Senaste kommentarerna i forumet

Gud vad ni är underbara! Finns det något härligare än föräldrar som är stolta över sina barn! Måste kännas så fint att få vara "pappas prinsessa".

Fortsätt malla er grabbar! Ni är bästa sortens pappor!
Karin

Härlig mindfulness Berra! Ler om vad du skriver om att ha dottern bak på motorcykeln. Jag brukar köra några varv med min 20-åring också ibland, hon älskar när man drar på lite i rondeller och backar. Då har jag också tänkt vad gubbar som jag i bilarna tänker, "faan vilken häftig snubbe som har en sådan goding på cykeln, hur bär han sig åt".
Gratis att fantisera!
/Fenix

Hej Berra

Du är bara för underbar!!! Du hjälper mig att orka kämpa vidare varje dag!!

Tja Bah!

Min "mindfulness" fungerade igår...

Jag ska ge ett exempel...

På vägen till jobbet så pajjade hojen (ja min nya..!) på motorvägen...
Den gick bara på tomgång eller fullgas, och det kan bli lite problematiskt i kurvor korsningar och rondeller...

Detta var ett problem som jag visste om, men jag förlade tankarna till att ta dem EFTER jobbet.

Och så blev det, hade ingen "oro" i magen över vad som skulle komma...
Den stunden, den sorgen...

Jag antog att det var vatten eller smuts i soppan som satte igen sig i munstycket
(ja det är en förgasarmotor) så jag hällde i både K-dojja och I-trim...
Icke hjälpte detta, utan det var hem och börja riva...

Betänk nu att jag i vanliga fall hade börja fundera på OM jag skulle kunna ta hojen till jobbet i morgon eller inte, och fått ett stressymptom bara på detta...
Hade jag varit stressad så hade jag rivit och slitit, tappat skruvar och troligen haft sönder något...
Ett ganska så vanlig företeelse hos mig, stressad och klumpig...

Jag "sket" i alla andra tankar, mera metodiskt pillande och strategiskt tänkande...

Solen stekte gott på ryggen, grannen kom och intresserade sig när bensinlukten lade sig över grannskapet, och han fick genast moppeminnen i åtanke, det var drygt 30 år sedan...
Vi fick ett gott samtal och ett fint umgänge medans bensinen rann nerför asfalten...

Jag fann problemet, det var ett förgasarmembran som hade hängt sig på max...
Så nålen pumpade in full soppa så det var därför den bara gick på fullt järn...
Till tomgången finns det ett eget munstycke som tar över...

Så inget trasigt, inga reservdelar som behövdes, ett väldigt rivande med att plocka sönder hela förgasaren, men lärorikt både för mig och grannen, och en trevlig pratstund...
Jag kan (och gör..) köra hojjen idag, tog med mig dottern därbak till skolan...

Och det känns lite häftigt...
En "gammal & tjock gubbe" som har en ung och fin blondin med svallande hår på bönpallen...
Avundsjukt tittar männen i bilen i köerna, och undrar nog....
"..vad har han som inte jag har..."

..en vacker dotter skulle jag vilja säga...

Puss på er, hela världen, idag är det en bra dag...

Jag gav den en av sina bästa förutsättningar, jag vaknade nykter, precis som igår...

Mors Berra

Ja Berra, låter som mindfulness, härligt tänk! Tankar e ju bara det. Tankar. Som går att ersätta.

Välkommen hem, Vana! Härligt med äventyr.
Kram Thea

Ja haha...så var det för mej i Florens (kom hem inatt).....jag har ganska så dåligt lokalsinne o det betydde att jag trodde att jag gick "dit" men så gick jag istället "hit" alltså hitodit o hamnade inte där jag tänkt från början.Men det var lika spännande det.Om inte mer.det blev ett äventyr.Allt vandrande tog åxå lång tid plus att jag stannade där det var vackert så någon typ schemalagd guidetur för mej blev det inte även fast jag prickade de mest kända turistmålen (som faktiskt gjorde mej besviken)som just var TURISTMÅL!!!!
Så min nyfikenhet befriade mina tankar om dessa "måsten".

