Senaste kommentarerna i forumet

Det är farligt för dig och dina barn far illa. Om jag vore din granne eller arbetskamrat och skulle veta hur du och barnen har det skulle jag se till att ni får hjälp. Vad ska jag och vi andra här säga för att du ska söka hjälp? Jag önskar innerligt att du hittar kraften att söka hjälp och lämna den mannen som gör dig så illa. Det finns ett annat och långt bättre liv för dig och barnen. Kram, kram, kram / mt

Jag orkar inte mer nu, jag tappar greppet om verkligheten och ångesten sitter som sten...mitt ex ringer efter helgens fruktansvärda bråk och säger att barnen är rädda och ledsna. Strax efter ringer min man och jag berättar om samtalet. Han blir så arg och sen är det igång. Han vill aldrig mer ha med mig och min före detta man att göra, han lägger allt på mig. Att jag vägrar svara när han ringt, att han är under isen och inte får stöd från mig osv. Jag får skaffa mig ett bättre liv. Han sitter nu och dricker och psykar mig med sms om hur jag borde gå tillbaka till mitt ex och leva lycklig familj med honom.
Han blev våldsam i lördags natt pga en helt obefogad svartsjuka från hans sida. Han slår mig i ansiktet med en kudde allt han orkar med 2-åringen liggandes vid sidan. Tar hårt om min mun och försöker pressa ihop den och råkar lägga sig på sonen som skriker till varpå jag blir tokig och börjar boxa honom för att få ut honom från rummet. 6-åringen är livrädd och gråter i sin säng osv. Han erkänner att han har problem och är sjuk men säger samtidigt att han ska köra en nedtrappning på alkoholen. Kvartal 1 2012 ska han ha slutat helt. Han forstätter skicka sms på sms om att jag kan vända mig till mitt ex, att han själv är under isen och att jag inte stöttar honom, att han vill att vi separerar så att jag och mina barn slipper honom. Han är glad att han tagit tag i sina problem och vet att han kommer lyckas, men just nu sitter han och dricker och är full.

Det känns som jag inte vill leva längre....

Ett beroendeframkallande nervgift, som påverkar din omdömesförmåga samt skadar dina organ.

Och det positiva? Jo, hämningarna som styr dig släpper. Vi har hämningar mot att äta för mycket, mot att slåss och mot att säga olämpliga saker tex.

Varför känns det så skönt när dessa hämningar släpper en aning?

Våra hämningar är ju en bra funktion, de får oss att undvika handlingar tills dess vi är tillräckligt säkra på att vi har läget under kontroll.

Varför är det så skönt att ibland att släppa hämningarna, med eller utan alkoholens hjälp?

Alkoholen är som en GPS, ett fantastisk verktyg för att ta sig fram. Tillsynes harmlöst om det används korrekt. Men med den stora nackdelen att du inte lär dig leva utan den. Jag har slängt ut min gps ur bilen, för dels lär jag mig hitta genom att vara uppmärksam och ibland åka fel. Men även för att se allt jag tidigare missat när jag bara stirrat in dess skärm.

hur går det för dig? / mt

:) Kram, kram / mt

Hej, alla!

Häromdagen träffade jag en tidigare kollega. Både hon och jag höll på att slita ut oss fullständigt på den arbetsplatsen, och jag är så glad att jag tog mig därifrån medan jag fortfarande höll ihop någorlunda. Sorgligt, men sant.

Hur som helst så sa hon till mig: "Vad snygg du är! Du ser ut att må så himla bra! Vad har du gjort?"
Och så skrattade hon och fortsatte: "Eller är det bara att du har slutat jobba på XxX?"

Hon har en poäng i att jag mår mycket bättre av att ha slutat jobba där. Men... den absolut största skillnaden är att jag mår så mycket bättre i mitt medberoende. Jag sa inte det till henne, hon vet ingenting om det här och det kändes inte viktigt att berätta. Men, jag tänkte det... :-)

Kul att det märks att jag mår bra! :-) Kram, alla!
/H.

Jag är hemma nu, det blev bara ett par dagar jag var borta, och det är jag tacksam för...
Jag älskar att resa, men saknar att vara hemma, låter som två motsträviga ytterligheter, inte sant?

En lagom dos av det som är bitterljuvt kan man tänka, är nog det bästa...

