Senaste kommentarerna i forumet

@has Jag tänker på din son hur tryggt det måste kännas för honom att sitta på sitt rum och veta att allt är lugnt. Ingen alkohol och en trygg nykter förälder finns tillgänglig. Ingen stress, bråk eller hårda ord.

@Stora Loppan Troligen kommer det att trigga suget då jag uppfattat att det ändå funnits en del sug under denna vita månad. Tänker att det kan vara bra att ändå ha en plan att hålla sig till gällande för mängd och hur ofta man ska dricka så inte suget får styra. Att gå på vita knogar tänker jag man gör om det finns sug med i bakgrunden, man har svårt för att avstå alkohol. Och även att det finns så positiva tankar om alkohol och effekterna av rus. Att det tillför livet något man inte vill avstå. Jag fick mest gå på vita knogar för att jag inte skulle dricka för mycket, jag ville typ ha allt eller inget. Inte ett eller två glas utan hela flaskan för att vara nöjd och det blev ju på tok för mycket.

Hur som helst, lycka till! Man behöver nog prova sig fram till något som känns bra och funkar❤️

@has visst är lugnet helt underbart. Jag skulle inte byta ut det mot något!

@aeromagnus en tanke va att nån i släkten ringde o hörde ja va full, sen va ja ju ensam i ny stad o rädd bli för full på nån krog. .

Jag är så tacksam för min lägenhet, tycker verkligen om den och känner oftast sånt lugn när jag kommer in och stänger dörren mot världen utanför.

I helgen hörde jag sonen öppna en burk (läsk) på rummet och kunde känna hur systemet drog igång direkt!

Maken tycker det blev så tyst och tomt i huset. Jag har inte sagt att jag tycker det är så tyst och lugnt och skönt hos mig än. Har inte ens berättat varför jag flyttat.

Han säger att det är för att vi är så olika. Och visst är vi det. Men olikheterna tror jag vi hade kunnat jobba på och komma igenom. Men alkoholen lägger sig som en obehaglig våt filt mellan oss och jag upplever att han inte har tillgång till sitt verkliga jag och alla känslor, vilket betyder att vi inte kommer någonstans.

Så sorgligt, men sant.

Njuter av att det inte finns en droppe alkohol i mitt hem. Har aldrig ens reflekterat över sånt här innan jag levde ihop med någon som drack.

Känner mig fortfarande rädd för att jag ska ångra mitt beslut, eftersom det gick så snabbt när jag väl tog steget.

Men lugnet som infunnit sig talar om för mig att det är här jag vill vara. Jag vill själv kunna påverka hur min dag och mitt liv ser ut.

När jag läser om högfungerande alkoholism stämmer så mycket. Förklaringarna han brukar ge står där svart på vitt.

Jag har ändå svårt att förstå att det är som det är.

Tack för att du läste❤️

Behöver bara få vräka ur mig frustrationen. Frustrerad över att han inte fattar hur jag mår i den här situationen, att han aldrig kan kompromissa där han hjälper både sig själv och mig. Visar att jag kan lita på honom genom olika förslag jag kommer med. Tilliten är borta, men hur jag mår i det hela verkar inte spela så stor roll eftersom det är ju han som har problem, inte jag.
Han har varit nykter sen i höstas, med några återfall. Går på någon form av behandling hos kommunen, men är ganska sparsam med att berätta om det för mig. Jag själv går på stödsamtal. Jag har svårt att hantera allt ibland, tror att han ljuger om att han dricker emellanåt. Lögnerna är värst. Behöver egentligen tips på hur man ska hantera allt utan att reagera så mycket som jag gör. Jag får hjärtklappning, blir risig i kistan, skakar och mår fruktansvärt illa när jag kommit på att han ljugit för mig eller när jag vill prata om något som gäller hans missbruk. Hur kan man göra för att släppa fokus och typ "strunta" i hans problem och känna mer inre frid?

Ofta är det nog det enda som kan hjälpa @JoYo, att konsekvenserna till sist blir för dyra och personen väljer att söka hjälp.

Jag förstår din känsla! Försöker själv påminna mig om att rikta om fokus till mig själv och det jag behöver jobba med när jag märker att jag fastnar i honom, hans val och livet framåt.

Ta hand om dig och se till att du mår så bra du kan🩷

@JoYo jag antar att de ser olika ut för alla. Men visst tänkte åtminstone jag att när äktenskapet rasar, familjen säras osv då borde väl konsekvenserna få honom att vakna. I mitt fall verkar de inte te sig så. Relationerna med barnen blir allt sämre och han fungerar allt sämre ( än om jobbet verkar "fungera?) Men likväl ingen förändring i sikte. Förnekelsen är stark och han blir alltmer bitter / ett offer.
Är tydligt att jag får bära skulden..för allt. Och då var det han som lämnade oss. Jag tar mig sakta men stadigt ur medberoendet. Må ha låga dagar absolut! Men samtidigt känner jag ett annat lugn och inser i efterhand hur hemskt på spänn man konstant var.

