Senaste kommentarerna i forumet

tänker Lelas och jag kan förstå (tror jag) din frustration (???) eller hur du vill benämna din känsla... Tänker spontant på att det du ser kanske kan jämföras med att se en en anorektiker som inte vill äta den goda, nyttiga, nödvändiga mat som finns framdukad.
Jag för min del skulle kunna söka hjälp, väl vald sådan... mannen är inte redo och så som livet är nu är jag klar över att vara kvar. Det finns en tydlig rörelse i en bra riktning.

"Men, jag kom till en punkt när jag inte kände det som att jag hade något annat alternativ. Jag hade kunnat välja att gå under helt och hållet, klamrandes fast vid att jag inte ville söka hjälp i en småstad. Men om jag menade allvar med att förändra min egen situation, och därför också rädda vår relation, så var jag tvungen." - Där var jag för snart ett år sedan när jag lämnade, tog kontakt med beroendemottagningen, träffade en terapeut som jag kan kontakta när jag vill. Det gjorde jag för att jag måste förändra min situation. Mitt liv är helt annorlunda, på många sätt, idag och därför väljer jag att vara kvar. Mannen måste få gå sin väg i sin takt.
Det är fint att få följa din och er väg. Att få dela varandras vägar. För mig är forumet idag ett "livsforum", en plats för äkta, genuina möten. Tack för att du finns där. Kram / mt

..en liten söndagsnattreflektion, in tid är....nu!

Vi har haft storstädning hela helgen, med lite avbräck för en glutt på gravarna i Lördags kväll.

Det är enormt "mysigt" att gå denna helg på gravgårdarna och se allt ljus...
Jag skänker mina förfäder en tanke och hoppas att de har det bra var de än må vara.
Funderar mycket på hur döden är, vad händer sen, typ!
Inte släcker man väl bara ljuset, och ..thats it?

Tror på någon form av efterlevnad i någon annan sorts dimension, andeväsendet finns nog kvar...
Kroppen må gå i föruttnelse, men vad händer med alla själar, all livserfarenhet?
Någonting måste de ju bidra till evoltionen, det kan ju inte bara stanna av, eller?

Har en känsla av att min pappa finns med mig häromkring någonstans,
det är dryga 14 år sedan han lämnade jordelivet nu, jag "känner" hans närvaro på något sätt.
Kanske klingar hans ord och tankar inom mig, ett arv?
Han borde vara stolt nu när jag har slutat dricka alkoholen, han var ju absolutist, hela livet.

Hursomhelst, vi gjorde en räd i vardagsrummet idag, allting åkte ut och vi verkligen gjorde det fint, tom oljade parketten...
Frugan tog hand om bl.a vitrinskåpet med alla flaskor, vad ska vi göra med alla dessa gamla pavvor?
Ja, fråga inte mig, svarade jag...jag dricker inte skiten, den där Bols'en är minst 20 år gammal!
Hon slängde nog bort 1/4 del av allt gammalt mög, och sparade sådana flaskor som var fina att titta på helt enkelt, bort åkte den superäckliga Thai-wiskey'n, två flaskor t.om...
Gjorde det ont, näe knappast, jag minns hur dåligt jag mådde av den dära Mekonghwisky'n!
Så släng på du bara gumman!, spara lite bjuddricka bara tyckte jag...
Jag var aldrig någon riktigt spritdrickare heller, när jag drack, det gick alldeles för fort...

Saknar smaken av ölen, och självaste uppslaget runt vindrickandet..
Groggandet går bra med alkoholfria grejor, så det lider jag ingen nöd på,
alkoholfria ölen är okey, men inte mera, kall och nyöppnad, inget annat..

Så slutsummeringen av helgen?
Gott, manöver! (för att prata militantspråk).

Ny vecka med början i morgon, jag har givit den det bästa av förutsättningar, inte bakfull!
Så får vi se hur den fortskrider, ska inte döma ut måndagen till minst halva har passerat.
Om mindre än 50% varit kass så kan jag inte säga att den har varit dålig i alla fall...

Det finns en sak till jag kan göra för att ge den en god grodd, sova!
Och det ligger närmast i min planering nu..

