Senaste kommentarerna i forumet

Så trillade jag dit igen. Allt är bara mörker för tillfället.

Eftersom jag ar utomlands har jag ett konstigt tangentbord sa det kan bli lite svart att lasa. Men tror att jag behover skriva mycket under den har tiden. Har hyrt ett fint litet hus i solen, pool till barnen och stranden en promenad bort. Sa allt borde ju vara toppen, men eftersom jag drack for mycket forsta kvallen, hade angest igar och bestamde mig for att inte dricka resten av tiden har nere sa blir det lite annat fokus pa det hela. Ja, hur tankte jag... Det hade ju gatt bra pa midsommar sa jag inbillade mig att det skulle det gora pa semestern oxa. Sa till min sambo att vi kan val bara latsas att jag ar som vanligt som jag va forut innan A tog mig och jag trodde pa fullt allvar att det skulle ga. Det ar val sa det ar nar A kapar hjarnen pa en. Det borjade med rosevin till lunchen vilket jag tyckte va trevligt och normalt, men sedan fortsatte det med ol under eftermiddagen, mer vin fore middagen och pa restaurangen drink fore maten och mycket vin till maten och nar vi skulle ga hem hade jag bestallt mer vin. Da blev min sambo arg och vi gick hem. Det sista ar suddigt, men vaknade med huvudvark och visste att nu hade jag gjort det igen. Det var sa jag tankte, men fran det att jag tog det dar glaset rosevin till lunch tankte jag ingenting, utan det var den andra jag som bara jagade nasta glas och nasta och nasta. I morse nar jag vaknade tankte jag bara, ja det ar sa att jag ar allergisk mot A och har inget val. Det svara ar att inse det nar jag aldrig dricker pa vardagar, da inbillar jag ju mig att jag inte ar alkoholist for det. Men jag kanske inte ar alkoholist med ett starkt beroende utan en person som inte kan dricka normalt. Jobbiga ord att skriva. Detta blev valdigt langt, men det var sa skont att sitta har ensam, barnen och mannen sover daruppe och utanfor fonstret kvittrar faglar och solen strilar genom bouganvillan. Att det ska vara sa svart att njuta av detta utan A.....

Och tänka på att sagor berättar för barn att drakar går att döda
men de glömde säga att de bara går att döda om man får rätt information

Att döda drakar.

Jag lärde mig som
litet barn
att ingenting varar för evigt

och kanske kan vi dräpa drakarna
men de springer så satans snabbt,
och jag fick aldrig handboken "drakedöd"

Så jag springer efter det som tar slut
jag springer springer springer
efter vägen ut ur detta drakeland

utan att veta vart jag var på väg
sprang jag med allt jag hade kärt.
Jag sprang under piska och tvång
men för i helvete visste jag inte vart,

och tårarna rann
blodet rann igenom för det är som man säger:

"Blood is thicker"

Och i den sekunden rasade allt samman och jag stannade.
Stod stilla länge
drömde om barndomens drakar och
manualen
jag aldrig fick.

För drakarna hann ikapp mig
och jag har inget försvar
men jag blir trött på att springa efter så många mil
så jag lade mig på marken och såg höstlöv ýra ner
medan tårarna landade bredvid mig.

Ingen kan hejda en katastrof
man kan bara mildra fallet och falla har jag gjort hela mitt liv
Jag kan inte falla mer.

Jag saknade de som svek
och de som lyckades döda sina drakar
titta på mig och de tittar ned.
För min drake lever starkt och friskt,
skuggar mitt naturliga liv.

Så jag ger upp.
jag ska aldrig mer jaga drakar
jag ska aldrig mer springa snabbt
jag ska aldrig mer tro på en framtid
utan ska glömma alla drömmar jag drömmt.

Jag ska ligga på marken
bland höstlöv, blod och vatten

Fri vers av entusiasm

Men visst finns det en fara i vår ärlighet, men det är ju vår styrka att här kan man vara helt ärlig både mot er och sig själv.
För jag tror fortfarande på högt i tak och stort hjärta kan utföra underverk.
Tack Adde för dina kloka ord om hur du klarade att tämja draken, inte död men tämjd om man inte utmanar ödet.

Skall jobba kväll i dag så det blir en tur i skogen, hoppas att jag skall hitta lite mer svamp. Tar med mig hunden och lämnar draken hemma. Kramar, styrka och hopp till er all där ute, Kalla

- vilket exempel att ta lärdom av. Du beskriver din återfallsprocess OCH den efterföljande sunda insikten helt suveränt!/ mt

Jag håller med om att alkoholreklamen är störig MEN har ni sett att det även visas reklam för Systembolagets alkoholfria alternativ? Det gör mig glad!

