Senaste kommentarerna i forumet

Tack Pavan!

..det har jag redan, en skön semester i Turkiet...
Tog med mini-pc'n och lyckades "hacka" mig in på ett trådlöst nät här nere...

Fantastiskt skönt, nästan äckligt varmt med 43,8 grader på balkongen klockan halvåtta på kvällen.
10 minuter på solstolen, 10 minuter i poolen som är "blöt", knappt svalkande...
Hotellkomplexet är enormt och mycket modernt och skandinaviserad, nästan bara svenskar, norrmän, finnar och danskar, och av familjetyp...

Så det är lugnt utom i poolen och vattenrutschbanorna, men ändå en stort kvällsliv...
Så där svenskt "lagomt" ni vet, inga fyllskallar som lever rövare, mycket skönt...
Har lite "bekymmer" med att finna avalkoholiserad öl härnere, men det funkar bra med cola ändå...
Så här lever jag bra, sköter om min nykterhet och samlar mina egna pluspoäng till mitt egna leverne.
Min deppighet får sig en vitamininjektion och familjebanden stärks ytterligare...

Vi har gott om tid för varandra och umgås och busar mycket, barnen "skimrar" i ögonen...
Och det är härligt för ett fadershjärta att se...

Vi har varit på en fin restaurang med nattvy över stora stadens lokala hamn...
Tokprutat när vi köpslog med alla svensktalande och mycket trevliga turkar...
Mycket bättre än i Grekland för tillfället...

Det svider rejält efter första dagen i huden i stekheta solen. men hellre det än i själen...
Vilket det skulle ha gjort om jag hade valt fel, och testat på att dricka nu när jag var utomlands...

Så för alla tvivlare, det går att hålla en låg profil. även på en utlandssemester,,,
Jag mår bra, vi mår bra, alla mår bra. är det inte så det ska vara, så säg???

Jag återkommer så länge det går att snylta på det trådlösa nätverket....

Grisrosa hälsningar... Berra Stekfläsk

Hej Berra

Vilket jävla taskigt sätt, det är verkligen kränkande. Det här med att fölåta är ett knepigt resonemang och jag är inte så säker att kommer vidare bara för det. Jag hade en chef som pratade skit om mig, fick mig att säga upp mig till slut på grund av alla trakasserier, det kommer jag aldrig att förlåta. Hon får försöka förlåta sig själv för vad hon gjort. Likadant med mitt X som dricker och kränker kvinnor, han får försöka stå ut med sig själv, jag kommer aldrig att förlåta honom. Men jag kommer vidare i alla fall, behöver inte vara bitter. Jag har pratat mycket om det här med min KBT:are.

Hoppas att du och familjen får det bäst på er semesterresa, och må alla idioters kameler törsta
Kram Märta

Tjena Berra!

Ha en skön semester i Turkiet!

Och du ... kanske läge att börja titta efter ett nytt jobb?

/Pavan

Hej Märta!

..så där ja, då är halva arbets-Torsdagen snart till ända...
Jag gillar Torsdagar, livet blir mycket enklare, bara en dag kvar, redan på Fredagen börjar ju helgen, och ZÄMÄSTR för mig, 3 hela tre veckor, jippii!

Har ännu inte fattat det, har inte kunnat ta in, att vi familjen ska åka till Turkland...
Sol & Bad, och massor av god mat och massor av ingen alkohol...

Fick glutta lite i taxfree-shoppen på nätet, hua det fanns ju bara alkohol där,
färdiga balkong-mixar, after beach-paket osv, ingenting för mig alltså...
Ray-Ban glasögon för 1500 spänn, pyttsan, jag som inte är någon märkesbög alls...
de säger nog lika lätt "knäck" gömd i badhanduken på solstolen som de billiga OK-glasögen...
Och då är man ju glad att man har råd att tjacka 14 nya par, istället för ett...
Nej ibland måste man avstå, trots att det är så "billigt", man måste ju inte handla bara för att det är taxfree, man tjänar/sparar ju mest på att inte handla alls..., eller hur???

Hur är livsformen då?
Jotack rätt OK ändå, är fortfarande jävligt lack på jobbet, chefen och kollegorna...
Fick löneförhöjning efter 7 år, 550 spänn, tjoho, motsvarar en effektiv löneförhöjning på 6 kr och 11 öre utspritt på 90 månader, och inte de 385 000 som firman är skyldig mig med en genomssnittlig årlig kollektivt avtal med 3%...

