Senaste kommentarerna i forumet

Kära Flygcert, jag avundas ditt mod och beslutsamhet. Önskar att jag kommit lika långt som du. Jag är glad för din skull. Det du beskriver i punktform är precis så som jag, i mina drömmar, har det.
Kram på dig och njut av livet.

kanske det var natten till tisdagen. Satt uppe alldeles för länge vid datorn, skulle bli min sista öldag hade jag bestämt. Och då måste man ju dricka upp allt som finns förstås. Satt där och drack och drack starköl efter starköl och klockan gick, tappade rätt mkt kontrollen. När jag äntligen skulle lägga mig, reste jag mig och kanske var det ett somnat ben, men också all alkohol, jag tappade helt balansen och flög rakt in i ett sängbord med huvudet före. Vaknade till sans av att stå med händerna i en stor blodpöl, skärvor från ett krossat glas och blodet droppade rätt häftigt från ett stort jack ovanför ena ögat. Lyckades gå på autopilot och ta mig till badrummet för att tvätta bort allt blod i ansiktet. Såg hemsk ut, men lyckades med hjälp av en handduk få stopp på blodflödet. Mitt rum och hela vägen till badrummet kantades av blod, liksom badrummet. Kom in i ett fylletillstånd där saker faktiskt kan fungera trots tung berusning. Hämtade hink och mopp och började städa undan det värsta, innan jag stupade i säng. Frun helt skräckslagen på morgonen. Hade förstås kunnat sluta riktigt illa. Nu sitter jag här sent på fredag kväll, skorpan över jacket ser hemskt ut, men det har läkt bra. Det blev en rejäl fläskläpp också som börjar lägga sig. Fick gå till läkaren dagen efter och bli ordentligt undersökt, men tack och lov verkar inget vara allvarligt skadat i ansiktet. Dagen efter blev tanken att nu har du fått kanske sista varningen Fenix, och den tanken har bitit sig fast. Aldrig mer alkohol för min del, det gå helt enkelt åt helvete och jag har ingen som helst glädje av det längre.
Jag har känt hela veckan att jag måste skriva ned vad som hänt, så att missbrukaren i mig inte ska kunna förvränga och förtränga sanningen när ärren bleknat. Men även om det mesta läker, så kommer jag att ha ett nytt ärr ovanför ögat som varje gång jag ser mig i spegeln kan berätta för mig hur illa det var på väg att gå. Och vilken sjukdom jag lider av.
Puh, nu var det gjort.
Ha en bra sommar alla kämpar, i kväll lägger jag mig nykter och i morgon vaknar jag nykter.
Fenix

som vanligt Berra!
Fenix

Ja, kroppen borde vara innerligt tacksam när man slutar hälla i den grejer som inte hör dit. Själv blir jag påmind om mina sex månader nykter varje gång jag tittar i spegeln, mina påsar under ögonen behöver ingen BH längre, hihi!
Snyggt jobbat med snuset!
/MB

... är nu!

Ibland känns det ensamt, ibland är jag ledsen över att mitt förhållande med barnens pappa inte höll, ibland är jag orolig över att jag inte ska kunna ge barnen lika bra saker/goda förutsättningar som andra...

Men jag har just idag återigen slagits av tanken att jag har det ganska bra, och mycket bättre än tidigare! Jag njuter så av
- att göra saker som jag vill och inte ens behöva tänka tanken om någon kommer bli arg på mig för att jag är sen, pratar fel eller säger fel sak eller pratar med fel person osv.
- ha sparat ihop en buffert - det är första gången på flera år som jag har en buffert (sambon shoppade upp alla våra pengar och mer därtill, och jag är kontrollfreak och vill ha en summa för oförutsedda utgifter, nu har jag det!!)
- ha ett eget boende som jag tar hand om, jag behöver inte ansvara för en sambo som alltid var för trött för att hjälpa till med matlagning, handla, tvätta, städa, plocka undan osv. Nu blir det så lite att fixa eftersom jag aldrig låter det bli en jättehög! Skönt!
- ha tid att försöka jobba med att styra mina tankar! Jag har inte på flera år haft någon som helst tid att kunna tänka en egen tanke - allt handlade om hur jag skulle göra sambon nöjd, hur jag skulle hinna med att ta hand om hemmet och barnen och hinna jobba...

Ensamheten är ibland slående: vänner som bara vill umgås parvis finns det många av. Det är lite jobbigt, och inte minst sommartid - nu är ju alla lediga tillsammans och har planer tillsammans, men jag försöker hänga på så gott jag kan. Och imorgon ska jag och en återupptagen bekantskap gå på konsert, bestämt idag!! Åh, jag är nöjd.

