Senaste kommentarerna i forumet

ni är min livlina! Nu är jag inte arg längre, bara ledsen. Av ingen anledning alls vill jag bara börja grina men jag måste behärska mig för grabbarna har inte hunnit gå än. Vi tar oss igenom det här och jag hoppas du är med också vinelina. Välkommen förresten!

Ny här. Följer dej Annelie. Du ger mig inspiration att kasta mig ut i livet. Du har ju kontakt med dina känslor nu. Själv är jag rädd för abstinensen, står så lite om det här. Vet inte hur jag ska ta mig igenom det. Du har kommit så långt. Jag beundrar dig, så stark du är!!

Läs Liljas förklaring till mp på min tråd, den är så bra. Sen läste jag om sorgearbete när man slutar med något beroeende och det spelar ju också roll. Men håll ut Annelie för det blir bättre, dricker man mycket så är ju kroppen i stress hela tiden och man dövar alla känslor. Så det är ju inte konstigt om man mår skit när man ändrar det, men det blir bättre hela tiden det lovar jag. Jag sitter och pluggar vid datorn hela kvällen så, skriv så mycket du vill så svarar jag. Vi tar oss igenom denna kvällen också//Kramar Kalla

Är det normalt att när man börjar avhålla sig från alkohol så blir man först orolig, spänd och speedad?

Är det normalt att man sen går in i en fas av irritation och lättretlighet?

Om det är så, betyder det att jag var långt mer beroende än jag vågat erkänna för mig själv?

Hur länge ska man behöva må så här innan det lugnar ner sig? När jag är som mest arg känner jag att f-n, lika bra att börja dricka igen och slippa plåga familjen och mig själv så här.

Ikväll är jag ensam till midnatt. HJÄLP MIG!

Vad kul att det går bra för dig, så flaxa fritt :-) Kram Kalla

Det var länge sen sist! Men jag är "kvar", TIO veckor nu! Jag är så glad över det! Härligt Kalla, att läsa din tråd. Du verkar så MÅLMEDVETEN och jag känner igen mej, förstås; STRESS är det jäkligaste att hantera, tycker jag. Man blir så väldigt sårbar.. Men efter att ha läst Allan Carr "Äntligen full kontroll" föll alla bitar på plats, äntligen trillade poletten ner och jag känner mej verkligen FRI! Jag VILL det här! Är glad och tacksam för det! Många styrkekramar till er alla från Skatan som flaxar fritt!!

Nu har min mp (missbrukarpersonlighet) som Lilja skriver om, stämplat ut för helgen. Tjattret i skallen har tystnat det gör den jäkeln så fort bolaget stänger, måste säga att mp är duktig på klockan.

Med en viss stolhet kan jag säga att jag klarade det och vann denna gången, men vi skall väl gå fler ronder. Men nu skall jag njuta av solen, våren och att sädesärlan landade på gårdsplanen i dag och att då är våren här på riktigt.
Kramar till er alla som kämpar på där ute//Kalla

Skall resten av livet vara så att man hela tiden måste vara på sin vakt, kändes ju lite halvdeppigt. Men så är det ju med all över konsumtion, men lite lätt panik skapade det nog i huvudet på mig. Men det är väl som när man slutade röka, tiden gör ju det lättare.

Skall nog tänka över det här och vända det paniken till styrka på något sätt//Kalla

Gott att komma iväg och du kommer klara det galant. För jag håller med dig att 1-2 glas kan kvitta, så njut av vårsolen och skidåkningen//Kramar Kalla

Hej Lelas, tack för ditt svar. Jag har fått tag på en anhörigstödjare privat. Det går framåt och är väldigt givande, men ändå kommer starka svackor. Att man tar så mycket stryk av att stå bredvid i detta. Om jag ens anat. Inser att det enda rätta är att lägga energi på att själv bli frisk. Antar att det är hålla ut och att inte ge upp, träna på ett annat sätt stt tänka som gäller. Fastnar dock ofta i omgivningens brist på förståelse, klart stor del av problemet. Kram A

Imorgon, vi blir 5 vuxna i stugan. Ska bli skönt med massor av friskluft och förhoppningsvis lite sol. Det kommer att drickas i stugan men alla är måttliga så det borde inte bli jobbigt. Jag förstod aldrig vitsen med att bara ta 1-2 glas en kväll, varför då dricka?? Som tur är för mig så är dessa sådana, och dricka 1-2 glas lockar inte mig.
Kram alla som kämpar därute !!

