig känsla! Blev en sen lunch på asiatsyltan (läsandes forumet på mobilen) Skönt att läsa ditt inlägg då m-m. Sedan hemvägen förbi bolaget upp till affären. Ligger en pub vägg i vägg, och jag blev ärligt förbannad på mig själv och mina tankar så jag gick in för att på något sätt manifestera för mig själv genom att genomgå den ultimata svårigheten.

Ja ni vet hur det ser ut - en pub i innerstan klockan halv fem en fredag eftermiddag. Sunkig alkoholdoft och ett antal ensamma (mest medelålders gubbar) som satt vid baren. Har ofta gjort samma sak och slunkit in för ett par snabba öl på vägen hem till matlagningen.

Frågade om dom hade någon kul alkoholfri öl. Killen kollade på mig och gick in i "köket" för att sedan komma ut med en flaska Carlsberg Alkoholfri. Djävligt kul utbud, när det finns 5 meter med färgglada kranar med "normaldricka". Hällde upp ölen i ett illa diskat glas och skummet försvann på två sekunder, och såg sedan ut som ett gigantiskt urinprov. Tänkte då att jag ska öppna en egen pub :-)

Sitter och läser lite i forumet, och vandrar helt tom hem. Känns idag bättre när jag tänker på det, så idag blir det samma visa: No matter what!

//PP

Jag blir gråtfärdig när jag läser om dig o din man. Hur maktlösa ni är, din mans maktlöshet mot alkoholen o din maktlöshet mot hans alkoholism. Jag blir så påmind om hur min familj hade det innan jag tog hjälp. Jag o min fru har alltid haft ett umgänge där de funnits mycket alkohol o oftast blev jag fullast det reflekterade man inte om de första tio åren. Efter de tio åren tog de fart men jag erkände inte att jag behövde hjälp, utan lät alkoholen styra mig o jag styrde min familj. Jag manipulerade dem o övertalade dom i allt. Semesterresor, middagar mm som ingen i familjen egentligen ville vara med på, dom viste ju hur de blev! Jag hittade fel på folk i min omgivning, alla gjorde mig illa, de va alltid synd om mig så jag hade anledningar till att dricka. Jag hamnade på psykakuten, sjukhus, avgiftning , fyllecell, bråk, förlorade plånböcker , jackor, mm . Men jag erkände mig inte maktlös mot alkoholen. Jag alkoholist nej nej . De fanns ju orsaker, de va ju synd om mig ! O deprimerad, slutkörd de va jag.

Ja så sjuk va jag o hade inte min familj tillslut efter allt deras lidande lämnat mig så hade jag troligen druckit ihjäl mig. Min fru har gjort som du väckt mig när jag somnat ute, hämtat mig o rätt ut efter saker som jag ställt till med. Kastat mjuka kuddar under mig som man brukar säga i våra kretsar. Jag vaknade upp i vårat hem efter ännu en helgs fylla, de visade sig inte vara sön kväll utan tis morgon. Jag hade en ovanlig känsla huset såg ut som ett slagfält. Min fru hade inte städar efter mig! Denna gången kom dom inte hem. Jag ringde o fick ett sms tillbaka, har pratat med nämdemansgården du är välkommen dit på måndag. Dagarna tills jag skulle åka drack jag dygnet runt o de är ett under att jag tog mig till nämdemansgården. När jag kom dit va jag helt slut, jag gav upp kampen o har nu ett bra liv tillsammans med min familj. Min fru är fortfarande mycket skör o rädd, de är hemskt o tänka på vad jag utsatt min familj för. Det ända jag kan göra för att gottgöra dem är att aldrig dricka igen.
Hoppas min resa kan ge dig något. Va rädd om dig.

Träffade min älskade syster och mina så älskade och djupt saknade syskonbarn idag. Blir varm i hjärtat och hela kroppen, det är som om jag äntligen får några droppar vatten efter en lång tids törst i öknen. Jag längtar så efter den dag när jag fritt kan träffa dem igen, när jag vill, hur ofta jag vill och hur länge jag vill. Mina små...mosters älsklingar. Blir så ledsen, min rustning börjar vittra sönder. Rustningen som jag tagit på mig för att stänga av alla känslor och skydda mig själv. Har levt som en zombie som bara "existerat" här och nu, bara reagerat på honom, hans känslor och beteenden, inte mina egna. Jag stal mig till ett besök, flexade ut tidigare från jobbet och träffade dem. Inte ett ord hemma. Jag vet att jag haft för avsikt att vara stark och tydlig och inför honom stå för att jag behöver träffa dem. För att visa att det här är jag, det här är mitt behov och det handlar inte om dig. Den här gången smög jag med det. Orkar inte ta den stämning som lägger sig hemma då, alla anklagelser och diskussioner som kommer sen när han dricker. Jag orkar bara inte det. Jag tänker inte ha dåligt samvete för det, jag gjorde det jag behövde för min egen skull. Ska träffa dem nästa vecka också. En livlina.

