Senaste kommentarerna i forumet

@aeromagnus Så skönt för er ❤️

Kram 🐘

@Rustning Hoppas det känns lite bättre nu? Du behövde nog den där bilturen.

Ikväll satte jag mig i bilen och tog en tur och grät som ett litet barn. Ensam eftersom det inte är socialist accepterat att vuxna män gråter. Det var befriande.

Grattis Torn! Grymt med 4 år och skönt att du mår så mycket bättre utan :)

Började min tråd med en lång harang över hur jobbigt både drickande och nykterhetssträvan har varit för mig. Men jag tänkte i alla fall ge en bakgrund till mitt mål att göra alkohol oviktigt i mitt liv.

Våren 2023 hade jag kommit till insikt i att alkohol förstört mer för mig än gett mig positiva effekter. Jag hade just genomgått en jobbig sjukdom, avlivat min gamla häst och gjort lite förändringar i mitt liv. Jag återtog då tankar på att fasa ut drickandet. Har haft lite kortare uppehåll med alkohol (några veckor i stöten), men egentligen inte genomfört några större förbättringar.

Så jag började läsa på, tänka efter och grunna på hur jag ville ha det. Jag har läst Alcohol Explained, Tänka klart samt sett diverse YOUtubeklipp. Hade några veckors planlöst uppehåll från alkohol i höstas. Hade redan börjat vandra och lägga krut på andra intressen som jag har. Alkoholproblematiken blev trots detta allt lömskare, även om jag minskade konsumtionen. Så för några veckor sedan började jag anteckna allt jag drack, samtidigt som jag ytterligare minskade ned konsumtionen. Drack aldrig i sällskap eller sociala sammanhang under den gångna hösten. Drack ensam och förde anteckningar under tiden för att kunna gå tillbaka och läsa hur jag tänker, hur det känns vartefter onykterheten ökar. Det var inte alltid så smickrande läsning dagen efter. De sista raderna var rätt efterblivna och enkelspåriga. Vid slutet av dryckessessionen var de ibland knappt läsliga vid några tillfällen. Andra gånger kunde jag bryta och gå och lägga mig innan det vart för slirigt. Så fort jag stigit upp skrev jag hur jag tänkte och kände. Det här var ett sätt för mig att vara brutalärlig mot mig själv och det har varit lärorikt. Jag kunde ju se att jag absolut inte mådde bättre när jag var onykter. Bara en dröm när man fyller och dricker de första två glasen hur bra man mår och hur mysigt och lyxigt det känns. Verkligheten är en helt annan.

Jag insåg också att det bor en psykopat (Alkoholdjävulen) i mitt huvud som jag också lärde känna rätt grundligt. Ni känner säkert också den där typen ganska väl. Det som var bra med fylleanteckningarna var att jag blev varse de teman i livet som är svårt för mig. Dessutom var jag hjärtligt trött på det alterego jag byggt upp under livet av hjälpsamhet, duglighet och plikttrogenhet. Alltid orolig för hur andra uppfattade mig, Ville alltid framstå som väldigt bra och har såklart uppnått saker i livet som jag är stolt över.

Då jag vet att alkohol rubbar signalsubstanserna i hjärnan har jag som motvikt motionerat (serotonin) samt ägnar mig åt meditation (stärker prefrontala kortex och stillar amygdala). Tycket att det här upplägget var seriöst och grundligt. Men som sagt; När alkoholen inte längre skyddar och dämpar, så märker jag mer hur lättstressad jag är, hur djupt jag processar allt, samt hur utsatt jag känner mig i min allt nyktrare ensamhet.

Tack, du som läst. Det är skönt att få ventilera sig med dig som vet hur knepigt det kan vara att hantera en överkonsumtion av alkohol. Psykopaten i hjärnan, gör inte heller saken lättare.