Så sov gott llla forumet, syns i morrn!

/Berra

Så är det dags för anhörigträff igen... eller, ja, på onsdag. Men nu skall jag ut och fara och flänga till dess, så jag sitter här och planerar in träffen i min resrutt. Alltså känns det som att det är dags.

Jag är på träffarna en gång i månaden, och nu är snart mitt år av träffar över. Jag tänker gå dit nästa gång också, i december, men sedan skall jag sluta tänker jag mig. Hon som leder träffarna säger att vi får fortsätta om vi vill, och jag vet att vissa gör det. Vi är också välkomna tillbaka senare om vi skulle behöva återvända. Det är skönt att veta.

Det är ganska mycket runt mig som påminner mig om att det är ett år sedan det var som jobbigast. Men, jag känner mig lugn i det och jag känner en stor tacksamhet över att livet är så mycket bättre nu. Det skall bli skönt att kunna säga det på träffen på onsdag. :-)

Jag tänker mycket på Mullemannen och Mulletanten. Fast de (ni) kämpar så är det som att de (ni) gör det svårare än det skulle behöva vara. Jag skulle aldrig ha mått så bra som jag gör idag om det inte vore för att jag vågade ta emot hjälp. De (ni) säger att det är svårt på en liten ort och att ni vet för mycket om dem som i så fall skulle hjälpa er. Så är det säkert. Och så är det här i vår lilla by också. Vi är lite halvoffentliga personer här, och alla känner alla och pratar om alla, hela tiden.

Men, jag kom till en punkt när jag inte kände det som att jag hade något annat alternativ. Jag hade kunnat välja att gå under helt och hållet, klamrandes fast vid att jag inte ville söka hjälp i en småstad. Men om jag menade allvar med att förändra min egen situation, och därför också rädda vår relation, så var jag tvungen. Det är maken som håller sig nykter och arbetar på sin egen process, men det betyder inte att jag står fri från att behöva hjälpen jag också.

Hur som helst... en del av den där hjälpen är ju alltså anhörigträffarna. Jag ser fram emot att komma dit på onsdag.

Kram, alla!
/H.

Tack Micky för kommentaren, och för att du hälsar mig välkommen! Tack också för lycka till hälsningen, det kan jag behöva! Känner mig just nu full av energi över att ta tag i det här, men vet att det kommer många tuffa stunder framöver, och att jag har många svåra samtal som jag har att ta tag i! Men kämpa ska jag banne mig, för min och för mina barns skull!

Bra att du har kommit till skott. När man verkligen vill så har man redan kommit en bit på vägen. Du har barn med. Jag tycker inte alls om när föräldrar helg efter helg dricker (storkonsumenter eller alkisar) med barn närvarande. Barn märker förändringar och förstår mer än vad man tror. Historian om det stängda systemet tackar jag för. Den roade mig och fick mig på bättre humör. :) Jag håller tummarna för att du har kraften att nu verkligen ta tag i detta. Lycka till och välkommen! Vänligen/Mickey

Hej på er allihop!

Hoppas att det är okej att jag slänger mig in den här tråden och skriver av mig lite!

Jag är en 40-årig kille som nu bestämt för att det får vara nog med drickandet, jag är en tvåbarnspappa som inte vill att mina barn ska behöva skämas över mig, utan istället kunna känna att jag är en bra förebild.
Jag har under allt för lång tid direkt när jag kommit hem ifrån jobbet, smugit upp på mitt sovrum efter jobbet (som jag lyckas sköta oklanderligt) och ur laptopväskan smugit upp dagens vinranson och direkt börjat dricka. Tar mig sedan ner och lagar till någon mat till grabbarna, (smyger eventuellt med mig en plastmugg med vin som jag smuttar på i smyg när jag lagar till maten) och drar mig sedan tillbaka till sovrumet igen.
Naturligtvis pakerar jag mig inte fullständigt i sovrummet och dricker, men jag gör det alldeles för ofta, och jag skäms verkligen över mitt beteende.

