Senaste kommentarerna i forumet

@aldro Bra att du fått en läkartid. Du kommer att bli förbannad och frustrerad många gånger till i ditt liv. Hur du hanterar det bestämmer du bäst själv. Kan du prova hantera känslorna på ett nytt sätt? Jag kanske är ute och far i tassemarken, för jag känner ju inte dig. Men jag har förstått att du kan driva dig själv väldigt hårt. Skulle det hjälpa dig om jag föreslår att du bara tar känslorna, låter dem storma över dig och inte gör någonting? Svår sak för en handlingsinriktad person, men de bästa besluten tar man när man är lugn och stabil. Stå bara still, låt det storma som fan, utan att du agerar på det. Behöver du röra på kroppen medans du gör detta, så gör det. Men skit i att ta några beslut om alkohol.

@Ny dag Du skriver om ångest och panik över att du kanske inte kapitulerat. Tänker att de tankarna kan skapa ännu mer ångest och panik. Att du riktar fokus på detta i dina tankar som skapar panikkänslor. Om du skulle kunna försöka rikta fokus på positiva saker, att tex nu är du nykter igen på dag 3 och denna gång kommer det att gå. Att du kommer att klara det. Det påverkar dina känslor positivt. Tänker att kapitulera handlar om att inte kämpa emot, vilket det kan bli om det finns en rädsla i att inte klara av att kapitulera. Tänker på tex en idrottskvinna som är överladdad inför en tävling, pressen tar över för det liksom blir en kamp som ställer till det i hjärna, i tankarna och känslorna. Att det blir blandat med rädsla för att inte lyckas. Att kapitulera tänker jag handlar om att inte kämpa emot sina tankar, men att flytta fokus på sina tankar, för att ge utrymme till att andas och släppa garden, de knutna nävarna som är höjda och spända, som är redo i fall det skulle bli en fight eller kamp.

Så försök vila i dig själv och tro på dig själv att det kommer att gå bra❤️

Dag 25-26:

En dag i taget. Sovit sämre några nätter igen och tycker inte jag märker några förbättringar. Tålamodet tryter. Har tittat på Annie Grace och förstått att det krävs sex till tolv månader för full återhämtning. Känns halvt oöverstigligt, men så klart finns det inga genvägar.

Fyra dagar kvar på vårt löfte. Måste börja fundera ordentligt på hur fortsättningen ska se ut.

Min första nyktra dag som jag hoppas också blir min sista första nyktra dag är den 25 januari. Summa hittills i år än övervägande nyktra dagar även om jag haft två återfall. Jag vill banka in känslan jag har i kroppen nu för alltid för så här vill jag inte känna det. Fysiskt känner jag mig stark och faktiskt i bättre form än på länge men det mentala är katastrof. Så förtvivlad och rädd. Ni är många som vittnar om hur bra livet blir utan och jag tror på er till 100 procent. Jag har bara så svårt att stå emot ”rösten” som intalar mig att en sista gång kan du unna dig att släppa alla tankar för en stund. Det är som om jag faktiskt tror på det själv… vet att det är beroendet som talar och jag vill bara kunna skrika håll käft och verkligen mena det inifrån och ut. Jag måste få kraft att stå emot! Jag vill aldrig må så här igen, har ätit en atarax för min ångest men den hjälper inte och starkare tabletter äter jag inte, jag menar jag behöver inte ett beroende till. Alkoholen är min största fiende och jag mår ju så bra förhållandevis utan även om jag har svårt ångest, ork och att mina tankar ångar på. Vissa nätter har jag dessutom väldigt svårt att sova. Osammanhängande text men jag måste få ner denna ångest på pränt i förebyggande syfte.

@Vinägermamman Undrar hur det är med dig och saknar dig här❤️. Tänker mycket på dig!

Jag tycker du gjorde rätt som gick, det är oförskämt av kollegan att inte respektera din rast fast du ber om det. Kalla kollegan + den som är ansvarig för det hen ville ha svar om till ett sakligt möte om arbetsuppgiften istället.

