Senaste kommentarerna i forumet

..har jag fått mig en stärkande dos antifylla..

Var ute med gubbsen, 40 st distingerade kostymbärande trevliga & artiga herrar i övre medelåldern...
Vältaliga och lyssnande medmänniskor som för en konversation på högsta rang...
Möjligen lite försiktiga i sina utlåtande för att inte stöta sig med några andra i sammankomsten...
Man pratar jobb och statussymboler, och kanske lite väder om spörsmålen tryter...
"Lätt" trevligt och på gränsen till grå-tråkig, en liten sarkastisk dänga kan ju komma, bara för att driva upp stämningen...

Första måltiden, en lätt lunch, några mackor, en bira och en snaps för sällskapet, kanske en bira till om det drar ut på tiden..
Magen dämpar sin akuta hunger, och stämningen lättar, det blir lite mer skratt...
Sällskapet är nu inte alls längre tråkiga, vi tar en omgång till va, grabbar...?
Några snabba till innan vi går tillbaka till aktiviteten, precis när vi hade det som trevligast!!!
Vi tar med oss några "handgranater" (33 cl ölburkar) i fickorna...ifall vi får det så där tråkigt igen, eller hur?

Aktiviteten blir nu ännu mera uppsluppen, och koncentrationen för vissa är lika med noll...
Vi har inte alls tid för uppgiften, vi vill ju bara surra en massa, och berätta om våra gamla minnen vi har ihop..
Det är lätt att dra med sig de andra,och själva det-vi-skulle-göra-grejen flyter ut i sanden, och skapar irritation för de som vill få uppgiften iland...
Det blir lite slitningar mellan de som vill få uppgiften gjord, och de som nu helt enkelt skiter i den...
Eller på ren svenska, mellan de som inte är så packade, och de som är det...

Det är en omöjlighet för de som redan är på G att bli nyktra, så det återstår bara att invänta de segskallarna som inte har hunnit blivit pruttiga ännu..
Och det tar inte så lång tid, kanske en halvtimme...

Nu så, alla i samma linje, uppgiften är lämnad och det är bara ett högljudd tjatter, ett och annat brölande för att bevisa att vi fortfarande är män, och hävda vårat revir?

Nämenvafan!, börjar bli lite småhungrig igen, och några kalla pilsner grabbar?, skulle väl inte sitta fel???
Vi packar ihop oss härifrån för här blir det ju inget vettigt gjort i alla fall...
Jag vet en billig sylta nere på hörnet, där kostar bara en stor stark 39 spänn....öhh! Grabbar ...ska ni me?
2/3 drar iväg, de andra hann inte med, eller så hörde de inte, eller så satt de i en intensiv diskussion med någon annan...
Det blir märkbart tyst efter en stund och 15 förvånade karlar tittar sig runtomkring, varfantogdeandravägen...?
Ett litet fyllfipplande med mobilerna och avsaknaden av läsglasögonen gör att de har i stort sett hunnit ringa igenom HELA telefonboken, innan de träffar rätt...
Vartihelvetetognivägen???, pizzeria lilla istanbul.....39 spänn?...jaja korsningen efter seveneleven, javafanvikommer...
Grabbar!, på med jackorna...vi drar ner till lillaistanbull, alla andra är ju redan där...

Snabbt kommer gänget klafsande i snöslasket runt hörnet i lågskor, en med två vänsterskor, en 43.a och en 45.a, båda pekandes åt samma håll...
Vem har de ojämna par som pekar åt höger...?

Väl återsamlade på krogen ringer det på mobilen igen...3 st stod utelåsta på baksidan av lokalen och rökte utan jackor...
Vem har nyckeln, vem gick sist, låste han framsidan, vilka grejor finns kvar där, men framförallt, vem avstår fyllvärmen en 20 min för att gå upp och låsa upp för tre huttrande vänner, där gick det nog en kvart i onödan, bara för att utse någon stackare som skulle få "straffet"...
Många skiter i maten, det finns ju fortfarande bira i tappen, och kolla här!...vackra damer..ohlala!
Tonfallet ändras med tiden till j*vla luder, som inte uppskattar riktiga män i kostymer, inte att det saknas sisådär 30 år, och inte saknas det egna fruar heller..?

