skrev Andrahalvlek i Tillsvidare

@Ny dag Precis så ville jag att du skulle känna! Jävlaranamma! Bevisa för dig själv att du kan både sluta och förbli nykter ❤️ Allt det som är bra i ditt liv blir bara bättre ❤️

Påminner dig igen om Annie Graces framgångsrecept:
1) Tro på att du klarar av det.
2) Fokusera på alla fördelar med nykterheten.
3) Identifiera dig som en person som lever nyktert.

Kram 🐘


skrev Ny dag i Tillsvidare

@Andrahalvlek 🙏❤️ för att du bryr dig! Jag vill annorlunda, jag är färdig med detta. Jag beundrar verkligen dig och ditt fantastiska pannben. Grattis till viktnedgång och nya kläder btw. Du går verkligen från klarhet till klarhet med allt du företar dig. Dina ord kring din pappa var inte smickrande och jag förstår vilket trauma det måste varit för dig. Vill inte tro att jag är så illa däran än men sjukdomen är ju progressiv så visst känns det att läsa. Jag kan också komma dit. Men det ska jag fasiken inte. Och att läsa det känns också som ett ”nu jäklarannama”. Detta var sista återfallet. Jag har så mycket annat värdefullt i mitt liv som pågår just nu att jag inte vill riskera ännu ett bakslag. Mest för att jag inte orkar med mig själv och mitt jäkla dubbelliv vilket skapar dissonans inuti mig. Tack för din långa utläggning, den bet lite men på rätt ställe. Önskar dig en fortsatt fin lördag! ❤️


skrev vår2022 i Promillebikt

@Flarran Go kväll! Jag vet att du inte gillar att som du säger, slösa energi på att planlös promenerande, men man får ju också energi av att röra sig. Hela kroppen och knoppen mår bra av det. Att starta en ny vana är lite jobbigt i början, men precis som med att sluta dricka så går det lättare och lättare. För att det inte ska bli planlöst kan man bestämma att man ska gå en viss rutt på någon km. Att man går en ”må-bra runda” varje dag med start från sin dörr antal längd man bestämt och som avslutas vid dörren. Därefter kan man vila och ta något gott att äta. Det är som medicin mot psykiskt dåligt mående, men naturlig sådan. Typ rörelse på recept, eller vad det heter, som läkare kan ordinera. Folk brukar fråga mig hur jag orkar hålla på och springa mina rundor, då svarar jag att det är att just för att orka som jag springer, det ger mig energi till att orka med jobbet och livet och mina rundor. Det har blivit en god och livsnödvändig vana för mig.

Ha en fin kväll kompis❤️


skrev Andrahalvlek i Tillsvidare

@Ny dag Älskade vän ❤️ Det är bara du som kan göra jobbet. Och du måste ha tillit till din egen förmåga. Tyvärr har jag upplevt upprepade återfall i mitt barndomshem, och till slut var det ingen som trodde att min pappa kunde förbli nykter ett längre tag. Vi blev luttrade och uppgivna. Allra mest han tyvärr.

Det är det som är så vanskligt med återfall, att man till slut tappar tron på den egna förmågan. Just därför måste du bevisa för dig själv att du visst kan sluta dricka, och förbli nykter. För alternativet är så himla mycket värre. Det är en progressiv sjukdom, och du vill inte uppleva den resterande resan på misärens väg.

Det var just det som fick mig att sluta dricka. Till slut fejsade jag sanningen, att jag traskade i min pappas fotspår. Och hans sista 20 år i missbrukets våld vill jag inte att min värsta ovän ska uppleva. Total förnedring 24/7. Konflikter och misär, och alla dessa lögner.

En gång skulle jag ta bilnycklarna ifrån honom, för att hindra honom att köra. Han blånekade, han hade inga bilnycklar. Till slut såg jag att han hade slängt dem på golvet under soffbordet, i en vinkel jag inte skulle se när jag stod upp. Och han ryckte bara på axlarna när jag plockade upp bilnycklarna från golvet.

Lögnen såg ut att inte bekomma honom, men inombords vet jag att han grät. För hur han hade blivit. Ett stort skämt, en så kallad pappa som bara blev osams med sin tonåriga dotter så fort de vistades i samma rum i mer än 15 min. Ett halvår innan han dog, med söndertrasad lever, sa han till mig i telefon att han hade minsann inga problem med alkoholen. Det var sista gången vi pratade, och han ljög för mig.

