skrev Me i Jag kommer dö

Hej ISE, vet inte om du minns mig med vi skrev lite till varandra för ett år sen. Lika jävla bedrövliga och nedsupna… jag la av att skriva här, skammen var så oändligt stor. Alla var på dag 7,10,30 och 45. Själv kom jag på min höjd till dag 2… har supit kopiöst det här året, typ två vinare om dagen. Sköter om mina barn.. är en bra och fin mamma.. men de förstår ju. Har bönat och bett jag ska sluta. Men vet du, nu är det nog. Jag har tagit hjälp. Gick till min husläkare, fick ett oxascsnd schema första sex dagarna för inte åka på den vidrigaste abstinensen. Och jag är på dag 7, utan oxascsnd och ingen abstinens. Känner mig stolt. Bestämt mig att ta 3 helt vita veckor, dvs 21 dagar för att sen ta beslut om min framtid. Men väldigt skönt slippa ångesten på morgonen. I mitt fall hade jag dragit iväg märkliga sms, pratat packad med olika människor… hade jag klarat mig från dessa fadäser så hade jag ångest för sakens skull ”att jag druckit”. Vet du - det går… det finns hjälp att få. Kan inte du ta mig i hand så vandrar vi ihop? Kram till dig 🤗


skrev Kennie i Promillebikt

Härligt med promenaden! Jag var också ute en god stund idag på dagen. Fint trots mulen himmel och kall vind. Jag var i skogen, det ger mig ro i själen.


skrev Letlive i Missbrukande pappa

@lillajag2003

Känner igen de beskrivningarna. Det dimmiga och grumliga. Blev knäckt idag när jag insåg min sambo är sjuk och en gestalt har tagit tag i henne. Jag insåg att den personen jag blev kär i till stor del inte finns kvar. Eller tänk om den personen jag blev kär i konstant väljer alkoholen. Det är nästan ännu värre. Jag kände mig iallafall så ensam när jag insåg det. Hoppas du haft ett bra nyår och att du lyckas hitta någon strategi som funkar bra för dig i relationen till din pappa. Gränsdragning har för mig varit a och o. Fast det är svårt att vara konsekvent. Men vi kan bara försöka!


skrev smulan96 i Blir som personlighetsförändrad

Men är egentligen inte sugen på alkohol, det är mer att det slåt slint. Nu på nyår drack jag 4 st öl och ett glas bubbel vilket inte i mina öron ät så jättemycket, och det slutar med att jag däckar och någon form av psykos…. Medicin kanske är att föredra ändå. Men nu blir det nyktert MINST 3 månader


skrev Amanda L i Amanda L

@aeromagnus Ja, tack. Hoppas du också haft det bra!❤️🙏🏻❤️


skrev Amanda L i Amanda L

@Andrahalvlek @snillans @ flarran
Tack för era Gott nytt år hälsningar. Blev så glad för det. Känns som jag har vänner här också. Och på ett sätt kanske vi är mer öppna mot varandra här pga anonymiteten…🥰
Ha ett jättefint 2024, och med tiden fria från beroendet. Fria❤️🙏🏻❤️


skrev vår2022 i Förändring genom ångest

@Onkel F @Livelytree Ni båda vittnar om hur viktigt AA varit för er och att det skapat en grund att stå på och hålla fast vid. Kanske som en slags livlina för att hålla sig borta från alkoholen och återfall. Jag tänker att om en grupp inte känns bra så är det verkligen värt att byta, om själva gruppen är ett problem. Annars tänker jag att man på något sätt ska göra det för sin egen skull och försöka hålla ute det som stör. Det är ofta det finns något störningsmoment i livet, tex på jobbet. Då får man fokusera på uppdraget, på det man ska utföra och låta annat passera. Är det helt hopplöst måste man så klart ta tag i det på något sätt. Det jag försöker få fram är att fokusera på det som är viktigt för en och lägga mindre vikt vid annat. Så att man inte förstör för sig själv på grund av andra störningar. Att göra detta oviktigt.

Så nya tag! Gå mot det som kan göra livet bättre och värdefullt, som att tex börja gå på AA igen. 💪


skrev Amanda L i Joråsatte….