Tillbaka till Livet igen...

Idag har jag bestämt mig för att ta dagen som den kommer...
Inte försöka styra och ställa, utan bara låta dagen komma som den vill...

Det finns så många "måsten" hela tiden som gör en stressad...
Och man försöker planera in allting i minsta detalj, så man ska hinna med...

Hinna med vadå?, må dåligt..?

Nä!, jag har bara grovplanerat dagen, har vissa tider att passa men för övrigt är jag "tillgänglig"..
Att pressa sig mot tiden är "bad carisma", själa-ätare...

Jag har bestämt mig för idag att inte oroa mig för något i förskott...
Kommer det...?, så kommer det...!

Jag ska inte lägga någon värdering i något, utan bara ta in, och är det gott, så njut!
Inte sortera in i sina fack för bra eller dåligt, inte ligga före i tänket..
Jag tror det kallas för mindfulness...

Har jag ett surkart till kollega, så har den idag sin chans,
jag har inte förutsatt att han/hon är dum i huvudet, utan han/hon är "nollad"...

Ganska skönt, att släppa tankarna fria...
Det går inte åt så mycket energi till att tänka ut allt i förhand, ingen energiätare...

Låter det knäppt?

Jag får tacka min "KBT-agent" Camilla heter hon, som finns med även hon och läser här...
Jag hajjade noll först när hon pratade om det, men man är väl lite trögtänkt...
Så jag ger det en chans, för att försöka må bra...

Och det är skitjobbigt, man får anstränga sig till max, för att få ett lugn...
Får ta i, för att få vila, det låter helt sjukt, men så är det...

Alla inlärda tankevurpor måste läras om, rena instinkter som går i automatläge...
"..jaha, varför säger hon så??, vad menar hon egentligen..??

Alla sådana tankar måste blockeras, utan bara titta på ansiktet, och svara på frågan...
Inga underliggande baktankar, utan bara uppleva "nuet",
såsom .."oj, vilket fint örhänge hon har..", man borde kanske berätta det för henne...

Så blir hon glad, och jag blir glad för att jag lyckades glädja henne...

Så idag ska jag kämpa för att få fram ett smajl, så har jag gjort något gott idag...

Hade jag velat förstöra dagen, så hade jag bara behövt tänka tanken i morse...
I dag ska jag INTE vara nykter...

Men varför då, varför förstöra en sådan fin morgon, och att få uppleva dagen naturellt...
Som livet är.....när det är bättre...

Mors Berra

Go'morgon Livet!

Helgen är slutkörd, och det är jag också...
Har fått ut allt av både det fysiska och det psykiska av helgen...

Jag har tagit ut mig helt och hållet med en massa tunga arbeten,
så kroppen känns så där "härligt" slutkörd, ryggont och en massa sönderskrapade fingrar...

I själen har jag också fått fri tillgång, tid till att fundera, sortera tankar i sina fack, tömma soptunnan, umgåtts med fina medmänniskor som man kan utbyta bra tankar med...
Ingen prestige, inga styrke(bak)tankar, utan ett gott med-levande...

När jag satt och slutsummerade helgen så blev det massor av grejor som var utförda...
Kändes som om jag borde ha stressat ihjäl mig, men inte...

Jag tog tankarna en och en, och efter eget infall, några "måsten" men mycket rent spontant...

Alla i min omgivning tog det också lugnt, och lät helgen få komma, och gå...

Frugan och jag "råkade" bara tapetsera sovrummet på landet trots att vi hade lite ont om tid...
Det gick bra, blev helfint och vi hann, allt bara föll in på plats...
Och vi blev glada för allt, det goda samarbete, den "nya tekniken" som vi var lite oroliga för, och allra mest för slutresultatet, slutet gott, allting gott...