Nu har jag verkligen bestämt mig för att tag i mitt drickande innan det är alldeles försent!
Jag har gjort lama försök tidigare, och lite naivt tänkt att det är bara att passera systemet istället för att gå in...det väl bara att jag tar en prommenad när jag känner att det jobbig o.s.v.
Och det är ju såklart att det är väl två vettiga saker att jobba med, men jag har nu förstått att det är naivt att tro att det räcker med det. Jag förstår nu att jag behöver hjälp och stöd för att kunna passera förbi systemet, och inte tänka att IMORGON ska jag inte dricka något, men ikväll kan jag väl ta en sista fylla.

Jag har förståt att jag måste prata med mina nära och kära, men vet ännu inte hur...jag skäms ju, och känner att det är svårt att slutligen erkänna för dem att jag har så stora problem som jag faktiskt har...inte bara att "visst dricker jag lite för ofta".

Jag har för länge sedan kommit på att jag har problem, men en lite "rolig" grej var när jag igår kom på att systemet faktiskt var stängt eftersom att det var helgdag, och under fredagen helt missat det och bara köpt hem kvällens ranson.
När jag så igår insåg att det skulle vara stängt både lördag och söndag och jag ver helt torrlagd så kände jag hur paniken träffade mig.
Då kände jag att nu får det verkligen vara nog!
Jag kan redan nu sitta och le lite över den ovanstående situationen, och hoppas att jag i framtiden ska kunna sitta och öppet prata med mina söner och skratta åt det, när vi pratar om dagen då jag slutatde dricka...om jag får drömma lite vill säga :)

Nu ska jag i alla fall börja min resa, och jag ska försöka att ta hjälp av mina nära och kära för att lyckas...om jag vågar.

/TH

Det är aldrig för sent att hoppa på tåget! Det är inte lätt. Men det går om den genuina viljan finns. Bevisen finns här på forumet. Ha en bra dag!

barbalala! Skriver en rflektion med anledning av ett (till) av dina inlägg i min tråd. / mt

Nu får du förklara dig lite närmare, jag hajjar inte fullt ut...
Vad behöver du mer att förnya?

Forumet för mig är att jag har en kontakt med mig själv både i nuet och i historien, och får nya inputs ifrån er andra,
Er som jag känner men inte till utseendet...

Forumet har varit som en länk till mitt inre, en närkontakt i skriven form, lixom...

Mina önskningar?...hmm.

Min allra första önskning jag hade när jag loggade in här första gången var att...
Slippa ångesten från bakfyllan...
Kunna få ett kontrollerat drickande...
Fortsätta leva det liv jag hade, men med alkoholen kvar...

Men det blev inte så, för mig...
När alkoholen försvann, försvann också det livet jag hade rutat in med just alkoholen, min "napp" var borta!
Livet i ett helnyktert format gav mig svåra nya motsättningar jag inte hade förväntat mig.
Min trygghet var borta, och jag fick bygga upp något helt nytt, ett liv förutan alkoholen...
Och på den vägen är jag...

Mina önskningar idag är att fortsätta utveckla det liv som precis har börjat för mig, vidare...
Jag känner mig fortfarande helt lost, men det är ett liv som jag trivs mycket bättre med, känns mer naturligt, mindre falskt...

Jag vill bli mycket starkare psykiskt och vill veta vad jag vill med mitt fortsatta liv, det förutom alkoholberusningen...
Jag vill också att bli "erkänd" som någon som bryr sig om det inre och de andras inre, inte bara det glassiga yttre som de yngre tycker är så viktigt.
Själen är så mycket vackrare.

En stark person till sitt inre behöver inte alkoholen att hävda sig med, det är vad jag tror...

Jag vill klara mig utan alkoholen, och vill veta varför!

..och min resa....ja den fortsätter, i varje stund och tillfälle...

/Berra

Ja visst är det en seger att delta i sammanhang med mkt alkohol och inse att det är så mkt bättre för en själv att inte dricka. Stärker mig i mitt beslut och lägger en tegelsten till i min nyktra mur känner jag. Det är helt ok att inte alltid svara eller skriva. Själva idén med ett forum. Lev och låt leva passar bra in.
Ha en bra helg Mickey och alla andra,
/Fenix

Det är otroligt skönt att ha deltagit på personalfester nykter. Jag var själv nykter på julbordet 2009. Jag minns att jag var förvånad hur lätt det ändå gick. Jag minns också hur nöjd jag var när jag tog bilen hem. Nu är det snart dags igen. Hoppas att jag kan upprepa (givetvis nykter tills dess) bedriften.