Lång utläggning, men återfall är verkligen inte bra. Just för att man tappar tron på sin egen förmåga. Och det är bara du som kan bevisa för dig själv att du vill annorlunda.

Kram 🐘


skrev Denlillamänniskan i Att vara sin egen bedömare

Tack för uppuntran! Jag kämpar inte. Det är ickekampen som har gjort min livsomställning lätt. Jag lever bara, det är nog.


skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts

Firade mina -15 kg genom att beställa två par byxor och åtta nya överdelar - i två storlekar mindre, tjoho! Rea på rean var det också - och allt passade perfekt 🤩

Det är dags att rensa i garderoben. Någon dag. När barnen bodde hemma hade jag en enda garderob att husera i. Nu fyller jag alla garderober som finns i huset. I en massa olika storlekar. Men att göra sig av med de större storlekarna känns bara nice. Och vissa kläder har jag glömt, så det blir som att köpa nytt igen.

Någon dag ska jag ta itu med det. Inte denna helgen. Idag har jag umgåtts med min mamma och yngsta dottern. Vi har varit på nyårsrevy och sedan ätit ute.

Bakpotatis och kyckling-curry-röra känns som ett okej val ändå. Det är inte undantagen som gör skillnaden. Igår moffade jag i mig glass, det var också ett undantag.

Kram 🐘


skrev Flarran i Promillebikt

Hejsan! @Denlillamänniskan, har funderat lite på din reflektion kring sånt som var fokus ska ligga på för något. Tidsrymden tre månader drygt som helt alkoholfri. Vilket jag uppnått nyligen som bland annat medlem på detta eminenta forum. Det är egentligen inte en så värst lång tid i sammanhanget när man betänker att det var någon gång i början av 1980-talet som jag sist kunde skryta med en tremånaders period utan någon form av alkohol i kroppen.

Det är mycket nytt att stegvis förändra i tänkande och görande. Tror inte att det är en bra ide' att gå för fort fram för min del. Jag lyssnar nu på min kropps signaler och känner mig inte redo för att försöka att förändra allting i ett flygande fläng liksom. Det finns dock en del planer som jag har framöver när jag känner mig lite mer mentalt redo. Det jag tänker mest på är väl affärstekniskt att styra upp en hel del grejer som fått stå tillbaka en hel del.

Där bland annat mitt musikskapande har prioriterats långt ned när drickandet stått i fokus tidigare. Har väl att arbeta med sånt inom det området när jag får ork till det liksom. Känner mig nu inte manad att bara kuta omkring och kanske slösa energi på sånt som ett planlöst promenerande eller kallprat med okänt folk utomhus. Men ett mer socialiserande utanför dörren kommer väl också med tiden kan jag tänka mig när jag är lite mer varm i de nyktra kläderna så att säga.

Om jag är nöjd med vad jag har uppnått handlar väl om hur man ser på saker och ting. Det att jag har lyckats att vara nykter så här pass länge, det är jag då faktiskt rätt nöjd med. Men det finns en hel del omstrukturering som jag väl borde göra inom flera områden för att komma framåt och nå en del mål som jag har funderat smått på genom åren. Men som sagt nykterheten först. Sedan får jag ta andra saker stegvis. Den personliga utvecklingen finns det väl hos de flesta en hel del att arbeta på om alkohol varit centralt dagligen i så många år som det varit hos mig kan jag tänka.

Ha det gott!