Kändes skönt att vi kunde runda av helgen så pass bra...

Och genom att "ge mig själv tid", så får jag mer tid för mig själv...
Låter helsjukt, men jag skapar små mentala "luckor" där jag får tid att reflektera på vad det är som händer, nu ska jag inte rekommendera någon att börja röka...

Men där finner jag mina små stunder, bort från allt, koppla loss tankarna för en stund,
och låt tankarna få flöda fritt, bara slötitta på allt, inga värderingar på något, bara "vara"...

Sedan läste jag lite runt bland nykomlingarna på forumet...
och jag skulle vilja ge dessa ett litet råd...

Ge upp "präktigheten" och försök inte hålla någon sorts fasad, släpp greppet och låt dig falla...
Du är ingen alkis som sitter på någon parkbänk...

Du är en fungerandes alldeles vanlig människa som inte kan hantera alkoholen...
Det är väldigt vanligt, men betyder inte att det är OK att fortsätta vara det..

Det måste man kunna acceptera, och utgå ifrån den grunden...
Vad kan jag börja utifrån den förutsättningen?
Vart vill jag...systembolaget?

Om tankarna vill åt något annat håll, ja då har jag ett mål med livet...

Idag ska jag leva.....ett alldeles vanligt svenssonliv, utan att krydda det med alkohol...

Mors Berra

riktigt bra berra
en sann skribent är du
vänligen denial

Härlig läsning Berra!! Stärker en själv att läsa! Tack!

Snoopy

Yesss!

En ny helg att se fram emot, och allt vad den innebär...
..och vad den utesluter för min del, ja då tänker jag närmast på alkoholen...

Så får jag leva ett bättre och mindre olyckligt liv...

Genom att "sluta" tänka på den som någon sorts problemlösare, avslappare, sällskapsdryck och allt annat som man tror känns just så bra med alkoholen...

Och vända på det och se problemet baklänges...

Och då börjar den med en molande ångest, som övergår i en form av panikångest...
Huvudvärk och illamående, ett sovrum som snurrar runt, ett gräl med kärestan, ett fyllmail på datorn eller ett fyllsms på telefonen som just då kändes roligt, men idag skämmigt...
Plocka ihop skärvorna av ett vinglas på vardagsrumsgolvet, torka slarvigt upp en rödvinsfläck i soffan med disktrasan...

..Ja och så vidare och så vidare tills man slut kommer till den där "flummiga" känslan av att
komma in i alkoholdimman, det enda positiva av allt med drickandet...

Men då har man ju gått igenom en skärseld av en massa problem och nackdelar med att dricka,
och för min del så känns det inte alls lika lockande längre....

Det blir som att kravla sig uppför en slalombacke med ett kylskåp hängandes på ryggen...
Allt detta för att man ska kunna känna den hisnande känslan av att få slänga sig ut från....
en höjd av en gatustens höjd, ....tjopp!....jaha det var det ja...
Så då återgår man väl till disken då, eller?

I mitt liv har jag det senaste året fått lära mig att omvärdera i stort sett allting...

Ett ledord har varit....

...är det värt det???

Som 20-åring var man oerfaren och väldigt odödlig, och man kunde ta smällar efter smällar...
Nu är jag mer än dubbelt så gammal, och vad är skillnaden mellan då och nu???

Ja man borde väl för f*n ha lärt sig något, ....det som kallas livserfarenhet!
Och vad borde man DÅ göra???

Dra några slutsatser, och inte upprepa saker som gör ont, eller?
Annars verkar det ju som om utvecklingen av den mänskliga evolutionen stått stilla...

Våra förfäder lärde sig att sluta stampa på giftormar, för det var inte bra...
Jag fortsatte att dricka alkohol, det gjorde ont...men slutade jag självmant, nähä!

Ja ibland blir man förvånad över hur man INTE drar sina konsekvenser...

Och det har jag ändrat på lite av min utveckling, se och lär!

