Senaste kommentarerna i forumet

- ett missförstånd händer så lätt :) / mt

visserligen kan jag fortfarande lite.. men med A-stopp blir det inte flytande...
Får väl träna upp i värsta fall :-D/ T

Du är rolig trollis! Du pratar möjligtvis inte flytande finska? Om du kan det så finns här en plan C. /R

Om du är täppt, kan jag rekomendera ett naturmedel som brukar finnas både på apotek och hos ICA.. Heter SINOVA!
Och det funkar faktiskt! (har det alltid hemma i medicinskåpet, eftersom jag blir gnälligare än en hel karl, när jag blir förkyld ;-D)

Visserligen rinner näsan H e l a tiden, när man använder det, men det som ska ut, kommer ut och man har inte längre den där tryckande känlsan i öronen och bihålorna..

Visst är det gôtt att va nykter, och känna att man inte behöver låsa in datorn på helgnätterna ;-D

krya-på-dig-kramar/ trollis

fortsätt att le Nanna Solsken!
Det riktigt lyser om din text idag. Behåll känslan! NJUT av den så länge och mycket du kan!
JUST idag, är du stark, just idag är du oövervinnerlig!
Som du skriver, kommer säkert nya prövningar, men dom får du ta itu med sedan..
JUST NU, ska du bara njuta av nya fria "Nana Solsken"
Vi som hänger, njuter och ler med dig!!

kram trollis!

JODÅ, det går visst att lära gamla hundar sitta ;-D

.. Du vet det omöjliga gör vi me´samma.. u n d e r v e r k, tar liiiiiite längre tid bara...

Var tvungen att slå upp det. Nej jag har inte Word, men om jag hade det så skulle jag vägra använd spellcheck. En vuxen man som inte kan stava? Helt ok om man är ordblind...vilket jag inte är. Även jag skriver fel hela tiden då fingrarna är snabbare än huvudet. Men just i detta fall SÅG jag att ngt var fel...kunde bara inte lista ut vad.

Som Villervallle - och säkert många fler - har listat ut så är jag en överpresterare, ett kontrollfreak. Inte en av mina finare sidor...men jag kollar bara mig själv...försöker att inte kolla andra. Måste verkligen skärpa mig...men det är ju svårt att lära gamla hundar att sitta.

Nu har jag gjort mitt för idag...nästan. Ska åka och storhandla mat. Nej det är inte alltid så kul med vardagen. Men sen väntar helgen!
Imorgon åker vi till farmor, kör hem på söndag med henne i bagaget. Det ska bli härligt! Havet! Det går fortfarande att bada...lite kallt när man kommer upp...men ändå. Hoppas alla får en fin helg och att det ej blir för MYCKET sponken. Lite har ingen dött av...men vi nöjer ju oss ju inte med lite ;-) Iaf. inte jag. /R

Ja gud som jag syndade! Men nu är jag på rätt kurs, lovar dock att ta det lugnt :-) Det hade varit så förbaskat skönt att slippa känna mig som en slav under saker, slav under nikotin, alkohol, koffein, socker...fast kaffet tillåter jag mig. Nån måtta får det vara. Men ändå. Än så länge funkar det bra, känner mig dock mer sentimental över sockerförlusten än alkoholen...fast maten stöter man ju liksom på varje dag, alkoholen är lättare att undvika på nåt sätt. Och så är det ju nytt, alkoholen har jag sörjt ett tag nu.

Såg att en vän lagt upp ett fylleinlägg på Fejjan och blev så tacksam över min nykterhet. Den där känslan när man vaknar och inser att man suttit vid den där jäkla datorn och dillat halva natten, hört av sig till människor man inte pratat med på flera år, verkar inte alls suspekt att man plötsligt fått för sig att kommentera något halv fyra på natten en tisdag eller? Fy. Äntligen kan jag stå för allt jag säger och gör, även om det inte alltid är så genomtänkt. Förut var det som om man var tvungen att ta konsekevenserna för idiotgrejer någon annan gjorde (för jag blev ju som förbytt så fort jag drack), inte helt kul. "Haha oj sa JAG det? Haha, gud vad rolig jag är" var liksom det enda man kunde säga. Helt sjukt.