Jag vill passa på att säga att jag kanske inte alltid skriver eller svarar. Det gäller till alla. Jag skriver när andan faller på och när jag känner att jag har något att säga eller som jag vill berätta och dela.. Men jag kan lova att jag läser vad ni skriver. :)

viktoria - du blir inte glömd. Jag har verkligen uppskattat dina inlägg och saknat dig. Fint att veta att du "finns kvar" även om du inte ofta lämnar spår. Allt gott, vänligen:) / mt

du hittade din tråd igen, bättre byxlös än trådlös eller vad det heter. Kul att se ditt namn här igen, hur går det för dig? För min del känns det just nu bra, jag har fått en förklaring till varför jag aldrig verkade kunna sluta dricka, och det är ett stöd för mig nu i min nykterhet. Jag har också börjat gå på AA-möten igen bara för att känna gemenskapen med andra människor med samma problem och inte plötsligt glömma bort att det helt tiden finns ett allvarligt hot mot ett fortsatt bra liv. Nämligen alkoholen.
Nykter, ganska utvilad, kaffet urdrucket och en hel dag för mig själv där jag ska rensa upp omkring mig. Kan just nu inte tänka mig att ha det bättre.
Kram,
/Fenix

De mår nog sådär. Inte alldeles bra. Pappan vill fortfarande ha mycket kontakt med mig, att jag stannar och äter när jag lämnar och hämtar, och när jag gör det är vi ganska snabbt tillbaka i samma mönster igen, allt det som är skälet till att jag ville därifrån. Och tackar jag nej till lunch eller middag blir han rasande och ska inte ha någon kontakt alls. Hur mår barnen av det här? Är det lättare med en gradvis övergång där Han och jag som vanligt sitter och tjafsar i köket medan de är tysta som möss i TV-rummet, men bara ibland. Eller är det bättre att klippa, att konsekvent säga nej till alla inbjudningar och minimera kontakten...? För barnen? Jag skulle helst vilja att vi kunde ses som vanliga vuxna vänner och behandla varandra med lite vanligt hyfs, men det går liksom inte.

Jag funderar på att flytta till våren igen också. Till ett hus i närheten. Jag vet inte om det är för tidigt för barnen att genomleva en flytt till? Fast det kommer att vara till det bättre, och den stora förändringen är ju själva separationen...

Jag har i alla fall tid och lugn omkring mig och kan fundera igenom sådana här saker, och det känns helt underbart! En lång blank dag utan störningar ligger framför. Ska börja med en prommis!
Kram kära vänner! / M

Denial, vill bara att du ska veta att du inte är, eller kommer att bli glömd : ) Om du bestämmer dig för att inte skriva mer så tackar jag dig för allt. Du har stor del i mitt tillfrisknande. Kram

Ikväll kunde det ha gått illa..!

Vi var fullständigt lata och handlade hem lite kinakäk, dottern är under helgen utbytt till kusinbarn.

Frugan frågar mig vad vi vill dricka, och jag säger gärna en öl,
och tänker då på de där gröna glasflaskorna som stod så prydlígt uppställda efter förra helgens garagestädning, de såg inbjudande ut...

In kommer hon med drickan till oss alla, jag hör svosh'p och en kapsyl träffa golvet bakom mig.
Hugger in på de rykande heta anrättningarna jag införskaffat, och är precis på väg att hälla upp glaset med ölen..

-Men jävlar!, utbrister jag..
-Vad är det?, säger hustrun...
-Men vad fan, du har ju plockat fram en Urguell-öl!
-Ja!, svarar hon...
-Men den här är ju alkoholbesmittad, säger jag...
-Nämen satan..! svarar hon, det hade jag inte en tanke på, de är ju fasligt lika...
Jo svarade jag, jag såg dem i veckan och blev liksom sugen där de stod, men tänkte vänta till helgen.
Men varken hon eller jag hade reflekterat på detta, det är ju för bövelen svågrarnas dricka!

