Senaste kommentarerna i forumet

Hej @Josefinfrågar! Jag tror inte du är varken tråkig eller överkänslig. Och jag känner igen både reaktionen hos din förälder (har haft samma från min partner) och din känsla av att inte vara säker.

Jag tänker att det kanske kunde vara bra att ringa alkoholhjälpen på numret du hittar här på sidan. Det tyckte jag var ett hjälpsamt första steg för att få feedback på mina upplevelser och bekräftelse på att det jag kände var rätt.

Ta hand om dig❣️

@vår2022 Skidliknelsen var svinbra, den snor jag. Jag funderar ibland på hur jag skulle ha gjort och tänkt i mitt förra liv, det känns verkligen som om jag var en helt annan person då. Back the days. Nu tänker och känner jag inifrån och ut att resan är målet ❤️ Det finns så mycket att uppleva. Bring it on!

Kram 🐘

@Vjlo Heja dig!

Kram 🐘

@Ny dag Bra att du skriver❤️ Behöver du ngt mer än forumet? Behandling? Ngt mer stöd? Be om hjälp på läkarbesöket idag.Du kommer fixa det! Se på mig! Jag drack och drack och drack tills en dag då allt var över men jag behövde mer hjälp en forumet.

Vi hörs igen!

Kram❤️❤️

@vår2022 heja! Jag tror på dig och vet att du kommer att välja rätt hur det än blir! Kram! 🥰

Nykter och glad... Nja, nykter och existerande i alla fall. Det har just firats med en nygammal rutin. För rutiner ska ju vara så himla nyttigt och bra. Mjölkchoklad och tre limpsmörgåsar blev det alltså. Har dragit upp persiennerna och öppnat fönstret och skådat den gråa världen utanför mitt kök. Fick då lite frisk luft på minus två grader i lungorna som väl inte skadade direkt. Det såg ut som det brukar på gården. Någon dam som var ute och släpade på en hund. Tänk, varenda kotte tycks ha hund nuförtiden, det skulle då inte jag orka hålla på med, har fullt upp med mig själv. Hur som helst, allmänt grått och trist som vanligt och alltså inget nytt att rapportera. Har ingen energi och ork till nånting förutom att skriva en massa strunt som detta. Hade det varit fredag för drygt tre månader tillbaka i tiden innan man bestämde sig för att bli alkoholfri så hade en taxiresa till bolaget stått på dagsschemat om man väl kanske inte bara suttit och sugit i sig en massa mäsk. Det var väl inget liv att ha det heller egentligen. Kroppen mår ju i alla fall bättre nu och det kan man väl fira med ett litet glas vitaminberikat kosttillskott. Det var väl allt för stunden från denne nykterkvist. Ha det gott ni som kan och inte lider av dystymi eller någon annan psykiskt betungande skit. Kämpa på mina vänner!

Tiden går fort! Nu har det gått 2 år och 3 månader sedan jag slutade dricka. Som ett liv före och efter att jag slutade. Livet före med alla jobbiga tankar och tunga känslor blir allt suddigare och som ett annat liv. Tänk att jag så stenhårt trodde att livet skulle bli så tråkigt och trist utan alkohol och att man skulle bli en stel grå trist mus😂. Så fel jag hade och så oerhört tacksam jag är för att jag vågade kika in på andra sidan och stänga igen dörren om mig helt. Livet efter har bara blivit bättre och bättre eller snarare att jag nu lever mitt liv istället för att transportera mitt liv. Som att nu går jag på tur med skidorna, med en matsäck på ryggen. Solen skiner och jag tar pauser i den vackra fjällmiljö och njuter av den storslagna naturen. Livet före åkte jag störtlopp i 200 km, med skräckångest och med andan i halsen, rakt utför och visste inte om jag skulle krascha på vägen ned, så jag blundade. Idag är jag nyfiken med klara och öppna ögon.