Vad bra gjort! Det är de där viktiga valen som gör skillnad. Och att minnas att det är man själv som väljer, som bestämmer hur det ska bli..

@aldro Kom igen, skit inte i allt! Läs i min tråd hur du mår om du väljer ta ett återfall. Alkoholdjävulen är en vidrig, lömsk jäkel! Du liksom jag mår egentligen så mycket bättre utan den skiten även om det känns tufft just nu. Håll ut och kämpa så hjälps vi åt! Kram

Lördag eftermiddag, har tillbringat dagen mestadels utomhus, ångesten river i kroppen men jag har iaf varit ute i naturen och avverkat många steg. Nu är det NOG för min del. Skriver mycket i min tråd idag för jag vill kunna gå tillbaka till just denna dag och läsa hur överjävligt jag mår. Dag tre med ångest och panik över att jag kanske inte kapitulerat, kommer jag behöva kämpa med vita knogar resten av mitt liv trots att alkoholen inte tillför utan bara förgör. Tänk om detta kan vara sista gången jag mår så här, det måste verkligen bli det för jag orkar inte ha det så här. Jag lever ett dubbelliv och bara det skaver. Och genom alkoholen blir mitt liv ohanterligt, utan alkoholen blir det iaf hanterligt. Tror mycket på återfallsprevention och hoppas verkligen att jag får stöd i det. Jag lider verkligen idag och för varje återfall blir ångesten tusen gånger värre än förra gången. Besvikelsen över mig själv är monumental. Hur kan jag göra så mot min familj och mig själv? Jag älskar min familj över allt annat och kunde haft ett fantastiskt liv om det inte vore för den jäkla alkoholen som ibland tar över min hjärna fullständigt. Pust, blir upprörd på mig själv bara av att skriva det här. Nu måste det vara nog! Nu måste det till en bestående förändring en gång för alla. Jag ska aldrig utsätta mig själv för detta mer. Kram till er som kämpar och jag behöver allt stöd jag kan få just nu🥰

@aldro Ånej du! Du skall inte skita i allt! Det är bara alkoholdjävulen som har hittat en möjlig anledning för dig att ge upp! Bit ihop och använd din vilja, ditt förstånd eller vad det är som har fått dig så här långt. Du är och nosar på tre veckor! Bra gjort! 👍
Ibland är det lite som en dragkamp, sätt ner klackarna i backen och dra som om det gällde livet. För det är faktiskt vad det handlar om, DITT liv.

@ISE Skriv en rad oavsett hur det går. Tänker på dig och jag upplever att du har det lika svårt som jag… Är på dag 3 och mår pyton med ångesten över att ja gå än en gång tog ett återfall. Vi kan hjälpas åt🥰, någon på forumet skrev om att växeldra varandra…

Jo att gå från ytterlighet till ytterlighet.
Att anpassa sig in absurdum och sen frigöra sig med skrik och skrän.
Sen kliva in i båset osv.
Som att gränserna man satt blir för svår eller omöjlig för en själv.

Men till slut så kommer käpphästarna.
Som man inte backar från och dessutom står glad i.
Inte full av tårar och offerkofta.
Då blir det lättare att stå Ivar på sin plats.
Med eller utan medpassagerare.

@Denlillamänniskan Så är det. Som nykter är konfronteras man med sin emotionella verklighet.

@Elleme Hoppas dagen idag var bättre än igår. Det är aldrig värt att dricka och du har nu tre veckor i ryggen. Tar gärna sällskap här, jag har också ångestproblemstik och mår olika från dag till dag vilket är så jobbigt men vi klarar det här….🥰

@Andrahalvlek läkartid för prover fick ja inte förns 23 februari. får mig ba o bli förbannad o vill skita i allt .

