Senaste kommentarerna i forumet

@Se klart Absolut, jag kom på det när jag hade postat-vilken enorm betydelse det hade att här fanns människor som peppade, bla du❣️. Och det är ju också stor anledning att jag fortsätter skriva, ni som varit med mig så länge, känner mig på ett sätt som känbs värdefullt! Tack till dig o alla berörda❤️

@Amanda L
Nej jag vet......
Var på födelsekalas fest i lördags och kände mig jättestressad för att vara nykter.
Kände hans blickar när vi satt och åt och när jag pratade med bordsgrannarna.
Tog 1 cider med alkohol till maten. Det var det ända jag drack. Vi var väl hemma runt 23- tiden.
Känner mig så stolt! Allt gick bra fast tycker han kunde sagt något, eller inte. Vill inte heller bli behandlad som typ en hund: duktig du är.....
Just nu känner jag att jag klarar av att vara med andra som dricker utan att bli den som alla pratar om efteråt.
Suget för jag mår dåligt finns kvar men detta är en början på något nytt.

@vår2022 Hej igen 👋🏼 Det var otroligt skönt att vara "offline". Inser att jag kommer att ha helt andra rutiner här också då jag byter jobb. Det kommer att bli ännu mer alkoholsnålt också 😅 Alltså jag är ju försvinnande lite nu men det kommer väl att typ tangera på noll mer än något måttligt. Vilket gör att jag funderar på om det skulle vara rimligt att flytta över till "alkoholfri". Men det stämmer ju inte heller. Måttlig känns för mycket. Vad gör man?
🤔
Det känns både tryggt och roligt att höra att du tycker jag verkar sitta tryggt på vagnen. Men jag vågar inte släppa garden - det gör mig starkare i min förvissning ❌

❤️

@lejla77 Hej 👋🏼 Jag har lyssnat/och lyssnar på "En beroendepodd" Har några favoritavsnitt med My Skarsgård, Hanna Hellquist, Fredrik Granberg & Marckus Enochsson. Från början startades podden av och med Nemo Hedén och Magnus Hedman nu är det Rebecka Åhlund (Jag som var så rolig att dricka vin med). Avsnittet med Markus är väldigt hjälpsamt för att skapa en rutin för att inte bara ta bort alkoholen utan även ersätta den efter beroendepersonlighet. Tilläggas ska att Markus har en bakgrund som blandmissbrukare som slutade i 13 dagar av koma men han arbetar idag som beroendeterapeut. Du kan även titta på Lerin på Lofoten på SVT-play som handlar om missbruk-att resa sig och sedan vägen framåt 🙏🏼
🩵

@Stressad
Aha, ok.
Det har jag också varit ute efter. 😊
Att kunna söka på visst ämne.

Nej har tyvärr inte kommit till poddar än, har du några bra tips?
Jag läser här vilket hjälper när det är tufft, och försöker hantera känslor- det är väl boven i dramat . Jag har svårt att hantera känslor och är samtidigt högkänslig, så när känslor och tankar kommer blir det i orkanstyrka och självmedicinerar med a. Tar man fler glas försvinner tankar och känslor eller det avtar så absolut känner jag igen mig 🤗

Jag håller verkligen med om arbetsgivarens ansvar här- det är tydligt reglerat och särskilt i offentlig verksamhet där regler är än mer formella. Men även jag som arbetar i privat sektor, så många ärenden jag haft/ärvt och man vet som chef att här är det bara att göra allt som förväntas- och står i ens makt- för att återgång ska bli bra.

Jag är nog ingen mega-pluggare av böcker och fakta, däremot har allt stöd, pepp och inte minst omtanke från andra varit avgörande för mig i min nykterhet. Utan gemenskap och stöd här hade jag inte varit nykter idag.
Så jag har forum-andan, vänner och bekanta att tacka för mycket.
Jag tror inte man ska se sig som någon udda fågel här, vi är alla olika men kan känna igen oss i allt från stress till (tidigare) sug eller socker-elände. Man kan välja att se alla våra olika personligheter som ett jäkligt brokigt paraply som ändå sitter löst ihop.
Så tänker jag 💕
Att sedan ta en paus eller minska aktiviteten här kan säkert vara bra om man känner att det blir för mycket. Forumet är ju inte livet. 😍
Kram 🤗

@lejla77 känner igen det där "jag vill vara som de andra".

Jag har lyssnat på så många poddar/intervjuer med andra som också har känt så och insikten om att jag tyvärr inte "är som de andra" har gjort att jag kan släppa den tanken. Ett glas är aldrig tillräckligt för mig och inte två heller.

Kan tänka dig att du kan känna igen dig i det....det är lite därför vi dricker i vår ensamhet och tömmer alla gömmor. För mig är det mycket lättare att låta bli en att ens försöka....

