Senaste kommentarerna i forumet

när du talar om att barn inte skall behöva känna sig oroliga. Annars känns det som att man inte får ha någon avvikande uppfattning här på forumet. Det är nästan som att svära i kyrkan. Man ska försynt ta på sig sin tagelskjorta och sedan eventuellt tala om hur jobbigt det är att vara nykter eller hur härligt det är att inte ha baksmälla. Sedan skall man få en del uppmuntrande inägg från andra alkoholister om hur duktig man är som härdar ut. Jag försöker åtminstone vara ärlig med att jag har insett att dricka emellanåt är en del av min personlighet och att när jag gör det så tänker jag inte ha samvetskval dagen efter.

Ett annat råd jag vill ge är att man skall vara ärlig och inte smyga. Har man köpt alkohol så ställer man det där det brukar stå och i fall någon är intresserad så kan ju vederbörande gå och kontrollera. En annan sak är att man inte skall ge sken av att man minns precis allt. Det är bättre att säga: "Nej det minns jag inte eftersom jag var för full" eller om någon säger: kommer du ihåg att du gjorde det eller det? Så svarar man helt enkelt samma sak. Detta tar musten ur även den bästa skadeglädje.

VV

Det är väl därför vi är här. För att stötta varandra. Kan inte själv sova, fast allt är hygligt ok nu. Vet inte vad som eg trycker dig, men mitt liv blev väl inte som jag tänkt. Tog fasta på ordet "ensamhet". Vet att det kan vara en plåga. Kan bara sända dig en broderlig kram i natten och önska dig väl. Från en annan tvåbarnsfar.

Upp och ner som en jojo hela tiden. Vill må bra,
vill vara lycklig. Men jag lyckas inte hur fan jag än
bär mig åt. Handlar inte om alkoholen denna gång.
Utan orsaken till varför jag en gång började dricka.

Känns som om jag försökt med allt, men jag lyckas
bara inte att hitta det där lugnet inombords. Är
trött på avsaknaden utav någon form av tillfredställelse.
Att känna en inre sorg utan egentligen veta varför.

Känner mig så förbannat misslyckad. Är 40 år och
har inte kommit någonstans i livet. Känns som om
jag ständigt backar och fylls av fler misslyckanden.

När får jag skörda det goda efter allt kämpande?!?
Sitter här på A-hjälpen och ger råd, råd om att inte
tycka synd om sig själv....åh vad sitter jag här själv
och gör?!
Men ibland kommer man till den punkten då man
känner att man inte orkar mer.
Är där nu....orkar inte leva..men vill inte dö!
Sen skulle jag ALDRIG kunna lämna mina barn.
Men att leva ett liv utan att få må väl, känns så
jävla meningslöst!
Ensamhet äter upp mig innifrån, ingen att prata med.
Är väl därför jag sitter här mitt i natten och skriver
ner all skit...
Vad fan ska jag göra av mitt liv????!!!!

.

Ville bara kolla så allt är bra med dig?

Kramar

Sitter och försöker få grepp om min ekonomi, vill få ordning och börja spara. Så har jag tänkt innan, men det har aldrig blivit av, har alltid gömt mig bakom min "slösa-personlighet" och skämtat om att jag är så impulsiv. Tror att det egentligen handlar om att jag är rädd att det inte ska gå, att jag ska tvingas inse att jag inte kan styra över min shopping och mina pengar. Men kan jag sluta dricka och röka borde jag väl kunna klara även detta?

Blev så full i skratt när jag gick igenom internetbanken och listade grejer, mat och kläder, smink och nöjen. Nöjen? Hittade en dragning på 99 spänn från en krog. Det var allt. En stor stark och en alkoholfri. Fast jag gör ju annat nu, sitter ju inte bara hemma och glor i väggen. Men det påminde mig om att det är så jäkla skönt att slippa den där slag-i-magen-ångesten dagen efter när man kollade kontot, det är liksom svårare att pengachocka sig med bruncher och museebesök eller vad det nu är man gör nu för tiden. Och så har jag ju koll på vad jag gör. Ja förutom när jag går bananas i skobutiken då. Men det ska redas upp nu!

Önskar er alla en fortsatt trevlig söndagkväll!