skrev Ny dag i Tillsvidare

@vår2022 Svårt att rikta fokus framåt idag, vet nog med mig själv att jag kommer klara vara utan a ett bra tag nu. Andas in och försöker flytta fokus från ångest. Jag vet ju att jag en dag kommer bli nykter på riktigt för jag ger mig inte. Jag vet bara inte när, därav tvivel om kapitulation. En lördagskväll med familjen, vi har tagit en afri drink (tonic) med massor av is och ätit lite charkuterier mm. Spelat spel. Just så som jag vill ha det o saknar inte a ett dugg. Så varför flyr jag undan mig själv och tar återfall i min ensamhet, skyller på migrän och håller mig undan familjen så de inte ska märka. Så hemskt är det. Läkarbesöket igår handlade mycket om mitt beteende och jag beskrev det absurda i det hela. För det är det! Snacka om dubbelliv. Ja, jag fortsätter skriva av mig min ångest för jag måste ha denna fruktansvärda känsla nedskriven så att jag verkligen kan g tillbaka i känslan nästa gång adjävulen gör sig hörd. Nu är det fasiken nog med att må dåligt. ❤️❤️❤️
@Denlillamänniskan Hmm, det är med att kapitulera. För mig är det att faktiskt stå emot en gång för alla, att faktiskt inte vilja dricka och att de kommer inifrån och ut på riktigt. Jag tar hand om mig själv idag, har inga måsten mer än att bara vara och mysa med familjen. Och de kan jag göra bäst när jag är nykter. Jag har absolut inget sug här och nu. Därför vill jag bevara denna fruktansvärda känsla för alltid och låta den bli min ena film. I den andra filmen vill jag visualisera mitt framtida liv. Inget kan göras ogjort men framtiden är ännu ett oskrivet blad där jag ska ta befälet. Jag har haft nog med delomgångar 😥. ❤️🙏 för din stöttning. Kram
@Smillans 🙏❤️ kramen värmer


skrev Flarran i Att vara sin egen bedömare

Hej! @Denlillamänniskan, låter fint att du har fått sovit gott, det är en lyx man inte själv är så värst bortskämd med liksom. Det tar nog sin tid innan den nyktra hjärnan så småningom vänjer sig att fungera någorlunda normalt utan det bedrövliga gift som alkohol utan tvekan är. Kämpa på och fortsätt det goda jobbet kompis.
Ha en fin kväll!


skrev Denlillamänniskan i Promillebikt

@Flarran Hej! Du ger en god lägesbeskrivning. Jag har aldrig besvärats av ditt "gnäll". Du har gjort en stor förändring i din livsföring genom nykterhetsarbetet. För dig är det nog dags att förflytta ditt fokus från att avhålla dig från något till att GÖRA något. Du sitter i princip instängd i din lägenhet dygnet om. Värjer dig för varje förändring av det tillståndet. Hur länge tänkte du undvika att leva bara för att det känns ovant och otäckt? Har då något önskemål om ett annat liv?
Om du tycker att du uppnått det du ville och är nöjd så, kan du bara bortse från vad jag skrivit. Det var mest en reflektion.


skrev Denlillamänniskan i Att vara sin egen bedömare

Sovit gott. Vaknar med lite ostyriga tankar om tillvaron och nykterheten.
Jag är tacksam för att jag insett att jag inte ska tro på allt jag känner och tänker. Har en lugn plats inom mig, dit jag kan ta min tillflykt när hjärnan spelar igång allt möjligt. Har lärt mig att inte ryckas med. Bara observera.


skrev Denlillamänniskan i Dax att vända blad.

@Ullabulla Du skriver så klart och så tröstande. Dina texter ger värme och orubbligt lugn.
Tack.


skrev Flarran i Promillebikt

Tänk man bara gnäller och gnyr var tanken som poppade upp som från ingenstans efter att jag hade ätit lite flingor och filmjölk på eftermiddagen för nån timme sen. Jag bara skriver en massa deppiga prylar som inte är upplyftande för nån på forumet tänkte jag och skämdes lite smått. Men har känt mig extra nedstämd ett par dar, vet inte riktigt varför. Men så kan det ju vara ibland. Fick till och med nästan tankar på att helt ge upp nykterheten ett par timmar innan bolaget stängde. Skulle väl egentligen varit till apoteket, men vågade mig inte utanför dörren då jag inte ville utmana ödet och råka gå som i trans in på bolaget och handla starköl, portvin och Jäger. Jag är ju faktiskt nu rätt så stolt och även tacksam över mina tre månader som nykter och ville inte ned i alkoholträsket igen. Det var faktiskt rätt panikartat en stund. Men det gick vägen ska jag säga, men inte kan man då blåsa faran över än utan jag måste verkligen fokusera på nykterheten som jag vill hålla fast vid. Sitter nu och dricker lite alkoholfri äppelcider och har läst att det ser ut som att det är fler än jag som har haft en brottningskamp med alkoholdjävulen idag.
Ha en fin kväll mina vänner!


