Senaste kommentarerna i forumet

jag har tänkt mycket på vad jag ska göra för att hjälpa pappa. men inget verkar hjälpa. jag som är 18 år funderar på att supa ner mig nåndag när han är nykter och så ska jag börja bråka med han så som han alltid gör. så ska jag se hur han reagerar. för jag vet att när hans sambo va full en gång när han inte va de så såg jag på honom att han fattade hur jag har det och han sa till mig att han inte vill ha det så men han kommer med ursäkter hela tiden för att få dricka. hjälper det att hälla ut allt så fort man ser spriten eller gömma det eller blir de bara värre? jag vet inte vad jag ska göra! jag har förlorat min pappa för han är inte samma person längre. jag kommer kämpa med att hjälpa pappa tills det funkar eller tills han dör.

Det var väl nästan tur att det inte var ett kanonvin? Då hade man längtat till det sedan, eller hur?!

Det blir tufft imorgon men det kommer gå bra och du klarar det!

Jaha, så är allt vin slut och inget blev roligare eller bättre av att jag har druckit upp det. Det "fina" vinet smakade inte ett dugg bättre än box-vinet, tvärtom. Jag hade så stora förväntningar, men blev nästan besviken.
Ikväll har jag suttit och läst igenom min egen tråd här på Forumet och ser hur jag sen i november förra året har gjort fyra riktiga försök att sluta med alkohol. Som längst har jag klarat fyra veckor, som kortast två dagar. Tidigare i livet klarade jag sju år och jag hoppas att jag någonstans under dessa uppehåll har lärt mig något!? Om man inser att det är en sjukdom som man måste besegra och inte får falla för frestelsen, då bör det gå. Om jag låtsas att det är en elakartad sjukdom som kommer att ta död på mig (behöver jag låtsas?), så måste väl hjärnan förstå att alkohol är rena döden för mig?
Imorgon börjar mitt nya liv utan alkohol och nu tar jag en dag i taget!

För varje dag som går, kommer du att må bättre och bättre! Semestern blir vad den är tänkt att vara. Tid att ladda om, inte ladda ur.

Jag var lite nervös över att ha alkohol hemma. Men jag kunde inte kräva ett alkoholfritt hem, det finns ju andra hemma som klarar av att dricka ett glas vin och låta det vara bra med det. Kände att jag var tvungen att lära mig hantera det.
Det har inte varit något större problem faktiskt, snarare tvärtom.

Efter ett tag med nykterhet gick jag och skruvade av korken och luktade på en av de Kära Whiskyflaskor som jag gladeligen halsade klunkvis ur innan.
Det luktade allt annat än gott...
Fattar inte hur jag klarade att dricka det ungefär som vatten?
Snacka om sjukt beteende. :-(

Bra jobbat i alla fall!

//Buzzz

... alltså inte mitt "riktiga" ombud, utan just min vän som är advokat.
Vi är inte så nära varandra, men hon har flera gånger varit min klippa i den här röran (den här röran som inte känns som mitt liv). Hon sa till mig "Tänk när du ringde till mig den där kvällen..." och syftade på mitt första samtal till henne om allt detta. Jag visste inte vem jag skulle vända mig till - jag vågade inte ringa någon av mina få vänner, för jag kände mig så himla dum för att jag stannat i en relation som höll på att förgöra mig, och då ringde jag Advokat-vännen - vi pratar inte speciellt ofta, så det måste ha varit en chock att jag plötsligt ringde upp henne och sa ungefär "Hjälp mig, bara hjälp mig - jag vet inte vem jag ska ringa, så nu ringer jag dig för att jag hoppas att du kan ge mig råd, men att du aldrig berättar för någon det jag kommer berätta nu..." - och sedan kom ett par timmars gråtande, osammanhängande berättelse om mitt liv, och hon upprepade lugnande ord, stöttade, påtalade att man inte får behandla någon så, att jag inte behövde acceptera något sådant, lyssnade och bara sa att jag kunde ringa precis när som helst...
Och när hon igår sa "Tänk när du ringde till mig den där kvällen..." så var det som att trycka på "ledsen-knappen" - jag blev så ledsen! Det var som om jag återigen stod ute i mörkret, utan jacka (eftersom jag inte vågade ringa inne så att exet kunde höra så hade jag sagt att jag skulle gå ut med soporna, och det var så kort att jag gick utan jacka så att han inte skulle ana något, men sedan var jag borta i ett par timmar, frös och var rädd att han skulle höra mig), och pratade med henne, alla tårar... Det känns sannerligen inte som mitt liv...

Vill bara att du ska veta det!

Hoppas att du är ok, är orolig för dig!