Skrattretande, och vet ni vad jag fick för motivation av chefen...?
"Jo jag tänkte att den relativt låga löneförhöjning ska sporra dig att arbeta hårdare..."

Är han sann?, ska jag döda den jäveln här på fläcken, tänkte jag...
Han fick en blick och en tystnad som i sig självt visade det förakt jag gav honom...
Genast började jag smida på planerna att kapa bromsrören på hans bil...

Och det är just här min nya KBT-agent kommer in i bilden...
Jag är för STOLT och lättkränkt, min "fobi" över att ge igen och inte gå förlorande ur "kriget",
håller på att förinta mig inneifrån, det är därför det knyter sig i magen på mig...

"Förlåta, och låta vara...", ett nytt mantra jag ska suga på ett tag...

Å andra sidan hatar jag chefen, hatar hans nylle, hans näshår, golvet han har gått på...
Hatar hatar hatar....hör ni så mycket aggression jag bär inom mig...
Och jag vill bara ha en sak...revansch, och om det inte går...spräng skiten i luften..!
Jag vill ha hedern i behåll, ingen kränker mig...

"...men så Berra, lugn lugn, andas djupa andetag...", hrmnf
Vad spelar det för roll efter kl17 en vardag???, då äger han mig ju inte längre. Ha!

Så ni märker hur tudelad jag är, men jag finner ett lugn i mitt privatliv...
Och det är där jag befinner mig, ta det inte personligt,
det är bara ett jobb...(och en psykopat till chef..)

Chefen må ha ett uselt sexliv, retad av barnen och vara hemvist för 7 kamelers sammanlagda mängd av loppor...
Det har inte jag, jag har ett starkt eget liv, som jag är STOLT över.. (där kom det igen..)
Och det tänker jag fortsätta med att ha', idag i alla fall...en dag i taget..

Nä hörrni, kanske hinner knattra ner några rader innan jag drar...

Annars!, Ha' de'!

Mors Berra

Berra

Härligt som vanligt att läsa dina inlägg. Jag tycker absolut att du ska behålla tråden, den är ju din, den är du. På tal om ångest läser jag just nu en kanonbra bok om vad som händer barn som erfar en missbrukarmiljö. Snacka om ångest, snacka om att de utvecklar en kropp i full beredskap även när pappa och/eller mamma har sin nyktra period. De vet att varken löften, vita veckor, uppehåll gäller. Det finns bara ett val- total förändring, fullt ansvar. Det har du fixat, du har din familj och trots allt du gått/går igenom så har du kvar din integritet. Inte illa pinkat grabben ;-)

Ut och rulla på vägarna, släpp hästarna fria och njut av att andas och uppleva.....

Kram Märta

Tjena Westie!

Tja, du kanske har rätt...
Men en av mina drivkrafter är just att se tråden växa...

Hela min livs alkohistoria finns i ett nedskrivet format, och det var just Ångesten som fick mig att till slut att välja bort alkoholen, för den höll på att ta bort mitt liv...

Ångesten gav mitt liv ingen livskvalite't längre, den förtog mitt liv..
Och insikten av att det verkligen var alkoholen som var boven i dramat, det tog många år...

Hur dum man är när man beskyddar det som gör en ont egentligen,
varför fattar man det inte...
Är det bara den lilla stund av lycka som berusningen skapar ibland bara några minuter,
för att snabbt övergå till något mycket värre...

Hur mycket dumheter man begår på fyllan, som man annars aldrig skulle vilja ha gjort eller sagt.

Avsaknaden av dessa "händelser" saknar jag inte alls längre...
Det finns ingenting att skratta åt längre, allt känns bara dumt och fult...

"Lyckligare" har jag kanske inte blivit, men jag har fått en helt annan kontroll av livet...

Jag önskar att jag kunde få falla in i berusningen för att släppa alla hämningar och måsten,
men det funkar ju inte för mig, jag måste verkligen välja bort alkoholen...
Och inte försöka finna en alternativ drog...

