Senaste kommentarerna i forumet

Dagarna går. Nya försäljningar nästan varje dag, ibland går det snabbt, ibland blir det jättestruligt och drar ut på tiden. Bär bort, både skräp och användbart. Så knasigt att det är bara två år sedan den senaste vändan. Jag har hela tiden lite stresspåslag, fast jag försöker ta det lugnt. Men det är så mycket, olika saker. Och så hela ovissheten. Vad kommer jag att få för lägenheten. Vad kommer jag att hitta för ny. Var kommer jag att bo. Folk erbjuder hjälp och vissa saker kan man hjälpa med, köra till tippen mm. Men det mesta inte. Det är bara drivor av papper, högar av grejer som jag måste bestämma om. Vill dela med mig av rolig bild som min bror läst nånstans om hur alkohol påverkar levern: det är som ett gäng högstadieelever som gör livet surt för den färska vikarien, så verkar alkohol. Förstör tillvaron helt för alla som försöker lära sig något. Tar över hela situationen. 🤓😉 Nå, nu har jag gnällt lite, så nu är det bara att fortsätta. En av gitarrerna är i fodral som är låst o jag hittar ingen nyckel. Ska kånka bort till en låssmed som lovat hjälpa. Igår var jag till en firma för att få råd om hur behandla missfärgad köksbänkskiva. Har flera grejer på blocket så det kanske händer ngt med det. Och så har jag ju skrivläxa mitt i allt. Ojojoj. Tappat två par glasögon i röran.

Hej på er igen. Det var ett litet tag sedan sist.

Sambon har varit lugnare nu under en period. Han har varit nykter på veckorna, vilket jag berättat är bra. Jag är väldigt nöjd och glad över det. Han hade en helg där han drack för mycket, men dagen efter skämdes han och tog själv upp det, så någon slags självinsikt fanns där.

Det som oroar mig nu är att han fortfarande försöker försvara alkoholen med näbbar och klor. Han försöker få mig att okeja att åka på bolaget. Han blev upprörd när jag inte ville följa med in då jag inte skulle ha något. Han vill gärna ha sprit hemma, och tyckte absolut att vi skulle köpa ett par liter hemmbränt. Jag är av åsikten att ska man inte dricka så mycket, så behöver man inte ha mycket dricka hemma. Risken är ju större att dricka mer än man tänkt om det finns hemma. Han var inte nöjd över att jag sa emot då heller.

Han frågade om han inte kunde få köpa 2,8:or 50 cl från affären. Jag sa nej. Vi har kommit överens om att det inte blir någon alkohol på veckorna, och dit eäknas även lättöl. Så han får bara dricka alkoholfri, och det gör han. Jag vet dock inte om jag borde oroa mig för det eller om det är "okej" för honom att dricka alkoholfriöl eller om det ökar suget för vanlig öl. Han håller inte med om råden gällande hur många enheter man får dricka på vecka, utan "det är ju ingenting". Och han tycker det är ett dåligt mått för mängden alkohol, han började prata om promilleprocent, vilket jag aldrig hört talas om och inte vet vad det innebär. Han tänkte heller inte förklara det för mig.

Det känns si så där ärligt talat, det är svårt med tilliten när jag tycker mig se varningsflaggor överallt för att det ska gå på tok. Sedan är det mycket annat smågnabb som kommer upp till ytan men aldrig blir löst och pratat om på djupet, det känns också jobbigt. Det märks tydligare nu att vi är olika på många vis.

Imorgon ska jag i alla fall till kuratorn igen. Det känns bra. Jag ska försöka reda ut mina tankar och känslor där, och får se hur många fler gånger jag får gå dit.

Godmorgon 🙂

Fick sova gott med stöd av min sömnmedicin och har dessutom lite sovmorgon idag. Känns skönt att ha morgonstund i lugn och ro. Snart klar med andra koppen kaffe ute i friska luften och det känns förstås skönt att jag inte drack nåt igårkväll. Ska passa på att åka och handla lite innan jobbet. Slutar sent ikväll och det blir inga enheter för mig då.

