Senaste kommentarerna i forumet

igår avbröt jag nykterheten genom att dricka 2 små glas vin.

Jag betraktar inte det som ett återfall, jag har tidigare skrivit att jag inte
vet om jag kan/vill vara nykter för all framtid.

Detta delforum heter ju "förändra sitt drickande" och det är det som jag har
gjort; förändrat från 20-25 cl sprit/dag till lite vin max 1 - 2 dagar/vecka.

Jag är nöjd med att ha kommit ur det riskabla dagliga spritdrickandet och hoppas nu att detta håller.

Hej LEXI!

Första gången här och jag vet inte hur man gör! Värre än ett AA-möte! Kollar i morgon om det här gått in - men fattar allt du säger. Måste dock vara medveten om vem som driver den här saiten - så jag blir väl utkastad nu!

Hej! Har nu läst alla bidrag till denna blogg eller vad det nu är. Statskontrollerat i alla fall. Lexi hoppas jag på - hur det nu har gått! Har själv en komplicerad historia med naturligtvis mycket alkohol -sedan den dagen mellanölet introducerades. Och det var väldigt längesedan!

15 dagar är bra!
Ta vara på känslan när du vaknar, jag tycker den är underbar, inget illamående eller dåligt samvete.

Att slappa och slöa den första tiden hade jag absolut inget dåligt samvete för, kvällarna innan brukade ju tillbringas halvt avdomnad i soffan i alla fall.
Om man gör det men närvarande i stället är väl helt ok?

Jag har läst och håller nu på att läsa om och plocka ut riktigt intressanta avsnitt ur en bok som jag rekommenderade i min tråd. Titeln är: "Lev Livet Fullt Ut" av Eckhart Tolle.
Den har varit något av en ögon och sinnesöppnare för mig och jag tänker skriva något i min egen tråd om den när jag har gått igenom den några gånger och tagit den till mig mera.

Försöker så hårt jag kan att applicera vissa av hans tankar i mitt liv, den viktigaste för mig är att försöka leva i nuet. Då menar jag i detta nu! Alltså inte ens tänka tankar som att "idag ska jag inte dricka" utan bara njuta av ögonblicket jag upplever just nu.
Det fungerar riktigt bra för mig och jag har mera stunder av riktig sinnesro än jag någonsin haft. Uppskattar enkla saker och sysslor som jag förut bara upplevt som hinder som fördröjer mitt drickande.

Boken och filosofin passar mig som handsken och jag rekommenderar den starkt.
Passar säkert inte alla men den kostar mindre än en sjuttis Whisky, så varför inte prova?

Än en gång, bra jobbat Lexi!

//Buzzz

esvara kommentar

Vet inte hur jag hamna här igen kommer inte ihåg att jag skrivit detta. Men känner igen det måste vara jag haha. Har varit nykter o drogfri i 2 år nu med hjälp av na och sponsor. Hur går det för dig?

Tack:)

Gud så bra jag är, en halv månad har jag varit nykter och skötsam och jag mår jättebra. Sover gott på natten och allt känns bra, nästan... Frampå eftermiddan kommer den där lilla sorgen "ska jag ALDRIG mer få dricka vin"? Men då försöker jag tänka som så många föregångare här har sagt, att man bara ska ta en dag i taget. Det är ju egentligen inget sug efter alkohol, det är vanan att när jag hällt upp första glaset så kan jag med gott samvete sätta mig ner och inte göra mer nytta den dagen. När jag inte häller upp något vin, så känns det som om jag måste jobba med något hela tiden och aldrig koppla av. Men jag lär väl mig???

Kroppen reagerar mest när man slutar dricka. Då får man ont lite här och där. Egentligen är det att man då märker hur sliten man är. Detta i kombination med ångest gör att jag, i varje fall, blir lite av hypokondriker. Men visst tror jag din lever är lite sliten och du känner av det. Men den återhämtar sig om du är nykter. Det är nog lugnt. Men det kan komma en dag då den inte gör det. Ja man tvingas välja. Men det tar lång tid att supa sig till döds. Men det går om man håller ut.