Hej! @Andrahalvlek, Det var kul att du tittade in. Nog är det precis som du säger viktigt hur man tänker, tillåter sig att känna och agerar. Försöker att tänka så positivt det går. Har ofta bara tänkt negativt och ofta bara tänkt att ge upp men traskar på ändå eftersom... Ja, vad ska man säga - kanske på grund av en naiv förhoppning om att det nån gång kanske kommer lite bättre och ljusare tider. Känner väl även andligt inom mig att det vore en skam inte minst mot skaparen att bara ge upp. Dessutom, kunde mina helnyktra föräldrar kämpa sig genom sin svåra tillvaro utan att ge upp så borde det väl inte vara en helt omöjlig uppgift för mig heller liksom.

Som helt nykter sen tre månader tillbaka kan jag väl säga att jag nu i stort sett är tillbaka i det psykologiska grundtillstånd som jag hade innan alkohol blev vardag. I grunden är jag rätt orkeslös, har lågintensiv nedstämdhet, svårt att fokusera och hålla intresset uppe längre tag på sånt som jag inte till hundra procent brinner för. Orkar inte längre stunder fokusera mig rent socialt. Får ofta jobbig panikångest utan tillsynes anledning i diverse situationer. Drabbas då tack och lov som mor min inte av sånt som psykoser som jag har sett på nära håll vad det är för något.

Kan om jag så känner mig tvungen av någon anledning, bita ihop och ta mig igenom det mesta även om det är svårt. Blir ibland extremt mörk med inre självdestruktiva tankar, men kan nyktert ta mig igenom det mesta på en ren envishet. Medicinskt sett har läkare har talat om att jag väl har flera sorts psykiatriska deldiagnoser och ses som färdigbehandlad då de inte haft något att erbjuda mig som fungerat utan diverse knepiga biverkningar. Ser inte mycket mening med tillvaron, men har lärt mig att med åren sätta mig över det mesta liksom.

Har bland annat till sjukvården sagt att så länge kroppen fysiskt fungerar skapligt acceptabelt så får det väl gå en dag i taget som vanligt. Ska ju inte klaga då det ju kunde vara värre - se där, hittade just en liten ljuspunkt. Hur som helst kämpar jag nyktert vidare. Kanske blir det förhoppningsvis även lite bättre psykiskt sett nu när vi går mot vår och sommar. Men då blir det väl nya utmaningar att kämpa med, tvivlade ju på nykterhet inför jultiden så klarar nog kanske även av sommartiden. Hur som helst, tycker att du kämpar på bra med dina grejer kompis.

Ha en fin dag!

@Smillans Har skummat din tråd och vilken resa du gjort! Ett drygt halvår nykter är strongt! Om du skulle komma på andra tankar så läs i min tråd…. Den kanske avskräcker. Vad fint att du fått en bra kontakt via Mindler. Jag känner som du att jag har en hjärna som aldrig tystnar, jag oroar mig ständigt för allt. Tycker verkligen att din grubbeltid är värd att prova, säkerligen svårt men övning kanske ger färdighet… Grattis ❤️ till alla dina nyktra dagar! Strongt 🥰

@has

Och att ta dessa situationer då någon dricker visade ju sig inte funka ...
Gällande gränser har det ju varit svårt. Först satte jag gränser för honom, eller försökte, men sedan fattade jag ju själva grejen att sätta dem "för sig själv" ..

@Varafrisk Tror att jag liksom du kan allt, läst allt, förstår allt osv. Jag har heller inte slått i botten om man tänker att jag har familj, jobb, körkort, bil etc… men mentalt har jag kraschat fullständigt. Klarar perioder utan a för att sedan gå ned i botten igen. Din resa påminner ändå om min då vi länge kämpat. Du har dock kommit ”dit” och en stor eloge och grattis till dig. Du har visat det typ omöjliga möjligt. Känns inte som om du är nykter på vita knogar utan bara för att du vill och mår bäst genom att vara nykter.
@vår2022 @Himmelellerhelvette Jag börjar nog förstå innebörden av att kapitulera. Har nog skrivit det förut men fasiken vad hemsk min framtid kommer bli annars. Nu får det helt enkelt vara nog. Fortsätt gärna skriva i min tråd när jag nu behöver det som mest. Jag ska bli nykter och jag läser allt vad ni skriver noga för jag vet att ni bara vill väl så skriv vad ni tycker!!! ❤️