Grattis till 4 år! Jag hoppas att teatern var bra igår. :)

Lördag. Försöker samla mina tankar så det blir en röd tråd i inlägget och för mig själv. Ty jag äro tankspridd. Så i kväll ska jag på en stor fest. En ja, Bdsm fest i Stockholm där klädkoden är mer öppen än vad den brukar vara i vaniljvärlden. Dvs kom i det du är bekväm i och tycker om, men inte vardagskläder. Jag har haft sådan kroppsångest senaste dagarna för jag har gått upp i vikt de senaste månaderna. Absolut pga alkoholintag men oxå pga slutat träna eller röra på mig och mer eller mindre gett upp mitt vanliga kosttänk. Jag vet hur man äter rätt, men jag gör det inte. Varför? Gud vet. Kanske för att det är gott. Kanske för dopaminet. Kanske som ett sätt att förstöra för mig själv på något vis. Jag vet faktiskt inte. Har hetsätningstendenser som triggas innan event eller viktiga dagar. Som denna. Så jag har ätit och ätit och ätit. Tror jag är plus 15kg nu. Oklart, vågar inte väga mig. Det jag kunde bekräfta idag är att min korsett inte passar längre och inte mina andra kläder heller. Har jojobantat hela mitt liv men tänkt att vikten/kosten får vara ett senare fokusområden som jag behöver tackla, antagligen tillsammans med en psykolog. Både svält, bulimi, ortorexi och binge har jag flörtat med genom åren, kanske händer det oxå ihop med adhd. Antagligen. Viiiiiiiiiiiiilket som!
Fokus! Nu i kväll iaf så är det kalas och jag är så fruktansvärt obekväm. Försökt reflektera kring varför jag är det. Är det bara för att jag blivit fet? Eller är det något annat?
Mina tankar har landat i att jag är rädd för vad andra ska tänka om mig ”oh! Som hon ser ut!” Och att min sambo förtjänar någon bättre. Så problemet är egentligen rädslan för att bli iakttagen och ”dömd”. Hatar att känna mig iakttagen.
Så hur har jag tacklar denna känslan tidigare då? Jo genom att höja min promille. Jag vet att jag själv uppfattar mig typ 20% snyggare (eller vad forskningen nu sa) och också att andra uppfattar mig som mer attraktiv med berusning i sig.
Är detta bullshit och bara en anledning till att få dricka? Nej och kanske ja. Det är enklare för Mig i sociala tillställningar att vara lite kukalurig för min inre dialog tystnar lite, den kritiska rösten blir lite snällare och jag bryr mig lite mindre.
Dum cooping eftersom jag aldrig kommer lära mig stå på egna ben utan alkohol då i just såfanahär sammanhang, right?

Jag har en flaska bubbel i kylen kvar från nyår och absolut har tanken slagit mig både en och två och tre gånger att det hade hjälpt. Men sen vet jag oxå att en flaska absolut inte kommer vara tillräckligt och då kommer jag bara köpa en massa mer på plats och sen kommer mina pengar försvinna och jag kommer säkert ta en taxi hem och jag har helt enkelt inte den ekonomin just nu heller. Så jag skiter i det.

Istället har jag tänkt att jag äter en
God middag nu med comfortfood, för varför ska jag straffa mig att gå utan middag dit. Bara dumt. Och sen tar jag på mig en helt vanlig klänning som jag vet passar. Jag pumpar upp mig med fina glittriga smycken istället. Jag är helt enkelt inte tillräckligt bekväm att följa dresscode. Ingen kommer dömma mig heller. I min värld gör vi inte det.
Och jag dricker såklart inte bubblet. Och jag utmanar mig själv att bara gå dit precis exakt som jag är när jag är jag utan någon fejkat självförtroende. Fan nästan lite kbt över detta.

Det är skönt att reflektera i ord. Och inte bara lyssna på allt som poppar upp i huvudet. Jag vinner över osäkerheten idag. Det är skönt.

Ta hand om er!

Alkoholen frigör dopamin i hjärnan som ger en känsla av glädje/glömmer tråkiga saker. De jobbiga sakerna försvinner inte för man dricker. De skjuts framför dig/oss. Fast det är du ju medveten om. Hoppas du hittar en strategi att klara dig igenom de svåra stunderna men utan alkohol.

Respekt.... Grattis

5/1 (fredag) kom beslut om att INTE inleda utredning. Så det kändes oerhört skönt. Nu kan vi/jag fokusera på mitt mående. Livsglädjen kommer krypandes tillbaka och jag känner att energin kommer. Tränat hårt ett par dagar nu. Ska fortsätta. Målet är att gå ned 20kg lägga om kosten lite mer nu när man börjar arbeta.

Den här dikten av Karin Boye tar jag till tröst idag.
Kanske någon annan också kan känna igen sig…

”Du ska tacka dina gudar,
om de tvingar dig att gå
där du inga fotspår
har att lita på.

Du ska tacka dina gudar,
om de gör all skam till din.
Du får söka tillflykt
lite längre in.