Jag tittar förvånat på det som sker framför mig, men har bestämt mig att fortfarande vara en "betraktare" och inte en moralisk tråkmåns.
Det är mer än vuxna män, och alla får stå för sina egna göromål, jag mantlar inte andras problem längre...

Det som förvånar mig mest är att jag bara för två år sedan var en av dem, och såg inte detta...
När nådde sammankomsten sin höjdpunkt?, och när blev det så minnesvärt att man längtar till nästa träff?
Kommer de att ha ågren i morgon?, är deras ånger välförtjänt?
Snubben som sover i hörnet med slipsen i ett halvdrucket ölglas, var det han som hetsade mest vid snapstagningen?

Kvällen väcker mera frågor...än svar, och jag har nu nått ett stadie där kvällen har slutat ge mig positiva inputs, och är dessutom trött...
Andra surrar om att fortsätta kvällen på nästa pub, min fortsatta kväll blir att återförenas med min familj som har lördagsmys utan sin pappa och man, och utan kostym...

I skenet av fladdrande gatulyktor genom sidofönstret på bilen som når ett tomt passagerarsäte en mörk vinternatt, så tänker jag...
Var tog de...40 st distingerade kostymbärande trevliga & artiga herrar i övre medelåldern....vägen...

Det är så märkligt hur alkoholen påverkar oss alla, både de som nyttjar den, och de som inte gör det..
Är jag tråkig som bara ser verkligheten...?
Är jag ångerfull?

Nähä!, det här är mitt liv, och JAG har kontrollen....

/Berra

Hello allihopa!

Det händer så mycket på den här tråden så jag hänger inte med längre, men det är intressant, rolig och tänkvärd läsning. Vill också tacka Adde och Viktoria för kloka ord, ni gav oss några tankeställare tror jag.

Idag är jag glad för det är fyra veckor sedan jag drack! Hurra för mig! Det är första gången sen jag var gravid 2005 som jag har varit nykter så länge! Jag har försökt mig på vita månader men det har aldrig varat längre än 2 veckor. Kanske har det underlättat att jag kommit igång och tränat ordentligt också. Läste i DN tror jag att kvinnor som tränar och är aktiva i mindre utsträckning har alkoholproblem, så det kanske har bidragit.. : )

Hoppas ni alla kännt er starka idag och inte druckit.

Kram!

år och missbrukare av benzodiazepiner, alkohol och amfetamin, ett mycket digert brottsregister, i stort sett allt han gör går snett och han blir haffad. Tom hans försvarsadvokat tycker att det är ointelligent det han pysslar med. Jorå, han har gjort 12 stegsprogrammet 2 gånger, båda gångerna så var det ett "program" på 12 månader. "Skaru sluta?" frågar advokaten. "Jorå jag har ju tänkt på't".................

Karln har en ( 1st) bevisad åtalspunkt i veckan, i genomsnitt, förra året. Småbrott som bara ger bekymmer för honom i första hand typ olovlig körning, narkotikainnehav, rattfylla, smitning och ett fåtal där andra blev drabbade.

Återigen blir frågan : Varför kommer jag och andra till insikt om missbruket medan andra slår huvudet i väggen gång på gång ??? Den här mannen har inget kvar, "bara" sitt liv, och det är ju en fråga om tid innan han dör av en överdos eller liknande.

Hans missbruk är inget försvar för det han gjort, han har, precis som vi andra, ett val att göra. Han väljer varje morgon att fortsätta sitt missbruk.

Jag lider med honom i hans sjukdom men han visar också för mig hur min värld kan se ut om jag återgår till mitt drickande.

Det är en tragisk figur som en gång i början av sitt liv haft visioner och drömmar, ljusa sådana, precis som vi andra. Han gör mig ledsen och jag kan känna tårar bränna bakom ögonlocken när jag tänker på att vi trots allt är så lika. 2 människor som gjort olika val i livet.

Nedstämdheten lättar efter ett tag när jag lämnar domstolen, jag blir tacksam att just jag fick förmånen att få leva mitt liv i nykterhet den andra halvan av mitt liv.

Idag är jag en stolt, nykter, alkoholist. Jag gör mitt val varje morgon och känner tacksamhet varje kväll över att jag fått vara nykter just idag.