@Varafrisk @vår2022 @Himmelellerhelvette Tack 🙏 för ni fortsätter tro på min förmåga att verkligen vilja bryta detta liv för ett nyktert liv. Intalar mig själv att denna gång verkligen är den sista. Vad bra ni berättar om hur ni typ kapitulerade. Vad tusan mitt liv kommer bli ohanterligt om jag inte nu kapitulerar för jag mår ju så dåligt efteråt. Så har det inte varit tidigare… är detta kanske dissonansen med mitt undermedvetna. Hursomhelst jag är maktlös inför alkoholen och därför ska jag inte dricka den. Dag 3 och imorgon blir det dag fyra. Har ingen a hemma och ska inte handla något heller. Ångest och ånger präglar denna dag. Oj vad jag längtar till att jag mår bättre igen. Tack för ni skriver till mig och berättar. Det hjälper mer än ni anar. Stor Kram 🥰 till er!

Åkte ensam o hälsa på släkten några dagar o vi fira en händels på restaurang men ja drack bubbel vatten några andra drack vin ,va fest stämning .Hade planer för denna rasa o åka hem en dag tidigare o ta in på hotel o köpa alkohol o ut på restaurang ensam ,min sambo tänkte ja inte säga nåt åt,.sagt o gjort tog in på hotel nära systembolaget .tänkte när ja kom in på rummet äntligen ensam o ska dricka la mig på sängen satt på tv o koppla av en stund .sen tog ja på mig kläderna för gå till bolaget, kolla Ii rummet o fanns inget kylskåp där då tänkte ja p0 vatten o handfatet kyla dom där.gick till dörren men ändrade mig tog av mig la mig på sängen o tänkte på mina nyktra 46 dagar ,ja checka ut efter ca 2 timmar tog tåget hem till min sambo o berättade inte nåt för henna om de som hänt. Är så glad ja gjorde det så kämpa på o trevlig nykter helg.

Bästa fina @Ny dag Som du kämpar! För man kämpar före man blir nykter inte efteråt som många tror som inte är beroende. Skillnaden mellan dig och mig när jag var i den fasen där du befinner dig är att jag drack hela tiden förutom söndagar. Det hände att jag även drack på söndagar fast öl 3,5 alltså hur uppblåst och mätt blev jag inte pga att jag var tvungen att dricka ganska många. Jag hade 58 dagar när jag tog antabusen men under väldigt många år drack jag varje dag. Ny dag du lyckas ju med väldigt många nyktra dagar innan du tar ett återfall eller det går lite upp och ner? Det är svårt att beskriva känslan när jag gav upp. För mig handlade det inte om att läsa massa böcker, klippa bankkortet som kuratorn sa, be mannen säga något till mig, ta en promenad…det handlade inte om att göra något istället för att dricka…dessa råd var helt ofunktionella…gjorde ingen nytta alls. Jag drack ju tom när jag berättat på jobbet, börjat på motivationsgruppen….Jag var så motiverad att börja behandlingen…men sluta dricka? Jag ljög för socialsekreteraren när hon messade mig och frågade om jag hade brutit m alkohol och jag svarade ja. När jag kom till systembolaget fem i sju sista dagen som jag drack då kvinnan som jag känner sa ”det var i grevens tid” och jag sa att jag måste nog lägga in mig den ångesten som jag kände då hade jag nog aldrig känt tidigare. Efter det ruset….det var nog då jag kapitulerade. Det fanns ingen återvändo…för mig var det över…om jag fortsatte så kände jag att jag kommer bli inlagd…å kampen var helt över efter turerna i rondellerna som jag berättat om.
Det första steget inom AA låter enligt följande ”Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen - att våra liv blivit ohanterliga”.
Jag är inte kristen och köper inte allt som AA står för eller rättare sagt allt passar inte in på mig. Jag levde ju ett dubbelliv. Jag slog inte ända ner i botten för jag hade/har familj, jobb, körkortet kvar. När jag tänker på känslan när jag tog antabus och känslan när jag hade börjat behandlingen är två skilda känslorna. När jag började behandlingen var jag ”där” jag var framme🙏🏻

Ny dag du kommer komma dit…jag är helt övertygad om att ditt ”där” kommer att komma. Fortsätt att skriv och ta inte första glaset.

