skrev Adde i Nu börjar min resa!

Mulletant ! Jag känner mig inte klokare än vad ni andra är utan mer som en vanlig alkis ! En nykter sådan.

Jag har läst boken för ett bra tag sedan när jag kände att jag behövde ha lite hjälp att utvecklas i min nykterhet. Jag tyckte den var bra. På Nämndemansgårdens hemsida, http://www.namndemansgarden-shop.se/ eller på http://www.mamut.net/scaa/shop/ finns massor av litteratur som behandlar vår sjukdom och även sådana som är riktade till anhöriga. Sen finns det mängder att läsa på nätet som tex http://www.fhi.se/Om-oss/Overgripande-mal-for-folkhalsa/11-Tobak-alkoho… , http://www.can.se/ som bla innehåller drugsmart och drogportalen, http://www.iogt.se/ mfl mfl.

Jag föredrar vatten, bubbelvatten och naturell helst, till maten. I vissa fall väljer jag alkoholfri cider tex ICA's "Dryck av ciderkaraktär" som jag faktiskt ringt och kollat om den är garanterat alkoholfri eller Coca-Cola framförallt om det är varmt ute och drycken iskall !

Och jag håller absolut med om att det är ingen konst att sluta dricka, det har jag gjort mängder med gånger tidigare. Det är när beslutet och önskan om att vara nykter som jobbet börjar. Det ÄR ett heltidsjobb att vara nykter i början, det fungerar INTE att dela uppmärksamheten med något annat som andra relationer, fotboll eller nöjen. Jag var tvungen att göra en total förändring av mitt liv, att ändra alla mina vanor och mitt sätt att vara. Och det är väldigt viktigt att vara ödmjuk för min situation, att inte ta min nykterhet för given. Jag kommer alltid att vara en alkoholist och jag kommer alltid att ha precis lika långt till alkoholen som en nynykter dvs en armlängd bort. Min nykterhet är en färskvara som jag alltid måste vårda och sköta om och det gör jag genom att påminna mig genom att läsa era berättelser här och gå på AA.

Jag är tacksam för att forumet och att alla ni som skriver här finns i mitt liv, ni hjälper mig till ett bra, nyktert, liv.

Tack !


skrev Tvåbarnspappan i Nu börjar min resa!

Sims. Det var ju inte så jag menade så klart!


skrev mulletant i Nu börjar min resa!

.... jag läste en bok om återfallsprevention, Vid sunda vätskor, verkade bra. Där stod att det är ingen konst för en alkoholist att sluta supa, det har han/hon gjort många gånger. Konsten är att hålla sig nykter. Känner du till boken? Vad tycker du? Ha du andra goda råd att ge? Vad dricker man i stället för vin till en god köttbit?
Välkomna tillbaka till nykterheten ni som snavat. Det går!


skrev Gäst i Nu börjar min resa!

Dessutom har jag inte klarat att vara nykter, jag är ett fyllo nu.

Återkommer när jag blivit normal igen.

/Sims


skrev Gäst i Nu börjar min resa!

!! Vad menar du? Jag menade inte att jag sökte relation till dig. Jag har min underbara man och hos honom vill jag stanna. Jag menade att du skulle kunna få en underbar kvinna om du bara vågade. Sorry om jag skämtade över gränsen, det var inte min mening...

Vet ju egentligen ingenting om dig så jag ska sluta säga någonting om nåt.

Kram o lycka till! / Sims


skrev Tvåbarnspappan i Nu börjar min resa!

Tack :). Du kan väl skicka hit några ;). Hoppas du har rätt att det är nu livet börjar, för det känns verkligen som om det är dags för ett nytt liv. Känner att det inte räcker att hålla mig nykter för min skull, utan oxå för att jag ska kunna få ett bra liv ihop med någon jag älskar och som älskar mig.
Sorry, jag har visst förvandlat den här sidan till en relationssida! Ska försöka hålla mig till ämnet.