Har fortfarande träningsuppehåll då jag haft lite trassligt med långdragen återhämtning efter covid och sen nya besvär med hals och krasslighet en längre tid. Känns som det börjar ge med sig nu så mot helgen ska jag börja träning igen. Då blir det lite mer rätsida på torpet.

Nu skapar vi en ny dag 💕

Jag förstår detta verkligen inte är svaret du vill höra men du kan inte göra någonting. Det är han som måste vilja ha hjälp.
Mina främsta tips är att (1) att lämna rummet och ignorera honom om han är påverkad, (2) uppmuntra alla alkoholfria beteenden (exempelvis träna eller gå på bio) och (3) städa inte upp efter honom genom att sjukanmäla eller dylikt

Jag hoppas verkligen att ni följer gänget i Lerin på Lofoten ?
Så många likheter med mitt eget uppvaknade och så igenkännande att tårarna rinner.
Jag minns så väl min första genomklappning några dagar in på behandlingen då jag låste in mig på toaletten och grät som jag aldrig gjort förr ! Inte anade jag då att dörren till mitt känsoliv som varit så bedövat under så långa tid då började öppnas. Jag har för övrigt inte en susning om vad som gjorde att jag grät så mycket just då ??
Just det där med att möta mina rädslor, som till stor del var mina känslor, var nog den stora tröskeln att kliva över i början men så befriande att komma över ! För min egen del är att vara vän med mitt känsloliv en förutsättning för min nykterhet med sinnesro.
Ärlighet mot mig själv är också en stor del till mitt nyktra liv, jag klarar inte att ljuga varken för mig själv eller andra och det är så skönt ! Under min aktiva tid ljög jag så mycket så det räckte för flera liv framöver !!
Jag kommer också ihåg när jag första gången träffade en ung kille som gjort min resa, som var 20-25 år, på endast 5 år som han i programmet. Jag var lite tvivlande försat gången men har sen träffat fler unga som gjort samma resa. Tragiskt men samtidigt uppmuntrande att de tagit sig ur skiten innan det rasade fullständigt.

Det är många fina lärdomar i den serien !

@Flarran En tanke. Handla lite varje dag? Då kommer du ut dagligen och slipper bära så tungt varje gång. Du gör givetvis som du vill och har lust med, men ett lite frö vill jag så 🥰

Kram 🐘

@Stora Loppan Heja dig! Stora vinster bara första månaden, och det blir bara bättre och bättre för varje månad. Klokt att summera allt positivt du kommer på! Skriva tacksamhetsdagbok är ett bra sätt att fokusera på det positiva. Man behöver inte ens skriva, det räcker att tänka tanken när man ska sova: ”Vad är jag tacksam över idag?” I början kan det vara svårt att komma på något, men efterhand blir listorna bara längre och längre. Vissa saker är man tacksam över varje dag, och då är det också ett kvitto. Vissa fördelar kan man ta för givet efter ett tag, och även det är bra att påminna sig om. Storheten i det lilla.

Kram 🐘

Dag 27-30:

Dags att summera:

- Jag mår bättre men har lång väg kvar till att känna mig pigg.
- Jag är fortfarande depressiv men känner att det sakta går åt rätt håll.
- Jag sover bra ungefär hälften av nätterna. Med alkohol sov jag alltid dåligt.
- Mitt hjärta mår bättre. Min smarta klocka talar om att pulsen är ca 10 slag läge i snitt.
- Jag har ingen ångest.
- Jag känner att jag nog klarar av att börja jobba igen, i alla fall på deltid.
- Vi har sparat en god slant när vi inte handlat alkohol.
- Jag har vant mig vid nyktra kvällar och kan tycka att det är skönt.
- Det är härligt att vara nykter när barbarnen vill prata på distans eller när det ringer på dörren och man får oväntat besök.
- Det är skönt att slippa att vakna bakfull.
- Jag har kommit igång med träningen.
- Jag saknar mitt vin, särskilt när jag behöver gå ner i varv eller när vi haft besök.
- Jag har lärt mig att reflektera över varför jag har sug efter att dricka.
- Jag har lärt mig massor om hjärnan och hormoner och hur alkoholen påverkar.