Jag försöker verkligen finna mig själv mitt uppe i alltihopa...
Varför har jag ett sådant drogberoende, varför vill jag byta det mot ett annat?
Varför fastnar jag så otroligt lätt i ett nytt beroende (rökning t.ex)..
Är jag en beroende-typ???
Jag tar ju så lätt åt mig rutiner, varför då inte också beroende...

Det ställer en massa nya frågor på kant, som jag måste ta itu med...
Vem är jag, vart vill jag, tänker jag verkligen rationellt...
Eller den motsatta frågan, är jag dum i huvudet???

Jag är kanske inte rädd för svaret, men jag söker fortfarande efter lösningen...

Och så här i backspegeln så kanske inte det mest rationella var att försvara något som egentligen gjorde mig så ont, det var dumt...

Skillnaden mellan djuren och oss människor är att djuren lär sig vad som gör ont,
det gör ont med ett elstängsel t.ex...
Men vi människor ska väl helst förtära det, och ändå inte förstå komplikationerna...

Okej nu var jag elak, men med den enkelheten tänker jag...

Kossan på ängen är smartare än vad jag är...
Trots att de rycker henne i pattarna två gånger om dagen
och bara får en påsättning en gång om året...
Vem skulle inte drabbas av galna-ko-sjukan då???

Dagens händelse utspelade sig på OK (bensinmacken alltså..)
Var där i morse för att tjacka ett paket cigg...
Bakom mig i kön kommer snubben mellan 55-60 år, skäggig och lite sliten...
Stinker gammal fylla av sprit (känner sån't lätt numera..),
på disken ställer han två styckna Pripps Blå folkisar som en återställare...

Är det första helgen på semestern för herrn?....tänkte jag...
Hur kommer då de 4 återstående veckorna att se ut, finns det verkligen mer att fira???
Stackare tänkte jag, han var visserligen mycket äldre än mig, men inte visare...
Jag har kommit mycket längre med mitt liv, på mitt sätt...

Jag kollade att snubben inte satte sig i en bil och åkte därifrån, jag tankade hojen bara för att se lite upptagen ut, men det var lugnt, Berra behövde inte tillkalla farbror blå...

På sätt och vis blir jag stressad av att upptäcka att andra fortfarande dricker...
Men att "blunda" för en fyllekörning gör jag aldrig, OM personen ifråga hade kört ihjäl en unge,
så hade jag aldrig förlåtit mig själv...
Så det handlar inte om att gola på en fyllskalle, utan att se möjligheten, att rädda ett liv...

Min Måndag, i ett bra liv, tack för det!

Mors Berra

Tjena Berralusconi;-)

Tycker det är dags att du startar en ny tråd - Rubriken ångesten tar mitt liv passar inte ett skit längre. Skönt att höra att du är på banan både med två ben och hjul.
Merparten av inläggen på forumet är av den mörkare sorten med alkoholens djävlighet - det är skönt att få läsa lite inlägg där det är positivt och hur bra det blir när man lägger alkoholen bakom sig och får ett nytt liv.
själv har jag varit nykter i över ett år och nu börjar man känna sig i balans - visst kommer tankarna ibland men än så länge är anden stark och karraktären fast.
Fantastisk utväxling, ta bort en sak och få tusenfallt igen.

Ha det bra!

Hej Billy & Pia!

Jo jag vet, det ligger inom mig själv...
Vissa dagar är jag väl mer stressbenägen än andra, antar jag...

Just nu idag så är jag väldigt harmonisk..
Och det har ju att göra med att jag har haft en helg med min familj,
och nära och kära som uppskattar mig för den jag är...
De ställer inga orimliga krav, utan jag finns för dem, och de för mig...
Tillsammans tar vi dagen och den utveckling vi vill...

Man hinner landa hos varandra, och "se" varandra...
Inte hastalavista iväg på nästa måstegrej...

Vi har varit på en fotbollscup med grabben tvärs igenom hela Svea rige...
Vi har fått varit tillsammans med grabbens fotbollsföräldrar, suttit i hettan i gräset och bara
"häckla" varandra på det mest underbara sätt, med mycket kärlek...