@pinglan_not De tankarna kommer att försvinna. Det är bara beroendet som spökar… Håll ut och unna dig andra (roliga) saker.
Tänk på hur skönt det är att vara nykter och slippa oroa sig för vad man gjort kvällen innan.
För varje dag blir du starkare och kan leva ditt liv som du vill ( inte beroendet).
Jag har slängt bort så många dagar på alkohol, ångest och minnesluckor. Ångrar bara att jag inte slutade tidigare…
Kram och lycka till 2024!❤️🙏🏻❤️


skrev Onkel F i Förändring genom ångest

En ödmjuk fråga: Om du tyckte att 12-stegsprogrammet var klockrent, vad fick dig att dra dig tillbaka?
Är det genom AA du kommit i kontakt med programmet?
"Vi är inga helgon. Ingen av oss har ens tillnärmelsevis lyckats tillämpa dessa principer. Vi eftersträvar andlig tillväxt snarare än andlig fullkomlighet".

@Livelytree skrev: "Jag underhöll inte det jag byggt upp. Därför sitter jag här nu. Det är bara mitt eget fel eller lättja. Ingen annans." Det är exakt min situation. Jag har slutat gå på AA-möten och har tagit ett återfall som har pågått några månader. Utan kraften och styrkan mötena ger mig är jag vilsen och faller tillbaka i mitt missbruk.

Problemet är att vi ger upp och slutar underhålla det vi byggt upp! Om den grupp du gått till inte fungerar för dig, sök rätt på en annan grupp!

Vi kan inte inte förvänta oss att bara få hela tiden, vi måste vara beredda att ge också!


skrev Letlive i Får panik

Uppdatering: berättade för min sambo att jag ska gå på Al anon anhörigmöte imorgon. Hon ville absolut inte att jag skulle gå. Hon skulle bli bättre nu. Jag bröt ihop totalt. Någonting gick totalt ur mig. Min sambo lovade vara nykter på nyår men påväg till våra vänner hittade hon ett nattöppet fik. Hon frågade om vi inte kunde ta en spontanfika när vi var påväg till våra vänner. Givetvis hade de alkoholrättigheter och hon köpte tre glass bubbel. Så jävla uträknat. Jag borde förstått det. Det värsta är att jag fortfarande tror hon när hon lovar att vara nykter. Igår var droppen som fick bägaren att rinna över. Jag förstår att hon ljuger hela tiden. Att sjukdomen gör henne manipulativ. Det gör mig så himla ledsen.
Idag när vi pratade om igår bröt jag ihop. Någonting i mig gick sönder. Jag försökte vara konstruktiv och lågaffektiv men det gick inte. När hon sa att hon inte har problem nämnde jag att hon drack sig full över 150 gånger förra året och hon konstant lovar saker hon inte håller. Då blev hon förbannad. Sa att vi inte borde leva ihop. Att vi borde göra slut. Att hon känner en alkoholist och de har noll likheter.
Vi har pratat efteråt. Det är bättre nu. Det värsta är att jag är så jävla medberoende. Jag älskar min sambo och hon är underbar när hon är nykter. När hon sa att vi borde göra slut kände jag bara att jag inte vet vem jag är utan henne och vad jag ska göra om jag inte ska hjälpa henne. Nu blir det fokus på att bli av med medberoendet. Främst för min egen skull men även för min sambos skull.
Hoppas ni andra hade en bättre början på året. Sorgen från insikten att min sambo är sjuk, manipulativ och jag kan inte göra något åt det sköljde över mig som en våg.


skrev vår2022 i Förändring genom ångest

@Livelytree Du kanske kan ringa anonymt och fråga om de anmäler till transportstyrelsen då du söker själv på nytt då du vill ge det en ny chans att leva nyktert?

