Senaste kommentarerna i forumet

...och du, Mulletant, DU betyder mycket mycket mycket...

...sitter här och läser tråden och känner att jag vill ha en "gilla-knapp" att trycka på efter att ha läst ditt inlägg från 30 juli. Så insiktsfullt du skriver. Din text andas lite ensamhet fast ändå inte - du står stark där mitt i allt. Jag har funderat lite på det där, hur man ser på sina medmänniskor när man själv inte befinner sig mitt i drickandet, när man har alkoholen som en gemensam nämnare. Jag tänker att "oj, vad mycket vi kan prata om egentligen". Tänk alla djupa diskussioner om livets mening, små och stora saker, man kan ha. Nu skall jag läsa vidare i denna tråd, ville bara skriva av mig känslan jag fick av ditt inlägg i juli - så positivt.

Bra skrivet om stolpskottet och politikern Gustav Andersson i Stockholm som tycker det är okej att köra båt på fyllan.

http://kyrkoordnaren.blogspot.com/2011/08/skargarslandstingsradet-gick-…

Inte klokt att man på fullaste allvar kan tycka det går fint att svänga omkring med snabba båtar när man är påverkad!

Tack tanterna! Det är sant att man får försöka göra saker som inspirerar en istället för att all tid ska gå åt till alkoholrelaterat snack. Jag är ändå rätt bra på det tycker jag.

Du verkar ha fått till fina döttrar som medkännande lyssnar till det du berättar, finns där för dig och stöttar. Samtidigt har du själv förmågan att känna in dem och deras problem med männen i deras liv - visst är det bra? du är inte helt borta i ditt eget brukande. Låter som ett bra tillfälle att dra ett streck och starta ett nytt liv - fira 60-årsdagen med dunder och brak och sedan resa sig som en fågel fenix ur elden :-)

Passar på att önska har den äran på födelsedagen!

;-)

Glömde skriva att jag berättat för min fru att jag nu haft de här samtalen med båda döttrarna, och hon har tagit de så mkt bättre än jag trodde, hon verkar faktiskt lättad och glad.Dels blir ju en hemlighet plötsligt avslöjad, som ju egentligen bara jag kan göra om det ska bli rätt. Men kanske anar hon också för första gången på väldigt många år att det kan bli en riktigt ändring och ett slut på mitt destruktiva drickande.
/Fenix

En dag i taget mot lycka, lugn & harmoni.... <3

vänner som undrar vart jag tog vägen. Ser att jag skrev sist den 8 juli i min tråd.
Ja, nu är erkännandet av mitt tillstånd komplett i familjen. I går var en ny magiskt stund, när jag fick ett par timmar med min yngsta dotter, 22 år, i trädgården. Det var fint väder och det var hon som berättade först om sina bekymmer med sin pojkvän som mår dåligt och som behöver får rätsida på sitt liv. Vi talade mkt om hennes mönster i livet att vilja hjälpa andra, och hur det kom sig. Det finns kopplingar förstås till hennes äldre syster som var svårt sjuk de första åren av sitt liv och senare hade mkt särskilda behov. Efter att vi pratat bra om detta en längre tid kände jag att tiden var rätt, och jag tacka henne för de förtroende hon visat mig genom att berätta även för henne om mina problem med alkohol. Det blev ett lika fint samtal med henne som med den äldre systern, och jag är så glad att hon tog det på rätt sätt. Hon hade inte upplevt mig som ha stora problem med drickande, annat än att hon ibland undrade varför jag drack så mycket öl. Jag sa att mitt drickande till ganska stor del varit dolt, då jobbet gjort det möjligt att dricka halva natten då alla sover. Jag har varit bra på att dölja mitt drickande, och därför har inte heller min fru vetat hur stora problem jag har även om hon förstås vet om min bekymmer. Nå, nu är hela familjen underrättad, och jag känner att befrielsen är nära. Jag har ju genom samtalen med mina allra närmaste satt en stor press på mig själv att göra det enda rätta som så många av er gjort, nämligen säga adjö till alkohol för gott och börjat det bättre liv som jag vet att även jag har rätt till. Nästa vecka fyller jag 60 år och ska då ha en stor fest, jag har beslutat att det blir min allra sista fest någonsin där alkohol kommer att rinna genom min strupe. Jag längtar till nästa söndag!
Tack för att ni alla finns, ingen nämnd och ingen glömd!
/Fenix

Du vet upp och ner och ner och upp – det måste väl vara tillåtet att bara känna sig trött på allt som har med alkis att göra ibland.