Jag behöver fortsätta jobba på min hälsa. Det handlar om kost, sömn, motion, stresshantering och goda relationer. Det innebär också begränsad mängd, alternativt noll alkohol. Februari ska användas till att utforska om jag kan hitta en balans och måttlighet som jag kan trivas med. Det är spännande att följa vad som händer i kroppen och hur olika val påverkar både på kort och lång sikt.

@Amanda L
Tack snälla för dina peppande ord!❤️
Jag har pratat med honom nu och tror han förstår att vi inte ska ha kvar ölflaken i källaren. Att om jag inte har fri tillgång till alkohol hemma får jag kanske med tiden in ett annat beteendemönster. Fredagskväll blir inte likställt med att dricka fem-sex öl. Men är högst osäker hur det kommer gå! Känner dock lite hopp!👍😊

@Varafrisk Välkommen hit!
Och vad bra att du ringde rehabmottagningen!
Hos oss finns det mycket hjälp att få. Det läggs på en nivå som är anpassad för individen o utifrån hens önskemål/ mål. Det brukar bli bra enligt min erfarenhet. Ett stöd och ett sammanhang över tid, inte bara i sjukskrivningen. Hos oss jobbar vi så, jag kan såklart inte gå i god för hur man jobbar på andra rehabmottagningar. Jag har tagit mig an bla denna patientgruppen (psykisk ohälsa) sedan några år, och vurmar verkligen för pat. Många har kämpat i så många år, och tillslut tar det bara stopp. Men det finns en väg tillbaka, och där brukar at o ft vara stort stöd hos oss. 🌸🤗

dag 22 imorrn . kör på me mitt schema

Stort tack för Era svar. Verkligen till stor hjälp och det hjälper mycket att bara skriva av sig.
Om än med långt mellanrum.

Det har nu gått en tid och vi är fortfarande i relation. Det har nu framkommit att hon har borderline inblandat bland diverse diagnoser. Vilket är också märks tydligare för varje vecka som går. Efter att ha läst mycket om sjukdomen kan jag se tydliga mönster i beteendet.
Det är höga berg och djupa dalar. Spontanitet så det skriker om det. Väldigt mycket dras till sin spets, söker mycket konflikt också.
Ena dagen är jag är allt hon drömt om osv för att nästa dag vara längst ner på näringskedjan. Trots detta så gillar jag henne, snudd på älskar henne när de goda sidorna kommer fram och jag väljer ofta att se de goda sidorna.

Samtidigt har jag själv inte det bästa självkänslan och söker nog väldigt mycket bekräftelse. Detta efter att kommit från ett äktenskap som vara i 13 år och var väldigt destruktivt sista åren.

Är fortfarande väldigt kluven i hur jag ska fortsätta med detta. Orkar jag med detta?
Kommer detta påverka min anställning?
Osv osv.
Det är trots allt väldigt bra när det bra, men illa när det är illa.

Jag upplever inte att barnet far illa då hon som väldigt många beroende sätter upp regler för sig, regler som nästan alltid följs. Bland annat, inte mer än två enheter när barnet är hemma, eller bara dricka fram till ett visst klockslag mfl...

Det är fortfarande mycket upp och ner och en del av mig vill bara lämna imorgon, en del av mig vill fortsätta med henne.

Tack för ert stöd.

