skrev Stigsdotter i Vägen tillbaka till mig själv

Att jag inte bara får stöd och pepp i alkoträsket utan dessutom erbjudande om giftermål, DET var ju en bonus ;-) Tack för att du får mig att le DompaPompa!! ♥ ♥ ♥

Jag har funderat på hur annorlunda och bra det vore att bo lite mer "på landet". Att leva ett liv där det viktigaste i LIVET är det som pågår mellan arbetspassen, med familjen, hemmet, vännerna, kreativa intressen, förkovran i den egna personen osv.

Det är så sorgligt det som händer med människor som lever samman. När jag ser min make ihop med andra människor ser jag den glada, trevliga mannen som fick mig att le och som jag blev kär i. Varför har han förvandlats till en surballe? Är det mitt fel? Antagligen eftersom det mest är mot mig. Fast också mot barnen. Och sina föräldrar. Jag har tänkt att det är människor som står honom nära, som han tycker om men, nä, dem skall man vara som allra räddast om tycker jag!

Jag SKA ta mig iväg på en resa. Banne mig! Adde tipsar om ett AA-konvent som kommer att gå av stapeln på Gotland i maj. Jag älskar Gotland och det lät trevligt och bra men det funkar inte just då för mig. Jag tror att jag behöver vara ensam och bara grotta ned mig i mina egna tankar ett tag.

Kram

P.S. är lite nyfiken på hur min holk skulle se ut ;-)


skrev ÄnnuEnVindåre i Div åsikter eller...?

Ibland har jag tänkt att vi borde åka på vuxenkollo i sommar. Och prata prata prata. Och träna på att umgås utan sprit. Lite som konfirmationslägret kanske fler än jag aldrig åkte på.

:)
KRAM


skrev kalla i Mitt nya liv!

Man får sådana dagar, jag tror att mycket kommer av tröttheten av att kroppen renar sig. Så om du kan ta ledigt, sov, läs och var ute mycket låter väl banalt, men jag tror på vila efter att man stressat kroppen så mycket med ett missbruk.
Skickar styrka och kramar//Kalla


skrev Annelie 60 i Mitt nya liv!

Men idag är jag inte värd de glada tillropen. Idag har jag värsta deppdagen, inget är kul, har inte lust med något, vad ska det tjäna till... Det är som att dansa jenka, två steg framåt och ett tillbaka, eller var det tvärtom? Känns så nu.


skrev Dompa i Vägen tillbaka till mig själv

Lämna surträsk till soffa, lämna surträsk till livskamrat. Åk på din resa! Du måste göra det.
Om du fortfarande vill ha en livskamrat när du kommer tillbaka så får du gifta dig med mig ;-)
Kram vackra vännina/Dompa Pompa


skrev Dompa i Mitt nya liv!

Snart kommer du att ta för dig IRL precis som här. Starkt, starkt jobbat. På bara några veckor. Tror på dig. Kram/R


skrev Dompa i Personliga Persson satt en morgon vid frukostbordet...

Slarva inte med att skriva här. Saknar ditt förnuft. Machokram/R


skrev Dompa i Dompa!!!

Blå med vita knutar. Ska den andra ha samma färg? På den hade jag tänkt mig att vit tak med lite svarta brädor. Lite piano sådär... Här går livet sin gilla gång.
Idag ska vi på field trip in till staden...inte allihopa men några av oss. Ska bli kul. Shoppa lite sommarkläder. Innan detta avskydde jag shopping. Nu är allt som bryter av välkommet. Ska kanske ta mig ngt att dricka i solen på en uteservering. Vad nu man dricker på en uteservering som inte är alkoholbaserat? Spännande! Ha en skön dag i vårsolen. Vi har iaf. sol. Fan vad gott!!! /R


skrev Dompa i Dompa!!!