Jag skulle hellre slänga ut CD-skivorna än vinylerna. Om nu något absolut måste slängas. CD-skivorna har visserligen konvolut och art work, men inte på samma sätt som vinylskivorna. På den tiden skivor spelades in för att hamna på vinyl så fanns det ofta en genomtänkt dramaturgi de båda sidorna emellan. Det fanns en vits varför man satte en viss låt som första spår på B-sidan osv. Att lyssna på en hel skiva, A-sidan och sedan B-sidan, blev en helhetsupplevelse som jag känner är helt borta idag då jag lyssnar mer på specifika låtar på Spotify. Visst slipper man trista mellanlåtar, men å andra sidan missar man kanske den lite mer subtila helheten som eventuellt artisterna velat förmedla.

Nykterheten rullar vidare. En natt måste jag ha drömt något riktigt knasigt. För jag vaknade på morgonen och låg och planerade att börja dricka igen. Bara ett par öl tänkte jag. Men i och med att drömkänslan försvann så försvann också de tankarna, och minnet av hur det var att återfalla i midsomras tog åter kommandot. Man går aldrig säker. Till och med i drömmarna försöker alkoholdjävulen att söndra och locka.

Gillar det här stället. Tror att det är något för mig. AA passar en de, bra för dessa. Men då skall man klara att tro. Och jag kan inte tro att jag kan bli nykter med hjälp av någon högre makt. Jag kan bara bli nykter med eget arbete och insikt.
Men ni som varit här länge. Finns någon plats på nätet där man kan få personlig kontakt. Jag skulle gärna ha någon vän med samma problem att ringa nån gång ibland eller maila. Ex på Fredag ett kort samtal som ett ömsesidigt peptalk. Nu vill man ju vara helt anonym och vill att andra skall vara det. Därför vill inte jag lägga ut namnuppgifter etc och vill absolut inte att andra gör det. Det vore mycket dumt. Någon med ett bra förslag??

Gick med här i går. Bestämde mig för steg ett att bli helt nyckter. Tryckte in ett par Antabus som beslut. Nu kommer steg två: att hålla sig nykter. Lovar inte för livet. Orkar inte se det så nu. Gjort det förr. Men i dag förblir jag nykter. Bra ställer här att läsa, känna igen sig och hitta styrka ifrån.

Jag köper det du skriver under förutsättning av att man lever själv och inte har några barn, funkar det för dig så fine!
Men har du barn och eller hel familj så funkar det inte för då gör du ngn illa. Inga barn mår bra av att se sin förälder i det skicket när man inte minns vad som skett. Det skrämmer dem.
När jag drack så fick jag minnesluckor och det ger ångest, att inte veta vad man gjort eller sagt. Varför ska man komma ihåg allt man sagt eller gjort frågar du, för mig handlar det om sinnesro, jag vill veta vad jag sagt eller gjort då mår jag bra. Jag vill inte att mina barn ska känna sig oroliga över vad jag kan hitta på, de ska känna sig säkra på att jag finns där helt klar i huvudet. De flesta som skriver här mår dåligt över sitt drickande och har haft/har konsekvenser av det, det gör att jag kan tycka att dina råd känns lite malplacerade.

Ja, det är så sant. Nej jag ska inte överdosera theralen. Det är nog så att det tar sin tid och komma ur alkoholtöcknet som gör en deprimerad i sig. Jag får påminna mig om att: nej, det är inte synd om mig. Det är det ju faktiskt inte. Att sluta spela ett offer. Visst, jag är ett offer för alkoholen, men det är ju i slutändan jag som väljer om jag vill vara det eller inte.

Det känns mycket bättre idag.Mycket för att mannen i mitt liv är tillbaka efter att han hade gjort slut. Han älskar mig och är så glad att jag kommit till insikt och han önskar inget hellre än att jag ska bli frisk. Det värmer. Han vill se ett liv tillsammans med mig, fast alkoholfri.

Allt stöttande man får här gör ju att man orkar ta tag i sig, ruska om sig, lyssna på vad ni säger. Såå himla bra när ni säger mig sanningen, för den behöver i allafall jag höra om och om igen.