Och därför älskar jag mina helger numera....
De innebär inte en massa trubbel och tandagnissel längre...

Jag kan med glädje gå in i den, för jag vet att jag kommer ur den....helskinnad.

Och det bästa av allt, det är JAG som bestämmer, jag styr mitt liv...

Är det inte så det ska vara, så säg?

Mors Berra

Sex sitter till 99% i hjärnan! ;-) men det visste väl en gammal räv som du redan?!?!?! ...och bara en % i kroppen. (eller nåt i den stilen typ).

Ta din shopaholiktendenser med KBTaren, det verkar vara en klok människa. Det här att jaga kickar, det behöver ju inte vara alkohol, droger eller prylar. Du kanske kan hitta nåt med fysiskt, Klättra i berg? Jag har ju som 50 + ig, överviktig, närsynt osv hittat mina kickar i Thaiboxen. Det vore kanske något för dig med?

Man får en kick o blir lite hög, baksmällan är väl träningsvärken.
:-D

Kram Karin

Haha Berra.

Jag vet hur du känner det. Men är på väg att sprängas!! Tyvärr finns det nog ingen klitoris i huvet. Tror mer på att lära sig att koppla av. För mig är det ju så att alkoholen har varit ett sätt för mig att kanalisera mina känslor. Både goda och dåliga. Jag kan inte hänge mig åt dessa när jag är nykter. men på fyllan hänger jag mig desto mer kan jag säga...... Mest på ont och får en massa konsekvenser. När jag varit nykter ett tag, börjar det liksom bli fullt i skallen och nu måste jag faktiskt ta och göra något åt det. Minsta lilla grej gör mig förbannad och det är ju inte bra när man ska vara nykter. Jäkligt svårt det där.
Jag ska idag gå och köpa en avslappningscd. Kan det vara något för dig också kanske??

Kram Berra! Du förgyller min dag!!

Hej Karin!

Ja, det är inte alltid man är på topp, det ska gudarna veta...

Ibland känns det som allt det där positiva är "falskt", jag peppar mig själv...
..och kanske inte alltid tror på det, innerst inne...

Jag vet att jag är en neggig j*kel, "..vad har jag att vara glad för..?"
Man får som svensk inte lov att sticka ut, inte vara för glad, inte för neggig heller...
Men det är mera typ OK om man är neggig, för då har de andra inget att vara avundsjuka på...
Och man får en form av lugn&ro, inget att behöva gå in i försvar för...

Men det är förjäkla tråkigt...

Inte ens när man som kille har köpt sig en "leksak" får man vara överväldigad...
Inte för glad i butiken, inte i köerna på väg hem, inte vara FÖR glad inför familjen
(för då har ju pappa slösat bort en massa pengar på sina leksaker, utan man måste försvara att den här grejen verkligen behövs..!).

Man får gå och gömma sig i sovrummet eller i garaget för att man ska verkligen få "ha det roligt"
med sin nya pryl, att få glädjas en stund, en kort sekund tills man har listat ut alla möjligheter...

Sen hamnar den i högen för "utlistade och tråkiga prylar"...
Och så står man på ruta ett igen, utråkad och dessutom pank...

Ett missbruk som gått över från ett till ett annat, helgalkis till köpmissbruk...
Men det är troligen samma nervstammar i hjärnan som blir stimulerade...

Jag har inget skrytbehov att behöva visa upp mina nyförvärv, det ligger inte riktigt för mig...
Men annars så hade det kunnat vara en ytterligare stimulans för tarmvredet i pannloben..

Onsdag idag, jag vet, borde ha varit mera glad...
För efter lunch så är det ju nedförsbacke igen, det lutar ju mot helg...

Jag har i dessa dagar en besökare, en installatör, en "Fritz" ( en tüsk altzå)...
Jag är trevlig och så där, men jag är alltför rastlös för att orka med honom...
Jag som brukar älska att umgås med utländska besökare...

