Senaste kommentarerna i forumet

... det du skriver och att få skriva till dig innebär dels att jag känner mig som en god medmänniska, dels att jag hjälper mig själv (att bearbeta det jag varit med om)! Det är en väldigt härlig känsla båda delarna!

Jag förstår att du känner dig väldigt kränkt och kanske obetydlig - det är så det kan bli med en alkoholist som inte valt att ta itu med sina problem. Min exsambo och jag bestämde ofta att vi skulle hitta på saker, men när det väl var den dagen så var han bakfull eller så full att han inte var att räkna med och jag lät honom hellre sova och att barnen och jag gjorde något utan honom - det var lugnast så...

Du är värd bättre. Du behöver inte acceptera att någon behandlar dig så. Försök låta honom sköta sitt, du kan inte göra något mer för honom.

Kram

Den svenska sommaren är helt klassisk, när vi har mycket främmande vid stugan så hällregnar det i i fyra fem omgångar, bara för att det inte går att knöla in dem i det lilla skyffet till sommarstuga vi har, allt blir dyngsurt trots att vi sitter under paviljongen, små små vattendroppar slår igenom tältduken och allt är bara blött blött...
Idag dagen efter har vi inte gjort någonting annat än att steka oss som en frustande sälkolloni vid bryggan, men då har vi inga gäster!
Jag brukar skämta om att det lär dröja innan de tjatar om att få komma ut igen, det finns inget ont som man inte kan vända till sin fördel.
Jo folk brukar stå i någon sorts mental kö för att att få komma ut i vår idyll, och mer påtagligt blir det ju mer sommaren går...
Men vi orkar inte heller att hela tiden serva folk med mat, kaffe, dryck och sällskap, allt ska ju förberedas och inhandlas, och när lasset går hemöver för våra gäster så står berget av disk kvar och väntar på att tas om hand om, vi kör i skift frugan och jag och sedan hamnar vi helt slutkörda i soffan, snarkningarna till nattens repriser av teveprogram får oss att förflytta oss till våra sängar sent sent på natten.

Nästa morgon får frugan ett nytt mess, sugen på ett besök!
Nähejdu skulle man vilja skriva till svar, men det blir någon nödlögn, vi måste in och proviantera på byn innan nästa lass kommer...
Inte mer än två familjer högst två övernattningar per vecka, VI skulle ju ha semester själva också...
Så vi måste freda oss själva genom att behöva ljuga, sorgligt...
Eller skulle man se det som om att man borde vara glada över att folk vill komma till oss?

Festligheterna avlöser varandra, grillen går het varje kväll, vi ser nästan fram emot att bara få värma matresterna direkt i mikron framför teven.

Läser om hur livet går vidare på forumet om hur alla kämpar med sina eller andras drickande, men jag orkar inte ta det oket också just nu med att fördjupa mig i andras problem, det får finnas någon måtta på hur mycket jag ska stoppa mina fingrar i andras syltburkar också...
Därför håller jag mig lite i bakgrunden för tillfället, men håller mig uppdaterad...

Själv börjar nästan helt att glömma min egna nykterhet, den är liksom så självklar för min egna del...
Det dricks öl i bastun, rödvin till maten, groggar på kvällen och drinkar hit och dit...
Folk blir påverkade i mer eller mindre grader ...men fortfarande inte mitt problem, jag ser heller inte till att det finns något hemma,
Vill det dricka något alkoholhaltigt så får de se till att de får med sig det hit också, helst skulle jag vilja att de tog med med sig tomburkar och tomflaskor hem också..

Andras drickande har inte längre blivit mitt bekymmer, de kan tycka att jag må vara tråkig som aldrig får något fyllryck längre,
Men det är så här jag är i verkligheten, trist men helt naturlig, det var mitt förra beteende som inte var det naturliga.

Ska man se någon fördel så triggar jag heller inte andra till att de dricker mer än de hade tänkt sig, mängden alkohol är betydligt mer beskedlig idag än vad den var för sex år sedan, det får jag se som min förtjänst.

Den svenska sommaren är helt klassisk med väder vind och natur, det som skiljer sig åt är hur vi människor upplever den,
Och det gör vi mycket mer idag än vad vi gjorde förut, för att vi inte blir lika fulla längre helt enkelt...