Tack! Kramar från sims

på varför du får ångest? Är det för att du blivit full eller är det för att du har gjort saker som du inte borde? En sak jag har lärt mig är att inte försöka skyla över mitt beteende. Om någon säger till mig: kommer du ihåg, du gjorde det och det. Så säger jag helt enkelt att jag inte kommer ihåg just det, men att jag hoppas att jag gjorde festen så mycket bättre. Varför måste man komma ihåg exakt vad man har gjort och stå till svars för detta? Okay, om man har en våldspersonlighet och gör livet surt för sin omgivning så skall man naturligtvis få veta om detta. Jag har själv märkt att om jag inte har samvetskval för mitt drickande så får jag heller ingen ångest, men detta synsätt är naturligtvis väldigt egoistiskt och förutsätter att man inte gör livet svårt för någon annan.

VV

Precis som Sommar skrev i ett annat inlägg så blir hjärnan kidnappad av alkoholen efter ett- två glas. Det spelade ingen som helst roll om jag mådde superbra eller hade en sämre dag, när jag fått i mig första glaset så vill jag bara ha mer. Och oftast slutade det med att jag blev kanonfull med massor av ångest efteråt.
Har man sjukdomen går det inte att dricka alls oavsett humör. Bra om det funkar för dig, men för de flesta funkar det inte.

Jag tror att allt har sin väg i livet även om det i bland verkar dystert och jag tror att våran projektering på skuld också har en del i detta. Jag har själv inte slutat att dricka men jag dricker inte så mycket som förut. Jag har insett att mitt behov av att dricka är en del av min person, på gott och ont. En viktig sak tror jag är att man inte skall dricka för att man mår dåligt utan att om man ska dricka så skall man göra det för att man mår bra och för att förstärka denna känslan. Omgivningen ser ju oftast resultatet av att man dricker när man mår dåligt och fasar för att detta skall upprepas.

VV

Ligger i soffan en tidig morgon. Resten av familjen sover. Har tänt ljus och gjort the. Så han hade rätt där, bättre än så här kan det faktiskt inte bli! Ställer in en burk med mitt nya favorit-the "Apple, cinnamon, raisin" ett perfekt höst-the. Tar med en skål med äpplen som jag plockade igår och en hel kvist av sommarens sista rosor. Stickar på min pläd som jag tänkt lägga här, den är naturvit och brun och väldigt mjuk.

Vaknar tidigt och smyger ner till vardagsrummet. Tänder ljus och gör the, tittar in här och är glad över att ni alla finns som tillsammans med mig försöker klara av livet precis som det är. Vill påminna mig själv och alla andra om att ta tillvara på stunden som är. Just nu är jag nykter och inte bakfull, just nu är allt stilla och ljusen brinner. Jag behöver inte alltid tänka framåt eller bakåt utan jag kan få vila i stunden som är. Lyssna på klockan som tickar och titta på löven som rör sig utanför fönstret. Fick några rosor från pappas rabatt som lyser upp så fint och jag skickar en tanke till honom. Han "lagomdrack" igår när jag var där så jag lät det bara vara. Hans fru dog för något år sedan av sviterna av alkohol, var på graven och grät så den här helgen har varit mycket tårar för mig.

Börja med delmål. Du ska INTE dricka när din dotter
är i närheten! Steg för steg så ska du bygga upp ditt
liv igen. Men allt börjar i tanken. Det första du ska
göra är att förlåta dig själv! Sen ska du sluta tycka
synd om dig själv! Vet att det låter skit- taskigt när
jag skriver så...men när det kommer från en
människa som varit expert på att tycka sååå
synd om sig själv och alltid hittat
en rättfärdigande
anledning att dricka...så hoppas jag att du inte tar
illa upp.

Att överdosera theralen är en mindre smart lösning. Du blir bara dåsig och trög
Åh det är de sista du behöver nu.

Att du fick gå från ditt jobb är verkligen jätteledsamt!
Men du kan få allt det där igen...Men viljan måste
finnas! Åh framför allt så måste du börja lyssna
på ditt inre... det talar om vad som är rätt och fel!
Som du vet så är jag allt annat än perfekt.....Men jag har tagit steg för steg.....
Åh jag är på väg åt rätt håll.
Vill du så lyckas du! Ha bilden framför dig av din dotter....finns
inget som ger bättre motivation!!!!!!!

Många varma kramar /TP

Älskade sims!