Just nu är jag dunderförkyld, har varit hemma hela veckan. Inget dåligt samvete alls, det viktigaste först var det va? :-) Kroppen och själen går före jobbet. Inatt låg jag vaken och funderade, svårt att sova när man inte riktigt kan andas. Tänkte att jag tycker det är trist att jag är sjuk, "nu när jag slutat att dricka och allt". Men det är ju så, att livet inte blir perfekt bara för att man inte dricker. Till slut, när man vant sig, då tänker jag att det är extra viktigt att man kommer ihåg varför man slutade. För det händer ju liksom inget, det är ju snarare så att man slipper något. Precis som med smärta är det ju svårt att minnas hur fruktansvärd ångesten var, jag kan minnas ATT jag mått dåligt men inte HUR dåligt. Hoppas att jag aldrig glömmer. Alkoholhjälpen får helt enkelt finnas kvar resten av mitt liv!

Kom förresten på att jag gått på fest med halsfluss, drack bort smärtan istället för att ta alvedon. Det var i och för sig några år sedan, men ändå? Noll respekt för min kropp, verkligen. Nä, nu blir det en kopp kaffe till och Hem till gården.

Ha en fin fredag!

I trust in you man...........
Sak samma, men du gillar att fota. Gör det och hitta coola kvällsmotiv. Även den goda gamla vanan GÅR att bryta.
Och beroende vad du gillar kommer du bara känna hur det blir bättre.

skriver av mina känslor o tankar

När hoppet om förändring finns kvar i en en stund, är det lätt att gå tillbaka... man svajar.. igår i luren medans frågan kom.. Nana ska vi hitta på nåt imorn? så fanns det kvar i en.. ska ja eller ska ja inte??? känslorna svajjade o tankarna snurrade i sekunder men kändes som en evighet.. tänk om det blir av osv.... sen kom den där gå ifrån o bli fri tanken.... den där tanken som räddade mig!!!

NEJ risken att såras än en gång kommer upprepas o du slänger bort både en fredag och kanske tom hela helgen( sa jag till mig själv) .... det har hänt förr, och det ska ja inte ha skam för ... det är HAN som fått dig att vara osäker.. det är HAN som lovat och inte kommit förut när han sagt det... det är HAN som ska ha skam o skuld!!! inte du Nana.. ( ja talar till mig själv dialog om ni undrar)

va hände??jo han blev sur ville inte fortsätta prata när ja sa, nej det kommer inte ske du kommer svika igen= återigen ger han mig skuld för ja kände så, misstänker det

han har själv skapat de här misstankarna, att jag inte litar på han....
alltså är det inte mitt fel...

Jag är glad att ja stod på mig!!! stolt över att tagit mig själv, och ställt mitt förnuft framför mina skadade känslor... JAG skyddade mig!!! Och jag sa på nåt sätt, att nu RÄCKER det...
ja blir tårögd av det här, inte för ja är ledsen utan för jag är glad, ja VET att det kommer flera prövningar med tiden, och även de kommer göra mig i obalans.... kanske kommer det ett nytt test från han.. ja är beredd o jag ska klara av det då med...

hej tillbaka =D

ja jag ler när jag läser det här nu.. o har haft leendet hela morgonen...
det är rätt åt han.. o av de som vet om mannen o speciellt det här ja skrev om säger bara att de är rätt åt han...

härligt att höra dig/er säga detsamma..

det känns som jag vuxit!!! det går åt rätt håll även om vägen är lite klurig....

känns så fint att få vara här tack

kram Nana

Min röde prins, katt-a-stofen kallad.. Har klämt in sig mellan elementet och fönsterbrädan. Förstår inte hur han kan, men pälsen funkar väl lite som en grillvante..
I hans liv, har inte så mycket förändrats, sedan han anlände från den kennel, där han är född. stor som en tennisboll och vilja som en jack russel..
I våra liv, har en del förändrats.. Förr upptogs helgerna av att fixa allt, så att man kunde slå sig ner med ett glas vin eller en öl( nåja, ni som är här vet att det betyder f l e r a ) och koppla av..
Det var så avkopplat, att vi ibland struntade i sådant som egentligen skulle fixas och bara kopplade av..
Det var nog där någonstans vi "kopplade av/loss" själva livet. A. BLEV "livet"...
Allt började kretsa runt "nästa tillfälle" och till slut runt nästa glas.. (funkar så länge man är ledig och kylskåpet fullt)

Nu tittar jag mig nästan yrvaket omkring och kontarerar att det finns "hål i tillvaron" som jag har kännslan av måste "fyllas".. Inte med alkohol, som förr, utan någonting "istället för"..
Alkoholen har så stark dragningskraft, att man nästan får idétorka.. Vad i hela världen gjorde man innan alkoholen tog över..?
Ett tag kikade jag på dammtussarna, fläckarna, högarna med diverse och tyckte att det var såååå gråtrist. Ja, det kändes som om ALLT var ganska dammgrått, när den gyllene drycken i mitt liv var borta.. Fast egentligen så var det ju som vanligt, bara en smula mer ostädat..
Böcker, på hög, hittade jag också.. Ni vet läsande (seriöst läsande, inte bara bläddrande i TV-bilagan) går inte ihop med A.
Utevaron, har blivit en del av min räddning (och så ett deltidsjobb, som jag styr över själv som ganska nybliven "förtida" pensionär) Eftersom vi båda är friluftsmänniskor, har vi några veckor tillbaks, tagit vår tillflykt till moder natur (och vädret har varit med oss, so far..)