Kram TP


skrev Gäst i Nu börjar min resa!

Hej Sussie. vart är du? Jag har fått ett så starkt band till er på denna tråd och nu är jag så orolig för dig, Sussie. Var är du? Såg att du var inloggad. Jag vet att du klarar detta! Ditt snedsteg är ingen fara: snälla inse det! Du fixar det, bara du inte ger dig själv skuldkänslor. Snälla underbara människa:: förstå detta!

Många kramar: Sims


skrev Gäst i Nu börjar min resa!

Uuuuuuh! Hade du skrivit adressen hade jag satt mig i bilen och kört direkt! Jag lovar! Japp, nu kör vi igång med nya tag, eller hur? Herregud, 39 år? Du är ju bara barnet, pojk! Inte är livet slut än, det har bara börjat. Ok, vi ligger i samma ålder, så - hm..vad säger du..? Nej, jag bara skojar, fast det där om att vilja krama och ta hand om dig var inte skoj. Jag tror att om du vågade satsa lite skulle du kunna hitta världens gulligaste kvinna. Som sagt, vi är många kvinnor som bara lääängtar efter att få ta hand om gulliga män som du :-)

Vad väntar du på? Kram/sims


skrev Gäst i Nu börjar min resa!

Sinnesro: jag beundrar din styrka! Själv vägrar jag att gå till läkare, jag vill inte veta sanningen om hur min kropp mår. Om jag tycker att jag mår bra fysiskt, så gör jag det, men prover kan säkert visa det motsatta, jag törs inte veta.

Att gå på en fest bland vindrickande tjejer och vara nykter är också strongt gjort. Jag tror du har alla chanser att klara dig ur det här. Var inte bekymrad om vad läkarens tester säger; mår du bra fysiskt är det nog ingen fara. Eller: vad du inte vet, det har du inte ont av, eller hur? Det som komma skall, gör det ändå den dagen det är dags...

Många kramar och beundran från Sims


skrev Tvåbarnspappan i Nu börjar min resa!

Tack Sims!! Lät så lockande att jag nästan skrev min adress här :). Skönt att ni finns mina vänner. Jag ska klättra uppåt igen, tänker inte ge upp! Längtar så enormt efter att få leva ett nyktert och kärleksfullt liv. Jag är faktiskt värd att få träffa någon med hjärta i kroppen denna gången! Livet är väl kanske inte slut vid 39 trots allt.

Kram på er alla TP


skrev Gäst i Nu börjar min resa!

Det känns bra. Jag är bara rädd att känslan ska försvinna och att jag faller dit igen. Allt jag vill är att må bra och det gör jag inte näs jag dricker...men visst sug finns förtfarande där. men men jag är STOLT över mig själv och jag blir väldigt inspirerad av att läsa om er andra...

Vad tråkigt att höra att du är nedstämd. Varför??

Jag var på en läkarundersökning, berättade om mitt alkoholintag och att jag är orolig för kroppsliga men. Läkaren sa att det psykiska kommer först i ett missbruk. Det visste ni säkert. Ofokuserad, stressad, nedstämd, påverkar relationer negativt, ekonomiskt och så vidare. Allt stämde in på mig. Det känns enkelt. DRICK INTE!

men varför är det så svårt? Om man väger alla de negativa delarna mot de positiva som man faktiskt får ut utav att inte dricka och ändå väljer man fel...

Idag ska jag INTE dricka. Idag har jag sinnesro! Hoppas på att resultatet från läkaren är bra!

Kram


skrev Gäst i Nu börjar min resa!

TP: jag önskar jag kunde vara hos dig, då skulle jag krama om dig och ta hand om dig. Jag skulle se till att du fick vara liten och ledsen..Önskar verkligen det. Du utstrålar sån värme, förnuft och allt, så varför, varför kan du inte våga släppa in någon i ditt liv? Vem skulle vilja dig illa? Alla kvinnor är inte ute efter att såra sina män..

