Senaste kommentarerna i forumet

så är det inte för mig !

Jag går inte på tå och är rädd för allt !

Nykterheten är en livsstil numera och jag är inte mer försiktig än en som har astma eller allergi och måste undvika vissa saker för att undgå att sjukdomen slår tillbaka.Jag har lärt mig vilka olika produkter det finns som kan innehålla alkohol eller annat som jag är korsberoende av ute i vardagen. Det är inte så svårt eller krångligt men det tar ju en liten tid innan jag lärde mig allt (eller åtminstone det mesta !)

Livet är bra mycket skönare idag än under min aktiva tid så du har mycket att se fram emot :-))

Men hur i all världen gör man för att bryta detta mönster, har själv alkoholmissbruk i släkten. Men nu börjar man ju tycka att man är en riktigt konstig typ först slutade man röka, sen fick man inte äta kolhydrater och inget socker, nu försöker man bryta med alkoholen man känns ju inte riktigt som typen som man vill bjuda på middag.

Jag tror jag skall göra som Annelie denna gången och gå till botten och försöka hitta en kbt som jag kan prata med. Det är bara det att jag har lite svårt för dessa människor som lägger huvudet på sne och nickar förstående, träffade många genom mitt förra jobb. Men det finns väl olika och jag kanske har lärt mig att visa mig svag snart.//Kalla

inget som helst "måstekrav" att gå på möten !!

Nuförtiden är inte heller jag speciellt frekvent med mitt mötesgående men när jag saknar kontakten med gamla alkisvänner och vill träffa nya som ger mig nya intryck så knallar jag till min grupp ! För mig är det viktigt att hålla mig uppdaterad och hålla min nyfikenhet kvar på hur det är att vara nykter. Jag har flera olika vägar att göra det på men jag vill inte missa chansen att bli välkomnad och omkramad av vänner inom gemenskapen. AA har ingen som helst ensamrätt på "måbra"funktionen men det är billigt, finns överallt och jag vet att jag alltid kan få hjälp där om alkospöket krånglar.

En sak som jag lärt mig genom åren är att det finns en gemensam nämnare hos aafolk som tar återfall och det är att de slutat att ha kontakt med aa eller med andra som har samma bakgrund. Det är en ruggig precision i hur livet ter sig efter ett tag när man slutar att påminna sig. Jag känner en (1 st) människa som slutat och hållit sig nykter men han är arbetsnarkoman istället. Han har inte tid för familj eller bekanta utan bara för sitt jobb.

Regeln att inte avbryta när andra talar är väl enkel att förstå ? Tänk om alla gjorde så i samhället :-)) Att prata om MIG själv är ju förutsättningen för MITT tillfrisknande, JAG måste ju fokusera på MITT liv, ingen annans. Hela grejen är ju att JAG måste förstå MIG själv och få lasta av MITT bagage som JAG samlat på MIG i MITT drickande. JAG var ju tvungen att fokusera på MIG själv från första början, JAG var tvungen att bli värsta egoisten. Allt annat än MIN nykyerhet var oviktigt det första året, JAG hade tillräckligt att göra med allt som hände inuti MIG själv.

Ja att vara egocentrisk i början och även i mitt fortsatta liv (med nyanser numera förståss :-) )är ju en viktig väg. Om det har påståtts nånting annat i din grupp Stigsdotter så vågar jag påstå att det skett ett missförstånd nånstans. Och många gånger är det så att det viktigaste mötet är det som sker före eller efter det "riktiga" mötet för då kan man få den dialogen man så ofta behöver. Och du !! AA kan ALDRIG göra dig nykter !! Det beslutet kan bara du fatta och en väldigt bra hjälp på den vägen är just att berätta om hur du känner just nu och att du lyssnar på "Di Gamle" som gått före dig. Visst, det finns de som varit med många år och som har fastnat i sina gamla fotspår och tjatar om samma gamla djävla historia dag efter dag men det ger ju också ett gyllene tillfälle att öva tålamod och lära sig att förstå att de kanske behöver just det för att hålla sig nykter. Personligen blir jag imponerad över de som varit nyktra i kanske 30-40 år och som fortfarande vill och orkar dela med sig av sin kunskap till mig. Dessa underbara människor är lika viktiga för mig som de som kommer helt nya och påminner mig om hur det en gång var.

