Senaste kommentarerna i forumet

💝

💝

Jag har inte heller tålamod med drickande- visst säger jag och tycker nog att det är okej när andra dricker- men till en viss gräns. Jag tycker ofta alkohol är som en stor bromskloss för livet- inte alls något som förhöjer utan något som sölar ner lust och energi
Det mesta som jag verkligen njuter av- hade jag mycket mindre av när jag drack. Nu har jag mina katter, roligt på jobbet (om än skitjobbigt ibland men aldrig för att jag är bakis…) Jag njuter så mycket av olika saker som mest gick mig förbi tidigare.
Och när folk ska sitta ner i timmar och dricka- känner jag för det mesta: nä det här har jag inte mitt liv till.
Vad härligt att din simtur tycks vara både vilsam och spännande! Kram 🤗

Jag har valt det nyktra livet nu under ett års tid och där tänker jag stanna❤️Utifrån mitt sista inlägg under rubriken ”Vara alkoholfri” så skrev jag att jag behöver verkligen lyssna till mig själv. Lyssna inåt vad säger min kropp, min magkänsla….säga som min terapeut har lärt mig….jag vet att jag vet att jag vet🙏🏻

Kram🥰

@Smillans Tack❤️❤️

@Varafrisk stor varm kram till dig❤️

@Himmelellerhelvette Förutom befrielsen att sluta kämpa och räkna för att hålla koll på konsumtionen, så har jag nu e n annan syn på överdriven alkoholkonsumtion. Jag har liksom inget tålamod alls med den.

Livet trallar på. Går min väg på mina egna villkor. Väldigt skönt.

Välkommen! Du har inget att förlora på att ge nykterheten ett ärligt försök. Jobbigt i början, men håller man ut så ger det utdelning på många plan. Själv tycker jag att det sociala samspelet här på forum har gett mig mycket, förutom att jag tydliggjort min situation, mina tankar och känslor när jag skrivit ned dem.

Jag tror jag ska flytta till ”Det vidare livet”. Inte för att det egentligen spelar ngn roll om jag stannar kvar här under “Vara alkoholfri”. På möten är vi ju alla tillsammans var vi än befinner oavsett återfall , några dagars, veckors, månaders och års nykterhet. Jag kommer fortsätta följa de trådar som jag följer och skriva och heja så det spelar ingen roll var ni befinner er. Men jag tänker att det är ett avstamp för mig själv…🙏🏻

Jag tog en promenad, det var grått och regnigt, tungt och tårarna rann. Och jag kände att jag måste få känna vad jag känner hur ska jag annars bli bättre? Ska jag förneka känslan i min kropp? Jag är för sjutton 61 år! Det känns som om att i mitt liv har så många talat om vad jag ska göra, känna osv och naturligtvis har jag tillåtit människor göra det men jag går sönder om jag fortsätter så här.
Jag känner mig så otroligt stressad av att jag måste bli pigg för att orka gå t jobbet inte för att må bra. Dessutom ska jag göra allt själv. Ha rutiner. Att jag har en sjuk dotter finns inte m i bilden. Dessutom säger socialsekreteraren att jag ska sätta gränser gentemot min dotter.
Min man säger att jag tillåter mig inte att få vara trött och så är det nog. Jag tillåter inte mig själv att komma t ro. Idag njöt jag absolut inte av promenaden vilket inte berodde på vädret utan stress. Jag behöver få ner stressnivån inom mig. Och min dotter…när jag känner att hon går stöd och rätt hjälp av vuxenpsykiatrin så kanske det blir ngt bättre. Men att vara så ensam som hon är gör så ont inom mig😥

🌺🌺🌺

@Rustning Du är bara lite ovan med dig själv, tror jag. Att du inte har något tålamod med massa krångel är inget att bli bekymrad över. Det enda du behöver träna på är hur du agerar på känslan. Stanna upp, ta ett steg tillbaka och sansa dig, men tro aldrig att det är något fel på dig och dina känslor!!

Själv ser jag det som den största vinsten med nykterheten. Att ha ett friskt och hälsosamt känsloliv. Det drar iväg så man blir förvånad i början, men jag trivs allt bättre med mig själv. Tycker att jag är mycket snabbare på att hantera jobbiga situationer/människor utan att tveka och älta. Det är som att självkänslan vuxit och därigenom har jag blivit tydligare både för omgivningen och mig själv.