Igår var jag på anställningsintervju. Ja, ett jobb jag skulle kunna tänka mig. Bra vibbar.
Jag var inte nervös innan eller under intervjun. Jag är inte lagd åt det nervösa, stressade hållet. Jag gick dit, var mig själv och utmanade dom lite.

Får jag inte jobbet så kommer jag inte gråta, men om jag får chansen så tror jag att jag tar den. 17 sökande. 8 kallade till intervju och jag var en av dom. Redan där tycker jag att jag vunnit.
Hur som helst, så var det en egoboost. Dagarna innan hade jag tänkt igenom vad jag tycker och tänker om saker och ting. Hur jag är som person och allt det där ni vet. Känslan igår eftermiddag och kväll var att jag är väldigt duktig på det jag gör. Oavsett var jag jobbar framöver så ska dom jag jobbar för vara glada och tacksamma för att jag är just där.
En härlig känsla att vara tillbaka på banan. Att självförtroendet fick sig en kick framåt. Att inse att jag är värd mycket.
Får jag inte jobbet, så har jag ändå fått den största vinsten. Ett rejält steg framåt i min egen värdering av mig själv.

En tjej jag känner ganska väl satt med i intervjugruppen och jag hade inte kommit särskilt långt med bilen efter intervjun då det plingade till i mobilen.
Ett sms från henne där det stod ett enda ord. "bra!!"
Det kändes i hjärtat!

rörd och mycket glad. Lila och gammalrosa är mina färger så det blir fint - med gula inslag. Att finnas representerad som unik fågelholk där fåglar kan bo och härbärgera sina ungar är en av de finaste utmärkelse jag fått. Jag ser forumbebyggelsen för min inre syn och känner mig lycklig!

Ha det gott där på hemmet med Gud och dom andra. För min del är det där med Gud inte så mycket att bekymra sig om. En text som jag ofta tänker på när jag går slutar med orden "Gud bor där han blir insläppt för han är redan där" - så Han kan hålla till i mulletantholken de dagar du inte riktigt orkar med honom:) Kram / mt

Härligt att bostadsbristen för alla mesar och finkar och sparvar snart är avhjälpt. Det blir värsta miljonprogrammet där ute i skogen när "älsklingsgrabben" går loss med hammaren granne med GUD...

Jag vill också ha en fågelholk!

Mvh
Mrs Pianomam

<3

är det med dagens alkisar egentligen ??

Just nu är det ett stim av återfall i bekantskapskretsen, de flesta nynyktra. En som haft en knagglig väg och som nu skulle ha tagit 6 månaders medaljen men valde att supa istället. Jag, med flera såg ju återfallet komma men vi nådde inte fram. Och det är en djävligt jobbig sits att sitta som åskådare när någon väljer en väg som går åt helvete. Det är då vi ska välja "princip före person" för att skydda oss själva men det är inte lätt alla gånger att "bara" skärma av. Framförallt när det är en person som jag tycker mycket bra om.

En annan bekant valde ett återfall på tabletter och låg 2.5 veckor på avgiftning. Hon blev beviljad behandling och, hör och häpna, blev utsläppt från avgiftningen med benzo på fickan för att sova bättre !!! Hur i helvete kan "proffs" skicka med benzo till en tablettberoende person ?!

Jag var på möte igår och där satt en man jag kände igen ansiktet på men jag kunde inte placera det. Efter mötet snackade vi och det visade sig att han var trogen aa-besökare runt 2004-2005 innan han valde att gå ut i kylan igen. Nu hade han varit nykter i 6 månader och det kändes bra tyckte han. Som så många andra slutade han att gå på möten och glömde efter ett tag vem han var och då kom ju återfallet som ett brev i mailboxen. Jag lyssnar och lär mig av hans långa återfall och kommer överens med mig själv att jag inte ska förhandla bort några möten så jag glömmer mig själv.