Ett steg i taget och till sist har man tagit sig hela vägen fram. Ungefär så tänkte jag när jag bar en tung ryggsäck med livsmedel och matkassar med mjölk, läsk och bland annat en hel del konserver i händerna på vägen hem från butiken som ligger lite längre bort än vad jag hade behövt ta mig till. Detta om jag inte hade fått för mig att frivilligt och spontant ta mig en promenad efter att ha kastat en kasse med hushållssopor i dag. Det gick snabbt åt det ena hållet av de totalt fyra kilometerna.

Det var den sista sträckan på drygt 1,5 kilometer som var den stora utmaningen. Packningen kändes allt tyngre för var steg, och man funderade stundtals på varför man slet på detta vis när man kunnat tagit taxi då det egentligen inte kostar så värst mycket egentligen om man ser praktiskt på saken. Det var lite snöslask och vägen var väl bitvis lite hal så man var tvungen att gå försiktigt och hålla fokus på vägen. Ungefär på samma sätt som man måste göra om man inte vill råka att ramla ned i alkoholträsket igen. Tänkte på vad jag väl skrivit tidigare om att även en snigel tar sig fram mot sitt mål, fast det väl tar sin lilla tid kanske.

Har nu alltså varit ute på en kombinerad må-bra-runda och träningspromenad. Vägde packningen när jag väl kom innan för dörren här hemma kl.. 20:30. Totalvikten var 22,6 kilo. Hade någon sagt åt mig före klockan 16:00 nånting då jag gick utanför min dörr att jag borde gått denna sträcka som en nyttig träning. Då hade jag bett en sådan person att fara och flyga. För jag gör bara det som jag känner för i stunden numera. Det krävs att jag är frivilligt motiverad och inte att någon säger åt mig vad jag ska göra. Så funkar jag alltså. Vid läskhyllan där ölen stod stannade jag till ett kort tag och tänkte, dessa burkar som jag i princip tidigare dyrkade som min frihetsgud som storkonsument av alkohol för inte så länge sen. Sånt kan andra köpa om de vill var min tanke. Det fick i stället bli en helflaska med läsk, alltså 1.5 liter Grape Tonic idag, bara för att jag kände för det.

Nu har jag packat in grejerna i kyl, frys och skafferi. Har beslutat att dagens fest i kväll kanske får bli en halv fryspizza med god burksallad till. Tror att det får bli ett rejält glas med cola dessutom. För nån jäkla belöning ska man väl ha för dagens slit känns det som. Om det nu hade stått en flaska med portvin eller starköl framme på bänken hade jag inte brytt mig det minsta om det skulle jag vilja skriva. Men om jag i verkligheten alltså skulle ha kunnat låtit sådan dryck stå i huset utan att jag skulle ha lockats till onyttigt drickande ska man väl låta vara osagt. Nog är man tacksam för att matbutiker inte säljer starkvaror. Men nu har man i alla fall fyllt på lagret med snus.

För nåt jävelskap ska man väl ha som last kanske. Nikotin är väl inte det bästa för mitt redan rätt höga blodtryck. Körde med en liter kaffe igår. Men det är inte nåt som min mage väl direkt älskar. Minns min far och mor som var ena riktiga kaffetunnor när man var ung. Snus var väl även innan farsan fick stroke hans förtjusning som han väl kallade för promenadchoklad. Håller med honom om att man då inte blir dum i huvudet av snus i alla fall. Men ska väl på sikt försöka fasa ut denna nikotin-substans också med tiden. Men fokuset är nu på total alkoholfrihet och inget annat.

Ha en fin kväll!

Godkväll i stugan!
Hemma något tidigare ikväll. Har hanterat dagen bra trots att jag varit vaken sen 01.10 inatt. Fick en dipp på eftermiddagen men det gick över då det därefter blev full rulle med mycket stimulans mot.
En trevlig dag 🙂

Kommer ha ett par till långa dagar med mycket jobb så jag lovar mig själv till att börja med att den här kvällen och imorgonkväll blir utan enheter.