...speciellt nu, när jag har fått uppleva alla dessa underbara morgnar och vet att min lever/hjärna och mage håller på och återhämtar sig.

Har du lyssnat på några poddar än?

@Flarran Svinbra! Små, små steg tar dig i rätt riktning. En morgonpromenad i foppatofflor är svinbra! Heja dig kompis!

Kram 🐘

Tusen tack B.Å klar i knoppen och nyktra mornar värdesätter jag också högt och vill inte byta mot något!
Men jag skulle vilja vara som "andra" Jag sköter mig ute eller när man har varit på någon fest- ytterst sällan, då blir det enstaka glas och ytterst få har sett mig full , bromsar när jag blir "salongsberusad "

Det är när jag är ensam hemma som problemet finns. Och varför kan man inte bara ta något glas då? Nä då ska typ allt man har köpt tömmas, man planerar och kalkylerar hur långt a ska räcka, och paniken när det börjar ta slut. Vissa spärrar har jag tack o lov men jag önskar att jag hade dem även när jag är ensam.

@Tröttiz Jag skulle t ex vilja söka här på Alkoholhjälpen i ett visst forum efter alla trådar som handlar om exempelvis PEth-provsvar, biverkningar av vissa läkemedel, abstinensbesvär, leverskador mm, mm. Har provat att ”google-söka” på ett sökord+Alkoholhjälpen, och det funkar ibland, men tror att jag missar många trådar och trådsvar. Hade varit mycket bättre om det fanns en sökfunktion här på Alkoholhjälpens hemsida👍!

@Carisie ska kolla in de. nykter dag 16 nu iaf. hade ett S-CDT värde på 3% efter sommarn. kämpar vidare

Hej @Lizziedays! Jag har inte svar på dina frågor utan tänker att alla har sina egna svar. Läs gärna i mina andra trådar här för att ta del av min process.

För mig var det så svårt att avgöra huruvida min man var alkoholist, riskdrack eller inte hade några problem alls. Jag kände mig helt förvirrad och fick inte ihop bitarna alls.

När jag till sist (med lite hjälp) förstod att det faktiskt handlade om alkoholism så lämnade jag honom ganska snart därefter.

Inte lång tid efter det fick min man insikt i sin sjukdom och har varit nykter och jobbat aktivt med sitt tillfrisknande sedan dess. Vi har sedan valt ett gemensamt liv igen.

Det var väldigt kort sammanfattat av en väldigt svår tid, men läs gärna i mina trådar så får du en bättre bild!😊

@lejla77 här kommer en klapp på axeln från mig med, bra jobbat. Nu är det bara att hålla ut, en dag till. Jag brukar tänka som så att dessa nyktra morgnar är ingenting jag vill byta ut. Så då håller jag mig ifrån ett första glas – att vakna klar i knoppen och fri från ångest är det bästa jag vet!

Kram

Tack Ny dag! 🥰
Jo men absolut! Mornar dessa nyktra dagar - går inte ens att beskriva! Guld!
Tyvärr efter en tid vaken kände jag av ett enormt "sug" efter vin , bubbelbrunch och ja fortsätta så..
Så nu krigas det uppe i knoppen - med en stor balja te .
Hur gör ni ?
Och hur länge ska man kriga ?
Jag är ju " grön" på det här ! Väldigt frustrerande! Och en obehaglig känsla.
Positivt dock såg denna lighttant i kalendern att hon har skött sig 5 dagar och inte 4 ! 😁klappar mig lite lätt på axeln 😊

Hejsan! @Andrahalvlek, såg precis när mitt inlägg hade landat på min sida att du ju i nästan samma stund hade tittat in här, vilket var rätt kul kompis. Som du ser så försöker jag i alla fall. För man vet ju att det inte är det bästa att bara sitta och häcka vid en dator dagen lång liksom. Tycker att du också kämpar på bra, eller väl rentutav helt imponerande bra. Vem vet kanske blir det en liten cykeltur under dagen också om man nu då inte somnar till efter chokladen.

Ha det gott!

Nu är det måndag och en ny vecka har kört igång. Försökte verkligen vara duktig i går och kom faktiskt i säng runt 23:58. Men det var stört omöjligt att somna. Så drabbades då av tankar på portvin och starköl vilket tack och lov inte fanns i huset vilket ju var bra.

Men då fick man så klart för sig att värma på en form med spaghetti och korv som var kvar sedan dagen före, och kastade då som vanligt på en del ketchup och gick loss på festmaten ackompanjerad av ett glas mjölk och en trevlig svartvit svensk film från tidigt femtiotal, med 91:an Karlsson.