Det som hela världen dömer
reder sig ibland rätt väl.
Fågelfri var mången,
vann sin egen själ.

Den som tvingas ut i vildskog
ser med nyfödd syn på allt,
och han smakar tacksam
livets bröd och salt.

Du ska tacka dina gudar,
när de bryter bort ditt skal.
Verklighet och kärna
blir ditt enda val.”

@Frostbiten hemskt ledsen men du bör lämna. Tänk om du sitter i samma läge om 15 år med två barn som utsätts?

Hej
Jag minns att du skrivit här tidigare, välkommen tillbaka. Såg att din första träd var redan 2019? Då är du inne på år 5 av att försöka dricka kontrollerat eller hoppas att du ska vara en måttlig person.
Att komma till insikt om att man måste förändra något i sitt liv är utmanande men också väldigt befriande (så småningom)
Ge dig själv den här chansen, ta tre månader till att börja med och låt kropp och hjärna läka, läs och skriv massor här! Kram 🤗

@vår2022 jag har försökt hitta policyerna, var står de?
Jag är borta över helgen och är hos mina föräldrar och bror. Mår ok. Jag är nykter. Det är som sagt viktigast nu.

Nu jäklar har golven fått sig en omgång. Både i hallen och faktiskt köksgolvet med så att det inte skulle se så ostädat ut i köket liksom. Man ska nog skura hallgolvet oftare än var femte år tror jag. Har nog inte skurat detta golv sen 2018 på hösten nån gång efter min fars frånfälle liksom. Nu ser det ju riktigt fint ut. Man kan ju nästan tro att det bor en normal människa här...

Vilka minnen som kom vid skurningen. Tänkte på gamla mormor när man var yngre och föräldrarna var igång så att säga. Morsan hade ju inte orkat städa på en massa år. Manodepressiv sjukdom eller bipolär, som det väl heter numera tar ju på en människas krafter liksom. Kanske det var därför ens gamla mormor besökte morsan om torsdagarna när man var skolgrabb och gick i högstadiet.

Det var ett förfärligt städande och ibland fick man en peng om man gick ut och piskade mattor och såna där prylar. Men tiden gick ju, och till sist var hon ju en bra bit över åttio år, så de sista sju åren eller nåt sånt där så orkade hon ju inte hålla på. Då då lejde hon bort jobbet till denne skribent. Två hundra spänn satt ju inte illa Det fick man en hel del pilsner och portvin för.

Morsan visste väl att man drack en del pilsner redan innan man plötsligt fick en sådan till synes oemotståndlig städlust innan mormors torsdagsbesök. Inte kunde hon väl koppla det till min då ständiga pengahunger. Men på nåt vis så blev hon ändå förgrymmad på mormor och sade ilsket så här till farsan: Var enda gång mamma har varit här så går grabben ut och super sig full.

Farsan tänkte ju i lite andra banor, han fattade att mitt städande nog handlade om nån belöning. Så han röt ju ifrån till mig och sade: Vad sjutton ger kärringen dig egentligen?! Har ju aldrig varit nåt vidare bra på att ljuga, så man sa ju som det var, att man fick 200 spänn. Då blev han förbannad och sade: Ja, inte ska då hon behöva betala för att det ska vara rent här i huset.

Sedan fick man två hundra spänn av honom också för städning av huset. För av någon märklig och för mig tursam anledning var det aldrig någon som märkte att farsan också betalade för kalaset. Det sägs väl att tala är silver och tiga är guld. Det stämde då väl in på mig när det gällde städning hos föräldrarna på den tiden. Man fick ju dubbel lön så att säga för att städa glatt och hålla käft. Tänk, en sån luring man var. Får nog be Herren om ursäkt om man ska få några vingar liksom...

Men tänk vad törstig man blev efter detta slit och släp. Städning sopar ju mattan med hästlängder så att säga mot att ta sig en rask promenad i dagsljus liksom. Kände först för att svepa en hel liter med alkoholfri söt och god cider efter detta träningspass. Men gör man så blir man ju bara ännu fetare än vad man redan är. Så i skrivande stund dricks det kallt kranvatten ur ett stort grönt glas medans man funderar över hur man kunde få för sig att städa som en galning mitt på blanka Trettondag jul...