Jag kan se nu att det är en fin gåva som jag fått.

för respons och att ni uppmärksamgör medberoendet! mt

Tack Adde, Victoria och Mulletant för era inlägg idag. Jag har bara varit med några dagar och behöver era kloka kommentarer som bygger på er erfarenhet.

Ha en bra helg o kram till er alla här i tråden.

Grechan

Viktoria för att du skrev i klartext vad jag menade med min lite väl inlindade text " gränsen till att kräva bekräftelse är många gånger hårfin och brukar märkas rätt väl."

Medberoendet är en fiende som måste uppmärksammas innan den har oss i sina klor och drar ner oss alkisar i skiten igen. Lev och låt leva !!

jag tror att det varningens finger du lyfter är mitt-i-prick! Tack för ditt svar, mt

Godmorgon mulletant,
Jag sitter här med morgonkaffet och reflekterar över det du skriver. Och känner igen känslan av sorg och deltagande när någon av oss tar ett återfall, också jag tycker mig ibland kunna ana redan i förväg vad som är på väg att ske, ett mönster som du skriver. Det kan vara till stor hjälp att gå tillbaka och läsa alla sina gamla inlägg då och då, för att lära sig något om sina egna mönster. Jag har gjort det om och om igen med jämna mellanrum, framförallt efter att jag druckit igen. Det är också tydligt när jag läser min tråd från början att något är annorlunda i min nykterhet om jag jämför min första nyktra period på 3-4 månader med den senare. Så jag var uppenbart inte klar med det som behövdes. Svårt att förstå då, men lätt att tyda nu i efterhand. Jag är helt säker på att de här på forumet som gått före mig såg vad som var på väg att hända. Självklart lyssnade jag selectivt på råd, och tyckte nog det fanns en och annan besserwisser, och jag var ju heller "inte lika illa däran som många andra" (eller hur?!) : D
Deltagarna på detta forum ger och har gett mig så mycket insikter om mig själv, att lära av andras resa, att med mer och mer ödmjukhet kunna se verkligheten, min verklighet, som den faktiskt ser ut. Att släppa fram demonerna i ljuset.

Åter till detta med hur vi reagerar och agerar då någon forumvän druckit eller vi ser att det är på väg...jag ser på det så här, efter egen erfarenhet och en längre tids deltagande här (har sett en hel del människor komma och gå sedan min start i augusti 2009) Vi är i behov av att bli sedda och hörda, så att fråga hur någon har det och skriva ett par stöttande eller uppskattande rader när någon saknats sedan en tid är jätteviktigt tror jag. MEN jag har också både varit med om det själv och sett att det kan uppstå en form av något som liknar medberoende mellan forum-medlemar. Med det menar jag att omtanke och omsorg övergår i något osunt som varken hjälper den ena eller den andra. Jag tänker så här, att vi ska stötta varandra i motgång, men akta oss för att förminska och bagatellisera faran och riskerna med ett återfall, inte ge varandra ursäkter för det som ev hände. Många av oss här är ju inte bara beroende själva, utan är irl också medberoende till alkoholiserade föräldrar eller en partner, och faller lätt in i rollen...
Jag menar nu inte dig och din vänliga omtanke om oss Mulletant, absolut inte! Jag vill bara lyfta ett litet, litet varningens finger ang detta fenomen som jag ett fåtal gånger tyckt mig se.

Tack alla underbara själar i den här tråden för det liv och den lust ni tillför<3

... hoppas allt är väl med dig! mt

Så klok du är. När jag läser är på forumet om allt lidande alkoholen orsakar kan jag känna mig förtvivlad. Men så hittar jag några som håller taget och kämpar på och det inger hopp! Jag har levt som barn till en alkoholist och ett liv med vad som anses vara "normaldrickande" men som började urarta alltmer. I mitt sökande efter hjälp hittade jag Alkoholhjälpen och forumet och det ger mig enormt stöd. Också förtvivlan när jag ser hur många som faller, och faller igen. Jag inbillar mig nästan att jag ser mönstret... Men långt viktigare ändå att det finns de som håller taget och finns kvar! Det ger mig enorm kraft att hålla emot och stå för mitt val. Du är en av dem som ger mycket stöd och kraft, tack för ditt engagemang och att du delar med dig av din kunskap! Den är av den sorten som inte kan köpas i en bok! Kram och ha en bra dag! / mt

Mulletant !