Mycket skratt har det blivit, och frugan och jag bodde på en kurort med ett mycket gammalt spa-hotell, så efter en kladdigt dag i den heta solen tog vi oss en simtur i poolen och sedan satte vi oss i bubbelbadet och bara myste...
Vi tassade tillbaka till vårat rum i bara badkläder, och sedan muggade vi hotellrums middag med skinka, pot.sallad och en massa goda mögliga ostar (utan vin!)...
Somnade helt utmattade och näcka bland en massa chipsrester i sängen,
och det var en guldkant på vår tillvaro....

Vi brallade hem med närapå 100 mil i häcken, i en stekhet bil med trasig AC...
Och vid en sådan "hemsk" upplevelse så undrar man ju vad man håller på med...
Hemma i garaget står en sprillans ny hoj, med 70 mil på mätaren...
Där behöver man ingen AC, där har man frisk luft i massor, ljud i 3D och en massa nya dofter vart man än åker, en sorts närkontakt med naturen som man inte når annars...

50-års kris eller inte..
Men jag brukar säga så här...
När man väl har råd att köpa sig den ballaste mobiltelefonen,
ja då ser man fasiken inte var det står på displayen längre...

Jag tänker då inte dö "fattig" på upplevelser, skulle de hitta mig ihjälkörd med hojjen,
nog skulle de hitta mig med ett leende på läpparna i alla fall, om jag känner mig rätt...

Och hoj kan man inte köra på fyllan, det blir ganska ödesstigert...
Jag menar att de sållas ju ut rätt så snabbt....

Så att åka hoj, det är som att få en "plusmeny" på donken (Mc D), utan att bli fet!
Och min tid till återhämtning, om än en något farlig sådant...

Men jag tror nog att missbruk av alkohol är betydligt farligare...

Mors Berra!

Men Berra! Du kan faktiskt bli en mini Dalai lama redan nu :) Stressa så det knyter sig i magen, slita ut en generation i taget? Vem är det som ställer alla krav? Jo det är du själv. Eller du låter andra ställa krav på dig....

Hur går det med nya hojjen? Vår släkt har fått pippi på MC, brödrar, kusiner, sysslingar skaffar hojjar, rätt kul, är det någon sorts 40-50 års kris? Skitkul är det i alla fall att sitta på bönpallen. Älskar när det kittlar i magen av den höga farten, älskar lika mycket att glida runt och känna den ljumma vinden och titta på vår landsbygd.

Tja, igen...

Hittade en ny "fyllvideo", för att uppdatera sin nykterhet med...
Alltså inget dråpligt roligt, utan den visar "bara" det det konstiga och dåliga som kommer fram när man har druckigt...

Ja det är samma snubbe som spelar MiniMee...
Och den visar bara att alla (kända eller okända, korta eller långa...), ja alla får sina dängor av alkoholen dessemellanåt...
Så på så sätt kan man ju tycka att alkoholen är rättvis i alla fall...

Mors Berra

http://www.liveleak.com/view?i=f5f_1277868902

Jag känner igen en del av dina tankar och drömmar Berra... men jag är nog svagare. Orkar inte med några "måsten" eller någon stress längre. Jag börjar dessutom nästan känna ett slags hat mot hur vårt samhälle är uppbyggt och vägrar springa i ekorrhjulet mer och halsa i mig starköl då och då för att jag inte ska se eller känna hur galet det är. Min kropp, sinne och nykterhet är viktigare än allt. Jag prioriterar bort det mesta och det kan jag få skit för ibland. Men mest förvånade ansikten. "...men du måste ju..."
Nej, svarar jag. Jag måste ingenting alls.
"...du kan väl inte bara..."
Jo, det kan jag svarar jag.

Det är det bästa med drömmar... att de inte kostar ngnting & att man kan göra vad man vill i dem... <3

Hej Märta!

Så idag var det nya tag....
Känner mig tokstressad för .....ingenting...
Snacka om konstig känsla...

Har så mycket jag måste hinna göra, som jag ligger efter med hemma...
Och hela tiden ramlar det in nya saker på "måste"-listan...

Samtidigt som jag känner känslan....Nä jag skiter i det!
Jag SKA inte stressa upp mig, därför lägger jag det på "förtvinar-hyllan",
eller hoppas på att det ska förtvina bort...

Ja allt försvinner ju inte av sig självt, räkningarna t.ex..
Måste ta tag i dem i kväll, det är ju redan ny månad, isch!