På vardagarna, är forumet lite av min tillflyktsort.. Jag tror att jag börjar bli "beroende" *asgarv*
Men hellre forum-, än bar/pub-häng..
Det börjar lägra sig en frid i min själ. Det är inte "gratis", men väldigt givande.. T o m att "ha tråkigt" (hur skulle jag annars kunna jämföra, och veta när jag har roligt?)

Och som någon så träffande skrev om gubben.. Han hänger efter , lite butter, konfunderad och ibland väldigt undrande... både vill och inte vill..
Fungerar ungefär som en katt framför en stängd dörr, de vill befinna sig på båda sidorna samtidigt..
Detta ständiga dilemma, att vilja både äta kakan och ha den kvar..
Det funkar, OM man lyckas knapra på någon annans kaka.. Fast just min kaka är det SLUTKNAPRAT på!
Nu gäller det bara att se vad helgen har att bjuda på.. slakt och styckning, är ju typiskt höstarbete, så det kommer förmodligen att ta största delen av tiden. Trots det sorgliga i arbetet, så innebär det också en samvaro med trevliga människor och förhoppningsvis några goda skratt.

Simm-a lugnt mina vänner! jag ser fram mot måndag, då jag (förhoppningsvis) får ägna större delen av förmiddan åt Forumet / trollis

Ja, det gäller ju att skilja på sak och person... Många gånger, har vi ju väldigt lätt att sas "skjuta budbäraren"..

Det jag lärt mig är, att varken akademiska examina, eller "medialitet" är någon garanti för personlig utveckling eller avsaknad av problem.. hmm..

Jag förstår, att det känslan ÄR "walk away" och det kommer de flesta att göra.. Det som förmodligen är frustrerande för "omgivningen", är att den inte kan bestämma NÄR!

Jag tror att alla måste komma till en viss punkt, när det verkligen är NOG, innan man orkar/kan ta ett beslut.. Ibland, kan det sista vara en "bagatell", men det halmstrå som knäcker kamelens rygg..

Du är ingen surgubbe, du "tänker själv", vilket jag uppskattar!/ trollis

om du har word.. Vilket jag inte har.. Dessutom är mina fingrar ibland snabbare än hjärnan när jag skriver.. (kan inte skylla ALLT på att katt-a-strofen gärna sitter i knäet och tassar på tangentbordet)
Ha det! / T

Jag förstår vad du menar.

jag är dock en person som hela tiden vill ha nya utmaningar och kickar. Jag står ibland en halv dag i köket för att få allt perfekt. Inte för att jag tror att gästerna förväntar sig det utan för att jag vill överträffa mig själv och bli nöjd. Jag tycker helt enkelt att det är kul, så jag lider inte av det. :) Dock så har jag även ett visst bekräftelsebehov som gör att jag föredrar aktiviteter där jag vet att jag kommer att få beröm. Som med min fotografering. En del av förklaringen till varför jag fastnade för just det är att jag kan visa upp bilder och få trevlig feedback tillbaka. Men sen älskar jag även det kreativa. :)

Villervalle! Skicka efter de papper du behöver idag! Du behöver ju inte fylla i dem. Visst är det skönt (även om det gör ont) att ha tagit ett beslut? Resten av livet prioriterar du Villervalle och din 14-åring (tills han är 18). Allt annat kommer på andra plats. Nu satan i gatan ska jag jobba. Lite si och så med självdiciplinen. (stavas det så? Fan att tappa språket är väl verkligen ett tecken på döda hjärnceller. Rätta mig om jag stavar fel. För jag vill verkligen lära) /R

är ordet. När jag bjuder hem på fest eller jujbord så har jag alltid haft intentionen att det skall var perfekt och det har det också alltid varit. Men är det detta gästerna har velat? Kanske det har varit bättre med en mer närvarande person? Inte en som måste tanka upp i köksskåpet får att få allt att fungera som vi tror det skall? Jag har börjat släppa på måstena och fokusera på att det i stället skall bli trevligt.