I början av min nykterhet åkte vi till Gotlandskonventet http://www.gotlandskonventet.se/ och jag lovar att där var jag stum av häpnad över kraften i gemenskapen. Helt omtumlade åkte hustrun och jag hem efter några dagar på ön med alla nya intryck som vi fick. Vi fick så mycket intryckt i huvudet att vi var tysta flera dagar hemma för det tog sån tid att sortera allt. Men nytta gjorde det :-)
Jag funderar skarpt över att åka dit i år för att få en ny kick, känns som jag behöver det nu, det här året har varit tungt.

Ha en bra nykter söndag :-)

att forskarna fortfarande håller med om följande som jag en gång lärt mig :
Ca 60 % av oss beroende har beroendet som en genetisk defekt och resterande har det som följd av, kanske, miljö men i vilket fall skaffat det sig själva.

Och det är alltså beroende det gäller dvs de symptom som kommer ut från beroendesjukdomen : Alkohol, matmissbruk, spel, sex, arbete, narkotika, tablett mfl kul grejer !

En forskning som till viss del motarbetats från livsmedelsindustrin är sockerberoende men nu börjar det hända saker även där. Ett känt faktum för oss alkisar är ju att vi är storkonsumenter av godis ! I alla dess former ! Nu finns det forskning som tyder, alltså än så länge "bara" tyder på, att sockerberoendet är alla olika sorters beroendes stolta anfader. Redan i babyåldern börjar ju vi matas med div högsockrade produkter som förmodas lägga grunden för vårt vidare beroendeliv och har vi då den genetiska förutsättningen så är det ju kört tidigt i livet. Och för de allra flesta alkisar så är ju den absolut första känslan när man tar sin jungfruklunk i livet att : Ahhh, här hör jag hemma !!

Rent vetenskapligt är det belagt sen länge att har man genetiken OCH miljön med sig så är man garanterad en karriär inom beroendet. Jag trodde själv att jag hade fixat mitt supande helt på egen hand tills jag för inte så länge sedan fick bekräftat att alkoholismen finns i släkten. Det kändes faktiskt lite skönt för det avlastade mig lite skuld för vad jag ställt till med genom åren.

Ett annat beroende som aktivt motarbetas från framförallt läkarkåren är tablettberoendet : Skriv ut ett piller så är patienten nöjd. Där finns lite att göra.

Allt det här finns numera ute på nätet så för den vetgirige är det bara att leta :-))

morgonen och förmiddagen. Är på väg ut nu, tänker ha en dag i den vildvuxna trädgården, krafsa fram det som ska finnas och rensa ogräs. Talat med Mm om sånt jag funderar på. Vid några tillfällen den senaste månaden har det har varit ganska djupa dippar men det har varit kortvarigt. Viktigt för mig är att möta det som är svårt, att dela - jag vet också hur svårt det är för den som härbärgerar det som skaver. När jag ögnar bakåt i min tråd, lite snabbt bara, möter jag allt som är gott - så bra det är att ha den här platsen för mina egna reflektioner. Här finns ogräset i vårt liv men också blommorna, träden och växtkraften.
Nu blev forumet en trädgård också, en växtplats:) Där är Dompas fågelholkar i träden med blåmesar, flugsnappare och nån stare kanske - de gör sig fint ... Jag ser det framför mig alltihop och gör som Ronja - skrattar bara för att det finns:) / mt

att vissa människor har lättare för att börja missbruka än andra. Kanske något genetiskt? Men jag tror (obs. tror, har väldigt lite kött på benen här) att det räcker med ett missbruk för att döva känslorna man inte orkar konfronteras med. Jag var tidigare bulimist, då kände jag inget behov av att dricka. Nu när jag slutat dricka har jag blivit väldigt sugen på onyttig mat igen. "Alla kalorier jag sparar in på alkoholen måste väl berättiga mig till att äta upp hela ostbågspåsen". Ja ja, hellre tjock än full.

