Senaste kommentarerna i forumet

Men så nära att den inte blev. Igår kväll mådde jag inte bra. Lika bra att lägga av! Mina känslor dröp av självömkan. Sen när far och en son sov och den andra var ute så började den lede A-djävulen att fresta. Skulle det inte vara gött, bara en klunk eller två, känna värmen som strålar ner i magen. Han tjatade och trugade. Men, jag lyckades faktiskt stå emot. Jag tänkte på er och hur jag skulle få skämmas när jag skulle få erkänna att jag trillat dit. För naturligtvis hade jag varit tvungen att erkänna för er, så känner jag. Nu tar jag i stället tacksamt emot applåderna för att jag var så ståndaktig *fniss*

Sen funderade jag en del på hur jag blivit här hos er. Hur mina känslor svallar och jag öppnar upp mig och försöker skicka lite av min värme och kärlek åt höger och vänster. Det är så ovant för mig, jag blir riktigt generad när jag läser vad jag skrivit. Kära nån så pinsamt. Jösses! Men... jag mår ju bra av det, jag känner att jag växer. Det är sådan jag önskar att jag vågade vara ute i livet också. Jag önskar att någon kunde riva hål på mitt skal och ta bort den där ytan av självbehärskning så att jag kunde släppa ut alla känslorna i stället för att låta dem gå inåt och riva på själen.

Jag har inte kontaktat någon KBT-are ännu. Kanske behöver jag inte det, kanske räcker det att skriva och läsa här. Här får jag terapi. Men jag har inte stängt dörren än, jag vet att möjligheten finns.

Idag är jag ledig. Först en lång promenad i skogen. Sedan ska jag gå ut och gräva i min trädgård, gräva djupt så att jag frigör alla de där ämnena som triggar igång endorfinerna (jo, det är sant, faktiskt vetenskapligt bevisat att de finns i jorden)

Ha en skön dag alla kämpar!

Dag 3 tar sin början, känner mig ganska tillfreds faktiskt. Tack Annelie 60, Kalla, Lilja12, underlsen och ni andra./ Vinelina

är starkast när man vet vad som komma skall och det är svårast att trösta då. Men du har ju fördelen med att ha tillgång till hela ditt känsloregister idag och det är en makalöst helande kraft.

Lita på din styrka och känn mina tankar.

men du finns i mina tankar ♥♥♥ / A

Tillbringat en knapp vecka med syster + familj. Mosters mest älskade lillpojken. Svåra dagar på många sätt. Ni som känner mig här vet vår historia. Smärtan i min bröstkorg tar sådan plats att andningen är besvärlig. Rent fysiskt svårt att andas faktiskt. Vi skiljs åt imorgon igen för ett tag, och jag känner för första gången på riktigt panik över dagar som inte kommer att komma. Jag har levt på en (inbillad?) övertygelse att hon är här då lill* kommer till världen. Måste finnas här. Nu känns det inte som en övertygelse. Paniken kryper under huden. Jag håller den där, förtränger för att hålla ihop mig själv inför lilla pojken. Jag ska bryta ihop först imorgon då planet lyft. Först då. I natt är det tufft att vara.

Härligt Nisse! Grattis♥

men jag tar tacksamt emot alla tips som du får. HALT, var jättebra. Lilja, hjälper det lite om jag tycker att det är jättesynd om dig, det är verkligen gräsligt att må pyton med värk och feber. Känner du hur jag skickar krya på dig-tankar och en varm kram över cyberrymden? Jag hoppas du mår bättre i morgon!

Bättre att vara ensam än ett vara ensam i tvåsamhet, jag tror att många gånger skräms den man lever med av personen som kommer fram när man nyktrar till. Från en liten person med ångest, till en stolt person som faktiskt vill ha ut saker av livet. Så sträck på dig och kräv respekt och låt inte någon driva dig tillbaka till dimman, Kramar till dig och morr till din man

...på min närmsta medmänniska som hela dagen igår var sjuk efter att ha festat kvällen innan. Sen kommer han hem idag och anklagar mig för att ha druckit när jag inte riktigt komihåg vem det var vår dotter ville leka med imorgon. Hur har du fått tag på sprit, jag trodde det var tomt här. Nä inte riktigt darling... Usch jag vill ha en egen lya, jag vill inte sitta här och förklara/försvara mig inför någon som faktiskt egentligen inte är mycket bättre än vad jag är och som dessutom inte har vett att ta fram den uppskattning han känner för mig (borde känna). Jag är en bra kvinna. och nu är jag irriterad. Fan, jag måste ta mig ur detta för att kunna hävda mig själv och skaffa mig en egen zon. Jag tror tyvärr att jag är rädd för att göra detta så länge som jag befinner mig i denna "gemenskap"... man vet vad man har men inte vad man får liksom...

Nå, mycket att klura på. Nu tänker jag resa mig upp från detta surträsk som vår soffa utgör och gå och lägga mig!

i kramkalaset. Den värme och kärlek som flödar här har jag aldrig sett maken till. Utan er hade jag aldrig klarat av ta steget. När jag känner suget så räcker det att läsa här en stund och strax klingar det av. Alla ni här, ni är min livräddningsboj! Så en kram och en stor fet smällpuss från mig!

Jag hänger också på kramkalaset! Varma kramar till alla som vill ha.