Kram på er!

Jag blir en smula skamsen när ni talar om Holknekt. Vid en tidpunkt då jag var svag, hade glömt bort varför jag var nykter, men ändå höll mig på mattan, så råkade jag läsa artikeln där han berättar att han börjar dricka igen. Jag kan idag se i kalendern att det var exakt det datumet jag bestämde mig för mitt återfall. Hans ord om att få vara normal tog skruv nåt så fruktansvärt. Plötsligt såg jag en lösning på midsommarproblemet, dvs att tvingas vara nykter bland fyllon. Jag kunde också dricka! Vara normal. Vad alkoholen spökar med våra hjärnor alltså...
Men nu har nog både han och jag lärt oss en läxa. Hoppas ingen blev värre drabbad av vår hybris.

Oj, nu tog du mina tankar.
Gosa.
Allvarligt?
Visst, nån gång kan nån bli gosig.
Men en del blir i gasen.

Märklig reklam,
Baileys har nåt knäppt också som vi pratade om här nån kväll, barnen och jag,
tydligen blir man otroligt sexig av att dricka den?
Typ lite Axe reklam, världens snyggaste kropp.

Eller inte..

Själv skriver jag bara dödligt allvarliga saker om alkohol, hela tiden..:-)
Nej, men allvarligt talat, vad GLAD jag blev för att du fick den där magkänslan. Det kommer säkert att gå upp och ned även framöver, men de där intuitiva och liksom självklara insikterna brukar vi kunna hålla fast vid och vägledas av.
Godnattkram från Nynykter

Det är så tråkigt att se att så många nya hittar hit. Missförstå mig rätt, the more the merrier, vi stöttar varandra så fler är bättre. Men visst är det sorgligt att det liksom aldrig tar slut, så många offer för detta gift och det tar liksom aldrig slut?

Klistrar in en rad jag lånar från Kalla: "Detta skrämmer mig, jag slåss inte mot ett beroende utan en drake som aldrig dör, fysiskt beroende verkar hanterbart, men det psykiska i flykten från livet verkar vara en livsuppgift."

Sammanhanget var kändis som efter att ha varit nykter i 10 år helt plötsligt gick ut och sa att han ville vara "normal" och började dricka igen. Tydligen har han senare dementerat att detta var en god idé. Jag håller med kalla, det är otroligt skrämmande. Att det är en livsuppgift. Men, det är det ju att dricka också för tänk vad mycket tid som lagts på att planera före under och efter "dricka-tillfället". För att inte tala om allt ältande när man funderat på att sluta, ångesten, all bakistid...

Frihet! Jag får allt fler skymtar av mig själv, den där människan som jag tappade bort någonstans på vägen. Jag är lite rädd för vilka livsbeslut hon kan tänkas bestämma sig för att göra, men ändå inte, det är ju dags ändå att göra aktiva val istället för att bara låta tiden gå. Jag har ett liv. Det är det jag lever här och nu. Något annat kan jag inte vara säker på!

Och till sist en liten gnällrad, alltså usch vad mycket spritreklam det är på TV!! "programmet presenteras av vinet GOSA" - skämtar ni med mig??

Mm, alla ni har rätt.

Var ute med jobbet ikväll. Stadens vackraste utsikt, vegetariskt, alkoholfritt.
Jättefint.

Satt och tittade ut på vyn över staden och fick en sån där djuping i magen-
fan, det löser sej.. Jag lever. Dottern är i Venedig, sonen stortrivs på sitt jobb. Kan mannen inte slita sej så, jaha..
Inget vet nånting om morgondagen, eller hur?
Jag är inte Lessenfrun just nu.

Åhh, känner att jag använder er Forumvänner till nåt helt annat än alkoholproblem..
Men orsaken till min sorg idag var faktiskt sprit.
Ni fattar tror jag.

Jag gillar er.
:)

som blir för full ibland. Du blir en måttstock för vännerna, det är klart att de inte tycker att det gör något för då gör det inte heller något om de själva blir lite för fulla ibland. Det är lite läskigt när någon börjar ifrågasätta något hos sig själv, många känner då ett tvång att själva göra detsamma. Lite som när någon på jobbet går ned i vikt, då får vi andra dåligt samvete när vi tar en bulle till kaffet.

Du måste vilja för din skull! Lyssna på MissH, skit i andra känn efter vad som händer i din mage: vill du jobba häcken av dig idag för att det är roligt? kan du prova att säga nej? måste du vara med? Vi duktiga flickor riskerar att sluta som bittra kärringar som tycker att resten av världen består av otacksamma idioter.