Tack för era svar. Jag tänker att han om han rasar ner i missbruket för konsekvenser och då tvingas ta tag i det. Därför söker jag svar på hur det brukar se ut. När man börjat rasa, skilsmässa, knapp kontakt med sina egna barn.. Hur kan han ens prioritera att jobba..?
Jag får försöka acceptera att hans väg är oviss.

@Varafrisk Finaste du, att vara sjukskriven innebär att ta det lugnt och återhämtning. Alla ord som enar i huvudet (känner igen mig). Välj en sak, varje dag en promenad exvis. Det ska ju vara lustfyllt att ta sig an saker inte bara måsten det är ju kanske det som är en del av som jag uppfattar det utmattningen. Små steg gör nog underverk i längden. 🥰

@Molnet Ja men det är så svårt och beroendehjärnan är listig och stark sant förgörande för det egna jaget. Jag måste jobba på att visualisera denna fula gubben i lådan. Varje gång tankar på alkohol och framtida återfall måste hen motas bort lika AH beskrev. Hur går det för dig? Jag känner att jag behöver all hjälp jag kan få just nu🥰

Många kloka ord.Tar rygg på den!@Andrahalvlek

Ja så himla lätt att låta ångesten äta upp en.DET triggar bara det att ta till alkoholen & då blir ju det inte konstruktivt alls.Så man måste nog vara lite mer snäll mot sig själv & försöka att ta hand om sig själv på bästa sätt.@Ny dag

@Sattva Tack för ditt svar! Jag tänker att jag ska ta en kontakt med rehabkoordinatorn igen. Den rehabmottagning som finns i min stad finns på en annan vc fast den är till för båda de vc som finns. Vet inte om det funkar så att den även kan finnas t för den privata vc i stan. Även om jag kan läsa mina egna provsvar så vill jag att ngn m medicinsk kunskap informerar mig. Tar inte för givet att ngn gör det utan att jag själv får göra det.

Jättebra liknelse där mellan beroendet & gubben i lådan som bråkar.Och ett bra svar att jaja jag hör vad du säger men det blir ingenting med det.Den liknelsen & svaret tar jag rygg på!Mot nya tider med nykterhet & att inte ta det första glaset😊

@Varafrisk Ja många turer. De behöver ha en plan gentemot försäkringskassan. Såklart den kan revideras utifrån ditt faktiska mående. Även där jag jobbar är det svårt för pat att få läkartid. Fördelen att då ha tätare kontakt med fysioter el arb ter är, iaf på mitt jobb, att läkarna kan se i jnl ganska tydligt kring pat mående utifrån ft/at anteckningar.

Du kan ju söka hjälp på rehabmottagningen tillhörande din VC o se vad för stöd du kan få där?

Det var kloka tankar & insikter.Den ska jag ta med mig.Att upplevelsen av tristess egentligen är kopplad till beroendet som skriker att man ska dricka.Det är nog klokt att vara noga med att planera in enkla men trevliga alkoholfria aktiviteter åxå.@Kennie

Det var kloka tankar & insikter.Den ska jag ta med mig.Att upplevelsen av tristess egentligen är kopplad till beroendet som skriker att man ska dricka.Det är nog klokt att vara noga med att planera in enkla men trevliga alkoholfria aktiviteter åxå.@Kennie

Appselut.Man får mycket tid över när man inte dricker alkohol/bakfull & ångest.Gäller att planera in enkla,trevliga saker att göra på sin fritid samt ta sig tid att tex.promenera,slappna av och må så gott det går.Inte ha ett fullspäckat schema med enbart vardagssaker att fixa.Jag stupar på det & det leder till stress, ångest & kan leda till återfall.

