Senaste kommentarerna i forumet

Faktum är att jag fick ett litet, men ändå erkännande idag av en kollega.
Det innebär att jag får mer jobb, men det tar jag. Får jag chansen att visa att det går att lita på mig så ska jag ta den!

Jag ska försöka hålla mig kvar. Även om det känns förfärligt motigt att gå till jobbet. Jag har ju som sagt rent samvete och vet att jag gör ett väldigt bra jobb. Jag är en duktig musiker. Och sanningen är, när jag väl sitter på plats och gör musik, då älskar jag mitt jobb.

Ligger och hostar och hackar och läser lite här på forumet.

I min almenacka har jag två lappar. På den ena står det:

VARJE DAG:
1: Ta inte ansvar för vad Han gör
2: Ta ingen skit! Låt dig inte misshandlas.
3: Gör saker med andra / själv
4: Finn och vårda nya relationer.
5: Förbättra fysiska formen.
6: Varje dag!

På den andra lappen står det:

* Du är viktig!
* Sätt gränser! Prioritera!
* Älska dig själv!
* Obehag och förädring är en del av livet!
* Du är värd kärlek!
* Du betyer lika mycket som alla andra!

Sist vill jag säga att jag är innerligt tacksam att det i alla fall fortfarande finns ett socialt skyddsnät i det här landet! Även om det tagit tid har vi nu fått ekonomiskt bistånd, vilket gör det möjligt för mig att genomföra den här skilsmässan, och att barnen har en rimlig tillvaro hos oss båda. Dessutom har de sett till att Han blir erbjuden behandling, vilket han också tar emot. Även om han ser det som en grupp med nya potentiella lärjungar till honom snarare än att han skulle kunna lära sig något... Men undrens tid är ju aldrig förbi så det kan väl hända något med honom medan han är där.

Host, host...

Hej Mr P_Man
Sitter själv i en företagsledning och har hanterat många alkoholrelaterade problem (dock inte mina egna än) och tycker absolut inte att du ens skall fundera på att byta jobb utan bita dig kvar med alla medel. Din chef är bara rädd, otrygg och litar inte på hur din framtid ser ut. Bit ihop och visa att du klarar det. Har själv sett hur en person kan ändra sig bara man vågar lita på den.

mvh / underisen

framförd och mottagen. Önskar dig en bra dag! / mt

Är det inte åt ena så är det åt andra hållet :)

problem är ju helt inverterat mot ditt !! Men bra att du kollar upp det fysiska.

Det verkar som att jag håller på att försvinna. Insåg för ett tag sen att jag minskat från 84-76 kg på ett kort tag. Nu är jag nere på 74. Känns inte helt okej detta....
Men jag ska få träffa en läkare i början av november för att ta lite prover och se så att inget är fel. Äter gör jag i alla fall. Men det är inte roligt att ha byxor som är för stora, kostym som känns som ett tält. Klart man kan köpa nytt, men det känns inte bra förrän jag vet vart jag landar.
Nån annan som varit med om detta fenomen?

Ja det där med alkoholen, tänk så komplicerat det är. För det mesta faktiskt. Efter att jag slutat dricka ser jag mig omkring med andra ögon. Alla är definitivt inte alkoholister, men för nästan alla ställer alkoholen till det då och då. Vi tar onekligen stora risker när vi väljer att berusa oss. Risken att såra, både talet och kroppsspråket förändras. Signalerna vi sänder ut stämmer inte riktigt längre med det vi säger, det vi säger får kanske en annan innebörd. Vi uppfattas på andra sätt, kanske av någon som också druckit. Och detta sker redan efter några glas egentligen. Inte konstigt att det bäddar för missförstånd. En av de värsta saker som hänt mig var anär min dotter hade druckit vid 16 års ålder och jag var tvungen att gå och hämta henne vid ungdomsgården, själv väldigt onykter. Skammen över detta är enorm ännu. Man skulle tycka att det borde varit droppen, men nej då. Det tog ytterligare en tid innan det var nog. Människan är en konstig art ibland, eller hur.

MSN?! Vad är det för nymodigheter?! Hört att folk använder nått som heter fejsbok också. Och teleAnitor, vet du om att det finns dom som säger upp hemtelefonen? SÄGA UPP HEMTELEFONEN?! Hahaha...
Kram Snigeln.