Och jag är överraskad - jag känner inte igen mig själv! Innan jag träffade sambon såg jag mig själv som lite osäker, lite rädd för förändring och att jag inte var så drivande. Nu kan jag på vissa sätt se mig som lite osäker men också på många sätt se mig som ganska säker, jag är lite för förändring, eller snarare lite avvaktande inombords, men jag är ganska på och framför allt så är jag väldigt driven och drivande i många situationer och på många sätt. Att det tog mig tid att lämna sambon är en sak, men sättet jag gjorde det på och hur jag gjort med många saker i mitt liv, är att jag undersöker alla möjligheter, planerar och organiserar, vänder på varje sten och blir till slut oerhört säker på mitt beslut. Jag känner mig stark där.

Jag drömmer om ett eget hus, men jag försöker stanna i nuet och vara nöjd i det jag har. Men drömma kan jag alltid göra!

Jag förstår att det är många här som lämnar forumet, eller i alla fall blir mindre aktiva, när livet blir lättare, men jag undrar hur det går för alla - Sorgsen? Och inte minst de som skriver några inlägg här som vittnar om att det är allt annat än lätt eller bra i deras förhållanden/äktenskap, men sedan försvinner de bara... Härdar de ut tills vidare? Överlever de? Jag är så glad att jag vågade ta steget - trots all min rädsla och sorg: jag lämnade och jag har ett mycket lättare liv idag; ett mycket lättare, bättre och härligare liv på så många sätt!! Tack alla ni som hjälpt mig!!

Tack MT :-) Jag blir oförskämt glad att höra att allt går bra! <3

Tack för tipset!

till forumet Panodia !!

Fint att du turistat lite innan du sätter ner foten på allvar, då vet du ju hur det fungerar. Jag känner igen din historia, hur det ökar och även typ gräsklippningsölen :-) Att ändra alla mina rutiner var bland det första jag fick lära mig av "Di Gamle", jag satt mig på en annan plats framför tv'n, läste tidningen annorlunda, körde annan väg till jobb och handling mm mm Alla små förändringar påminde mig om vikten att förändra hela mitt liv.

Klokt beslut att ta det viktigaste först, resten får komma när du känner dig mogen för det.

Häng på nu så får du en fin höst !!

en sponsor du har förtroende för och tassa igång lite med stegarbetet. Ta det sakta och försiktigt och känn dig för, det är inget som kan eller ska forceras fram. Du har ju tagit några år på dig att komma till det här läget i livet och det kanske tar lika lång tid att bli komplett igen om man nu nånsin blir det :-) Vi är ju trots allt bara människor och inga helgon :-)

Med hjälp av beslutet att inte dricka just idag så ramlar dagarna på med en dag i taget !

att det blev klart!
Och så bra att du ser att det inte skulle blivit bättre om du stannat. Ta hand om dig och njut av livet:)
Kram,kram / mt

Jag hänger gärna på! Att hantera ett nyktert liv är det enda tror jag, därför är det lite skrämmande att avdelningen "förändra sitt drickande" här fått flest inlägg, men så är det ju, det är väl det man egentligen vill...sedan går åren och man inser. Ja stegarbetetm är grunden, jag ska påbörja det nu. Jag vet inte hur det ska gå, att rota i känslor som jag stängt inne. Det blir otroligt svårt...att hitta dem tror jag, men ett givande arbete. Jag tänker så att man måste göra nykterheten till ens livsstil. Nykterheten är det viktigaste som man inte får frångå, grunden till ens liv och välbefinnande, förutom alla andra livsnödvändiga saker, eller tillsammans med alla livsnödvändiga saker. Det blir en härlig och spännande resa, det kommer inte att bli det där lidandet om man gör det med andra som gått samma väg, AA är bra, jag skulle ha mycket svårt att gå vidare utan AA och skulle nog aldrig bli hel utan AA heller...kanske nykter men inte hel. Jag har i många år funderat på att lära mig dricka kontrollerat, det kanske går för en del, kanske för mig med, men ännu har jag inte lyckats eller velat ens då jag satt igång. Bara det är en risk jag inte längre vill ta. Jag har inte heller kunnat se alkoholism som en sjukdom, men idag har jag börjat göra det. Bara det sätt som alkoholen förändrar alla alkoholister, och hur alkoholister tillsammans i nykterhet försöker ta sig tillbaka till ett nyktert liv och tillfriskna vittnar mycket om det. Vad jag vill tala mer med sådana som bestämt sig för att inte dricka mer...

Mvh

Stephen

Tack Mt, för klargörandet! Det var viktigt för mig, för först när jag läste era inlägg så tänkte jag att jag har ju också skrivit om att min exsambo måste ha något annat än "bara" alkoholism... Men alles ok!