skrev Denlillamänniskan i Tillsvidare

@Ny dag Jag läser din text och känner med dig. Det du beskriver låter enormt jobbigt och jag förstår att du känner dig förtvivlad. Att trots så stora ansträngningar ändå inte komma loss från något som drar så hårt i dig, som du helst bara vill lämna därhän. Tvivel och kamp som du försökt lugna genom vistelse i skogen. Sömnen som inte ger återhämtning. Om du kan; Krama någon som du älskar och ge dig själv respit. Godis och film, musik, varm dusch eller något annat som ger dig lite andrum och tröst. Jag tror inte att det bara är att kapitulera en gång för alla, så simpla är inte vi människor. Det kommer kanske i flera delomgångar för somliga.


skrev Smillans i Tillsvidare

@Ny dag Jag känner så mycket med dig och önskar jag kunde skriva nåt som lindrar❤️
Försöker skicka styrka via universum.
Stor varm kram till dig.


skrev vår2022 i Nytt år, nytt beteende

@Stora Loppan Ja, det handlar mycket om att ha tålamod, processen tar tid. Det tar tid att få återhämtning och balans i hjärnan igen. Vi vill ju så gärna har quick fix och inte behöva kämpa för att få något, få utdelning på en gång. Man kan lätt skrämmas av att det tar långt tid, med det sker små förändringar hela tiden, inte alltid så märkbara men det sker hela tiden återhämtning. Det tog tid för mig att sova bra, det gick lite upp och ned, men tänkte hela tiden att processen tar tid och jag är i alla fall nykter. Det kan kännas långsamt i början men även det förändras.

Det kan vara intressant att undersöka sig själv och fråga sig själv om vilka förväntningar man har och skriva ned dem.

Här är lite frågor. Vilka förväntningar har du? Vad vill du ska hända? Hur ska du få det att hända? Vad behöver du göra för att det ska hända? Hur vill du att ditt liv ska se ut? Vad ska det innehålla? Vad behöver du göra för att få ditt önskade innehåll?

Ha en fin kväll!❤️


skrev Denlillamänniskan i jag är livrädd

@aldro Bra att du fått en läkartid. Du kommer att bli förbannad och frustrerad många gånger till i ditt liv. Hur du hanterar det bestämmer du bäst själv. Kan du prova hantera känslorna på ett nytt sätt? Jag kanske är ute och far i tassemarken, för jag känner ju inte dig. Men jag har förstått att du kan driva dig själv väldigt hårt. Skulle det hjälpa dig om jag föreslår att du bara tar känslorna, låter dem storma över dig och inte gör någonting? Svår sak för en handlingsinriktad person, men de bästa besluten tar man när man är lugn och stabil. Stå bara still, låt det storma som fan, utan att du agerar på det. Behöver du röra på kroppen medans du gör detta, så gör det. Men skit i att ta några beslut om alkohol.


skrev vår2022 i Tillsvidare

@Ny dag Du skriver om ångest och panik över att du kanske inte kapitulerat. Tänker att de tankarna kan skapa ännu mer ångest och panik. Att du riktar fokus på detta i dina tankar som skapar panikkänslor. Om du skulle kunna försöka rikta fokus på positiva saker, att tex nu är du nykter igen på dag 3 och denna gång kommer det att gå. Att du kommer att klara det. Det påverkar dina känslor positivt. Tänker att kapitulera handlar om att inte kämpa emot, vilket det kan bli om det finns en rädsla i att inte klara av att kapitulera. Tänker på tex en idrottskvinna som är överladdad inför en tävling, pressen tar över för det liksom blir en kamp som ställer till det i hjärna, i tankarna och känslorna. Att det blir blandat med rädsla för att inte lyckas. Att kapitulera tänker jag handlar om att inte kämpa emot sina tankar, men att flytta fokus på sina tankar, för att ge utrymme till att andas och släppa garden, de knutna nävarna som är höjda och spända, som är redo i fall det skulle bli en fight eller kamp.

Så försök vila i dig själv och tro på dig själv att det kommer att gå bra❤️


skrev Stora Loppan i Nytt år, nytt beteende

Dag 25-26:

En dag i taget. Sovit sämre några nätter igen och tycker inte jag märker några förbättringar. Tålamodet tryter. Har tittat på Annie Grace och förstått att det krävs sex till tolv månader för full återhämtning. Känns halvt oöverstigligt, men så klart finns det inga genvägar.