Tänker på er alla!/ kram sims


skrev DryMartini i Nu börjar min resa!

Kom ihåg Nubaskemig och TP (och om det var någon mer jag missade) att kampen är inte över för att ni druckit några whisky, öl eller annat. Det är som de djupa svackorna i börskurvorna då och då. Jämför man index under lång tid ter sig de djupa svackorna endast som svaga hack i en uppåtgående kurva. Tänk på alla de dagar som ni faktiskt varit nyktra den senaste tiden. De är betydligt många fler än de dagar som ni druckit. Ta till er att ni uppenbarligen kan låta bli om ni bestämmer er för det. En svacka får inte hindra den långsiktiga kampen, eller hur?

Jag håller tummarna för er, vänner. Kämpa på!

Mr. Dry


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

vad ska man säga...?
Jag säger det till dig som jag skulle behöva höra själv...
Ibland känns jag som min egna mentor, jag skriver till dig, men jag slukar informationen också...
Vill ha det på pränt, så att jag kan återkomma till mina tankar...

Brukar tänka, varför mår jag inte bra?
Vad gör jag för fel?
Och så analyserar jag mitt tillstånd, som om jag var någon "utifrån", jag KBT'ar mig själv...

Har bara hittils upptäckt att man lägger alldeles för mycket krut...på fel saker...
Irriterar sig på en massa prylar som är "fel"...
När jag borde koncentrera mig på det som gör mig gott...

I mitt försvar ingår också att peta bort alla energiutsugare (lite som Ove i programmet Solsidan..), det kryllar av dem,
och jag har tidigare låtit dem hållas, men nu ska de hållas på ett betydligt större avstånd, låångt bort!

Den här måndagen har varit halvbra, jag har lyckats hålla ryggen fri rätt så hyggligt, men också lagt ut en krok...
En kollega frågade om den var en "jävla Måndag idag"?
Och jag svarade att de kunde ju vara bättre utan de dära "f*ttiga" måndagsmöten också...
Så nu ska vi se om det tar snurr (dvs förflyttar sig till chefen..)
Det finns tre par öron som hörde det, och det var de tre allra värsta paren också, så det ska bli spännande också..!
(ordet är "f*ttiga", och då vet jag att det har substans...)

Ja jag är väl lite stöddig också, men jag älskar att avslöja läckorna inom firman...
Min kollega nr 2 fick tillbaka i ansiktet vad han hade sagt i förtroende till en annan kollega, nu håller han på att fiska till vilken han sade det till..

Som sagt detta är fel saker att lägga min energi på, men
jag vill veta vilka som är mina vänner, verkliga vänner..

å så är det lite spännande också...

Lycka till med DIN månad Helene, låt ingen ta den ifrån dig...

/Berra


skrev Tvåbarnspappan i Nu börjar min resa!

Sinnesro: Vill bara säga grattis till dig! Tycker det var jättestarkt av dig att klara av att gå på fest och att låta bli vinet. Trots att jag själv är väldigt neråt just nu så glädjs jag enormt att läsa att det går bra för er andra!


skrev Tvåbarnspappan i Nu börjar min resa!

Sims: det som hände var att tristessen slog till med full kraft. Tyckte jävligt synd om mig själv och gick ut och festade på krogen. Vilket i sig resulterade i en enorm ångerst efteråt. Saken är den att jag har absolut inte några problem att träffa någon, problemet är ju att jag inte vågar släppa in någon i mitt liv. Så det är ju tyvärr jag som förstör för mig själv genom att vara skiträdd. Vill dela mitt liv med någon, men släpper inte in någon.... hur smart är det?!

