skrev anonyMu i Abstinens

Bra jobbat hörru!! Fortsätt och kämpa! Det är tufft, men det går.

Tänkte nog lite som du tidigare. "Bara" en flaska vin. Men nu känner jag att "bara" en flaska faktiskt är en hel del. Försök dricka 75 cl rödbetsjuice eller mjölk, så får du se hur mycket det är...! ;-)


skrev jussi1-6 i Försöka med kontrollerat drickande efter 1.5 års uppehåll?

alkoholism är sjukdom, det finss hjälp om man vill ha hjälp. hade 9veckors vit period tack vare antabus, men nu blev dett att dricka. vet ej hur detta slutar, man måste kämpa annars döör man. blåste 3,6 promille lördanatten. farsan drakk ihjäl sej. och jag vill inte. so kämppa på att vara nykter. mvh. juha


skrev Ärligbesvärlig i Hjälp

Läste igenom alla fina kommentarer och de var skönt! Jag känner mig starkare då faktiskt.
Här hemma är ingenting förändrat. Förutom mina känslor för honom som snart är som bortblåsta.. :( han super och super och efter ännu en fordonsolycka där han var full så förstår han inte.. Han har givetsvis en väldigt massa ångest över detta nu och måste då dricka ännu mer. Och det är så synd om honom tycker han, han kan beordra mig att "komma och ge han kärlek och tröst nu, för de behöver han verkligen". Men jag då??
Jag vill INTE krama han när han är full! Aldrig!! Och om jag skulle behöva tröst? Finns inte! Då får jag trösta mig själv.

Jag har en vän som har ungefär samma problem. Vi har sakta men säkert smått öppnat upp små problem med våra män, och
När vi insett att vi är i ungefär samma sits så har vi berättat allt. Och det är skönt att inte va ensam. Men hon är så mycket tuffare än mig och hon kommer antagligen lämna sin man. Men jag skulle ju aldrig kunna hur mycket jag än vill :(
Det är så mycket som säger nej. Hans nyktra personlighet, hans föräldrar, våra barn, hus.. Tycker synd om honom, skulle kanske ångra mig och sakna ihjäl mig, mm.

Jag vill inte ha de så här :(


skrev Äntligenfri i Vad gör jag?

Tack! Nej det är inte rosaskimrande utan snarare lite avvaktande och trevande...
Jag och lillan valde att stanna kvar i stugan några dagar till när maken och de äldre barnen for idag. Skönt! Jag gillar att tillbringa tid med mig själv!
Maken har ikväll varit på sitt första AA möte och var positiv efteråt. Han planerar att gå varje vecka utöver behandlingen. Väldigt positivt och hoppfullt men jag har inte kommit över min förvåning ännu.
Jag låter nog som en bortskämd tonåring som tigger och ber och önskar mig något mest i hela världen! När jag sen får det så är jag ändå inte helt nöjd!
Det är egentligen inte så jag menar även om jag själv hör hur det kan tolkas så.
Jag är otroligt tacksam och lättad över min mans beslut samtidigt som jag är ödmjuk inför att resan just har börjat. Jag vill absolut inte lämna honom, jag vill satsa på en gemensam framtid men var sak måste få ta sin tid.
Nutiden handlar inte bara om honom och hans process den handlar även om mig och barnen och våra processer! Ingen är viktigare än den andra, alla är lika viktiga.
Jag finner mig själv åter igen vara på ny mark med nya förutsättningar och jag behöver vänja mig vid det. Det innebär också att möjlighet nu finns för att gemensamt bygga en framtid och det är lite ovant och kräver en flexibilitet som inte varit aktuell på ett tag...
Tacksam för denna nya chans och nya förutsättningar! Tacksam för al anon som kan ge mig stöd och vägledning in i framtiden! Tacksam för alla er här på forumet för allt ert stöd!
Många kramar!


skrev Äntligenfri i Jag vill, jag kan, jag måste

Tack! Stort av dig att kunna tänka så!
Jag förstår din tvekan angående stugan men känner stark övertygelse om att du skulle klara det! Du har nio nyktra månader bakom dig, flera högtider, sommar nu med alla frestelser och en onykter make och därmed tillgång till alkohol. Trots allt detta har du inte fallit för frestelsen, du har istället stått och står stark i din övertygelse! Du har ingen anledning att tveka angående dig själv! Du är stark!
Kram


skrev Into_aan i Jag har förstört allt

I mitt fall så har dom som jag berättat det för förstått när jag har förklarat att det handlar bara om att när jag dricker så får jag sug efter mer och inte hur mycket eller hur ofta jag dricker utan när jag dricker så får jag sug efter mer.