Idag har jag kontrollen precis som igår och i förrgår, har varit ute och partat med vänner.
Vi gick på show, restaurang, förfest och pub, ingenstans behövde jag "tjata" om att få tillgång till ett alkoholfritt alternativ, det fanns redan, och jag kände mig lugn...
Klockan ett på natten kunde vi ta bilen hem frugan och jag, klockan fem vaknade jag av att dottern ringde på dörren som hade glömt ta med sig nyckeln ut, med en kompis som sov över..
Alla hade druckigt!, förutom lilla jag, de i lagoma doser, och jag inte alls....

Kändes inte onaturligt på något sätt, en helt OK känsla hos mig, en acceptans någonstans...

Livet bara rullar över mig, och jag har emellanåt svårt att hinna smälta allt som händer direkt inpå min kropp, därför tar jag sådana häringa "luckor" som jag gör nu, tid för återkoppling....
Aldrig... aldrig glömma bort mig själv i sammanhanget, jag lägger ett sorts pussel där en viktig bit också måste få finnas med, det är jag, hur kopplar jag ihop min existens med alla händelser?

Jag drömmer mig bort och lär mig distansiera mig mot allt det andra, allt kretsar runt mig i min värld, och jag måste lära mig vad som är viktigt eller inte...

Som min shrink sade, det är ett dukat gående bord framför dig, du väljer bara att ta det som du själv vill ha, det andra FÅR du lämna till någon annan, det kan finnas någan annan som gillar detta.
Jag som har lärt mig att alltid äta upp allt som serveras...

Bjuder någon på en drink så tackar man och tar emot, det är ofint att ifrågasätta värdparet???

I min värld så är JAG viktigast, och mitt välmående, och det går före precis allt annat,
det lilla hyfs jag anammar är att jag alltid tänker på mitt välmående först...
Det är ingen som tvingar i dig den där äckliga lilla sillabiten i din hals,
likväl att det är ingen som tvingar i dig deras sprit heller..

Min mun väljer det som hjärnan har tänkt ut åt mig, sedan spelar inte det sociala sammanhanget alls någon roll längre, för skulle det göra detta, så är jag på fel plats, helt enkelt!

Det är inget mandomsprov och inget upp-till-bevis-prov, vill någon tävla så får det bli under deras eget deltagande, det finns inget socialt krav på att jag ska dricka det andra dricker!!!

Jag är stor nog att vara finsmakare nog till att våga välja det som är bra för mig, det kan till och med anses vara lite extra om någon väljer att gå utanför ramen, varför då?
Någon väcker tanken och vågar ifrågasätta kuty'met...

Min helg blev toppen, och frugan sade.."vicken myyysig helg vi har haft?"
Jag kan inget annat än...instämma...

Söndagen gick i att ta det lugnt, och inte stressa, en framförhållning som bara var låst i våra tankar inte i tiden, det funkade!

Idag ska jag bara fortsätta att göra saker som känns bra för mig, det blir mitt "rus".
Jag ska njuta av varje sekund och vara en snäll liten gosse, och allt av ondo...
..ska jag inte lägga ett uns av uppmärksamhet till, ignorera det bara...

Om man förstorar det som gör en ont, så förpestar det bara hela ens tillvaro,
hellre då olyckligt ovetandes...

Jag blev idag kontaktad av en väldigt gammal vän på fejsbok, lillasyster till min första kärlek.
Hon har saknat mig som den storebror jag var för henne under den tiden vi umgicks...
Och jisses!, vad stort det kändes för mig, något bra har jag ändå gjort under mitt liv...

Och vänskap är en själ, som delas av två individer...

Puss på er!

/Berra

Klart vi måste samla bara för att få höra dina underbart trevliga berättelser!
Du ser där att situationer vi hamnar i löser sig eftersom o till slut faller
sig naturliga o till o med kan bli riktigt lustiga!

Ha en fortsatt härlig resa! kram

Craig Nakken barbalala, jag kommer att beställa några böcker diekt. Såg att han är på nån folkhögskola och föreläser också. Jag har så stor hjälp av att läsa och reflektera. Du har tydligen hört honom också. Tack, lev väl! / mt

vi skulle kunna bidra till ditt konto bara för att vi får dela denna underbara lilla upplevelse! Nu kan vi ju inte det men du vet att vi tror på och ser fram emot din bok! Vlken härlig berättelse, jag *gillar* nu! / mt

Vet ni jag befinner mig på en tjänsteresa utomlands och borde inte alls göra detta på min mobil, det kommer att kosta mig en förmögenhet!!!
Men jag kan inte låta bli att kolla av forumet..