Jag tror nog att vänliga frågor gör positiva intryck hos alla. Alla tycker nog om att bli uppmärksammade och efterfrågade, i varje fall i måttliga mängder och i positiv ton. Att vara bekräftad är en nödvändighet för alla men gränsen till att kräva bekräftelse är många gånger hårfin och brukar märkas rätt väl.

En vänlig röst i cyberrymden uppskattas alla gånger ! Som du nog har sett här på forumet så är vi väldigt ensamma människor när vi är aktiva alkoholister och en bra bit in i nykterheten. Att vara vänlig och bry sig om andra kräver nog lite övning av oss alla. Så öva på du min vän !!

.... underbart att läsa denna förhoppningsfulla tråd! Var och tittade på lillablås foton på fb också, vackert! Kramar och ha en härlig vinterdag! mt

med mina funderingar, ska man fråga efter dem som man saknar här på forumet? Eller ska man lämna mänskor ifred? Jag ser att den här tråden är levande och jag har enorm behållning och stöd av att dela även om jag inte skriver mycket. Nu har ju flera tagit (som det heter) återfall men följer med här. Är det till hjälp att fråga efter dem man saknar? Eller är det bara tjatigt? undrar mt

Tala bara om när det är dags för kakkalas - jag kommer! :)
Var bor du, btw? Det vet jag nog inte, tror jag...

Du... Det är väl inte bråttom med böckerna och allt det andra? Ta det lugnt, det kommer att bli jättefint och kännas som ditt eget hem,
Men det gör ju inget om det tar lite tid. Eller?

Kram! /H.

att en sån som jag hinner hänga med i alla era inlägg...
89 nya idag... =)
men jag vill ändå bara säga hej, jag är så himla glad för er skull,
att ni hittat varandra och hittat hit! <3
kramar till er allihop!
/k

.... vad trött jag är... vi bygger om på jobbet och det är så himla rörligt
och snurrigt och så mycket att fixa och ordna och organisera så jag
ser i kors när jag kommer hem, vaknar mitt i natten och börjar med en
gång planera vad som ska göras nästa dag... inte hälsosamt...

MEN det verkar som om min lägenhet är Färdig För Inflyttning!!
Tog en sväng förbi efter mormorsbesöket och tapeterna är uppe och
lister och fönster målade och vardagsrumsgolvet slipat och allt annat
golv på plats!! Kolsvart var det, allt jag hade var en liten läslampa men
oj vad det kändes skönt och bra att gå runt och titta! Och en ny toalett
har jag fått också, det hade jag verkligen inte räknat med! En osutten
sådan, med blänkande fina knappar!!!

Kunde nog glädja mig åt lägenheten till 100% i säkert 10 minuter... sen
kom stressen: hur ska jag hinna, och hur ska det gå, jag har ju ingen
bokhylla till mina 16 kassar med böcker, och var ska jag ha mina kläder
och vilken färg ska jag ha på kökslampan, och hur ska jag hinna nu när
det är så mycket på jobbet...

Får gå och titta på min kylskåpsmagnet ett tag: den säger: skärp mig!
=)

Önskar jag kunde bjuda in er alla till en kaffe med 7 sorters kakor och
två sorters bullar när jag väl är inflyttad!
Stooora kakor och kramar!!!
/k

hehehe....
Nu är ni bra nyfikna va ??? ;-)
Nä !, dags att sluta fåna !!, jag är pappa till 5 underbara ungar !!.
Grattis nbm !!!!

Jo visst är det så !, jag kanske står på bättre begagnathyllan som månadens fynd ??? ;-)
Hrrm , (ironiserar kanske lite här..)
men jo , plats för hästar finns och lite bete, jakträtt finns men på annan ort !.

Med drickandet går det lite sådär just nu :-( , inte så att jag toksuper( en lr två 2.8, ingen sprit !!!) men har inte motiveringen att "nu jäklar!!!" liksom.
Har inbillat mej att om jag får "utlopp" för drickandet genom att dricka "socialt" , så klarar jag att hålla mej nykter övrig tid.
Fånigt va !!!??, det var ju detta dom var det första dom sa på AA, alkoholisten tror att han kan dricka normalt i framtiden...

