Senaste kommentarerna i forumet

Dag 1: Ingen energi och en del ångest. Tagit en promenad med gubben och diskuterat strategier. Vi ska ta fasta på det som är positivt: Vi tränar och är fysiskt aktiva. Vi har för det mesta bra matvanor. Vi vill hålla oss i hyfsat skick för att ge våra barnbarn fina minnen av oss. Vi har en fint äktenskap och älskar verkligen varandra.
Barskåpet är fullt av alkohol, men inget rödvin i alla fall. Nu blir det småkronorna på tv:n och sen har jag klarat dag 1.

Hej alla här inne,

Jag är en kvinna i 50-årsåldern som sedan ett antal år har ett eskalerande alkoholmissbruk. Jag har en ordnad social situation med man, barn och ett mycket bra men krävande arbete som jag sköter - högfungerande och högpresterande med andra ord. Jag tror inte att någon i min närhet reagerat nämnvärt på mitt drickande, för den största delen av min konsumtion sker när ingen ser, bakom stängda dörrar. Visst dricker jag även tillsammans med vänner, som också de är glada drinkare, men medan de går hem och sover så kan jag gå hem och fortsätta dricka. Pandemin medförde också otroliga möjligheter att dricka även på vardagarna och så har det fortsatt.

Jag kan utan problem dricka två vinflaskor en vardagskväll och jag planerar noga arbetsmöten och så vidare så att jag inte ska lukta alkohol när jag träffar folk dagen därpå. Drickandet planeras förstås på så sätt att jag inte dricker när maken är hemma, vilket sker ganska ofta eftersom han är på jobbresor. Då är det fritt fram att "ta ett glas bubbel" som blir till två flaskor innan läggdags. Ibland slinker det även ner någon drink när vinet är slut och jag får ständigt gå och fylla på makens flaskor med ny sprit från Systemet innan han kommer hem.

Jag är inte typen som skickar en massa sms eller ringer runt till folk på fyllan, vilket är synd, för då kanske jag skulle få tydligare konsekvenser av mitt drickande. Inte heller är jag typen som blir grälsjuk (ja jag dricker även tillsammans med maken på helgerna för då är det ju tillåtet, men han dricker inte alls samma mängder som jag). Däremot händer det oftare och oftare att jag dricker så pass mycket att jag får minneslucka och inte vet på hur jag kom i säng på kvällen. Det händer också att jag på helgen däckar i soffan.

Igår var jag ensam hemma och då slank det ner inte mindre än två flaskor vin, vilket inte känns så sunt efter jul och nyår som också har inneburit en stor konsumtion. Jag har talat med en väninna om mitt missbruk. Hon är i en liknande situation som jag och vi beslutade gemensamt att vi skulle ha ett längre alkoholstopp för ett år sedan ungefär. Vi lyckades hyfsat men jag drack ibland i smyg som vanligt. Dock minskade den totala konsumtionen rejält under denna tid, vilket ju var väldigt bra. Jag är inte redo att tala med min man om detta, men han måste förstås förstå att allt inte står rätt till med pimplandet bara utifrån det han ser.

Nu vill jag skriva här för jag vill få ner mina tankar någonstans. Ännu är jag inte redo att sluta med alkoholen, men jag känner att den dagen närmar sig. När jag gick på toaletten för ett par timmar sedan såg jag att min urin var mörk. Eftersom jag är påläst om alkoholens effekter inser jag förstås att det är levern som protesterar och jag borde gå och ta prover och kontrollera detta. Dock vill jag inte göra det eftersom jag är livrädd för resultatet, att läkaren ska orosanmäla till soc och så vidare. Jag skulle vilja ha ett längre stopp innan jag kollar hur illa ställt det egentligen är men för att klara det skulle jag nog behöva antabus och då måste jag ju gå till läkaren.

Jag vill verkligen sluta och syftet med inlägget var att berätta för någon hur illa ställt det faktiskt är med mig. Och det fick bli för er. Jag tackar för att ni tog er tid att läsa.

Smilla

@vår2022
Tack för dina tankar och ditt engagemang! Betyder mycket!