...det förklarar ju saken. Oj, vad jag letade efter din tråd...men du bor på alla trådar ;-) Lite som ett andeväsen. Du är hemskt välkommen hit! Här följer vi gärna din kamp. Kolla runt lite och ring ditt samtal...om du orkar. Morgonkram till dig/R


skrev mulletant i Mitt nya år

fyllda av arbete. Igår talade vi om det, Mm beskrev hur han anpassar sig till den trötta jag som kommer hem med kroppen men inte kommer hem. Exakt som det är. Bra att kunna gå tillbaka och påminna mig om det också... mitt nyårslöfte var att arbetet ska vara en del av livet men nu tar det överhanden igen. Svårt. Omöjligt att prioritera i nuläget. Var ute i trädgården en stund i går kväll och läste Lönnebo inför natten - det gör gott. Jag kom till ro i kropp och själ vid midnatt och somnade gott och nära.

I måndags passerade räkneramsan en gräns och gick in i nya tal. Måndagen var ingen hejsan-hoppsan-dag, jag var medveten om datumet och gränsen men kände mig inte glad även om tyngden från söndagen hade lättat. Idag är det den etthundrasjuttiofemte dagen 24+53+15+173+60+175. Det finns olika minnesmärken, jag oljade matbordet i söndags. Matbordet är ett slags minnesmärke i glappet mellan 15 och 173. Ser i fjolårets kalender att för ett år sen var det annandagpåsk, dag 43, och jag minns så väl att vi fick en champagneflaska för att vi gjort en tjänst över påsken - det blev inget bra... Det var många utmaningar då; champagnen, valborgsbrasan och fiskepremiären med rökt abborre. Allt det övervann vi, var för sig och tillsammans. / mt


skrev ÄnnuEnVindåre i Dompa!!!

Tack för support! Bra tips Dompa att kolla reglementet. Jag ska ringa dem också och fråga hur de gör. Ni verkar inte vara lika paranoida som jag, det är ju skönt :).

Min erfarenhet från vården är att blir man stämplad som "etyl" så hamnar man sist i alla prioriteringar och alla listor för höftledsoperationer och så vidare. Men saker kanske är ändrade här i världen sedan dessa erfarenheter (inte mina personligen men ändå) för 20 år sedan.

Hoppas ni får en skön vecka och tack igen!

Kram från ÄEVD som inte har en egen tråd

PS har ni kollat svd.se om hyperkänslighet? Kolla hemsidan artikeln hänvisar till, tror det var hsperson.se, och gör testet där! Det är dagens teori jag har om oss, att vi får högt på den skalan. DS


skrev lessenfrun i Äktenskap i kras

Tack snälla...
Nej jag mår inte alls bra. Det är genomtragiskt allting och vi gråter lika mycket båda två...
Det blir några glas ibland, men det känns som under kontroll. Jag har världens finaste husläkare som håller koll på mej. Och så finns ju ni, det ger eftertanke varje gång jag är inne.

Hoppas du klarar dej bra själv Stigsdotter, du verkar vara en kämpe med massor av självinsikt. Och humor! Sånt är bra...
Kram på dej!


skrev Adde i Mitt nya liv!

behöver alltid kramas och jag tokgillar det numera :-)) Till skillnad mot när jag var aktiv, då var det inte lika kul när folk kom nära och kunde sniffa in min andedräkt.


skrev Annelie 60 i Att ta ett steg i taget

Ja kvällar och nätter är värst och allra värst är fre-lö-kvällar. Jag håller tummarna för att du får jobbet!


skrev kalla i Att ta ett steg i taget

I går kväll såg jag att katten var på taket, men jag tänkte att har han kommit dit så kommer han väl ner igen. Men i morse satt han där igen och nu lät han ynklig, så det vara bara att hämta stegen och klättra upp på taket, då är katt skrället bort. Åker och handlar kommer hem, nu sitter han på taket igen och jamar, Klättrar upp på stegen igen´, kommer upp och katten är putsväck. Kommer in och då går kattskrället in genom köksdörren med ett elakt flin, så antingen har jag en katt med humor eller också är han elak :D Men vår är det och jag känner mig helt ok efter alla knasiga tankar i natt, får veta mer om jobb erbjudandet i morgon kan nog bli spännande.


skrev Stigsdotter i Mitt nya liv!

Blev lite generad och undrade om jag såg ut som om jag behövde & ville kramas men jag gillar ju att kramas - man får energi av det på något vis :-)


skrev nisse_1 i jag är alkoholmissbrukare

Stigsdotter, det var snabbt jobbat i baren.