Min hemmatråd är egentligen inte "min" utan jag har helt enkelt hakat på TP - tvåbarnspappan :) Nu börjar min resa heter tråden.

Nubaskemig, vilken är din hemmatråd? :) Och tack!

Vad duktig du är! :)

kram

...hus på landet, lite mark (kanske med jakträtt?) ett stall och häst och ponnies. Det jag önskat mig mest i hela världen sedan jag var en liten flicka. :) Du kanske befinner dig på bättre begagnad-hyllan istället för fyndhörnan. ;)

Hoppas ni kommer att trivas med oss, jag vet att jag stormtrivs här iallafall. :)

Idag är febern borta TACK O LOV! Kan ärligt säga att jag känt mig halvfull eller hög med denna sömnbrist och feber. Billig fylla iaf. ;) Nä skämt åsido, det är underbart att vara frisk igen - man värdesätter det inte alls förrän man blir sjuk!
Men det är väl så det är med allting här i livet? Vi värdesätter inget och tar allt för givet tills den dagen det är borta. Jag har lovat mig själv att jag ska börja vara mer tacksam för sakerna i mitt liv som faktiskt är bra - inte bara vara ledsen över allt som är fel.

Jag är tacksam för mina barn såklart. Och mitt jobb. Sådana saker är ju självklara! Men jag är också tacksam över att jag är friskt idag, nykter idag, glad idag, att jag slutade tidigare så jag hann tillaga middagen på MITT sätt (och inte ha samdums mysko kryddor som kardemumma, rosmarin och sånt chafs i), att många vänner och kolleger saknat mig och bemödat sig med att höra av sig och även hjälpa till med mina lektioner på jobbet, att .....ja jag VET att detta är fult :( ...jag är tacksam för att jag fyllt hela slaskhinken under vasken med sopor så när samdum ska slänga nåt kommer han att flippa och tvingas ta ut soporna :D Det gottar jag mig åt och har gjort i säkert en timmes tid nu....... fan det e nåt fel på mig.... haha

Jag är också så väldigt väldigt tacksam för er allihopa. :) Ha en underbar dag och helg allihopa, själv ska jag ta barnen och åka iväg så jag får lite andrum från mannen.

Hillbilly - eftersom Viktoria chansar på 4 så säger jag 5. ;)

KRAM
Sussie

31 dagar utan drogen. Fortfarande inget större intresse av att dricka eller supa. Mycket tankar kring vilka problem som är riktiga och stannar kvar, och vilka som berodde på alkoholen.

Men vill inte tänka så mycket på det, jobbar, gör min grej. Var på en dejt faktiskt också.

Någon sorts jobbfest ikväll, men känner ingen oro egentligen, tar bilen dit.

Läser här varje dag, allt som postas, jag tror det är det som gjort att jag ännu ogillar tanken på att kröka.

Tack Magnus.

Tyvärr har jag provat massor av aktiviteter, fyrhjuling,skytte,fiske,promenader mmm. alltid hittar jag på en ursäkt för att slippa dom eller så gör jag dom o firar att jag gjort dom..allt käns som en ond cirkel . Nu har ågren vuxit sig stark. tjejen tröttnade idag på alla lögner o lämnade mig..rädd att jag söker tröst hos mina ända vänner(ÖL).
vad gör man.detta är inget liv

Polaris

Hej Polaris. Du beskriver så tydligt och bra känslorna av skuld och av att inte klara det man vill som är så vanlig med alkohol. Det låter också som att du har goda anledningar att ändra på det här. Från din beskrivning hör jag att du jobbat med dig själv, ditt beslut och dina tankar. Du har även tagit hjälp av samtal med andra. Kanske kan det vara läge att prova någon helt annan strategi? (T ex skulle du kunna planlägga gott om aktiviteter så att du inte blir sittande hemma, använda antabus eller för att hindra felaktiga beslut i stunden, ta kontakt med någon annan professionell som jobbar på andra sätt än de tidigare, prova någon medicinering mot sug.) Du kan också fundera noga på vad som händer de 3-4 dagar i veckan som du inte dricker. Vad gör att du är nykter då? Kan du göra samma sak fler dagar kanske det kan vara en genväg till nya vanor.

/magnus

Det finns massor av sätt att lyckas med det här.