1,5 sekund ifrån att bli ofrivilligt alkoholintoxierad, jädrar vad nära det var...

Fort som ögat drog jag ut i garaget och hämtade en av de MINA ölen,
det fick bli en Norrland Alkoholfri...

Jag fick svettdroppar i pannan redan innan jag hade inmundigat kvällens heta måltid, pfuuuiii!

Där måste jag medge att jag faktiskt blev lite rädd, tänk om jag inte hade reagerat på detta,
utan druckigt upp den och sedan känt igen en gammal (o)vän, helt oinbjuden!

Jag hade skämts ögonen ur mig, för min egna skull..

Och jag vet inte hur jag hade reagerat, tänk om känslan hade varit jätteskön, och alla mina
spärrar hade släppt, och jag hade åter kommit in i mitt beroende, 3 fucking år!

Straffet för frugan blev att HON fick dricka upp Urkeln, det tog henne fyra timmar...
Men så är hon ingen ölpimplare heller, för här snackar vi om proffsen...

Ännu en fredagskväll att minnas, och shit vad nära det var...

Mors Berra

den heter fortfarande hur gör jag o jag hittade den tack!

för ditt välkomnande. Just nu sitter jag här, skönt trött, ensam, gräsänkling och nykter. Särskilt bra känns det att ha varit på personalfesten i kväll, deltagit vid bordet, ätit mkt gott och haft en trevlig men kort kväll. Gick hem efter några timmar, och var mkt nöjd med hur kvällen blev. Precis som jag hoppats och planerat. Såg i stället på tv och drack lite julmust och nu ska jag läsa några sidor innan jag somnar. Ser fram emot min nyktra morgondag då jag ska få undan en hel del praktiska ärenden.
Natti till alla som är vakna,
/Fenix

din tråd heter tillbaka igen och finns nu här på sidan ett. Kolla bland de tio första.
Fenix

jag hittar inte min tråd jag får nästan panik hur hittar jag min hgamla tråd jag behöver skriva !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Vad roligt att höra av dig blå-timmen!

Jodå! Jag har flyttat och det är sååå skönt! Hade aldrig kunnat tro att de där timmarna mellan fyra väggar där bara, bara jag var ifred kunde ge mig så mycket energi! Jag kunde hantera alla våra tjafs på ett helt annat sätt. Jag hade helt plötsligt makten över mitt eget liv!

Jag läste igenom min plan igen nu när du ställde frågan, och jo jag följer den fortfarande. Jag har betat av steg 1 - 6 :)

Igår var jag först på familjeterapi med Honom och sedan på Al-Anon på kvällen. Det har tagit till nu för honom att acceptera att jag verkligen flyttat och inte kommer tillbaka... Och just nu är han jättejättearg. Jag får ångest och åker direkt tillbaka i mina gamla känslor när han vräker sin ilska över mig, men det lättar mycket fortare än jag trott när jag lämnar honom och kommer hem till mig. Det rinner av mig ganska snabbt. Just igår var det ändå jobbigare än vanligt, och skönt med Al-Anon på kvällen.

Jag går i egen samtalsterapi också och har mycket kontakt med mina närmsta vänner. Utan dem hade jag aldrig klarat det! Ett råd är: om du har bestämt dig för att flytta, så prata med dem av dina vänner som är övertygade om att du gör rätt i det. Prata med dem ofta, och så fort du känner dig tveksam, t.ex. när du blir utsatt för makens reaktioner.

Bamsekramar och lycka till, och skriv och berätta hur det går!