Önskar både er och mig själv god sömn inatt. Kram 💕

@Varafrisk Välkommen hit!❤️ Jag tänker att en stor del i nykterhetsprocessen handlar just om att lära känna sig själv på riktigt långt där inne. Vem är jag, vad känner jag och vad har jag för behov. Att det är då man kan få en balans med sig själv. Att få skriva sin egna berättelse om sig själv, inte den som andra berättar om en eller den som man förväntas vara av andra eller framförallt den man själv tror man förväntas vara. Mycket av min egna berättelsen har varit den jag tilldelats att vara och som jag försökt leva upp till. Så ofta som det uppstått oro och ängslan då det inte blivit rätt känsla inom mig själv, för det har inte varit mitt riktigt rätta jag som trätt fram. För att inte tala om den jag som trädde fram som påverkad, det var inte mitt rätta jag. För mig har nykterhetsprocessens viktigaste ingrediens varit att få kontakt med och hitta mig själv där innerst inne. Få äga min sanning och min berättelse om mig själv. Jag äger mina tankar och mina känslor och de är rätt för mig. Att få landa och stå stabilt i detta. Nu är det jag som skriver mina kapitel i boken om mig själv utan recensenter som ska bedöma om det är bra eller dåligt. Självklart kan jag diskutera med recensenter men det är på mina villkor och jag som söker upp dem, men vi behöver inte tänka lika.

Processen kan ta olika lång tid men det spelar ingen roll, vi har livet framför oss och vi ska följa dess rytm. Den visar vägen framåt och man behöver inte skynda❤️

Det är något jag tänkt en del på. Det här med att tillåta sig ha de känslor man har. Detta att förneka de känslor man har eller försöka sig på att föreställa dem går ju sådär. Så skumt egentligen detta med att försöka beskriva för folk hur man borde känna. Det är ju vad det är och energin som går åt kring att försöka föreställa känslor istället för att bara acceptera. Istället lära sig förstå hur man bäst hanterar dem ger ju så mycket mer. Låt de komma bara. Lägg ingen skuld eller skam i dem oavsett hur korkade de kan uppfattas på ytan. Att istället bara lära sig hur man hanterar dem.

Tänker ofta på J.R & Dallas. Den där turen han tog till Wiskeyflaskan varje dag efter jobbet, sneda leendet och sedan massa faanskap på det. Kanon, eller hur? Vi har verkligen blivit präglade att ta det där glaset efter en tuff dag. Detta istället för att hantera just livet.

Det är tristessen som gör att man dricker. Det är tråkigt helt enkelt. Grått och enformigt. Enda sättet att bryta detta är att fylla på med något annat som man tycker om.

@Varafrisk välkommen! 🥰🥰

Jag tänkte på oro för vuxna barn. Jag är ju god man till min dotter som fyller 25 år i sommar. Hon bor på ett LSS-boende, men vi träffas varje vecka och jag tar alla beslut för hennes väl och ve.

Ända sedan hon föddes har vi haft anledning att oroa oss för henne, av olika medicinska skäl. Massa undersökningar och operationer, bla bla bla.

En klok nattsköterska sa så här till mig, när dottern var inlagd som nyfödd: ”Nu ska man undersöka en himla massa. Du kan välja att oroa dig för varje enskild diagnos som ska utredas, eller du kan välja att oroa dig först när du har fakta på bordet.”

Efter det försökte jag verkligen att oroa mig endast för det som var sant och konstaterat, och inte allt annat som läkarna och annat löst folk (inklusive mig själv) killgissade om.

Om man har ett barn med utvecklingsstörning så lär man sig praktiskt att leva nu, nu, nu. Många års aktiv träning, med henne är det alltid nu som gäller. (Och viss planering.)