När min svärdotter fick cancer 27 år gammal (friskförklarad nu) så berättade hon för mig, att när hon blev trött på allt prat om cancern och sjukhusvistelser, så kunde hon sätta sig i bilen och skruva på musik i högsta volym och åka en sväng, sjunga och trumma med alldeles hysteriskt. Hon fick ur sig mycket på det viset sa hon. Jag har faktiskt testat det någon gång, då jag känt mig frustrerad och det har alltid lockat mig till skratt.

Skickar dig en varm varm cyberkram
Tanten :-)

Man får ganska ofta läsa i anhörigberättelserna att alkoholisten sagt att partnern har psykiska problem...i mitt fall hade både jag, mina barn, mitt ex och ganska många av mina vänner det enl "min" alkoholist. Mig veterligen har han ingen examen i psykologi/psykiatri. Bara min pappa och min bror var normala enl honom (av min krets), förutom att han tyckte att min bror vägde för mkt.
(Ingen skugga ska falla över människor som har psykiska diagnoser, ofta beroende av kemisk obalans i hjärnan)
Jag är fri från min alkoholist sedan 1,5 mån tillbaka. Känns lättare att andas, att finnas, att kunna göra det jag själv vill och inte känna sig orolig för hemförhållandena hela tiden (även om jag inte kan säga att jag är helt fri från känslan).
Kraft till dig Tussilago!

Jag blev väldigt glad när jag läste din text, du har ju en förmåga att ösa kloka ord och värme över oss och det känns som om det är lätt att du glömmer dig själv mitt i allt.

Härligt med en sån fin relation och vänskap och jag är glad att du delar med dig.

Kram
Lisamari

Hej Fenix
Jag ansluter mig till skaran ovan, man kan väl aldrig få för många goda tankar och kramar.
Du finns i mina tankar och jag hoppas allt är bra med dig.
Kram
Lisamari

- som jag har sökt... men då vet jag. Kram till dig medsyster / mt

Alla mina inlägg finns här hos lillablå samt hos Mie. Jag startade aldrig en egen tråd

Kram Märta

du och dina betraktelser! -"Berras Betraktelser":) - är viktiga här. Även för alkoholister och medberoende är livet mer än drogen och beroendet. Du har en förmåga att väva in vardag och helg i nykterheten på ett sätt som jag tror att många kan känna igen sig i.
Jag tror ni som har ork, engagemang och utbyte av att vara långvariga här betyder mycket som hopp och förebilder... Du, Adde, Mie, viktoria, lillablå, Fenix, Lisamari, märta och vana... och nån som jag säkert tappade bort just nu som Lelas och Pianomannen t ex .... Ni har blivit mina vänner ... Jag vågar tro att vi är viktiga för varandra och många andra ... och jag hoppas alltid när någon ny ansluter sig att h*n ska hitta stöd till uthållighet i vägen till frihet från alkohol och medberoende. Att läsa, skriva och dela här betyder... gör skillnad för att använda ett "innebegrepp". Kram, och kraft inför måndagen till dig och andra läsare! / mt

Kul att någon saknar mina inlägg, trots att jag inte har så mycket att säga om alkoholen...
Min vardag och helg är ju ett förutom denna dryck, och hur livet påverkar det i det "äkta livet", det riktiga livet, det jag inte kan fly undan...
Min helg är som vanligt på sommarhelgerna på landet, detta arbetsläger!!!
Inte alls lika mycket förknippat med ledigheten som med alla arbeten, på gott och ont...
Min gamla regel om att ingen öl fär drickas före tolv existerar inte längre, och jag bröt mot den i alla fall, då!
Den regeln slipper jag att ta hänsyn till nu...
Äntligen är bryggarbetet avklarat, den slog hela sommarens projektplanering i stöpet, jag borde ha blivit skitförbannad och stressad över detta, men icke...
Nöjd är jag i alla fall...