Jag kände att jag inte hade annat val än att sluta och hade så stark önskan att komma ur skiten. Som jag berättat så pratade jag med min man om att jag vill/måste sluta dricka helt och att vi inte ska köpa hem mer alkohol. Jag fick någon slags kraft att göra ett riktigt försök att sluta. Jag visualiserade hur jag ville att mitt liv skulle se ut och vad det skulle innehålla utan alkohol. Att slippa skam och ångest varje dag. Att börja träna, bli fräsch och stabil. Bli mer närvarande med familjen, jobbet och inte dra mig undan för att dricka ifred. Jag hade positiva tankar om att vakna upp nykter varje morgon och hur bra jag skulle må av det. Det gav positiva och sköna känslor. Jag fokuserade på det och inte på att varför kan jag inte dricka normalt, eller att det är synd om mig som inte kan dricka. Det skapar bara sug och negativa känslor. Jag skaffade mig nya vanor och började träna. Det ger måbra hormoner och stärker psyket. Efter ca 5 dagar var ångesten som alkoholen skapade borta. Har gått i samtalsterapi och fått kontakt med mig själv och hitta min inre kompass i livet. Så fokus på positivt tänkande, ändrat förhållningssätt till livet om hur jag vill ha det, jobbat med mig själv och varit nyfiken på hur jag mår, vad jag vill och har för behov. Och sist men inte minst tilltro till min egna förmåga att klara av det😁


skrev pompas i Joråsatte….

@pinglan_not Har också haft en lugn och fin helg, underbar känsla att vakna utan bakfylla i morse och kunna köra tidigt för att överraska barnen med färska frallor.
Idag är det min 5:e nyktra dag och håller med dig vid tankarna kring "att aldrig mer få ta ett glas" och att belöningen alltid består i att få ta sig ett glas. Jag är just nu väldigt trygg i att jag inte kan ta det första glaset, jag nöjer mig inte förens flaskan är slut.
Hur har du gjort med att berätta för din omgivningen? Min särbo vet om att jag avbrutit med alkoholen, men ingen annan.


skrev Livelytree i Förändring genom ångest

Ja, sinnesrobönen kan jag. För första gången på år har jag faktiskt bett om hjälp från ”gud” igår och idag. Det spelar inte så stor roll hur man gör, bara man gör det. Sedan kom jag på att jag hade ett konto här…
Jo, det med körkortet… kom på efter att jag sökte hjälp förra gången att de kan skicka till transportstyrelsen. Eller de är egentligen skyldiga att göra det. Men på fråga sa de att eftersom jag sökt själv och följer planen så händer ingenting. Men nu har jag ju återfallit.
Men jag känner igen det här sedan förr. Nojan och oron över allt och inget. Jag vet att det är alkoholen som gör det. Eller gör en orolig själ som mig ännu oroligare

Hur har du själv gjort för att bli nykter? 😊


skrev pinglan_not i Joråsatte….

@pompas Hellu! Yes väldigt fin och väääldigt lugn ❤️ självklart har tankarna på alkohol dykt upp flera gånger men ändå funkat helt ok. Har dock fortfarande väldigt svårt för att ” acceptera” tanken om att släpp alkohol resten av livet… Asså hjärnan tänker fortfarande att snart så får jag ta mig ett glas 🙄 Även om jag verkligen vet om att det inte går så är tanken nu typ ”nu va jag ju så duktig på nyår så ett glas vin nästa helg förtjänar jag allt”. Det känns rätt tungt när jag även vet att ett glas aldrig blir just ett glas….
Hur går det för dig? Och hur mår du?


skrev vår2022 i Förändring genom ångest

@Livelytree Då kanske sinnesrobönen som du känner väl till kan hjälpa dig ” Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”. Man kan tappa fotfästet, men hitta en ny stabilare grund att stå på. Kanske kan du prova 12-stegsprogrammet på nytt och ta dig an det på ett annat söt där du gör det för dig själv och inte lägger så mycket vid de andra?


skrev Inombords i Per aspera ad astra

@Smillans Tack för din pepp! Jag klarade av nyår också och vaknade nykter idag, underbart! 2024 blir nykterhetens år! 🌸


skrev Självomhändertagande i Min (ex)man

@JoYo
Det låter som en väldigt hemsk upplevelse även för dig. Om han befinner sig i en psykos så kan du ringa 112. Då ska han bli inlagd på LPT. Om psykosen har lagt sig och han inte vill söka hjälp själv så kan du inte göra något för honom. Du kan däremot söka stöd i anhöriggrupper i patientföreningar där psykoser förekommer. Jag har vänner som har upplevt psykoser. De flesta tar bra hand om sig, medicinerar och lever ett bra liv utan att få nya psykoser. Ett par av mina vänner har gått bort i suicid. De upplevde båda psykoser, men också allvarliga depressioner. Det är inte ditt ansvar att se till att han söker hjälp.
Det kan kanske vara hjälpsamt för dig att träffa andra med liknande erfarenheter. Och öva på att acceptera att det är som det är. Sinnesrobönen kan vara hjälpsam.
Ta hand om dig!