Har berättat en liten del av hur det är. Hon var så ledsen när jag skulle åka, hon är så orolig för mig och känner sig maktlös och otillräcklig. Älskade sis, så fin. Sa till henne att hon redan gör allt som är möjligt att göra genom att låta mig veta att hon finns där. Det ger en sån trygghet. Jag har så mycket känslor av kärlek och sorg som bara vill spränga sig fram. Gör allt jag kan för att hålla dem tillbaka. De hjälper mig inte just nu. Den 28 februari lämnar jag in nycklarna till lägenheten och då är alla känslorna välkomna. Då ska jag tillåta mig att KÄNNA.

Det är ju precis så det är... Och det är lite så det känns just nu, jag har blivit en annan "jag" därför att han är han. Mitt mål är att jag ska bli jag igen.

Jag skrev tidigare, det kom inte in. Plågsamt att upprepa.
Jag raderade för att jag inte orkade ha det uppe.
Tack för att du svarade, tack för din idealism.

Och tack för att du tog dig an att vara den som svarade.

Det var på riktigt, men jag fick kalla fötter. Jag vågar inte låta det vara skrivet.
Tack för dina ord iaf.
Jag fick styrka av dem.

Men det är bra att du hittat hit! Välkommen !
Jag tror att du kommer att ha stor nytta av att läsa här, läsa andras trådar och skriva av dig precis som du gjort nu. Här finns människor som kämpar med liknande bekymmer som du. Det är hjälp och stöd i sig att veta att du inte är ensam. Du beskriver så tydligt din mans alkoholproblem och ditt eget medberoendeproblem som nära anhörig som levt länge med en alkoholist. Förstår så väl att du och din man behöver hjälp.

Vad säger din man om detta? Har ni pratat om det? Det låter allvarligt det du skriver om att du får hålla koll så att han inte somnar t ex utomhus och riskerar att frysa ihjäl. Det är ett stort ansvar som du bär som till och med handlar om liv och död. Det är svårt att lägga ifrån sig ansvaret för missbrukaren, men jag tror att det är där du måste börja. Låta honom ta ansvar för sig själv och sitt drickande. Du måste försöka fokusera på dig själv och ditt barn. Det är ditt ansvar. Lägga fram problemet i ljuset och låta det bli talbart, åtminstone i hemmet. Låta honom ta konsekvenserna av sitt drickande; städa undan flaskor och det han kan tänkas "ställa till" med när han är full. Har han försökt sluta förut?

Du beskriver med både stor sorg och stor kärlek, det märks att du älskar och visar stor omsorg om honom. Förstår att du inte vill ha det såhär, det måste påverka din familj oerhört mycket. Mitt råd till dig är att läsa på sidorna här, ställa frågor till dig själv, reflektera och läsa det du själv har skrivit. Fortsätt såhär, du har tagit ett stort steg till förändring bara genom att öppna dig och beskriva hur ni har det. Det är bra! Hur ser det ut runt dig, har du någon i din närhet som du kan prata med och som vet om hur ni har det? Du behöver allt stöd du kan få. Fortsätt skriva här!

Varm styrkekram/ Yogi

Visst är det en lite skön, nästan lite skadeglad, bror duktig-känsla... att veta att man själv kommer att vara piggast imorgon bitti... Även om man vet att om det varit som det brukade så är det ingen tvekan om vem som varit segast på morgonkvisten (och fm).
Jaja, man får vara nöjd med det lilla ibland :-)

Välkommen hit Fernando. Det finns mycket matnyttigt att läsa och förhoppningsvis kunna ta till sig. Känner igen mig i ditt sätt att dricka, även om jag har druckit även på vardagskvällar i perioder. Har också depression bakom mig som jag självmedicinerat delvis med alkohol, vilket givetvis inte gjorde den bättre. Har nu hållit uppe i drygt 3 månader, och det går riktigt bra.
Tror att det är bra att inte sätta upp några bestämda mål om hur livet (med alkoholen) ska se ut i framtiden. Ta en dag i taget och se vart det leder.
Lycka till!
/m

för era kommentarer, de värmer. Sitter här och väntar på att få lägga mig, bara frun kommer hem från tjejkvällen. Hon kommer säkert inte att må lika bra som jag i morgon bitti:-)
Fenix

Hoppas att det lättat något! En klen tröst, men paniken du känner botas ju tyvärr inte med alkohol... Försök vänta ut den, skriv här, ring någon! Ut och gå - vad som helst! Det är skitjobbigt när det sätter in, men är ju trots allt inte farligt, låt det storma över...
Hoppas du kan sova inatt.
/m

Gud kan säkert göra sitt, men Antabus har kanske en mer direkt effekt... Ibland är lättnaden stor över att ha tagit tag i läget, erkänna att man behöver hjälp. Starkt gjort att klara det du gjort idag. Och skönt att proverna var bra!
/m

Det finns hjälp!!
Skrivet av Asteroiden77 den 17 januari, 2014 - 23:26.
Hej,

Jag är en nykter alkoholist, å jag känner såklart igen mig i det du skriver om.