@Påvägmothälsa
Nu är min tråd startad. Tänker försöka skriva något varje dag under januari och vara ÄRLIG.
Fortsätter ändå följa dig.
Allt gott!

@lunaloo Jag förstår precis hur det är att vara kär i minnet av det som en gång var. Lever ni fortfarande tillsammans? Jag och min man håller på att separera- han driver den linjen mer än vad jag har gjort, eftersom jag fortfarande älskar honom och är säker på att han kommer att dricka ännu mer när han blir ensam. Men jag har de senaste dagarna insett att han inte heller kommer sluta dricka så länge vi bor tillsammans - han menar att ENDA skälet till att han dricker är vår dåliga relation (alltså är det mitt fel att han dricker). OK - då flyttar vi isär så kan han iallafall inte skylla sitt drickande på att han måste bo med mig. Som du förstår är dessa samtal känslomässigt helt förkrossande för mig men jag fattar ju att det är aphjärnan som talar och honom vill jag inte leva med… Mitt stora bekymmer är att han tänker sig att barnen bor varannan vecka hos honom. Jag kommer inte ha ro i sinnet en sekund när det är pappa-vecka… Och ärligt talat så står jag inte ut med tanken på att sitta här helt ensam under tiden..

Har funderat mycket på: vad är sorg, vad är medberoende, vad är trauma bounding? Har ramlat ner i ett hål efter mitt x valde bort mej, iskallt och utan förvarning för att jag försökte förklara hur sårad jag blev av hans lögner och tungt drickande. Kunde knappt gå än mindre prata och låtsades som ingenting hänt dagen efter. Jag teg ofta eftersom han inte kom ihåg nåt iallafall. Tröttnade på att förklara vad han utsatt mej för på fyllan. Trodde jag betydde mera efter 10 år, kanske har gjort det men upplevde också att han gled djupare ner i alkoholismen och blev egoistisk och kall. Har väldigt svårt att gå vidare i mitt liv trots att det gått nio månader med har sökt samtalshjälp nu iallafall. Vill inte leva i en mörk grop av känslor. Läser här på sidorna varje dag. Tack för alla som delar med sej om hur det faktiskt känns.

@Onkel F mötena i NA gav mig otroligt mycket. I början att ens våga säga hej till okända och prata inför grupp. Så visst fick jag mycket. Men som sagt. I en väldigt svår situation fick jag inte det stöd jag trodde. Snarare utskällningar om någon sa något alls. Utan att ta reda på min sida av saken. Någonstans tror man att folk som känt en så länge borde veta vad man går för. När sanningen sedan kom fram fick jag inte ens en ursäkt. Till saken hör att jag tidigare och senare varit med om övergrepp och väldigt upprivande svek. Att inte lita på folk och blotta sig efter det ser jag som väldigt naturligt. Jag har tröttnat på folk. De tar och utnyttjar om de får en chans.
Samtidigt behöver jag en gemenskap…

Det där med att skylla sig själv är problematiskt. Jag tänker att när man väl är beroende så handlar det inte längre om att skylla sig själv. Däremot att acceptera sin sjukdom och ta emot vård för att bli frisk. Är man redo att göra det tror jag de flesta anhöriga står kvar och stöttar.

@erivan tack!! Kämpa på, det är inte omöjligt att spola kröken ❤ glad om jag kan inspirera 🙂

@vår2022 jag tillhörde NA eftersom jag anser att de på ett annat sätt än AA ser till hela beroendet. Man bryr sig inte om vilken drog man använt, alkohol inkluderat, det är inte intressant. Har hört om de som knaprat piller på AA och i sitt självbedrägeri sett sig som nyktra. De dricker ju inte alkohol…