Ja det stämmer så bra det du säger, jag har en missbrukarpersonlighet. Har funderat på vad som händer om jag tar bort min sista drog, sockret? Börjar missbruka kött? Vatten? Tycker mig märka att jag är mer besatt av socker nu än innan, åt marmelad på mackan imorse och sen var det kört, hjärnan bara tjatade choklad resten av dan. Eller kanske är jag mer uppmärksam?

Middag hos vänner idag, värdinnan var trött och avstod vin hon också. Känns skönt att det inte blir så viktigt. Har mer funderingar på om jag verkligen inte kan dricka bara lite, men kommer ändå alltid fram till att jag inte vill. Ska läsa igenom hela min tråd för att påminna mig... Men som sagt, slutsatsen blir alltid att det inte behövs, så kul som jag hade ikväll hade jag inte haft om jag druckit. Minns en middag hos samma par då jag blev så full att jag inte minns hur jag kom hem, en middag för fyra personer. "Vad härligt det är att unna sig lite vin till maten" ;-) Jomenvisst.

Nä, imorgon ska jag pika pojkvännen samtidigt som jag gottar mig i att slippa baksmälla.

Jag har under lång tid druckit för mycket. Läst trådarna här och tror det är ett bra forum för att både få stöd och ge, samt att stärka sitt arbete för nykterhet. Att det blev i kväll jag gick in är att jag tänkte att nu får det vara nog. Hade beställt hem Antabus (faktiskt från nätet) Vet att min lever är ok, så det är ingen fara.Får Antabus en gång tidigare av läkare, så jag kan hanteringen. Tryckte in 2 st på 250 mg för att bryta i dag. Känns bra att få någon början. Vet att jag inte kan tänka att jag skall vara nykter resten av mitt liv. Men tar jag antabus nu i början är det lättare att inte få återfall om några dagar då man börjar se annorlunda på problemet och lura sig själv. Man tvingas ju till att ta tiden till att tänka och då kanske suget går över och man hinner fylla på med en antabus till. När jag dricker gör jag det för rusets skull enbart. Jag dricker ofta 6-7 dagar på raken. Håller upp 1-2. Blir numera inte aspackad och har inga minnesluckor. Men det håller inte. Livet blir meningslöst. Man har en relativt hög ångestnivå och ingenting av det man planerar får man gjort. Skönt att vara lullig, men livet blir allt mer tomt.
Känner så igen mig i många inlägg här

Det fanns någon som hörde mig, skönt

39 när jag födde min son.
Nu har han kommit in på högskola för speldesign,tvåårig o söker studentbostad.
Vi som varit så tajta i 24 år HUR ska jag klara ensamlivet när han inte bor här längre.
O vara nykter?
Hoppas allt är bra med Victoria o lycka till med allt

kan ringa AA's jourtelefon, sök på deras hemsida.

Annars skriver du av dig här, vräk ur dig bara !!

Om man behöver hjälp nu på 1 sekund. Var vänder jag mig då?

Jag har aldrig känt att hösten varit någon "bra" årstid... Nej våren och sommaren var mina bästa tider på året.
I år är det annorlunda, jag tycker om att det blivit höst... ett slags lugn är det. Vill just nu inte att det ska hända så mycket, stillsamt kan det få gå in i oktober. Gillar att tankarna få ta plats, jag vill helst inte stressa på någonting. Läser, jobbar mina jobbardagar, grejar lite, presterar minimalt ;) luktar på hösten i skogen och rör mig ute men hetsar inte som jag gjort förut ibland. Jag känner verkligen att jag mår bra av att hinna ifatt mig själv nu... och göra det i sakta mak. Det får ta tid.
Min "tuffa" sommar är slut...
Underbart... Tacksam...
Önskar ingen utlandssemester, ingen planering på något stort eller roligt just nu. Bättre för mig just nu att känna hur en ny fas tar vid, jag ska försöka hålla kvar känslan, eller gå tillbaka till den om det känns meningslöst eller svårt med den där inre oron som jag dragit runt på. Det får vara tråkigt, annorlunda (som Hösttrollet skrev, det har hjälpt mig, tack!)det får vara långsamt och mörkt också ibland... oftast så blir det ljust igen mycket tidigare än jag förväntat mig. Det är bra att tänka tanken ända ut!... i alla lägen.
Önskar alla gott i höstmörkret...
Regnet luktar så gott :)