Före, hade jag jobb som rullade på fast jag egentligen inte trivdes sista åren. Vågade inte söka nya jobb, trodde inte på mig själv att jag kan. Strax efter, då var jag arbetslös en kort period, mitt uppdrag var slut. Jag hade slutat dricka två månader innan. Tänkte att nu har jag min chans att stärka mitt självförtroende och självkänsla om jag inte dricker, få kroppen i bättre kondition och styrka, få knoppen i balans. Hur skulle jag annars kunna söka ett nytt jobb, med den jag var före skulle det inte gått och med en ålder på 55+. Till slut fick jag ett vikariat och sedan en tillsvidare tjänst. Ett stimulerande och utvecklande jobb. Nykterheten rullade på liksom jobbet med mig själv och min inre kompass. Nu har det lett mig till att söka en ny tjänst, en som lockade mig att söka och nu ska jag gå på intervju. Vet inte hur jag ska välja om jag skulle få ett erbjudande än. Trivs med de flesta kollegor på mitt nuvarande jobb och man vet ju inte vad man får på ett nytt. Men, ändå roligt att bli utvald för intervju. Tänk att livet efter kan bli så bra och så många nya möjligheter som öppnar sig när man slutar dricka😁.

Ha en fin fredag!❤️

Har tagit paus i jobbet, många jobbiga tankar….. ånger och ångest! Summering drygt två månader (70+) nykter, sedan två svajiga veckor där nyktra dagar blandats med icke nyktra. Känns hopplöst att återigen vara på ruta ett. Att börja om etc. Visst ska jag börja om inte tu tal om annat. Jag vill leva ett nyktert liv. Just nu hoppas jag att jag kommit till min botten, trodde jag gjort detta för länge sedan då jag fattat beslutet om att inte dricka. Jag beundrar er som fått den där inre kraften, kraften att inte dricka oavsett vad. Mina tankar går mot att jag kan unna mig en bedövning för det är så jag ser på alkoholen. Bedövning och inget annat. Jag avskyr att vara där jag är, avskyr att jag återigen gjort dåliga val. Egentligen är ju så mycket annat i mitt liv så bra så varför i h….e förstör jag för mig själv? Ingen idé att tycka synd om sig själv utan det gäller att fortsätta kämpa. Jag vill vinna denna kampen en gång för alla. Kram alla kämpar🥰

@Amanda L ja jag har ju som förhoppning att den vita månaden blir till flera, men måste ställa rimliga mål annars vet jag hur jag funkar(känns gör ouppnåeligt och jag skiter i det🙁).
Va härligt att du har varit alkoholfri i 11 månader, wow! Bra jobbat👏🏼. Har kollat runt en hel del på forumet och det ger stöd å pepp bara det🙏🏼

Bästa Sisyfos! Jag vet att du menar inget illa. Du var ju den som alltid trodde att jag skulle lyckas även om det kanske fanns någon som inte trodde det. Det här handlar om mig själv och min egen trygghet inombords. Det finns rädslor som jag inte alls tycker är jobbiga att berätta om men att bli rädd för att bli ensam där finns det någon slags skam inom mig. Jag tror inte att jag blev rustad för det under min uppväxt. Rädslan för att vara ensam har ibland satt hinder för mig. Många behöver ju alltid ha en vän m sig när man tex börjar ngt nytt kanske en kör el har alltid en kompis m sig till gymmet där har jag inga problem m att gå ensam. Jag känner mig många gånger ensam. Ett litet nätverk. Bara min bror och jag kvar fr min ursprungsfamilj. Han är inte så bra på att hålla kontakten. Jag vill vara stark och inte känna mig ensam inte fastna i sådana tankar. Hade jättesvårt att somna i natt. Idag ska jag göra vad jag kan för att släppa negativa tankar. Jag är ju faktiskt en jäkla stark kvinna! Har ju gått igenom så mycket svåra saker. Står på båda benen och är nykter💪🏻🙏🏻❤️

Så tacksam att jag kan skriva här på forumet. 🙏🏻

Önskar er alla en fin fredag🌺Kram🥰

Det tar lång tid innan man slutar tänka; Det är nog inte så farligt! Jag har ju koll på alkoholen. Ja, om man anstränger sig och håller koll på sig. Men fakta är;
Jag klarade inte en hundpromenad utan att snubbla och skrapa upp ansiktet. Jag dråsade ned i en rabbatt och bröt ett revben. Jag ville dö några gånger. Jag hamnade i fel säng med fel man (ingen otrohet, men en fylledejt). Jag skämdes men jag lyckades uppehålla fasaden väldigt bra. Planerade min kvällspromenader med hunden, så att den skedde innan jag var märkbart påverkad. Sen var det bara att fortsätta dricka resten av kvällen. Så ni ser vilken ruskigt bra koll jag hade! Så pass bra så att jag kunde fortsätta två år för länge. De nyktra dagarna och dagarna då jag höll igen och drack "lagom". En illusion om att jag inte alls hade några större problem. Jag var ju inte alkis. Men på väldigt god väg, förstod jag efter ett tag. Tack och lov!