Känner en inbyggd oro över att jag "förkastar" livet...
Lägger inte energi på det som borde vara viktigt,
sådant som GER energi, istället för tjyvar det...

DET är stressande, ...lovar!

Hade jag inte varit den jag är idag, så hade jag nog fallit för berusningen...
Den som gör att man "suddar" ut allt det där besvärliga,
men ändå har det kvar, på något konstigt sätt...
Och får mer av det där besvärliga, som ångesten t.ex.

Så när kärr...kärestan tjötar om att sätta fart på röven, och få till ditt och datt...
Då håller jag för öronen och "lallar på" i högan sky...

Önskar att jag kunde göra det på jobbet också...
Men en rejäl snyting hade nog känts bättre, för stunden och för mig i alla fall..

Så...vad gör man, håller andan och låter det knyta sig i magen, ännu mera...
Man får slita ut en generation i taget...

I min reinkarnation i nästa liv så ska jag nog bli Dala Lamas lillebrorsa tror jag...
Ska bara sitta på en matta och muttra en massa oförståeliga saker,
och bli hög som ett hus på något konstigt yoga-sätt...
Och bara få vara lycklig....

och drömma, det kostar inget...

Mors Berra

Berra

Håller med dig, man blir aldrig färdig. Men det kanske är just det att vara människa? Vi blir aldrig färdiga. Fast jag tycker samtdigit att det är lite kittlande och spännande. Vem vet vem jag kommer att fortsätta att bli? Och det pågår så länge vi drar våra andetag, fyller våra lungor med luft. VI fortstätter att "bli" på vår resa i levandet, här och nu.

Kram Märta

Tack förresten Fenix, jag glömde säga det i förra inlägget, tack...

Tänkte på hur "smaken" lurar oss att falla tillbaka för suget,
inte är det som godis med sin lockelse, sötman eller möjligen syran...

När jag tänker tillbaka till vin-smaken t.ex...
Då känner jag bara ättikesmaken i munnen, den sura vinbärssmaken...
Det röda som ska vara rumsvarmt, släcker inte törsten...
Det vita som ska vara källarsvalt eller möjligen kallt, kyler men smakar oftast surt,
eller så är det sötat på ett konstlat sätt...

Spriten, tja vem kommer inte ihåg "bränna-strupen"-känslan, eller magbrännan med supen?
Inte gott en sekund...
Man letar efter olika virkessorter som ska "ta bort" spritsmaken, det ena äckligare än den andre..

Ölen, skulle bara kunna locka mig om den vore helt iskall med mycket bubblor...
Men jag brukar tänka på hur den svarta sopsäcken luktar när man ska till pantmaskinen,
fy bläh!, och då tappar jag suget för ett längre tag...

Så jag kan inte säga att det är "smaken" som skulle kunna locka mig till fördärvet igen...
Man skulle vara helt ärlig inför sig själv och säga som det är...
Det är ruset som är lockelsen, varför förneka det...

Men ruset har alldeles för många sidor, och det är sällan den blir som när den är bäst...
Bakruset kommer däremot alltid, den kan man förlita sig på...
Och efter bakruset, fyllångesten, som vara för evigt känns det som...

Genom att "knixa till" tankebanan, så kan jag få tankarna att vandra i förväg...
Och minnas hur det var senast, INNAN jag tänker fel, och tar den lättaste utvägen...

Den är bara lätt i början, sedan har den bara tunga sidor...

För mig är den för tung att bära, hur stor eller liten lasten än är...

Därför har jag valt bort den lättaste vägen, genom att inte välja någon väg alls...
Inga vägskäl att behöva ta beslut om, aldrig undra när man kommer fram...

Genom att vara och ibland låta vara, så finns jag, min vardag, mina beslut...

Igår skulle jag inte dricka någonting med alkohol i, men jag hann inte bli klar...
Så jag får väl fortsätta idag med det då...

Man blir aldrig "färdig" med något, möjligen kan man hålla det på behörigt avstånd...

Så släpp inte försvarsställningen, jag vill, jag kan...

Mors Berra

Hej DSG!

Näe, har inte en susning, kollade min egen tråd, men kan bara ta bort sina egna inlägg...
Du får nog fråga Mange, vår hacker-mentor...