Enkelt förresten, nej det är det inte, det handlar om att förändra sitt livsmönster ganska så radikalt, både i tankar och gärningar.
Allt sker inte över en natt, men tillåter man tiden att få ta sin plats så mognar det fram.

Idag lever jag förutan fylleångest, det var mitt mål med framtiden, och det håller kvar så länge jag inte glömmer min historia.
Vad som händer när jag struntar i att tänka på vad som sker när jag tar det första glaset med ett alkoholhaltigt innehåll...

Så länge jag minns det, så finns det saker kvar att vilja minnas även dagen efter.

Berra

Jag är inte världens mest lämpade att svara eftersom jag är nybliven nykterist, tillfrisknad alkis, men sambon dricker fortfarande, och därför har jag läst en del i denna forumsdelen.

Om jag har förstått det hela rätt så har du egentligen bara två val:
1) Lämna honom
2) Stanna kvar och hoppas att han blir nykter, för du kan inte sluta åt honom, det är ett beslut han måste ta själv.

Skriv här, läs i både nya och gamla trådar, kanske även i forumdelen Förändra sitt drickande, där får man grundlig insikt i hur vi alkisar funkar, vi är ganska lika i vår sjukdom.

/MB

Allen Carr är husgud här, dock tog det ett tag innan femtioöringen trillade ned. Men nu så...!

Kram tebax!

och gratulerar till 9 dagar. Jag går in på min dag 11 i morgon så vi kan slå följe på den nyktra vägen.
Fenix

Tack Flygcert...det värmer. Bara det att någon bryr sig, svarar på mitt rop på hjälp, gör att jag orkar ett tag till! I dag blev vi osams, skulle hittat på något tillsammans, sista semesterdagen. Men han hörde aldrig av sig, jag ringde och messade men inget svar, då förstod jag vad klockan var slagen! Det har hänt så många gånger förut, ändå lär jag mig aldrig.!Lika besviken och ledsen som vanligt...är jag inte mer värd? Vet att det inte är det de handlar om, men det blir känslan som står över allt, att jag är värdelös! Man behöver inte ens höra av sig till mig och säga att det vi planerade inte blir av....:(!Glad för ditt svar och för att du bryr dig. Kram.

att läsa om ditt rökstopp. Där har jag i alla fall facit, det är nu drygt tio år sedan jag rökte min sista cig, och dagen innan trodde jag att det var omöjligt. Men jag kan ärligt säga att jag aldrig känt någon längtan till att röka igen, utan bara gratulerat mig tusen gånger till att jag slutade. Allen Carr hjälpte mig att sluta, var på hans klinik i Köpenhamn och gick en fem timmar lång kurs. Sedan fimpade jag för gott! Kan rekommenderas, kurserna finns nu även i Sverige.
Lycka till och stå ut några dagar så kan du blåsa bort hjärnspökena. Nu är jag inne på dag 12 snart när det gäller friheten från alkohol, och jag vill verkligen att jag ska kunna säga samma om alkoholen och dess slut om tio år.
Kram MB,
Fenix

... och det kommer inte vara lätt, men håll ut!
Tänk på vad som är viktigt för dig!!
Kram!!

Hej alla här,vad era berättelser, råd och kommentarer...betytt mycket för mig! Jag har varit oerhört kär/är fortfarande i en alkoholist, och medberoende .i flera år nu! Har vetat och förstått länge att jag är för snäll, blir utnyttjad för att jag tycker om och finns kvar som vän och lite mer som han uttrycker det! Han pendlar oerhört i sitt humör, och han har sagt många sårande saker genom åren. jag har sagt upp vår bekantskap några gånger, då är det han som bönat och bett att vi ska börja träffas igen, jag har lyckats vara stark ett tag, men sen har jag fallit till föga och gjort honom till viljes! Till saken hör att han har en mamma och syskon som blundar för hans problem, vänner har han inga kvar. Detta gör att jag känner mig ansvarig för honom trots att mitt sunda förnuft säger mig att jag gör fel både mot honom och mot mig själv. Det är så fruktansvärt svårt att välja bort någon som man älskar så mycket...! Självklart har han också många otroligt fina sidor, det är därför jag är kvar! Jag har aldrig känt så mycket ömhet och fått som med och av honom. när vi har roligt, även om det inte är lika ofta nu, så har vi samma humor och skrattar så vi kiknar. Passionen och innerligheten är lika stark nu som när vi först träffades! Men drickandet har eskalerat och jag börjar känna mig allvarligt oroad över hans hälsa, och jag märker att tankar och funderingar över honom och hans mående tagit över mitt liv! Vilsen och maktlös känner jag mig! Tack för att ni finns. Kramar Christa.

på nordiskt landsmöte i Göteborg. Underbart!