Sen tänker jag att andra människor behöver inte förstå för att jag vet att jag är alkoholist och har problem att sluta dricka och det är allt som jag behöver veta.

Jag kommer ihåg när polletten trillade ner för mig, det var också skönt att få reda på vad jag led av och att jag kände mig bättre ganska direkt vilket för mig blev det första miraklet, att jag kunde vara nykter och glad. Så tummarna upp för det roliga har precis börjat och som sagt, strunta i vad andra säger och tycker om dina alkoholproblem för att du vet och det är det enda viktiga :)


skrev HögpresterandeMedVindunken i Abstinens

fan att en flaska vin om dan kan ställa till detta helvete! håller iaf ut än så länge....


skrev Mittendaliv i Min sambo är alkoholist

Njut och ta åt dig av fina ord och positiv energi.
Det ger kraft till förändring!
Kram


skrev Minz i Alkohol och ångest

I sluttampen av mitt missbruk hade jag rätt mycket ångest. Vaknade vid vargtimmen och hjärtat bultade i 180. Sover rätt kasst ännu, men utan panik när jag vaknar. Jag är rätt nynykter ännu, men har försökt sluta x antal gånger under flera år. Det blev bara värre för varje gång jag började dricka igen. Alkoholen spär duktigt på befintlig ångest när väl ruset börjar lämna en. Tyvärr måste man öka medicinen alltmer för att få litet lugn till slut.


skrev Minz i Kampen om ett nytt liv utan A

:) Min 1a nyktra midsommar firades i fredags. Det var länge sen sist. Så glad att jag klarade det :) En bit på väg nu, även om suget poppar upp när jag stöter på känslor jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Jag är inte ensam. Det betyder så mycket i min process. Så länge jag vet att det finns människor som bryr sig och accepterar mig, så känns det som om att jag kan gå över eld. En dag kanske jag kan finnas där och bry mig, lyssna och förstå, när någon tar sina första stapplande steg in i nykterheten.


skrev Minz i Kampen om ett nytt liv utan A

Jag kom iväg tack vare syrran och hon i sin tur kom igång igen efter några möten här nere hos mig. Det gäller att hitta en grupp där man kan känna sig trygg så småningom. Det första steget är det största. Sen blir det lättare. Jag är så glad att jag har hittat dit. Ingen som dömer och i många av berättelserna kan jag känna igen mig. Skönt. En känsla av att ha hittat hem, att inte längre behöva ta itu med allt jobbigt ensam. Någon att kontakta om suget triggar igång. Guld värt. Tack AA och alla människor som engagerar sig :)


skrev yogin i Vit vecka efter dumt drickande och sjukskrivning

Gud va skönt att vara nykter och sätta sig halv-tolv bakom ratten, kunna köra hem i lugn och ro från en "fest" - och kanske ta en chokladbit om man vill på en mack. Vilken frihet - inget sova-över-fast-man-inte-har-lust, eller hur-ska-jag-ta-mig-hem-tankar?


skrev yogin i Vit vecka efter dumt drickande och sjukskrivning

Precis, det gäller att inte ta första glaset. Nykter midsommar med syster, svåger och barn-barn - inget utrymme för något annat än thé och juice! Faktiskt bra att komma in i barnens fantasi och inte var så mycket i sitt eget huvud -
Så stolt över att inte druckit något och sen var jag ute och joggade dan efter, gymmet idag :) Kanonbra mår jag! Förutom lite ensam och kärlekskrank.


skrev traxxy i Ska testa hur länge jag kan vara nykter

Fast idag är jag uttråkad så in i bomben! Usch! Är det inte arbetsdag snart? *stön*


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

..låter helt utflippat, men en sak de tjatade om på Yogakursen, som jag idag har anammat på ett eget sätt.
Det hela handlar om hur jag relaterar till min omgivning, och hur jag ser på mig själv.