En utomordentlig bra tanke att se över vanorna.
Det blir snart svårt att dra i bromsen!

I ett försök att minska mängden skräp som kommer in så blir man inte automatiskt godkänd för att få sina kommentarer publicerade när man är ny användare. Du är nu godkänd och kommer att kunna skriva kommentarer som publiceras direkt i framtiden. Jag ber om ursäkt för det extra besväret.
/magnus

Man kunde nog inte tro att det skulle vara så svårt att lägga bort alkoholen. Men man får inse att det har tagit många herrans år att hamna i den sits jag är i. Då är det inte så konstigt att livet ställs på ända om man skall lägga bort alkoholen. Jag märker att jag hela tiden tänker på alkoholen. Sörjer på något sätt att jag inte kan dricka. Men man har ju försökts så många gånger att hantera alkoholen normalt. Alltid samma resultat de senaste åren. Det fungerar inte. Dricker jag vill jag ha mer. Och dricker jag en dag, så dricker jag gärna nästa dag också. Blir lite rädd för att sluta och laddar upp med folköl dagen efter. Egentligen är det bara en rädsla att sluta. Fast inget händer om man inte dricker. Jag får inga stora abstinensproblem. Men alkohol är som en trygghet som man inte vill släppa. Det värsta är att jag efter några nyktra dagar får tanken att jag bara skall dricka en sista gång. Tyvärr kommer den impulsen som en blixt från klar himmel och då hinner jag inte värja mig. Suget går ju över om man bara väntar ut det. Men ofta har jag innan det hunnit sätta mig med en öl. Bara en. Jo hoppsan. Lurat mig igen. Men i dag är jag nykter. Hoppas också att ni andra är det. Och helst utan att behöva fokusera på det så mycket som jag tvingas göra.

Ok:)

Tack för era kommentarer - de hjälper verkligen. Det här med uppvaknandet är verkligen ingen höjdare... Man blir ju expert på att hitta förklaringar och försvar till att ta till vinet.
Det är så vansinnigt mycket skam och skuld inblandat. Parat med ett effektivt försvar - vaddå, jag dricker väl inte mer än någon annan?? Jag har gjort "miniuppvaknanden" tidigare men inte orkat ta tag i det. För jag är ju rätt oövervinnlig när jag druckit lite vin. Så istället för att ta tag i det så har jag - just det, tagit lite vin... Så var det klart för den gången.
Man kan ju bli helt galen på att man intellektuellt fattar att det är jäkligt klantigt att ta till vinet men ÄNDÅ tar lite och så försvinner alla nya löften och problem all världens väg. Men dagen efter - då minsann ska det bli ändring... Bara jag får dricka lite vin ikväll så ska jag ta tag i det imorgon!
För vilken dag i ordningen frågar jag mig själv???
Jag upplever skam. Är det därför jag dröjt med att vakna upp? Att man inte orkar med skammen? Jag är ju en "bra" människa, tänk om
folk upptäcker att jag bara är en vanlig simpel människa med alkoholproblem... Det får ju inte hända liksom.......
Inser att vägen framåt inte kommer vara spikrak.

Kul att höra.
Kämpa på mannen!

Jag hade socker beroende förut också, så alkoholen triggade väl igång den också och de blev ond cirkel av allting. Så ja du rätt Mammy Blue att de finns säkert par saker som triggar igång allt med små smygande steg.

På fredag är min första månad som nykter och de känns helt underbart =).
Jag har börjat sova bättre, och oron har släpps. Tankarna om alkohol och drömmarna har sakta börjat försvinna, men dem finns där ibland.
Suget får man leva med och de bara kämpa på som gäller. Har anmält mig till helt nya kurser och saker som jag aldrig har provat på på. Letar också efter nya föreningar gå med i och försöka faktiskt hitta nya vänner. Jag förstår att dem vänner jag har nu är egentligen bara vänner man dricker med. Därför har väl blivit lite ensamt nu i januari.
Kanske dags hitta någon leva med också hur nu de skall gå till med de här alkoholistiska sjukdomen. Jag skall inte stressa på någonting, jag skall först bli fri ifrån de här sen skall försöka hitta någon.