Jag har precis avslutat en jättefin middag på en av stadens finaste krogar med en säljare,
och jag "förstörde" den genom att enbart välja alkoholfritt...
Säljaren själv valde att göra mig sällskap med cola i vinglas och tillsammans fnittrade vi om hur vi lurade alla andra på borden runtomkring.
Vi luktade och skvimpade på glasen och gissade årgång och härkomst!
Det blev en riktigt lyckad middag och han tackade mig för att han får en betydligt trevligare morgondag ...

Jag känner mig som en riktig pionjär i detta U-land där de fnyser åt mig när jag annars begär att få se alkoholfria alternativ.

Jag står på mig i mitt val om att vårda min nykterhet och egenvärde.

/Berra

Hej Berra

Det var längesen jag skrev här, mycket vatten har hunnit rinna under..... Nytt jobb, är numera anställd på Stadsmissionen. Är inte i själva dagverksamheten för de utsatta, men det känns ändå helt rätt. Nu är det snart två år sen jag bröt mig ur mitt medberoende och jag läker, dag för dag. Vilken resa det är tillbaka med alla bakslag men det går ju. Steg för steg och så går det. Precis som för dig. Mödosamt reser vi oss igen, lite krokna och väderbitna men med en jädrans vilja att förändra våra liv.

Ville bara titta in och säga hej, jag finns kvar här om än i mindre tappning än tidigare. Skickar dig och alla andra gamla "kändisar" en styrkekram. Ska försöka titta in lite oftare ;-)

Kram Märta

långt Berra och kan förmedla dina insikter vidare också. Tack för att du finns kvar här! / mt

...Och letar inspiration. Tack alla tappra! Jag är nog lite äldre än de flesta, 50+, så det börjar verkligen bli hög tid...

så roligt att höra av dig! Välkommen tillbaka, har saknat dig. / mt

... jag känner att du blivit lättare till sinnet... GRATTIS till ditt nya egna liv <3
Kram från Mie.

Hej!

Fungerar det att dricka bara "ibland" eller man får mycket ångest efteråt? Jag kämpar på min fjärde nyktra månad men det är inte lätt. Äktenskapet knakar dessutom för tillfället. Det är väl bl.a för jag reagerar då min frun nästan dricker vin som innan jag slutade med alkohol. Jag funderar på att återuppta måttligt drickande.

Ha det så bra det bara går

Mvh Ove

ja så har sommaren passerat,,,med råge
facit i hand blev en del dricka vid några tillfällen
inte varit jobbig eller ballat ur
men får ju ågren ändå
nnu är det några veckor sen sist
men är inte lika motiverad och säker som förut
försöker hela tiden
vet att jag ska låta bli
ett evigt processande
med mig själv
men suget kommer ibland
o jag har mått lite sämre psykiskt
ökat min antidepp
det snurrar lite för mycket i huvet ibland
jaja kära nån
livet är inte lätt

men.....
jag försöker ändå leva som jag tror är det enda
en dag i taget
här o nu
gå vidare
o försöka känna tacksamhet
för det fina jag har
carpe diem Måne
Victoria
adde vana berra mie
hoppas ni alla mår bra
berätta

Visst är forumet unikt på sitt sätt, mycket troligen runt anonymiteten och vårat gemensamma problem.

Jag tror att de som har lätt att få ett beroende också är väldigt känsliga människotyper,
och vårat sätt att angripa alkoholproblematiken får våra känslor att blomma upp fast på ett helt annat sätt, i verkligheten, och vi måste lära oss handskas med dessa utan alkoholen..

Så blev det för mig, och jag fick gå i min egna skola, lära känna mig själv, men på riktigt istället.
Det har varit fruktansvärt tufft när jag inte har kunnat lätta på trycket mha drickandet,
men det har varit värt det ...kan jag säga nu!

Idag känner jag den här killen som bor inuti min kropp, som inte kan flaxa iväg med en berusning och lämna kroppen vind för våg, för att sedan återgå till att rota i spillrorna av mitt liv.