Allt gott till dig, styrka och kramar och harmoni!
Kram

Hej och tack för peppning.

Den här gången tänker jag dra för gott, som ni säger har jag gjort allt jag kan och mycket mer. Jag hade mer fokus på honom än mej själv.
Nu är fokuset på mej, jag packar för fullt och ska flytta mina saker imorrn och sen tar jag katterna och drar på söndag.
Nu ska jag leva MITT liv på MITT sätt, och lära mej att passa upp mej själv och ingen annan.
Jag har pratat med några som jag litar på och de tycker jag gör helt rätt, sen kommer de att finnas i hans närhet men inte min.

Ja, jag har förstått att han måste själv vilja sluta men han har ju sagt det flera gånger.
Men jag förstår nu att det var för att då slutade jag prata om det.
Vad dum jag har varit som har gått på allt, men det är ju så det fungerar, tyvärr.
Hoppet är det sista som överges.

Sen är jag en sån människa som när jag väl bestämt mej så kan ingen rubba mej.
Han har bett en kompis att prata med mej, men han erkände att jag var envis.
Jag köper inget smicker nu för det har hänt för mycket det sista.

Han verkar vakna upp ur ångorna nu och mår inte bra.
Han tyckte jag skulle ta det lugnt, jag kan stanna ett tag till.
Men NEJ NEJ inte denna gången, nu drar jag och kommer inte tillbaka även om han blir nykter.

Ha det gott alla.
Sköt om er, det ska jag göra.

Kram från tekla.

Jag vet hur svårt det är att lämna någon. Min exsambo var ibland väldigt snäll och omtänksam, men däremellan fruktansvärt elak, hotfull, hade kontakt med andra kvinnor osv. Sedan jag lämnade honom så kommer ju ändå känslorna upp ibland - den fina/goda/mysiga sidan av honom tycker jag ju fortfarande om. Däremot har jag insett att det inte går - för oss finns ingen väg tillbaka. Det kanske finns det för er, det säger jag ingenting om eftersom jag inte känner er/vet något om er (ni har ju en stor skillnad i att han inte utsatt dig för psykisk och till viss del fysisk misshandel), men ett råd som jag skulle vilja ge dig för att hjälpa dig just nu är att vänta med att svara, "sov på saken"!!!!!

I början av vår separation fastnade jag alltid i massa förklaringar, tankar och undringar om oss osv. Men sedan kom jag till insikten att det inte hjälper, snarare tvärtom. Detta är hur jag försöker göra:
när jag får ett meddelande från honom så väntar jag med att läsa det tills jag känner mig stark, jag läser och låter mina känslor stilla sig innan jag svarar. När jag skrivit ett svar läser jag det flera gånger och skalar bort alla känslor eftersom de bara trasslar in mig i något som jag inte kan gå in i eftersom det bara sårar mig, får mig att skriva saker i stundens hetta osv.

Försök andas och vänta lite!
Kram

Förstår att du är arg, ledsen, irriterad, besviken och en massa annat. Men jag tror att det är bra om du klarar att packa väskan och lämna honom. Du verkar så klar och så klok, vad gott om/att du känner så! Nu låter jag kanske kall, men jag menar bara att stötta/peppa dig:

Det finns bara en person som kan hjälpa honom - han själv.
Han kommer inte bli hjälpt förrän han väljer att hjälpa sig själv = ta tag i sina problem.

Du har gjort allt du kan, och förmodligen ganska mycket mer än så, och det tror jag är viktigt för dig själv (av egen erfarenhet:) du vet med dig att du gjort allt, om du tvivlar så kan du försöka tänka efter och då vet du innerst inne att du gjort allt du kunde, och det är en bra känsla att känna att man inte bara gav upp pga en fylla eller ett dumt ord - du har stannat, kämpat och utstått, mer än du behövt!

Nu kan du inte göra mer - om han väljer att försöka sluta dricka så är han en människa i Sverige - jag har förstått att det på många sätt är svårt att få hjälp, men det finns faktiskt hjälp, så om/när han bestämmer sig för det så kan han vända sig till många olika instanser: AA, sjukvården, socialtjänsten, behandlingshem osv. Det är hans val - och det är han som måste välja det.