Ha de gött återseende efter 17; Mars.

Ta dig du en snus, ta en till! Det är vi värda! Jag fick croissanter till frukost i dag dessutom.

Någon slags farozon är jag nog i då jag trots allt får minnesluckor 7 av 10 fester jag går på. Bör tilläggas att jag vid vissa fall inte ens är prutt-full. Det är inte det dagliga bruket som är mitt problem, utan just festandet. Planen är att göra vinet och ölen till en "lyxvara igen". Att jag verkligen unnar mig några glas vid några tillfällen. och inte Unnar mig en fylla.
Jag tar liksom ett steg tillbaka i min alkoholutvecklingen. Svårt att förklara. men det är planen.

Hur har dina två veckor gått tycker du?
Jag tycker det svåraste har varit att vara på sin vakt. Att inte någonsin glömma varför man gör det och att hålla det i "framhjärnan", så man inte förminskar problemet eller helt enkelt inte längre tycker att man har problem.

Där har detta forum verkligen varit viktigt.

Kollar jag in någon gång varannan dag, minns jag också varför detta är viktigt för mig. Varje gång jag läser det första inlägg jag skrev här vänder det sig i magen, på ett nyttigt sätt.

Sida vid sida!

Har försökt att svara på massa inlägg men det funkar inte, provar igen då:)

Gör en test här genom att svara på ditt inlägg

Ja efter en hemsk natt så känns det lite bättre idag. Vill verkligen aldrig mer må så dåligt! Tack för din omtanke zapata

Ja, den första handlade ju lite om hur livet i nykterhet tuffar på. Så finns det där andra, livet i övrigt ni vet. Det är inte lika lätt och det känns ibland som om allt ställs på sin spets, ny i Ny-nykterheten. Man börjar omvärdera livet i stort och smått, och fundera på om det även kan vara så att saker som är osunda - till exempel i relationen - är anledningen till självmedicinering? Kan det var så att den oro som finns kring den, fått drickandet att eskalera genom åren? Eller är det egentligen så att drickandet utlöst alla problem?

Om det är så att drickandet är anledningen borde det ju rimligtvis bli bättre nu när jag inte dricker, eller hur? Så är det tyvärr inte, utan det verkar istället som det blir sämre...

Så då är det väl andra parametrar som gör att det inte fungerar? Ja ni hör, fram och tillbaka...
Har läst att det är vanligt att det knakar när ännu mer i dåliga relationer när nykterheten blir vardag, vet inte vad som ligger i det?

Detta i samband med en förälder som har blivit sjuk - på riktigt - ni vet det där med C, gör naturligtvis att det finns en del oro. Säkert är detta ett klassiskt tillfälle till återfall, och den finten ska jag inte gå på! No matter what!

Privata funderingar som inte direkt rör alkoholen, men idag känner jag att om jorden så skulle gå under, så ska jag vara nykter när det sker!

Hoppas ni andra har det lite roligare, rent privat så att säga. :-)

//PP

Och ni andra i tråden. Vill bara titta in och önska en god start här i din nya tråd.
Jag har ibland själv tänkt tanken att skapa en ny tråd, skaka av mig det gamla...

Du har ju visat att du klarat en lång väg tidigare. Vad som händer efter tre fyra
månader kan jag tyvärr inte uttala mig om. Aldrig varit där som du förstår...

Lycka till nu och styrka till oss alla!

//PP

Någon blir den första att svara på nya inlägg här inne. Ibland känner man att det är lätt, ibland svårare. När jag läser dina rader funderar jag på vad jag kan och bör svara, känner naturligtvis att din rädsla är befogad...