Jo Vickan, Söndagen blev fin, riktigt fin, sol men lite kall, typisk vacker höstdag...

Jag somnade i soffan ganska tidigt på kvällen, men tycker inte att det gjorde så mycket efter en hel dags ganska så hårt slitande, med tidig uppstigning på Lördagsmorgonen...
Jag visste ju att det INTE var alkoholen som sänkte mig i soffan, det känns bra...
Kvällen blev inte så där supermysig, men middagen var fin, och umgänget likaså...

Klockan halvfem vaknar jag upp av att ytterväggen håller på att frysa ihjäl mig, det var hög tid att krypa ner mellan de kalla lakanen, de kändes inte alls så kalla då...
Innan dess gick jag ut i mörkret för att pinka, jag lyssnade ihärdigt efter prassel i skogen intill.
Jag inbillar mig själv att jag inte är mörkrädd, men det är inte mörkret jag är rädd för, bara det som finns i det brukar jag tänka...

Ibland blir man så där besviken när man fixar och donar för att just få det så där supermysigt,
och så blir inte så, någon är trött och irriterad, kommer inte till maten direkt osv..

Kan känna så ibland när man har bjudit gäster på middag, det blev inte så där supernajs som man hade förväntat sig, men man dricker sitt vin i alla fall, kanske t.om kan bli ovänner vid middagen..
Och så tänker man...de där bjuder vi inte igen, riktigt otrevliga..!

De kunde ha en dålig dag, grannen klämde sig t.ex rejält vid mastavtagningen för några år sedan,
han var inte alls på något partajhumör, han hade ont...
Och avbryta middagen någon timme innan, sån't gör man ju inte, eller?

Det finns dåliga tillfällen, och det finns bra...
Att inte låta de dåliga överskugga de bra är också en ganska så viktigt egenskap, förlåta?

Ytterligare en helg som har gått, jag har fått jättemycket gjort, och jag känner mig jättenöjd.
Sitter här vid tangentbordet och nickar för mig själv, mm mm, den här helgen kan jag känna mig helt OK inför, jag har inte förspillat den, utan varit både "duktig" och hade koll på mina känslor...
Stressen får aldrig tillåtas förta mig, jag måste ha min tid för mig själv...
Så håller jag borta alla tankar som får mig självdestruktiv med bl.a alkoholen...

Gisses vad jag tragglar med min tråd, såg nu att den åter passerat 20 000 gånger lästa,
och dessförinnan nollställningen när forumet förändrades hela 44 000 gånger...
Jag nästan skäms över att jag inte känner mig stoltare över den än vad jag egentligen gör,
det verkar i stort sett vara det enda riktiga bra'iga jag lyckats åstadkomma med i mitt liv,
bortsett från valet av min kära hustru och mina välartade barn...

Mitt val och min strid mot det som höll på att förstöra mitt liv, alkoholen,
det var det som skapade mitt livs cred, i skriftlig form...
Mitt val att dokumentera det draperat med ord, otroligt!
Jag skäms över att få mest cred för ett av livets största misstag, tillåta alkoholen ta över mitt liv, så utlämnade och så känsligt, när vi människor tappar kontrollen...

Jag vet inte, antingen är jag väldigt dum i huvudet, eller väldigt våghalsig...
Men detta är nog ett av det mest konstiga jag har gjort i hela mitt liv...
Lite granna som att skriva en dagbok mitt ute på slagfältet, det är det inte många som gör...

Jag tror jag är unik på något sätt, men det finns tusentals av mig därute i landet,
men alla kan inte skriva i hettans stund, och inte heller formulera orden efter sina känslor...
Men att delge varandra sitt stöd och erkänna medkänsla, det behöver vi alla kunna göra...

Jag gör vad jag kan, och att uppleva är ett sätt att ...leva, inte bara överleva...
Hur hårt det än känns, inte glömma att leva med alla sina sinnen, här och nu...