Jag vill kämpa vidare, men orkar inte ta det beslutet idag. Vet inte vart mitt liv är på väg, är så rädd att livet inte blir bättre än såhär. Är så trött på att hela tiden behöva kämpa för att ha en bra tillvaro.
Just nu önskar jag bara att någon kunde hålla om mig, är trött på att alltid behöva vara den starka trygga pappan som tröstar och stöttar. Menar inte att jag inte vill finnas där för mina barn, men jag skulle behöva få vara den som blir tröstad någon gång.
Är så själsligt trött just nu, vill ju få känna mig lycklig så att jag inte behöver döva sorgen med sprit.

Förlåt alla för att jag är så negativ just nu, är bara så less!

TP


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Tack min vän.

Du har än en gång hjälpt mig i mina trassliga tankar och omständigheter. Fattar inte hur du gör med hjälper mig gör du varenda gång!!

Håller på att packa nu. Kändes mycker roligare för en månad sedan när jag skulle till Egypten. Tur man inte är där nu i alla fall. Ja det har problem i mitt ex familj. Ett stort problem. De är spelmissbrukare på nätet. Fråga mig inte hur jag vet, jag bara gör det. Och det är inte inbillning utan finns på papper, men jag kan inte säga hur jag vet det. Och det är ju ett missbruk som vilket annat som helst. Påverkar hela familjesituationen. Men inte mina problem nu.

Min BP (har du hört det förut) min beroende person som jag har inneboende hos mig...hehe. tycker just nu att allt är väldigt löjligt att jag ska åka iväg på behandling. Det enda problemet jag har är ju män som gillar att bjuda mig på alkohol...Håller jag mig bara från dem så löser sig allting av sig självt. fniss....Ja jag ser ju hur sjukt det är när jag skriver det. Jag tänker att om två veckor kommer de att ringa in arbetsgivare och undra varför de skickat mig dit?? Jag har ju inga problem. hahaha.Det är sant, jag tänker så. Det jag har problem med är relationer och stress och no more....Och då använder jag alkohol som en ventil och det är ju faktiskt sant att jag gör det.
Så om jag får hjälp med det så är mina alkoholproblem över....Har du hört något så jävla dumt? Men så tänker jag nu och jag gissar väl att det finns en sanning i det hela men att jag blivit beroende av alkoholen just på grund av dessa saker och att jag inte kan dricka mer. Och då börjar min BP (jävla roligt uttryck tycker jag) att tänka att det kan ju vara rätt skönt att vara utan alkohol i ett år. Sen kan man ju börja dricka normalt igen...

Alltså jag fattar inte varför jag tänker så här?? Jag har inte druckit på snart fjorton dagar och då är jag redan frisk och känner att det är gäller ju inte mig, va fan, Berra är det sjukt eller?? Min BP (haha) har fått för sig att det är mina ungar som satt igång det hela med behandling och sånt. Och mitt ex som är nynykter ringde till mitt jobb bara för att han är svartsjuk på den mannen jag var med när han hämtade mig och vill göra allt för att sabba mellan oss. Gud i himlen....Han tror att vi ska bli nyktra båda två och hitta tillbaka till varandra. Så blir det inte...

Vet inte om jag kommer kunna skriva något mer på nån månad eller så, men kanske en stund i kväll.

Ha det gott Berra och hoppas din måndag varit bättre än de brukar vara.

Kramisar
Helene


skrev Gäst i Nu börjar min resa!

Nej, inte du också..Det är dags att vi tar tag i det där beslutet vi hade får någon månad sen. Vad hände? På något sätt måste vi hitta den känslan av kämparglöd igen. Vi får inte gå tillbaka till den där skiten igen. Jag vet, det är så svårt när livet inte vill gå den väg man själv vill och det där tunga kommer över en: en känsla av hopplöshet och tankar om att saker aldrig kommer att lösa sig. Fast vi vet att det bara blir värre när vi dricker, så gör vi det ändå. Det är ju den där djävulen som sitter i huvudet som lurar oss! Den som får oss att tänka: fan jag orkar inte kämpa mer och vips! Då kommer han fram och kapar våra hjärnor!