Vem vet, jag skulle kanske behöva lobotomeras lite, så jag kunde varva ner och njuta av tillfället...

Eller som jag gjorde tidigare i mitt liv, använde alkoholen för att varva ner...
Men det vet man ju hur det gick, inte f*n blev det något bättre för det...

Så nu undrar man en fräck fråga, finns det någon klitoris i huvudet???
Jag skulle behöva en mental ejakulation, så jag kunde komma ner på jorden igen...

Någon som vet???

Mors Berra

Ge tisdagen en chans och låt ingen ta den ifrån dig!

Du går ju stadigt framåt, från klarhet till klarhet. Du kommer att bli snabbare och bättre på att hantera andras krav att du ska ta på dig deras misslyckanden.

Du har greppet om dig själv, du kan styra situationen och du tar dig ur knepiga sitsar.

Du är beundransvärd Berra!

Själv ska jag försöka ta mig upp ur mitt eget själsliga dike, börjar klättra idag hoppas jag. :-/

Kram Karin

Hallåj!

Ja säg den lycka som varar för evigt...

Jag skrev ju om min Måndagsmorgon, hur fin den kändes....
....å sedan kom jag till jobbet, min dumma j*vel..!

En manlig kollega (som jag egentligen tycker väldigt mycket om..)
"förskjöt" sitt problem över på mig...

Ja det där låter konstigt, men han är/var problem"ägaren", och hans brister höll på att blottläggas.
Jag som tidigare har hjälpt honom och utfört en del av de uppdrag som i detta område nu uppdagades, fick min del av kakan...eller rättare sagt blev påtvingad en del av kakan..

Han drog in mig i smeten, lät mig vara en eller kanske hela den som bar ansvaret..
Försökte på datorn i efterhand återställa och förfina resultaten...
Han pratade om att vi minsann skulle bli kölhalade på mötet efter lunchen,
han jagade upp sig och mig...

Han var den som INTE kom på mötet, han hade något mer "viktigt"
att sköta än att närvara på mötet...jojo!

Jag hade i mitt sinne redan bestämt mig för att OM detta skulle tas upp på mötet,
skulle jag resa på mig och gå därifrån, och säga att jag inte tar på mig andras ansvar...

Och sedan blir jag så j*vla förbannad på mig själv, jag formligen suger i mig som en svamp!!!
Jag är en väldigt enkelt offer, jag självpåtager mig andras problem,
jag är som en fläsksvål för en hoper flugor, de bara samlas runt mig...

Usch vad jag hatar mig själv, näe, rättare sagt hur jag bete'r mig, usch..!

Så han kvaddade min fina Måndag!!!
jäkla honom, jag ska minsann skvallra för KBT'aren...

Så var det med den dagen, jag gav den en chans, andra tog den ifrån mig...

Nu idag Tisdag, jag är lite naggad i kanten av gårdagen, och är inte lika hoppfull...

Jo visst är jag lite långsint, man är väl inte hur j*vla lättlurad som helst...
Tänker ju inte ta sats för att springa in i väggen, man är väl inte dum i huvudet, eller?

Skönt att veta, att jag är stark på andra sätt...

Jag kan hantera situationen, och behöver inte trösta mig med ett glas...

Visst är jag värd det, men inte den ångest som kommer efteråt, den är ingen värd!

Jag har greppet om mig själv, jag kan styra situationen och komma ur knepiga sitsar..

Och är medveten om alla mina händelser, och kan i efterhand reflektera över dem...

Som nu!

Mors Berra

Hej på er alla forumläsare och vänner!

Ännu en helg har passerat, som var värd sitt namn, helg och frid...

Vaknade upp i morse, tittade på mig själv i spegeln i badrummet...
Såg lite mosig och trött ut som vanligt, inte så j*vla vacker...
Men f*n vad nöjd jag är med mig själv...!!!

Jag utstrålar "bara" en utrötthet för att det är tidig morgon, lite påsar under ögonen..
Men det är pigga ögon, och det är inte en slutkörd och mosig själ...