Inte ångra, bara inte återuppleva dåliga minnen igen genom att göra viktiga val, t.ex baksmällan.
Allting har sin tid, vara nöjd med det man har fått uppleva, ta lärdom och acceptera...
Jag kan inte göra allt, men en del, och FÅR vara nöjd med det...
Livet har sina begränsningar, och jag befinner mig ALLTID mitt i det, så är det, varje dag...
Det val jag gör idag KAN påverka morgondagen, därför försöka gör det så genomtänkt som möjligt.
Jag har min historia och den kan inte göras annorlundare, därför accepterar jag den, helst!
Sätt målen så att de är nåbara, om så bara en dag framöver så räcker det och jag kan glädjas åt dem.
Att kunna glädjas med andra är också viktigt, utan att känna avund, grattis du vann t.ex.

Det känns som om jag har tusen miljoners triljoners saker jag måste bearbeta med mig själv,
och den dagen jag inte har det, DÅ ska jag börja oroa mig... verkar det som..
Man kan aldrig bli fulländad, så är det nog, det är min livsfilosofi i alla fall...

Nu har jag reflekterad färdigt över den här helgen, och jag kan gå och lägga mig med ett gott hjärta.
Den medvetslöshet som kommer att inträffa när jag somnat kommer att vara äkta och inte kemisk,
det kommer ge mig en god början på morgondagen, trots att det är en ...måndag...

Go'Natt!

/Berra

låter härligt....ha det bra

hej TP inte roligt att höra att du har det så jobbigt nu,livet är tufft ibland.Det enda vi kan göra är att kämpa på så gott det går o bita ihop och inte ta till droger, för det gör ju bara att vi mår ännu sämre.
Förr eller senare brukar ju molnen skingras o allt blir bättre. visst kan ensmheten vara svår, men efter att ha läst dina inlägg här på forumet verkar du vara en mycket trevlig o empatisk människa som jag är säker på att många skulle vilja ha både som partner o vän om de fick chansen.Är säker på att det finns nån därute som väntar på dej o vill dela livet med dej.

MVH: Fox

Tack för ditt stöd,förlåt att det tagit så lång tid att svara, men jag har inte haft möjlighet förän nu.
ja du och jag tycks ju ganska lika när det gäller drickandet, känns skönt att ha nån som lite bollplank.

Just nu mår jag ganska bra för jag har nu lyckats hålla mej nykter två helger i rad (15 dar) det var länge sen jag höll mej helt nykter så länge. Man känner sej verkligen starkare och får mer gjort nu, det kräver annars massor av energi varje vecka efter helgens supande att komma tillbaka.
Nu vet jag ju att jag får ytterligare fem nyktra dar för i veckan dricker jag aldrig, det är på fredagskvällen suget sätter in på allvar och det är då det gäller att ge sej fan på att inte dricka, för man glömmer ju så lätt förra sönagens bakfylla o ser bara det positiva i drickandet.

Jag kan erkänna för mej själv att jag är alkis, men som kan sköta drickandet hyfsat, ialla fall utåt sett, jag har vväldigt svårt att prata om mina problem mad andra familj vänner osv. Därför känns det bra att ha hittat det här forumet att diskutera sina problem med likasinnade med.

Än en gång tack och jag hoppas jag kan vara ett stöd också för dej när det behövs.

ha det gött.. Fox

I all korthet men välmenat, så får du en KRAM av mig. h/Mm.

Var jag befinner mig Viktoria, tror jag berättat det förut för dig, men det är ju frågan på många olika sätt, men på resa till något jag egentligen önskar mig att vara. Vill så gärna fortsätta vara en nykter och samtidigt GLAD man i de år där jag befinner mig, vet att jag har så mycket att ta vara på av det som bjudits mig i mitt liv, familj, barnbarn, vänner, arbetet med mera. Så är det ju med kampen mot spriten. Om jag säger min plats... Ostersjön och ett fint ställe där. Med fina fiskar skulle jag säga... samtidigt som det finns andra frågor som betyder så mycket mera, i livet, egentligen. Jag skulle väldigt gärna "prata mera med dig" och samtidigt lite privat, har du MSN? Jag har en alldeles egenvald kamp jag sysslar på med när det gäller spriten... många historier att återberätta där. Kan bara säga så här i all enkelhet...Så glad att du svarade på mitt inlägg. Tack, betyder. Kram/Mm.