Varma tankar till dig!

Låter fantastiskt härligt!Och tack för alla trevliga tips på aktiviteter.@Smillans

@Smillans Så härligt!❤️❤️❤️❤️

Hej @stormiettvattenglas och alla andra som funderar över programmet! Uppdateringen av Alkoholhjälpen och programmet har tyvärr dragit ut lite på tiden och vi jobbar för fullt för att få det klart. Förhoppningsvis kommer vi att få det klart och kunna starta programmet igen det under första kvartalet av det här året. Vi är ledsna att det tar lite längre tid än planerat. Om ni har frågor, funderingar eller exempelvis vill hitta andra vägar att få stöd, är ni varmt välkomna att skriva till oss i frågelådan (https://alkoholhjalpen.se/fraga) eller ringa oss på 020- 84 44 48.

@vår2022 @Ny dag tack för fina kommentarer🌸Dom betyder väldigt mycket.

Vecka 28. Veckorna staplas och det känns så härligt att ha kommit så här långt. Tänker ibland på mitt tidigare destruktiva liv. Det var bara vin som kretsade i mina tankar, ALLT handlade om det. När, var, hur mycket, räcker det. Usch så himla bortkastat. Jag ville aldrig göra nåt eller träffa någon, bara sitta och pimpla vin.
Nu har jag lust till så mycket! Jag har fått dille att gå på konserter, jag lyssnar mycket på Albin Lee Meldau (ÄLSKAR hans musik), jag vill åka och vandra i fjällen, längtar till min yoga imorgon. Förra veckan låg jag i Bakåt fjärilen, den var UNDERBAR! Jag vill hänga med mina barn och barnbarn, jag vill åka på solsemester och teaterresa. Jag vill bowla och gå på promenad med vän. Sitta och prata om livet. Vill locka håret och göra mig fin. Boka bord på en mysig restaurang och gå på bio. Sitta på ett café och titta på folk.

Äntligen finns lusten på livet🌷

@Ny dag Tack ❤️ Ja, men så tänker jag också. Jag förstår att det är viktigt med rutiner osv men att vara sjukskriven pga utmattning beror ju på att orken inte finns.
Jag tror även att omgivning, vc, jobbet har svårt att förstå hur mycket kraft det tar att vara mamma t en ung vuxen dotter med psykisk sjukdom. Bipolär sjukdom typ 1 är en mycket svår sjukdom. Om min dotter bara orkar tänker jag att ju äldre hon blir kan det komma mer acceptans för sjukdomen och att hon tillåter sig själv att ta emot hjälp. Fast…det känns som om hon ska veta mycket själv vad hon behöver. För mig är det känslomässigt svårt att livet för min dotter ska vara så svårt. Jag vet att det finns flera här på forumet som har barn med olika funktionsnedsättningar som jag tänker kan förstå mig.

Jag hade tänkt gå ut och ta mig en promenad direkt efter att jag ätit min fil och druckit mitt kaffe men har inte kommit ut ännu och kl är snart tio. Jag ställde klockan på 7.30 för det har jag förstått att det ska jag göra enl rehabkoordinatorn. När jag vaknade hörde jag att man flög. Bor nära en flygflottilj och jag tänker att de har övning. Men ngt som jag tänkte som jag aldrig har tänkt tidigare är det så här det är när det är krig…man vaknar av flyget….I min klass fr ettan t nian arbetade nästan alla mina klasskamraters föräldrar på flottiljen. De var civila eller militärer resten av föräldrarna var lantbrukare som mina föräldrar var.

Hursomhelst så är det riktigt grått och dimmigt idag. Ska snart ta på mig mitt underställ och dricka kaffet före jag går ut. För jag behöver komma ut igår var jag inte ute på hela dagen så jag behöver göra vissa saker om än det känns tungt.