Min historia är min framtid. Det är så enkelt.

Just idag är det ett enkelt val att var nykter eftersom mina bekanta så träffande har påmint mig om hur det är.Ångesten som min vän så otäckt bra förmedlar till mig skrämmer och jag kan känna igen mig själv i berättelsen och får rysningar. Jag är glad att de tog mitt återfall så jag kan lära mig av det.

Alkoholen är listig, falsk och stark. Jag har respekt för den idag men valet är helt mitt.

Hej vännen!

Ja, du... hur orkar man? Hur kommer man vidare?

Jag kan ju egentligen bara svara för mig själv, och jag vet att jag aldrig hade orkat och kommit vidare (fast våra historier ser ju helt olika ut, men ändå) utan professionell hjälp. Min samtalskontakt på kommunens beroendeenhet, och anhörigstödet jag fick genom makens behandlingshem har betytt otroligt mycket för mig. Det går faktiskt att lära sig konkreta tankeknep för att ändra sina "hjulspår". Det går.

Hur ser det ut för dig nu? Har du någon samtalskontakt?

Kram!
/H.

Jag har varit inne här och läst. Har för några år sedan haft erfarenhet av det du har. jag tänker att du
säger till dig själv hur det egentligen är. den du valt att satsa din framtid med har låg empati, är narcisssistisk(menar du egenkär), och trots dina försök att få honom att se hur du far illa, visar han inte i ord eller handling att han vill ändra sitt drickande.

Vad älskar du hos honom? Du säger hans vardagsjag. Om dessa uppväger allt det andra ska du stanna. Om inte får du fortsätta älska honom och bygga upp ett liv där du kan få allt. Både kärlek och repekt. När jag läser på desa sidor, för att påminna mig själv, finns styrka, slår det mig fortfarande att kvinnor verkar ha en alldeles för stor förmåga att älska för mycket. Om kärleken inte gör oss kompletta ska den ifrågasättas, framförallt om försök gjorts och den väntade respekten inte infinner sig. Det är en process att se hur man väver in sig i sina egna livslögner.

Sedan jag lämnade min alkoholist, har mitt liv blivit helt underbart. Jag hade ingen alkohol som du i min släkt och såg hyfsat snabbt åt vilket håll det barkade. Så jag flyttade inte ihop, och gjorde abort.

Varför tror du att du bygger hus med någon som inte respekterar dig? Ofta tror jag att rädslan för ensamhet är den största anledningen till allt. vad händer om jag tror på det jag ser, hör och uppfattar?

Hur blir det att sluta hoppas. vad finns för mig då? Kanske som i mpngas fall, ett stort lugn, självrespekt och äkta kärlek och respekt på sikt.

Jag känner med dig och hoppas att min typ av hårdhet och direkthet inte ska göra dig illa. Säg ifrån i så fall, så kanske vi kan resonera om varför.

All lycka till dig ! /fjärilenimagen

gärna i regn med stövlar och regnställ gör underverk för humöret. Aldrig är jag så lycklig som då så det låter som en jättebra idé. Hoppas du får en skön och fridfull helg!

det har jag oxå

Skönt att veta att man inte är tokig eller rättare sagt inte mer än vanligt :D //Kram Kalla

Först och främst:Så SKÖNT och BRA att du fixar vara nykter!! SÅ starkt!!

Kampen är större ibland och mindre ibland, jag vet..

Fredagskampen (fast jag har haft den alla dagar bolaget haft öppet, det där med att inte dricka i veckan har jag aldrig fattat...)men iallafall, KAMPEN, eller tjattret i skallen, ja du, värre än en riksdagsdebatt!
Å ena sidan "bla bla bla bla" Å andra sidan "bla bla bla bla"

TIMMAVIS har jag kunnat haft kampen! Sen, precis som du skriver, när bolaget stängt, puh! Då kan man andas ut! Och då har jag tänkt att kanske jag inte ÄR beroende, eftersom jag inte får svåra abstinensbesvär och jag "kan" ju vara utan...hmmm..självbedrägeri..