Alkoholen är definitivt inte värt det, ingen är värd det, ett långsamt och slugt gift som bara bryter ner människan i små beståndsdelar, DNA-strängar???
Sedan nykterheten fått tag om själen får man likt ett lego börjas bygga upp det igen, bit för bit.

Fördelen med sin egna återuppbyggnad är att man får återanvändning av sin kropp, men med ett nytt innehåll, idag vet jag vad som gör mitt liv värt att leva vidare för...
Det kunde jag inte säga när jag drack mina bira och sippade på vinglaset, jag trodde det kom från lyckoruset av alkoholen, men det var en falsk ingivelse, så totallurad egentligen...

Jag är inte per definition "lycklig" idag, men är inte heller olycklig, och frånvaron av olycka borde då ge den andra motsvarigheten, men att känna igen "normalstatusen" är svårt...

Och jag kan inte heller idag säga vad som gör en lycklig, men jag vet vad som gjorde mig olycklig,
det var det som hände efter peak'en med berusnings"lyckan", när allt blev svart av ångest och bakfylla, mycket mycket längre än berusningen i sig gav mig..
En dyrköpt erfarenhet, men ändå en sådan livsviktig upptäckt,
jag mår ju bättre nu, och hellre sent än aldrig kan man ju tycka...

Jag har också lärt mig erfara vad som skadar mig, känslorelationer till sådana som jag trodde jag kunde lita på, alkoholen var en av dem, och tidigare "dödspolare" på jobbet, och andra som bara tar kontakten med mig när det gagnar dem, vid återgäldningen av diverse tjänster så är de borta likt en avlöning...

Återupprepningen av mitt "dumma" jag gör jag inte längre, jag ställer krav på dem som finns invid mig att de delar solidariskt på gemensamma bördor...
Och ett utnyttjande av mig kommer inte längre på tal, jag är inte dumsnäll längre, det bottnar bara i en sämre självkänsla och självförakt...
Idag ställer jag upp för mig själv och fräser ifrån de som försöker skada mig...

Jag har idag två sorters själar, den mjukare sidan som har fått en mycket större plats i mitt liv,
en känslosam kille som gillar att prata på djupet, omanligt?, skitsamma!
Den andre är min egna fiktiva storebrodern som skyddar den mjuka killen, han är likt en storvuxen dörrvakt som hindrar elaka att ta sig in till den känslosamma delen, det är han som förvarar mig
och går in när det börjar bli lite obekvämt, han tar på sig en väldigt kraftfull roll.
Han markerar när det är nog och då tvärvänder mitt yttre till en stöddig person.
De där tvära kasten har nog många väldigt svårt att ta till sig numera, men det är en försvarsmekanisk som fungerar..för mig!

En ganska så stor förändring som jag har gått igenom, bara för att jag slutade med alkoholen,
livet har en ganska så oförutsägbar framtid, inte sant?

Jag stannar ofta upp, och analyserar min tillvaro (såsom Söndagarna t.ex), kollar vad som känns bra, och vad jag behöver förändra hos mig själv...
Om jag tänker i banorna "bra" och "mindre bra" så blir jag inte så självkritisk och destruktiv i mitt egna tänk, ett sorts självbedrägeri jag kan stå ut med...
Jag säljer in det med hull och hår, och det bara ...funkar..

Jag tvingar mig själv till att tänka rätt, och med tiden så lossnar det lite...
Men visst, humöret åker lite jojo, men det måste det få göra också,
hur ska man annars veta när man ska vara glad om man inte har varit ledsen innan..?

Om vi inte hade vintern, skulle vi då uppskatta sommaren lika mycket???
Skulle vi inte tröttna på solen om det inte kom en dag med regn?
Den som aldrig varit fattig, vet inte pengarnas riktiga värde...
Den som aldrig varit kär, vet inte vad som menas med åtrå.
De som aldrig varit i en beroendesituation vet inte vad maktlöshet är...

...den som inte har provat på, är utan erfarenheten....

/Berra

till dig!

Vad häftigt att få läsa om din åktur Berra!
Överhuvudtaget är det så häftigt att få vara i detta sällskap här på Forumet. Alla berättelser, alla känslor, allt LIV!
Vad glad jag är att jag hittade hit.
Kram till er alla!

Tack till era goa lyckönskningar, de värmer mej !