Så väl jag känner igen mig på att vara folkskygg, att gå in i sin trygghetsbubbla, att vara ensam med vännen A. Men jag sätter stor tilltro till att när jag tillfrisknat så kommer det bli lättare och lättare att börja umgås med folk igen, kanske med hjälp av KBT som jag verkligen bestämt mig för att testa nu. Jag läser alla inlägg från de som varit nyktra länge och de inger mig så mycket hopp.

Ha en riktigt härlig tur i skogen. Stanna upp ett tag, vänd upp ansiktet mot himlen och bara andas in allt härligt klorofyll. Det är så mäktigt!

Kramar!

Bra kämpat Annelie! Nu tar vi ett steg till//Kramar Kalla

Stämmer talesättet, läste någonstans att det är tvärtom.Om man missbrukar något så ÖKAR chansen att också fastna i ytterligare missbruk. Man vänjer kroppen att missbruka.Vad tror ni?

Skall pröva AA mail, Stigsdotter men måste säga att jag inte riktigt fattar hur det funkar men jag lär väl mig under tiden.

Denna veckan skall jag börja på en kurs, men självförtroendet är inte riktigt på topp. Har faktiskt blivit lite folkskygg av mitt missbruk, vill in i min trygghetsbubbla igen. Tror att mycket av tjatet från mp kommer av stressen av att jag skall träffa massa nya människor.

Men nu blir det en runda i skogen, börjar kännas rätt bra att springa och jag känner mig lugnare efteråt och hunden blir ju glad. Det har bara mannen som tycker jag flänger runt, men jag tror inte han gillar mitt nya jag.
Så ett steg till//Kramar Kalla

Utan er hade jag inte klarat mig igenom gårdagskvällen. Nu mår jag okej, inget känslolavemang (ha ha) och strax ska jag iväg och träffa ett gäng tjejer. De är ganska nya bekantskaper för mig, vi träffas genom ett gemensamt intresse och med dem kan jag slappna av och vara mig själv. Det är ju vårt intresse som fört oss samman så jag behöver inte vara rädd för att bli ratad, känns bra.

Berra, så bra du skriver. Nu ska jag verkligen söka upp en KBTare. Ska ringa direkt i morgon.

Vinelina, idag ska du vara nykter hela dagen, och natten, 24 timmar. Jag tror på dig och vet att du klarar det. Att vara din inspiration, det känns stort och mäktigt. Sätter extra press på mig att inte falla igen och det tackar jag dig för!

Ha en underbar dag alla kämpar!

Först steget är alltid svårast , så nu har du tagit ett jätte steg//Kram Kalla

Att göra saker man mår bra av är också en viktig sak i nykterheten. Bryta tristessen. Mår du bra av att träna så gör det.
Och alla är vi olika. Jag går inte på AA regelbundet, men är ändå nykter. Skulle jag börja vackla får jag kanske ta upp det där med besöken. Men nu mår jag bäst av att inte känna stress över att jag borde gå.

Tar nu ett djupt andetag. Läste och fick inspiration av dej, Berra. Det var just det, vardagen, som en gång fick mig att börja på detta vis. Samma, samma varje dag. Alkoholen gjorde det till lördag hela veckan lång. Börjar dag 1 med att åka och handla för det kommer jag inte vara kapabel till i eftermiddag. Mitt förhoppning är att flåsa dej, Annelie 60, i nacken och lägga dag till dag.

Du har helt rätt med dina inlägg om KBT'aren..

Att gå till en "tredje person" som inte känner mig var en helt ny upplevelse...
Att någon man inte har en relation till talar om för mig....att nu tänker du nog lite fel Berra,
Det var en konstigt och mycket nyttigt upplevelse...

Jag visste ju innerst inne att jag tänkte "fel" i mitt huvud, men jag rådde inte på mina egna tankar,
Det blev en liksom låst situation, som jag inte själv kunde komma ur...
Jag behövde en tredje man som berättade för mig att detta var inte normala tankar.