Blev väl av den knepiga mattiden lite orolig och fick ångest på nåt sätt mitt i filmen, men höll ut och såg den till slut utan att ens ta lugnade piller. Somnade nog strax efter 04:15 skulle jag tro. Men vaknade innan 06:00 då solen började skina in genom sovrumsfönstret. Men, en och halv timme är väl bättre än ingenting får man väl lite positivt tänka.

Den ögonmask som hade funkat skapligt i vintras förslog i dag inte alls. Får väl skaffa något bättre framöver. För man var då rätt så missnöjd med att inte ha fått sova nåt vidare. Men kom i alla fall ihåg att jag hade tänkt att ta mig en tidig morgonpromenad i dagsljus vilket nu har blivit gjort efter att jag hade kastat en soppåse. Drygt 40 minuters promenad i snigelfart utan något stopp blev det.

Tänk att en sådan prestation har jag då inte gjort spontant utan att ha något specifikt mål på över en 35 år alltså. Det känns nu när jag sitter här vid datorn lite stort och märkligt att jag klarade av en sån prestation utan att ens sätta mig på någon parkbänk och vila efter vägen.

Det måste nog ha blivit totalt minst en kilometer tror jag. Borde väl haft riktiga promenadskor på mig, men det gick att ta sig fram barfota i sina plasttofflor också. Skulle jag nu vara tokig och berätta detta för någon hurtfrisk allmänläkare så skulle jag garanterat inte få något beröm, utan väl bara hurtfriska uppmaningar att göra likadant imorgon och då väl helst höja tempot och promenadsträcka och då tappar jag då helt sugen på att försöka vara duktig.

Så inte säger jag då ett ord om min unika dagsprestation. Däremot så vet jag nu i alla fall att man kan lite mer än vad man väl har trott tidigare. Små myrsteg är då allt bättre än inga alls tänker jag här i stunden. Det var väl lite så jag gjorde när jag trappade ner alkoholintaget en tre veckor innan jag som alkoholfri sen fick för mig att skriva av mig lite på detta eminenta forum.

Hur ska man trappa ner själv på alkohol har väl en del funderat på kanske. Minns inte exakt hur jag gjorde, men tror att jag började med att dricka ungefär hälften mot vad jag egentligen ville ha och körde nog även varannat glas vatten bara och under nån vecka liksom, och stegvis fasade ut intag av alkoholhaltiga drycker på nåt sätt.

Nu har klockan passerat nio och nu har man väl så smått funderingar på att följa den nynyktra morgonrutinen att dricka varm mjölkchoklad och ta sig en tre goda limpsmörgåsar enligt schemat, två med mjukost och en med kaviar, något som man faktiskt gillar konstigt nog. Det behöver nog inte alltid vara så stora grejer man sysslar med när det gäller att ändra en dålig vana att leva på i stort sett öl, vin och annat onyttigt som man gjorde innan man halkade in i ett nyktert tänkande förra hösten.

Vem vet, kanske tar man sig en promenad i morgon med, men det blir då endast av om jag precis som idag spontant känner för det. För jag bli bara stressad och psykiskt utmattad av saker som känns som ett jobbigt tvång och liksom ligger på. Men idag så var man ju faktiskt en riktig motionär alltså. Tänk, Herrens vägar är då underliga som man väl har hört. Men den högste har väl nån plan med det hela på sikt kanske...

Ha en fin dag!

@Flarran Hoppas du har sovit riktigt gott i natt! Du kämpar emot fortfarande, det där med rutiner är inget för dig. Ditt motstånd gör att det är svårare att få till stånd. Om du har ett nyfiket sinne kommer det att gå lättare.

Syftet med rutiner är att man slipper tänka på det. Det halvautomatiseras efter ett tag, det går av bara farten. Men det kräver energi inledningsvis, de första veckorna. Och rutiner som sker varje dag är enklast att få till. Små, små saker som gör skillnad i längden.

Tipsar igen om boken ”1%-metoden - små förändringar, stora resultat” av James Clear. Finns på Storytel. Perfekt att lyssna på när du sitter på balkongen 😎

Du kämpar på så himla bra kompis!

Kram 🐘

@Varafrisk Visst är det så, i stunden finns inte tiden. Efteråt finns den inte heller. Efter yngsta dotterns kaosartade födsel hamnade vi på sjukhuset i Lund i två månader. Väl tillbaka på ”hemsjukhuset” frågade en kurator om jag hade sörjt det friska barnet som jag trodde att jag hade i magen. Jag blev provocerad som fan. Vadå!? Att sörja ”det friska barnet” vore ju som att förneka min dotter, som var allt annat än frisk.

Kuratorn sa då att det är viktigt att sörja den drömmen, för att gå vidare på riktigt. Jag svarade att jag har gråtit tillräckligt, nu efter två månader var jag på banan igen och ville inte börja gråta igen. Jag var rädd för att inte kunna sluta typ. Kuratorn fortsatte och fortsatte och till slut fulgrät jag.