/Berra

Hur får man bort en tråd man startat, någon som vet?

Sommarkram till dig Berra!
/Fenix

Hej Märta (..och alla andra..)

Min helg har varit väldigt bra, mycket väder kan man säga, men överlag bra...

Vi har laddat med gäster på landet, vi blev "bara" 16 st i år mot tidigare 20-22 st...
Matlagning, bygga partytält, klippa gräset, fixa långbord med stolar osv...
Vi tog en dag ledigt före och efter, så vi hann med allt och hann landa ordentligt...
Slipper alla jätteköer till färjorna å de å sån't.

Mycket skönt, vi hann med att umgås med våra gäster, och fick fin tid i solen med mycket "värme"...

Det blev bustrångt på golvet med alla gummimadrasser, men finns det hjärterum..
Pluppa i plåtbåten och gummibåten så tog vi oss några öar bort så vi kunde handla glass
och allt var så där perfekt, typ harmoniskt...

Visst blev det lite rajraj också, men de två "värstingar" vi hade fick ingen draghjälp...
De blev lite i gasen efter alla snapsar, men ett långt uppehåll till kvällsgroggarna fick dem att
varva ner, så det blev en lugn nattsittning i månljuset och bland myggen..
Vi rundade av i snitt runt halv två varje kväll, och det behöver man ju inte skämmas över...

Mitt val att fortsätta vara nykter förtar eller kväver mig inte längre...
Jag mår bra när jag får vara bland vänner som uppskattar mig för den jag är...

Jag är Berra och för tillfället nykter, kan ni stå ut med det?

Jag behöver just nu lite mera svängrum för mitt inre och dess tankar...
Jag grubblar en massa, och behöver få tid till att tänka igenom allt...
Men jag är framför allt väldigt "nära mig själv", och stöttar mig genom livet...
Allt är inte solklart och fullt ös, och jag önskar att jag kunde fly bort i tankarna med alkoholen...
Men den funkar ju inte för mig, så jag måste finna andra vägar till att "blåsa hjärnan"..
Så jag söker vidare...

Men jag har min trygghet bland mina vänner, som uppskattar mig för den jag är...

Precis som ni!
Ni ger mig ökad livslust, tack för det!

Mors Berra!

Hej Berra

Long time... Hur har helgen varit? Nu är det sommar på riktigt

Kram Märta

Suck!, ..Måndag...

..men en bra sådan, för inget jävelskap har hunnit hända ännu...

Tänker på hantverkaren som jag brukar röka ihop med...(alltså blossa..)
Han som lever rövare, gapar och skriker och är lite allmänt jobbig...
Han är "mannen" som meckar hojjar och amerikanare på fritiden, och är en riktig "karla-karl".
Rapar och kliar sig i skrevet som "män" gör, skäggstubb har jag bara sett honom i...
Han har en kepa som nog har varit blå en gång i tiden, men numera svart...
De gånger han har tagit av sig den, så har man inte känt igen honom...
Jag trodde han var född med den på...

Han klagar på allting, det är bilar och köer och f*n och hans moster...
Men jag har aldrig hört honom säga något ont om hans egna bravader...
Han som jämnt tjatar om att när dagen har tagit slut, och han får åka hem...
Då väntar garaget på honom och hans egna kylskåp med iskall öl...
Han har tydligen någon gammal bilsoffa i garaget där han kan slipa sina ide'er...
Men han "måste" ha sina bira för att kunna komma i stämning...
Kärringen sköter hemmet, och garaget är hans "frizon"...

..och jag tänker....stackars honom...!
Vad är det som lockar, garaget och motorcyklarna/amerikanarna...?
Skitigheten?
Frizonen?
Ölen?

Om inspirationen påverkas av ölen, så skulle det inte funka utan den...
Då skulle allt vara "ovärt"...
De kvällar ingenting händer på bilarna/hojjarna, hade han inte druckigt då?
Troligen så hade han nog i alla fall druckigt, men inspirationen hade ju ändå inte kommit, eller?

Så i mina ögon är han en "öl-alkis" som dricker varje kväll...
Kanske inte blir berusad, men är beroende av sina flaskor var kväll...
Hur ser hans kvällar ut då han inte får dricka, blir han irriterad då?
Jag tror det, kanske därför han väljer bort födelsedagskalas om inte kärringen fyllekör då...
Han är beroende av sitt garage, men det är en förespegling av hans öldrickande...