Först av allt ett varmt välkommen in hit! Du ska se att du kommer mötas med värme och förståelse. Tycker mig "läsa" din hopplöshet i beskrivningen av din situation, och säkert behöver du stöd, och hjälp från personer i din närhet, läkare och sociala myndigheter. Tror nog på något sätt att det aldrig är mörkare än innan det börjar ljusna. Kanske kan du inte lösa allt detta själv, men du kan göra en del. Tror du vet vad jag menar, och det är att göra en enda sak. Ge upp drickat! Det är ju så att Alkoholen försätter oss i elände. Om vi nu redan har hamnat i elände går det inte att komma upp utan att vara nykter.

Det är det enda råd jag kan ge dig just nu. Håll dig nykter, ta beslut dag för dag, eller timme för timme om så krävs. Gå tillbaka till läkaren och begär hjälp om det är det som krävs för att du ska hålla dig nykter. Snart kommer tankarna att skingras och det blir då möjligt att ta andra vettiga beslut. Även dialogen med dom sociala myndigheterna kommer nog då bli lättare.

Beslutet att välja nykterheten är ditt, och det kan ingen annan ta åt dig....

Fortsätt och läs och skriv här inne!

Stort lycka till, och massor av styrka!

//PP

God morgon vänner
Har inte skrivit på några dagar känt mig orolig och det är ju då
man skriva. Har i alla fall inte druckigt och det är ju bra. Har nu
kommit in i en fas med lugn och harmoni. Förra veckan var tankar på
alkohol frestande. Men jag stod över, faan ska man ha såna här perioder
livet ut. Jag blev irriterad, rädd, stressad och tänkte att det skulle
sitta fint med en flaska vin, det var den onde som talade. Den gode
lyckades knuffa bort den onde och sa till mig. Vill du verkligen ha
tillbaka ditt flummiga liv, med stor ångest, stress, alltid tänka på
bolaget och att det räcker till dagen efter. Vakna orolig vid 4-tiden
kolsvart ute och ångesten är maximal. Nej,nej det vill jag inte.
Varför får man såna hemska känslor. Det löser ju inget, kanske en liten
stund. Fick även kort stubin mot min man utan anledning, fick be om ursäkt
för snällare man finns inte.
Nu känns det bättre när jag skrivit av mig lite.
Ha det bra
Konstnären

... att stänga av känslorna, jag vet och förstår det! Men som sagt: du har ju gjort som jag gjorde: försökt vara snäll och omtänksam, kramat och hållit om, stöttat, försökt säga och göra rätt saker vid rätt tillfälle, försökt ta hand om hemmet och barnen osv, och som jag skrev innan - det vi gör när vi gör så, det är egentligen bara att underlätta för missbrukaren att riktigt gräva ner sig i sitt missbruk.

När jag en dag började inse att min exsambo "nog måste vara alkoholist, eller i alla fall ha lite problem med alkohol" så gick mitt första samtal till AA i Stockholm och jag var som en urvriden trasa som försökte få tag i en livlina. Jag fick prata med en sedan 25 år nyckter alkoholist och jag berättade hur min exsambo betedde sig, hur han hanterade alkohol och frågade tusen frågor om hur är en alkoholist, hur beter han sig osv och ville ju egentligen bara höra att "ja, han är på väg att bli alkoholist, men ta en ipren så går det över"... Men den mycket vänlige mannen i andra änden av luren lyssnade och svarade, hörde min förtvivlade, hulkande gråt, och sa om och om igen "Han är alkoholist, och det kommer bara bli värre så länge du inte visar att du inte accepterar". Jag försökte säga emot "Jag har ju visat det: jag har sagt så många gånger att vi inte kan ha det så här, att han inte kan dricka så mycket" osv, men till slut sa han rakt ut: "Det enda du kan göra är att lämna honom, som medberoende hotar man med att lämna, men så länge man inte gör det så vet alkoholisten att han kan fortsätta dricka, du måste lämna honom - det är hans enda räddning"...
Det gjorde så ont, åh, bara tanken på det får mig att gråta...

Sedan finns ett tillägg: alla jag pratat med har sagt att alkoholen förstärker beteenden, men det är inte alkoholen i sig som gör att någon blir arg. Och min exsambo har som sagt kvar sina aggressioner, trots att han är nykter sedan över ett år... Så- det kan finnas många saker at arbeta med...

Varm kram!