Stolt över att ha presterat ännu en helg utan alkohol, och det börjar synas nu!
Jag är jag, och det är en Måndagsmorgon
och inte helt klistrig i ansiktet av gårdagens matlagnings-öl...

Jag gick och lade mig i tid (ja typ 11) och sömnen börjar ge payoff nu...

Visst jag har varit (och är nog lite fortfarande..) förkyld och hostig...
Men det är bara en "fysisk" sjukdom som inte tär på psyket, eller utseendet...

Allt jag har jobbat med fram till nu, börjar att återgälda sig...

Den långsiktiga nykterheten, som har två läger...
Den fysiska, som påverkas direkt OM jag tar det första glaset...
Den psykiska, det inre "tjatet" om att det är så j*vla roligt, att jag förtjänar osv...

Deppigheten, 6 olika preparat i olika doser, a' 3 mån per försök....
Psykologer och KBT'are, att få "tömma hjärnan på sopor"...

Och allra mest, att våga "ta hand om mig själv"...
Fy sjutton vilken överförmyndartjänst, jag borde varit ledig och få vård av anhörig...
Att vara sin egen mamma, och förklara i varje skede att...

"Detta är inte bra för dig, detta måste du ta avstånd ifrån..."
och kan du inte göra det i fysisk närvaro, så måste det bli i psykisk frånvaro...
Blockera, eller acceptera...

Och killen som alltid tar strid, och bara sårar sig själv i sitt inre varje gång han förlorar...
Lägger ner stridsyxan, klipper ballarna och blir en följsam oxe istället för en stridsvillig tjur...
För sin egen skull, ärren i själen är större än de synliga på ytan...

Men jag mår bra!
Det är Måndag morgon, och jag hatar inte allra redan denna vecka,
just bara för att den börjar med en Måndag, och det är stort...

Det började med ... att jag slutade med....att dricka alkohol...
Resten kom som en "bonus", det här de kallar för livet...

Mors Berra

ha en bra dag alla berror o märtisar o alla forumare
kram

Hej!

Ytterligare en påminnelse om...
Varför man aldrig minns hemgången från pub'en...

http://www.liveleak.com/view?i=bf7_1282779616

Mors Berra

Hellu Berra

I dag skiner solen på vår himmel i min lilla stad. Skönt efter allt grått. Och temperaturen har stigit till nära nog 20-strecket så nu blir det en långlunch i solen ;-)

Ha det gott, du och alla andra kämpar, må helgen bli fin och håll tummarna att Sverige vinner finn-kampen

Kram Märta

Tjäna!

Ville bara berätta att även en dag som denna är värd att leva...
Solsken ute, solsken i sinne...

Har egentligen massor att göra idag, och på lite stressad tid...
Så mina rader blir till antalet något stympade...

Har en tid hos KBT'n idag, och har två hyfsat stora projekt att klara av innan dess...
Men känner inget större motstånd eller paniiik över detta, jag hanterar situationen...

Jag vet att jag kommer få skäll idag hos KBT'n, har inte skött mina hemläxor...
Räds henne lite, men jag kommer att stå upp för mig själv, jag ÄR en slarver...
Så piska mig lite, snälla!!!

Näh, nu är det slut på torr-surrandet...Hä måst jobbe!

Ha' det bäst!, sprit smakar päst...(..ja eller nå't)

Mors Berra

Jag hörde att ättika, äppelcidervinäger e.d ska blandas med diskmedel så man får bort ytspänningen. Då drunknar de ;-)

Kram Märta

Ja, Berra en nåd e det, inte sant?
Det e inte bara du som e vinnaren, hela din familj oxå!
Klart du ska vara stolt över dina barn, o er uppfostan av dem.
jag tycker det e en gåva de fått som sett o gått igenom så mycket, hårt javisst, men nu har det ju vänt, en underbar pappa som du säkert alltid varit, men en nykter pappa e mer underbar, o mer värd att älska. Vem vet ur allt det trista kanske kommer gåvor som du skriver, mer empatiska, mindre fördömande. Har skolan gjort dem såna genom sin undervisning?