Överdriver jag med mina gränser? Är jag "tråkig" och känslig? Jag övertänker sjukt mycket nu. Att tillägga drack förr med hon men inte gjort det på många år. Pga har småbarn och inget intresse av det.

Hej! Som rubriken lyder. Min förälder har sen jag var yngre vuxen tyckt att man kan ta ett glas vin tid och otid. En vanlig tisdag tex men blir ofta märkbart förändrad efter ett glas. Det är bara med hon det har blivit tjafs och bråk då alkohol är inblandat. Inget fysiskt våld. Hon var också väldigt elak mot mig ibland. Anklagade mig för grejer jag inte hade gjort osv. Oberäknelig.

Hon själv tyckte då att det är ok att dricka & att det inte är någon fara om det blir mycket så länge man är glad och trevlig.

Det var under coronapandemin både jag & mitt syskon märkte att hon drack för mycket (tyckte vi). Vi pratade med hon då. Då hon sa att hon hade varit nere och det hade blivit för mycket. Hon tog det väldigt bra.

Jag sa redan då, ring mig inte onykter eller mina vänner. Ett år senare ringer hon mig full. Jag åker dit. Hon stinker alkohol och dricker under tiden jag var där. Jätte full. Vi bråkar. Om en viktig grej.

Jag åker dit nån dag senare och på morgonen då jag vet att hon är nykter. Jag säger igen att jag vill inte träffa hon eller prata i telefon då hon har druckit en droppe.

Hon blir ledsen och säger upp kontakten i två veckor då hon känner sig "anfallen" av mig. Vi bråkade om andra grejer med.

Efter det har hon varit nykter 1 år plus någonting.

Misstänker nu att hon har ringt två gånger onyktert. Inte sagt något då. Jag vet att hon har druckit en gång då hon berättade det i förbi farten.

Jag har inte sagt något pga jag vet inte. Men nu tär det på mig. Vill fråga om hon har ringt onyktert och säga igen om mina gränser. Då hennes drickande har gett mig obehag, min partner och mitt syskon. Men hon lär bli arg eller kanske ljuga jag vet inte.

Vad tycker ni? Vad tror ni? Hon är ingen "parkbänks-alkoholist" (klumpigt sagt).

@Himmelellerhelvette Ja, tydlig och rak kommunikation är så viktigt. Att man inte går runt omkring ett ämne, är otydlig, inte insinuerar eller är ironisk. Det blir då svårt att förstå, blir dubbla budskap och skapar osäkerhet. Jag och min man har också blivit så mycket bättre på att kommunicera rakt och tydligt, eller framförallt jag. Tänker att det har med min egna inre trygghet att göra. Det ger mig stabilitet och lugn och så mycket lättare att vara ärlig och sann. Att när jag är osäker på något att jag säger det och inte längre frågar runt saken. Det har skapat större tillit och trygghet i relationen.

En annan sak som jag också upplever att att jag är mindre rädd. Jag går eller springer ju ofta i skogen med mina hundar själv och jag känner mig mycket tryggare nu som nykter när jag gör det. Fler frågar hur jag vågar, finns mycket vildsvin och varg har setts, men det skrämmer mig inte. Jag har inte sett mer än spår och det är ju skygga av sig. Eller att vara själv i huset när maken är på jobbresor med övernattningar. Det var jättejobbigt för mig när jag drack, var lite orolig, rädd och hade svårt att sova. Nu har jag varit själv två nätter och känner mig trygg. Det är så skönt att det känns så. Tryggheten inom mig själv har framförallt kommit när jag slutade dricka och med allt jobb jag gjort och gör med min inre resa och min inre kompass. Som du säger man blir mer tillgänglig, både för sig själv men även med andra❤️

Ha en riktigt fin fredag vännen❤️

@trötter75 Man ska inte behöva vara mamma åt sin partner. Vet att det är lätt att man hamnar där, men vill han dricka så finns det inget du kan göra för att förhindra det. Däremot kan du välja att vara i en annan situation. Min relation imploderade eftersom mitt ex söp som en svamp. Han struntade fullkomligt i vad jag sa. Min lösning var att strunta i honom. Jag kan inte med oss beskriva lugnet som följde efter det beslutet. Att slippa fyllesvammel alla tider på dygnet, konstiga konflikter om allt, hans infall, alla tomflaskor och burkar, det ständiga rännandet till Systemet (eller "apoteket" som han talande nog kallade det).
Fundera på hur DU vill ha ditt liv. Jag kom fram till att jag vill inte varken leva med eller umgås med någon som missbrukar alkohol. Då var det lättare att gå vidare. Skickar dig styrka!