Den första KBT'aren hade en lyssnande och förlåtande roll, den andre en mer kravställande och bestämd form.
Jag kan inte säga idag vem som betydde mest, båda fyllde två tomrum hos mig...
När jag tycker synd om mig själv och behöver ha medhåll, då tänker jag på den första...
När jag bli förbannad på mitt daltande med mig själv så tänker jag mer barbariskt och forcerande som nummer två var...

Idag har jag lärt känna mig själv på ett helt annat sätt,och jag har lärt mig hur mina tankegångar brukar gå..
Jag kan analysera och prognostisera mina framtida tankar mycket tidigare, och mota Olle i grind innan de börjar bryta ner mig...

Det kan låta lite smått fantastiskt, men det är ganska enkla verktyg man har fått när något har berättat hur man ser ut utifrån någon annans perspektiv.
Börjar tankarna mala inom mig och gå i cykler, så vet jag ur ett historiskt håll att de där tankarna leder ingen konstruktiv väg...
Ge upp och börja nysta i någon ny tråd istället, ingenting behöver vara på ett visst sätt bara för att så har det varit tidigare...

Att vara nyfiken på livet och se vad som finns bakom nästa krök har ökat min livsglädje, att våga lite mer och utmana den trista grå vardagen.
Om jag kliver av bussen en hållplats före eller efter min vanliga hållplats så kommer jag kanske att se eller uppleva något nytt,
Och oavsett vad det är, så kommer jag att se det som en omvändning av gängse rutiner, och...
Förändring är bra, att hålla kvar i rutiner bara för att det är en invand trygghet, det är inget som är utvecklande...
Jag håller koll på min historia, och väljer bara att återuppleva saker som jag tidigare minns som positiva, det andra väljer jag att förändra...

Min nykterhet blev ett av dessa beslut, ett av de första till och med, och det behöver jag inte längre tänka på som någon förlust,
Jag fick ju tillbaka en del av mitt forna rätt så värdefulla liv, det hade jag glömt bort i den återkommande berusningen,
Som väldigt lätt gömmer sådana väsentligheter i sitt dunkel av beronde...
Vad var det jag hade???
Jo ett liv vetja...och dessutom en större kontroll över det...

Så nu har jag full kontroll, istället för bara ...full...

/Berra

...den där jobbiga tjattrande rösten. Jag blir så trött!!! Jag har två små barn som tjatar tjatar tjatar och sen kommer den där inre rösten å ena sidan å andra sidan, fast tänk på att, om inte...blablabla. Det är nog det som skiljer oss från dem som inte har problem med alkoholen: de behöver inte ödsla tid på dessa inre monologer. DET STJÄL JU SÅ HIMLA MYCKET ENERGI!!!som jag skulle kunna lägga på någonting annat!

Nä, kicka ut den lilla strunten bara!

...av det där att behöva gå på möten. Där är så många som delar om att de "måste" gå på möten, verkligen behöver det och så vidare. De tackar och det är ju jättefint men.... Som du säger, en del rävar som varit nyktra i 20-30 år OCH FORTFARANDE BEHÖVER GÅ PÅ MÖTEN????!

Jisses. Det gör mig lite ledsen också. Vad har jag gjort mot mig själv? Jag som skulle behöva gå och träna ett par gånger i veckan för att må bra i rygg och inte tjocka till mig för mycket, men tycker att det är svårt att hinna med - skall jag då istället lägga tid på att springa på AA-möten bara för att hålla mig ifrån alkoholen? Dygnet har ju fortfarande bara 24 timmar! Jag gnölade lite om detta på mitt senaste möte och då var det någon som sa att om du slutar dricka så har du så mycket tid över så du hinner både gå på möten och träna... Ja, ja, nu ska jag i alla fall gå och lägga mig i bastun. dET ska bli skönt!