Sommarens (nästan) första regn kom nu på förmiddagen...och vad gör jag, går ut naturligtvis för att se den gulbrända gräsmattan få suga i sig de dyra dropparna.
Gräshopporna har slutat spela, men de borde ju vara glada, det blir ju mer gröna grästrån att mumsa på...
Sitter under partytältet och lyssnar på de sista dropparna, ser rödvinsfläckarna på vaxduken och tänker...Ha! De där är ju knappast mina i alla fall...
De är svågerns som hade svårt att pricka glaset i går natt i skuggan av stearinljusen, han är säkert sur och vresig nu på morgonen...
Sågklingan gick igång nu först kl 13 på dagen hör jag från huset här intill, det lär väl komma en del svordomar när han inte är på humör...
Men det är inte mitt problem, jag drack inte en massa rödtjut igår, och har sovit gott utan varken mardrömmar eller bakfylleångest...
Ser däremot en del cigarraska efter både honom och mig, och det är väl någonting som jag inte är så stolt över, att fortfarande vara slav under rökandet...
Men det har inte alls samma konsekvenser för mig och mina anhöriga som alkoholen skapade, även om det kanske är svårare för kroppen att ta hand om...
Det ska bort, men en sak i sänder, en dag i taget...

Hej hopp där kom det en skur till, och jag bara myser, lyssnar på tältdukens regnsång, känner mig som en av naturens observatörer...
Jag mår bra i min situation vid varje tillfälle, man får inte glömma bort att leva också, ett av mina råd till mig själv...
Jag kan inte styra allt, inte naturens nycker, men min egen nykterhet, en god gränssättning att kunna råda över och acceptera...

Man skulle kunna säga att detta är en helt vanlig Söndag i Berras nynyktra liv, men det är det inte ...utan en ny Söndag i Berras nya (nyktra) liv...
Man tar in det som går och det man vill ta in, impulser och sinnesintryck, ångest och skuldkänslor släpps in med sin baneman alkoholen...
Genom att neka alkoholen tillträde till min mun, så håller jag också ångesten och skuldkänslorna borta, och en större del av mitt liv..förblir mitt...

Kan det vara så enkelt?
Ja det kan det, det kommer inte huxflux, men tiden att hinna upptäcka vad som är viktigt i sitt liv har alkoholen haft lång tid på sig att bryta ned...
Och det är som med en god middag, det får ta sin tid...om det ska bli gott, hungern försvinner knappast under tiden, det är bara en enda stor förväntan som är jobbig.

Jag känner ett lugn över min framtid, jag vet att inte både mitt egna liv och alkoholen får plats där samtidigt...
Visst har jag ett sug, det kan jag inte förneka, men jag har en förståelse också...

Om jag slutar leva idag, så lever jag inte heller imorgon...

/Berra

Kram <3

hur har du det? undrar mulletanten

Att låta livet bara finnas i mej.. runt mej & överallt gör att jag kan andas fritt.... <3

söndagsreflektion. Blir lite ett beroende:) av ett positivt slag dock. Söndagshälsningar / mt

människa. Jag är också SÅ TRÖTTpå att vara medberoende. Och jag är så trött på glorifieringen av alkohol... t ex att "glaset" snart är ett nödvändigt inslag i TV´s underhållningsprogram.

Vi har ett barnbarn som har diabetes sen hon var tre år, nu är hon nio. Det är lite samma sak, kräver en ständig vaksamhet. Hon själv är så van vid det och lever ett jättebra liv, föräldrarna sköter det utmärkt. Men visst begränsar det och nödvändiga begränsningar vid diabetes och njursjukdom ifrågasätts inte ... Ingen anser att det har med vilja och karaktär att göra.

Där är det annorlunda med alkohol för att inte tala om de som kämpar med sockerberoende. Läser just en jätterintressant bok, eller två, av Martin Ingvar: Hjärnkoll på maten resp - på vikten. Han tar upp hjärnans funktion och belöningssystem på ett vetenskapligt, lättbegripligt och intressant sätt. Litet minus för mig är att han är positiv till vin, ett (1) glas... Han tar förvisso upp alkoholismens problematik (liksom chokladberoende där han nästan är mer restriktiv !) - men lite för lättvindigt för mig som är känslig i det avseendet. På goda grunder:) eller snarare :(

Så är det att leva med en livslång sjukdom (jag vet att du vet det) ... en daglig utmaning. Vad gäller alkoholism verkar det i alla fall bli lättare med tiden.... hoppfullt! Det här blev långt, nästan en föreläsning... förlåt, det är en svaghet jag har. Vi kämpar på.... ha en bra söndag! / mt

Jag är så trött på att vara alkis! Jag menar allt tjat om att underhålla sin nykterhet, gå på möte, inte glömma bort. Sponsor, AA, forumet eftervård... Gör så gör så. Akta dig för det.

Jag vill bara leva mitt liv.

att ta sig upp igen. I samråd:)

Åhh.. vad härligt att du är på väg mot ett eget liv... stor kram från Mie