@Sattva Tack för ditt inlägg och att du undrar🙏🏻

Jo, jag är sjukskriven via ”vanliga” vc. Det var inte helt enkelt att få tid h en läkare. Tycker inte alls att vc har fångat upp mig efter behandlingen då jag var kopiöst trött. Veckan före jul ringde jag vc den 19/12. Ssk skulle då prata m den läkare som sjukskrev mig två veckor på heltid två veckor halvtid i september. Ssk ringde upp mig 21/12 på em, gav mig en tid den 11/1. Jag svarade att så länge kan jag inte vänta. Hon frågade mig då vad skillnaden var att vara sjukskriven mot att vara ledig under julhelgerna. Hon visste ju inte att jag hade tagit ledigt mellandagarna och de extra dagar som man fick i och med jul och nyår var ju inte så många. Jag svarade henne att det är ju en viss skillnad att vara sjukskriven mot att vara ledig. Jag stod på mig och sa att ni har ingen aning om hur det är att ha gått i behandling/jobba m nykterhet och att vara mamma till en vuxen svårt sjuk dotter i bipolär sjukdom. Då fick jag en tid den 27/12 . Hon lät mkt sur och sa att det är bara 20 min! Jag har full respekt för att personal på vc har fullt upp då allt ska gå via vc. Träffade läkaren som sjukskrev mig först tom 31/1. Han kopplade in rehabkoordinator/samordnare. Jag trodde att jag skulle få träffa henne fysiskt men det blev ett samtal. Hon ringde mig 15/1. Ställde lite frågor till mig som bla om jag hade det svalt i sovrummet, att jag skulle inte äta före sängdags, ingen skärm osv. Jag svarade att jag har kunskap men det handlar om att komma t handling. Bestämde att hon skulle ringa veckan därpå vilket hon gjorde. Hon frågade om jag hade varit ute och gått mm. Jag sa t henne att jag kommer inte orka att börja jobba den 1/2. Jag bad även att få ta prov på min sköldkörtel vilket jag gjorde i torsdags. I onsdags pratade hon in på mitt mobilsvar att läkaren sjukskriver mig 100% tom 18/2 därefter 50% tom 20/3 samt att jag kan inte räkna m en förlängd sjukskrivning. Jag skrev på 1177 att jag tycker att det är knepigt att läkaren kan göra en bedömning nu över ngt som man inte vet något om hur det är om några veckor. Hon ska ringa mig den 14/2. Så jag tänker att det är väl upp t mig att ta itu m mitt mående. Vad jag har tänkt på är att både vc och ngn kollegor inte riktigt förstår vad utmattning är. Jag har inte blivit diagnostiserad med utmattningssyndrom jag tror det stod svår stressreaktion i läkarintyg. Och läser jag vad läkaren skriver så låter det som det här kommer ta tid. Jag kan sakna förståelsen hur svårt det är att komma ut på en promenad..att ytterkläder blir ett hinder. Och jag blir kritisk mot mig själv och dömer mig själv för lättja.

Det här blev så mycket mer än svar på din fråga Sattva…även lite frustration.

Kram🤗

@Andrahalvlek 🙏🙏🙏🥰🥰🥰❤️❤️❤️ Jag ska fixa detta!!!!

En bra helg som tyvärr slutade i att jag hade hemskt svårt att sova inatt. Några saker- eller främst en mkt bångstyrig kollega-stressar mig. Jag vet inte hur jag ska hantera hen, och jag vet inte varför jag blir så provocerad av denna persons bångstyrighet. Har inte upplevt det tidigare- inte för att jag brukar peka med hela handen- men jag tycker att hon agerar inadekvat. Om jag säger att det är fokus på detta just nu- och inget annat. Så går hon åt helt motsatt håll. Blir helt handfallen. Vad är det hon inte förstår?
Ja utmaningar ska man väl ha- är det tänkt. Och aldrig blir man fullärd som chef eftersom det i högsta grad är levande materia man arbetar med…
Helgen har varit bra, här i stan. Töväder och matlagning. Besök av barn och barnbarn, och en blivande mamma med en liten bebis i magen.
Idag hemma-jobb och så drar kören igång. Måndagar ändå. Mysig dag. Njut av den hörni! 😻

@Varafrisk Jag läser o följer dig. Visst är du sjukskriven via "vanliga" VC? Hos oss hade någon som du hade tagits upp i vårt psykosociala team. Blivit erbjuden o kallad till rehabmottagningen för hjälp med stressreducerande insatser (träning med fysioterapeut, ev mediyoga, ev avspänningsträning, träffa arbetsterapeut för hjälp med struktur i vardagen). Finns inget sånt på din VC?

@Rustning Verkligen. En ledig helg är plötsligt evighetslång. Man blir lite rastlös och måste hitta på olika saker. Man får mycket gjort! Tänk så många timmar varje helg man ägnat åt att dricka och vara bakfull. Skrämmande många. Jag blev dessutom morgonpigg. Och kvällstrött. Så tillräckligt med läkande sömn fick jag på helgerna. Och det är vad min lediga helg ska ägnas åt - roligheter, nyttosaker och återhämtning.

Kram 🐘

@Ny dag Fy fan vad beroendehjärnan är utstuderat manipulerande. Hen kämpar för sitt liv nu. Tänk dig beroendehjärnan som en narcissistisk dryg jävla gubbe som du nu har stängt in i en trälåda. Och spikat igen locket. Där sitter han och gastar och skriker, men ingenting ska han ha. Svara bara ”jaja, jag hör vad du säger, men det blir ingenting med det.”

Den bilden hjälpte mig mycket, jag kunde då distansera mig personligen från själva missbruket, som var en destruktiv del av mig som jag inte längre ville ha med att göra. Jag kräktes mycket på slutet, som en jävla fjortis. Både under fyllan och dagen efter. Det var som min kropp skrek åt mig: ”Du förgiftar mig!” Den känslan kan jag nästan när som helst återskapa. Vidrigt. Det är superviktigt att aldrig glömma. Och att aldrig ta första glaset.

Kram 🐘