skrev Livelytree i Förändring genom ångest

@vår2022 det som fick mig att bryta med 12-steg var inte programmet som jag tycker är klockrent. Det var människorna där, eller snarare min förhoppning om dem. Att de som borde veta bättre än ”vanligt folk” visade sig inte vara ett dugg bättre. Sedan dess, ungefär fem år har jag försökt hitta något nytt som ger mig vägledning och stöd. För jag behöver det i livet. Jag underhöll inte det jag byggt upp. Därför sitter jag här nu. Det är bara mitt eget fel eller lättja. Ingen annans.


skrev Livelytree i Förändring genom ångest

Tack! ❤️
Man kan säga att jag hållit mig nykter strödagar, några veckor här, en vecka där. Och ja, inte fan blev livet sämre för det! Det är det som är så sjukt. Jag vet att sug och ångest kommer och går. Det är inte ett konstant lidande ens i början

Till saken hör att jag kom ur ett beroende och var nykter i åtta år. Då gällde det både opiater och alkohol. Inte ens en rejäl smäll fick mig att börja igen. Det var så självklart.
Jag träffade den kvinna som jag trodde jag skulle leva hela livet med. Efter några år blev hon allt mer psykiskt sjuk och tvingades söka försörjningsstöd som hon inte kunde få så länge vi bodde ihop. Vi blev särbos och tillslut gjorde jag slut eftersom vi aldrig sågs och allt bara handlade om henne och hennes mående.
Första året älskade jag att bo själv. Jag började dricka alkoholfri öl och på den vägen är det… det är två år sedan ungefär.

Idag har jag ”bara” problem med alkohol. Jag är inte intresserad av opiater eller någon annan drog. Dels ids jag inte som innan springa till olika läkare och förnedra mig och svarta marknaden är helt otänkbar. Dessutom är abstinens på opiater för jävlig. Aldrig mer! Alkoholabstinens som jag upplevt den är iaf hanterbar.

Jag är gammal tolvstegare. Kunde/kan programmet och vet vad som gäller. Jag vet sedan tidigare att det är jobbigt i början och oavsett stöd, medicin etc måste man STÅ UT och det är det som stör att jag är inte fixat hittils.
Det går över. Blir bättre och bättre. Jag VET!


skrev Andrahalvlek i Ångesten tar mitt liv...

@Berra Gott nytt nyktert år Berra! 🥳🥳🥳

Kram 🐘


skrev postitlappen i 10 fria dagar

@Qwer1 jag har tagit Antabus och varit nykter i 50 dagar i dag.
Har inga biverkningar, mina prover som dom tar på Beroendemottagningen blir bättre och bättre.
Jag vet att jag inte kan dricka utan att bli sjuk.
Suget efter öl/ vin kommer , blir deppig, men det gäller att hitta någonting att göra.


skrev vår2022 i Förändring genom ångest

@Livelytree Ja, det låter som att du har det tufft. Kan känna igen mig i smygande och att dricka både pga tristess och påslag av olika slag eller för att förhöja sinnesstämningen. Jag kan inte heller hantera alkohol och den enda vägen var att sluta helt. Om jag uppfattar dig rätt har du druckit lite då och då? Tänker att det underhåller beroendet, man blir liksom aldrig kvitt alkoholdjävulen som pockar på och vill ha alkohol.

Gick du på antabus tidigare när du var på beroendekliniken? Du skriver att du är orolig att de tar körkortet, hur blev det när du gick till beroendekliniken förra gången?