Jag har börjat se Flight. Har inte kommit så långt, men den verkar bra!

Tack Eken! Ja, ibland är jag lätt förvirrad, men ibland är allt så solklart... Men jag hade inte kunnat stanna.

Tack Adde. Tack! Jag har nog nästan inte vågat fråga riktigt innan - jag är så rädd att jag gjort fel som lämnat , för att allt skulle kunna bli bra när han slutat dricka, men jag ser/hör och får veta allt mer och det finns inget som tyder på att allt skulle vara bra om jag stannat. Han fortsätter med sina vredesutbrott och de inträffar ju betydligt mer sällan eftersom vi pratar så sällan nu, men det tolkar jag som att de hade fortsatt i vanlig stil om jag stannat.

I år slipper jag hålla mig undan för att vi vill olika saker med våra liv!!
KRAM

Tack för fina ord i Markattas tråd, de värmer, plus att jag känner att jag är på rätt väg i kommenterandet i trådarna. Det här är ju verkligt känsliga ämnen, väldigt viktigt att väga sina ord på guldvåg. Tack för stöttningen!

Ang ditt inlägg om dej, Mullegubben och lögner så känner jag självklart igen mej själv i honom...
Kram!/MB

Jag hade heller inga problem i början. Det kändes perfekt att ta itu med allt på en gång istället för att ersätta vinet med godis och bli tjockare. Det blir man inte gladare av. Men var och en gör som det fungerar bäst. Läste nån teori om att den här kosten minskar alkoholsug och det kan nog stämma,om man är motiverad naturligtvis. Jag har gått ner 20 kg på ett år, 10 de första 10 veckorna och sen resten i sakta mak. Jag fuskar lite i sommar med glass och choklad fast det känns fel för då hålls sockersuget vid liv. Inte sugen på alkohol i alla fall. Och jag håller vikten ändå. Men sockret ska också bort snart

Välkommen hit!

Att känna oro för någon som står en nära är inget litet problem. Visst finns det grader av helvetet men det i sig är ju ingen anledning för att stanna kvar och invänta en ännu värre helvetestrappa. Sedan tänker jag också på att desto tidigare man gör något åt ett problem ju lättare har man att ta sig ur det. Många är vi nog som stod på det där första trappsteget och tänkte att "men det här är väl inte så farligt, ännu" för att sedan knappt märka hur gränserna hela tiden nästan obemärkt skjutits fram till ett "hur fan kunde det gå så här långt". Förminska inte dina egna känslor kring det här. Det finns alltid någon som har det värre. Alltid. Men det betyder inte att det du känner och upplever som problematiskt i ditt liv inte ska tas på allvar.

Vill din pojkvän inte göra något åt sin situation så finns det inget du kan göra. Kanske finns det oavsett en poäng att prata med hans pappa? Dels för pojkvännens skull, att problemet liksom är "out there" och han inte kan ljuga om det (svårare för en alkis att ljuga för en annan alkis) men också för din skull så tänker jag att du säkert kan få goda råd från någon som faktiskt själv har erfarenheterna av att bli fri från alkoholen och som säkert kan förklara mycket kring hur alkisen funkar och få hjälp att undvika de där fällorna som är så vanliga. För det är svårt.

Ta hand om dig!

fint att höra av dig! För mig och mullegubben går det bra. Flera av dem som skrev flitigt förra sommaren är inte aktiva nu. Om du vill skriva och ha utbyte kanske du skulle flytta till Förändra sitt drickande - det är mer aktivitet där.
God fortsättning på sommaren! / mt

Huvudet på spiken som vanligt!
Borde hängas upp lite här och var...
Kram!
/MB

...det kanske är så att en anhörig kan fördröja tillfrisknandet. Jag är ju själv alkis och har läst mest på beroendedelen, men har även en sambo som är alkis light, dvs det ställer bara till för honom själv, vi andra märker det knappt. Därför har jag ju också läst och kommenterat lite i den här forumsdelen.
På en fråga i en annan tråd fick jag svara efter att ha grubblat en hel del över om det skulle varit svårare eller lättare om familjen ställt ultimatum om mitt drickande. Det var en svår fråga eftersom jag redan lagt av, men en grundtanke som kom ganska fort var att jag de få gånger familjen sa nåt om mitt drickande direkt gick i försvarsställning. Gör man det, kommer man aldrig att inse sanningen, man håller på och putsar och vårdar sina flaskor, sitt ihopljugna liv, och tror på fullt allvar att man har det så bra som man kan. Ända tills kraschen kommer...