Inga simpor? Det var min skräck då jag var liten. Ruskiga såg dom ut, tordes aldrig ta dem ur nätet! Får man fråga vilka fiskevatten du rör dig kring?
Du Mullegubben, du är rik. Visst förstår du det?
Nu till något jag undrat mycket kring, känn dig inte tvingad att svara. Och låt hellre bli än att trassla in dig i något av artighet, jag är bekväm med tystnad, det är okej för mig. Du bestämmer vart din gräns går.
Jag funderar på hur du tänker kring alkoholen? Eller nykterheten för den delen...?

Vinter och snö sedan en vecka tillbaka redan. Men nu under helgen har det smält bort en hel del så vägarna är nu bara igen. Har dock börjat utfodra småfåglarna redan, eftersom marken är snötäckt.
Skriv när du har lust...kram

kul att du är här igen fast anledningen inte är den bästa. På den här läste jag mycket i början av året. Då var du och Tvåbarnspappan, Segaletta, nubaskemig och Mamma Mu aktiva här. Och Tulleman som gav inspiration till mitt nick Mulletant:) Jag har hängt kvar och skrivit regelbundet sen i mars nån gång. Mitt problem är ju medberoendet som jag fått mycket hjälp med här på forumet. Mitt liv har blivit oändligt mycket bättre men vägen har gårr upp och ner och forumet, eller människorna här är det förstås, har varit ett enormt stöd. Hoppas TP läser och tar upp sin tråd igen, vi människor behöver varandra! / mt

Tack Viktoria för din hälsning och fråga. Joo, det är nog bra med mig, ständigt i farten med nya projekt, eftersom jag har den stora förmånen och lyxen att ha så mycket omkring mig att pyssla med utomhus nu på hösten. Fiska, skörda, plocka svamp, ta vara på saker ur växthus och från mitt land, fixa ved mm... Svarar bara kort just nu i skrift, men tänker faktiskt ofta på dig. Igår tog jag upp nät och blev rikligt belönad med en finfin fångst bestående av 46 härliga höstabborrar och tre finfina gösar. Du skulle ha varit med :-) Visserligen även någon mört... men kråkor och skator skall ju ha sitt lystmäte också så.... alla är tillgodosedda! Rensade, filéade en del och rökte 24 st (abborrar alltså, inte kråkor). Äldste sonen med familj kom på middag och jag fick så fin hjälp av gulle barnbarnskillen med rökandet av fisken och kunde berätta för honom farfars hemlighet om precis hur man gör.
Jag hoppas du har det bra där i ditt liv och omständigheter. Vinter och snö snart i norr? Önskar dig allt gott som livet kan erbjuda och du... jag kommer att höra av mig igen till dig, lite osäker bara på vilken tråd det skall ske *suck* Kram/Mullemannen.

Kul att hitta TP här igen! Jag hänger på i samma tråd som jag var inne på i början av året. En del motgångar för mig innebar att jag började dricka igen. Alltid finns det något att skylla på, tydligen. Under våren och sommaren ökade drickandet och jag mådde förstås inte bra av det.

Så för ett tag sedan slutade jag att röka och dricka. Det går inte så bra att sluta röka om man dricker och det underlättar nog att dricka om man röker, så jag slog två flugor i en smäll. Nu har jag inte rökt och druckit på tre veckor och det har gått jättebra. Det känns bara skönt att låta bli och igår var jag på middag med öl, vin och möjlighet till 12-årig Bowmore till kaffet. Jag drack bara vatten och det gick fantastiskt bra att vara utan alkohol.

Ett tankeställare fick jag när en bekant nyligen dog, alldeles för tidigt. Han var bara fem år äldre än jag. För mycket alkohol under alltför lång tid var säkert en stor orsak till hans död vid knappt 60.

Nu har jag alltså varit nykter i tre veckor och jag har gett mig den på att det ska bli många fler, så nu vill jag gärna vara med här i tråden och kämpa med TP och er andra mot ett bättre liv.

I övrigt har jag inte förändrat så mycket, förutom att jag tar en rask promenad varje morgon och att jag äter lite mer frukt.

Härligt att vara tillbaka, nu kör vi på!

Mr. Dry

Edit: Såg att det var ett tag sedan ni skrev i tråden. Hur går det för er TP och andra här? Hoppas det går bra!

Godmorgon Mullegubben, hur har du det?