Mitt recept innehåller mycket forumläsning & -skrivande, en kombination av mindfullness- och religionstänk ihop med lite vanligt sunt egocentrering ("hur mår jag?" vad vill jag?). Firar 5 veckor idag. Det är inte lätt hela tiden men det är verkligen en befrielse och jag känner mig stark. Känner nästan varje dag hur jag hittar lite mer tillbaks till mitt "riktiga" jag.

Välkommen hit!

Kanske är det så att vännen också har ett problematiskt förhållande, jag tror nog att det är så för annars så tänker man inte så att "fan vad tråkigt för mig". Jag tror inte att normaldrickare tänker så. Vet vännen inte att du oroas över ditt drickande? I så fall var det otroligt elakt sagt. Jag hoppas ni får en skön och trevlig semester trots allt, skärgården är underbar, önskar jag kunde smyga med er :-)

att han ändrat sig. Trist. Men samtidigt stärker det mig i mitt beslut. Det går inte att återgå till något slags "normalt" beteende. Jag lånar det där om draken från dig Kalla, det var bra formulerat !

Motion är bra mot sådana tankar, att ta ut sig riktigt ordentligt gör gott även för själen. Ut och spring eller gå till gymmet, snabb promenad, sparka i lerpölar.

Kram!

Håller med MissH, skriv gärna och berätta vad som hände hur du tänkte (OM du tänkte). Det hjälper att sätta tankar och agerande på pränt!

Skickar styrkekramar!

kunde varit mina NN! Så känner jag också. Jag är, eller åtminstone vill, vara en sådan som inte dricker alkohol. Min strävan är att jag fullt ut skall acceptera det jag innerst inne känner är rätt, nämligen det att det INTE är normalt att förgifta sin kropp och själ. På något sätt har människorna blivit hjärntvättade. Men, så småningom kommer det vara vi som är de "normala", jag tror att attityderna så småningom kommer att förändras ute i samhället och i stugorna!

Kram från mig!

Steg ett taget, annorlunda semesterdag utan A. Ser fram emot att sova, allt tungt idag, kan inte andas... Skam!

Vi har berövat oss själva den enklaste och snabbaste quickfixen mot jobbiga perioder i livet, dvs spriten. Å andra sidan slipper vi samtidigt myntets baksida, dvs att förvärra det hela. Livet blir mindre yvigt som nykter, vilket ju för det mesta är bra, men ibland en smula frustrerande. Ibland önskar man sig bara bort, in i dimman. Snabbt.

Han ska inte vara där och titta på fotboll! Om han vill hänga hos dig för barnens skull så ska han vara med barnen också annars kan han vara hos sin nya. Så det så. Många vill äta kakan och ha den kvar, men man måste välja. För din skull så skall DU bestämma detta inte låta honom göra som han vill. Ut med kräket!

Måla huset är bra, det är alltid bra för kropp och själv att arbeta med något fysiskt och kreativt. En ensamresa skulle jag också behöva, till hösten kanske. En sådan resa när man kan umgås med sig själv riktigt ordentligt och bara känna efter vad man verkligen, innerst inne vill och tycker om saker och ting.

Kram från mig

Apropå.... ni vet vad:

http://www.expressen.se/noje/per-holknekt-jag-vet-att-jag-har-gjort-fel/

/H.

Det är nog sant så att pengar inte gör dig lycklig men avsaknaden av dem kan göra dig fasen så olycklig. Men som sagt, att vända det till något positivt: en sjukfrånvaro från arbetet ger ju också en närvaro i hemmet. Och det är det mest värdefulla av allt: TID. Och det kan du ge dina barn mycket av! Det är viktigare för dem än prylar ( så småningom inser även de själva detta ;-)

Du verkar vara en bra pappa och en fin man, du kommer att ta dig ur detta!!

På tal om FB så blir det lite vad man gör det till. Strunta i alla dem som bara skriver glassiga saker (man kan ställa in så att man slipper vissa uppdateringar ;-) eller prova att kräkas lite om hur du mår just nu - du kanske får stöd från oväntat håll?

Varma kramar, och glöm inte bort att här får du vara dig själv :-)

Jag gör nog fel som "stänger in mig" i all självömkan...
Forumet ska ju vara "levandes" och innehålla alla sorters upp&ned-gång...

Jag provar och dra på mig "förbannad-manteln" igen, den har ryckt upp mig förr...
(Jag irriterar mig så stark på vissa saker att jag inte kan låta bli att tala ur egen mun,
och "chocken" över att ha tagit till orda brukar stärka mig i efterhand....)