Det måste nog bero på att man är nykter för första gången en sån här helg på över kanske en tjugo år eller nåt sånt. Får nog fira det här städkalaset med att fylla på glaset med vatten nu, för det krävs ett till känns det som. Tänk, vatten det använde man ju mest till att bada i... Och de sista fem åren lite mer frekvent, att göra sin egen mäsk på socker och jäst till brännaren. Som producerade många av de droppar man sedan boostade billig öl och saft med när man blåste bolaget så att säga.

Nu har jag halsat ett glas vatten på sittande fot! - Så, kan man väl inte säga eller skriva. Det låter ju inte riktigt klokt. För nog heter det väl stående fot, även om man sitter när man skriver... Förresten det var ju gott med lite vatten för en gångs skull och inte bara en massa läsk. Tänk, nu luktar det ju riktigt fräscht här inne. Städning i en rimlig dos ibland är nog inte helt fel.

Ha en fin kväll!

@Torn Hipp hurra även härifrån! Så bra det där du skriver att sluta oroa sig utan bara ägna sig åt att lösa problem i lugn och ro. Det har jag otroligt svårt för, men nu är jag i alla fall mindre stressad än när jag drack. (Nu snart elva månader sedan...) Allt blir bara bättre utan gift. Helt rätt.:)

@Grävling Frågan är om det är du själv eller beroendet som säger att du inte vill sluta dricka?
Det låter inte som alkoholen varit någon tillgång eller något bra för dig?
Ett liv utan alkohol är så mycket bättre om man vet att man inte kan kontrollera spriten.
Ingen som lyckats slutat här verkar ju sörja att de slutat, tvärtom. Gör ett försök vet jag!
Ta en dag i taget och sätt målet på tre månader... Läs och skriv mycket här också, det hjälper. (Jag började också vid 14, och önskar bara att jag slutat förgifta mig tidigare... Kram :)

@Flarran Jadå! Skönt att tankarna på alkohol börjar släppa för dig. Och bra med goda alternativ !
Ha en skön kväll! :)

@Skogen__ Så tråkigt, men beroendet är ju lurigt. Det tråkiga är ju att suget återkommer efter att man druckit.
Försök igen och gör planer för hur du ska göra när suget kommer. Träning och yoga! ska tydligen vara jättebra. Att röra på sig är ett bra sätt att få bort sug i alla fall.
Och oftast hänger det ju inte i så himla länge... Det ÄR jobbigt i början, men suget försvinner och livet blir så mycket bättre... Kram och lycka till. Du kan! :)

@Smillans Så tråkigt att detta hände, men så skönt att du är nykter. Då får det i alla fall inte ännu större proportioner än vad det faktiskt har. Det räcker ju ibland med verkligheten som den är...
Kram och hoppas allt blir bättre snart.

Du kan prata med hans chef om hur han mår. Jag arbetar på samma arbetsplats som mitt ex, och jag fick rådet här att göra just det. Han fick hjälp efter det, men han fick också ta konsekvenserna av sitt missbruk. Han blev av med sitt chefsjobb, ekonomi- och personalansvar och han blev omplacerad. Han blev ålagd att ta emot behandling.
För mig var det en enorm lättnad att hans chef tog det på allvar, för bördan lyftes från mig. Nu har det gått tre år och han arbetstränar fortfarande.
Gör honom den tjänsten - arbetsgivare är skyldiga att hjälpa sina anställda. Som anhörig når man inte alltid fram. Mig lyssnade han inte på, alt gav svar som jag ville höra (Ja, jag ska söka hjälp, ja, jag ska sluta dricka, bla bla bla) men när den som står för lönekuvertet ställer krav så är det plötsligt annat ljud i skällan.

@Lunaloo jag kan garantera till 100% att det är inte du som har fått honom att må dåligt. Han är missbrukare. Det har inget med dig att göra. 🤗

@Livelytree Ok. Om jag räknar rätt så drack du alltså alkohol i torsdags fyra dagar efter nyår. Vad var det som fick dig att ta det beslutet? Hur var det att dricka alkohol? Njöt du av det? Hur kändes det efteråt?

@vår2022 Tack för ditt stöd. Alkohol är helt värdelöst. Det är som att låna pengar till roligt hög ränta. Det är gött i början när man har alla pengar på sitt konto men sen kommer det surt efteråt när allt ska betalas. Man måste inse att man inte kan fly från sig själv och man måste kunna hantera sina känslor utan en massa bedövning. Man har inget val helt enkelt.

@starten på det nya Grattis till 2,5 år!🥳🌺🎉. Så härligt att det gått så bra. Du ska verkligen vara stolt över dig själv❤️