...den sponsorkvinnan jag hittat fann jag via nätet inte riktiga möten. Det finns AA-grupper online, kolla här: http://www.aa-mail.se/aamail.html
Själva onlinemötena verkar lite röriga, där är det nog bättre att försöka träffa människor på riktigt, men där finns många som gärna vill vara sponsorer till andra och man behöver inte bo nära varandra - det är tydligen en del i tillfrisknandet, att hjälpa andra. Jag är ju nybörjare så kan ju inte garantera att det funkar men om du bor på en ort som är "lite utanför" kan det vara värt att testa!

Alltså, KBT, som jag ser det är det mycket sunt förnuft. Åtminstone för mig som tänker ganska mycket. Jag VET att jag mår bättre av att göra sådant som jag tycker om - ringa vänner, vara kreativ, vara ute i naturen osv osv. Problemet är ju bara att jag INTE GÖR ALLT DET DÄR!!!

KBT verkar, enligt min erfarenhet i alla fall, vara väldigt hands-on: jag får höra sådant jag egentligen redan vet.

Sänder några extra kramar till Vinelina och önskar dig välkommen till oss. Vi är många som kämpar. Läs och skriv här i forumet, jag har funnit att det hjälper väldigt mycket!!! Du är värd ett bra liv.

.... har säkert något klokt att säga kring detta med AA. Han är fylld av värme och kloka tankar den mannen.

Jag går själv inte på AA regelbundet nu. Kanske borde jag vara bättre på det, men det är synd att det inte finns frukostmöten eller lunchmöten här i närheten. Det hade passat mig perfekt eftersom jag jobbar konstiga tider. Nåväl.
I början tyckte jag som du. Knepigt det där att man inte får avbryta. Sektliknande, egoistiskt.
Men jag funderade en del på det där och slutade ifrågasätta så mycket i mitt egna huvud under mötena. Jag försökte istället lyssna på vad dom faktiskt sa.
Dom var ju nyktra. Och vissa hade varit nyktra i 20-30 år. Ändå går dom troget på möten. På något sätt funkar det för dom och jag valde att bara lyssna och ta in.
Då smög sig sinnesron in i mig också och jag fick ut en hel del av vad dom sa dom gamla rävarna.

Det är helt otroligt vad mycket det betyder att få bekräftelser och stöd från er okända vänner! Helt fascinerande att det kan kännas så bra! Kanske säger det mer om mig än om er men ändå...whatever :-)

Jag sitter nu här med funderingar över AA. Har deltagit i ett antal möten i några grupper som passar mig tids- och geografimässigt. Trots att jag känner gemenskap och värme så ifrågasätter jag konceptet och undrar över hur man kan bli hjälpt av detta. Skall väl ändå erkänna att jag kanske inte kan identifiera mig med gruppens deltagare även om jag kan sympatisera med dem.

På något sätt känns det som att det här med att sluta dricka, det är något man måste ägna större delen av sin tid till. Stämmer det Adde? Du store man som har gått före mig! ;-) Jag som gillar att skriva på nätet har blivit medlem i AA-mejl och där fått kontakt med en kvinna på en ö utanför vårt lands kust. Hon verkar stabil och strukturerad och vill gärna vara min sponsor och jag sitter här och tänker "wow, vilket engagemang!" ....men funkar det verkligen? Antar att jag fortfarande har lite sådana sektvarningssignaler som klonkar i skallen.

Nå. Så här som jag har det nu kan jag ju inte fortsätta att ha det, så jag sätter mig med min läxa. Men, i alla fall, Adde, skulle vilja ha en liten rad från dig här som kan övertyga mig om att detta är rätt väg att gå!! Ska väl kanske tillägga att en stor del av min skepsis finns kvar TROTS ett antal möten. DÄRFÖR ATT det finns en regel om att man inte skall avbryta eller kommentera någons delning. Varken under eller efter mötet. Samtidigt finns där någon regel, tradition eller något steg som handlar om att man inte skall var självcentrerad. Jag upplever de AA-möten jag gått på som väldigt egocentriska! Folk delar och det är väl mysigt, jag kan ofta känna igen mig, men när folk kastar ut frågor, ber om hjälp! så förväntas jag inte agera? Jag har själv kastat ut frågor under mötet men bara bemötts med "tack". Nog så, men det hjälper mig inte vidare i mitt tänkande.