Jo jag har en lågperiod i mitt liv utan någon som helst anledning, jag brukar skylla på jobbet,
och visst den har en stor del i det, men man kan också vända på det...
Hur stor del av jobbet ska få ta över mitt liv???
Vissa av oss lägger ner sin själ i det vi gör, pretentiösa och vill vara så där "perfekt".
Sedan finns de andra som är villiga att gå över lik för att avancera,
och då kommer konflikter där sanningar bemöts med rena lögner, och då kan jag inte hålla käften.
Jag mår dåligt när alla andra på jobbet spelar med i någon sorts lögn, detta är kutym..!
Jag står med svaren, och ingen vill längre lyssna, tillintetgjord...
Håll käften och jobba, och det är precis det jag gör numera, aldrig ifrågasätta, bara jobba..
Frustrationen växer och jag håller på att mentalt brisera ut i en explosion,
och när jag inte får explodera, så förtvinar jag inuti, nedbruten...

Så antingen är jag en levnadskonstnär, eller så är jag bara en oförstådd tjurgubbe..???
Döm själva, det är bara här som jag vågar vara helt uppriktig, här spelar jag ingen roll...

Jo jag borde vara glad och positiv, det finns massor av anledningar egentligen...
Men jag har inte öppnat kanalerna för att gör mig mottaglig för dem, innesluten och "skyddad".
Inget får komma åt mig, varken av det goda eller dåliga, är innesluten i min lilla bubbla..
Jag kan finna tusen anledningar som rättfärdigar till att livet är skit för tillfället,
men inte finna en enda som gör det värt att ens orka leva, se fram emot morgondagen...

Livet blir så komplext att allting bara blir en enda grå sörja av....ingenting...
Jag har tappat fokus och vimsar runt i ett ingemansland...
Inget spelar roll längre, och så länge allt bara tuffar på i maklig takt så är det okej...
Jag sköter mitt jobb, betalar mina räkningar, gör det jag blir tillsagd att göra...
Men i ärlighetens namn, jag skiter i vilket...
Glädjeämnen är njet nada, inget bekommer mig...

Jag är självdestruktiv i mina tankar och om någon sa åt mig att dricka mig full,
så skulle jag göra det utan att ens lägga in mina egna värderingar i detta..
Jag tar inga egna beslut längre, håller käft och gör det de andra säger åt mig att göra...

En lealös trasa som ingen ens orkar lyssna på längre...

Sorry för allt neggigt, men det var det som kom ur mig...

Berra on the mood...

Jag är också en hängig och nere person för tillfället, men nu måste jag säga ifrån lite...

JA, Facebook är bara en illusion där man försöker överträffa så många som möjligt,
det är knappast där man ser när någon mår dåligt eller när livet är skit i allmänhet...
Ingen berättar att de tar sina resor på dyra krediter,
eller att det är banken som äger deras nya bilar, pooler osv...
Att sedan alla är ett ämne för lyxfällan på TV vill ingen kännas vid...
Nä, Fejjan är en sadistisk lögn, och att surfa runt i den är emellanåt som en saga utan
anknytning till verkligheten, så där åker solglajjerna på, så man slipper bländas av all skit.
Jag ska inte säga något, jag är tyvärr precis likadant, berättar bara det som är roligt och positivt.

Att du har investerad din framtid i dina barn ska du se som en tillgång,
även om det inte ger något klirr i kassan, rik men "död" är inget liv heller...
Har med åren träffat många försäljare som har ångrat EN enda sak i sitt liv,
att de inte hade tid att se sina barn växa upp, att inte få vara där med dem i med och motgång.
Så fuck glöm det, du är och kommer bli rik på kärlek...
Att stå över någon utlandsresa något år då och då är ingen förlust...

Du har dina kvalite'r och då behöver du lära dig att se dem, för vem du är,
och inte för den du förväntar dig att vara...

Avund är den sämsta av alla sjukdomar, och du är bättre än så...

/Berra

Jag tyckte väl att Holknektens val var en smula underligt. Egentligen motsägelsefullt också. Jo nu kunde han dricka för att han är så stabil och glad men också för att han ville vara "normal"...Hur stabilt är det liksom att känna att man behöver anpassa sig och vara "normal"?

Men Kalla, tänk vilka löpsedlar vi hade skapat om vi alla varit kändisar! Vi hade ju lugnt kunna försörja hela skvallerpressen i åratal framöver :-)

Kram från Nynykter som trivs med att vara en doldis