I em ska jag faktiskt hör och häpna t en fd kollega. Kanske vi har känt varandra i ca 13 år. Vi var i samma team på en gymnasieskola. Hon arbetade som skolsköterska och jag som skolkurator. Hade ett riktigt gott samarbete. Efter att vi slutade jobba tillsammans fortsatte vi att umgås. Ibland träffades vi tillsammans m våra män. Men för snart fyra år sedan slutade vi att umgås. Min fd kollega är en mycket omtänksam person, vill ingen ngt illa. Är ett maskrosbarn. Hon har tre barn som är läkare, jurist och civilekonom. Barnen bor i de flotta stadsdelarna i Gbg och Stockholm. Min fd kollega bor i ett flott hus inne i stan och har ett stort hus på kusten. God ekonomi. De sista åren då vi umgicks regelbundet så kunde jag skicka iväg tråkiga sms. Hon blev tyst vilket triggade mig. Ca ett halvår innan vår kontakt upphörde träffades vi och pratade. Jag berättade för henne att jag skrev smsn när jag var berusad. Hon berättade att hon blev tyst för hon visste inte vad hon skulle skriva. Vi kom fram t en lösning som inte funkade så en dag kom ett sms där det stod att hon kunde inte vara den vän som jag behövde. Det var förstås smärtsamt men jag hade ändå anat att det skulle bli så. Kanske ett år senare mötte jag henne i en affär och hon pratade om pandemin men för mig blev det så konstigt.
Till saken hör att vi brukade träffas tillsammans med tre andra fd kollegor (vilket vi fortfarande gör) men jag kände att det var jättekonstigt att ses utan att prata. Vi pratade och hon sa att vi skulle träffas igen men det blev inte så men vi har träffats tillsammans med övriga kollegor. För några veckor sedan träffades vi hon hade m sin man men vi stannade aldrig och pratade el kramade om varandra som vi brukade göra vilket blev så konstigt. Första gången som jag inte blev arg men jag skrev t henne och frågade hur blev det för henne. Hon svarade att hon trodde att det blev så för att vi hade haft kontakt på avstånd och att hon var lite feg. Och jag tror inte alls det beror på att vi har kontakt via sms. Jag tror att det handlade om att hon ville undvika att prata ifall jag var arg el ngt liknande. Förra våren mötte jag dem också i mataffären då berättade jag för hennes man bara sisådär att jag är alkoholberoende.
Så träffen i em beror på att vi inte pratades vid i affären…det var hennes förslag…promenad el kaffe h henne…jag valde kaffet.
Det här blev en väldigt lång utläggning men samtidigt som jag tycker att det ska bli kul att träffa henne så är det en utmaning. En utmaning att inte gå igång el känna mig förminskad. Jag har tänkt tidigare att jag har varit avundsjuk på henne fast jag vill inte ha vad hon har. Jo, men hade det så gott ställt ekonomiskt vore bra. Och för mig har det viktigaste varit att mina barn ska må bra och vara nöjda m sitt så vilken utbildning, var de bor spelar ingen roll. Jo, men barnbarn hade jag ju velat ha men jag är inte avundsjuk. Jag tror det handlar om övergivenhet h mig och att hon blir lite för mycket storasyster i sitt omhändertagande. Ok vi får se hur det går!

Till slut så….min chef har sagt t en kollega mig att hon ringer varannan vecka t den som är sjukskriven. Jag pratade m henne den 4/1. Hon ringde 12/1 och 22/1 då jag var upptagen men hon ringde inte igen. Fast det är klart hon är min chef, hon är tillförordnad chef över en annan arbetsplats samt håller på m chefsstudier så hur skulle hon hinna? Det är ganska tyst fr min arbetsplats skulle jag väl kunna säga.

Hursomhelst ha en fin tisdag🥰🌺

@vår2022 Jag ser fram emot att alkoholhjärnan ska lugna sig, skrika tystare, inte ta så stor plats.
Jag har haft mitt flyktbeteende i så många år och det kommer ta tid att lära om.
Att våga möta känslorna och tankarna istället för att skjuta bort dem och dämpa dem med att självmedicinera eller självskada.
Men allting gör ont, och jag är så trött hela tiden. Idag är en sån dag där jag inte alls orkar ta tag i vad som bubblar i kroppen, jag vill bara sova bort den. Men jag tar en timme i taget.
Och jag vet att inget blir bättre av att svänga förbi systemet på vägen hem från jobbet. Då skulle jag hamna på ruta 1 igen.

@Varafrisk Tack fina forumvän ❤️

@Flarran Klokt beslut. Nä, dum i huvudet blir man inte av snus. Och det är inte lika skadligt som alkohol. Men ska man sluta snusa så ska man inte göra det samtidigt som man blir nykter, för då riskerar man nykterheten. Och den är allra viktigast! Sluta snusa/röka och viktminskning kan man ta itu med när man har varit nykter ett år eller längre. Hela det första året behöver man ha fullt fokus på nykterheten.