Vi behöver verkligen våran moralgubbe, jag säger det igen du är en mycket klok man Adde. Vi är så tacksamma att du vill komma med dina kloka råd, så fortsätt med det//Kalla

När jag kommer hem och har jobbat sent och tar en kopp vid köksbordet, så slår det mig ofta att ni vet mer om mig än de flesta andra. Konstigt att känna sådan närhet till människor man aldrig träffat men det kanske är tryggheten att här är jag mitt riktiga jag. I framtiden kanske dom andra får träffa mig också. Kramkalaset fortsätter :-)

...själklart är det sktsynd om dig! och ALLT skulle bli så mycket bättre om du tog ett glas. Eller? Nej, det är den där lilla djävuen som talar. Jag kan själv inte påstå att jag slutat lyssna till honom men jag vet ändå med mig att jag blir lurad ;-)

Idag har jag skolkat från jobbet. Gick ut i trädgården och SLOGS av allt kvittrande och pirrande som höll på därute. Om man blundar så hör man vad mycket det är som händer därute - naturen, livet! Det är rätt häftigt faktiskt!

puss o kram från mig!

...som dök upp här efter Addes beskrivning av "högljudda" människor på krogen. Jag bor i Stockholm. En dag väntade jag på tunnelbanan och blev jätteirriterad på ett gäng unga människor som "skrek" och "tog plats" på perrongen. Där stod jag och var trött efter jobbet, tyckte det kändes jobbigt att de var så högljudda.

Sen tog jag tag i mig själv och tänkte jäkla gnällkärring, skärp dig nu! När jag tittade till på gruppen såg jag att där inte hördes ett ljud! En av kompisarna var döv och de andra stod runtomkring och skrek och talade väldig högljutt... En liten tankeställare fick jag!!

Jag känner ibland också väldigt mycket att det skulle kännas gott att träffa er och bara ha en stor kramorgie!

...vad det står i våra journaler! När jag låg på sjukan i höstas för min galla kom där en sjuksyrra och meddelade att de mätt upp mina Campral efter läkares ordination. På ngot sätt kändes det skönt: de har koll på mig över hela linjen! Strunt samma om flera instanser ser att jag behöver en viss medicin - det är ju ändå så det är så varför hymla med det?

Ring, ring, ring säger jag. Tänk på alla skattekronor du bidragit med, nu är de dags att hämta ut dem ;-)

Ibland blir man frustrerad över att bara träffas i cyber, man skulle vilja träffas IRL för fika och bamsekramar, speciellt när man känner sig skral.

TACK för kramen Adde!

Du får en jättestor av mig också,och jag skickar en till alla er andra oxå!

LILJA

16 veckor WOW!

/Berra

Du får mig att skratta här vid datorn, Dompa! :-)

Får man önska sig en färg på Pianorow? I så fall önskar jag mig blå med vita knutar.

Kram!
/H.

flyter det så många sköna positiva ord genom forumet och jag blir så glad av att läsa om alla framgångar och de första stapplande stegen in i nykterheten. Och jag kan också känna en äkta glädje över de som kom på ide'n och sjösatte detta forum !

Men !! Ibland blir jag så frustrerad över att ni alla inte är nåbara för kramar !! Några av er har jag fått förmånen att få träffa och krama i verkliga livet men ni är så många som är värda att kramas och som jag "bara" kan skicka en cyberkram till !

Så ta emot en jättelik cyberkram från mig till er alla !!!!

Det är ni som gör forumet levande, sträck på er och känn er stolta !

Du behöver inte vara rädd att du är mindre karl för det!

Tack för din påminnelse...ångesten över fyllegrejer..och jag vet ju...jag KAN inte hantera det längre utan det blir tokerier..

Ja, en svacka idag men NU njuter jag min nykterhet!

Tänk att sitta här full just nu och svamla,ringa några idiotiska samtal som jag sen inte minns och då är det det MINST pinsamma jag gör..

De där svackorna..de går ju över!!

TRÖTT? Ja
LEDSEN? Nej, jag har ju forumet!

TACK!!

Liljakramar!!

Hej vännen! Hittar inte din tråd? Visst har du en tråd? Har du ringt? Det är nog viktigt att du gör det. Jag förstår precis vad du tänker. I fortsättningen kommer det att finnas där att läsa när du söker annan vård. Men det kommer ju även att ske om du i värst fall inte söker hjälp...i värst fall åker in för ngt alkoholrelaterat akut! Det finns "Sammanhållen journalföring", men du kan avgöra till vissa delar om vad som ska spärras. Då syns det att det finns spärrade uppgifter men de får bara nödöppnas vid mkt allvarliga fall. Typ medvetslöshet. Så är det meningen det ska fungera...givetvis kan man inte lita på det då det är människor som jobbar i vården. Läs om patientdatalagen; www.1177.se och datainspektionen.se/lagar-och-regler/patientdatalagen eller regeringen.se/sb/d/10671.
Men är det inte det viktigaste att du får hjälp? Nu låter jag kanske dum, men du verkar vara en fantastisk kvinna och jag vill inte se dig kasta bort ditt liv. Du är så nära nu. När du har handen på avtryckaren ;-) eller har du redan hunnit ringa? Var stolt över att du söker hjälp. Vi andra är ju imponerade. Skämmas för att du är sjuk? Finns inte! Kram/R

Holktypen heter Alkoholk! Nu ska jag leta på ÄnnuEnVindåre. Tack/R

att läsa era kommentarer ! Jag blir så glad över att läsa det !!

Jag har en vän som tagit ett herrejössesåterfall nu där hon gjort bort sig rätt skapligt (tycker hon, jag har absolut hört värre) men hennes berättelse om den ångest hon nu genomlider kryper under huden på mig och skrämmer mig. Jag lider med henne samtidigt som det ger mig en kraftig påminnelse om mina ångestdagar och de var inte roliga.

Dit vill inte jag tillbaka !!

Njut mina vänner av er nyvunna nykterhet och känn in dagen idag !!

Ps Äsch, ser ut som värsta moralgubben har skrivet men så var inte tanken :-) Det ligger så nära hjärtat nu så jag var tvungen att skriva ner det. Ibland tar känslorna över :-) Ds