Vi börjar om från början nu, eller hur? Vi letar upp den där kämparviljan som sprang och gömde sig, den finns någonstans, det vet jag. Någon gång kommer det att vända för oss också och din kommande tjej vill ha en nykter TP.

Kramar från Sims <3


skrev Gäst i Nu börjar min resa!

Nubaskemig - du har varit jätteduktig! Du har ju till och med slutat snusa och börjat träna. Du råkade bara ut för ett litet snedsteg och det gör vi alla någon gång. Huvudsaken är att du fortsätter som förut, med samma stenhårda vilja. Du klarar det! Har du beställt någon tid hos en familjerådgivare? Det är så viktigt att man har stöd från den man lever med och om din man inte förstår hur du kämpar, så är det dags att han vaknar nu. Det är ju nu, eller aldrig han ska finnas vid din sida! Vad ska vi annars leva med varandra för?

Tusen kramar från Sims!


skrev Tvåbarnspappan i Nu börjar min resa!

Hej Mulletant. Det är inte så bra här tyvärr. Jag föll hårt i helgen och drack igen. Känner mig så genomledsen och besviken på mig själv. Vad gör jag av mitt liv?! Sover bort hela helgerna och slänger bort mina pengar på skit! Orkar inte ha det såhär mer!!!!
Ensamheten är så tung just nu, behöver någon att luta mig emot ibland!

Kram från ledsen TP


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

I ett sådant där läge, så skulle jag ha valt att helt enkelt låta henne få det ur sig, eftersom hon har svårt att kontrollera sina känslor...
Och du skulle inför dig själv tänkt medan du tittade på hennes arga läppar ..." vilken bitter kvinna!, det är ju nästan synd om henne.."

När någon går i attackställning så kan man vara i två lägen, undergiven och vara tyst, eller delaktig och käfta emot...
Jo jag vet, det kränker en att inte vilja försvara sig, men om det inte blir en debatt så är det ju hon som utmärker sig, hon som tappar ansiktet...
Men medans du är tyst så tänker du inför dig själv lugnt och sansat..."vilken liten kvinna hon visar sig vara"...
Att våga tänka stort i trångmål är faktiskt ganska så häftigt, och att du visar att jag tänker inte flyga i luften, inte nu i all fall...
Att behålla lugnet när någon annan tappar fattningen behövs, annars blir det lätt kaos...

Jag kan tänka mig att X'et ditt bara stog där passiv och lät henne hållas, han ville inte ta parti för någon av er, och hans nya kände sig nog väldigt övergiven.
Och bara där får man extra-poäng i sin explosivitet...
Sedan kanske han kände att han var tvungen att ge sig in i debatten, men om du nu är "död" för honom, ja då måste han ju ta vårdnaden om sin unge.

Men nog om grälet nu, hur kändes det?,... tappade du alla dina "återhämtningspoäng", ville du ge upp allt och bara åka till systemet om de hade öppet?
Du gjorde det inte, du såg inte möjligheten, alltså nya "poäng" för dig Surran, du verkar vara ganska så beslutsam just nu...
Låt inte alla omständigheter få dig på fall nu, du har ett mål just nu, och inget ...absolut inget ska hindra dig från din målgång...
Sätt det som prio ett, och sedan kan det finnas ett tjog av bitterf*ttor runtomkring dig, du ska gå i hamn med detta..OK?

Sedan för att att komma till fakta runt utskällning, fanns det någon substans i detta, stämmer det...
Eller hade hon missuppfattat dialogen med soc?, eller hade hon förvrängt den till sin fördel...
Tänk så här, stämmer det hon sa?, inte?, ja då behöver du inte ikläda dig rollen som offer, det är ju hon som tänker fel..
Hon är problemägaren, inte du...