@hjosa Tänker samma några ggr per dag.. önskar jag kunde säga att jag tagit mig vidare! Ja eller nu ska jag vara snäll mot mig själv för framåt går det ju. Jag vet ju idag att jag är medberoende, ja ser allt det som jag blundat för i min egen förnekelse. Jag är personligen övertygad att han är beroende ,än vilka fantastiska ursäkter som kommer ur hans mun.
Jag har vänt på varje sten i mitt minne och sökt efter kärleken. Varför är jag så hopplöst kär i min man? Jag vet egentligen inte. Under många år har han endast gett mig smulor, varit ömsom kall/varm. Plötsliga vredesutbrott utan proportioner varvat med ömma kärlekshandlingar. Jag har varit kär i vem jag tror att han kan vara inte den han blivit. Jag har sett honom må dåligt, försökt stötta,underlätta och få honom att må bättre. Jag har vigt mitt liv, hela mitt väsen till familjen och totalt tappat bort mig själv. Skillnaden nu gentemot för några månader sen är att jag förstår att detta inte är en sund kärlek, inte ett sunt förhållande att leva i. Men skillnaden mellan förnuftet och känslorna jag känner är fortfarande mil ifrån varandra.
Men sakta sakta drar jag mig upp och ur det djupt rotade medberoende.

@Livelytree Jäkligt trist att du kände att du inte fick tillbaka något från gruppen. Jag har kanske haft en oerhörd tur med den grupp jag ser som min "hemgrupp". När jag delar i den gruppen väver de som delar efter mig svar och kommentarer i sina delningar. Inga pekpinnar, bara vänliga små knuffar i rätt riktning.
Jag har besökt andra grupper men jag har inte upplevt att jag får samma återkoppling där. Det kan bero på att jag inte känner mig lika trygg som i hemgruppen. Jag sluter mig lite i mig själv. Det är en väldigt hög tröskel för mig att ta mig över när jag skall ta ett steg utanför min komfortzon. Jag tror att man måste utmana sig själv för att utvecklas.

Jag skulle ljuga om jag sade att jag kommer överens med alla i de olika grupperna, men det som @vår2022 skriver i det andra stycket av sin kommentar är spot-on. Att vara ödmjuk, förlåta och erkänna sina egna fel. Grundläggande i de 12 stegen.
När det inte har räckt för mig har jag bett en Harmbön.

Jag ber: Detta är en själsligt sjuk människa, på vilket sätt kan jag hjälpa henne? Gud, hjälp mig att inte bli arg. Ske din vilja!

Jag kan känna att den bönen "avväpnar" mig lite grand.

Jag hoppas du finner det stöd du behöver! Det enda du inte får göra är att ge upp!

💪💪👍

@Surkärring Stort grattis!!! Du är nån att se upp till❤️ ska göra mitt bästa att följa efter kram

@vår2022 jag har inte gått i 12-steg inom aa mer än något enstaka möte. Men jag gillar ett av många budskap; vem som helst kan bli nykter så länge den har förmågan/viljan att vara ärlig. Det är förutsättningen. Man ska även inom 12-steg lära sig att tjäna andra. Det hade jag inga problem med. Men jag glömde mig själv och så har det sett ut hela livet. Jag ger för mycket och har svårt att säga ifrån. Men med tiden har det sakta blivit bättre.

Jo, jag kan visst ompröva min syn på gruppen. Jag glider allt närmare att gå på ett möte och berätta min historia. Men jag är inte där än. Jag hade en orealistisk syn på gruppen. Det kan jag se nu. I botten ligger även andra övergrepp och svek från människor i mitt bagage. Jag är väldigt snäll. I min värld är man försiktig med en sådan människa, man visar respekt och är rädd om den. Men så fungerar inte verkligheten. Jag tror att en del, eller många, oavsiktligt glider in i ett utnyttjande av en sådan människa. Det är mitt ansvar att säga stopp.

Mot slutet av dag 2. Det har dykt upp en del sug. Och som vanligt har jag obehagskänslor, ett lätt illamående och en speciell huvudvärk. Det liksom ”kliar” i främre delen av hjärnan och jag upplever ett tryck i huvudet. Men jag är nykter. Ser film med min älskling och känner mig trygg och avslappnad i att vara nykter.