Hälsa din fru att hon kan pröva att ställa en skål med ättika blandat med lite vatten i fruktfatet. De små äcklen gillar inte ättika.
Rötmånaden e slut nu så de försvinner i antal nu ändå.

Kram/Thea

Go'morgon livet!

Ännu en dag då jag har bestämt mig för att ge det äkta livet en chans...

Att kunna vakna utan ångest och med ett magknippe som inte vill vända sig ut och in...
Inte så där s*tans pigg, men jag har oftast en lång startsträcka...
Har fortfarande lite svårt att hamna i säng, men före tolv i alla fall...

Frukostäpplet på jobbet smakade just idag extra gott, kaffet likaså..
Det är "surväder" ute, men jag tog hojen till jobbet ändå, för att jag älskar livet,
och då låter jag inte några fjuttiga regndroppar förstöra min dag...
Lite solsken i sinnet lättar alltid upp, försöker se dagen an...

Frugan försökte under gårdagen fånga blomflugor/bananflugor som samlats runt frukten...
Hon prövade med att låta ett vinglas med rödvin stå framme på köksbänken...

Hon bytte från dricksglas till vinglas så att den rätta känslan skulle komma fram...
(Nu undrar jag om flugorna är några riktiga gourmander som kräver detta..)
Men inte fastna det några flugor i den, kanske hade hon "fulvin" från boxen...?

Hursomhelst dottern (17år) kommer in köket och ser rödvinsglaset halvfullt...
Och utbrister! ...Va f*n!, dricker ni (läs mamma) rödvin på en MÅNDAG?

Ja svarade jag, ..."din mamma har blivit alkoholist, så nu dricker hon varje dag...!..."

-"Nä'men lägg av!, sluta skoja om detta, jag läser en bok om en kille 15 år som har en pappa som är alkis, det är f*n inget att skoja om...., hur j*vla tragiskt som helst.."
(Mina barn får svära, om de är riktigt j*vla förbannade..)

Och det kändes skönt....
Att dels få bekräftelse att hon inte tycker att hennes mamma dricker för mycket...
Att hon självmant har valt att läsa en bok om just en alkoholist...
Och en person som handlar om just en i hennes ålder...
Och att hon tog ett sådant starkt avstånd, gjorde mig också väldigt förvånad...

Ja ibland blir man tårögd, hon har "läst på" för att jag har berättat lite om min situation...

Det var gårdagens stora begivelse, och jag är tacksam att jag har så fina barn...
Och lite stolt över att jag är en av dem som lyckats så bra med deras uppfostran...(!)
Lite hemskt kanske att de har valt att ta sådana tunga avstånd allra redan,
de är ju fortfarande (mina) barn...
Men å andra sidan, så tror jag de är väl rustade för framtiden, och har lärt sig att känna empati.

Därför tycker jag att just denna dag, ..är en väldigt bra dag!
Men så gav jag den en bra start också, jag drack ju inget med alkohol i går!

Puss på er!

Berra

Till Berra,
Jag riktigt suger på orden som du skriver och det träffar så rätt! Det har aldrig känns så "rätt" som nu och en längtan efter att få känna sig fri från allt "tvång". Jag är så jäkla less på skiten men har haft ett rejält bakslag i lördags. Håller på att ta mig över kanten igen efter all ångest och alla destruktiva tankar. Första gången jag läste ett inlägg av dig så beskrev du ångesten dagen efter och hur stark den är. Jag hatar den känslan och i söndags när jag vaknade upp mådde jag precis så. Men nu vet fler om min situation. Det kändes tvunget att sägas för då bli det ännu mer sant. Suck... en tag i taget även om jag känner mig helt galet värdelös och usel. Men som många skriver EN dag i taget. Kram!