Sedan tycker jag att barn i övre tonåren visst kan delges familjeolägenheter, så länge man avlastar deras skuldkänsla att det inte är deras fel...
Det bekommer ju dom i allra högsta grad, och att de inte behöver ta ställning till vilken förälder de gillar mest, de kan de ha för sig själva anser jag.
De är små vuxna, och kan behöva kontronteras lite av de vuxnas bekymmer.., kanske kan de komma på en bra lösning...
Och att de inte vet om någon vuxen krökar, det tror jag absolut att de vet, men de väljer att skydda "sin flock", alla gånger..

Så traggla inte runt i dina "externa" problem, utan fokusera på dig själv...
Du kan inte bära all världens problem, om du inte står på fast mark först, en sak i taget, såsom en dag i taget..

Du har en styrka inom dig, lägg inte den på fel saker...

Berra


skrev Segaletta2010 i Div åsikter eller...?

Tack for ditt inlagg Adde! Det var precis det jag behovde lasa i dag!

Segaletta.


skrev mulletant i Nu börjar min resa!

.... allt väl? Saknar dej här på Forumet!


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Berra min vän.

Hände något hemskt idag. som bara inte går att tackla. Jag gjorde det enda jag kunde. Jag var passiv. Jag skulle lämna av min son hos sin pappa. På tisdag ska jag iväg på behandling i en månad så det kändes ju lite jobbigt men vi hade kommit överens om tider jag skulle ringa o lite ditten o datten. Kändes väl i alla fall ok när jag skulle släppa av grabbben.
Vad händer??
Jo mitt ex nya tjej kommer ut knackar på rutan eller öppnar dörren (kommer inte ihåg faktiskt). Ställer sig på gatan och skriker att jag har snackat skit om henne, kallat henne hora och att jag var den sämsta mamman i världen och att mina barn skulle vara tvungna att gå hos psykolog i flera år för att kunna hantera att de har mig som mamma. Sen ville hon att jag skulle komma in och diskutera saken. Alltså jag trodde hon skulle slå ihjäl mig. Och där står min son och hör och ser allting.....Mitt ex stod 3 meter bakom och när hon skrikit klart sa hon att han också hade några saker att säga till mig. Han kommer fram till mig och säger att han inte längre har någon mamma till sina barn och att han aldrig mer vill ha kontakt med mig. Jag är död för honom. Sonen står fortfarande och lyssnar.
Jag vet att jag gjort fel som lämnat ungarna och inte kommit hem på flera dagar för att jag inte kunnat. Jag har varit för full och jag vill inte vara full inför barnen. Det har jag gjort tre gånger på de senaste 3 månaderna. Det är ju för jävligt men var verkligen min son tvungen att höra detta??
Jag bara satt och tog emot. Sen åkte jag ut i skogen och rökte två cigg och blev så där äckligt apatiskt. Så där så det känns att allting kvittar. Och på tisdag ska jag iväg till skåne.

Jag har inte kallat henne för hora. Och visst jag har sagt till soc att det bästa för sonen är att han får bo hos sin pappa eftersom han har sina kompisar i den hålan och även tränar där. Och jag sa att jag tyckte soc kunde ringa henne och försöka få henne att inse det också.
Och vad gör människan? Jo hon flyttar ifrån honom. Om min grabb ska bo hos sin pappa på heltid så drar hon.
Så du kan ju tänka dig hur det får alla att må....Jag lider så med min son och det hade inte hänt om jag inte flyttat till en annnan stad. DÅ hade min 16 åriga tjej fått pendla istället. Nu bor hon hos mig på heltid.

Jag bara säger vilken härlig underbar eftermiddag jag hade. Men jag är glad att jag inte slog ihjäl henne för det var faktiskt nära att jag bara fick en blackout.

Tack för att du läst min hemska text. I morgon har jag varit nykter i 13 dagar. Tur att jag var så stabil som jag var i alla fall. Men när jag åker på behandlingen kommmer jag att balla ur, tänker inte hålla innne med alla mina tårar längre. Kämpar hela tiden för att inte visa barnen hur ledsen jag är.

Kram
Surran