@Varafrisk tack!
Jag var faktiskt ledig på nyårsafton men jobbade igår (nyårsdagen). Fast det var ok, jag var ju inte bakis 🤣

@Lonely Man @Me @vår2022 tack för era stöttande ord. Det känns som sista chansen för mig nu. Igår bad jag, igen, att min man skulle läsa på forumet för anhöriga, jag tänkte att det skulle hjälpa honom och i förlängningen vår situation. Det står tyvärr huvudsakligen att man som partner bör vara stark och lämna sin alkoholiserade partner. Så nu hänger allt på mig. Hade det varit en annan sjukdom, där jag inte får skylla mig själv, hade det inte låtit så

@Livelytree Ja, att ta till sig saker med insikt, kunskap och tala klokt är en helt annan sak än att ta in något med hela sitt väsen, om du förstår vad jag menar. Det är det som är skillnaden för mig denna gång och då jag valt att sluta helt med alkohol. Tidigare ville jag bara dra ned men det funkade aldrig. Skillnaden denna gång är att jag verkligen förstått hur alkoholberoende funkar och vad det gör med mig också för att jag först nu borrat in mig i frågan. För mig handlar min nykterhet om en ny livsstil för livet, att jag har ett nytt förhållningssätt till mitt liv och till min omvärld. Det handlar också om att jag jobbat med mig själv och kommit i kontakt med mig själv. Jag vet och förstår bättre varför jag funkar som jag gör och gör även förändringar i mitt sätt att vara mot mig själv och andra.

Jag hör att det finns en djup besvikelse hos dig till ”gruppen” och att det satt sina spår. Det skulle kanske vara en bra utmaning att ompröva detta? Att ifrågasätta sig själv. Hur såg min del i detta ut? Gjorde jag något fel? Kunde jag gjort på annat sätt? Var det något som triggade mig? Jag har omprövat mycket och försökt inta fler perspektiv, ifrågasatt mig själv för att få ännu mer nyans i något. Det jag flera gånger upptäckt är att jag blivit triggad i en situation från min egna ryggsäck. En situation kan ha påmint mig om tidigare händelser från min ryggsäck, vilket lett mig lite fel. Det är lite jobbigt i början för den egna försvarsmekanismen slår till och det är tufft att inse och erkänna att man faktiskt betett sig fel. Och det gör vi ju alla. Men det har varit en lättnad och befrielse också att erkänna det och att kunna be om förlåtelse, det helar. Så att ifrågasätta sig själv är både jobbigt men också befriande och spännande om man nyfiket undersöker det.

Tisda 2/2-24. Idag har jag kört crosstrainer för första gången på 3v. Ett lätt belastningspass förvandlades till 30min av helveter med en puls bra bit över 170 i 30min. Ingen uthållighet eller återhämtning. Imorgon onsdag ska jag och familjen till soc, familjesektion då jag blev orosanmäld när min son låg på sjukhus efter operationen. Jag skäms något så in i helvete för detta. Har en klump i magen om vad som komma skall. Jag kan i alla fall garantera att det kommer bli en nykter framtid med behandling som startar torsdag kl 11 samt att jag ska gå på mitt andra AA-möte imorgon om det går att ta sig dit. Vi har fått en jäkla massa snö här.

@Snödroppen
Tack. :-)

@Tröttiz
Gott nytt år 🌹

Gott nytt år @Kevlarsjäl62.
Du är med i tankarna och saknad.
Ta hand om dig🌹

@Kameleont
Vilken glädje att få höra från dig, du är saknad här ❤️😊💫

Så fint med ditt barn och hen är sökande mot dig 🙌🙏

God fortsättning!

PS: Jag tycker du är modig, klok och så ren i ditt sätt att resonera på nåt vis. Ditt sätt och det du utstrålar här ger mig sån inspiration.
Har sagt och känt det sen du började skriva här. Tack för att du finns och berikar genom att bara vara du. 🌹

@lunaloo Du tänker mina tankar - Hur i hela världen kunde vi hamna här? Vi som var starkast i världen.. Och han som var min hjälte, min trygghet, min själsfrände.. var tog han vägen?
Det är så sorgligt att se vad ett missbruk och beroende gör med en människa - Hur kunde jag låta detta ske..? Oops, nu är jag tillbaka i att tänka att jag har ett ansvar i detta, man är ju hjärntvättad..
Hur lång tid tog det för dig att komma vidare?