Kram 🐘

God morgon! @Andrahalvlek @Himmelellerhelvette, Tror ni har helt rätt i att det är lite riskabelt att sluta med portionssnuset redan nu. Fick lite konstiga tankar på att inhandla lite onyttiga drycker. Typ, nu var det ju så längesen sist, nog går det väl bra med lite folköl i alla fall. Alkoholdjävulen om man så säger, är allt en lurig jäkel.
En burk, en slurk och sen är man tillbaka på ruta ett igen. Så får väl ta en promenad och införskaffa lite snus i stället. För som ens helnyktre gamle far brukade säga, man blir då inte dum i huvudet av snus. Passar även här på att förmedla hans kloka ord om att den som inte har något behov av nikotinprodukter ska inte prova sånt heller, och få ett onödigt beroende. Ha en fin tisdag mina vänner!

@Andrahalvlek Grattis t din viktminskning! Kan riktigt känna din glädje i min egna kroppen. Känslan av att kunna köpa nya kläder. Jag måste nog vara snäll mot mig själv att gå ner i vikt när man är trött och låg är verkligen inte den bästa tiden att gå ner i vikt. Fast om jag inte går upp i vikt vore ju bra.

Ha en fin dag🌺Kram 🥰

Ja @prinsessa, jag valde inte lika klokt min lediga dag igår och det förstör sömnen för mig rakt av även i mindre mängder. Just nu känns det som att den största motivationen till att låta bli ligger i behovet av bättre sömn. Nu har vännen börjat sova hemma hos sig igen så förutsättningarna till sömn har blivit bättre igen. Det blev lite tokigt då jag jobbar så sent och han jobbar ännu senare. I takt med att jag började varva ner och blev trött efter jobbet var han påväg hit och hade behov av att prata och skramla med mat sen blev det inte mer än ett par timmar sömn innan mitt eget jobb. Det går förstås att ha det så en period. Han behövde verkligen det stödet. Men nu är min egen sömn och energi högst upp på prioriteringen ett tag 🙂
Han får mitt stöd ändå.

Jag instämmer, tack för alla fina goda råd!

Nu har det gått typ 10 dagar. Har känt obehag när jag tänker på mig själv kombinerat med alkohol.

Jag har bestämt mig för att testa vara helt nykter. Vet inte hur länge. Men checkat av en födelsedagsfest, och har en skidresa i mars som jag tänkt att jag åker nykter på.

Det går åt så mycket tankekraft från mig att fundera på strategier, hur ska jag klara att vara inom gränsen. Och sedan, när det ibland går åt skogen, så mycket energi som går åt till ångest och att vara hård mot mig själv. Jag tänkte försöka skippa det ett tag.

Nu är det sagt, nu får jag följa upp med mig själv om hur det går.

@Rustning När vi inte längre häller alkohol på våra starka känslor så måste vi lära oss hantera dem på annat sätt. Ilska var den känslansom kom starkast hos mig i början av nykterheten. Jag skällde ut folk på jobbet. Ett gnälligt mail kunde göra mig så arg att jag knappt kunde jobba.

Jag lärde mig dock att hia mig, gå undan och djupandas en stund, och sova på saken om det funkade. Svarade på det gnälliga mailet nästa morgon istället, på ett mer sansat sätt. Och efter ett tag lugnade ilskan ner sig. Den fick märkas/kännas, tas på allvar, och då lugnade den ner sig lite.

På samma sätt blev glädjen starkare. Jag kunde skratta så jag kiknade åt en rolig film. ”Sunes sommar” och ”Jönssonligan”, som jag sett tusen gånger ihop med barnen, blev plötsligt hysteriskt roliga. Barnen tittade på mig, ”vad fan hände?”

Så starka känslor är helt normalt i början av nykterheten, det planar ut efter ett tag.

Kram 🐘

@Natalia usch, låter inge kul! Hoppas det går bra ändå på jobbet och vilket klokt beslut att välja bort enheter. Kram

@vår2022 Tack ❤️ Det är roligt att hitta nya sätt att laga mat. Havreris äter jag ofta tex. Försöker också tänka antiinflammatoriskt, med kryddor etc. Potatis (framför allt uppvärmd som då får ett lägre GI) toppar mättnadsindex, så det äter jag ofta. Det triggar inget sug hos mig. Vanlig vit pasta däremot gör det, så därför väljer jag linspasta.

Kram 🐘