Kanske har din sambo märkt men inte velat fråga dig? Kanske har hon velat att du säger det själv? Jag drack i smyg och gömde vin för min man. Jag kände sådan skam och ville inte berätta något och det skulle även innebära att jag skulle stänga den dörren om jag skulle berätta. När jag fick nog och kände att jag skulle gå under för över 2 år sedan berättade jag allt för min man. Jag ville ha hans stöd och vara helt ärlig och öppen för honom. Jag orkade inte bära på min lögn längre. Jag hade bestämt att det får bära eller brista men jag orkade inte med mitt liv i alkoholbubblan mer. Så mycket ångest, skuld och skam. Han blev lite förvånad, men hade sett utan att säga något. Han insåg också hur illa ställt det var med mig. Han sade innan att jag bara skulle dricka mindre så skulle det bli bra, men jag visste att jag inte kunde bara dricka mindre. Allt eller inget. Genom att jag vågade berätta, vara ärlig och sann så har vi kommit närmare varandra. En stor sten och börda släppte när jag berättade och jag stängde dörren för gott till alkohol. Jag har i början när sug satte in sagt högt till honom ”jag vill ha vin!” Då sade han nej då, hämtar glass till dig, nu kämpar vi! Det var mycket effektfullt! Slippa bära själv och att få vara sann. Jag tror på att man ska vara sann och äkta mot varandra i en relation, på något sätt blir det ett skav eller en elefant i rummet annars. En relation orkar mycket, speciellt om man ber om stöd och hjälp i en svår situation.

Sen kan jag också berätta att mitt liv som nykter har blivit allt annat än grått och tråkigt, det var det när jag drack. Med en längre tids nykterhet så återhämtar sig hjärnan från alkohol och kommer i balans igen och fungerar som den ska. Jag har fått en helt annat och meningsfullt liv igen och uppskattar det lilla i det stora nu.

Passa på nu och ta chansen att börja ett nyktert liv när dörren till det står öppen, en bra början på året. Vi hjälps åt!❤️


skrev Flarran i Promillebikt

När man är motiverad så kan man bra mycket mer än man tror. Denna årets första dag bevisade jag för mig själv att om det finns vilja och en stark motivation. Då finns det också kraft till det mesta. Bestämde mig helt spontant och frivilligt för att gå ut och handla min favoritsallad som inte finns i kvarteret hemma alltså. Hade kunnat tagit taxi, men det var jag för snål för att göra. Vilket var bra.

På två timmar och lite drygt 15 minuter så gick jag fram och tillbaka till matbutiken som ligger lite längre bort.
Kom ut i dagsljus och promenaden blev totalt 3,6 kilometer. Känner mig lite mör i axlarna nu. Men så vägde ju packningen totalt nitton kilo också. Promenaden gick inte fort, men varför ska allt gå så himla fort liksom.

Hade inte minsta alkoholsug i butiken heller. Tänkte mer liksom att, varför gå och släpa på sånt där tungt, kostsamt och onödigt jox när man kan få med sig hem bättre grejer. Förstår nog lite bättre varför morsan alltid brukade säga: Köp mat när du är ute och går och kasta inte bort dina pengar. Hon brukade inte gnälla speciellt på mig fast hon väl förstod att jag för det mesta konkade omkring på en massa blaskig öl och sånt i ryggsäcken på den tiden.

Farsan han brukade väl också försöka att lyfta mig psykologiskt för nästan minsta pryl man gjorde genom att säga ord som: Du kan då allting. Hajade då inte riktigt vad han menade, men han försökte väl få mig att rikta min energi åt nyttigare grejer än att bara gå iväg och handla en massa burkar och flaskor med alkohol. Som nykter i ett par månader drygt så förstår man bra mycket mer än vad man gjorde tidigare som en korkad missbrukare.
Nu känner jag mig riktigt nöjd med mig själv.

Tycker att jag har gjort mig förtjänt av en liten fest senare med lite sallad och kanske även en pizzabit och cola till. Har nu mer praktiskt insett att det är viktigt hur man tänker om sig själv för att inte bara sjunka ner i depression. Men att träna för tränandets egen skull är inte min grej än i alla fall, men vem vet, kanske blir det också något man gör framöver om man känner för sånt. Men det krävs alltid att jag brinner för det som jag försöker genomföra.

Hur konstigt det än kan låta så tror jag faktiskt att jag så sakteliga har börja brinna så smått för det här med att bevara min nykterhet. Vem kunde väl nånsin tro att man skulle börja tänka så här pass positivt första dagen på året och allt. Har ju jämt tidigare bara spottat och slagit på mig själv liksom och i tanken bara tryckt ner mig själv.
Sånt är inget att hålla på med. Nu är det ett nytt år med nya möjligheter. Det var nog tur att jag började att terapeutiskt skriva av mig lite på detta eminenta forum.

Ha en fin kväll mina vänner!


skrev pompas i Joråsatte….

@pinglan_not
har du haft en fin nyårshelg?