Vad mysigt det låter Berra, då du beskriver familjen i stugan. Kan riktigt känna de kalla lakanen mot huden. Fort fort in med de bara fötterna under täcket. Själv brukar jag sätta kalla tassar i knäväcken på min varmblodige man : )
Njut nu av resterande helgen, det är en hel natt och en hel lååång dag kvar! Söndagen är en fin dag tycker jag...numera alltså. Kram

Åh, Gulletanten, tack! :-)

Jodå, jag hänger mig kvar här, det är viktigt för mig. Det är, som du ju vet, ett väldigt bra sätt att "se" min egen process. Om jag dessutom kan vara till stöd för andra så är jag det mer än gärna.

Kram kram!
/H.

..vi besöker stugan för i år, det är är vinterstängning och allt vad det innebär...
Massor av jobb och det är alltid lika tråkigt, en episod som går i graven, sommaren 2011, vart tog den vägen?
Det blev bara en massa jobb i år och väldigt lite njutning, tragiskt men så blir det ibland...
Ska försöka bättra på det till nästa år, om det bara blir ett arbetsläger så finns det ingen nytta med att ha en sommarstuga, bara besvär...

Det är kallt och ruggigt, alla värmefläktar och element står på för fullt, på en tallrik står knallgula vanliga och tratt-kantareller...
Det hettar lite om kinderna och öronsnibbarna, det har blåst lite ute också, men NU är jag i alla fall inne, kläderna känns fuktiga...
Ser fram emot en myskväll då alla barnen är med idag, och sedan fram emot att krypa ner i kalla lakan...

Igår var jag ute med herrföreningen på en fin middag, alla bar kostym och vi var på en fin sylta...
NU först, efter snart tre år vågar de fråga mig, varför jag inte dricker alkohol, inte bara en utan fem gånger fick jag försvara mitt val, suuuuck!
Konvalessenstiden är väl ute nu, och alla tyckte nog att det var dags att konfrontera mig med spörsmålen...

Fyra män jag pratade med hade varit alkolister, torskat på fyllkörning, blivit av med tjatig kärring pga alkoholen m.m....
En hade en fru som fortfarande drack för mycket, och han "tvingades" dricka med henne...
En annan hade sex syskon, fyra av dem har problem med spriten, hans pappa hade dött alkoholistdöden alldeles för ung...

Där sitter jag och nickar förstående, och efteråt tänker jag...vad håller de på med?
Alla denna bakgrund och historik, och de sitter fortfarande och bäljar i sig en massa brännvin...
Precis som om det inte bekom dem, eller inte problemägare på något sätt...

På vägen hem tänkte jag, jo jag hade varit på en middag med förnekande alkoholister eller medberoende som fortfarande missbrukade,
Vill eller kan de inte inse' sin situation?

Jag kände mig sen alldeles matt, folk satt i fruktansvärda situationer och helt oförmögna att ens finna en vilja till förändring, handlingsförlamade och väntade liksom som om någon skulle lösa det här åt de, under tiden drack de som om ingenting hade hänt...
Jag kör mig i botten tills något händer!!!
Eller jag bankar mig själv på tummen med en hammare, det gör fruktansvärt ont, men fortsätter med det tills någon säger åt mig att sluta,
För jag vet inte vad jag ska göra istället...

Kanske fundera på vad som är värt något här i livet, och vad "kostar" alkoholen mig...

Min kostade mig livet, ett liv jag inte var värd att leva...

/Berra

för alla dina svar och kommentarer till mig sen jag började skriva här. Har läst tillbaka och blir varm och rörd över all tid och allt engagemang du förmedlat. Du har betytt och betyder oerhört mycket för mig, det är du och de andra "kontinuerliga" som givit mig styrka att hållas kvar på den väg jag vet att jag vill gå. Stor omsorg, massor med pepp och många utmananingar för tanken har jag fått av dig. En riktigt betydelsefull insikt som gjort skillnad i vårt liv också. Hoppas du kommer att finnas här länge än även om det flyter lugnt i ert liv. Stort tack och varm kram, mt

hänga kvar, jag behöver er och jag tycker så mycket om er. Jag känner inte alls som jag stöttar er jag känner bara att vi finns för varandra. Här och nu. Kram / mt