Känns skönt inför sommarsemestern att jag (förhoppningsvis) inte behöver oroa mig för att ha köpt med mig för lite alkohol.


skrev Stigsdotter i Vägen tillbaka till mig själv

Tänker tillbaka på perioden i höstas när jag inte drack - vad mycket bättre jag mådde! Jag fick en glimt av mitt gamla kreativa jag. Nu känns det som om jag håller på att falla tillbaka ned i avgrunden, känns som om jag inte orkar eller ids kämpa.

Jag måste verkligen ta mig i kragen och försöka hitta en resa som jag kan ge mig iväg på. Behöver komma bort och sitta under ett parasoll någonstans, bara läsa bra böcker, simma lite och äta god mat. Bara vara. Och fundera över livet och hur jag vill ha det. Livsfunderingar hinns inte riktigt med i vardagen känns det som :-(


skrev Stigsdotter i Mitt nya liv!

...är det mest även i mina rabatter fast lite tillfredsställande är det allt att slita upp dem!

Vad gäller att visa känslor: kanske är det lättare när vi inte ser varandra, man skickar sina känslor och ord rätt ut i cyberrymden bara. jag förstår precis vad du menar, jag är inte heller lika öppen i det riktiga livet. Som en chef sa en gång till mig: du har mycket hög integritet och sedan förtydligade han: man hittar inte dig skvallrandes i korridorerna. Jag tror inte detta var bara positivt. Jag önskar ibland att jag var lite mer "skvallrig" för att få vara mer "med".

Sen kanske det är så att alkoholister är ovanligt sympatiska och trevliga människor helt enkelt ;-)

Jag har gått på några AA-möten och där är det mycket varmt och vänligt precis som här hos er. Jag hade sällskap med en tjej därifrån och vi stannade och pratade lite innan mitt tåg kom. När hon skulle gå frågade hon: hur känner du det, vill du ha en kram? Det var rart tycker jag :-)


skrev Stigsdotter i Äktenskap i kras

Kära lessenfrun, jag hoppas att du mår bra idag. Att skiljas är att dö en smula men du kommer att överleva detta också, vi klarar mer än vad vi tror! Kram!


skrev Stigsdotter i Att ta ett steg i taget

och till att ha stått emot a-djävulen. Det är nog som Annelie skriver att hjärnan inte är van att hantera känslorna "på egen hand". Det tar ett tag men så småningom skall det ha reparerat sig därinne!


skrev Adde i Att ta ett steg i taget

är erkänt sämre på att hantera stress i nykterheten. Så är det för mig och för de allra flesta andra som är rena alkoholister. Finns en skillnad hos narkomaner som aldrig verkar slippa sin uppskruvade hastighet och som fixar en stress som för mig är helt oöverstiglig. Jag känner flera drogfria narkomaner som är framgångsrika företagsledare, en typ av jobb som jag hade innan jag blev nykter och som jag definitivt inte klarar idag.

Det finns ju en anledning till AA's deviser :

Ta det lugnt
Gör det enkelt
En sak i sänder
Det viktigaste först
Lev och låt leva

Det finns en 6e också som jag inte riktigt förlikar med mig med eftersom jag inte är religiös men det är ju mitt val att ta det som är bra för mig.

Däremot skulle jag vilja ha ett jobb, utan stress (!), där jag kan få använda min erfarenhet från min bransch som jag varit trogen hela livet för att hjälpa, skola in, unga i arbetslivet. Jag börjar gå mot slutet på mitt arbetsliv och det är svårt att få tag i arbetsvilliga ungdomar i branschen, trots all arbetslöshet, så min dröm är ju att få överlämna min erfarenhet till en ny generation, få dem att känna sig duktiga så de stannar och för jobbet vidare.

Och den möjligheten ökar ju rätt dramatiskt om jag lever ett nyktert liv :-))

Lev din dröm var det nån smart som sa..................!!


skrev Stigsdotter i jag är alkoholmissbrukare

Starkt jobbat! Å så skönt att slippa det där smygandet... När jag läste din rad om snabbdrickning när hustrun stod i duschen tänkte jag på när jag sist var ute med min man och jag när han gick på toan snabbt beställde ett glas vin i baren och svepte det innan han var tillbaka... usch