Min alkoholterapeut har förklarat för mig att den inre striden handlar om min egen person, Lilja, och min missbrukarpersonlighet. Den inre konflikt står mellan dessa två och då man "ger upp" och dricker så vinner missbrukarpersonligheten och man upplever lättnad, åtminstone tills man blir för full, säg de första två tre vinglasen.

Det är därför man måste kapitulera. Ge upp. Bara så kan Lilja få växa.

När jag fick denna inre konflikt beskrivet för mig upplevde jag en enorm lättnad!
Jag ÄR alltså inte schitzofren (hur fasen stavas det?) utan alkoholen skapar denna kamp.

Nykter vecka 5, mår SÅ mycket bättre men vet att innan dagen är slut kan jag ha ramlat, MEN!! Faktum kvarstår att när jag fick detta beskrivet har jag blivit lugnare. På nåt sätt har jag gett upp att fundera utan VET att oavsett om jag är beroende, alkoholist eller "bara" riskbrukare har jag druckit på mig ett problem.

Så har jag också beslutat att aldrig säga "nu ska jag aldrig mer dricka1"
Jag skulle bli galen! Bara en liten stund i taget ibland.

Det har tagit mig EVIGHETER att förstår detta "en dag i taget" på djupet!
Ibland har jag tyckt det varit tjatigt på AA: "jaja, en dag i taget, himla tjat, vaddå en dag i taget, jag är väl lika törstig för det?!" (ilsket knorrande för mig själv..)

Men NU har myntet ramlat ner och jag FATTAR!
Jag blir tokig av att fatta ett livslångt beslut, det bara GÅR inte!
Men vetskapen om att alkoholen förstör för mig, att jag har en inre konflikt och att jag NU fattar beslutet att INTE DRICKA hjälper väldeliga, iallafall nu.
Och då blir det ett annat lugn..

En sån lång utläggning kalla, men så ser jag det med anledning av fredagssug..

Och njut nu alla forummare, när vi ser lila kassar eller bibar hemsläpade; visst är det SKÖNT att det inte är VI?!

Kram till alla ute där och snyggt jobbat kalla!

Kram, Lilja

Igentligen är det inte så mycket beroende utan mer vanor som är svåra att bryta. Mina fredagar har sett ut på ett visst sätt i många år. Fixa lite papper för jobbet på morgonen, sen städa undan och åka och handla. Sen kommer belöningen, men nu sprickar allt på att jag inte hittat någon ny belöning ännu.

Sen håller alkospöket på att tjata inne i huvudet, klart du skall ha lite vin. Nu har du ju hållt upp så länge osv. Konstigt nog kniper den igen kl 18 när bolaget stänger, så det är väl bara bita ihop.

Har ni andra långa diskutioner inne huvudet om att dricka eller inte, eller håller jag på att bli knäpp. Känns ju som om man är två personer en som mår bättre än jag gjort på flera år, som skall börja en kurs på måndag vilket skall bli jätte kul och som kommer göra mitt jobb roligare. Och så den andra som bara vill dricka vin och förstöra allt igen.
Tror jag skall dra på mig regnstället och gå ut i skogen och hämta lite energi//Kram Kalla

Det kanske kan bli något av det där - designade fågelholkar, vad fina de låter. Jag tyckte det var så sorgligt på något sätt, förra sommaren. Till vår tomt hör en pytteliten skog och där sitter det lite gamla holkar som någon spikat upp för länge sedan. Förra sommaren hade en av dem trillat ned - förmodligen av ålder och där hade säkerligen inte bott någon på länge men det var tråkigt ändå...

Bra att du och Gud nu tolererar varandra! Även om man nu inte är intresserad av att fördjupa sin relation så är det i alla fall onödigt att gå runt och irritera sig på varandra ;-)

Kram, hoppas du får en skön helg!

Det kanske känns hopplöst nu men om ett tag kommer du att ha hittat en ny mening i livet, kanske en ny man och nytt boende och du kommer märka att det var det allra bästa som kunde hända dig. Det är jag alldeles övertygad om!

Kramar!