Det dära suget drev mig till vansinne, natt som dag, när jag ser tillbaka på min tid som aktiv. Det blev värre med tiden, progrederade, min mentala besatthet utav att viljan dricka. Nu, direkt,omedelbart. En fruktansvärt stress & ångest. Kampen inom mig : ska jag dricka??, jag vill inte! Men jag vill!, det gick ju så illa sist....
Detta är en utav de tre delarna i min sjukdom, alkoholism

1, Mental besatthet- tanken att jag nog kan dricka som andra. Lögnen i mitt fall.
2,Fysisk allergi ( sätter igång efter första klunken, narkotikan mm, narkotika klassade läkemedlet,) den är obotlig & ökar med tid, dvs suget efter mer.
3, Själsiga bristsjukdomen,..dv: ångest, skuld, skam, rädsla, sorg, depression... Listan kan göras lång,

Du, det finns hjälp att få, jag vet personer, killar som också är alkoholister som kan hjälpa dig, möta upp dig på ett möte. Jag kommer med vara där!
Ingen, inte heller du ska behöva leva sådär, drivna av alkohol sug. Jag gör inte det längre, sedan jag fick hjälp, ville ha hjälp och tog tag i det med en sponsor.

Med vänlig hälsning,
- a

redigera besvara | Anmäl kommentar | Gilla (0)
Skriv ny kommentar

Hej,

Jag är en nykter alkoholist, å jag känner såklart igen mig i det du skriver om.

Det dära suget drev mig till vansinne, natt som dag, när jag ser tillbaka på min tid som aktiv. Det blev värre med tiden, progrederade, min mentala besatthet utav att viljan dricka. Nu, direkt,omedelbart. En fruktansvärt stress & ångest. Kampen inom mig : ska jag dricka??, jag vill inte! Men jag vill!, det gick ju så illa sist....
Detta är en utav de tre delarna i min sjukdom, alkoholism

1, Mental besatthet- tanken att jag nog kan dricka som andra. Lögnen i mitt fall.
2,Fysisk allergi ( sätter igång efter första klunken, narkotikan mm, narkotika klassade läkemedlet,) den är obotlig & ökar med tid, dvs suget efter mer.
3, Själsiga bristsjukdomen,..dv: ångest, skuld, skam, rädsla, sorg, depression... Listan kan göras lång,

Du, det finns hjälp att få, jag vet personer, killar som också är alkoholister som kan hjälpa dig, möta upp dig på ett möte. Jag kommer med vara där!
Ingen, inte heller du ska behöva leva sådär, drivna av alkohol sug. Jag gör inte det längre, sedan jag fick hjälp, ville ha hjälp och tog tag i det med en sponsor.

Med vänlig hälsning,
- a

Hej,
Du kan mejla mig på (into_aan@hotmail.com) så kan vi prata lite mera ostört. Där kan vi även byta nr eller Skype om du vill sen

Hej,

Jag är en nykter alkoholist, som levde länge utan att veta min sjukdoms natur. Den är tredelad, fysisk allergi, mental besatthet & en själslig bristsjukdom/ andlig blockering.

Den fysiska allergin, sätts igång sekunden som jag tar en klunk alkohol, en drog av något slag, läkemedel som är narkotikaklassade.
Symptomen på allergin är ett sug efter mer, som jag själv inte kan kontrollera då substansen väl är i min kropp.
Jag tappar kontrollen och kan inte heller sluta, oavsett om jag vill eller inte.
Fysiska allergin är kronisk,(obotlig ) och progressiv ( ökar med tid, i detta fall sug efter mera alkohol)
Allt som jag kan om sjukdomen alkoholism har jag läst mig till i boken, med hjälp av min sponsor.
Förstår att allt kan vara förvirrande, om du som läser detta vill veta mer, så får du gärna kontakta mig.

Med vänlig hälsning,
-a

historia om kvällen. Ja, det är i stunder av svårigheter som man växer när man klarar det. Härligt att hitta en människa att snacka med i det här läget.
Själv tog jag antabus i dag, för jag är så djävulskt trött på att inte komma ur eländet. Nu har jag varit med bilen och köpt godis och känner mig harmonisk. Ska bli skönt att lägga sig nykter och se fram emot en nykter morgondag.
Fenix

Hej
Det finns en hel rad av sätt och ställen där man kan få hjälp. AA är det enda som har fungerat för mig. Jag skrev frågorna bara för att det kan finnas någon där ute som kanske läser dom och kan identifiera sig som alkoholist.
Både du och jag vet att det är det första vi behöver göra, att identifiera oss sedan kan man se vad man tror fungerar och sen är det bara att börja prova och se vad som fungerar.

Grattis till dina 5 dagar

Ett fantastiskt skönt besked du fick på provet!
Att du har en kväll med lugn låter skönt.
positiva saker du är väl värd.
//PP