Mitt inre öga sitter i hjärnan och ser ut igenom mina vanliga ögon det ser vad jag ser men bakom dessa, resten av kroppens organ är genomskinliga och det ät som att se på huden genom en tältduk men från baksidan, drömde en natt att jag kunde se en sticka under fotsulan från insidan av kroppen när benet var i rätt vinkel.
Löjligt ja kanske, men en häftig upplevelse.

Vad var tanken bakom denna öga, jo den skulle se vad och hur jag upplevde min omgivning, min inre övervakare som bara observerade vad jag såg.
Den var min second source till min egna objektivitet.
Ett andra öga var som en fotbollskamera som hänger snett bakom mig och ser mig och min omgivning ur ett fågelperspektiv, den relaterar till hur jag fungerar i sammanhanget med andra.

När jag drack så stämde inte dessa två vyer tillsammans, det inre ögat såg något helt annat än vad den yttre kameran såg.
Det inre ögat såg ur mitt druckna perspektiv och det var precis som jag upplevde det, det var liksom den verklighet som jag upplevde.
Den yttre kameran såg hur fel det var, människor runtomkring mig upplevde inte alls samma sak som min inre öga såg det.
Det blev löjligt och förutsägbart, som ett drama där man visste utgången på förhand.

Mycket av mitt sätt att dricka var att jag var lite rädd för framtiden och kunde fly ifrån nutiden, och hur jag relaterade till min omgivning.
Man kunde dricka sig modig till en fest där man kände inga andra personer t.ex, det gav en falsk och självsäkert intryck av mig själv.
Alkoholen hjälpte mig att ljuga om min verklighet, jag var ju innerst en ganska självosäker person men med ett stort bekräftelsebehov.

Allt handlade om att försätta sig i ett läge som inte hade ett uns av sanning bakom sig.

Därför ljuger alkoholen, och mina inre och yttre ögon kunde avslöja hur det inte stämde.
Jag såg på mig själv med nya ögon, skäms jag över det, ja troligen..
Men det dom hände då kan jag ingenting göra åt, det jag kan påverka är mitt nuläge.

Avhåller jag mig ifrån alkoholen så händer det inga otrevligheter.

Berra


skrev konstnären i Jag vill, jag kan, jag måste

För det första är jag så glad för din skull att mannen vaknat. Och tack för dina rader.
Jo, vi har en stuga 18 mil härifrån. Jag kan åka dit när jag vill. Men ska säga som sanningen är
att för mig är den så förknippad med alkohol så jag har helt enkelt inte vågat. Har inte litat på
mig själv. Men nu kanske jag skulle klara det. Min mans bror sköter och tittar till den ibland, då
han bor alldeles i närheten. Egentligen är det ett underbart ställe med egen brygga alldeles nedanför
verandan och en liten båt. Kanske, kanske kastellen, önskar jag inte var så rädd för det nu. Kanske
är det så att jag litar inte riktigt på mig själv.
Annars fortsätter mannen han är nu inne på det sista om inga gömmor finns, och det finns det säkert.
Skulle vilja hänga ett stort hänglås på systemet i morgon måndag där bara min man skulle ha precis rätt
nyckel att öppna med. Just nu nedslås jag inte så mycket, saker och ting kommer att drivas till sin spets.
När jag blir arg och får nog då är jag inte att leka med. Primalvrålet.
Jag mår annars förträffligt i min egen nykterhet, inget ska knäcka mig efter nio månader.
Lyckliga du som har en man som tagigt tag i sina problem. Avundsjuk ja självklart. Men du är verkligen
värd det.
Kram vännen
Konstnären


skrev Äntligenfri i Jag vill, jag kan, jag måste

Hej vännen, ville bara säga hej och lämna en liten hälsning. Jag tänker på dig och undrar hur det går för dig och om du hittat stöd eller utvägar så du slipper vara rädd?
Jag vet ju mycket väl hur förtärande stress, rädsla och ångest är. Tyvärr hör ju alla dom känslorna ihop och kan verkligen övermanna en ibland. Känslorna i sig är ju inte farliga men situationen kan ju vara det på ett eller annat sätt.
Jag önskar att jag hade möjlighet att erbjuda dig en trygg vrå att pusta ut i!
Jag tänkte på att visst hade ni en stuga? Eller blandar jag ihop det?
Om det är så kanske du kan söka din fristad där och få ro i själen en stund?
Jag vet hur jag alltid kan "andas" när jag är i min stuga. Jag är uppvuxen här, känner naturen och finner alltid harmoni här.
Var rädd om dig vännen, en dag i taget! Kram


skrev anonyMu i Kvinna och alkoholist

Hej Fjällfina! Hur hade du det på midsommar? Kram


skrev anonyMu i Midsommarnattsdröm.....