Och det kändes väldigt bra efteråt. Men jag har inte förmågan att fiska fram de svåraste mest förbjudna och ledsamma känslorna på egen hand. Det är så lätt att hamna i varför-har-vi-drabbats-så-hårt-fällan. Jag vill inte vara bitter och missunnsam. Att ens tänka varför-vi är som att önska olyckan på andra. Så känner jag. Och vi har träffat så många som har det mycket värre. En bedrövlig tröst, men ändock en tröst.

När storasyster var 10-11 år märkte jag att hon hade svårt att hantera systerskapet med sin lillasyster. Hon skämdes för henne. Det gjorde så ont i mammahjärtat. Men jag insåg också att jag inte kunde råda henne i detta, att vi behövde proffs. Att inte låtsas om de ”förbjudna” känslorna skulle göra att hon kapslade det inombords. Så jag kontaktade habiliteringen, som på mitt initiativ ordnade en syskongrupp, för syskon till barn med funktionsnedsättning. De bakade och lekte, och pratade. Om sig själv och sin familj.

Senast häromdagen pratade vi om detta. Min dotter psykologen, som idag jobbar på BUP, säger att den syskongruppen var SÅ bra för henne, hon minns deltagarna och terapeuterna och samtalen med värme än idag. Och det värmer mammahjärtat. Och jag märkte stor skillnad på henne efteråt. Hennes inställning till lillasyster var helt annorlunda ❤️ Jag tänker att syskon oftast glöms bort, de ”duktiga” får stå tillbaka.

Och jag vet att du menar väl ❤️

Kram 🐘

@Vinägermamman Är så glad över att du också är tillbaka här! Hänger du med på nykter dag o nykter vecka, en dag I taget! Kram till dig

Måndag morgon och starten på det nya. Dag 6 och värsta ångesten lagt sig. Körde hemifrån kl 07, typ först på jobbet. Genom att köra tidigare hemifrån slipper jag trafiken samt får lättare hitta parkering = stor tidsvinst vilket ger mindre stress tänker jag mig. Har redan lagt plan för veckans arbete (har fritt jobb som jag ganska fritt förfogar över - mycket ansvar och tunga uppdrag iofs men fritt då det är resultatet som räknas). Men jag behöver rutiner och nya vanor. Kan jobba hemifrån men behöver styra upp detta för min egen skull. Har kollegor över hela landet och mycket digitala möten men viktigt att få träffa kollegor ändå.

Har en bra känsla i kroppen idag! Aldrig glömma, aldrig ta första glaset!

Lyssnade på Allen Carrs bok i bilen, kan rekommenderas som tillägg till Annie Graces bok Tänka klart!

Hej hej 👋🏼 samma för mig. Vill också ta ett enstaka glas till speciella tider. Inga mer karattfyllor. Men jag har också tydligt sagt att jag känner inte samma motstånd inför att stänga dörren till alkohol helt om det skulle krävas av mig 🩵

@Natalia Godmorgon! Låter mysigt med kaffe på balkongen. Jag dricker kaffe i soffan, men ska snart ut på en morgonpromenad innan jobbet drar igång. Jag ska också ändra på oönskat drickande.

Vi skapar en ny fin dag!

Hej 👋🏼 Jag håller med dig. Jag har en almanacka utan datum - fyller i dem själv. Finns små euro som "hur mår du", "vad har gått bra", vill du sätta ett mål" så utvärderar man själv och om man tre skrivit att man mår dåligt och kanske vad man gjorde för att lätta på det så kanske man har ett facit till hämta gång det dyker upp.
🩵

@Andrahalvlek Jag förstår dina känslor så väl. Våra föräldraskap t våra döttrar, din yngsta och min enda, har ytterligare en dimension. Du har varit med om så mycket i hennes liv från det hon föddes tills där hon är nu så dina känslotentakler är ständigt på sin vakt. Ja ..om inte ständigt men näst intill. Jag tänker att när man har varit med om svåra saker i sitt liv och de inte bearbetas så kan den psykiska och/eller fysiska reaktionen dyka upp när man minst anar det. Anledningen många gånger till att de inte bearbetas är att det inte finns utrymme eller tid. Jag har mött det i mitt arbete då jag möter föräldrar som du men även i min egen föräldraroll.
Nu i min kontakt med min terapeut har jag riktigt suttit och ”fulgråtit” för det finns så mycket. Du är ju en kvinna som tar stort ansvar och verkar alltid ha gjort det. I mina öron så låter ditt liv intensivt men det är i mina öron. Så det har kanske inte funnits utrymme för gråten istället sätter det sig i kroppen. Var rädd om dig❤️

Och avslutningsvis…allt vad jag har skrivit är välment och fr hjärtat❤️

Kram 🌺