VV

redan innan du skrev det Dompa. Verkligheten är krass, men som du skrev så gör jag henne en björntjänst att fortsätta vårt förhållande. Att bryta upp ger öppningar för både henne och mig. Vi är absolut inga ovänner, men som du sa så lever vi mestadels åtskilda och varför skall man då vara gift? Okay, jag får pröjsa lite i en skilsmässa men pengar betyder väldigt lite för mig så det gör jag gärna.

Genom att lyfta tanken här ger mig lite mer kraft att göra det i verkligheten. Det blir svårt, men oundvikligt.

Tack för respons Dompa och Troll,

VV

Tack för peppningen. ska verkligen försöka!

Förresten, jag är en man!

Se det som en morot. En dag i taget.Bestäm dig för nåt häftigt kvällsmotiv.
I trust in you girl!
/a

Kära mulletant, som vanligt, känndes det som att du slagit huvudet på spiken, när jag läste om mingel med salongsberusade.. Och hur ni förlorat det goda samtalet i vindimmorna..
Ja, det kom en sveda i hjärtat, när jag tittade tillbaks på hur vi förr, kunde sitta och verkligen samtala (både lyssna och prata)
Och precis som du har jag kännt hur alkoholen gör att det liksom "fattas" något i den där skärpan.. där små nyanser liksom försvinner och misstolkningarna blir allt vanligare, tills man slutar att prata, för man VET hur det kommer att sluta..

För vår del, blev det så att mannen, hamnade i ekorrhjulet, att han drack för att han var stressad, vilke i sin tur (som bekant) leder till mer stress..
Då började han använda sig av våra pratstunder som någon sorts "säkerhetsventil".
Han började provocera (eller påstod att han kände sig provocerad av det jag sa) för att få ett verbalt utbrott, och för att stunden efter gråta som ett barn...

Nu, försöker vi hitta tillbaks.. Jag sätter mig inte och pratar om han skulle vara påtagligt berusad. Han å andra sidan, har börjat "ransonera"..
Fast det känns, att tilliten på något sätt fått sig en törn.. Och det är upp till oss båda två, att hitta tillbaks till varandra igen!
Hur det än blir, så vill jag inte tillbaks i vindimmorna igen.. Hellre flyttar jag om det är det som krävs.

kram /trollis

Linaa !!

Jag känner igen hur min kropp reagerade när jag slutade. Jag var iofs på behandling så jag fick ju stöd av mina behandlingskompisar som talade om ett de hade gått igenom samma sak.
Sov som en liten gris i början och kroppen visade upp krämpor som jag inte hade en aning om att jag hade.

Min kropp hade ju gått i akutläge i så många år för att försöka reda ut kaoset som alkoholen ordnade till så när den helt plötsligt fick växla ner och fixa med grejena i lite lugnare tempo så slappnade jag av helt, även i skallen. jag behövde ju inte hålla koll på alla runt mig eller ständigt fundera ut nya lögner.

Jag kunde bara vara och jag njöt av det. Faktiskt i ett helt år innan verkligheten hann i fatt mig.

Sov massor, skäms inte för det, ät bra mat och drick hyfsat bra med vatten så återvänder livet till dig.

Välkommen till livet !

du har helt rätt. jag har ett ganska krävande jobb inom IT branschen som kag tycker är väldigt intressant och spännande. men det ger mig inte riktigt samma tillfredsställelse som t.ex att ge brudparet sina bröllopsbilder och se dem gapa av lycka. :) Eller när jag bjuder gäster på mat. Jag lägger alltid ner min själ i det jag gör och jag misstänker att det är för att jag tycker om bekräftelse. Jag älskar att se folk bli glada men även att få beröm. Så visst drömmer jag om att en dag pröva på att jobba som fotograf. :)

jag vet ju själv att skulle jag se någon fotografera så hade jag bara blivit glad av synen. men depressionen efter helgen gör att jag inte tror på mig själv speciellt mycket. jag blir osocial och orolig. orkar inte ta tag i saker som jag inte måste ta tag i. visst tog det emot lite idag att utsätta mig för "en pinsam situation" men samtidigt hade jag energi till att skjuta den tanken åt sidan. Hade det varit måndag så hade jag aldrig lyckats med samma sak.

jag försöker verkligen motivera mig till att skjuta upp beslutet att dricka till nästa helg. samtidigt gör tanken mig väldigt nervös. hur uttråkad kommer jag att vara ikväll?

Du har så rätt...även jag är en sån där pro..... (långt ord ;-)). Men nu ska jag sätta igång. Ett varv till med Fisalisa (gör hon inget annat än pissar? Jag är verkligen ingen hundmänniska, men nu har jag en hund) sedan SKA jag jobba undan. Då får jag eftermiddagen fri till ongar och nöjen. Sköt om er! Drick med förstånd! /R

.