Kram

Förstår att du är fruktansvärt orolig för din pappa! Så starkt av dig att du sökt så mycket egen hjälp så att du har någon att prata med. Du ska inte vara ensam i detta!
Tyvärr tror jag, utan att vara proffs,att det är väldigt begränsat vad vi som anhöriga kan göra om den som dricker inte vill ha hjälp. Jag antar att du redan försökt prata med din pappa. Jag tror på att vara rak, säga att du ser problemet, att du inte mår bra av detta och att han borde söka hjälp. Där tar det sen stopp om inte den som dricker inser och vill. Fortsätt söka egen hjälp och stöd från människor som du får energi av.

Har man och barn så jag är inte ensam hela tiden men just nu har bara jag semester och ändå har jag lyckats hålla mig borta :-)

Se det inte som en konflikt. Säg bara rakt vad du har sett och att det inte är ok för dig. Håller tummarna för att ni kan få till ett samtal. Kram

Har iaf lyckats hålla mig i 2 dagar nu trots öppnad bag-in-box hemma! Lite stolt faktiskt :-) små steg i rätt riktning...

Ikväll ska jag ställa honom mot väggen, jag måste.. Förklara för honom att jag vet vad som pågår och att jag inte mår bra av situationen som den är nu.. Skäms för att erkänna detta men jag har kartlagt hans drickande ett tag och siffrorna är skrämmande.. De senaste två veckorna har han hävt i sig 145(!!) burkar starköl.. Summan är så absurd så jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.. Men en sak vet jag säkert; mina pojkar ska inte behöva växa upp i den här skiten.. Giv mig styrka snälla ni! Är så dålig på att ta konflikter, har alltid varit den fogliga lilla tapetblomman som tigit och tagit hand om allt och alla.. Men nu är det dags att stå upp för mig själv, jag har också ett värde!! Kramar till er alla

Ursäkta stavfelen. Skriver via mobilen.

Hmmm... Håller med Buzzz med det där att dricka i ensamhet. Inte bra! Helt utan kontroll! Jag VET att det hade gått helt åt skogen om jag varit singel eller mycket ensam kvällstid. Att vara bland folk eller familjen medförde någon form av spärr i drickandet. Men om jag haft möjlighet hade jag absolut tutat på själv. Stark varningsklocka, även om jag hade turen och inte hamna där. Kämpa på!!!

jag har gjort allt jag kan. pratat med skolans kurator och på ungdomsmottagningen och socialen men de har inte blivit bättre. jag vill ha tips om vad jag kan göra här hemma för att hjälpa pappa. igår anklagade han mig för att ha druckit upp hans whisky men jag såg att han satt med hela flaskan dagen innan. jag vill att pappa ska inse att han inte kan hålla på så här längre. han kan ju supa ner sig totalt nåndag och bli allvarligt sjuk eller dö.

Ett första steg är ett steg på väg åt rätt håll!
Just att man dricker i sin ensamhet (som jag själv gillade bäst att göra) lär ju vara ett ganska allvarligt varningstecken.
När jag drack så försökte jag skärpa till mig om det var ute bland andra, det lyckades ju naturligtvis inte alla gånger.

Men när det var helg eller annan ledighet och man kunde vara själv kändes det bäst. Då fanns det inga hämningar vad gäller mängden man kunde svälja.
Och just där tror jag en stor fara finns, man bygger upp en stor resistens mot mängden som behövs för att uppnå "rätt" berusning.
Jag menar, när det krävs 4st snabba sexor starksprit för att känna sig så där skön och smålullig är man ute på riktigt djupt vatten.

Klarar du att uppnå den styrka som behövs för att bara dricka vid festliga tillfällen tillsammans med andra är ju mycket vunnet.
Bara inte de festliga tillfällena blir för många och långdragna.

Hur som helst bra att ha tagit ett beslut!
Stanna kvar här och dela med dig.

//Buzzz

Haha, jag kunde inte annat än skratta åt både din text och åt mig själv. Fira min kommande nykterhet med en flaska vin!!! Håller med om att det låter hur dumt som helst. Men istället säger jag att jag tar farväl av alkoholisten i mig med en flaska vin och imorgon ska jag fira med ett stort glas Cola Zero istället.

Tack för att ni orkade skriva :-)
Har bestämt mig nu iallafall att mitt första steg mot ett litet hälsosammare liv ska bli att ALDRIG mer dricka i min ensamhet! Har väl varit det som varit mitt största problem för då dricker jag alldeles för mycket. Klarar jag av det så tror jag iallafall att jag kommit en bit på vägen. Vill ju kunna ta en öl eller ett glas vin till maten men då måste jag också "offra" något.

Den ro du känner bottnar sannolikt i att du innerst inne vet att du gör rätt. Lycka till!

Tack Muränan!

Det verkar som att du förstår sitsen jag är i. Har förstått att många går i dessa tankar när man precis har börjat ta ett beslut.

Jag fortsätter att fundera på detta. Känner en ro som jag inte har gjort på länge trots att jag vet att de närmaste månaderna och året kommer att bli jobbigt.

Bra att du skickade boxen ner i slasktratten!