Vill sända en tanke och ett tack till er alla som jag läst och som svarat när jag haft mina funderingar.
Jag kommer att fortsätta läsa här och hoppas det löser sej för er också, på ett eller annat sätt.

Många kramar och kämpa på.
En dag i taget.
tekla

av dig tekla! Njut av av din frihet, av dina barn och gratulera dig till att du nu äger ditt liv! / mt

Idag tar vi itu med måndagen och tror att den blir bra:) / mt

Tack!, Ja idag är det/känsn det mycket bättre, som vanligt eller möjligen bättre...

Söndag kväll och jag sätter mig och värderar min tillvaro precis för tillfället...
Och det är något som jag inte kan förändra, att vara precis i nu'et...
Lite märkligt att jag tjatar så mycket om det, men min längtan att förändra min historia och önskan om att förändra min framtid är inte lika stor nu, som tidigare...när jag drack...

Låter nog konstigt, men jag har lärt mig att acceptera att leva i nu'et på ett helt annat sätt..
I slutet på veckan mådde jag kasst, vet inte varför, bara ledsen..., men det fick vara så..
Nu mår jag bra, och det vet jag varför...

Jag har haft en jättefin helg där jag har fått rått om min egna tid, ingen stress...
Bara få vara med mig själv i nu'et och försöka passa på och njuta...

Det har hänt massor som jag inte orkar precisera allt här, men jag hade tiden med mig...
Jag har fått umgås med min familj, vänner, grannar och barnens kompisar...
Och få vara helt uppslukad av situationen och med väldigt stor närvaro,
inte ständigt vara på väg någonstans i mitt sinne, den ständiga jakten på ett lyckligt liv???

Jag vet att jag mår så mycket bättre utan någon som helst alkoholförtäring, detta är mitt "jag".
Och jag behöver inte leta efter det längre, jag finns i ...."nu'et"...

Helgens stora begivenhet blev ett plötsligt infall, då min sista bestående barndomsvän (nja från gymnasiet i alla fall..) kom på oplanerat besök på Lördagen och trots att jag hade så mycket att stå i, så gjorde jag avkall på alla måsten, satte mig ner och vi pladdrade om gamla minnen och hur gamla vi hade blivit också för den delen...

Hursomhelst, vi bestämde att vi verkligen borde gör den däringa hojåkningen vi har pratat om hela sommaren, nu idag om vädret var bra på Söndagen..

Och så blev det, lite kyligt men ack en sån fin dag, små kurviga vägar ute på landsbygden där det gick hilskeligt fort, och pulsen och koncentrationen var på max...
Man kunde känna lukten av kossorna längs hagarna, hästlortarna var hala i kurvorna, traktorn slungade lera från bakdäcken, katterna smög i dikena, hundarna skällde i löplinan på gårdarna vi passerade, och allting var bara så där....fantastiskt!

Här var jag och låg i kurvorna så fotstöden nästan tog i, fri som fågeln, gamla vännen framför mig,
och jag bara njöt av min fullständiga närvaro...
Ett litet misstag på någon tiondels sekund, och jag hade varit ute på en åker och ..åker..

Polaren har fem gånger så stor motor som min, men storleken har ingen betydelse bland vänner,
vi kan umgås ändå under samma betingelser, för vi är ju ...vänner!

Efter några tiotals mil, var det skönt att få komma in i värmen, och kaffet var jättegott!
Adrenalinkicken hade givit mig en fullständig utmattning, och mitt hjärta hade växt ytterligare i storlek, dels för min egna skull, och dels för upplevelsen med min gamle vän..
Det finns ingen kemisk berusning som kan klå den känslan...

Hem kom jag, pussade på frugan och tackade för tiden jag fick för mig själv, ren +energi var det.
Visslande började jag med matlagningen och kände mig...jättenöjd...

Jag har lärt mig att finna andra kickar än den från berusningen av alkoholen,
och fanns det en Gud så skulle jag ha tackat honom för min fina dag, men eftersom jag är osäker
på hans existens så valde jag att tacka mig själv istället, han finns i alla fall!

Jag är alltid mig själv närmast, allt jag gör och säger slår alltid tillbaka, till mig själv!
Därför vurmar jag alltid lite extra för den dära snubben Berra, han är rätt shysst när han inte dricker, även mot sig själv...

"..just idag mår jag bra.."

/Berra