Jag håller med Adde: Du gör helt rätt som lämnar!

Ta hand om dig - hur vill du leva ditt liv?
Stor kram från en som önskar att jag hade varit så stark och så säker när jag trots allt lämnade min sambo.

pyttelilla ordet "än" - att det kan betyda så mycket?!? För det var nog inblandat i mitt tillfrisknande också...

Kram!
/MB

att katten fick komma till veterinär, det var rena nagelbitaren här att följa "Katten som försvann", en thriller i tre delar typ! ;-)
Skämt åtsido- du har verkligen bestämt dej för att lägga av med alkohol! Bra jobbat, nio dagar och det verkar som om du trivs ganska bra med det. :-)

Keep up the good work!
/MB

Snart är detta gift borta oxå.
Pengarna du sparar kan bli till fina julklappar eller en trevlig resa nästa år.
Kram/A

Katten hittad och transporterad till veterinären. Så nu kan jag släppa det dåliga samvetet i alla fall.

Har just spenderat ett par timmar med min äkta hälft via Skype. Jag nämnde att jag vill hålla mig nykter nästa gång vi ses och ska tillbringa en vecka tillsammans med två andra par. Det uttalandet möttes inte av någon större överraskning, bara ett "Jaha, då håller jag mig också nykter". Men vi kom in på ämnet alkoholintag och hur personlighetsförändrad jag blir på fyllan. Även om min fru inte tycker att jag har alkoholproblem och tycker jag är tramsig när jag pratar om att försöka sluta dricka, så kom det ändå upp en massa exempel på när hon tyckte jag burit mig otrevligt åt. Inte angenämt att höra, men bra som argument till mig själv när suget sätter in. Dessutom ett bra argument till henne i framtiden, om jag lyckas hålla mig nykter och hon tröttnar och vill truga i mig en öl...

Jag har inte rökt på två dagar, och har nästan samma tankar i huvudet nu om ciggen som jag hade om alkohol när jag hade druckit för sista gången. Vämjelse, jag ser kattens ansikte framför mej när jag tänker på cig.
Kol är heller ingen munter ände på livet... Känner ingen som har det.

Kramar!

levererat!
I morgon är en ny, strålande dag!

/MB

Vi har lite stillsamt här på forumet nu, det börjar ta sej, men mest röj är det i forumsdelen Förändra sitt drickande. Vill du ha fler möjligheter till konversation med andra är det där du bör starta en tråd.

Vi är en ganska hyfsad skara som liksom du vill sluta misshandla kroppen, så välkommen in i gemenskapen!

/MB

egna val brukar vara en ovan upplevelse när vi går ut i nykterheten. För mig var det en befrielse att känna att jag hade en egen styrning på mitt liv. Att göra mitt val på morgonen och sen gå till sängs med en tacksam tanke för ännu en dag i nykterhet är värt jobbet !

Christa !! Tala om vad du hör ser och känner, din personliga uppfattning utan att anklaga. Och gör upp en bestämd plan hur DU ska göra om det inte funkar och håll dig till den !
Fortsätt skriv men du kanske ska byta till anhörigdelen på forumet ?

Usch det är svårt det där för man måste vilja själv! Jag har även jag varit medberoende och vet hur maktlös man känner sig! Jag har provat att sluta dricka innan men inte riktigt velat sluta helt. Det har jag nu äntligen förstått att jag måste och jag vill! aldrig mer dricka vin. Jag har alltid innan tänkt att jag har inte problem jag kan sluta när jag vill men det kan jag inte! Jag kommer säkert att få bakslag på min resa men jag ska fortsätta kämpa! Nu är dag 3 snart över och ingen droppe alkohol än. Men som jag skrivit innan den riktiga kampen kommer när jag är själv i min lägenhet.
Upplever att jag är trött som jag läst är vanligt och lite deppig eller allt känns lite meningslöst men men det blir nog bättre det också.

Bra! Nu har du vunnit över suget och diskussionen med a-spöket flera dagar. Grattis till dina dagar!

Tråkigt med katten. Förstår din oro.. Finns det någon byggnad i närheten dit den kan ha tagit sig in tex? De har ju för vana att isolera sig på någon trygg plats då de är sjuka. Håller tummarna att den kommer hem igen snart! De är ju trots allt överlevare!

Ha en bra dag!