Det där med datum och dagar (som ju egentligen inte är så viktiga för mig);

Jag upplevde en stor andlig händelse den 17 december 2023.
Var på fjärilshuset med yngsta dottern och barnbarnet. Som avslutning var vi med runt dammen med Koi. Man fick en liten näve fiskpellets i handen och sedan skulle man önska sig något. Man skulle hålla önskan hemlig och den 17 Januari 2024 skulle det slå in. Karparna simmade runt i dammen. En stor orange fisk kom upp till ytan framför mig. Jag smekte den på huvudet. Den stod kvar vid ytan och tittade på mig (matens magi!!). Jag önskade att jag skulle vara kvar på den väg som jag påbörjat mot inre utveckling. Önskan var faktiskt en motivation att fortsätta och här är jag. Önskan blev verklighet.

Jag ville bli marinbiolog när jag var yngre. Men livet kom emellan med familjebildning. Valde därför ett mycket tråkigare men säkrare jobb. Har som kompensation ägnat mig åt akvaristik och älskar elementet vatten. Det vet ni som läst om Simhallen. I min tidigare tråd använde jag liknelser från segling.

Vad en enkel fråga om alkohol och nykterhet kan släppa fram tankar och reflektioner. Det är en av de bästa sakerna med forum- Genom att läsa vad andra skriver får man syn på sig själv. Vi har ju samma ansikte.

Tack.

Tillägg;
Var nykter två veckor i augusti. Det var två rätt sköna veckor som jag under hösten kunde tänka tillbaka till och minnas att jag faktiskt mådde rätt bra. Resten av hösten gick åt till att inse att jag måste förändra mitt liv i grunden. Slutade med att jag blev sjukskriven för depression (Var mycket annat i livet som krävde insatser och mental styrka).

När jag var på Akuta Öppenvårdspsyk frågade läkaren mig; Vad tror du själv att du skulle behöva? Jag svarade; Jag vill gå i kloster och började gråta. Varför just det? frågade han mig vidare. För att jag får vila och att alla är snälla där. Klart de inte kan remittera patienter till kloster. Men jag fick några lätta lugnande tabletter med hem och en insikt att jag behövde tid för att finna en ny väg i livet.

Fick sedan sjukskrivning via min fantastiska husläkare som tidigare tagit hand om mig efter en period av somatisk sjukdom för ett år sedan. Fick träffa en psykolog som jag har förtroende för. För övrigt har jag faktiskt "gått i kloster". Nykterhet, kontemplation och tidiga morgnar. Mycket vistelse i naturen och fysiskt arbete utomhus som gagnar andra. Tid att läsa. Tid att känna efter och sörja. Nykterhet har varit en förutsättning för att bana upp en ny stig i livet.

@Påvägmothälsa Hoppas du fick vila och att idag blir en bättre dag<3.
@Flarran, @Källarmannen Så starkt av er!
Igår halverade jag min budget, vilket känns väldigt bra och jag känner mig utvilad. Planen är att hålla halv budget under veckorna. För mig känns det som ett vettigt sätt att trappa ner. Jag vet att planen var att ha några helt enhetsfria dagar / vecka, men jag är tydligen inte riktigt där än...Lite svårt då min partner har det väldigt stressigt på jobbet nu, och inte vill diskutera ämnet "just nu". Och det är fine, han behöver komma till insikt själv. Tänker att om jag kan visa att det går att vara måttlig, så kanske han följer efter. Min enhetskalender ligger framme på köksbänken hela tiden och jag vet att han kollar varenda streck jag gör. Vet inte om han räknar sina enheter i huvudet, men det är läskigt att se hur många det blir på en dag för honom, när man själv håller nere konsumtionen. Det sägs att det ska vara antingen morot eller piska för att förändra beteende. För min del handlar det om rädsla för att bli sjuk. Min bästa kollega fick alkoholdemens året efter att han gick i pension, och sitter idag på ett hem, utan att fatta något av sin omgivning.
Detta blev visst långt :-) Önskar er i Kaffestugan en härlig fredag!

307 dagar.