Fyra dagar kvar på vårt löfte. Måste börja fundera ordentligt på hur fortsättningen ska se ut.


skrev Ny dag i Tillsvidare

Min första nyktra dag som jag hoppas också blir min sista första nyktra dag är den 25 januari. Summa hittills i år än övervägande nyktra dagar även om jag haft två återfall. Jag vill banka in känslan jag har i kroppen nu för alltid för så här vill jag inte känna det. Fysiskt känner jag mig stark och faktiskt i bättre form än på länge men det mentala är katastrof. Så förtvivlad och rädd. Ni är många som vittnar om hur bra livet blir utan och jag tror på er till 100 procent. Jag har bara så svårt att stå emot ”rösten” som intalar mig att en sista gång kan du unna dig att släppa alla tankar för en stund. Det är som om jag faktiskt tror på det själv… vet att det är beroendet som talar och jag vill bara kunna skrika håll käft och verkligen mena det inifrån och ut. Jag måste få kraft att stå emot! Jag vill aldrig må så här igen, har ätit en atarax för min ångest men den hjälper inte och starkare tabletter äter jag inte, jag menar jag behöver inte ett beroende till. Alkoholen är min största fiende och jag mår ju så bra förhållandevis utan även om jag har svårt ångest, ork och att mina tankar ångar på. Vissa nätter har jag dessutom väldigt svårt att sova. Osammanhängande text men jag måste få ner denna ångest på pränt i förebyggande syfte.


skrev Ny dag i Det är dags nu!

@Vinägermamman Undrar hur det är med dig och saknar dig här❤️. Tänker mycket på dig!


skrev Kennie i Igår va de nära

Vad bra gjort! Det är de där viktiga valen som gör skillnad. Och att minnas att det är man själv som väljer, som bestämmer hur det ska bli..


skrev Ny dag i jag är livrädd

@aldro Kom igen, skit inte i allt! Läs i min tråd hur du mår om du väljer ta ett återfall. Alkoholdjävulen är en vidrig, lömsk jäkel! Du liksom jag mår egentligen så mycket bättre utan den skiten även om det känns tufft just nu. Håll ut och kämpa så hjälps vi åt! Kram


skrev Ny dag i Tillsvidare

Lördag eftermiddag, har tillbringat dagen mestadels utomhus, ångesten river i kroppen men jag har iaf varit ute i naturen och avverkat många steg. Nu är det NOG för min del. Skriver mycket i min tråd idag för jag vill kunna gå tillbaka till just denna dag och läsa hur överjävligt jag mår. Dag tre med ångest och panik över att jag kanske inte kapitulerat, kommer jag behöva kämpa med vita knogar resten av mitt liv trots att alkoholen inte tillför utan bara förgör. Tänk om detta kan vara sista gången jag mår så här, det måste verkligen bli det för jag orkar inte ha det så här. Jag lever ett dubbelliv och bara det skaver. Och genom alkoholen blir mitt liv ohanterligt, utan alkoholen blir det iaf hanterligt. Tror mycket på återfallsprevention och hoppas verkligen att jag får stöd i det. Jag lider verkligen idag och för varje återfall blir ångesten tusen gånger värre än förra gången. Besvikelsen över mig själv är monumental. Hur kan jag göra så mot min familj och mig själv? Jag älskar min familj över allt annat och kunde haft ett fantastiskt liv om det inte vore för den jäkla alkoholen som ibland tar över min hjärna fullständigt. Pust, blir upprörd på mig själv bara av att skriva det här. Nu måste det vara nog! Nu måste det till en bestående förändring en gång för alla. Jag ska aldrig utsätta mig själv för detta mer. Kram till er som kämpar och jag behöver allt stöd jag kan få just nu🥰


skrev Onkel F i jag är livrädd

@aldro Ånej du! Du skall inte skita i allt! Det är bara alkoholdjävulen som har hittat en möjlig anledning för dig att ge upp! Bit ihop och använd din vilja, ditt förstånd eller vad det är som har fått dig så här långt. Du är och nosar på tre veckor! Bra gjort! 👍
Ibland är det lite som en dragkamp, sätt ner klackarna i backen och dra som om det gällde livet. För det är faktiskt vad det handlar om, DITT liv.