Och det har jag nytta av i vardagen också - på jobbet och i varje enskilt möte med någon annan. Så försöker jag leva mitt liv. Givetvis krävs viss planering, men så fort planeringen är gjord och nedskriven i kalendern så släpper jag det. (Försöker få dottern att göra likadant istället för att tjata.)

Nackdelen med att ha periodvis stark oro för ett sjukt/handikappat barn är att det blir nästan som ett trauma. Varje gång det sker något nytt akut så får man alla de gamla känslorna slängda över sig som en spann vatten. Av omgivningen (även läkare) kan det kanske tolkas som en överreaktion, men jag tror att det är så våra trauman påverkar oss i nuet. Ryggsäcken kommer flygande som en käftsmäll.

Jag funderar på att gå traumaterapi, men jag har inte kommit till skott än. Mindler har nog sådana psykologer och då sker terapin på video. Himla praktiskt.

Kram 🐘

Välkommen hit!

Kram 🐘

Tack @Tröttiz! En dag i taget helt klart 💕

@Eirene Hej! Eftersom du var nyfiken, så kan jag berätta att jag fortfarande är nykter och mår toppen av det.
Jag klarade aldrig av att dricka måttligt, men bra för dem som klarar det. Vilka som gör det vet ju ingen innan, utan det är ju något som visar sig med tiden. Men om man ständigt misslyckas så kan man må mycket bättre genom att vara nykter och slippa en massa bakslag och att börja om. Men det kan ju var och en bara bestämma själv.
Kul att det funkar så bra för dig iaf och jag tror precis som du att mycket handlar om förhållningssättet, alltså hur man ser på alkohol och hur viktig alkoholen tillåts vara. Först när den blivit mer oviktig tror jag det är möjligt. :)

@Ny dag 💝

@Kristoffer
Hej.
Gällande program för både beroende och anhöriga är det superbra att det finns. Verkligen!
Då människor på bägge dessa "sidor" kan må så dåligt, kanske ni i framtiden kunde avstå från att skriva då något ska bli klart. Man ser fram emot något och så blir det inte ... Att ändra lite hur ni berättar om eventuella nya tekniker, vad forumet erbjuder och i detta vara försiktiga med att lova.

Mvh,
Tröttiz

@finalina Jag vet inte hur många gånger detta inträffat, men det liknar mitt liv under många år. Försöka dricka mer måttligt, lyckas och sen misslyckas om och igen.
Känner så igen mig i din ångest och skam. Kände exakt så för elva månader sedan och bestämde att det skulle vara den allra sista gången. hade verkligen provat att kontrollera alkoholen så himla länge och många gånger …
Sen dess har jag varit helt nykter. Lite svårt några veckor, men sedan en process som bara gått framåt mot en lyckligare och lugnare Amanda.
Istället för att slita med alkoholen har jag nu enbart trevligt på fester och andra tillställningar. Går konstigt nog alldeles utmärkt att både skoja, dansa och prata utan alkohol :)
jag tränar mer och hittar på mer roliga saker.
Det jag vill råda dig till är att passa på att gå Alkoholprogrammet och satsa på tre månaders nykterhet.
Använd smällen som en hjälp. Det kommer att gå en vecka av bara farten då du inte vill dricka.
Jag tycktedet var så hemskt efter min sista minneslucka då jag för första gången var hos grannen med flera andra grannar på middag. Och inte minns något efter typ två glas vin. Hur kul är det? Nej, hemska känsla, aldrig mer...!
Ibland öppnas ett fönster, om du känner att du vill ha ett nyktert liv, så vänta inte.
Snart kommer alkoholhjärnan att tycka att "det inte var så farligt", att du nog visst klarar att dricka , nästa gång. Ja, alla de knep som beroendet kan ta till.
Bestäm dig nu och gör en plan. Där tyckte jag Alkoholprogrammet var till stor hjälp.
Jag vet nu också att man behöver inte alls dricka alkohol för att vara lycklig. Tvärtom :)