Hej, och God Fortsättning på året! 🌟🌹

Podd "2 fyllon och 1 sanning" ...
Igår fick jag för mig att lyssna på podd, ett tag sedan, och sökte på "medberoende". Riktigt bra. Lyssnade på 2 program ...
🙏 🙂

De jag hittade tog upp bägge sidor. I ett program var den enas partner med i studion. Jag åkte tillbaka lite i tiden, och var jobbigt i ett skede men givande program.

Hej! @Andrahalvlek och @Se klart,
Tack för att ni tittade in och skrev några ord. Nog vet jag att fasta rutiner vore bra att ha liksom. Sånt som gäller tid för att gå upp efter nattsömn på morgonen vid sjutiden, följt av en nyttig frukost. Sedan lunch på standardtid och sedan middag klockan sjutton kanske, och kvällsmat ett par timmar före läggdags vid kanske klockan elva eller där omkring som väl verkar vara något som är vettigt. Har inte ork att laga mat från grunden, så färdigmat kan man ju ha i frysen vilket jag har.

Men sedan är jag en människa som gillar att göra saker spontant när jag känner för det, annars blir ingenting gjort. Tänker då här främst på mitt musikskapande som egentligen är det som jag normalt endast brinner för konstigt nog. Sånt har jag oftast glatt genom åren hållit på med om nätterna då inspiration till sånt oftast har kommit. Så då har ju inga fasta rutiner funkat. Men visst kan jag sluta med att gör det enda som jag tycker är kul. Det går väl att sätta sig över spontan glädjekänsla också.

Det kanske framstår som att jag tycker goda fasta rutiner är skit. Men riktigt så enkelt är det inte för mig liksom. Detta då jag har så lite ork och energi att jag inte klarar av att hålla några fasta rutiner. För i grunden är jag ständigt mer eller mindre utmattad, orkeslös och nedstämd. Tycker att jag har ett heltidsarbete med att bara orka med att leva och vet egentligen inte vad det ens ska tjäna till. Men det får väl gå så länge kroppen fungerar maskinellt liksom.

Någon gång i veckan i kanske tre timmar åt gången gnistrar jag spontant till av energi utan att jag vet varför, och då försöker jag att göra så mycket hushållsnytta på en gång som jag bara klarar av. Städa huset, handla mat, tvätta och sånt. Jag har alltid tyckt att livet är ett enda långt och urtråkigt tvång. Har sällan sett mening med saker och ting.
Det måste vara roligt för annars kan det kvitta liksom. Men nog kan jag bli glad av enkla saker, såg ett par änder som låg och sov vid en sjöstrand jag passerade i går på väg hem från min spontana promenad och det var ju lite kul.

Den enda rutin som jag nu följer, det är nykterhet för att jag själv vill det. Anledningen till det är väl även rent logiskt sett att jag vet att jag blir sjuk av att dricka som jag har gjort tidigare i så många år. Det att vara nykter och inte förstärka min inre mörka självdestruktiva grunddepression och ångest med alkohol är väl bra, men det känns tungt att inte få vila mig från inre malande tankar ibland. För vinet det gav mig trots allt en stunds konstgjord lindring ibland, vilket väl sedan även logiskt sett gav mig missnöje till min oduglighet. Jag försöker att vara duktig, vad det nu ska tjäna till...

Har nu till och med börjat tröttna på att göra sånt som jag tidigare tyckte var kul, har inte gjort mycket musik över huvud taget. Kunde ibland nästan göra en låt om dagen ibland av inspiration. Skulle jag sätta upp tider för att komponera efter ett visst klockslag så skulle det bara kännas som ett arbete och då blir även den grejen tråkig och trist för mig. Men jag kan tvinga mig själv till mycket, så visst kan jag säkert äta och sova efter klockan och leva livstiden ut som en robot. Det tror jag säkert skulle fungera rent tekniskt, men till vilken nytta och glädje för mig...

Ha det gott!