Önskar dig en jättefin lördag☀️Kram❤️

Lördag, bästa dagen, som jag brukade skriva förr. Det är fortfarande bästa dagen. Sovmorgon.
Ska skriva en uppdatering på lördagar. Denna tråden bär så mycket av mitt nyktra liv, så det vore synd att sluta skriva bara för att jag inte längre är lika aktiv på forumet i övrigt.

Har varit en utmanande vecka rent mentalt. Mycket på jobbet. Haft svårt att återhämta mig mentalt o fysiskt trots att jag sovit helt ok. Har fortsatt min strategi att inte tänka på framtiden förrän dottern har åkt på sin resa. Tankar på allt dumt min man har sagt det senaste året envisas att ploppa upp, och jag har svårt att hålla känslorna i schack. Grrrr....

Hamnade i en situation på jobbet där jag kände mig överväldigad och pressad. Två kollegor som på lunchen "avkrävde" svar jag inte hade o där jag bara var budbärare. Jag var trött o hade små marginaler. Sa att "Nej vet ni vad, jag har loggat ut på lunch, jag vill inte ta detta nu". När den ena ändå fortsatte, reste jag mig, tog min tallrik o sa "Jag går". Det var lite läskigt, för jag styrde inte den reaktionen. Mitt vanliga jag hade inte gjort så. Jag vet inte om det var bra eller dåligt. Ingen av oss har tagit upp det, men vi undviker varandra. Jag blev ganska påverkad av händelsen, eftersom jag var utom min egen kontroll. Lite läskigt.

@Flarran Tänk på treenigheten tanke-känsla-göra. Det vi tänker påverkar hur vi känner och vad vi gör. På samma sätt kan det vi gör påverka hur vi tänker och sen känner. Om inte depressionen är förlamande, vilket jag vet att den kan bli, så kan det funka att göra bra saker - och på sikt påverkas våra tankar och känslor positivt.

Sen är det olika från person till person vad som är bra saker. När jag vid min senaste depression (vinter- vår-sommar 2022) fick en antidepp som fick mig att räta på ryggen och höja blicken, efter flera månaders totalt mörker, så började jag aktivt göra bra saker.

För mig var de bra sakerna att boka in träffar varje vecka med vänner och anhöriga, för jag var helt svältfödd på att umgås. Jag får energi av gött snack. Jag började också planera inköp och tillaga matlådor. Jag såg till att ta en promenad direkt efter frukost, efter lunch och efter middag. Väldigt korta promenader i början, efterhand längre och längre. Ofta ut i naturen, den ger mig energi. Havet, skogen 🥰

Så genom att göra bra saker förändrades mina tankar och känslor, och ihop med antidepp lyckades jag ta mig ur depressionen och efter några månader tillbaka till arbetet. Jag har sen tonåren varit deprimerad fler gånger än jag kan räkna. Det är ett vidrigt tillstånd. Varje gång jag slutat med antidepp de senaste 20 åren blir jag deprimerad inom tre månader. Nu tänker jag inte sluta ta antidepp, jag behöver det som ett gips på ett brutet ben. Gipset behövs för att jag överhuvudtaget ska kunna ta mig ut.

Jag vet att du är anti mediciner. Men nu när du har varit nykter i tre månader så tycker jag att du ska göra ett nytt försök. Den jag tar heter Duloxetine och gav mig inga biverkningar, jämfört med andra som gav mig en massa biverkningar. Ta ett snack med din läkare. Som nykter har du helt andra grundförutsättningar.

Kram 🐘

@aldro Kämpa nu, en dag i taget! Det värsta har du bakom dig, och du vill inte börja om från början.

Kram 🐘