Jag tror....jag vet, men jag har inget "garage" som hobby...
Min hobby var just att dricka öl, och den var synlig...
Men jag var precis lika beroende...

Därför rullar mina minnen revy framför mina ögon i mina tankar,
när öronen lyssnar på den "lilla mannen", med den stora munnen...
Skrävla på du, jag hör dina bortförklaringar...

Men du är fast i ett missbruk du inte kan vara utan...
Jag är "fri" att höra, det jag vill höra...

Kanske är det sanningen..?
Vågar du höra den?

/Berra

<3

Underbart, Berra du är tillbaka igen :-) Ha en kanonbra dag just i dag

Kram Märta

Hej Märta!

Idag är det "lillördag", men utan alkohol för min del...

Surrade med en god vän på firman brevid, som har som tradition att gå på travet på Onsdagar...
Han säger att vinsterna "går runt" så han kan hålla sig med mat & bira, och ser det mer som
en finansierad hobby...

Men att vissa Torsdagar är rent ut sagt förjävliga, när han inte har lyckats kontrollera sitt drickande, dvs firat eller "sorgat" en vinst/förslust...
Lite märkligt, det måste finnas fler som alltså inte hela tiden kan hålla koll på sitt drickande, undrar om det är situationen som skapar tillfället...

De måste vara det första glaset som sätter normalen för resten av kvällen,
hur mycket man än vill att förnuftet ska få styra, så tar den alkoholskadade delen av hjärnan över och ser till att kvällen kommer att bli förstörd...

Troligen så är nog det bästa att aldrig mata den med det första glaset, oavsett alkoholhalt...
Även en lättöl underhållstriggar nog den svältfödde döende alkohoskadade delen av hjärnan...

Min del av den biten har skapat ett kaos och försöker deppa mig till att börja dricka igen...
Ingalunda säger jag och den delen av friska hjärna, vi vet hur det går...
Har praktiserat detta länge nog, och har fått nog av det också...

Jag rider ut stormen, för jag mår ju egentligen bättre hela tiden...
Har inte haft panikångest en enda gång dagen efter på dryga ett och ett halvt år..
Så nu är det bara att reda ut resten av "trasslet" i pallet...

Att våga stå ut, och att stå ut är mina ledord, att våga stå upp för mig själv...
Själv är bäste dräng, ingen annan känner mig bättre än jag själv...
Kan inte lägga ansvaret eller skulden på någon annan, jag måste ta det här och nu...

Varje helg, dag, minut så måste mina tankar genomsyra mig...
Andra dricker alkohol, men inte jag, jag är allergisk, och det finns inga allergitabletter mot detta..
Så därför har jag "givit upp" tänkandet, det är inte ämnat för mig längre...
Slippa att tänka på alla OM, om jag gör så här osv...
Inga tvivel och det blir en frihet med tiden, inget kalkylerande, jag är nöjd med läsk t.ex..

Om någon frågar, så berättar jag stolt om hur det är, för så är det ju!
Och frågan bollas ganska så snart tillbaka till frågeställaren, varför dricker jag???
Vem är det som egentligen är "onormal" i gänget???
vem är det som häller i sig i stort sett giftiga kemikalier för att berusa sina sinnen...

Tja, inte är det jag i alla fall, utan jag får göra vad jag kan för göra mig så roligt det bara går...

Jag är en fri man, och jag har större makt att påverka mitt eget liv...
Så länge korken sitter i buteljen håller den ångesten fången...

Mors Berra

Berra

Jag fnittrade hysteriskt åt ditt tilltag, det måste ha varit en syn för gudarna när du drog upp kallingarna. Berra, det du berättar om dina kollegor, det är ju mobbing. Jag vet inte om du läser DN, det har gått en fantastiskt bra serie alldeles nu om just detta. Du kan hämta artiklarna på DN:s hemsida. Jag har varit med om samma sak som du och jag blev till slut uppsagd (utköpt) på grund av arbetsbrist som det så fint heter.

Du har styrka som finner glädje, kärlek och styrka i din familj. Stå på dig min vän

Kram Märta