Jag vill så gärna att det här med AA skall vara en väg som passar mig för det verkar så otroligt sympatiskt på alla sätt och vis men jag kämpar med att köpa konceptet och hittils verkar det inte funka för mig. Hjälp!!

Tror att alla skulle behöva lite KBt, man behöver inte vara sjuk utan bara lära sig hantera livet lite bättre.
Nu kämpar vi lite till/kalla

att ni är med mig här. Hade världens gräl med äldsta grabben innan han gick, "nu blir du snart av med mig i ett halvår" sa han och jag trodde hjärtat skulle brista. Jo, vi har sms.at och förlåtit varandra, jag ljög om att jag hade feber, därför min grinighet.

KBT, jag har snuddat vid tanken flera gånger under åren men jag har aldrig velat erkänna att jag är så sjuk. Läste att man kan få behandling över nätet, jag ska kolla runt lite.

Vinelina, klart vi finns här för dig när du nu ska ta det stora steget. Du har allt att vinna, kom ihåg det. Skriv av dig alla känslor och fortsätt läsa, det är så viktigt och läkande.

Kram till er alla!

Känslorna gör väldiga pikar, både uppåt och nedåt. För mig var det som att kroppen och själen behövde träna sig i att känna efter åren av alkoholbedövning. Men dom lärde sig dom där känslorna. Det har lagt sig. Nu gör dom inte några stolleryck på samma sätt, utan fungerar som dom ska.

Har du provat på KBT? (kognitiv beteendeterapi) Det är en metod som går att använda på mycket. Tex alkoholberoende och självförtroende. Googla lite på det och se om det kan finnas någon bra terapeut i din närhet. Här som jag bor finns det en på vårdcentralen som är bra.

Jag sa till min man att det kändes som ett känslolavemang, jag tror ni vet vad jag menar :-) Vad spännande med en sponsor det är nog klokt att ha en sådan.Om jag bodde lite bättre till så skulle jag
uppsöka en grupp jag med. Och Annelie, gråt en stund när killarna gått, det skall ut!

Tack, snälla. Du har ingen aning om vad din kommentar betyder. Har varit inne och läst i säkert 3 år, men inte vågat ta steget... men nu är det så att jag har för mycket att förlora. Tårarna rinner nu. I morgon blir min första dag...men inte utan hjälp, så snälla finns där. Jag vill inte späda på din ledsenhet, men när jag tänker på mina barns reaktioner genom åren, så berör din historia så mycket. Glöm inte att du är min inspiration!! Jag blir kvar, det måste jag. Jag var nykter en hel dag för ett par veckor sedan. När jag skulle sova var jag klarvaken...fick panik med tanke på vad morgondagen krävde av mig, så när maken lagt sig smög jag upp och drack 3 glas, sov och sen var det igång igen.

Kan vara så skönt att vara - det är jag med ikväll! ska steka lite hamburgare till barnen strax och när de lagt sig skall jag ringa till en kvinna som erbjudit sig att vara min AA-sponsor. Jag vet inte riktigt vad det innebär ännu och hur det skall fungera men jag testar.

Jag tror att allt det där du känner nu är kroppens sätt att tala om att den upplever en förändring som den inte riktigt gillar. Vi människor är vanedjur, även om det kanske inte är beroende (vilket det i och för sig med största sannolikhet handlar om) så är det en vana som bryts. Jag upplever att jag känner lite på samma sätt när jag försöker avhålla mig från socker, känner igen alla de där beskrivningarna du nämner - irritation, speedad, lättretlig osv. Sen helt plötsligt blir man ledsen och gråtmild, eländig och nästan självmordsbenägen! (inte riktigt kanske men lite så tycka synd om sig: det är ingen idé, buähhhh!

Jag försöker hänga med dig ikväll också! Stor kram!

ni är min livlina! Nu är jag inte arg längre, bara ledsen. Av ingen anledning alls vill jag bara börja grina men jag måste behärska mig för grabbarna har inte hunnit gå än. Vi tar oss igenom det här och jag hoppas du är med också vinelina. Välkommen förresten!