Skönt för dej att du nu kommer ta hand om dej själv, det är du värd!
Kram!/MB

både Adde och Mulletanten, kloka som få båda två.
Som Mt skrev så är ni ju tre nya, skriv i varandras trådar, vädra era åsikter, farhågor, frågor etc.

Kram!
/MB

Tack så jättemycket för hälsningen Adde och Mulletant!
Jag vill att ni och Lelas och Berra och alla ni andra som har gett mej så mycket styrka och mod som jag nog inte förstod när jag läste det.
Jag har ju hoppas att något ska hända som gör att han får upp ögonen men det har bara fördröjt det hela.

Men insikten kommer när tiden är mogen och allt faller på plats!

Han vet nu att jag kommer att lämna honom och nu är det som om han måste bevisa att han klarar sig, vilket i den takten han har nu inte kommer att bli så länge, tyvärr! Men hans val och hans liv.

Det känns så skönt att det är öppet för alla att läsa och skriva här nu igen för forumet BEHÖVS!!!

En jättekram till er alla från tekla.

tack för den !!

på efter Adde om att man inte kan sluta åt någon, eller tvinga, hota etc.
Man måste ha en inre vilja att sluta.

Dessutom kan ju en alkis lura i en exakt vad som helst, så lögner är svårt att kontrollera.

Mvh MB, fd lögnexpert, nu nykter och sanningsenlig... :-)

..vet man ju vad de brukar ställa till med våra alkoholrutiner, i "vanliga" fall så brukar det vara på förfallet just nu...
Man dricker eftermiddagsdrink, grillöl, rödvinet till det grillade, eftermatenhuggaren, kvällsgroggen, månwhiskey'n, och sedan skåprenset och diskslattarna...
Och man tycker att det är helt naturligt, kväll efter kväll, semesterdag efter semesterdag, för det är man ju värd!, eller hur?

För det är man ju värd, efter 48 veckors slit på jobbet, man har råd eller tar sig råd att unna sig det bästa av förnöjelser, klart att du ska få dricka då.
Men säg för f-n inte att du blev full, det skulle du aldrig vilja erkänna, det är skämmigt, kanske lite berusad på sin höjd, väldigt berusad...men det är du ju värd, eller?

Att varje morgon vakna med dödsångest, varför, varför gjorde jag som jag gjorde, varför drack jag så mycket?
Vad man inte tänker på är de "långsamma" följderna, att kanske inte bli skitfull varje dag, men lite halvpackad i fyra veckor i sträck.
Vad händer med kroppens tillvänjning då, hur kommer den att reagera den måndagen då allvaret börjar igen på jobbet, några eftersläckare under ett par dagar för att varva ner efter jobbet, det är man ju värd, eller hur....

Det är man ju värd, det kan man ju kosta på sig, en ångest utan dess like, ett beroende man inte vet hur man ska ta sig ur,
Allt en liten sommarsemester kunde ställa till med, man tillbringar med sina närmaste, och vad såg de som du trodde de inte såg,
Hur det växte en alkoholist i deras närhet, stilla teg de för de ville inte sabotera din semester, men vad fick de istället?

Vi tror inte att det syns, vi tror vi är smartare än alla andra, men skillnaden är att de andra inte är påverkade av alkoholen,
De ser de hör, de känner för deras sinnen är inte avtrubbade...

Tänk vad en liten sommarsemester kan ställa till med, vi visste inte, vi trodde inte, vi ville inte erkänna, vi ville inte inse' ...
En alkis kan se ut precis som vem som helst, kanske finns han eller hon närmare än du tror, på väggen i badrummet bakom spegeln.
Allt är inte som vi tror, sanningen kan vara värre...

Fyra små ynka semesterveckor kan bli till år av beroende, det vi inte trodde skulle kunna ske...

Var försiktig därute i semestervädret, det är inte solen du behöver skydda dig mot alltid, det finns ingen alkoholskyddsfaktor nummer 8.

/Berra

också med LCHF i samma veva som jag slutade dricka. Funkade bra. Dessutom - det är ingen höjdare med alkohol ihop med LCHF, och med vårt dryckesmönster är det definitivt ingen "hit". Jag mådde bättre tämligen omgående av att skippa kolhydraterna, andra kan må dåligt en vecka eller två - abstinensbesvär av socker...
Värt ett försök?

Kram!
/MB- Minus 15 kg.

Ja, det var trist att det var stängt så länge. Men nu är du här!
Mecka dej en egen tråd här och skriv ner dina tankar, varför du vill göra något åt ditt förhållande till alkohol till exempel. Bra att sätta ord på sina tankevirvlar.
Välkommen!
/MB