Jag smuttade på en shot när jag var ute med jobbet tidigare i veckan. typ så mkt att jag kände smaken- för att de sa den smakade tandkräm eller nått.. det räknas inte. och var ju inte för att dricka direkt. senare på kvällen tog en av killarna upp det o tyckte det nästan var ett återfall... eller han hade nog velat det blev det... nu är du snart i gasen och kan släppa loss och bara vara glad.

så konstigt jag ibland måste förklara - men livet är inte hemskt utan. jag kan t.o.m vara med ute bland andra som dricker utan att varken falla dit eller vara en urtråkig snubbe. låt vara att jag var den som åkte hem först - men det var ju mkt för att jag är typ 20 år äldre än flera av dem och faktiskt inte ids sitta och surra surra surra surra. den kvällen drack ingen otroligt mycket.

det blir inget återfall den här veckan heller ;)

Hej VaraFrisk! Jag menade absolut inget illa, det var bara en fundering och jag tycker inte alls att känslan du har är naiv eller att det ena skulle vara bättre än det andra. Jag tycker att olikheterna är intressanta och nu har du skrivit en rad saker som faktiskt får mig att reflektera över allt möjligt i livet.
Och din historia sen om hur du tillslut slutar. Och hur du trots allt jobbigt inte börjar igen, den är fantastisk. Man fick verkligen intrycket av att du var så galet trött på alkoholen. Önskar dig en riktigt fin helg med mycket vila! Kramar!

@Himmelellerhelvette ❤️❤️❤️ nu är det tufft.

@Varafrisk ❤️❤️❤️

Försöker fortfarande hålla i men har återigen saboterat för mig själv. Läkarbesök idag, välbehövligt i allra högsta grad. Så vansinnigt trött på mig själv. Dag 2 idag. Förhållandevis milt återfall men mår ändå som jag förtjänar. Jag ska iaf aldrig ge upp. Jag kämpar vidare och behöver nu all pepp jag kan få för min ångest äter upp mig.

@Himmelellerhelvette Processen har varit lång. Längsta uppehållet var i april 2019 efter att jag flyttat ut från exmannen. Vi var gifta ett tag till.

Jag har ju tyckt att jag inte har så stora problem med alkoholen, och den där nykterheten i april 2019 var tre veckor. Det var väldigt enkelt att hålla sig nykter vad jag minns. Signade in på Forum här och körde min utmätta tid. Hade en halv flaska rosevin i kylen, bara för att göra saken tydligt för mig själv. Dricker jag ur den så är det dåligt. Dricker jag inte ur den så har jag inte så stora problem. Flaskan låg där under hela den bestämda perioden.

Men sen gick det upp och ned de senaste åren, med försök att hålla mig måttlig, varvat med några dagar utan alkohol däremellan.

Brytpunkten kom i våras. Det var då jag började tänka lite i andra banor. Hade märkt att jag faktiskt är rätt sugen på att dricka, och att det gärna blev för mycket. Hade börjat dricka på ett sätt, som jag tyckte var lite sunkigt.

Beställde hem böcker av Annie Grace och William Porter. Läste också en hel del zenbuddistisk litteratur. Började vandra och valde medvetet nyktra sociala sammanhang. Hade sedan en tid återupptagit meditation och var/är mycket inspirerad till att leva ett enkelt och sant liv. Bra kost, ingen onödig konsumtion. Började läsa på forum igen, men skrev inget. Sedan två månader har jag slagit in på den nyktra vägen. Fram tills årsskiftet har jag förberett mig, sen har jag varit nykter utom en dag. Så min väg har varit lång vad gäller förberedelser och sluta försöka lura mig själv. Själva steget in i nykterheten var delvis en lättnad. Drack sista vinet den 4 Januari. Tog fyra glas och sen hällde jag ut resten. Det var som det sista kvittot på att mitt liv inte blir bättre med alkohol.

Hej och välkommen hit!
Jag såg nu här på forumet att det finns en forskningsstudie att anmäla sig till om man vill ha hjälp att minska. Det kanske kan vara något?
Varför dricker du? Jag tror att det är viktigt att ställa sig den frågan. Vi har lite olika svar på den härinne. Du beskriver tydligt de absolut sämsta effekterna av alkoholen. Tappat alla intressen och dessutom det här självtvivlet. Du har allt att vinna på att sluta och vi är.rätt många härinne som uppfattar oss som normala trots att vi inte längre dricker. Det är inte så viktigt som man från början tror, tvärtom faktiskt.
Lycka till!