Kanske jag som tänker konstigt, men för mig låter det ändå underligt när du skriver att du tänker "fira" ett kommande alkoholfritt liv med att dricka?
Någonting känns snett i det resonemanget.
Att man tar allehanda saker som orsak för att dricka gjorde jag också, fira, koppla av, dränka bekymren, osv, osv.
Men att fira sin nykterhet med en flaska vin klingar konstigt i mina öron.

Men kanske är det ett bra sätt för dig att ta farväl. Hoppas att det fungerar så som du tänkt dig, Lexi.
Jag håller båda tummarna för dig.

//Buzzz

...utomlands i ett europeiskt land som har en väldig liberal hållning till lätta droger.

Frugans vännina har fyllt 50 år under midsommarhelgen, och vi åker dit i efterhand för att hylla henne.
Skönt förvisso att vi gör det bortom festen, då får vi mer tid för henne och hennes nya familj.
Hon tar hand om oss nästan för mycket, hennes gästvänlighet och värdinnaplikt tar hon alldeles för seriöst,
Snart tuggar hon maten och spottar den i halsen på oss också, och skulle utan problem torka oss i häcken när vi varit på muggen.
Hon lånar ut sin lägenhet åt oss och bor själv hos sin nya pojkvän, men kommer hit för att ordna frukost åt oss.
Känner oss alldeles bortfjantade, men låter henne hållas, det är ju så här hon vill pyssla om oss.

Hennes svenska liv har förändrats av sina dryga 30 år i sitt nya land, på både gott och ont.
Vi sitter i ett gammalt stenhus med engelsk look a la 30 tal i förortsmiljö, skithäftigt.
Alla väggar är målade, skitkallt och fuktigt, små krymsprång överallt och man ser att sådana saker som dusch och toalett är eftermonterade.
Enkelglas i en miljö där de sällan ens ser snön under vintern, gaseldad öppen spis och vanlig spis.
Framsida och baksidan är lite engelsk mysig med lummig växtlighet och vassa taggar på murarna för att skada ev inbrottstjuvar, för så är det här,
Man har vant sig vid kriminaliteten, ett vanligt inslag i sin vardag utan att man känner sig orolig för det.

Hon käkar hur nyttigt som helst, bara en massa konstiga bönor, nötter och grönsaker, inget kött och knappt ens fisk.
En hundraprocentig detoxing veckans alla dagar, men alkoholen dricker man var dag, men högst en eller två glas per dag.
Bra eller dåligt?, tja det verkar som om de har kontrollen och att de inte tillåter alkoholen får ta för mycket av deras liv.
Klart de dricker mer vid fester, men låter sällan det bli för mycket, de bli sällan fulla i detta land.
Jo de har den kontinentala sättet att förhålla sig till alkoholen, inte det svenska sättet vi ursäktar oss med att ta några glas mitt i veckan.
Vi ursäktar oss i Sverige för att ta oss en fylla, här dricker man sina en två glas och så räcker det för den dagen, det är det kontinentala sättet att dricka på.

Regnet hänger över oss här också, det handlar lite om att inte tillåta det komma in i själen och förstöra humöret.

Livet leker, och jag utökar min livserfarenhet för var dag, nya upplevelser som jag lagrar i mitt goda minne.
Mitt onda minne är redan fullt av all skit jag råkade ut för när jag drack, där behöver jag inte fylla på längre.

Att se att närvara är mitt nya liv, ingen flykt behövs längre...

Berra

Hejsan! Kikar bara in för att höra hur det går för dig? Kram

Jag blir litet orolig för dig. Du har varit så stark de sista nio månaderna och tagit dig ur ditt eget beroende. Låt dig inte dras med nedåt av din man! Tänk nu på dig själv! Det är ok att vara egoistisk ibland. Du måste ju orka att ta hand om dig själv i förtsta hand. Man orkar inte att vara stark hur länge som helst. Jag är långt ifrån expert på med beroende, men du är värd bättre än som du har det nu. Kan du inte åka bort ett tag så du slipper ha en drickande man omkring dig. Ibland är det skönt att få litet avstånd till saker och ting.

Kram från lilla Anna

Kan bara hålla med muränan. Bra gjort att hälla i blasket.
Du vet att vi finns här. Tror att du klarar det.
Inget första glas för mig idag
Konstnären

varmaste, största och längsta styrkekram till dig konstnären! Du har gjort ett jättejobb och är på rätt väg med dig själv! Sök dig tillbaka till fokus på dig, dig, dig! Håller helt med Muränan om omgivningens lättnad att inte behöva se problemet. Även att mannen måste ta sitt eget ansvar för sitt liv!

Så fint ni jobbar på och stöttar varandra! Min djupaste respekt! Till var och en av er vill jag säga: Sträck på dig, se dig i spegeln, klappa dig på axeln, var stolt!

Du och ni alla är värd(a) att leva ett värdigt liv! / mt