Bättre att poletten ramlar ner nu, än inte alls. Kämpa på! Skickar styrkekramar


skrev Gitanni i Nykter igen?

10:e nyktra dagen idag. Det var ett tag sedan. Midsommar gick fint trots att jag blev bjuden på både snaps och öl - flera gånger. "ska du inte ta en liten mot den där förkylningen..." etc.. men jag stod emot och tackade nej. Dunderförkyld men den verkar utvecklas fort för idag mår jag bättre.


skrev anonyMu i Vad gör jag?

Kastellen - det sista du skulle vara är självupptagen! Men det verkar som om mannen agerar lite som en alkoholist även nu när han ska vara nykter. Skrävlar och kan och vet allt bäst. En besserwisser som inte lyssnar. Allt ljus på mig! Innan har allt handlat om hans drickande och nu ska allt handla om hans nykterhet också... Förstår att du blir irriterad. Sedan finns det nog så otroligt mycket bitterhet, svek och misstro lagrat hos dig att allt inte plötsligt blir rosaskimrande. Det verkar som om huvudanledningen till att du stanna kvar är den yngsta dottern. Om han nu är och skulle förbli nykter, så faller det argumentet. Klart man börjar se alla hans fel pch brister nu. Antingen tar du den här chansen och lämnar honom. Eller så väntar du lite och ger er båda lite tid och ser vart det bär av. Nykterheten verkar ju göra oss ödmjukare än tidigare, så han kanske taggar ner om ett tag.

Tänker på dig mycket och önskar att du ska få ha det bra! Stor kram


skrev konstnären i Jag är bara lycklig när jag dricker!

Grattis till 8 månader starkt jobbat. Själv är det drygt 9 månader för mig.
Saknar jag det, nej. Har fullt upp att insupa sommarens dofter och fågelkvitter.
Ibland tänker jag på november månad som inte går att komma runt. Men, men
en dag i taget.
Må så jättebra
Kram
Konstnären


skrev konstnären i Midsommarnattsdröm.....

Min polett trillade ner när det nästan var försent. Jag grep det sista halmstrået, livet alltså, så illa var det.
Vad ska jag säga till dig, klamra dig fast, även om du får gå på en spänd lina första tiden. Det är svårt
mycket svårt och jag tror jag vet hur du känner det. Klarade jag det, kvinna och allt med massor av skuld över
mitt alkomissbruk, då kan du, och då kan alla som verkligen vill. Gick ju på det där ett antal gånger, att nu kan
jag nog ta lite, men det gick 2 ggr och tredje var det kört, så där höll jag på.
Men nu vet jag att jag vill ha allt eller inget, så det får bli inget.Vill inte låta som en frälsare för jag är inte
religös, helt kort jag mår så jävla bra utan.
Kom igen nu. Vi finns här det vet du.
DET GÅR.
Kram
Konstnären


skrev mulletant i Hjälp! Vad ska jag göra nu?

har ofta använts om forumet... jag slänger ut en boj till dig också, en så kallad frälsarkrans, som du kan hänga dig fast vid och flyta på så att du får vila och samla tankarna. Helst borde du krångla den över huvudet, så att du har den under armarna och kan flyta omkring ett tag... Ja, jag bestämmer att du har tillräckliga krafter till det! Andas ut, orientera dig. Länge - så att du kan välja din riktning. Jag bestämmer vidare att vattnet har behaglig temperatur, att solen värmer lagom och den vänliga stranden är nära. Och så undrar jag verkligen om du ska ta hand om någon överhuvudtaget nu? Någon annan än dig själv. Fundera noga och försök bli klar över hur det där med mannens döttrar gick till... Kramar / mt