Hej Barbalala
Hur går det med din plan? Är någonstans i en snarlik process ... Att frigöra sig från sitt medberoende - och mitt fall också från min man som just nu har ett försvarspansar som är så tungt att det tynger ned mig också om jag inte försöker stå stadigare än stadigast. Och det är svårt.(Men i mitt fall är det jag som får ta alla stegen, bara detta att tala om skilsmässan är jobbigt. Eller snarare - det absolut jobbigaste är att säga till min man "jag vill skiljas" ... det känns just nu svårare än banken, lånen, sälja hus, köpa lägenhet och sedan också förhoppningsvis organisera flyttlass och städ... Just de där orden - de är just nu svårare än allt annat)

Hoppas du kan stå stadigt och tappa inte bort din plan när känslorna far omkring och huvudet känns som ett getingbo. Själv försöker jag ta ett djupt andetag och mentalt backa några steg, se det från sidan eller ovan. Men lätt är det inte ... Kram

ännu en natt, ännu en dag utan alkohol. Ännu en morgon utan ångest och skräck inför tvånget att dricka. Ännu en dag framför mig som är blank och med många möjligheter att göra bra saker. Och i kväll ska jag gå på personalfest, äta gott och dricka nåt. Men med 0% alkohol i. Ska gå hem tidigt, och i trivas i min ensamhet framför datorn eller teven utan alkohol. Kanske unna mig lite salta nötter och ett glas iskall läsk. Är gräsänkling och njuter varje stund av att vara det nykter. En omöjlighet tidigare. Och i morgon har jag en ny oskriven dag, då jag ska unna mig att ägna mig åt min hobby musiken på ett mer planerat sätt, börja komponera.
Så kan det gå när korken är på...
Tack Berra för alla delade tankar,
/Fenix

Modesty, det är inget att skämmas för. De flesta av oss här har försökt och misslyckats för att försöka igen. Jag har låtit bli alkohol och rökning sedan mitten av september och nu går det lättare. Första helgen och första två-tre veckorna hade jag sug, sömnsvårigheter och kände mig missmodig, men sedan har det faktiskt släppt. Nu känner jag mig piggare och gladare än på länge. Det mesta går lättare och vardagsproblemen är mindre. Bonus är att det inte kostar så mycket och att jag slipper tänka på om jag kan köra bil. Alkoholen skapar depression, istället för tvärtom. Jag vet att man kortsiktigt blir gladare av att dricka, men snart är man tillbaka ännu djupare.

Hoppas att du kan hålla dig borta från giftet i helgen. Vi hörs!

Mr. Dry

Är inne här varje dag, och läser om alla duktiga själar, som inte druckit på flera dagar, veckor, månader..... jag däremot fortsätter mitt drickande, varje vecka :(
Trodde jag kunde ha karaktär, vara duktig och stå emot alkoholen, det sköna "ruset" då den grå vardagen/alla bekymmer, det tråkiga livet, på nått sätt blir lite lättare.... då jag får "smyga undan" lite i min dimma.
Var på en resa, köpte med mig en liter vodka hem ..... trodde att jag bara var sugen på vin.... men icke sa nicke, den flaskan har jag smuttat på hela veckan :(
får sån jävla ångest efteråt!! Skäms att jag som mamma smyger i en massa sprit i mitt cola-glas, sitter med lillgrabben och sen på film.....tänk om han förstår snart?? för mina barn ser ju att jag o min sambo dricker vin ons, tors, fre o lör...... och däremellan, så kan jag dricka mer, om det finns hemma.

funderar starkt på att hälla ut spriten ikväll, min sambo vet inte (än) att jag druckit från flaskan, men det lär han snart upptäcka :(

så sista 2 v kan jag summera: 2 glas vin ons, 2 glas vin tors, resa fre-lör med MYCKET alkohol, sön 3 drinkar (i smyg), mån 3 drinkar(i smyg), tis 2 drinkar(i smyg), ons 2 glas vin med sambo, igår tors 4 glas vin med sambo.....och nu kommer även fre o lör o förutom spriten, så har jag en full vinbox hemma...... vet inte vad jag ska ta mig till snart, för en del av mig vill inte sluta dricka, det är så avkopplande o skönt att bara få vara.... men en del av mig skäms, vet att jag är på fel väg, att jag undviker träning, vänner mm o att allt snart brakar :(

och nej, jag har inte ätit tabletterna jag fick för depression....och dr sa att det bara var att ringa, om jag ville ha tabletter mot alkoholsuget, men jag skäms så för att behöva ringa igen, o ta upp detta problem, som ibland är litet o ibland STOOOORT :(

hoppas ni alla får en skön helg! Utan alkohol! jag ska försöka stå emot......

MB